Från öppna hjärtan till stängda dörrar? Fem år efter Fredrik Reinfeldts tal

Nu vädjar jag till svenska folket om tålamod. Om att öppna era hjärtan. (...) När det heter "det blir så många, det blir så krångligt, det blir så svårt". Visa toleransen. Och visa också att ni minns att vi har gjort det förut.

Fredrik Reinfelds tal på Norrmalmstorg i Stockholm den 16 augusti 2014 - en månad före valet - har i efterhand nått ikonisk status. Hans "öppna era hjärtan" bildar tillsammans med Stefan Löfvens "Mitt Europa bygger inte murar" (Medborgarplatsen i Stockholm den 6 september 2015) en skarp kontrast till partiernas efterföljande politiska retorik i flyktingfrågan.

Jag minns hur hustrun och jag hoppade till när vi hörde Fredrik Reinfeldts uttalande i en direktsändning. Vi kände direkt den politiska kraften i utspelet, och funderade både över Fredrik Reinfeldts överväganden och utspelets politiska konsekvenser. Det är viktigt att komma ihåg att Reinfeldt i sitt tal starkt betonade de ekonomiska kostnader som flyktingmottagandet skulle föra med sig. Han anklagade de rödgröna partierna för att inte ta hänsyn till de ökade kostnaderna för flyktingmottagningen när de utformat sina reformförslag inför valet i september. På så sätt ställde Fredrik Reinfeldt flyktingmottagning mot sociala reformer.

Året efter Fredrik Reinfeldts tal - 2015 - tog Sverige emot över 160 000 asylsökande människor. Det var nog vida fler än vad ens Fredrik Reinfeldt kunnat ana. Sedan dess har Sveriges ekonomi gått strålande. Visst innebär en så stor och plötslig flyktingmottagning både utmaningar och problem. Men vi väntar fortfarande på den stora samhällskollaps som ytterhögerns alla Krösa-Major larmade om.

Här kan ni läsa vad jag skrev direkt efter Fredrik Reinfeldts tal, och bland annat om de konspirationsteorier som florerade. Jag står fortfarande fast vid mina tolkningar. Jag rekommenderar också varmt denna artikel av Fredrik Reinfeldts dåvarande talskrivare Moa Berglöf.

Själv upprepar jag gärna Fredrik Reinfeldts och Stefan Löfvens uppmaningar: Öppna era hjärtan och Mitt Europa bygger inte murar. Ett bra första steg i den riktningen är att ge människor som beviljats asyl i Sverige, vårt växande hem, permanenta uppehållstillstånd. Det är bra för integrationen och för de enskilda människorna. Och det är bra för Sverige.

Bedrövligt att svenska vapen används i kriget i Jemen

De senaste dagarna  TV4 Nyheterna rapporterat att svenska vapen använts i de pågående krigshandlingarna i Jemen. Nyhetskanalen har med hjälp av satellitbilder och dataanalytiker identifierat svenska vapen i området - fartyg, kanoner och radarsystem. Dessutom påstås krigsmaterielen kunna kopplas till krigsbrott i form av blockad av mat och mediciner till civilbefolkningen i Jemen.

Sedan det ohyggliga kriget i Jemen började 2015 har svenska företag exporterat krigsmaterial till ett värde av 350 miljoner kronor till Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Bahrain, Kuwait, Qatar och Jordanien. Samtliga dessa stater ingår i den koalition som för krig i Jemen. Så sent som 2016 beviljades exportlicenser på över tio miljarder kronor för vapenexport till Förenade Arabemiraten. Då är det heller inte så förvånande att svenska vapen används i kriget i Jemen.

Nu finns det en ny lagstiftning på plats. Men inte heller den nya lagstiftningen innebär ett totalt förbud för svensk vapenexport till krigförande diktaturer. Det borde den göra - Sverige ska helt enkelt inte sälja vapen till krigförande diktaturer. Svårare än så är det inte. Lagstiftningen bör därför skärpas.

Januariavtalet mellan regeringspartierna, Centerpartiet och Liberalerna uttrycker en viljeinriktning att gå vidare i frågan. Låt oss framöver noga följa hur den den viljeinriktningen efterlevs:

70. Vapenexport. De fyra partiernas principiella inställning är att inte godkänna vapenexportaffärer till ickedemokratiska länder som deltar militärt i Jemenkonflikten så länge konflikten pågår. Regeringen ska pröva ärenden utifrån gällande lagstiftning.   

Svenska högersajter, ryska intressen och nyttiga idioter

I en uppmärksammad artikel i New York Times presenteras kopplingar mellan ryska intressen och svenska högerextrema sajter som till exempel Nya Tider, Fria Tider och Samhällsnytt. Svenska högersajter blir ett redskap i ett informationskrig i syfte att svartmåla Sverige, skapa misstro och sprida osanningar om invandring och migration. Delar av artikeln bygger på uppgifter som Dagens Nyheter tidigare tagit fram.

Det är utmärkt att dessa och andra högerextrema sajter granskas, och att frågan om deras kopplingar till Putins Ryssland och till högerextrema miljöer i USA får en seriös behandling. I den svenska debatten har aningslöshet och naivitet alltför ofta tillåtits prägla förhållningssättet till dessa sajter. Aningslösheten och naiviteten gäller inte minst moderata riksdagsledamöter - som verkligen borde veta bättre - som glatt länkat till dessa sajter och fört deras budskap vidare.

I en läsvärd ledartext i Dagens Nyheter i dag beskriver tidningen de moderata riksdagsledamöterna Lars Beckman och Jan Ericson som "nyttiga idioter", eftersom de okritiskt delat artiklar från till exempel Nyheter Idag. Jan Ericson har till och med vid flera tillfällen argumenterat för att Nyheter Idag är en trovärdig nyhetskälla. Dem moderate riksdagsledamoten Hanif Bali använde 2018 material som han fått från Nyheter Idag till att diskreditera en intervju med två ukrainska dissidenter, utförd av Hela Hälsinglands politiske redaktör Patrik Oksanen. Den gången tvingades Hanif Bali lämna moderaternas partistyrelse och be om ursäkt. 

Det gäller att kritisk och förmå att värna sin integritet. Jag har till exempel själv tillfrågats några gånger om att intervjuas för Russia Today - men varje gång tackat nej eftersom jag uppfattar den som en rysk propagandakanal.

De högerextrema sajterna sprider hat och sår split. Det misstänkta terrordådet i Norge för några dagar sedan är ett exempel av flera där en gärningsman funnit idémässig inspiration på högerextrema sajter. Det är oacceptabelt att svenska riksdagsledamöter bidrar till att stärka och normalisera de sajter som nämns i New York Times artikel. Ulf Kristersson - som gärna betonar betydelsen av att vara den vuxne i rummet - har hittills duckat. Som Dagens Nyheter skriver: Det är på tiden att Ulf Kristersson sätter ner foten. 

"Det behövs en samhällelig mobilisering mot extremhögerns försök att piska upp islamhat"

I dag skriver Expressens ledarsida att det behövs en samhällelig mobilisering mot extremhögerns försök att piska upp islamhat. Expressen skräder inte orden: Utgångspunkten måste alltid vara en grundläggande acceptans för att islam har en plats i vårt samhälle. Muslimer måste känna sig fria att gå till moskén, be på sin rast eller täcka sitt hår likaväl som de kan välja att avstå. Den som försöker undergräva den rätten bör bemötas med ett tydligt budskap: Rör inte våra moskéer!

Det var ord i rättan tid, och jag blev glad när jag läste dem. Här i Sverige har de senaste veckorna präglats av absurda debatter om busschaufförers religiösa tillhörigheter. En busschaufför som burit sig illa åt mot en kvinnlig passagerare pekades snabbt och felaktigt ut som en muslim. En annan busschaufför kritiserades och bespottades för att han valde att utnyttja sin rast till att be. Moderata riksdagsledamöter och lokalpolitiker deltog i ryktesspridningen och hetskampanjerna. Hetsen och hatet mot islam och mot muslimer har - särskilt i sociala medier - tagit sig oacceptabla uttryck.

I Norge utreder polisen gårdagens mordförsök vid en moské utanför Oslo som ett terrorbrott. Den gripne mannen har högerextrema åsikter. I ett inlägg på ett nätforum hänvisar han till dådet i staden Christchurch, Nya Zeeland tidigare i år, då en enskild gärningsman med rasistiska motiv attackerade två moskéer och dödade 51 personer.

Det viktigt att våra politiska företrädare nu förmår visa ledarskap. Jag skulle gärna se att de svenska partiledarna uttalade sig lika tydligt som Expressens ledarsida i dag. Att det begås övergrepp eller terrordåd i islams namn får aldrig bli en förevändning för stigmatisera muslimer.

I dag firas också Eid al-adha, en av de två stora islamska högtidsfesterna. Kanadas premiärminister, liberalen Justin Trudeau, skickar en videosänd hälsning till landets muslimska gemenskaper: Eid al-Adha is a chance to reflect on values like community service, compassion, and generosity. Whether supporting a local charity or being there for neighbours in need, Muslim Canadians show us the best of those values all year round. Today, let’s celebrate Canada’s Muslim communities, and the many contributions they make to shape our country for the better.

Justin Trudeaus hälsning kan ses här.


Jag hälsar alla mina muslimska vänner en glad Eid!

Chelsea Manning behöver vårt stöd!

Den amerikanska whistleblowern Chelsea Manning slåss återigen för sin framtid.

Chelsea Manning dömdes (då under namnet Bradley Manning) i augusti 2013 av en amerikansk militärdomstol till 35 års fängelse för bland annat spioneri. Bakgrunden var att Manning läckt dokument om svåra missförhållanden i samband med USA:s krigföring i Afghanistan och i Irak samt om det ökända fånglägret i Guantanamo. I januari 2017 beslöt president Barack Obama som en av sina absolut sista åtgärder att kraftigt minska hennes strafftid och i maj 2017 släpptes hon fri.

I dag kämpar Chelsea Manning ånyo en kamp mot de amerikanska myndigheterna. Den 8 mars 2019 arresterades hon, efter att ha vägrat vittna inför en federal åtalsjury som utreder Wikileaks i USA. Chelsea Manning vägrar av principiella skäl att underkasta sig en åtalsjury vars arbete präglas av sekretess och hemlighetsmakeri, och där åklagaren har en avsevärt starkare position än försvarsadvokaten. Mannings säger: We have seen this power abused countless times to target political speech. I have nothing to contribute to this case and I resent being forced to endanger myself by participating in this predatory practice. Hon tillägger: Cooperation with this grand jury is simply not an option. Doing so would mean throwing away all of my principles, accomplishments, sacrifices, and erase decades of my reputation — an obvious impossibility.

Chelsea Manning riskerar nu att sitta fängslad i 18 månader. Dessutom bötfälls hon med 10 000 kronor om dagen (!) för varje dag hon sitter fängslad.

Behandlingen av Chelsea Manning är inte anständig. Hon förtjänar vårt stöd, för sitt civilkurage och för sina principiella ställningstaganden för mänskliga rättigheter, transparens och öppenhet. Kontaktuppgifter till hennes stödnätverk finns här. Om inte annat - sänd henne några hoppfulla rader och bidra till att hon får veta att människor över hela världen inte har glömt henne.

Är svensk debatt polariserad? Och måste det i så fall vara negativt?

Svensk politisk debatt präglas av polarisering. Påståendet har upprepats så ofta att många nog uppfattar det som en sanning. (Jag har säkert själv också formulerat mig så i olika sammanhang.)

Men är det verkligen så? Är svensk politisk debatt mer polariserad än tidigare och jämfört med andra länder? Svaret på frågan beror förstås på vad man menar med polarisering. Menar man att väljarstödet för mittenpartier minskat och att stödet för flankpartier ökat? Eller menar man att det är ett stort avstånd mellan de olika politiska partiernas ståndpunkter? Eller att det finns ett stort avstånd mellan olika väljargruppers åsikter? Är det i så fall en ideologisk polarisering eller en polarisering i enskilda politiska sakfrågor?

Oavsett vad vi menar med "polarisering" och oavsett om den ökat eller minskat uppfattas en polarisering av debatten ofta som något negativt. Det tycker jag är lite synd. En polariserad debatt kan vara värdefull, då den synliggör relevanta skiljelinjer i samhället. Väljarna får klara och tydliga alternativ att förhålla sig till och det kan bli lättare för väljarna att utkräva ansvar.

Blockpolitiken - där vänster ställdes mot höger - som under så många år präglade svensk politik var ett uttryck för en sådan polarisering. Januariavtalet och Sverigedemokraternas har stöpt om det politiska landskapet. Mittenpartiernas ställningstagande får nu en avgörande inverkan på svensk politik, flankpartiernas inflytande har minskat. I det avseendet är svensk politik mindre polariserad nu än tidigare.

Så förmodligen menar man något annat när man säger att svensk politisk debatt präglas av polarisering. Kanske syftar man på tonläget och oförsonligheten i debatten, särskilt i sociala medier där till och med riksdagsledamöter uttrycker sig på ett sätt som de flesta av oss uppfattar som oacceptabelt och ovärdigt.

Men var det verkligen bättre förr? I en uppmärksammad artikel skriver Andreas Ekström i Sydsvenskan att han växte upp i en tid när: Moderaterna stod för frihet, inte repression. För utbildning, inte den lätta vägen ut. Och framför allt: ett slags värdighet, där erfarenhet, hårt arbete och riktiga kunskaper i samspel med viss kulturell orientering alltid premierades före ytliga känslouttryck. Det låter ju bra. Men i en artikel i Aftonbladet i dag ger Anders Lindberg en lång rad exempel på hur moderata företrädare under 90- och 00-talen formulerade sig på ett sätt som var minst lika illa som en del framträdande moderata representanter gör i dag. Skillnaden är i stället, menar Anders Lindberg, att de moderata företrädarna då tvingades avgå och miste sina uppdrag. I dag låter den moderata partiledningen dem fortsätta, trots vackra ord om att "vara vuxen i rummet".

Jag vet inte om Anders Lindberg har rätt eller fel. Det var sällan bättre förr. Men det var ofta annorlunda.

Jag har av skäl som angivits ovan inget emot en polariserad debatt. Men det förutsätter att debatten förs under värdiga och respektfulla former. Till det målet har svensk politisk debatt en bra bit kvar. Det politiska ledarskapet har ett stort ansvar att föregå med gott exempel, och markera på allvar mot de enskilda partirepresentanter som inte klarar av att leva upp till högt ställda förväntningar.

Det är dags att stoppa utvisningarna till Afghanistan - Amnesti nu!

För några dagar sedan dödades 34 människor - mestadels kvinnor och barn - när en buss körde på en bomb i Afghanistan. Hade du missat det? Ja, det är inte så konstigt. Nyheter om civila dödsoffer i krigets och terrorns Afghanistan blir ofta bara en notis eller ett telegram i svenska medier.

År 2018 var ett av de dödligaste för civila i Afghanistan sedan talibanregimens fall. Afghanistan har passerat Syrien och toppar nu Global Peace Index över världens farligaste länder med avseende på krig och terrorism. Utrikesdepartementet avråder sedan länge alla svenskar från att resa till Afghanistan.

Ändå fortsätter Sverige att utvisa unga människor till Afghanistan. Det är en skam.

Antalet utvisningshotade unga uppgår kanske till 6000-8000 människor. Endast en mycket liten del av dessa unga människor kommer i praktiken att kunna utvisas. I stället ökar risken att dessa unga blir en del av ett skuggsamhälle, med en grogrund för utanförskap, kriminalitet och droghantering.

Den bästa vägen fram är därför att genom lagstiftning utfärda en amnesti för de ensamkommande unga som vistats i Sverige i över ett år. Vid sidan av de humanitära värdena med en sådan åtgärd skulle det underlätta integrationen av dessa unga i Sverige, vårt växande hem. Det är viktigt att föra fram kravet på en sådan amnesti till den migrationspolitiska kommitté som riksdagen tillsatt och som nästa år ska presentera sina förslag om en förändrad svensk migrationspolitik. Men kravet på en amnesti bör föras fram i alla relevanta sammanhang - situationen är akut för många av dessa unga människor och deras närstående. Stoppa utvisningarna nu!

Ge gärna stöd till den pågående manifestationen på Norra Bantorget i Stockholm, till stöd för de afghanska flyktingar och särskilt barnfamiljer. Om inte annat, så ta vägen förbi och prata med dem. Ett samtal är ett sätt att visa medmänsklighet och kan också betyda så mycket.

"Hatspråket förändrar dig. Du blir vad du säger"

Minst 20 personer dödades när en 21-årig man i går öppnade eld i en Walmort-affär i El Paso, Texas. Morden kommer att utredas som ett terrorbrott. Ett rasistiskt hatmanifest som tycks kunna knytas till 21-åringen lades ut på nätet en kort stund före massakern.

Därmed uppvisar dådet i El Paso likheter med många andra ideologiskt och rasistiskt inspirerade terrordåd. I juni 2016 dödades 49 personer när en enskild gärningsman öppnade eld på gayklubben Pulse i Orlando, Florida. I mars 2019 dödades 51 personer när en enskild gärningsman attackerade två moskéer i staden Christchurch, Nya Zeeland. Och den 22 juli 2011 dödades 77 människor när en enskild gärningsman sprängde en bomb i regeringskvarteren i Oslo och sköt ihjäl 69 personer på ett socialdemokratiskt ungdomsläger på Utøya. Samtliga dessa attacker - och exemplen kan lätt göras flera - föregicks av att förövaren kort före dåden publicerat olika former av hatiska, rasistiska manifest på nätet. Hatet gäller förstås också till exempel de dåd som inspirerats eller initierats av terrorsekten IS.

Ord spelar roll. I debatten görs det ibland försök att reducera gärningsmännen i dåden ovan till enskilda "galningar". Och, javisst, förövarna präglas ofta av pyskisk ohälsa - eller "galenskap" - i olika former. Men galenskapen är aldrig kontextlös. Galenskapen växer och triggas till handling i ett sammanhang - ett sammanhang som är impregnerat av hatets språk.

Ola Larsmo skriver i DN i dag klokt om hatspråkets logik. Om hur ensamma och störda män  exploderar i i ett plötsligt utbrott av meningslöst våld. Om hur du tar sociala poäng i hatgrupper på nätet genom att skruva upp tonläget värst: Sedan finns den där underlige mannen som lossnat ur alla sociala sammanhang och funnit sin enda gemenskap vid skärmen. De sade ju åt mig vad jag skulle göra (...) Vid sidan av psykiatriska diagnoser och social utsatthet finns det alltid där: hatspråket. 

Larsmo vänder sig till de svenska politiker och opinionsbildare som på nätet - och främst Twitter - inte drar sig för att sprida hat och fördomar, att håna och stigmatisera sina politiska motståndare: Men jag menar också att det är dags för alla demokratiskt sinnade människor, vad vi än röstar på, att inse hur hatspråkets mekanismer arbetar. Ideologin kan skifta, hatmekanismerna är desamma. Hatspråket förändrar dig. Du blir vad du säger.

Du blir vad du säger. Så tänk på vad du säger. Ord spelar roll.

Bötfäll tiggeri! George Orwell kunde inte ha funderat ut det bättre.

Från och med 1 augusti kräver Eskilstuna kommun att de personer som sitter utanför butikerna och ber om en slant ska ha tillstånd. Har de inget tillstånd kan polisen ingripa och tiggarna bötfällas. George Orwell kunde inte ha funderat ut det bättre - tiggeri bestraffas med böter.

Nu finns tiggarna kvar utanför butikerna. Men de säljer bär i stället för att tigga. Dessutom har polisen redan fått in åtta ansökningar om tillstånd för att få tigga i Eskilstuna. Så går det när man ger sig på symptomen i stället för orsaken till problemen - i det här fallet fattigdom och diskriminering. Och som Vänstra Stranden skrev på Twitter i går: Genom att bevilja tillstånd för att tigga är det mycket möjligt att Eskilstuna kommun nu förstärker tiggeriets legitimitet. Med tillstånd blir tiggaren ju just legitim.

När Jimmy Jansson (S), kommunalråd i Eskilstuna, kommenterar tillståndskravet är det inte heller kampen mot fattigdom och diskriminering eller de enskilda individernas väl och ve som han lyfter fram. I stället betonar han att det handlar om att "krångla till det" för den som sitter utanför butiken och ber om en slant: Vi byråkratiserar och försvårar. Vi får se vart det tar vägen. Jag hoppas att polisen kommer att tillämpa det så att ett nytt tillstånd behövs för varje dag. 

Men polisen går inte på Jimmy Janssons linje. I stället för dagliga tillstånd beviljar de tillstånd för tre månader i taget. Ett tillstånd för tre månader kostar 250 kronor. 

Den första fråga jag ställer mig angående ett tiggeriförbud är: Hur kommer ett sådant förbud att hjälpa de utsatta människor som sitter utanför affären och ber om en slant? Jag har aldrig fått något bra svar på den frågan. 

Dessutom anser jag det moraliskt felaktigt att förbjuda fattiga människor att be andra människor om hjälp. Jag vill inte leva i ett samhälle där en människa i nöd inte ska kunna be om hjälp utan att bryta mot lagen. En människa i nöd har - i min värld - alltid rätt att be andra människor om hjälp. Ett samhälle som förbjuder människor att be om hjälp är för mig ett omänskligt och ovärdigt samhälle.

Om Sveriges Davis Cup-match i tennis mot Israel

Den 13-14 september spelar det svenska tennislandslaget en Davis Cup-match mot Israel. Svenska Tennisförbundet har valt att förlägga matchen till Kungliga tennishallen i Stockholm i stället för Båstad. Enligt tidningen Barometern och dess politiske chefredaktör Martin Tunström är det säkerhetsmässiga överväganden, inte sportsliga eller ekonomiska, som avgjort saken. Tennisförbundet vill undvika det tumult som skulle kunna följa på demonstrationer riktade mot Israel och där spel på utomhusbanorna i Båstad kanske gör uppgiften svårare för polisen.


Nu har det utbrutit en debatt om huruvida Tennisförbundet gör fel. I Dagens Nyheter skriver Sofia Nerbrand att Tennisförbundet borde ompröva sitt beslut, Enligt Nerbrand innebär beslutet att placera matchen i Stockholm i stället för i Båstad att man ger efter för antisemitismen.

Kampen mot antisemitismens vidriga tryne är en av vår tids absolut viktigaste frågor. Kampen ska föras med alla de medel som ryms inom lagens ramar. Samtidigt är det viktigt att staten Israel inte särbehandlas eller att Israels gärningar inte bedöms på andra grunder än vad som gäller för andra stater. Amnesty International och andra människorättsorganisationer har gång på gång kritiserat Israel för brott mot de mänskliga rättigheterna (diskriminering av icke-judiska medborgare, olagliga avrättningar, olagliga fängslanden, tortyr av fångar, förstörelse av palestinska bostadshus etc). Israels bosättningspolitik på ockuperade områden utgör ett brott mot internationell rätt.

Alla stater som bryter mot de mänskliga rättigheterna och mot folkrätten förtjänar kritik. Jag välkomnar demonstrationer till stöd för mänskliga rättigheter - även när demonstrationerna genomförs i samband med idrottsarrangemang. Och oavsett om demonstrationerna riktas mot de brott mot mänskliga rättigheter som begås av till exempel Israel, USA, Ryssland, Kina eller Saudiarabien. Självklart har arrangörerna av dessa demonstrationer ett ansvar för det budskap som förmedlas i manifestationerna - alla former av rasism (och i det här aktuella fallet antisemitism) är helt oacceptabelt.

Jag ser gärna att Sveriges Davis Cup-match mot Israel placeras i Båstad. Jag ser gärna demonstrationer i samband med matchen, till stöd för mänskliga rättigheter och för folkrätten. Jag har respekt för de säkerhetsöverväganden som anges ligga till grund för beslutet att lägga matchen i Stockholm. Men klarade polisen av att garantera säkerheten i september 1975 när 7 000 (påstås det...) engagerade demonstranter manifesterade i Båstad i samband med Sveriges Davis Cup-match mot juntans Chile så borde det kunna gå denna gången också.

Amanda Hanssons agerande inger respekt!

Män måste sluta bestämma över kvinnor och berätta för dem hur de ska klä sig. Jag orkar inte skita i sådana här saker längre, säger Amanda Hansson till Expressen. Amanda Hansson borde tilldelas pris för uppvisat civilkurage. Hon vägrade acceptera den behandling hon utsattes för, där en busschaufför tvingade henne att gå av bussen eftersom han tyckte att hon hade för lite kläder på sig (shorts och ett kort linne). Genom att göra sin sak offentlig har Amanda Hansson nu fått en ursäkt av såväl berört bussbolag samt från busschauffören. Dessutom har hon rakryggat tagit avstånd från alla nättroll och debattörer som utnyttjat hennes situation till att sprida osanna rykten om att busschauffören drivits av religiösa eller politiska motiv.

Jag är så fruktansvärt trött på alla dessa män som genom tiderna haft synpunkter på vad kvinnor bär för kläder - antingen påstås de ha för mycket kläder på sig eller så påstås har de för lite kläder på sig. Varje kvinna ska naturligtvis ha rätt att bära de kläder hon själv vill.

Bilden ovan gestaltar problematiken. Den föreställer en polis på West Palm Beach som någon gång på 1920-talet kontrollerar längden på en kvinnas baddräkt. Sex inch ovanför knät påstås ha varit den godkända längden.

Lyssna gärna på en intervju med Amanda Hansson här (från P1 Morgon i morse).

I skuggan av A$AP Rocky - Sveriges långa häktningstider är inte OK

Donald Trumps bombastiska utspel om läget för den häktade rapparen A$AP Rocky och hans två medarbetare är tragikomiska. Tragiken består i att Trump gör de misstänkta förövarna till en del av ett politiskt spel, ett spel som vanärar det amerikanska presidentämbetet och sprider myter för en amerikansk publik om bristande rättssäkerhet i Sverige. Komiken består i de bisarra argumenten, och storvulenheten i Trumps beskrivningar av sina samtal med statsminister Stefan Löfven.

Jag har naturligtvis ingen aning om hur domstolen kommer att förhålla sig till de åtalspunkter som riktas mot A$AP Rocky och hans medarbetare. Men om något gott ska kunna komma ut ur denna historia så är det kanske en förnyad och saklig debatt om de långa häktningstider med stränga restriktioner som kännetecknar svenskt rättsväsende. Sverige har i flera FN-rapporter kritiserats hårt för sina jämfört med andra rättsstater långa häktningstider, att brottsmisstänkta för lätt hamnar i häkte och även för de omfattande restriktioner som förekommer under häktningstiden.

Skälet till de långa häktningstiderna är att det svenska rättegångssystemet lägger stor vikt vid de misstänkta och vittnen säger vid själva rättegången. Häktningen syftar till att hindra den misstänkte att före rättegången påverka vittnen och brottsoffer. En förändring av häktestiderna anses därför förutsätta en förändring av den svenska rättsprocessen i riktning mot att större vikt läggs vid vad misstänkta och vittnen säger under utredningstiden.

Redan i augusti 2016 presenterades utredningen Färre i häkte och minskad isolering (2016:52) med ett stort antal förslag om hur häktningstiderna skulle kunna begränsas och restriktionerna under häktningstiden minskas. Förslag till ny lagstiftning sägs vara på väg, men det har tagit tid.

Diskussionen kring A$AP Rocky har inte i första hand rört restriktioner eller lång häktningstid, utan främst skälen för häktning. Hade till exempel rapartisten sluppit häktning om han varit bosatt i Sverige? Men oavsett detta finns det ett starkt behov av att se över den svenska lagstiftningen kring häktning. Som utredaren Inger Söderholm säger: När du sitter häktad är du att betrakta som oskyldig, då är det ett oerhört ingripande från statens sida att frihetsberöva någon, och dessutom beröva personen på i stort sett all mänsklig kontakt.

Åtta år efter Utøya. Bekämpa rasismen - varhelst den visar sig!

Send her back Send her back! Send her back! Så skanderade deltagarna på ett kampanjmöte i North Carolina, där Donald Trump hånade och beljög den demokratiska kongressledamoten från Minnesota Ilhan Omar. Donald Trump gjorde ingenting för att tysta ropen (i efterhand har han sagt att han "inte var glad" över det som skreks). Ilhan Omar är född i Somalia och kom till USA som flykting när hon var tio år gammal. Ropen från publiken har sin grund i att Donald Trump tidigare uppmanat fyra radikala demokratiska kongresskvinnor att "åka tillbaka" till de länder varifrån de kom . Förutom Ilhan Omar syftade Trump på kongressledamöterna Alexandria Ocasio-Cortez (New York), Rashida Tlaib (Michigan) och Ayanna S. Pressley (Massachusetts). Alexandria Ocasio-Cortez är född i Bronx av föräldrar med puertoricanskt ursprung. Rashida Tlaib är född i Detroit, med föräldrar som invandrat från Palestina. Ayanna S. Pressley är svart, född i Cincinatti och uppvuxen i Chicago.

Det känns särskilt smärtsamt att följa Donald Trumps mobilisering av rasistiska och främlingsfientliga krafter i dag, på årsdagen av de ohyggliga terrordåden i Oslo och på Utøya. Tiden går fort. För bara några år sedan hade Donald Trumps motbjudande retorik varit politiskt otänkbar för en amerikansk president - i dag riskerar hans retorik att normaliseras och det är inte svårt att hitta spår av trumpifiering även av den svenska politiska debatten.

Det gäller att stå emot. Själv finner jag stöd och styrka i ett par strofer ur Nordahl Griegs dikt Til ungdommen, den dikt som på plakat prydde de norska ungdomarna läger på Utøya. Här framförs den av Sissel Kyrkjebø.

Kanskje du spør i angst,
udekket, åpen:
hva skal jeg kjempe med
hva er mitt våpen?

Her er ditt vern mot vold,
her er ditt sverd:
troen på livet vårt,
menneskets verd.

Knus det! I livets navn
skal urett falle.
Solskinn og brød og ånd
eies av alle!

Sverige ska vara en rättsstat - en rättsstat med mänskligt ansikte

Den 7 april 2017 miste Iryna ett ben i den fruktansvärda terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm. Nu - två år senare - ska hon tillsammans med sin 14-åriga dotter utvisas från Sverige till Ukraina. Iryna tilldelades länge tillfälliga uppehållstillstånd för att kunna närvara vid rättegången mot terroristen Rakhmat Akilov. Men Migrationsdomstolen har inte beviljat hennes ansökan om att få permanent uppehållstillstånd. I dag beslöt regeringen att inte behandla hennes ansökan om nåd. Därmed kommer utvisningen sannolikt att verkställas.

Jag har tidigare argumenterat för att Iryna borde få stanna, och att regeringen borde utnyttja de nådemöjligheter som grundlagen erbjuder för att se till att så blir fallet. Justitieminister Morgan Johansson säger till DN att regeringen givet förarbetena av regeringsformen från 1973,  lagrådsyttranden från 1980-talet och regeringsbeslut från 1990-talet dragit slutsatsen att nådeinstitutet inte kan användas i det här fallet. Jag är inte jurist, men självklart kan regeringen med beslut bidra till att ändra praxis kring hur grundlagen ska tolkas. Här handlar det mer om politisk vilja än om juridik.

Men det större problemet ligger inte i regeringens ovilja att förändra praxis i nådeärenden. Det större problemet ligger i att utlänningslagens utrymme (5 kap. 6 §) att bevilja uppehållstillstånd om det föreligger "synnerligen ömmande omständigheter" utnyttjats allt mer sällan sedan den nya restriktiva migrationslagen infördes. En ytterligare person som nyligen drabbats är 19-årige kosovoalbanen Altin Vitia, som för fyra år sedan genomgick en hjärttransplantation i Sverige och bott i vårt land sedan dess, men som i tisdags morse utvisades till Serbien.

Det är viktigt att den migrationspolitiska kommitté som nu tillsatts förstärker myndigheternas möjligheter att beakta särskilda och synnerliga ömmande omständigheter när det gäller uppehållstillstånd. Sverige ska vara en rättsstat, en rättsstat med mänskligt ansikte.