2019-02-10

Det är trångt på högerkanten i svensk politik

För en tid sedan kallade jag Moderaterna för Alliansens "sjuke man". Partiets hade i opinionsmätningarna rasat ner till 17.1 procent (vilket var nästan en halvering jämfört med valresultatet 2010), ledarskapet var svagt och partiet splittrat i synen på samverkan med Sverigedemokraterna.

I dag finns inte Alliansen mer. Liberalerna är det enskilda parti som fått utstå de värsta förlusterna. Men diagnosen för Moderaterna kvarstår, och det var också Moderaternas svaga ledarskap som ledde till Alliansens fall.

Det partipolitiska landskapet är i förändring. Jag tyckte mig se att SVT Aktuellt i sin presentation av den senaste Novus-mätningen presenterade resultaten för M, KD och SD som ett block för sig och övriga partier som ett block för sig. I den presentationen saknades L och MP eftersom dessa båda partier  i mätningen hamnat under fyraprocentsspärren. Därigenom blev "blocket" M, KD och SD större än "blocket" S, C och V. Den pedagogiska poängen var att om Novusmätningen varit valresultat hade Ulf Kristersson kunnat bilda sin efterlängtade M/KD-regering, med passivt stöd från Sverigedemokraterna.

Moderaterna tycks ha parkerat sig under 20 procent i opinionen. Nu går vi strax in i EU-valrörelsen. Sverigedemokraterna kommer att göra sitt absolut bästa att mobilisera de väljare som vill se en än mer restriktiv migrationspolitik och en än hårdare politik i frågor om brott och straff. Det är inte osannolikt att Moderaterna, hårt pressade av konkurrensen från Sverigedemokraterna och uppstickaren Kristdemokraterna, då kommer att följa efter. Medielogiken innebär att dessa frågor då får en mycket stor uppmärksamhet, och att frågorna framstår som alltmer viktiga för väljarna.

I en sådan situation - vad gör Socialdemokraterna? Jag är lite orolig för att Socialdemokraterna i en slags strävan att inför väljarkåren framstå som "tillräckligt bra" i dessa frågor (man vet att partiet inte på kort sikt kan vinna dessa frågor i opinionen, utan som bäst spela oavgjort) frestas att att följa efter med krav på en mer restriktiv politik. Så gjorde partiet under den olyckliga våren valåret 2018, när partiet bidrog till att förstärka just den dagordning man inte ville ha, och rasade från dryga 30 procent i december 2017 till 23 procent i en del mätningar bara någon månad före valet i september 2018.

Om vi i EU-valet får se en tävling mellan M, KD och SD om vilket parti som har den mest extrema flykting- och kriminalpolitiken hoppas och tror jag att Socialdemokraterna håller huvudet kallt och inte lockas med. Det finns inga skäl att delta i en march mot avgrunden.

8 kommentarer:

Anonym sa...

I sitt förra inlägg manar Ulf till kamp mot högerextremismen. I detta inlägg förespråkar han en politik som i väsentlig grad är orsaken till "högerextremismens" framgång.Jag har just läst de brittiska forskarna Eatwells och Goodwins "National Populism - The Revolt Against Liberal Demokracy" ( Pelican Books 2018 till det facila priset 107 kr rakt in i brevlådan.)
De redovisar ett stort antal studier och undersökningar om orsaken till högerpopulismens framväxt i USA och Europa. En orsak är den nyliberala ekonomiska politiken som dominerat västvärlden sen början av 80-talet och som skapat ökade ekonomiska klyftor i samhällena. Men en minst lika viktig orsak, framför allt i Europa är den ökande migrationen. De visar övertygande att det inte bara är de ekonomiska konsekvenserna utan lika mycket och kanske främst de kulturella och sociala konsekvenserna som många medborgare inte accepterar. Det mångkulturella samhället saknar stöd i stora delar av befolkningen. Eatwell, specialist på fascism, visar också att dessa rörelser inte är fascistiska utan just populistiska.
Jag förmenar förstås inte Ulf rätten att driva sin ur ett europeiskt perspektiv extrema migrationspolitik, men konsekvenserna lär inte bli de han tydligen tror, att tränga tillbaka högerpopulismen. Den nya sammansättningen i EU-parlamentet ger svaret.
Klas Bengtsson

Jan Holm sa...

Ja det är trångt på högerkanten i svensk politik och ännu mer trångt nu när Löfven och sossarna bestämt sig för att föra högerpolitik vad gäller skatter, arbetsrätt och marknadshyror.
Fast väljarna visar i senaste mätningarna att de föredrar den äkta varan då det gäller högerpolitik. Redan nu har M,KD och SD egen majoritet och ska L överleva som parti, så får de nog också åtminstone vara beredda på att ta stöd av SD för sin egen politik. Att gå emot folkopinionen i migrationsfrågan kan naturligvis bara straffa sig och stärka SD ännu mer.

Anonym sa...

Haha bäst idag JH, Löfven och S bestämt sig för att föra högerpolitik.
Fast å andra sidan, när man hör på jan B, så är ju inte Fp och C "höger"
de är ju liberaler, och därmed "vänster". När det gäller migration, så
är det tre läger:

1.1 Liberaler = Fp+C = 51 mandat
1.2 Vänster = V + Mp = 44 mandat

2.Sd som senast fick 62 mandat

3. Statsbärarna = 192 mandat, dvs S + M/Kd*

* (räknar här in M+Kd som samma partihöger, för att slippa en femte kategori)

Den enda trånga sektorn är den kaka som Fp, C och Mp krigar om, det är mindre än 70 mandat, kanske 67, på väg ner under 60, om/när Fp eller Mp trillar ur nästa val. S.W

Anonym sa...

Folkpartiets valanalys:

Orsakerna till valresultatet är
- att partiet var otydligt i frågor som inte kan placeras in,
på den traditionella höger-vänster-skalan, till exempel migration och integration.

- regeringsfrågan blev otydlig för väljarna.

- Allianspartierna hamnade i olika slutsatser om Mp och Sd, om tex Fp skulle skulle kunna bilda regering utan stöd av Sd.

- Alliansen förlorade i trovärdighet eftersom partierna inte var samspelta.

- En rekommendation för framtiden blir att Fp i god tid före nästa val ska ge ett tydligare besked i regeringsfrågan.

I den råa praktiken jagade Fp och C, som sig bör, röster/andelar i röstlängden, de var bägge mycket klart medvetna om de parlamentariska förutsättningarna efter valet 2014 - att det var en ny parlamentarisk situation.

Det gick inte längre att kohandla med Mp för att nå 175 mandat, och symptomatiskt är att den nya statsministeromröstningen delvis var ett resultat av Mps kohandel 2002, med de smällda dörrarna, som gjorde Persson en smula nervös, han gillade inte att bli utpressad av Mp. Genom en obligatorisk omröstning, med nya villkor, blir det lite mer hela havet stormar, istället för att som 2002, låta ett parti diktera vissa centrala frågor mellan blocken.

För att inte tappa poäng, vågade alltså inte C och Fp meddela väljarna annat än att alliansen var "alive & kicking" och att UK var deras statsministerkandidat - trots att opinionsläget inför valet visade på att en alliansregering inte var möjlig, (utan stöd av Sd), den var inte alliansen ens med stöd av Mp, allt detta duckade de, och kom undan med svepande formuleringar som "vi ska söka blocköverskridande lösningar" - men inte ett ord om att det inte fanns på kartan att UK skulle få stöd som statsminister av S, V eller Mp. Faktum är att de fortsätter att driva den linjen, att moderaterna sabbade alliansen, eftersom de sa nej till en ministär med Lööf med aktivt stöd av Mp. Det hade smulat sönder M. och motfrågan är mer hur det kom sig att ingen i alliansen nämnde Mp med ett ord, som enda potentiella regeringssamverkanspartner. Nä, då hade det blivit ännu större spill till Sd.

Reinfeldt försökte få ihop ekvationen med en liberal flyktingpolitik, för att hålla ihop alliansen och få med Mp på tåget, men tappade som sagt 23 mandat på den manövern. När M sedan ändrat sig, gick de till val på att helt hålla tyst om migrationsfrågor, för att sedan kohandla om dessa frågor internt med Mp, efter valet.

Det var väl bara det lilla problemet att ekvationen inte höll.
Uk kunde inte bli statsminister med stöd av Mp, det visste han.
Samtidigt som M ville hålla fast sin kurs, avs migration, och
denna sakpolitiska linje var oförenlig med C och framför allt Mp.

En skärpt migrationslinje innebär trots allt att förutsättningarna att få stöd av Sd ökar, och en mer liberal linje, innebär att Sd kommer att fortsätta växa i opinionsstöd.

Så att analysgruppen nu kommit fram till att Fp ska bli tydligare, inte minst i regeringsfrågan, kommer möta på patrull. Vem ska de stödja? Löfven eller Kristersson,
bägge valen före valet, innebär att partiet råkar ut för inbördes oenighet, samtidigt
som väljarna kanske tänker, vad fasiken, varken S som statsminsister, eller en moderat statsminister som regerar utan alliansen. Dvs varken hackat eller malet, det är ett dilemma, som även Centern har, men ... S.W

Anonym sa...

Folkpartiets analys går trots allt att använda även för C, dvs C agerade på liknande sätt, där C ökade från 22 till 31 mandat, samtidigt som Mp backade från 25 till 16.
Var centern tydlig i regeringsfrågan, inför valet, och kommer C att gå till val igen på samma premisser, dvs som en "låtsasallians" utan real möjlighet att få majoritet utan Sd, eller kommer C att driva på Fru Lööf som statsminister, (med S, M och Sd mot sig), och sedan om hon ej tolereras, välja plan B, Löfven.

Eftersom C gick fram med 9 mandat, men stort sätt samma premisser gällde, så går det att anta att Centerns nya väljargrupper helt enkelt har problem med höger-vänsterskalan, trots att C i ekonmiskt-politiska frågor är längst till höger.


Det verkar som att analysen om tydliga besked före valet bara gäller specifikt för Fp, detta om otydlighet och att ändra ståndpunkt.

Centern var inte diirekt tydligare i regeringsfrågan, "blocköverskridande lösningar" svepande generaliseringar, som ju med en enkelt motfråga går att syna:

Ok, om ni går till val med UK, som statsminisiter, vilket parti på vänsterkanten, hade du tänkt skulle tolerera en moderat statsminister? Du har fyra partier att välja på:
1. Sd? - Svar nej
2. V? - svar nej
3. S? - Svar nej, de går till val med Löfven.
4. Mp, Ok, men Mp går inte till val med UK som statsminister, och M går inte till val
på att regera i en allians med Mp.

Konklusion, om inte UK kan bli statsminister i en alliansregering, så är då frågan...
varför inte inte C + Fp meddelade detta på förhand? S.W

Pointless of no return sa...

Läser gärna en analys av dig om vad som händer i S i Gbg just nu. För en utomstående känns det märkligt.

Anonym sa...

It's an remarkable piece of writing for all the
online visitors; they will get advantage from it I am sure.

Anonym sa...

Ulf B:
"Det partipolitiska landskapet är i förändring."
...
"M tycks ha parkerat sig under 20 procent i opinionen."

"Nu går vi strax in i EU-valrörelsen."

"Sd kommer att göra sitt absolut bästa att mobilisera
de väljare som vill se en än mer restriktiv migrationspolitik
och en än hårdare politik i frågor om brott och straff."

(sw problemet är väl väljarperspektivet? Väljare som inte har samma uppfattning som C, Mp och Fp beträffande migration, var ska väljare vända sig för att få till en förändring? M och S la om rodret före valet, i riktning mot Sd, och nu sitter väljarna med C+Mp+Fps migrationspolitik. Det är trots allt en fråga som rymmer fler dimensioner än blott Sd, dock verkar det som att migration är den fråga som ska styra både regeringsbildning och övriga sakpolitiska områden)

UB "Det är inte osannolikt att M, hårt pressade av konkurrensen från Sd och uppstickaren Kd, då kommer att följa efter."

SW Varför inte skriva som det är? Var enda väljare vet att M (och S) la om sin inställning i frågan före valet, sedan var inte M beredda att kompromissa med sin hållning, vilket var den viktigaste frågan till att det blev den uppgörelse det blev. Det är väl inget märkligt alls, att olika partier har olika uppfattning i politiska frågor.

UB "Medielogiken innebär att dessa frågor då får en mycket stor uppmärksamhet,
och att frågorna framstår som alltmer viktiga för väljarna."

sw men om frågan är viktig (för väljarna), borde den då inte ägnas uppmärksamhet, och vad säger att det skulle gynna Sd, det handlar väl om hur väljarna uppfattar att politikområdet sköts? Men, migration är väl inte huvudnumret i EU-valet? EU-länderna har ett gemensamt ramverk, och resten avgörs av nationella parlament.