Jag blir mer ledsen än arg när jag läser Aftonbladets avslöjande om hur riksdagsledamoten Erik Bengtzboe (M) missbrukat systemet och lämnat felaktiga uppgifter om sina bostadsförhållanden på sätt som inneburit att han tillskansat sig 158 000 kronor i ersättning. Oavsett motiven har Bengtzboe ägnat sig åt ett pinsamt trixande och farit med osanning i intervjun med Aftonbladets journalist Richard Aschberg.
För inte så länge sedan avslöjades även Liberalernas riksdagsledamot Emma Carlsson Löfdahl med att ha trixat med sitt boende på ett sätt som medfört ekonomiska fördelar för henne, och en förundersökning om misstänkt bedrägeri har inletts. Liberalernas partiledning agerade resolut och krävde att Emma Carlsson Löfdahl skulle lämna sitt riksdagsuppdrag. Moderaternas partiledning har hittills undvikit att explicit kritisera Erik Bengtzboe, vars politiska framtid nu är skriven i stjärnorna.
Vad är det som gör att två så begåvade personer och som vunnit sina väljares förtroende agerar på ett sätt som i bästa fall kan beskrivas som omdömeslöst och i värsta fall som omoraliskt eller olagligt? I varje enskilt fall kan det förstås finnas individuella förklaringar. Men jag säger som Hoola Bandoola Band: Ta dom tillsammans, då är dom en grupp. Då får man söka svaren nå'nstans mycket längre upp. Jag är kanske naiv, men jag vägrar tro att det rör sig om girighet. Det stämmer inte med mina erfarenheter av politiker på en så hög nivå. I stället tror jag att politiker på elitnivå tenderar att utveckla ett tunnelseende på sig själva - de gör som de gör eftersom det är så "praktiskt" (i Bengtzboes fall kanske också att det är "praktiskt" att vara mantalsskriven i sin valkrets) och skapar för sig själva en bild av att de "egentligen" inte bryter mot något regelverk, åtminstone inte mot regelverkets andemening.
I tunnelseenden finns också ett inslag av oåtkomlighet. Det är förstås helt irrationellt - de är begåvade nog för att på förnuftsmässig grund inse att grävande journalister rutinmässigt kontrollerar hur riksdagsledamöter hanterar sina förmåner. Tunnelseendet utvecklas lätt till självdestruktivitet.
Erik Bengtzboe har profilerat sig som en politiker som går till storms mot fiffel och fusk. Nu får han smaka sin egen medicin, och han hånas på nätet för sina tidigare, något bombastiska, uttalanden om vikten av att bekämpa bidragsfusket. Många känner uppenbart skadeglädje. Själv överlåter jag åt lagen, hans partikamrater och hans väljare att utkräva ansvar.
Jag hoppas att Aftonbladets förtjänstfulla granskningar kan leda till en normförstärkning hos samhällseliten om att regler gäller för alla och att populistiska och svepande paroller om att "bekämpa bidragsfusket" används med större återhållsamhet. Då kanske ändå något gott kan komma ut ur dessa solkiga och sorgliga historier.
2019-04-17
2019-04-16
"De ska inte vara här i Katrineholm, de ska inte vara i Sverige"
Igår röstade Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Moderaterna igenom ett förslag om tiggeriförbud i Katrineholm. Alla andra partier i kommunfullmäktige röstade emot.
Socialdemokraterna i Katrineholms agerande är bedrövligt, och partiet borde allvarligt betänka det sällskap man fått i frågan. Beslutet är ett uttryck för symbolpolitik av sämsta sort. Tiggeriförbudet gäller bara på kommunal mark i centrum. Enligt pastorn i Equmeniakyrkan Kristina Färdeman berör det tre (3) personer.
Jag har sagt det förut - det finns åtminstone två starka argument mot ett tiggeriförbud. För det första innebär ett förbud mot tiggeri att man fokuserar på symptomen och inte på orsakerna till att tiggeriet existerar. För det andra är det moraliskt felaktigt att förbjuda fattiga människor att be andra människor om hjälp.
Kommunstyrelsens ordförande i Katrineholm Göran Dahlström (S) sa i debatten: "De ska inte vara här i Katrineholm, de ska inte vara i Sverige". Ja, det är ju också ett bekvämt sätt att sopa problemet med människors diskriminering och fattigdom under mattan.
Som socialdemokrat är den första fråga jag ställer mig angående ett tiggeriförbud: Hur kommer ett sådant förbud att hjälpa de utsatta människor som sitter utanför affären och ber om en slant? Jag har aldrig fått något bra svar på den frågan.
Socialdemokraterna i Katrineholms agerande är bedrövligt, och partiet borde allvarligt betänka det sällskap man fått i frågan. Beslutet är ett uttryck för symbolpolitik av sämsta sort. Tiggeriförbudet gäller bara på kommunal mark i centrum. Enligt pastorn i Equmeniakyrkan Kristina Färdeman berör det tre (3) personer.
Jag har sagt det förut - det finns åtminstone två starka argument mot ett tiggeriförbud. För det första innebär ett förbud mot tiggeri att man fokuserar på symptomen och inte på orsakerna till att tiggeriet existerar. För det andra är det moraliskt felaktigt att förbjuda fattiga människor att be andra människor om hjälp.
Kommunstyrelsens ordförande i Katrineholm Göran Dahlström (S) sa i debatten: "De ska inte vara här i Katrineholm, de ska inte vara i Sverige". Ja, det är ju också ett bekvämt sätt att sopa problemet med människors diskriminering och fattigdom under mattan.
Som socialdemokrat är den första fråga jag ställer mig angående ett tiggeriförbud: Hur kommer ett sådant förbud att hjälpa de utsatta människor som sitter utanför affären och ber om en slant? Jag har aldrig fått något bra svar på den frågan.
2019-04-14
Tre sorters höger i svensk politik?
Det är på högerkanten som de spännande opinionsströmmarna just nu återfinns i svensk politik. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna byter väljare med varandra, och det är väl ingen som vågar spekulera i hur det hela kommer att sluta.
Men vad är det då som påverkar strömmarnas riktning i dessa väljarrörelser på högerkanten? Handlar det om partiledare, om politisk retorik eller om partiernas ställningstaganden i enskilda politiska sakfrågor? En sak som inte ska glömmas bort i sammanhanget är partiernas ideologiska profilering och representation.
Statsvetarprofessor Henrik Oscarsson visar på basis av den senaste SOM-undersökningen hur Moderaternas, Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas sympatisörer skiljer sig åt med avseende på i vilken utsträckning de definierar sig själva som liberaler, konservativa eller nationalister. Bland Moderaternas sympatisörer definierar sig 21 procent helt som liberaler, 13 procent som konservativa och 8 procent som nationalister. Bland Kristdemokraternas sympatisörer definierar sig i stället 9 procent helt som liberaler, 18 procent som konservativa och 7 procent som nationalister. Bland Sverigedemokraternas sympatisörer definierar sig 4 procent helt som liberaler, 18 procent som konservativa och hela 35 procent som nationalister.
Bland Moderaterna är det således vanligast att vara liberal, bland Kristdemokraterna att vara konservativ, och bland Sverigedemokraterna att vara nationalist. Samtliga resultat återfinns här.
Bland svenska folket som helhet var det 14 procent som helt betraktade sig som liberaler, 7 procent som nationalister och 6 procent som konservativa. Däremot var det betydligt fler som helt definierade sig som socialister (20 procent) och som feminister (22 procent). Men det verkar det inte vara någon som bryr sig om i dag.
Sverige har i dag en offentlighet som är strukturerad till högerns fördel, skriver Anders Lindberg i Aftonbladet i dag. Lindberg syftar dels på att borgerliga röster dominerar tidningarnas ledarsidor och att högerpopulister dominerar sociala medier och så kallade alternativmedier. Men han syftar även på nyhetsrapporteringen, där professorerna Bengt Johansson och Jesper Strömbäck vid JMG; Göteborgs universitet, i sin granskning av mediernas agerande i valrörelsen 2018 visar att riksmedia (inklusive public service) gav "en klart mer gynnsam mediebild" åt det borgerliga regeringsalternativet. Johansson och Strömbäcks studie redovisas i boken Kampen om mediebilden – nyhetsjournalistik i valrörelsen 2018 (Institutet för Mediestudier) och kan kostnadsfritt laddas ner här,
Men vad är det då som påverkar strömmarnas riktning i dessa väljarrörelser på högerkanten? Handlar det om partiledare, om politisk retorik eller om partiernas ställningstaganden i enskilda politiska sakfrågor? En sak som inte ska glömmas bort i sammanhanget är partiernas ideologiska profilering och representation.
Statsvetarprofessor Henrik Oscarsson visar på basis av den senaste SOM-undersökningen hur Moderaternas, Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas sympatisörer skiljer sig åt med avseende på i vilken utsträckning de definierar sig själva som liberaler, konservativa eller nationalister. Bland Moderaternas sympatisörer definierar sig 21 procent helt som liberaler, 13 procent som konservativa och 8 procent som nationalister. Bland Kristdemokraternas sympatisörer definierar sig i stället 9 procent helt som liberaler, 18 procent som konservativa och 7 procent som nationalister. Bland Sverigedemokraternas sympatisörer definierar sig 4 procent helt som liberaler, 18 procent som konservativa och hela 35 procent som nationalister.
Bland Moderaterna är det således vanligast att vara liberal, bland Kristdemokraterna att vara konservativ, och bland Sverigedemokraterna att vara nationalist. Samtliga resultat återfinns här.
Bland svenska folket som helhet var det 14 procent som helt betraktade sig som liberaler, 7 procent som nationalister och 6 procent som konservativa. Däremot var det betydligt fler som helt definierade sig som socialister (20 procent) och som feminister (22 procent). Men det verkar det inte vara någon som bryr sig om i dag.
Sverige har i dag en offentlighet som är strukturerad till högerns fördel, skriver Anders Lindberg i Aftonbladet i dag. Lindberg syftar dels på att borgerliga röster dominerar tidningarnas ledarsidor och att högerpopulister dominerar sociala medier och så kallade alternativmedier. Men han syftar även på nyhetsrapporteringen, där professorerna Bengt Johansson och Jesper Strömbäck vid JMG; Göteborgs universitet, i sin granskning av mediernas agerande i valrörelsen 2018 visar att riksmedia (inklusive public service) gav "en klart mer gynnsam mediebild" åt det borgerliga regeringsalternativet. Johansson och Strömbäcks studie redovisas i boken Kampen om mediebilden – nyhetsjournalistik i valrörelsen 2018 (Institutet för Mediestudier) och kan kostnadsfritt laddas ner här,
2019-04-13
Svenska medier: Sluta använda det stigmatiserande, avhumaniserande uttrycket "IS-barn"
Sverige kan få förfrågan om IS-barn, rapporterar Ekot. IS-barnen ska föras hem till Sverige, skriver Expressen. Ingen kurdisk förfrågan om IS-barn, skriver Aftonbladet.
IS-barn? Ett så oerhört stigmatiserande och avhumaniserade uttryck. Jag begriper inte att svenska medier aningslöst (?) väljer att använda detta uttryck - särskilt i en situation där dessa barns liv står på spel och där debattörer beskriver barnen som "tidsinställda bomber" och som ett hot mot det svenska samhället om de får återvända hem.
I ett oerhört kraftfullt reportage berättar Lotta Härdelin och Niklas Orrenius i Dagens Nyheter om under vilka ohyggliga villkor dessa små barn lever i fångläger i Syrien. Läs det gärna - om inte annat så för dessa barns skull.
Självklart har Sverige ett ansvar för de barn i lägren som har en koppling till oss. Många av dem är föräldralösa och riskerar att dö inom en mycket snar framtid. Jag är glad att Margot Wallström igår flyttade fram de svenska positionerna och markerade att barnen måste få den hjälp de behöver och om det är möjligt komma till Sverige. (Och nej, det är inte Margot Wallström som talar om "IS-barn", det är Svenska Dagbladets rubriksättare...) "Det var en signal i rätt riktning", säger Rädda Barnens Sverigechef Olof Mattsson om Margot Wallströms uttalande och tillägger att det behövs ytterligare förtydliganden och ett snabbt svenskt agerande.
Så sluta tala om "IS-barn". Intensifiera arbetet med att hjälpa dessa barn och ge dem en möjlighet att få komma till Sverige.
IS-barn? Ett så oerhört stigmatiserande och avhumaniserade uttryck. Jag begriper inte att svenska medier aningslöst (?) väljer att använda detta uttryck - särskilt i en situation där dessa barns liv står på spel och där debattörer beskriver barnen som "tidsinställda bomber" och som ett hot mot det svenska samhället om de får återvända hem.
I ett oerhört kraftfullt reportage berättar Lotta Härdelin och Niklas Orrenius i Dagens Nyheter om under vilka ohyggliga villkor dessa små barn lever i fångläger i Syrien. Läs det gärna - om inte annat så för dessa barns skull.
Självklart har Sverige ett ansvar för de barn i lägren som har en koppling till oss. Många av dem är föräldralösa och riskerar att dö inom en mycket snar framtid. Jag är glad att Margot Wallström igår flyttade fram de svenska positionerna och markerade att barnen måste få den hjälp de behöver och om det är möjligt komma till Sverige. (Och nej, det är inte Margot Wallström som talar om "IS-barn", det är Svenska Dagbladets rubriksättare...) "Det var en signal i rätt riktning", säger Rädda Barnens Sverigechef Olof Mattsson om Margot Wallströms uttalande och tillägger att det behövs ytterligare förtydliganden och ett snabbt svenskt agerande.
Så sluta tala om "IS-barn". Intensifiera arbetet med att hjälpa dessa barn och ge dem en möjlighet att få komma till Sverige.
2019-04-11
Nyamko Sabuni kandiderar - men kan hon väljas?
Det blir spännande nu när Nyamko Sabuni meddelat att hon kandiderar till posten som partiledare för Liberalerna. Som politiker har hon alltid gått sina egna vägar, och hon skulle bli en skarp profil i det svenska partiledarlandskapet.
Men kan hon väljas? Nyamko Sabuni har tidigare varit mycket tydlig med att hon vill att Liberalerna ska samtala och diskutera och till och med samverka med Sverigedemokraterna i olika politiska frågor (dock ej migrationspolitiken). Det är en inställning som går stick i stäv med Liberalernas linje, och där motståndarna till samtal och samverkan med Sverigedemokraterna hittills har utgjort en klar majoritet.
Håller Nyamko Sabuni fast vid sin linje, eller har hon ändrat uppfattning? Och i så fall varför? Det lär bli en av de viktigaste och mest spännande frågorna på den presskonferens hon kommer att ge senare i dag.
Motståndarna till den linje Nyamko Sabuni förespråkar har hittills haft svårt att få fram en slagkraftig motkandidat. Ska vi gissa att pressen på Erik Ullenhag att kandidera nu kommer att öka ytterligare?
Men kan hon väljas? Nyamko Sabuni har tidigare varit mycket tydlig med att hon vill att Liberalerna ska samtala och diskutera och till och med samverka med Sverigedemokraterna i olika politiska frågor (dock ej migrationspolitiken). Det är en inställning som går stick i stäv med Liberalernas linje, och där motståndarna till samtal och samverkan med Sverigedemokraterna hittills har utgjort en klar majoritet.
Håller Nyamko Sabuni fast vid sin linje, eller har hon ändrat uppfattning? Och i så fall varför? Det lär bli en av de viktigaste och mest spännande frågorna på den presskonferens hon kommer att ge senare i dag.
Motståndarna till den linje Nyamko Sabuni förespråkar har hittills haft svårt att få fram en slagkraftig motkandidat. Ska vi gissa att pressen på Erik Ullenhag att kandidera nu kommer att öka ytterligare?
2019-04-10
Glädjande: Antalet avrättningar i världen minskar kraftigt!
Kampen mot det vedervärdiga och omänskliga dödsstraffet skördar framgångar! Enligt en rapport från Amnesty International minskade antalet verkställda dödsstraff 2018 med 30 procent jämfört med året innan. År 2018 genomfördes 690 kända avrättningar, vilket var det lägsta antalet på tio år.
Bilden är förstås inte entydigt positiv. Kina är det land som antas avrätta överlägset flest människor per år, men den kinesiska statsmakten vägrar redovisa hur många. Om vi bortser från Kina genomfördes nära 80 procent av alla rapporterade avrättningar 2018 i endast fyra länder: Iran, Saudiarabien, Irak och Vietnam.
I länder som Vitryssland, Singapore, Sydsudan, Japan och USA ökade antalet avrättningar något 2018. I USA:s fall skedde ökningen från en historiskt låg nivå - från 23 till 25. USA är det enda land i Amerika som avrättar människor.
Men även i USA vinner dödsstraffsmotståndarna terräng i debatten. I Kalifornien beslöt guvernör Gavin Newsom nyligen att inga fler avrättningar kommer att genomföras i delstaten under hans tid vid makten. Flera av Demokraternas presidentvalskandidater har också på olika sätt positionerat sig som motståndare till dödsstraffet: Kamala Harris, Beto O’Rourke, Bernie Sanders, Cory Booker, Elizabeth Warren, Kirsten Gillibrand med flera. Vi ser sannolikt ett generationsskifte i Demokraterna i denna fråga. Varken Barack Obama eller Hillary Clinton uttalade motstånd mot dödsstraffet, Joe Biden har heller ännu inte gjort det.
Det är inte omöjligt att Donald Trump väljer att göra dödsstraffet till en valfråga i presidentvalet 2020. Stödet för dödsstraffet i USA har minskat kraftigt sedan mitten av 1990-talet, men bland Trumps egna anhängare är stödet fortfarande kompakt.
Dödsstraffet är en omöjlighet för varje samhälle som gör anspråk på att vara civiliserat. Låt oss stödja varandra ytterligare i kampen mot denna skamfläck för mänskligheten.
Bilden är förstås inte entydigt positiv. Kina är det land som antas avrätta överlägset flest människor per år, men den kinesiska statsmakten vägrar redovisa hur många. Om vi bortser från Kina genomfördes nära 80 procent av alla rapporterade avrättningar 2018 i endast fyra länder: Iran, Saudiarabien, Irak och Vietnam.
I länder som Vitryssland, Singapore, Sydsudan, Japan och USA ökade antalet avrättningar något 2018. I USA:s fall skedde ökningen från en historiskt låg nivå - från 23 till 25. USA är det enda land i Amerika som avrättar människor.
Men även i USA vinner dödsstraffsmotståndarna terräng i debatten. I Kalifornien beslöt guvernör Gavin Newsom nyligen att inga fler avrättningar kommer att genomföras i delstaten under hans tid vid makten. Flera av Demokraternas presidentvalskandidater har också på olika sätt positionerat sig som motståndare till dödsstraffet: Kamala Harris, Beto O’Rourke, Bernie Sanders, Cory Booker, Elizabeth Warren, Kirsten Gillibrand med flera. Vi ser sannolikt ett generationsskifte i Demokraterna i denna fråga. Varken Barack Obama eller Hillary Clinton uttalade motstånd mot dödsstraffet, Joe Biden har heller ännu inte gjort det.
Det är inte omöjligt att Donald Trump väljer att göra dödsstraffet till en valfråga i presidentvalet 2020. Stödet för dödsstraffet i USA har minskat kraftigt sedan mitten av 1990-talet, men bland Trumps egna anhängare är stödet fortfarande kompakt.
Dödsstraffet är en omöjlighet för varje samhälle som gör anspråk på att vara civiliserat. Låt oss stödja varandra ytterligare i kampen mot denna skamfläck för mänskligheten.
2019-04-09
Äntligen - regeringen lyssnar på kritiken och utreder medicinska åldersbedömningar
Regeringen kommer att tillsätta en oberoende utredning av medicinska åldersbedömningar i asylprocessen, skriver Svenska Dagbladet. Mot bakgrund av den kritik som varit från experter så anser vi att det behövs en utredning för att se över det här systemet, säger Miljöpartiets migrationspolitiska talesperson Rasmus Ling till tidningen.
Bättre sent än aldrig. Kritiken mot Rättsmedicinalverkets sätt att hantera åldersbedömningarna har länge varit massiv. Rättsläkare har offentligt tagit avstånd från sina egna åldersutlåtanden. Oberoende kontrolltester visar på andra resultat och tolkningar i över 50 procent av åldersbedömningarna. Svenska Dagbladets och Negra Efendic granskande journalistik i frågan har visat på stora brister i rättssäkerheten.
,
Redan i januari 2018 argumenterade jag för att åldersbedömningarna borde frysas, i väntan på utredning. Det kravet kvarstår även nu när utredningen ska tillsättas. Det blir orimligt att fortsätta genomföra dessa medicinska åldersbedömningar, som kan ha avgörande betydelse för enskilda människoöden, samtidigt som man genomför en utredning av dessa bedömningar just för att deras rättssäkerhet på goda grunder ifrågasatts.
Så ett steg i rätt riktning. Bra. Frys nu bedömningarna i väntan på utredningen så att inga fler människor riskerar att utvisas på felaktiga grunder.
2019-04-07
Låt oss hålla ihop mot terrorn
Idag är det tvåårsdagen av det fruktansvärda terrordådet på Drottninggatan i Stockholm, där fem människor miste sina liv. Låt oss aldrig glömma terrorns och hatets offer, och låt oss hedra dem genom aldrig svika de värden vårt fria, demokratiska samhälle vilar på - som öppenhet, rättssäkerhet och alla människors lika värde. Låt oss bekämpa hatets och hånets destruktiva, avhumaniserande kraft, och låt oss hålla ihop mot dem som söker splittring.
Som Fatemeh Khavari formulerade det på twitter tidigare i dag, med ett starkt intentionsdjup bortom de enskilda orden: För att kunna bekämpa terrorism, behöver vi hålla i varandras händer, varmare än nånsin.
2019-04-06
Samtala, samarbeta eller förhandla? Om Moderaterna och SD
Vi ska inte hålla på och prata så mycket om Sverigedemokraterna, brukar Ulf Kristersson säga. Well. Kanske skulle Moderaterna sopa rent framför egen dörr. I partiets egen eftervalsanalys nämns Sverigedemokraterna 154 gånger (!), enligt Hannes Delling i Svenska Dagbladet.
Så länge Moderaterna inte förmår bestämma sig för hur partiet tänker förhålla sig till Sverigedemokraterna kommer många att undra och journalister fortsätta att fråga. "Inte ens dem mest erfarne kremlolog förmår tolka var Moderaterna formellt står i frågan om samarbete med Sverigedemokraterna", skrev jag tidigare.
Låt oss ta ett steg på vägen genom att reda ut begreppen något. Som det är nu har Ulf Kristersson sagt att Moderaterna gärna "samtalar" med Sverigedemokraterna. Han har ännu inte sagt att Moderaterna ska "samarbeta" eller "förhandla" med Sverigedemokraterna.
Samtala: Att "samtala" kan ju betyda lite av varje. Det kan betyda att man pratar med varandra i kön till kaffeapparaten, eller att man debatterar mot varandra i riksdagens utskottsmöten. Men det kan också betyda att man träffas för att informera varandra om hur man ser på det politiska läget och om vilka politiska förslag man avser att lägga fram.
Samarbeta: Att "samarbeta" innebär att man hjälps åt att nå gemensamma mål, till exempel att vinna politiskt stöd i frågor där man har gemensamma intressen. Om Moderaterna och Sverigedemokraterna träffades eller upprätthöll kontakt för att tillsammans utforma förslag i frågor om brott och straff eller om migration så vore det ett politiskt samarbete.
Förhandla: Att "förhandla" innebär att man i överläggningar ger och tar för att komma överens i en fråga där man inte är enig från början och/eller där man har skilda intressen att bevaka. Det kan till exempel gälla hur långt man ska gå i en fråga (hur mycket vill man höja straffen). Eller en "kohandel" där Sverigedemokraterna till exempel skulle stödja ett moderat förslag om ytterligare skattesänkningar mot att Moderaterna lovade att ytterligare strama åt flyktingpolitiken.
Avgränsningarna är förstås inte självklara. De flesta samarbeten inrymmer till exempel element av en förhandling. Och om partierna i "samtal" informerar varandra och vilka förslag man kan tänka sig att stödja - har inte gränsen till "samarbete" då passerats?
Moderaterna är i dag ett splittrat parti i synen på hur man ska förhålla sig till Sverigedemokraterna. Det är därför Ulf Kristersson använder ett vagt och mångtydigt språkbruk, och det är därför det finns ett medialt och journalistiskt intresse för vilken väg Moderaterna kommer att gå.
Då räcker det inte att som Ulf Kristersson säga att partiet kan tänka sig att samtala med Sverigedemokraterna. Vill han på allvar stänga frågan om Moderaternas relation till Sverigedemokraterna måste han bli mer precis om vilken typ av samtal det är han kan tänka sig, och var gränsen för samtal går. Samt explicit betona att Moderaterna inte tänker samarbeta eller förhandla med Sverigedemokraterna.
Men för att klara det krävs det en vuxen i rummet. Finns det det?
Så länge Moderaterna inte förmår bestämma sig för hur partiet tänker förhålla sig till Sverigedemokraterna kommer många att undra och journalister fortsätta att fråga. "Inte ens dem mest erfarne kremlolog förmår tolka var Moderaterna formellt står i frågan om samarbete med Sverigedemokraterna", skrev jag tidigare.
Låt oss ta ett steg på vägen genom att reda ut begreppen något. Som det är nu har Ulf Kristersson sagt att Moderaterna gärna "samtalar" med Sverigedemokraterna. Han har ännu inte sagt att Moderaterna ska "samarbeta" eller "förhandla" med Sverigedemokraterna.
Samtala: Att "samtala" kan ju betyda lite av varje. Det kan betyda att man pratar med varandra i kön till kaffeapparaten, eller att man debatterar mot varandra i riksdagens utskottsmöten. Men det kan också betyda att man träffas för att informera varandra om hur man ser på det politiska läget och om vilka politiska förslag man avser att lägga fram.
Samarbeta: Att "samarbeta" innebär att man hjälps åt att nå gemensamma mål, till exempel att vinna politiskt stöd i frågor där man har gemensamma intressen. Om Moderaterna och Sverigedemokraterna träffades eller upprätthöll kontakt för att tillsammans utforma förslag i frågor om brott och straff eller om migration så vore det ett politiskt samarbete.
Förhandla: Att "förhandla" innebär att man i överläggningar ger och tar för att komma överens i en fråga där man inte är enig från början och/eller där man har skilda intressen att bevaka. Det kan till exempel gälla hur långt man ska gå i en fråga (hur mycket vill man höja straffen). Eller en "kohandel" där Sverigedemokraterna till exempel skulle stödja ett moderat förslag om ytterligare skattesänkningar mot att Moderaterna lovade att ytterligare strama åt flyktingpolitiken.
Avgränsningarna är förstås inte självklara. De flesta samarbeten inrymmer till exempel element av en förhandling. Och om partierna i "samtal" informerar varandra och vilka förslag man kan tänka sig att stödja - har inte gränsen till "samarbete" då passerats?
Moderaterna är i dag ett splittrat parti i synen på hur man ska förhålla sig till Sverigedemokraterna. Det är därför Ulf Kristersson använder ett vagt och mångtydigt språkbruk, och det är därför det finns ett medialt och journalistiskt intresse för vilken väg Moderaterna kommer att gå.
Då räcker det inte att som Ulf Kristersson säga att partiet kan tänka sig att samtala med Sverigedemokraterna. Vill han på allvar stänga frågan om Moderaternas relation till Sverigedemokraterna måste han bli mer precis om vilken typ av samtal det är han kan tänka sig, och var gränsen för samtal går. Samt explicit betona att Moderaterna inte tänker samarbeta eller förhandla med Sverigedemokraterna.
Men för att klara det krävs det en vuxen i rummet. Finns det det?
2019-04-03
Ingen svensk vapenexport till Brunei!
I dag införde det lilla sultanatet Brunei nya, skärpta lagar där till exempel homosexualitet eller otrohet kan straffas med döden genom stening. Även våldtäkt och rån kommer att kunna ge dödsstraff och stöld kan straffas med att händer och fötter huggs av. Sultanen och envåldshärskaren Hassanal Bolkiah har styrt landet ända sedan 1967 och straffskärpningarna är baserade på sharialag.
Omvärlden protesterar med rätta kraftfullt mot dessa bestialiska beslut. EU betonar att straffen "utgör tortyr, grym, omänsklig och förnedrande behandling" och bryter mot FN:s konvention mot tortyr. Utrikesminister Margot Wallström uppmanar Brunei att omedelbart dra tillbaka beslutet.
Men ord måste följas av handling. Enligt Svenska Freds exporterade Sverige så sent som 2018 vapen till Brunei. Sverige ska överhuvudtaget inte exportera vapen till diktaturer eller till länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna. Och självklart heller inte till Brunei.
Omvärlden protesterar med rätta kraftfullt mot dessa bestialiska beslut. EU betonar att straffen "utgör tortyr, grym, omänsklig och förnedrande behandling" och bryter mot FN:s konvention mot tortyr. Utrikesminister Margot Wallström uppmanar Brunei att omedelbart dra tillbaka beslutet.
Men ord måste följas av handling. Enligt Svenska Freds exporterade Sverige så sent som 2018 vapen till Brunei. Sverige ska överhuvudtaget inte exportera vapen till diktaturer eller till länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna. Och självklart heller inte till Brunei.
2019-04-02
Alice Teodorescu lämnar GP för Moderaterna
Alice Teodorescu lämnar sitt jobb som politisk redaktör på Göteborgs-Posten. I stället blir hon huvudsekreterare för den arbetsgrupp som ska utveckla Moderaternas nya idéprogram. Den förändringen är bra, tycker jag. Göteborgs-Posten vars ledarsida ska vara oberoende liberal har under Alice Teodorescus ledning utvecklats till en högerauktoritär plattform, med ständigt återkommande krav på stramare flyktingpolitik och att övriga partier måste börja samverka med det rasistiskt impregnerade partiet Sverigedemokraterna. Det är en hisnande tanke att det bara är några år sedan som den fritänkande socialliberalen Gert Gelotte arbetade som ledarskribent på den tidningen.
Ulf Kristersson säger att han nu vill "samla den breda borgerligheten" i "ett nytt politiskt landskap". Frågan är vilka partier han inbegriper i den "breda borgerlighet" han vill samla. Rekryteringen av Alice Teodorescu stärker de krafter inom Centerpartiet och Liberalerna som varnade för att en M/KD-regering inte skulle förmå hålla Sverigedemokraterna utanför det politiska inflytandet. Kristdemokraterna har redan tagit steget fullt ut och argumenterar öppet för samarbete med Sverigedemokraterna i olika frågor. Ulf Kristersson duckar och inte en den mest erfarne kremlolog förmår tolka var Moderaterna formellt står i frågan om samarbete med Sverigedemokraterna.
Förutsättningarna för att Moderaterna inom överskådlig tid ska kunna "samla den breda borgerligheten" är något begränsade, om man säger så. Eller ingår snart även Sverigedemokraterna i Ulf Kristerssons "breda borgerlighet"? Så illa tror inte ens jag att den kan vara.
Ulf Kristersson säger att han nu vill "samla den breda borgerligheten" i "ett nytt politiskt landskap". Frågan är vilka partier han inbegriper i den "breda borgerlighet" han vill samla. Rekryteringen av Alice Teodorescu stärker de krafter inom Centerpartiet och Liberalerna som varnade för att en M/KD-regering inte skulle förmå hålla Sverigedemokraterna utanför det politiska inflytandet. Kristdemokraterna har redan tagit steget fullt ut och argumenterar öppet för samarbete med Sverigedemokraterna i olika frågor. Ulf Kristersson duckar och inte en den mest erfarne kremlolog förmår tolka var Moderaterna formellt står i frågan om samarbete med Sverigedemokraterna.
Förutsättningarna för att Moderaterna inom överskådlig tid ska kunna "samla den breda borgerligheten" är något begränsade, om man säger så. Eller ingår snart även Sverigedemokraterna i Ulf Kristerssons "breda borgerlighet"? Så illa tror inte ens jag att den kan vara.
2019-03-27
Time out-sjukan i politiken måste åtgärdas
Nej, det finns inget som heter "time out" i politiken. Det är ett otyg när riksdagsledamöter, nu senast Emma Carlsson Löfdahl, säger sig ta en "time out" när de hamnat i besvärligheter. I praktiken innebär en "time out" ofta att politikern på obestämd tid behåller sitt riksdagsarvode på nära 70 000 kronor i månaden utan att alls delta i det parlamentariska arbetet eller ta något politiskt ansvar överhuvudtaget.
I dag diskuterade jag "time out"-sjukan i politiken med talman Andreas Norlén, i radioprogrammet Nordegren & Epstein i P1. Inslaget kan lyssnas på här (lite drygt 17 minuter in i sändningen).
Uttrycket "time out" används inom idrotten när ett lag vill ha en paus för att hämta andan och betänka sin strategiska situation. Men när ett idrottslag begär "time out" avbryts ju matchen, det händer ingenting på planen så länge time outen pågår. Men om en politiker begär "time out" så blir det ingen paus i politiken. Det politiska livet och samhällslivet fortgår ändå, men med oklara ansvarsförhållanden.
Om en enskild politiker av olika skäl inte kan genomföra sitt uppdrag finns möjligheten att t ex begära tjänstledighet eller bli sjukskriven. Men att bara vara frånvarande utan arbetsuppgifter och under former som man själv väljer är inte rimligt - det riskerar att urholka förtroendet för politiker, det försvårar granskning och ansvarsutkrävande.
Jag kan till och med tänka mig lösningar där till exempel en riksdagsledamot mot vilken åklagare inlett förundersökning under vissa omständigheter kan beviljas tjänstledighet med bibehållet arvode. Men det är inte riksdagsledamoten som ska kunna ta det beslutet.
Talman Andreas Norlén betonade i sändningen att utvecklingen går åt rätt håll, och att riksdagspartiernas gruppledare enats om att försöka komma åt problemet. Det möjligt att Andreas Norlén har rätt. Men strax före sändning googlade jag ordkombinationen "time out" och "riksdagen", och fick över 60 000 träffar. Det var ingen rolig läsning.
Så nej, "time out" är ingen legitim form av frånvaro - varken i politiken eller i arbetslivet.
Jag har tidigare skrivit om problemet här.
I dag diskuterade jag "time out"-sjukan i politiken med talman Andreas Norlén, i radioprogrammet Nordegren & Epstein i P1. Inslaget kan lyssnas på här (lite drygt 17 minuter in i sändningen).
Uttrycket "time out" används inom idrotten när ett lag vill ha en paus för att hämta andan och betänka sin strategiska situation. Men när ett idrottslag begär "time out" avbryts ju matchen, det händer ingenting på planen så länge time outen pågår. Men om en politiker begär "time out" så blir det ingen paus i politiken. Det politiska livet och samhällslivet fortgår ändå, men med oklara ansvarsförhållanden.
Om en enskild politiker av olika skäl inte kan genomföra sitt uppdrag finns möjligheten att t ex begära tjänstledighet eller bli sjukskriven. Men att bara vara frånvarande utan arbetsuppgifter och under former som man själv väljer är inte rimligt - det riskerar att urholka förtroendet för politiker, det försvårar granskning och ansvarsutkrävande.
Jag kan till och med tänka mig lösningar där till exempel en riksdagsledamot mot vilken åklagare inlett förundersökning under vissa omständigheter kan beviljas tjänstledighet med bibehållet arvode. Men det är inte riksdagsledamoten som ska kunna ta det beslutet.
Talman Andreas Norlén betonade i sändningen att utvecklingen går åt rätt håll, och att riksdagspartiernas gruppledare enats om att försöka komma åt problemet. Det möjligt att Andreas Norlén har rätt. Men strax före sändning googlade jag ordkombinationen "time out" och "riksdagen", och fick över 60 000 träffar. Det var ingen rolig läsning.
Så nej, "time out" är ingen legitim form av frånvaro - varken i politiken eller i arbetslivet.
Jag har tidigare skrivit om problemet här.
2019-03-26
Ja, blockaden av Gaza måste brytas!
Två veckor före det israeliska parlamentsvalet växer spänningen mellan Israel och Gaza. I måndags avfyrades raketer från Gaza mot Israel, och åtta israeler skadades. På måndagskvällen svarade Israel med flygattacker mot Gaza, och sju palestinier skadades. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu befann sig på ett prestigefyllt besök i USA med flera inbokade möten med president Donald Trump - nu tvingades han hasta hem till Israel i stället.
I skrivande stund är läget vid gränsen mellan Gaza och Israel relativt lugnt. Men raketskjutningarna visar på instabiliteten i området, och att tröskeln till ett regelrätt krig är oroväckande lågt.
Gazaremsan är en smal kustremsa utmed Medelhavet, ungefär fyra mil lång och en mil bred. På denna lilla smala kustremsa bor nära två miljoner palestinier. 45 procent av dem är 14 år eller yngre, 66 procent är under 25 år. Medelåldern i Gaza är 17.2 år. Israels och Egyptens blockad av Gaza skapar outhärdliga levnadsförhållanden för befolkningen, inte minst för alla dessa barn. Och nästan ingen av dessa unga människor har någon gång varit utanför Gaza - det är inte orimligt alls att kalla Gaza för världens största utomhusfängelse.
Det är skandalöst att omvärlden låter detta ske. Blockaden måste brytas så att varor och tjänster kan komma in, skapa utveckling och lindra lidandet. Hamas styre är repressivt och raketskjutningarna som träffa civila mål i Israel helt oacceptabla. Israels ofta oproportionerliga reaktioner är naturligtvis också oacceptabla. I Gazakriget 2014 dödades, enligt FN, minst 2131 palestinier. Av dessa var minst 1473 civila, därav 501 barn. På den israeliska sidan dödades 71 personer, varav 66 var soldater och fem var civila.
Låt oss hoppas att raketbeskjutningarna denna gång inte leder till ett fullständigt krig. Och låt oss använda perioden efter det israeliska valet till att öka den internationella pressen på parterna att nå en lösning. Upprättandet av en palestinsk stat - där både Gaza och Västbanken ingår och där östra Jerusalem är huvudstad - är fortfarande den enda realistiska lösningen på konflikten. Dödläget i förhandlingarna mellan israeler och palestinier har medfört att omvärlden intresse trubbats av och Palestinakonflikten hamnat i medieskugga. Vi måste ändra på det - om inte annat som en solidaritetshandling med alla dessa utsatta människor som drabbas så hårt av konflikten.
I skrivande stund är läget vid gränsen mellan Gaza och Israel relativt lugnt. Men raketskjutningarna visar på instabiliteten i området, och att tröskeln till ett regelrätt krig är oroväckande lågt.
Gazaremsan är en smal kustremsa utmed Medelhavet, ungefär fyra mil lång och en mil bred. På denna lilla smala kustremsa bor nära två miljoner palestinier. 45 procent av dem är 14 år eller yngre, 66 procent är under 25 år. Medelåldern i Gaza är 17.2 år. Israels och Egyptens blockad av Gaza skapar outhärdliga levnadsförhållanden för befolkningen, inte minst för alla dessa barn. Och nästan ingen av dessa unga människor har någon gång varit utanför Gaza - det är inte orimligt alls att kalla Gaza för världens största utomhusfängelse.
Det är skandalöst att omvärlden låter detta ske. Blockaden måste brytas så att varor och tjänster kan komma in, skapa utveckling och lindra lidandet. Hamas styre är repressivt och raketskjutningarna som träffa civila mål i Israel helt oacceptabla. Israels ofta oproportionerliga reaktioner är naturligtvis också oacceptabla. I Gazakriget 2014 dödades, enligt FN, minst 2131 palestinier. Av dessa var minst 1473 civila, därav 501 barn. På den israeliska sidan dödades 71 personer, varav 66 var soldater och fem var civila.
Låt oss hoppas att raketbeskjutningarna denna gång inte leder till ett fullständigt krig. Och låt oss använda perioden efter det israeliska valet till att öka den internationella pressen på parterna att nå en lösning. Upprättandet av en palestinsk stat - där både Gaza och Västbanken ingår och där östra Jerusalem är huvudstad - är fortfarande den enda realistiska lösningen på konflikten. Dödläget i förhandlingarna mellan israeler och palestinier har medfört att omvärlden intresse trubbats av och Palestinakonflikten hamnat i medieskugga. Vi måste ändra på det - om inte annat som en solidaritetshandling med alla dessa utsatta människor som drabbas så hårt av konflikten.
2019-03-24
Från S-kongress till Europaval. Det blir en spännande politisk vår
Den mest dramatiska politiska händelsen i samband med S-kongressen var Ebba Busch Thors besked att Kristdemokraterna öppnar dörren för samarbete med Sverigedemokraterna. Därmed befästs sprickan mellan allianspartierna på ett sätt som stänger dörren för varje borgerlig regering under överskådlig tid. En snackis bland de tidvis sysslolösa journalister som befann sig i Örebro blev därför om Centerpartiet och Liberalerna senare under mandatperioden, till exempel efter höstbudgeten, kommer att gå in i Stefan Löfvens S-ledda regering. Vi får anledning att återkomma till den frågan - det finns saker som talar både för och emot.
Partikongressen lär inte bli ihågkommen för de politiska beslut som fattades där. Däremot blev kongressen en plattform för inre samling, där partiets aktiva medlemmar kunde lufta sina tankar om den turbulenta tid som varit och vad som kan komma. Framtiden är oviss, och partiet och dess medlemmar behöver tid för eftertanke, handlingsplan och mobilisering. Kongressen 2021 blir oerhört viktig partiets framtida färdriktning.
Själv bär jag med mig både Stefan Löfvens tal i går och Frans Timmermans tal i dag. Stefan Löfven har gått fram oerhört starkt som talare - inte minst hans lätta sätt att ta scenen i besittning, våga låta tystnad ta plats i talet och agera mot publiken. Frans Timmermans är de europeiska socialdemokratiska partiernas kandidat till posten som EU-kommissionens ordförande och jag har inte haft förmånen att lyssna på honom tidigare. Timmermans var en riktig folktalare, och höll ett föredömligt kort och distinkt brandtal till försvar för demokrati, jämlikhet, feminism, hållbar utveckling och rättsstatens principer.
Kampen mot högerextremismen och högerpopulismen mobiliserar partimedlemmarna och binder även samman socialdemokrater och liberaler. Europafrågorna har fått en annan laddning än vad de haft i tidigare EU-valrörelser.
Det är faktiskt bara nio veckor kvar till valdagen. Jag är mer inspirerad än jag varit vid tidigare EU-valrörelser, och tycker att valkampanjen ska bli både spännande och viktig.
Partikongressen lär inte bli ihågkommen för de politiska beslut som fattades där. Däremot blev kongressen en plattform för inre samling, där partiets aktiva medlemmar kunde lufta sina tankar om den turbulenta tid som varit och vad som kan komma. Framtiden är oviss, och partiet och dess medlemmar behöver tid för eftertanke, handlingsplan och mobilisering. Kongressen 2021 blir oerhört viktig partiets framtida färdriktning.
Själv bär jag med mig både Stefan Löfvens tal i går och Frans Timmermans tal i dag. Stefan Löfven har gått fram oerhört starkt som talare - inte minst hans lätta sätt att ta scenen i besittning, våga låta tystnad ta plats i talet och agera mot publiken. Frans Timmermans är de europeiska socialdemokratiska partiernas kandidat till posten som EU-kommissionens ordförande och jag har inte haft förmånen att lyssna på honom tidigare. Timmermans var en riktig folktalare, och höll ett föredömligt kort och distinkt brandtal till försvar för demokrati, jämlikhet, feminism, hållbar utveckling och rättsstatens principer.
Kampen mot högerextremismen och högerpopulismen mobiliserar partimedlemmarna och binder även samman socialdemokrater och liberaler. Europafrågorna har fått en annan laddning än vad de haft i tidigare EU-valrörelser.
Det är faktiskt bara nio veckor kvar till valdagen. Jag är mer inspirerad än jag varit vid tidigare EU-valrörelser, och tycker att valkampanjen ska bli både spännande och viktig.
2019-03-23
"Luften har stigar som bär!" Stefan Löfvens tal på partikongressen
Kanske blir Stefan Löfvens tal den politiska höjdpunkten vid denna partikongress, där de politiska striderna lyser med sin frånvaro. Löfvens tal var starkt ideologiskt, en hyllning till jämlikheten, till människors frihet och till den politiska demokratin.
Ett partiledartal på en kongress har som sin främsta uppgift att samla ihop partiet, lyfta fram det som håller partiet samman och mobilisera medlemmarna till politisk handling. I det avseendet hade Stefan Löfven en svår uppgift, mot bakgrund av de svåra kompromisser i fördelningsfrågor som Januariavtalet inrymmer. Men Löfven har skickliga talskrivare, och han har själv gått framåt väldigt starkt som talare - så detta blev ur partiet synpunkter riktigt bra.
Två teman fick stormande applåder. I avsnittet om klimatpolitik och hållbar utveckling hyllade Stefan Löfven Greta Thunberg och hennes kamp, och betonade att det inte är hennes generation som ska behöva lösa klimatkrisen: Och visst är det fantastiskt att se över en miljon unga samlas över hela världen för att protestera om klimatet, anförda av Greta Thunberg. Men en sak får vi aldrig missa i deras budskap. Det är inte deras ungdomsgeneration som ska lösa det här. Det är vi. Alla generationer. Här och nu.
Dagens mest kraftfulla och kompromisslösa applåd fick Stefan Löfven när han förtjänstfullt lyfte kampen mot hedersförtrycket, i alla dess vidriga uttrycksformer: Socialdemokratin är grundad för att skapa frigörelse från förtryck. Detta är ett av de mest avskyvärda förtrycken av alla. Detta förtryck ska krossas.
Nu diskuteras kunskaps- och utbildningsfrågor. Dessa frågor hade också en central plats i Stefan Löfvens tal. Här nöjer jag mig att återge Stefan Löfvens Karin Boye-citat. Så mycket bättre kan det inte sägas.
Ett partiledartal på en kongress har som sin främsta uppgift att samla ihop partiet, lyfta fram det som håller partiet samman och mobilisera medlemmarna till politisk handling. I det avseendet hade Stefan Löfven en svår uppgift, mot bakgrund av de svåra kompromisser i fördelningsfrågor som Januariavtalet inrymmer. Men Löfven har skickliga talskrivare, och han har själv gått framåt väldigt starkt som talare - så detta blev ur partiet synpunkter riktigt bra.
Två teman fick stormande applåder. I avsnittet om klimatpolitik och hållbar utveckling hyllade Stefan Löfven Greta Thunberg och hennes kamp, och betonade att det inte är hennes generation som ska behöva lösa klimatkrisen: Och visst är det fantastiskt att se över en miljon unga samlas över hela världen för att protestera om klimatet, anförda av Greta Thunberg. Men en sak får vi aldrig missa i deras budskap. Det är inte deras ungdomsgeneration som ska lösa det här. Det är vi. Alla generationer. Här och nu.
Dagens mest kraftfulla och kompromisslösa applåd fick Stefan Löfven när han förtjänstfullt lyfte kampen mot hedersförtrycket, i alla dess vidriga uttrycksformer: Socialdemokratin är grundad för att skapa frigörelse från förtryck. Detta är ett av de mest avskyvärda förtrycken av alla. Detta förtryck ska krossas.
Nu diskuteras kunskaps- och utbildningsfrågor. Dessa frågor hade också en central plats i Stefan Löfvens tal. Här nöjer jag mig att återge Stefan Löfvens Karin Boye-citat. Så mycket bättre kan det inte sägas.
Säg mig, dis från Kunskapsbrunnarna,
finns det väl ting att visa mig här?
Svindel griper mig, skratt och skrämsel.
Luften har stigar som bär!
finns det väl ting att visa mig här?
Svindel griper mig, skratt och skrämsel.
Luften har stigar som bär!
2019-03-22
Förändra er eller dö
Här är mitt anförande på partikongressen, om behovet av ett organisatoriskt reformprogram (som anförandet var tänkt innan talartiden minskades från tre till två minuter...).
Kära
kongressvänner,
Socialdemokraterna ska vara ett
öppet och modernt framtidsparti, ett parti som finns där folket finns och som med
sina idéer och sina handlingar gör sig politiskt relevant för medborgarna.
Så är det inte i dag. Vi lever i
en tid då alltfler människor vänder de politiska partierna ryggen. På bara ett
par decennier har antalet människor som är medlemmar av ett politiskt parti mer
än halverats, från 600 000 till omkring 250 000. Och andelen
medborgare som betraktar sig som anhängare av något politiskt parti har minskat
kraftigt, från 65 procent 1968 till 25 procent 2014.
Det är lätt att bli dyster över
dessa siffror. Men kom då ihåg att det inte är medborgarnas politiska
engagemang som har minskat. Svenska folket är minst lika intresserat och
politiskt engagerat som tidigare. Men engagemanget söker sig i dag andra
plattformar än till de politiska partierna.
I stället för partipolitik väljer
medborgarna att engagera sig i nätverksorganiserade rörelser, som ofta driver
enskilda sakfrågor. Det kan gälla miljö och hållbar utveckling, eller mänskliga
rättigheter, fred, jämställdhet, flyktingpolitik, djurrätt.
Samhällets individualisering och
digitalisering har skyndat på processen och skapat en ny typ av politiskt
engagerade medarbetare. Människor är inte mindre solidariska i dag än tidigare,
men man vill visa sin solidaritet på sitt eget sätt, i former man själv väljer.
En del forskare talar om svenskar som ”solidariska individualister”.
Vi kan inte ducka för detta, det finns
ingen väg tillbaka.
En del journalister har sagt att
detta blir en trist och tråkig socialdemokratisk kongress, eftersom delegaterna
nästan ”bara” ska besluta om organisationsfrågor. Nåväl. Men jag vädjar till er
att därav inte dra slutsatsen att dessa frågor inte är viktiga. När det gäller
organisationsfrågorna, sättet på vilket vi organiserar vårt politiska arbete, är
de snarast existentiella om partiet vill finnas kvar som en dynamisk ledande
politisk kraft i framtiden.
Det duger inte att gå på som vanligt, att bara ligga i lite
hårdare eller knacka fler dörrar. Som en av mina favoriter i partiet sa en
gång, när hen spetsade till det: Det är sekter som knackar dörr, en folkrörelse
behöver inte göra det (knacka dörr).
Om partiet ska bli en modern folkrörelse i vår individualiserade,
digitaliserade tid behöver vi uppgradera våra arbetsformer. Vi måste anamma de mer
löst organiserade nätverkens sätt att arbeta – deras flexibilitet och låga
trösklar - samtidigt som vi värnar den långsiktighet och det helhetsperspektiv
som är nödvändigt för att samhället ska kunna fungera. Vi måste göra fler saker tillsammans med andra,
med olika rörelser i civilsamhället och vi kan inte hellre längre låta var man
bor vara den avgörande faktorn för hur man ska arbeta politiskt. Dagens
politiskt engagerade medborgare – särskilt de yngre, men inte bara dom –
fungerar inte på det sättet.
Så ta organisationsarbetet på största allvar. Det är ingen teknisk
fråga, det är en fråga om vi vill möta framtiden som ett öppet och modernt
folkrörelseparti och om vi vill fortsätta vara en relevant politisk kraft i det
framtida Sverige. Dagens debatt och det dokument vi antar är inte slutet på en
process, det är bara en början.
Eller som Fredrik
Reinfeldt sa till sina partimedlemmar för ett antal år sedan: Förändra er eller
dö.
Tack för ordet.
På plats för S-kongress, i Örebro
I dag invigs Socialdemokraternas 40:e ordinarie partikongress, i Örebro. Många menar att kongressen saknar politisk nerv eftersom medlemmarna denna gång inte kunnat lämna in motioner och de stora politiska stridsfrågorna inte har någon formell plats på dagordning. De programtexter som ska diskuteras rör i stället organisationsfrågor samt kunskaps- och utbildningsfrågor.
Det ligger en del i kritiken. Samtidigt äger kongressen rum i en politiskt omtumlande tid, efter ett år präglat av valrörelse, kampen om regeringsmakten, Januariavtalet, en kraschad Allians, Kristdemokraternas insläppande av Sverigedemokraterna i den politiska värmen samt en stundande Europavalrörelse. Klokt nog har det lagts in tre timmars allmän debatt på fredagskvällen, så att ombuden ska få lufta sina åsikter och partiledningen få möjlighet att känna av stämningarna i partiet.
Själv planerar jag att under eftermiddagen göra ett inlägg i debatten om organisationsfrågorna. Dessa frågor är inte tråkigt tekniska, utan snarare existentiella för partiet och dess framtid. Jag tänker bland annat på ett uppskattande sätt citera Fredrik Reinfeldt.
Keep you posted, som man säger.
Det ligger en del i kritiken. Samtidigt äger kongressen rum i en politiskt omtumlande tid, efter ett år präglat av valrörelse, kampen om regeringsmakten, Januariavtalet, en kraschad Allians, Kristdemokraternas insläppande av Sverigedemokraterna i den politiska värmen samt en stundande Europavalrörelse. Klokt nog har det lagts in tre timmars allmän debatt på fredagskvällen, så att ombuden ska få lufta sina åsikter och partiledningen få möjlighet att känna av stämningarna i partiet.
Själv planerar jag att under eftermiddagen göra ett inlägg i debatten om organisationsfrågorna. Dessa frågor är inte tråkigt tekniska, utan snarare existentiella för partiet och dess framtid. Jag tänker bland annat på ett uppskattande sätt citera Fredrik Reinfeldt.
Keep you posted, som man säger.
2019-03-21
Ebba Busch Thor öppnar dörren till samarbete med SD
I dag meddelade Ebba Busch Thor att Kristdemokraterna är beredda att föra politiska samtal med Sverigedemokraterna. Kristdemokraterna tänker inte längre särbehandla Sverigedemokraterna i det politiska arbetet. Normaliseringen går fort ibland.
Finns det fortfarande någon som undrar varför Centerpartiet och Liberalerna tvivlade på att en M/KD-regering skulle förmå hålla dörren stängd till Sverigedemokraterna?
Ebba Busch Thors besked cementerar sprickan mellan allianspartierna och stärker därigenom åtminstone under överskådlig tid den rödgröna regeringen och dess samarbete med Centerpartiet och Liberalerna.
Vad gör nu Ulf Kristersson och Moderaterna? Kommer partiet att följa Kristdemokraterna i spåren med att söka samarbete med Sverigedemokraterna? I så fall känns Jimmie Åkessons dröm om ett "konservativt" block i svensk politik plötsligt inte långt borta.
Finns det fortfarande någon som undrar varför Centerpartiet och Liberalerna tvivlade på att en M/KD-regering skulle förmå hålla dörren stängd till Sverigedemokraterna?
Ebba Busch Thors besked cementerar sprickan mellan allianspartierna och stärker därigenom åtminstone under överskådlig tid den rödgröna regeringen och dess samarbete med Centerpartiet och Liberalerna.
Vad gör nu Ulf Kristersson och Moderaterna? Kommer partiet att följa Kristdemokraterna i spåren med att söka samarbete med Sverigedemokraterna? I så fall känns Jimmie Åkessons dröm om ett "konservativt" block i svensk politik plötsligt inte långt borta.
2019-03-17
Sara Skyttedal kan inte välja mellan Macron och Orbán
Jag minns när Kristdemokraternas dåvarande partiledare Göran Hägglund sommaren 2009 i sitt tal i Almedalen gjorde anspråk på att representera "verklighetens folk". I talet skapade Göran Hägglund en motsättning mellan en så kallad kulturelit och "vanligt folk". Hägglund ondgjorde sig över tidningarnas kultursidor, över teaterregissörer och över så kallade "könsneutrala lekar" i förskolan. Jag följde talet på plats, och såg hur en dåvarande ledarskribent på Svenska Dagbladet bokstavligen hoppade jämfota av förtjusning.
Själv blev jag djupt besviken på Göran Hägglund, som jag annars hållit (och håller) högt. Genom att etablera en populistisk retorik på bästa Donald Trump-nivå (även om vi hade några år kvar till Trump-eran då) bidrog han till att sänka debattnivån och ge legitimitet åt högerpopulisternas verklighetsbild. Han blev vinden som förebådade stormen. Jag var besviken, för jag tyckte han borde ha stått emot.
Idag, snart tio år efter Göran Hägglunds populistiska utspel, går Kristdemokraterna till Europaval med en lista som toppas av en kandidat (Sara Skyttedal) som säger sig inte kunna välja mellan Frankrikes president Emanuel Macron eller Ungerns premiärminister Viktor Orbán. "Båda är lika destruktiva", säger hon till Dagens Nyheter.
Orbáns högerauktoritära regeringsparti Fidesz har genomfört långtgående inskränkningar av rättsstaten och EU överväger skarpa sanktioner mot Ungern. Men Kristdemokraternas toppnamn inför EU-valet Sara Skyttedal kan inte välja mellan Emanuel Macron och Viktor Orbán. Och så finns det de som undrar varför Centerpartiet och Liberalerna inte litade på att en M/KD-regering skulle orka hålla Sverigedemokraterna utanför det politiska inflytandet.
Själv blev jag djupt besviken på Göran Hägglund, som jag annars hållit (och håller) högt. Genom att etablera en populistisk retorik på bästa Donald Trump-nivå (även om vi hade några år kvar till Trump-eran då) bidrog han till att sänka debattnivån och ge legitimitet åt högerpopulisternas verklighetsbild. Han blev vinden som förebådade stormen. Jag var besviken, för jag tyckte han borde ha stått emot.
Idag, snart tio år efter Göran Hägglunds populistiska utspel, går Kristdemokraterna till Europaval med en lista som toppas av en kandidat (Sara Skyttedal) som säger sig inte kunna välja mellan Frankrikes president Emanuel Macron eller Ungerns premiärminister Viktor Orbán. "Båda är lika destruktiva", säger hon till Dagens Nyheter.
Orbáns högerauktoritära regeringsparti Fidesz har genomfört långtgående inskränkningar av rättsstaten och EU överväger skarpa sanktioner mot Ungern. Men Kristdemokraternas toppnamn inför EU-valet Sara Skyttedal kan inte välja mellan Emanuel Macron och Viktor Orbán. Och så finns det de som undrar varför Centerpartiet och Liberalerna inte litade på att en M/KD-regering skulle orka hålla Sverigedemokraterna utanför det politiska inflytandet.
2019-03-15
En dag av hopp och förtvivlan
I flera tusen städer över hela världen har barn och ungdomar i dag samlats till klimatstrejk. Under paroller som ”Save our Planet” och ”We want change now” ställs krav på politiker att vidta kraftfulla åtgärder för att hantera den pågående klimatkrisen. Manifestationerna har sitt ursprung i den då 15-åriga Greta Thunbergs skolstrejk utanför riksdagen i Stockholm hösten 2018, och hennes manifestation har fått ett nästan ofattbart genomslag. Den tyska dagstidningen Die Welt ägnade hela sin förstasida i dag åt Greta Thunbergs aktionen, under rubriken "Great, Greater, Greta".
Denna massrörelse är sannerligen hoppingivande. Rörelsen bidrar till att hålla miljö- och klimatfrågorna högt på agendan, och underlättar för politiker att vidta åtgärder som kan vara nog så obekväma. Det är också hoppfullt att så många unga människor är beredda att i gemensamma politiska handlingar stå upp för vår gemensamma framtid. Skarpa politiska beslut behövs, vilket jag tillsammans med ett 90-tal andra samhällsvetenskapliga forskare argumenterar för i en artikel i Aftonbladet i dag.
Men hoppet har idag också brutits mot förtvivlan, genom det fasansfulla terrordådet i Christchurch, Nya Zeeland. Minst 49 människor mördades i två moskéer. Den misstänkte gärningsmannen Brenton Tarrant har i skrift formulerat olika rasistiska konspirationsteorier, där muslimer ses som "inkräktare" som "strävar efter att ockupera mitt folks land och etniskt ersätta mitt eget folk" och han säger sig ha inspirerats av bland andra Anders Behring Breivik.
Förövaren - eller förövarna - har naturligtvis ett eget och fullständigt ansvar för den ohyggliga gärningen. Men jag skulle verkligen önska att det fruktansvärda dådet kunde följas av en mindre hatisk och hånfull retorik i den politiska debatten - i Sverige och globalt. Hatet och hånet i debatten avhumaniserar människor eller grupper av människor, och avhumanisering av människor främjar extremism och sänker tröskeln till våldsanvändning.
Niklas Orrenius skriver i Dagens Nyheter att rasistiska teorier om hur "ondsinta muslimer (...) tar över västerländska samhällen inifrån" sedan länge torgförts i den svenska politiska debatten: "Idén om den muslimska invasionen, där muslimer ses som hotfulla samhällsförstörare, göds och vattnas varje dag på rasistiska och antimuslimska propagandasajter."
Det är en mycket bra artikel. Läs den gärna.
Denna massrörelse är sannerligen hoppingivande. Rörelsen bidrar till att hålla miljö- och klimatfrågorna högt på agendan, och underlättar för politiker att vidta åtgärder som kan vara nog så obekväma. Det är också hoppfullt att så många unga människor är beredda att i gemensamma politiska handlingar stå upp för vår gemensamma framtid. Skarpa politiska beslut behövs, vilket jag tillsammans med ett 90-tal andra samhällsvetenskapliga forskare argumenterar för i en artikel i Aftonbladet i dag.
Men hoppet har idag också brutits mot förtvivlan, genom det fasansfulla terrordådet i Christchurch, Nya Zeeland. Minst 49 människor mördades i två moskéer. Den misstänkte gärningsmannen Brenton Tarrant har i skrift formulerat olika rasistiska konspirationsteorier, där muslimer ses som "inkräktare" som "strävar efter att ockupera mitt folks land och etniskt ersätta mitt eget folk" och han säger sig ha inspirerats av bland andra Anders Behring Breivik.
Förövaren - eller förövarna - har naturligtvis ett eget och fullständigt ansvar för den ohyggliga gärningen. Men jag skulle verkligen önska att det fruktansvärda dådet kunde följas av en mindre hatisk och hånfull retorik i den politiska debatten - i Sverige och globalt. Hatet och hånet i debatten avhumaniserar människor eller grupper av människor, och avhumanisering av människor främjar extremism och sänker tröskeln till våldsanvändning.
Niklas Orrenius skriver i Dagens Nyheter att rasistiska teorier om hur "ondsinta muslimer (...) tar över västerländska samhällen inifrån" sedan länge torgförts i den svenska politiska debatten: "Idén om den muslimska invasionen, där muslimer ses som hotfulla samhällsförstörare, göds och vattnas varje dag på rasistiska och antimuslimska propagandasajter."
Det är en mycket bra artikel. Läs den gärna.
2019-03-14
Fortsatt Brexit-drama i Storbritannien
Efter rader av motgångar stärkte i kväll premiärminister Theresa May sin ställning i Storbritanniens våra och utdragna Brexit-process. Med endast två rösters övervikt - 314 mot 312 - avslogs ett förslag som innebar att det brittiska parlamentet i stället för Theresa Mays regering skulle få ett avgörande inflytande över den fortsatta händelseutvecklingen. Om regeringen förlorat den omröstningen är det möjligt att vi fått se en mjukare Brexit, där Storbritannien till exempel ingått en tullunion med EU.
Nu fick i stället Theresa May mandat att vända sig till EU och be om förlängd tid fram till den 30 juni, innan Storbritannien lämnar EU. Men även vid ett anstånd rinner tiden ut för Storbritannien. De mest inbitna Brexit-förespråkarna, som hittills röstat nej till Theresa Mays avtalsförslag, kan i sista stund byta fot av oro för att processen ska ta riktning mot en mjukare Brexit. Och det nordirländska partiet Democratic Unionist Party (DUP), som hittills röstat nej till avtalsförslaget eftersom de inte tycker att förslaget tillräckligt skyddar en fortsatt öppen gräns mellan Nordirland och Irland, kan också ändra sig - fast av helt motsatt anledning. DUP fruktar en hård Brexit, där gränsen mellan Irland och Nordirland riskerar att bli mer stängd än vad den skulle bli genom Theresa Mays avtalsförslag.
Theresa May kommer nu sannolikt att försöka få till stånd en tredje omröstning i parlamentet om sitt avtalsförslag, innan hon reser till Bryssel för att be om anstånd. Kanske blir det tredje gången gillt? Omöjligt är det inte.
Nu fick i stället Theresa May mandat att vända sig till EU och be om förlängd tid fram till den 30 juni, innan Storbritannien lämnar EU. Men även vid ett anstånd rinner tiden ut för Storbritannien. De mest inbitna Brexit-förespråkarna, som hittills röstat nej till Theresa Mays avtalsförslag, kan i sista stund byta fot av oro för att processen ska ta riktning mot en mjukare Brexit. Och det nordirländska partiet Democratic Unionist Party (DUP), som hittills röstat nej till avtalsförslaget eftersom de inte tycker att förslaget tillräckligt skyddar en fortsatt öppen gräns mellan Nordirland och Irland, kan också ändra sig - fast av helt motsatt anledning. DUP fruktar en hård Brexit, där gränsen mellan Irland och Nordirland riskerar att bli mer stängd än vad den skulle bli genom Theresa Mays avtalsförslag.
Theresa May kommer nu sannolikt att försöka få till stånd en tredje omröstning i parlamentet om sitt avtalsförslag, innan hon reser till Bryssel för att be om anstånd. Kanske blir det tredje gången gillt? Omöjligt är det inte.
2019-03-13
Dramat kring Brexit
Nej, skottarna brinner inte för Brexit. För att uttrycka det milt. I folkomröstningen 2016 röstade 62 procent av skottarna i stället för att Storbritannien skulle stanna kvar i EU. I det kaos som nu råder präglas stämningarna i Skottland av en blandning av frustration och likgiltighet, och kanske också lite skadeglädje. Samt en droppe hopp, hopp om att kaoset ska följas av en ny folkomröstning. Här, runt en staty av Hertigen av Wellington, genomförs dygnet runt-manifestationer mot Brexit.
Befinner mig i Edinburgh under veckan, och följer Brexit-debatten extra noga. Igår röstade parlamentet - för andra gången - nej till premiärminister Theresa Mays avtalsförslag mellan Storbritannien och EU. Röstsifforna blev förkrossande 242-391. Om en liten stund kommer parlamentet att rösta nej till en så kallad "hård Brexit", det vill säga att Storbritannien lämnar EU utan något avtal. I morgon kommer parlamentet sannolikt att rösta ja till att Storbritannien ska be EU om mer tid innan Brexit genomförs.
Men vad händer sedan? EU kommer att ställa krav på Storbritannien för att ge anstånd och mera tid. Säkert kommer EU att be Storbritannien berätta hur man tänkt utnyttja den extra tiden, om anstånd skulle beviljas. Och vad ska Storbritannien svara på den frågan?
EU kommer knappast att omförhandla det avtalsförslag som redan ligger på bordet, möjligen kan EU acceptera några kosmetiska, symboliska förändringar/förtydliganden. I stället är det Storbritannien som måste lösa sina interna konflikter i frågan, om Brexit verkligen ska bli av.
Situationen är oerhört svårbedömd. Kanske lutar jag åt att ett nyval i Storbritannien blir nödvändigt, men även vägen dit är lång och snårig. Och det finns heller inga garantier för att ett nyval skulle lösa problemet.
Läs för övrigt gärna Vänstra Stranden på samma tema.
En ny folkomröstning om Brexit kan inte uteslutas. Men det vore kanske att hoppas på för mycket.
Befinner mig i Edinburgh under veckan, och följer Brexit-debatten extra noga. Igår röstade parlamentet - för andra gången - nej till premiärminister Theresa Mays avtalsförslag mellan Storbritannien och EU. Röstsifforna blev förkrossande 242-391. Om en liten stund kommer parlamentet att rösta nej till en så kallad "hård Brexit", det vill säga att Storbritannien lämnar EU utan något avtal. I morgon kommer parlamentet sannolikt att rösta ja till att Storbritannien ska be EU om mer tid innan Brexit genomförs.
Men vad händer sedan? EU kommer att ställa krav på Storbritannien för att ge anstånd och mera tid. Säkert kommer EU att be Storbritannien berätta hur man tänkt utnyttja den extra tiden, om anstånd skulle beviljas. Och vad ska Storbritannien svara på den frågan?
EU kommer knappast att omförhandla det avtalsförslag som redan ligger på bordet, möjligen kan EU acceptera några kosmetiska, symboliska förändringar/förtydliganden. I stället är det Storbritannien som måste lösa sina interna konflikter i frågan, om Brexit verkligen ska bli av.
Situationen är oerhört svårbedömd. Kanske lutar jag åt att ett nyval i Storbritannien blir nödvändigt, men även vägen dit är lång och snårig. Och det finns heller inga garantier för att ett nyval skulle lösa problemet.
Läs för övrigt gärna Vänstra Stranden på samma tema.
En ny folkomröstning om Brexit kan inte uteslutas. Men det vore kanske att hoppas på för mycket.
2019-03-09
Krisen i Liberalerna. Vad händer nu?
Cecilia Wikström är en av mina favoritpolitiker på den borgerliga sidan. Principfast, engagerad och med en värdegrund som jag i flera väsentliga avseenden delar. Därför tycker jag det är tråkigt att hon inte kommer att finnas kvar som förstanamn på Liberalernas lista till EU-valet. Jag tror också att hon hade varit en stor tillgång för Liberalerna i den stundande valkampanjen.
Men såsom situationen utvecklade sig blev Cecilia Wikströms position omöjlig. Det vore mycket svårt att på ett trovärdigt sätt argumentera för lämpligheten i att kombinera heltidsuppdraget som Europaparlamentsledamot med de tunga och tidskrävande styrelseuppdrag som Cecilia Wikström nu valde att hålla fast vid. Det vilar ett mycket tungt ansvar på Liberalernas valberedning som känt till Cecilia Wikströms uppdrag, men först nu - när mediestormen briserat - reagerat. Sent ska syndaren vakna.
Liberalernas och Jan Björklunds bekymmer stannar ju inte vid avlägsnandet av Cecilia Wikström. Partiets riksdagsledamot Emma Carlsson Löfdahl har tagit en så kallad "timeout" (ett hitte på-begrepp i politiken, om ni frågar mig). Än så länge vägrar hon lämna sin riksdagsplats, trots att hennes eget partidistrikt och Liberalernas partiledning uppmanat henne till det efter avslöjandena om hennes märkliga bostadsaffärer. Vi får väl se om hon efterlever partiets uppmaningar, eller om hon i stället väljer att stanna kvar i riksdagen som politisk vilde.
Kring allt detta kretsar frågan om vem som ska efterträda Jan Björklund som partiledare för sargade och splittrade Liberalerna. I olika medier lyfts Nyamko Sabuni fram som en stark kandidat. Men hittills har hon - vad jag har kunnat se - bara lyfts fram av personer som tillhör den minoritet i partiet som ville att Liberalerna skulle släppa fram en M/KD-regering, trots att en sådan regering skulle bli beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd i varje viktig omröstning.
Nyamko Sabuni har varit mycket tydlig med att hon vill börja föra samtal med Sverigedemokraterna i viktiga politiska frågor (bortsett från invandringspolitiken). Jag tror att den inställningen kommer att ligga henne starkt i fatet när Liberalerna senare i år ska välja en ny partiledare.
Jag hade verkligen önskat Jan Björklund ett bättre slut på sin tid som partiledare. Men som min vän Klas Corbelius undrade tidigare i dag: Kanske blir det Jan Björklund som toppar Liberalernas lista i valet till Europaparlamentet? Eller varför inte Nyamko Sabuni?
Men såsom situationen utvecklade sig blev Cecilia Wikströms position omöjlig. Det vore mycket svårt att på ett trovärdigt sätt argumentera för lämpligheten i att kombinera heltidsuppdraget som Europaparlamentsledamot med de tunga och tidskrävande styrelseuppdrag som Cecilia Wikström nu valde att hålla fast vid. Det vilar ett mycket tungt ansvar på Liberalernas valberedning som känt till Cecilia Wikströms uppdrag, men först nu - när mediestormen briserat - reagerat. Sent ska syndaren vakna.
Liberalernas och Jan Björklunds bekymmer stannar ju inte vid avlägsnandet av Cecilia Wikström. Partiets riksdagsledamot Emma Carlsson Löfdahl har tagit en så kallad "timeout" (ett hitte på-begrepp i politiken, om ni frågar mig). Än så länge vägrar hon lämna sin riksdagsplats, trots att hennes eget partidistrikt och Liberalernas partiledning uppmanat henne till det efter avslöjandena om hennes märkliga bostadsaffärer. Vi får väl se om hon efterlever partiets uppmaningar, eller om hon i stället väljer att stanna kvar i riksdagen som politisk vilde.
Kring allt detta kretsar frågan om vem som ska efterträda Jan Björklund som partiledare för sargade och splittrade Liberalerna. I olika medier lyfts Nyamko Sabuni fram som en stark kandidat. Men hittills har hon - vad jag har kunnat se - bara lyfts fram av personer som tillhör den minoritet i partiet som ville att Liberalerna skulle släppa fram en M/KD-regering, trots att en sådan regering skulle bli beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd i varje viktig omröstning.
Nyamko Sabuni har varit mycket tydlig med att hon vill börja föra samtal med Sverigedemokraterna i viktiga politiska frågor (bortsett från invandringspolitiken). Jag tror att den inställningen kommer att ligga henne starkt i fatet när Liberalerna senare i år ska välja en ny partiledare.
Jag hade verkligen önskat Jan Björklund ett bättre slut på sin tid som partiledare. Men som min vän Klas Corbelius undrade tidigare i dag: Kanske blir det Jan Björklund som toppar Liberalernas lista i valet till Europaparlamentet? Eller varför inte Nyamko Sabuni?
2019-03-08
Förtroendekrisen för Emma Carlsson Löfdahl och Cecilia Wikström
Jag vet att jag följt gällande regelverk och fått det godkänt både från riksdagsförvaltningen och partiet innan jag gjorde denna boendelösning, skriver Emma Carlsson Löfdahl, riksdagsledamot Liberalerna, på sin Facebooksida. Såväl hennes distriktsstyrelse som Liberalernas partisekreterare Maria Arnholm uppmanar henne att avgå eftersom förtroendet är förbrukat. Men Emma Carlsson Löfdahl vägrar.
Jag har sagt vad jag har sagt. Jag är norrlänning. Jag är som en fjällbjörn. Jag står kvar när det blåser, säger Cecilia Wikström, Liberalernas förstanamn inför valet till Europaparlamentet i TV 4 Nyhetsmorgon. Hon har uppmanats att välja mellan att behålla sina högt avlönade sidouppdrag eller att avsäga sig förstaplatsen på valsedeln. Men Cecilia Wikström vägrar.
Det kan mycket väl vara så att varken Emma Carlsson Löfdahl eller Cecilia Wikström har brutit mot lagen. Men allt som är lagligt är inte lämpligt. Politiska förtroendeuppdrag baserar sig just på förtroende. Är förtroendet borta är också den legitima grunden för att ha kvar sitt uppdrag borta. Svårare än så är det inte. Eller snarare: Svårare än så borde det inte vara.
Jag har sagt vad jag har sagt. Jag är norrlänning. Jag är som en fjällbjörn. Jag står kvar när det blåser, säger Cecilia Wikström, Liberalernas förstanamn inför valet till Europaparlamentet i TV 4 Nyhetsmorgon. Hon har uppmanats att välja mellan att behålla sina högt avlönade sidouppdrag eller att avsäga sig förstaplatsen på valsedeln. Men Cecilia Wikström vägrar.
Det kan mycket väl vara så att varken Emma Carlsson Löfdahl eller Cecilia Wikström har brutit mot lagen. Men allt som är lagligt är inte lämpligt. Politiska förtroendeuppdrag baserar sig just på förtroende. Är förtroendet borta är också den legitima grunden för att ha kvar sitt uppdrag borta. Svårare än så är det inte. Eller snarare: Svårare än så borde det inte vara.
2019-03-07
Varför ska en högerväljare stödja M framför KD?
Börjar den svenska väljaropinionen stabilisera sig på allvar nu, efter snart sex månader präglade av turbulens i regeringsfrågan och överenskommelsen i form av Januariavtalet mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna? Novus väljarbarometer för mars 2019 redovisar endast marginella förändringar för respektive parti i förhållande till valresultatet. Inget enskilt parti ligger på ett större avstånd från valresultatet än 2.3 procentenheter.
Kristdemokraterna har ökat från 6.3 procent i valet till 8.6 procent i Novus. Landets största parti, Socialdemokraterna, fick 28.3 procent i valet och nu i Novus 28.2 procent. Efter Centerpartiets alla våndor i regeringsfrågan får partiet i Novus 7.3 procent, endast en marginell nedgång i förhållande till valresultatet på 8.6 procent. Vänsterpartiet har inte lyckat profitera (förlåt uttrycket...) särskilt mycket på Januariavtalet - partiet får 9.1 procent i Novus, mot 8.0 i valet 2018.
De rödgröna har sammantaget stärkt sitt övertag mot allianspartierna i förhållande till valresultatet - nu med 41.3 procent mot 37.7 procent.
Jag vidhåller att den mest spännande utvecklingen i väljaropinionen just nu utspelar sig på högerkanten. Hur kommer väljarströmmarna mellan Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna att utveckla sig under mandatperioden? Kristdemokraterna och Ebba Busch Thor har vind i seglen.
Om jag vore moderat skulle jag lite bekymrat ställa mig frågan - vilket är det avgörande argumentet för en högerväljare att stödja Moderaterna i stället för Kristdemokraterna?
I en intervju i Dagens Nyheter betonar Ulf Kristersson att Moderaterna inte tänker hålla Sverigedemokraterna isolerat. Ulf Kristerssons försonliga tongångar gentemot Sverigedemokraterna kan bidra till att ytterligare normalisera partiet i högerväljares ögon. Och om Sverigedemokraterna normaliseras sänks tröskeln ytterligare för högerväljare att rösta på partiet.
Jag vet inte om Ulf Kristersson har en plan för att hantera den närmaste politiska framtiden. Om han har det, så döljer han den väl.
Kristdemokraterna har ökat från 6.3 procent i valet till 8.6 procent i Novus. Landets största parti, Socialdemokraterna, fick 28.3 procent i valet och nu i Novus 28.2 procent. Efter Centerpartiets alla våndor i regeringsfrågan får partiet i Novus 7.3 procent, endast en marginell nedgång i förhållande till valresultatet på 8.6 procent. Vänsterpartiet har inte lyckat profitera (förlåt uttrycket...) särskilt mycket på Januariavtalet - partiet får 9.1 procent i Novus, mot 8.0 i valet 2018.
De rödgröna har sammantaget stärkt sitt övertag mot allianspartierna i förhållande till valresultatet - nu med 41.3 procent mot 37.7 procent.
Jag vidhåller att den mest spännande utvecklingen i väljaropinionen just nu utspelar sig på högerkanten. Hur kommer väljarströmmarna mellan Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna att utveckla sig under mandatperioden? Kristdemokraterna och Ebba Busch Thor har vind i seglen.
Om jag vore moderat skulle jag lite bekymrat ställa mig frågan - vilket är det avgörande argumentet för en högerväljare att stödja Moderaterna i stället för Kristdemokraterna?
I en intervju i Dagens Nyheter betonar Ulf Kristersson att Moderaterna inte tänker hålla Sverigedemokraterna isolerat. Ulf Kristerssons försonliga tongångar gentemot Sverigedemokraterna kan bidra till att ytterligare normalisera partiet i högerväljares ögon. Och om Sverigedemokraterna normaliseras sänks tröskeln ytterligare för högerväljare att rösta på partiet.
Jag vet inte om Ulf Kristersson har en plan för att hantera den närmaste politiska framtiden. Om han har det, så döljer han den väl.
2019-03-05
Två Nobelpris i litteratur i år. Vilka ska få dem?
I dag beslöt Nobelstiftelsen att det i år kommer att delas ut två Nobelpris i litteratur - ett för 2018 och ett för 2019. I Nobelstiftelsens motivering ingår att Nobelkommittén - som har ett avgörande inflytande över vilken författare som tilldelas priset - fått en ny sammansättning, det vill säga att Horace Engdahl lämnar sin plats i kommittén.
So far, so good. Jag har tidigare uttryckt tvivel över Svenska Akademiens förmåga att av egen kraft komma ur krisen, och argumenterat för att samtliga ledamöter borde avgå för att möjliggöra en nystart. Nu blir det inte så. Många problem kvarstår, men förutsättningarna för att Svenska Akademien ska lyckas är trots allt lite bättre i dag än tidigare.
Jag delar Åsa Linderborgs oro att Svenska Akademien, stukad efter krisen, kommer att göra trygga val och belöna konventionella författare. Därför är det kanske bra att det i år delas ut två pris. Då kan Svenska Akademien spela säkert i det ena fallet och visa frimod och djärvhet i det andra fallet.
Själv skulle jag gärna se Chiamamanda Ngozi Adichie och Amos Oz (postumt) som pristagare i höst. Men ni, kära läsare, vem vill ni ge priset till?
So far, so good. Jag har tidigare uttryckt tvivel över Svenska Akademiens förmåga att av egen kraft komma ur krisen, och argumenterat för att samtliga ledamöter borde avgå för att möjliggöra en nystart. Nu blir det inte så. Många problem kvarstår, men förutsättningarna för att Svenska Akademien ska lyckas är trots allt lite bättre i dag än tidigare.
Jag delar Åsa Linderborgs oro att Svenska Akademien, stukad efter krisen, kommer att göra trygga val och belöna konventionella författare. Därför är det kanske bra att det i år delas ut två pris. Då kan Svenska Akademien spela säkert i det ena fallet och visa frimod och djärvhet i det andra fallet.
Själv skulle jag gärna se Chiamamanda Ngozi Adichie och Amos Oz (postumt) som pristagare i höst. Men ni, kära läsare, vem vill ni ge priset till?
2019-03-03
Hur kunde det gå så illa? Om krisen i S i Göteborg
I dag beslöt Socialdemokraterna i Göteborg på en extrakongress att entlediga partiets gruppledare i kommunstyrelsen Ann-Sofie "Soffan" Hermansson från sitt uppdrag. Röstsiffrorna blev 197 mot 49. Beslutet var väntat, och en lång och plågsam process för Socialdemokraterna i Göteborg har därmed nått sitt slut.
Hur kunde det gå så illa?
Socialdemokraterna hade fram till valförlusten 2018 styrt Göteborg i hela 24 år. De senaste valen tappade partiet kontinuerligt väljare, och valförlusten kom inte oväntat. Men många blev också besvikna över att Socialdemokraterna misslyckades i förhandlingsspelet efter valet. De fyra allianspartierna tilläts ta över makten, trots att de bara har 24 av de totalt 81 mandaten i kommunfullmäktige. Dessutom utestängdes Socialdemokraterna från presidieplatserna i stadens nämnder och bolag, då de rödgrönrosa partierna (V, MP, Fi) överraskande ingick valteknisk samverkan med allianspartierna.
Det har länge funnits motsättningar mellan partidistriktets styrelse, med Anna Johansson som ordförande, och Ann-Sofie Hermansson som partiets gruppledare i kommunstyrelsen. I frustrationen över valförlusten och över socialdemokraternas klena förhandlingsresultat eskalerade dessa motsättningar. Tidigare kunde partiet hantera dem internt, nu förmådde man inte längre göra det.
Jag är ju inte alls aktiv i lokalpolitiken i Göteborg. Därför kan jag heller inte ta ställning till de anklagelser som från olika håll slungats mot varandra i debatten. Men min bild av konfliktens orsaker är den här: Motsättningarna kretsar kring Ann-Sofie Hermanssons ledarskap - till innehåll och form. Många partimedlemmar hade gärna sett ett fortsatt samarbete mellan Socialdemokraterna och de rödgrönrosa partierna - före och efter valet 2018. Många kommunala politiker ansåg att Ann-Sofie Hermansson inte förankrade sina beslut hos kommunalråden, utan i stället toppstyrde politiken. Ann-Sofie Hermansson menar att det fanns ett starkt behov att profilera partiet Socialdemokraterna, och att ta ett mer samlat grepp på partiets politik i Göteborg. I frågan om hedersrelaterat förtryck har Ann Sofie Hermansson odlat ett viktigt och uppskattat engagemang. En del har ansett att engagemanget medfört att hon synts för lite i andra frågor. Men det har aldrig funnits någon politisk konflikt i frågan om kampen mot hedersrelaterat förtryck - där står partiet starkt och enat.
Efter att både distriktsstyrelsen och fullmäktigegruppen förklarat att man inte längre hade förtroende för Ann-Sofie Hermansson blev hennes situation politiskt omöjlig. Distriktskongressens beslut bekräftade därför egentligen bara något som redan hade hänt.
Partiets nya ledning i Göteborg kommer att ha en svår och viktig uppgift i att läka de sår som rivits upp. Jag har alltid uppskattat Ann-Sofie Hermanssons ambition att utveckla partiets arbetsformer och modernisera det politiska arbetet. Jag hoppas att det nya ledarskapet kommer att bära den ambitionen med sig och prägla partiets politiska verksamheter.
2019-03-01
Make the world Greta again!
Den 16-åriga klimataktivisten Greta Thunbergs makalösa mobilisering av skolungdom i Europa fortsätter. I dag besökte hon Hamburg, som en del i klimatturnén Fridays for future. Tusentals människor deltog i manifestationen, som även innehöll plakat med texten "Make the world Greta again".
Det är fascinerande och glädjande att en ung människa kan göra ett sådant starkt avtryck i debatten och i människors hjärtan. Jag hoppas hon har kraft och kan få stöd att hantera det massiva tryck hon är utsatt för, inte minst när den intensiva mobiliseringsfas hon just nu befinner sig i övergår till något annat.
Fridays for future startade hösten 2018, när den då 15-åriga Greta Thunberg utanför riksdagen inledde sin skolstrejk. Aktionen är avsedd att hålla på ända tills politikerna förmår tillhandahålla "a safe pathway well under 2-degree C", enligt Parisavtalet. Ge henne och rörelsens allt stöd ni förmår i den kampen. Som Maria Wetterstrand säger i Dagens Nyheter i dag: Det är omöjligt att lösa klimatfrågan utan politik.
Det är fascinerande och glädjande att en ung människa kan göra ett sådant starkt avtryck i debatten och i människors hjärtan. Jag hoppas hon har kraft och kan få stöd att hantera det massiva tryck hon är utsatt för, inte minst när den intensiva mobiliseringsfas hon just nu befinner sig i övergår till något annat.
Fridays for future startade hösten 2018, när den då 15-åriga Greta Thunberg utanför riksdagen inledde sin skolstrejk. Aktionen är avsedd att hålla på ända tills politikerna förmår tillhandahålla "a safe pathway well under 2-degree C", enligt Parisavtalet. Ge henne och rörelsens allt stöd ni förmår i den kampen. Som Maria Wetterstrand säger i Dagens Nyheter i dag: Det är omöjligt att lösa klimatfrågan utan politik.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)