Pussy Riot och VM-finalen i fotboll

I en storslagen och smått spektakulär VM-final i fotboll vann Frankrike över Kroatien med 4-2. Frankrike är värdiga mästare, men Kroatien erövrade genom sin tapperhet mångas hjärtan. Hustrun och jag höll förstås på Les Bleus, så det var en fin kväll.

Särskild uppmärksamhet fick den ryska aktivistgruppen Pussy Riots protestaktion, där fyra personer tog sig in på planen mitt under pågående match. Aktivisterna var iklädda polisuniformer och kallade sin performance ”Milisen går med i spelet”. Bland kraven märktes ett frisläppande av de politiska fångarna i Ryssland, att polisen ska sluta gripa deltagare i fredliga demonstrationer och att den politiska öppenheten i Ryssland måste öka. I en episk bild ser vi en av medlemmarna av Pussy Riot göra en High Five med den unge franske stjärnspelaren Kylian Mbappé. (Ja, jag vet att det finns andra bilder på händelsen där Mbappé ser något besvärad ut över uppvaktningen.)

Jag har stor respekt för dessa unga, modiga människor i Pussy Riot. Deras planrusning är ingen ploj eller egotripp, utan en skickligt iscensatt politisk aktion. Den är på allvar, och deltagarna sätter verkligen sig själva och sin framtid på spel. Sedan är det en annan sak att jag inte uppskattar planrusningar som politisk metod. Planrusningar är inte ofarliga, och det finns i det upphetsade stämningsläget en risk att någon kommer till skada.

Sverige gjorde en utmärkt turnering. Kvartsfinalplatsen innebar trots förlusten mot England att vi placerade oss bland världens åtta bästa länder i denna världssport. En fantastisk prestation.

Däremot saknade jag några som helst markeringar från det svenska landslaget mot det politiska förtrycket och den svåra situationen för de mänskliga rättigheterna i Ryssland. Jag begär kanske inte att Andreas Granqvist som Emma Green eller Moa Hjelmer skulle ha målat sina naglar i regnbågens färger. Men någon markering kunde truppen under lämpliga former ha åstadkommit. Det gjorde mig besviken att så inte blev fallet. (Skulle jag ha missat något får ni gärna informera mig - ibland är det roligt att ha fel.)

Om fyra år är det dags fotbolls-VM igen - i Qatar. Låt oss hoppas på god sport, nya svenska framgångar och tydliga markeringar mot det politiska förtrycket i landet. Eller ännu hellre att det politiska läget i Qatar förbättrats på ett sätt så att protester inte längre behövs. Det skulle vara något att glädjas över!

6 139 ofattbara dagar i fångenskap. Släpp Dawit Isaak fri nu!

I dag är det 6 139 dagar sedan journalisten och svenske medborgaren  Dawit Isaak fängslades av regimen i Eritrea. 6 139 ofattbara dagar av lidande och skräck, helt isolerad från familj och vänner.  Den eritreanska statsmaktens övergrepp mot Dawit Isaak är en skam. Det är vår plikt som medmänniskor att se till att detta övergrepp och grova brott mot de mänskliga rättigheterna aldrig glöms bort. Pressen på den eritreanska regeringen att släppa Dawit Isaak fri måste öka.

Dawit Isaak är svensk medborgare. Jag tvivlar inte på att de svenska regeringarna - oavsett politisk färg - verkligen har prioriterat Dawit Isaaks sak under de snart 17 år som gått sedan han fängslades och fördes bort. Men de insatser som gjorts har inte varit framgångsrika. Sverige och EU måste tillsammans med goda krafter i omvärlden intensifiera ansträngningarna. Dawit Isaak är en av oss och han fattas oss.

Det finns ljus i mörkret. Om fredsavtalet mellan Eritrea och Etiopien som nyligen undertecknades följs av ökad öppenhet och en liberalisering av det politiska livet förbättras också förutsättningarna att få Dawit Isaak fri. Låt oss tillsammans kämpa för att så verkligen blir fallet.

Ge gärna ditt stöd till Freedawitnätverket. Free Dawit drivs av Stödkommittén Free Dawit i samarbete med Publicistklubben, Reportrar utan Gränser, Svenska Journalistförbundet, Svenska PEN, Sveriges Författarförbund, Sveriges Tidskrifter, Tidningen Expressen och Utgivarna.

Länsstyrelsen säger nej till tillståndskrav på tiggeri!

I dag beslöt Länsstyrelsen i Södermanland att upphäva Eskilstuna kommuns beslut om att tiggeri skulle kräva ett avgiftsbelagt tillstånd av polisen. Beslutet gläder mig. Min utgångspunkt i debatten om tiggeri är att se till vilka åtgärder som förbättrar situationen för de enskilda utsatta människor som sitter med en mugg utanför varuhus och på andra offentliga platser. Eskilstuna kommun har inte på något sätt lyckas visa hur avgiftsbelagda tillstånd skulle underlätta livet för dessa människor.

Länsstyrelsen motiverar sitt beslut med att det tiggeri som förekommer inte utgör någon störning av den allmänna ordningen. För oss som tillbringat några dagar i Almedalen och sett nazister stövla kring på gatorna och trakassera judar och hbtq-personer utan att det ansågs bryta mot ordningslagen blir Länsstyrelsens beslut en självklarhet.

Beslutet kommer eventuellt att överklagas, i första hand till förvaltningsrätten och i ett senare skede till kammarrätten. Rättsprocesserna lär ta några månader. Förhoppningsvis underlättar en pågående rättsprocess för de politiska partierna att under valrörelsen avstå från att driva populistiska förslag om tiggeriförbud.

Nya våldsdåd i Almedalen. Gränsen är nådd nu!

I dag stannade jag till på Donners plats i centrala Visby där det pågick ett möte arrangerat av Feministiskt initiativ. Runt omkring mötet stod ett 30-tal nazister från Nordiska motståndsrörelsen (NMR) samt ungefär lika många från det nybildade högerextrema partiet Alternativ för Sverige (AfS).

Det var många som fotograferade, ofta på ett närgånget sätt. När mötet var slut utbröt bråk om en kamera en liten bit ifrån mig. En man med en tröja med den främlingsfientliga texten NEJ. UT. (finns att köpa genom den högerextrema sajten Nordisk Alternativhöger) knuffade omkull en ung man och sparkade honom därefter i bröstet. Jag rusade fram, gjorde mig så stor som möjligt och hojtade: Sluta! Vad håller du på med! Andra personer anslöt omedelbart, och våldsverkaren i högerextrem tröja drog sig undan. Innan han försvann ur mitt blickfång gick jag fram till en polis som stod bredvid och frågade: Varför plockar du inte in honom? Jag såg ju att han sparkade på honom där. Polisen stod alldeles stilla och svarade mig inte.

Det är möjligt att polisen hade huvudet fullt med att fokusera på situationen och därför inte hörde min fråga. Det är möjligt att polisen var orolig för att ett ingripande skulle följas av tumult där många enskilda människor skulle riskera att komma till skada. Jag kunde - och kanske borde - ha varit mer påstridig för att få till stånd ett ingripande. Men situationen var väldigt spänd och avvaktande. Så småningom drog sig nazisterna bort och mötesdeltagarna skingrades. I stället tog Alternativ för Sverige platsen i besittning och genomförde ett eget torgmöte.

Det här håller inte längre. Nazisterna i Almedalen söker aktivt upp hbtq-personer, judar, feminister och flyktingar/flyktingaktivister och skapar hotfulla situationer. Om inget görs är det bara en tidsfråga innan en situation urartar och våldshandlingarna eskalerar. Då kan det gå hur illa som helst. Polisen och relevanta beslutsfattare har ett stort ansvar att se till att så inte sker.

Kraftfull Mångfaldsparad i Almedalen - mot nazism, rasism och trångsynthet

Jimmie Åkesson - gå hem och läs historia!

Jan Björklund höll ett kraftfullt ideologiskt tal i Almedalen igår - om liberala grundvärderingar, om Europa och hårda angrepp mot SD. Veckans kraftfullaste applåder fick hans uppmaning: Jimmie Åkesson - gå hem och läs historia! Det återstår emellertid att se om Jan Björklund är beredd att släppa fram en moderat enpartiregering som blir beroende av aktivt stöd från SD, även om de rödgröna partierna blir större än allianspartierna. På den frågan har Jan Björklund hittills duckat.

I kväll är det dags för Annie Lööf. Jag hoppas och tror att hon följer tidigare talares exempel i år, genom att undvika tjafs och fokusera på ideologi och hoten mot demokratin. Samt förstås synliggöra de sakpolitiska skiljelinjerna mellan höger och vänster.

I går medverkade jag på ett opinionsmöte för de unga ensamkommande på Donners plats. Mötet startade kl 16.00, det vill säga samtidigt med fotbollen. Trots konkurrensen fanns ett 50-tal personer på plats, och mitt och övriga medverkandes anföranden kan ses på Facebooksidan för #vistårinteut.

I dag har jag en väl idog dag, med fem offentliga framträdanden. Börjar kl 10.00 med ett seminarium om trossamfunden och statsbidragen, och rusar därefter vidare till ett seminarium kl 11.00 om svensk Mellanösternpolitik. Efter lunch blir det Mellanöstern igen, kl 14.30 om folkrätten och konflikterna i Mellanöstern följt av ett visionärt seminarium kl 15.30 om det goda samhället (med Helle Klein och Anna-Klara Bratt). Kvällen avslutas kl 20.00 på Länsteatern på Gotland, där jag tillsammans med många andra läser några avsnitt ur Stina Oscarsons och Sara Granérs bok Tror du att du kan förändra världen utan att anstränga dig?

Välkomna om ni finns på plats!

Skandal att nazister får demonstrera utanför RFSL:s lokaler

Jag trodde först det var ett slags skruvat skämt när jag hörde att polisen givit tillstånd till nazistiska Nordiska motståndsrörelsen (NMR) att genomföra manifestationer i nära anslutning till RFSL:s lokaler i centrala Visby. Nazisterna i NMR skryter under parollen "Krossa homolobbyn" ofta och gärna med sina aktioner mot organisationer som just RFSL. Nu har RFSL Ungdom ställt in hela sin närvaro i Almedalen, av rädsla för nazisterna.

Tyvärr uppvisar polisen stor aningslöshet i frågan om nazisterna och ungdomarna i RFSL. Det finns ingen anledning till oro: torget är stort, säger biträdande kommenderingschef Elisabeth Anestad. Hon tillägger: Vi har en förståelse för att RFSL kan känna en subjektiv oro.

Subjektiv oro? Ska vi nu, enligt polisen, börja skilja mellan subjektiv oro och annan oro? Vari består skillnaden, och vem ska ha rätten att bestämma vilken slags oro det handlar om? Polisen?

Polisen hade lätt kunnat hantera situationen genom att ge nazisterna tillstånd att genomföra sin manifestation på annat ställe, där grupper som RFSL inte riskerade att drabbas. Om inte polisen klarar av att hantera dessa situationer på ett mer ansvarsfullt sätt måste lagen ändras.

Noterar att RFSL överklagat polisens beslut till Förvaltningsrätten. Jag hoppas att Förvaltningsrätten river upp beslutet.

Almedalen: Om Jonas Sjöstedt, klass och politik och Frälsningsarmén

Så var jag då på plats i Almedalen. Visby tycks vara den enda plats i landet som i kväll har regn. Tunt och strilande, 12 grader i luften och blåst. Well, well.

Jag gillar Almedalen, särskilt för dess mångfald och civilsamhällets närvaro. Här finns politiska manifestationer kring det mesta. Jag noterade också att ett nära timslångt samtal om Klass och politik mellan Li Bennich-Björkman och Joakim Palme samlade nära 200 åhörare - seminariet var förtjänstfullt arrangerat av statsvetenskapliga institutionen i Uppsala. Kvällen tillbringade hustrun och jag på mingel med (G) som i Gud, ett samarrangemang mellan Frälsningsarmén, Pingströrelsen och tidningen Dagen.

Jonas Sjöstedt höll ett traditionellt vänstertal, med fokus på jämlikhet, hållbar utveckling och antirasism. Han gick hårt åt Socialdemokraterna, vilket han förstås ska göra givet att Vänsterpartiet just är ett vänsteroppositionsparti. Liksom Ulf Kristersson i går höll Jonas Sjöstedt en god samtalston. Det är bra, tycker vi som oroat oss för just samtalstonen i valrörelsen. Möjligen kan man säga att både Kristersson och Sjöstedt var lite väl välkammade. Ville man ha blod och eld fick man gå till Frälsningsarmén.

Vänsterpartiet har ett paradoxalt politiskt läge. Partiet går utmärkt i opinionsmätningarna och kan få ett valresultat i paritet med sina 12 procent från rekordvalet 1998. Samtidigt är partiet längre från regeringsmakten än på mycket länge.

I morgon drar mitt Almedalsprogram igång på riktigt. Kl 11.00 medverkar jag i ett samtal i Vårdklockans kyrka om debattklimatet i svensk politik, med Johanna Jönsson, migrationspolitisk talesperson (C), Andreas Carlson, gruppledare (KD), David Thurfjell, professor i religionsvetenskap, Annika Hirvonen Falk, ordf. justitieutskottet (MP), Daniel Alm, föreståndare, Pingst.

Kl 16.00 (ja, just då matchen börjar...) talar jag och Edna Eriksson (expert på MR-frågor) på Donners plats om ensamkommande unga och deras situation. Arrangör är #vistårinteut. Hoppas åtminstone på bättre väder...

Almedalen: En Allians i skriande behov av ledarskap

Uppdaterat söndag 1 juli kl 19.35. Jag har förstås helt motsatt uppfattning är Ulf Kristersson i avgörande politiska frågor. Men jag vill ändå säga att jag uppskattade tonaliteten i hans debut som talare i Almedalen. Han ägnade stort utrymme i inledningen av sig tal åt att fördöma hat och hot i den politiska debatten. Tonen var oftast lågmäld och resonerande - angreppen på regeringen få och sällan raljanta.

I regeringsfrågan formulerade Ulf Kristersson några - ganska luftiga - villkor för att bilda regering (typ hållbar ekonomisk politik, utrikes- och säkerhetspolitik och migrationspolitik). Han markerade starkt och förtjänstfullt mot Sverigedemokraterna, men inte på ett sätt som tillförde något nytt i regeringsfrågan. De svårigheter som jag skisserar nedan kvarstår.

*

Så rullar Almedalsveckan igång igen. I dag är det Moderaternas dag. Kl 19.00 talar Ulf Kristersson i Almedalen och han gör det som ledare för en svårt sargad allians.

Allianspartierna är djupt splittrade i två av valets allra viktigaste frågor - migrationspolitiken och regeringsfrågan. Kristdemokraterna och Moderaterna vill ha en betydligt stramare migrationspolitik än Centerpartiet och Liberalerna. Kristdemokraterna och Moderaterna vill försöka bilda en alliansregering även om allianspartierna blir mindre än de rödgröna partierna i valet. Centerpartiet och Liberalerna säger bestämt nej till detta, eftersom de inte vill sätta sig i en regering som blir beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd.

(Nu är det förstås fullt möjligt - en del skulle säga troligt - att Kristdemokraterna om ett par månader trillar ur riksdagen, men i alla fall.)

Till denna splittring i viktiga valfrågor kommer de senaste dagarnas debacle i frågan om att ge Sverigedemokraterna ordförandeposter i riksdagsutskotten, Moderaterna och Kristdemokraterna sa ja, Centerpartiet och Liberalerna sa möjligen först ja, och möjligen sedan nej (med motiveringen att Socialdemokraterna inte ville).

Debaclet har inte bara inneburit en minskad trovärdighet för Centerpartiet och Liberalerna i fråga om att fortsätta hålla dörren stängd till Sverigedemokraterna. Debaclet har också skapat djup missämja såväl mellan som inom allianspartierna. Jag är väldigt kritisk till Moderaternas gruppledares (Tobias Billström, U. B) presentation av den här överenskommelsen, kommenterade Liberalernas partiledare Jan Björklund. Expressen redovisar utdrag ur diskussionen i slutna Facebook-grupper där ledande företrädare för Kristdemokraterna argumenterar för att spräcka Alliansen och gå till val som enskilda partier. På sin Facebook-sida skriver förre KD-ledaren Göran Hägglunds stabschef Johan Ingerö rent ut: Min prognos är att detta inte är reparerbart. Om en borgerlig regering kan bildas så är det bra, men det är inte längre meningsfullt för de fyra att gå till val tillsammans. Även inom Centerpartiet och Liberalerna höjs röster för att släppa samarbetet med Moderaterna och Kristdemokraterna, samtidigt som det vädras missnöje över hur det egna ledarskapet hanterat frågan.

I en intervju i Godmorgon, Sverige i P1 i morse försökte Ulf Kristersson tona ned frågan om ordförandeposter i riksdagsutskotten genom att reducera det till en fråga om "matematik" (det vill säga att ordförandeposterna borde fördelas efter någon form av proportionalitet utifrån valresultatet). Men så är det naturligtvis inte. Sprängkraft har sin grund i att frågan handlar om ideologi, inte om matematik. Efter förra valet valde allianspartierna av ideologiska skäl - inte matematiska - att utestänga Sverigedemokraterna från de viktiga ordförandeposterna. Nu hade allianspartierna ändrat inställning - och den ofrånkomliga frågan (som de inte lyckades besvara) blev ju varför partierna ändrat inställning. Matematiken var ju densamma som efter valet 2014. Varför var de ideologiska argumenten inte längre lika viktiga?

Alliansen är i skriande behov av ett starkt och förtroendegivande ledarskap. Fredrik Reinfeldt lyckade på sin tid fylla den rollen. Ingen av hans efterträdare har hittills visat sig vuxen uppgiften. Tiden börjar nu rinna ut för Ulf Kristersson att bevisa motsatsen.

Normaliseringen av SD. Det går fort nu

Uppdaterat fredag 29/6 kl13.15. Well, well. Det som igår kväll såg ut som en framgång för Moderaterna och Ulf Kristersson slutade i synliggörandet av konflikten inom Alliansen och hur skört samarbetet mellan allianspartierna är. Annie Lööf och Jan Björklund får ägna de närmaste dagarna åt damage control. Jag är väldigt kritisk till Moderaternas gruppledares presentation av den här överenskommelsen, säger till exempel Jan Björklund. Men varför gick då ingen i ansvarig ställning i Liberalerna eller Centerpartiet omedelbart ut och dementerade Moderaternas tolkning av uppgörelsen? I stället valde Centerpartiets gruppledare Anders W Jonsson att offentligt och med frenesi försvara det som anförts. Jag anar att stämningen inom såväl Alliansen som inom Centerpartiet är lite si då där i dag.

Två viktiga frågor kvarstår. 1.) Var verkligen Centerpartiet och Liberalerna villiga att ge Sverigedemokraterna makt och inflytande i form av utskottsordförandeposter, om Socialdemokraterna inte hade stoppat det? 2.) Om svaret på fråga 1.) är ja, hur ska vi då kunna lita på att inte Centerpartiet och Liberalerna återkommer i frågan, när det politiska läget lugnat ner sig efter valet?

I vilket fall har Centerpartiets och Liberalernas trovärdighet i frågan om att inte ge makt och inflytande till Sverigedemokraterna skadats. Det kommer att ta tid och kraft - i både ord och handling - för Centerpartiet och Liberalerna att återvinna den trovärdigheten.

*

Sent igår meddelade Alliansen att de inte längre vill utestänga SD från ordförandeposterna i riksdagsutskotten. Alliansen har ändrat inställning och vill i stället här behandla SD som precis vilket parti som helst. Det innebär att normaliseringsprocessen av SD tar ytterligare ett steg framåt.

Beslutet orsakade omedelbart interna slitningar inom främst Centerpartiet, Framträdande riksdagsledamöter som Johanna Jönsson avfärdade på sin Facebook-sida först beskedet som Fake News och kritiserade SVT Aktuellt för att presentera felaktiga uppgifter. Den interna kommunikationen i Centerpartiet verkade emellertid ha kollapsat helt, då det visade sig att SVT Aktuellt visste mer om Alliansens nya linje än vad Centerpartiets egna riksdagsledamöter gjorde. Senare skrev Johanna Jönsson på sin Facebook-sida att hon var upprörd och att hon inte stod bakom den  nya linjen.

Centerpartiets gruppledare Anders W Jonsson motiverar beslutet med att det är "rimligt att valresultatet också får genomslag i presidieposter". Men det ansåg inte Centerpartiet efter valet 2014. Anders W Jonsson berättar inte varför Centerpartiet nu plötsligt ändrat inställning i denna fråga.

Genom beslutet undergräver Centerpartiet och Liberalerna trovärdigheten i sin position i regeringsfrågan. Om det är "rimligt" att valresultatet får genomslag i de viktiga presidieposterna så varför vore det inte också rimligt att valresultatet får genomslag i inflytande över politiken? Nu sänks tröskeln för Centerpartiet och Liberalerna att kompromissa med sina tidigare utfästelser i regeringsfrågan. Genom gårdagens besked ökar sannolikheten för att Centerpartiet och Liberalerna tillsammans med SD kommer att släppa fram en renodlad moderatregering, även om de rödgröna partierna är större än Alliansen. Gårdagskvällens vinnare var Ulf Kristersson och Moderaterna. Och så Sverigedemokraterna, förstås.


Det gäller att stå emot. Jag är besviken över att Centerpartiet och Liberalerna inte stod emot i denna fråga, Jag undrar uppriktigt varför.

Alliansens utspel riskerar att politisera talmansuppdraget

I dag berättar Ekot att de borgerliga partierna kommer att föreslå en gemensam kandidat till ny talman i riksdagen, även om de förlorar valet och rödgröna partierna blir större än Alliansen. Därigenom byter de borgerliga partierna princip på ett sätt som riskerar att politisera talmansuppdraget.

Tidigare har såväl Socialdemokraterna som de borgerliga partierna anfört formella och principiella argument i talmansfrågan. Socialdemokraterna har hävdat att talmansposten borde hämtas från riksdagens största parti, de borgerliga partierna har hävdat att talmansposten borde hämtas från största blocket i riksdagen. År 2010 ställdes dessa principer mot varandra, då Socialdemokraterna som största parti nominerade Kent Härstedt och Alliansen som största block nominerade Per Westerberg.

Nu säger Kristdemokraternas gruppledare i riksdagen Andreas Carlson att Alliansen lägger fram en gemensam talmanskandidat eftersom man "gör anspråk på att leda landet" och på att "ta över regeringsmakten". Därigenom väljer Alliansen att i praktiken låta Sverigedemokraterna avgöra frågan om vem som blir riksdagens näste talman.

Om de rödgröna partierna blir större än Alliansen kommer Alliansens kandidat att behöva aktivt stöd från Sverigedemokraterna för att bli vald. Jag är - för att uttrycka det milt - lite förvånad över att Centerpartiet och Liberalerna väljer att ge Sverigedemokraterna en sådan avgörande beslutsmakt i denna viktiga fråga.

Och hur kommer Sverigedemokraterna att ställa sig om Alliansen föreslår en representant från Centerpartiet eller Liberalerna som talman? Hur lätt blir det för Alliansen att hitta en kandidat som är villig att låta sig väljas till talman på Sverigedemokraternas röster och ändå kan behålla sin trovärdighet över blockgränserna? I talmansvalet 2010 tackade till exempel förre talmannen Björn von Sydow nej till att låt sig nomineras, just med argumentet att han inte ville bli vald på Sverigedemokraternas röster.

Ny SOM-studie: Nato-stödet har slutat växa, förtroendet för försvaret ökar

Stödet i den svenska opinionen för ett svenskt Nato-medlemskap har slutat växa. Motståndarna till ett svenskt Nato-medlemskap är återigen något fler än Nato-anhängarna. Samtidigt växer förtroendet för det svenska försvaret.

Resultaten presenteras i dag i ett kapitel av mig, Joakim Berndtsson och Karl Ydén i forskarvolymen Sprickor i fasaden från SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Ett utdrag ur kapitlet återfinns nedan och hela kapitlet återfinns här.

SOM-institutet har undersökt svenska folkets inställning till Nato-medlemskap varje år sedan 1994. Fram till och med år 2012 var opinionen i frågan stabil – andelen som ansåg att Sverige inte skulle söka medlemskap i Nato var två till tre gånger så stor som andelen som ansåg att Sverige borde ansöka om medlemskap. År 2013 förändrades opinionen. Nato-motståndet minskade och andelen som ansåg att Sverige borde ansöka om Nato-medlemskap ökade. År 2015 var Natoanhängarna för första gången något fler än Nato-motståndarna. Året därpå bröts trenden och Nato-motståndet ökade något.

Resultaten från 2017 års SOM-undersökning visar att opinionsläget i Nato-frågan är fortsatt jämnt, men att Nato-motståndarna nu åter är något fler än Nato-anhängarna. Andelen som anser att det är ett bra förslag att Sverige söker medlemskap i Nato har minskat till 29 procent, mot 33 procent 2016. Andelen som anser att det är ett dåligt förslag uppgår till 32 procent, samma resultat som 2016. Andelen som anser att det är ett varken bra eller dåligt förslag uppgår till 39 procent, motsvarande andel uppgick till 35 procent 2016. Det är (tillsammans med år 1997) den största andelen som uppger att det varken är ett bra eller dåligt förslag sedan mätningarna påbörjades 1994. Den hårda polariseringen mellan allianspartierna (som vill att Sverige söker medlemskap i Nato) och de rödgröna partierna (som vill att Sverige inte söker medlemskap i Nato) har således inte medfört att väljarna blivit mer säkra på vilken linje de föredrar.

Kvinnor är, liksom tidigare, mer negativt inställda till ett svenskt Nato-medlemskap än vad män är. Bland kvinnor anser 22 procent att det är ett bra förslag att Sverige ansöker om Natomedlemskap, medan 33 procent anser att det är ett dåligt förslag. Bland män anser 36 procent att det är ett bra förslag, medan 32 procent anser att det är ett dåligt förslag. Andelen kvinnor som anser att det är ett varken bra eller dåligt förslag uppgår till 45 procent, medan motsvarande andel bland männen uppgår till 28 procent. Åsiktsskillnader mellan olika åldersgrupper är mycket små.

Hur överensstämmer då de politiska partiernas ställningstaganden med de egna sympatisörernas?  Resultaten visar att Nato-opinionen följer blockpolitiken. Nato-motståndet är störst bland sympatisörer till Vänsterpartiet, Feministiskt initiativ, Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Nato-motståndet är lägst bland sympatisörer till Kristdemokraterna, Liberalerna, Moderaterna och Centerpartiet. Nato-motståndet är också lågt bland Sverigedemokraternas sympatisörer. De flesta osäkra väljarna återfinns inom Kristdemokraterna och Centerpartiet, där 49 respektive 46 procent anser att det är ett varken bra eller dåligt förslag att Sverige söker medlemskap i Nato.
Sverigedemokraterna är det enda parti där det råder diskrepans mellan partilinjen och väljaropinionen. Sverigedemokraterna är motståndare till svenskt Nato-medlemskap. Men av dess sympatisörer anser 44 procent att Sverige bör söka medlemskap i Nato, medan endast 20 procent anser att Sverige inte bör söka medlemskap.

I 2017 års SOM-undersökning ställs också frågan om inställning till förslaget ”Sverige bör bibehålla den militära alliansfriheten”. Av de tillfrågade ansåg 49 procent att det var ett bra förslag, medan endast 13 procent ansåg att det var ett dåligt förslag. Därutöver svarade 19 procent att det var ett varken bra eller dåligt förslag eller att de inte hade någon uppfattning i frågan. Det är ungefär samma svarsfördelning som när frågan ställdes senast i 2015 års undersökning.

*

I 2017 års SOM-undersökning ökar svenskarnas förtroende för försvaret mycket kraftigt. Försvarets förtroendebalans är +20 (att jämföra med noteringen -6 i 2016 års undersökning). De som uppger ett mycket eller ganska stort förtroende för försvaret (38 procent, en uppgång från 26 procent 2016) är således klart fler än de som uppger mycket eller ganska litet förtroende (18 procent, en nedgång från 32 procent 2016). Det vanligaste svaret förblir ”varken stort eller litet förtroende”, vilket hela 44 procent uppgivit (att jämföra med 42 procent 2016).

*

Det finns i dag en starkare överensstämmelse mellan folkopinionen och försvarspolitikens utformning än vad som var fallet för några år sedan. (...) Inför höstens valrörelse framstår det därför inte som uppenbart att Alliansen skulle gynnas av om försvarsfrågor skulle inta en mer framskjuten plats än vanligt. Peter Hultqvist åtnjuter ett större förtroende än flertalet borgerliga utmanare och den förda försvarspolitiken (förstärkning av försvaret, ny värnpliktsutbildning och Nato-samarbete snarare än medlemskap) möter acceptans i opinionen. Frågan om Nato-medlemskap är den enda där stor oenighet mellan regeringen och Allianspartierna råder, och i den frågan avspeglar väljarkåren samma splittring som mellan de politiska blocken. En rimlig bedömning är därför att försvarsfrågan inte av något parti, under överskådlig tid, kommer att identifieras som en nyckel till att erövra regeringsmakten. Immigration, sjukvård och lag och ordning rangordnas regelbundet som de områden som svenskarna för närvarande anser är viktigast, och utan någon mer dramatisk säkerhetspolitisk utveckling i eller nära Nordeuropa under sommaren eller hösten är det svårt att se hur t ex frågan om Nato-medlemskap skulle komma att dominera valrörelsen eller påverka valresultatet.

Orimligt tvångsutvisa unga till Afghanistan fyra dagar innan nya lagen träder i kraft

Nej, Sverige borde inte utvisa flyktingar till krigets Afghanistan. De stora bistånds- och mänskliga rättighetsorganisationerna (Rädda Barnen, Röda Korset, Amnesty, Oxfam, UNHCR m fl) anser att säkerhetsläget i landet är så svårt att utvisningarna dit borde upphöra. Afghanistan är otvivelaktigt ett av världens allra farligaste länder att leva i.

Den lag som riksdagen nyligen antog och som ger 9000 unga ensamkommande en ny möjlighet att få stanna i vårt gemensamma växande hem, Sverige, var glädjande och ett steg i rätt riktning. Därför är det med stor oro jag hör att i morgon tisdag, bara fyra dagar innan den nya lagen träder i kraft, planeras genomförande av tvångutvisningar av ett 15-tal personer till Afghanistan.

Det finns uppgifter om att ett okänt antal ungdomar som omfattas av den nya lagen ska utvisas. Arga och förtvivlade människor kontaktar mig och påstår att även konvertiter, ateister och HBTQ-personer återfinns i gruppen. Om dessa uppgifter stämmer är det djupt orättfärdigt. Den  nya lagen innehåller väl dessutom en paragraf som ger Migrationsverket rätt att utfärda inhibition i fall där enskilda utvisningshotade personer kan komma att omfattas av den nya lagen.

Naturligtvis vore grymt och ovärdigt att utvisa enskilda ungdomar till krigets Afghanistan fyra dagar innan en lag som skulle kunna ge dem en fristad träder i kraft. Jag hoppas verkligen att så inte blir fallet, och att klarhet snabbt kan skapas i denna sak.

En midsommarnattsmardröm (fritt efter William Shakespeare)

I William Shakespeares komedi En midsommarnattsdröm (omkring 1595) droppar älvkonungen Oberon saft från en ört som träffats av Kupidos brandpil i ögonen på den sovande älvdrottningen Titiana. Oberon är svartsjuk på älvdrottningens vackre page, och Oberon vet att örten låter Titiana bli förälskad i den förste hon ser när hon vaknar. Den förste Titiana ser är Botten vävare, som repeterar en teaterpjäs och vandrar omkring i skogen med ett åsnehuvud på axlarna. Titana blir omedelbart förälskad i honom och ber några älvor i närheten att föra hem honom till henne.

Med hjälp av sagoväsendet Puck använder Oberon sedan den magiska örten i olika maktpolitiska syften - de mest oväntade romanser och farsartade förvecklingar uppstår. När Oberon uppnått sina mål låter han förtrollningen släppa. De ursprungliga kärleksparen enas om att allt som hänt under natten bara varit en dröm, och ordningen återställs.

En del menar att Shakespeare vill varna för kärlekens kraft, då den riskerar att rubba den naturliga och nödvändiga ordningen. Andra menar att Shakespeares pjäs i stället är en kritik av den rådande ordningen, eftersom den stänger in och kväver den naturliga, frigörande kärleken.

I dagens svenska - och europeiska - politik tycks Oberon inte ha droppat en kärlekens utan en orons och hatets saft i de älskandes ögon. När de vaknar uppstår inga oväntade romanser och farsartade förvecklingar. I stället uppstår oväntade och plågsamma konflikter, där utsatta grupper ställs mot varandra. Den pjäsen pendlar mellan tragedin och den svarta satiren. En midsommarnatts mardröm.

Fördelen med en mardröm är att man förr eller senare vaknar upp. Vi som tror på kärlekens magiska kraft förlorar aldrig hoppet. Om kärleken ställs mot ordningen tvingas ordningen vika. Störst av allt är kärleken, som Paulus uttryckte det (1 Kor 13:13). Men vem är vår tids Oberon som har makten att häva förtrollningen och åter låta kärleken flöda?


Med dessa ord önskas bloggens alla läsare en riktigt fin midsommar!

Som bonus får ni lyssna på Håkan Hellströms "En midsommarnattsdröm".