I William Shakespeares komedi En midsommarnattsdröm (omkring 1595) droppar älvkonungen Oberon saft från en ört som träffats av Kupidos brandpil i ögonen på den sovande älvdrottningen Titiana. Oberon är svartsjuk på älvdrottningens vackre page, och Oberon vet att örten låter Titiana bli förälskad i den förste hon ser när hon vaknar. Den förste Titiana ser är Botten vävare, som repeterar en teaterpjäs och vandrar omkring i skogen med ett åsnehuvud på axlarna. Titana blir omedelbart förälskad i honom och ber några älvor i närheten att föra hem honom till henne.
Med hjälp av sagoväsendet Puck använder Oberon sedan den magiska örten i olika maktpolitiska syften - de mest oväntade romanser och farsartade förvecklingar uppstår. När Oberon uppnått sina mål låter han förtrollningen släppa. De ursprungliga kärleksparen enas om att allt som hänt under natten bara varit en dröm, och ordningen återställs.
En del menar att Shakespeare vill varna för kärlekens kraft, då den riskerar att rubba den naturliga och nödvändiga ordningen. Andra menar att Shakespeares pjäs i stället är en kritik av den rådande ordningen, eftersom den stänger in och kväver den naturliga, frigörande kärleken.
I dagens svenska - och europeiska - politik tycks Oberon inte ha droppat en kärlekens utan en orons och hatets saft i de älskandes ögon. När de vaknar uppstår inga oväntade romanser och farsartade förvecklingar. I stället uppstår oväntade och plågsamma konflikter, där utsatta grupper ställs mot varandra. Den pjäsen pendlar mellan tragedin och den svarta satiren. En midsommarnatts mardröm.
Fördelen med en mardröm är att man förr eller senare vaknar upp. Vi som tror på kärlekens magiska kraft förlorar aldrig hoppet. Om kärleken ställs mot ordningen tvingas ordningen vika. Störst av allt är kärleken, som Paulus uttryckte det (1 Kor 13:13). Men vem är vår tids Oberon som har makten att häva förtrollningen och åter låta kärleken flöda?
Med dessa ord önskas bloggens alla läsare en riktigt fin midsommar!
Som bonus får ni lyssna på Håkan Hellströms "En midsommarnattsdröm".
2018-06-20
En skam för USA att behandla barn på detta sätt!
De fasansfulla skriken från små barn som skiljs från sina föräldrar vid gränsen mellan USA och Mexiko går inte att värja sig från. Medan föräldrarna hålls i fängsligt förvar får barnen tillbringa flera dygn i burar med cementgolv. Hittills har omkring 2 000 barn drabbats. Det är en skam för USA att barn behandlas på det här sättet.
Många protesterar naturligtvis mot USA:s agerande. Skriv gärna på Svenska Amnestys namninsamling här.
Som ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet gör jag följande uttalande:
- Det som nu pågår är djupt ovärdigt USA som nation och respektlöst mot den historia och de ideal som landet alltid har sagt sig värna. Barn förvaras under omänskliga omständigheter till följd av en hård och avhumaniserande politik från landets ledning. säger Ulf Bjereld, förbundsordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet.
Många protesterar naturligtvis mot USA:s agerande. Skriv gärna på Svenska Amnestys namninsamling här.
Som ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet gör jag följande uttalande:
- Det som nu pågår är djupt ovärdigt USA som nation och respektlöst mot den historia och de ideal som landet alltid har sagt sig värna. Barn förvaras under omänskliga omständigheter till följd av en hård och avhumaniserande politik från landets ledning. säger Ulf Bjereld, förbundsordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet.
- Som medmänniska blir man bestört och förskräckt, och det finns all anledning att oroas även ur ett politiskt perspektiv. Vad ligger i tangentens riktning? Vi vet nu att Trumpregimen är ombytlig och oberäknelig.
Bilderna inifrån USA:s förvar visar barn i nätburar. Uppgifter florerar om undermåliga villkor, men värst är isoleringen från föräldrarna. Inspelningarna har väckt stark folklig vrede världen över, men Ulf Bjereld varnar för att se vreden som garant för att villkoren ska förbättras för barnen.
- Det är viktigt att komma ihåg folkstormen kring den döda pojken Alan Kurdi som fotades uppspolad på Medelhavets strand för bara några år sedan, och hur den indignationen nu i många läger har bedarrat. Ännu förliser det flyktingskepp ute på Medelhavet. Därför är det viktigt att inse att starka känslor allena inte är en garant för politisk förändring. Vi måste ligga på för förändring inte bara i dag och i nästa vecka, utan på längre sikt om vi vill medverka till att stoppa denna djupa oanständighet, säger Ulf Bjereld.
Socialdemokrater för tro och solidaritet uppmanar regeringen med utrikesminister Margot Wallström i spetsen att protestera mot dessa grymma förvar.
2018-06-19
Sverigedemokraterna - ett parti impregnerat av rasism
Jag får inte så sällan frågan om varför jag säger att Sverigedemokraterna "är ett parti impregnerat av rasism". Vore det inte enklare och tydligare att säga att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti? Kanske det. Men jag känner mig mer bekväm med formuleringen att Sverigedemokraterna är ett parti impregnerat av rasism.
Varför är det så? Sverigedemokraterna är ju trots allt ett barn av den nynazistiska rörelsen, och rasismen har följt partiet under hela dess existens. Men begreppet "rasism" är mångtydigt och samtidigt politiskt laddat. Läser jag Sverigedemokraternas partiprogram är det inte självklart för mig att definiera programmet som rasistiskt, utan snarare som nationalkonservativt, främlingsfientligt och populistiskt. De flesta väljare som stöder partiet är sannolikt inte rasister.
Däremot finns det så mycket rasism inom Sverigedemokraterna och bland partiets förtroendevalda att jag tycker formuleringen "ett parti impregnerat av rasism" på ett tydligt sätt gestaltar fenomenet. Som journalisten Niklas Orrenius skrev i Dagens Nyheter förra året: Jag har bevakat SD i över femton år, och sett en ström av ständigt nya människofientliga uttalanden. Ibland har de lett till uteslutningar – ibland har partiledningen sett mellan fingrarna (särskilt gällande personer högre upp i partihierarkin).
I dag läser jag tre nya avslöjanden om Sverigedemokrater och rasismen. Expressen berättar om riksdagskandidaten och Jimmie Åkessons medarbetare Mikael Bystedt som under flera år anonymt och systematiskt spridit hat mot muslimer, kallat araber för "jordens avskum" och lyft fram fördelar med rassegregeringen i USA. I Aftonbladet avslöjas hur Sverigedemokraternas nuvarande ordförande i Perstorp Lars Nilsson berömt den nazistiska organisationen Nordiska motståndsrörelsens (NMR) arbete och erbjudit dem sina tjänster. Dagens ETC visar hur flera ledande SD-politiker ingår i ett hemligt nätverk, lett av högerextremisten och en av grundarna av Nationaldemokraterna Tor Paulsson. Och allt detta bara ur dagens nyhetsförmedling.
Så, ja - Sverigedemokraterna är ett parti impregnerat av rasism. Det är viktigt att regeringsfrågan efter valet 2018 löses på ett sätt så att detta parti utestängs från varje form av politiskt inflytande. De demokratiska partierna har - var för sig och tillsammans - ett särskilt ansvar för att se till att så blir fallet.
Varför är det så? Sverigedemokraterna är ju trots allt ett barn av den nynazistiska rörelsen, och rasismen har följt partiet under hela dess existens. Men begreppet "rasism" är mångtydigt och samtidigt politiskt laddat. Läser jag Sverigedemokraternas partiprogram är det inte självklart för mig att definiera programmet som rasistiskt, utan snarare som nationalkonservativt, främlingsfientligt och populistiskt. De flesta väljare som stöder partiet är sannolikt inte rasister.
Däremot finns det så mycket rasism inom Sverigedemokraterna och bland partiets förtroendevalda att jag tycker formuleringen "ett parti impregnerat av rasism" på ett tydligt sätt gestaltar fenomenet. Som journalisten Niklas Orrenius skrev i Dagens Nyheter förra året: Jag har bevakat SD i över femton år, och sett en ström av ständigt nya människofientliga uttalanden. Ibland har de lett till uteslutningar – ibland har partiledningen sett mellan fingrarna (särskilt gällande personer högre upp i partihierarkin).
I dag läser jag tre nya avslöjanden om Sverigedemokrater och rasismen. Expressen berättar om riksdagskandidaten och Jimmie Åkessons medarbetare Mikael Bystedt som under flera år anonymt och systematiskt spridit hat mot muslimer, kallat araber för "jordens avskum" och lyft fram fördelar med rassegregeringen i USA. I Aftonbladet avslöjas hur Sverigedemokraternas nuvarande ordförande i Perstorp Lars Nilsson berömt den nazistiska organisationen Nordiska motståndsrörelsens (NMR) arbete och erbjudit dem sina tjänster. Dagens ETC visar hur flera ledande SD-politiker ingår i ett hemligt nätverk, lett av högerextremisten och en av grundarna av Nationaldemokraterna Tor Paulsson. Och allt detta bara ur dagens nyhetsförmedling.
Så, ja - Sverigedemokraterna är ett parti impregnerat av rasism. Det är viktigt att regeringsfrågan efter valet 2018 löses på ett sätt så att detta parti utestängs från varje form av politiskt inflytande. De demokratiska partierna har - var för sig och tillsammans - ett särskilt ansvar för att se till att så blir fallet.
2018-06-17
Björn Söder har fel - självklart kan du vara både jude och svensk
Sverigedemokraten och tillika riksdagens andre vice talman Björn Söder har hamnat i blåsväder sedan han påstått att judar och samer "inte är svenskar". Påståendet är djupt kränkande mot alla de judar och samer som bor i Sverige och som definierar sig själva som just svenskar. Björn Söder har även tidigare profilerat sig i frågan och antytt att judar måste välja mellan sin judiska eller sin svenska identitet - man kan "inte tillhöra två nationer".
Björn Söder tycks leva på en annan planet. Jag känner många människor som är angelägna om att värna både sin judiska och sin svenska nationalitet - om vi nu ska dela in människor i strikta nationaliteter. Sverigedemokraterna har ju ett närmat tvångsmässigt beteende i att dela in människor i olika nationaliteter eller etniciteter, så låt oss här göra det. De personer jag tänker på firar både Midsommar och Chanukka, de går i synagogan (åtminstone ibland) och firar Nationaldagen. De hissar svenska flaggan och upprätthåller judiska traditioner. De är födda och uppvuxna i Sverige och känner sig som svenskar - och som judar. De har inga som helst problem med att känna sig bekväma i dessa dubbla identiteter. (Motsvarande resonemang kan naturligtvis föras om samer och om tornedalingar och om andra nationella minoriteter i Sverige.)
Men Björn Söder och Sverigedemokraterna har problem med dessa människor. Björn Söder och Sverigedemokraterna har ett ständigt behov av att exkludera: Du är jude - du är inte svensk! Eller som när Sverigedemokraternas gruppledare i riksdagen Mattias Karlsson påstod att Zlatan hade ett "kroppsspråk" och ett språk i allmänhet som indikerade att han inte var "direkt svensk".
Sverigedemokraterna är ett parti som är sprunget ur den nazistiska myllan, ett parti som fortfarande är djupt impregnerat av rasism. Det är i denna rasistiska och exkluderande kontext som Björn Söders uttalanden ska tolkas. Det är detta parti som riskerar att få ett avgörande inflytande över regeringsbildningen efter höstens val. Alla demokratiska partier måste göra sitt yttersta för att motverka en sådan utveckling.
Läs gärna Willy Silbersteins artikel i Aftonbladet: Jo, Björn Söder - jag är både jude och svensk.
Björn Söder tycks leva på en annan planet. Jag känner många människor som är angelägna om att värna både sin judiska och sin svenska nationalitet - om vi nu ska dela in människor i strikta nationaliteter. Sverigedemokraterna har ju ett närmat tvångsmässigt beteende i att dela in människor i olika nationaliteter eller etniciteter, så låt oss här göra det. De personer jag tänker på firar både Midsommar och Chanukka, de går i synagogan (åtminstone ibland) och firar Nationaldagen. De hissar svenska flaggan och upprätthåller judiska traditioner. De är födda och uppvuxna i Sverige och känner sig som svenskar - och som judar. De har inga som helst problem med att känna sig bekväma i dessa dubbla identiteter. (Motsvarande resonemang kan naturligtvis föras om samer och om tornedalingar och om andra nationella minoriteter i Sverige.)
Men Björn Söder och Sverigedemokraterna har problem med dessa människor. Björn Söder och Sverigedemokraterna har ett ständigt behov av att exkludera: Du är jude - du är inte svensk! Eller som när Sverigedemokraternas gruppledare i riksdagen Mattias Karlsson påstod att Zlatan hade ett "kroppsspråk" och ett språk i allmänhet som indikerade att han inte var "direkt svensk".
Sverigedemokraterna är ett parti som är sprunget ur den nazistiska myllan, ett parti som fortfarande är djupt impregnerat av rasism. Det är i denna rasistiska och exkluderande kontext som Björn Söders uttalanden ska tolkas. Det är detta parti som riskerar att få ett avgörande inflytande över regeringsbildningen efter höstens val. Alla demokratiska partier måste göra sitt yttersta för att motverka en sådan utveckling.
Läs gärna Willy Silbersteins artikel i Aftonbladet: Jo, Björn Söder - jag är både jude och svensk.
2018-06-15
Ny Sifo: M backar, S-raset bromsas upp
I dagens väljarbarometer från Sifo minskar Moderaterna med hela tre procentenheter, från 23.6 till 20.6 procent. Det är Moderaternas sämsta resultat i en Sifo-mätning sedan Ulf Kristersson tillträdde som partiledare i oktober i fjol. Samtidigt ökar Centerpartiet med 2.7 enheter, från 8.1 till 10.8 procent.
Socialdemokraternas ras har bromsats upp, och i denna mätning får partiet 26.1 procent, en ökning med en knapp procentenhet. Resultatet ger den socialdemokratiska partiledningen ett andrum. Partiet är i denna mätning landets klart största parti. Sverigedemokraterna står i princip still och får 18.5 procent.
Kristdemokraterna minskar med 1.1 enheter och stannar på 2.4 procent. Visst är det för tidigt att räkna ut Kristdemokraterna, men det ser synnerligen mörkt ut för partiet. Det är svårt att motivera stödröstare ur ett opinionsläge på 2.4 procent.
I övrigt är förändringarna små. Vänsterpartiet går fortsatt bra och ökar något till 9.8 procent. Miljöpartiet och Liberalerna balanserar fortsatt på eller strax över fyraprocentsspärren.
Mellan blocken är det fortsatt jämnt. I denna mätning har de rödgröna ett litet övertag med 39.9 procent mot allianspartiernas 38.7 (Kristdemokraterna inkluderade).
Vilken regering tror ni kommer att bildas om denna Sifo-undersökning blev valresultat? Ni kan finna inspiration hos Unibet, som ger odds på 26 olika regeringsalternativ. Vad tror ni om en moderat enpartiregering för 8.50 gånger pengarna? Eller en blocköverskridande regering med Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet för 7.50 gånger pengarna? Socialdemokraterna och Liberalerna ger 101 gånger pengarna, det kanske kunde vara något. :)
Socialdemokraternas ras har bromsats upp, och i denna mätning får partiet 26.1 procent, en ökning med en knapp procentenhet. Resultatet ger den socialdemokratiska partiledningen ett andrum. Partiet är i denna mätning landets klart största parti. Sverigedemokraterna står i princip still och får 18.5 procent.
Kristdemokraterna minskar med 1.1 enheter och stannar på 2.4 procent. Visst är det för tidigt att räkna ut Kristdemokraterna, men det ser synnerligen mörkt ut för partiet. Det är svårt att motivera stödröstare ur ett opinionsläge på 2.4 procent.
I övrigt är förändringarna små. Vänsterpartiet går fortsatt bra och ökar något till 9.8 procent. Miljöpartiet och Liberalerna balanserar fortsatt på eller strax över fyraprocentsspärren.
Mellan blocken är det fortsatt jämnt. I denna mätning har de rödgröna ett litet övertag med 39.9 procent mot allianspartiernas 38.7 (Kristdemokraterna inkluderade).
Vilken regering tror ni kommer att bildas om denna Sifo-undersökning blev valresultat? Ni kan finna inspiration hos Unibet, som ger odds på 26 olika regeringsalternativ. Vad tror ni om en moderat enpartiregering för 8.50 gånger pengarna? Eller en blocköverskridande regering med Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet för 7.50 gånger pengarna? Socialdemokraterna och Liberalerna ger 101 gånger pengarna, det kanske kunde vara något. :)
2018-06-13
Alliansen? I know a dead parrot when I see one
Mandatperiodens sista partiledardebatt i riksdagen inbjuder till ett antal reflektioner.
Jag får förstås äta upp det efter valet, men när jag tänker på Alliansen tänker jag allt oftare på Monthy Phytons sketch om den döda papegojan ("Dead Parrot"). John Cleese kommer in i en djuraffär för att klaga på att den papegoja han inköpte för mindre än en halvtimma sedan är död. Stendöd. Men butiksinnehavaren förnekar att papegojan är död, den bara vilar sig lite. När John Cleese dunkar papegojans huvud i disken för att visa hur död den är förklarar butiksinnehavaren att papegojan befinner sig i ett chocktillstånd. Papegojan är förstenad eftersom den trånar efter de norska fjordarna, varifrån den har sitt ursprung, den tillhör arten Norwegian Blue. Att papegojan var fastspikad på en träpinne i buren var av ren omsorg, så att den inte i sitt chocktillstånd skulle trilla ner och slå sig.
Ja, de borgerliga partiledarna kämpar tappert för att övertyga väljare och journalister om att Alliansen är vid liv. Men jag känner med John Cleese: I know a dead parrot when I see one.
Ulf Kristersson (M) tog ingen replik på Jimmie Åkesson (SD). För detta har han kritiserats av Jan Björklund (L) ("spelar SD i händerna") och av Stefan Löfven (S) som antyder att Kristersson inte vill stöta sig med Åkesson på grund av den komplicerade regeringsfrågan. Själv säger Kristersson att han inte tog replik på Åkesson eftersom han föredrar att prata om Moderaternas egen politik, och enda skälet till att han tog replik på Löfven var att han ville "diskutera vårt gemensamma ansvar för migrationsfrågan". Komplicerat? Javisst. Viktigt? Nja. Om inte annat så visar denna debatt om debatten hur inflammerad frågan om relationerna till Sverigedemokraterna är, inte minst mellan de enskilda allianspartierna.
Jag får förstås äta upp det efter valet, men när jag tänker på Alliansen tänker jag allt oftare på Monthy Phytons sketch om den döda papegojan ("Dead Parrot"). John Cleese kommer in i en djuraffär för att klaga på att den papegoja han inköpte för mindre än en halvtimma sedan är död. Stendöd. Men butiksinnehavaren förnekar att papegojan är död, den bara vilar sig lite. När John Cleese dunkar papegojans huvud i disken för att visa hur död den är förklarar butiksinnehavaren att papegojan befinner sig i ett chocktillstånd. Papegojan är förstenad eftersom den trånar efter de norska fjordarna, varifrån den har sitt ursprung, den tillhör arten Norwegian Blue. Att papegojan var fastspikad på en träpinne i buren var av ren omsorg, så att den inte i sitt chocktillstånd skulle trilla ner och slå sig.
Ja, de borgerliga partiledarna kämpar tappert för att övertyga väljare och journalister om att Alliansen är vid liv. Men jag känner med John Cleese: I know a dead parrot when I see one.
*
Ulf Kristersson (M) tog ingen replik på Jimmie Åkesson (SD). För detta har han kritiserats av Jan Björklund (L) ("spelar SD i händerna") och av Stefan Löfven (S) som antyder att Kristersson inte vill stöta sig med Åkesson på grund av den komplicerade regeringsfrågan. Själv säger Kristersson att han inte tog replik på Åkesson eftersom han föredrar att prata om Moderaternas egen politik, och enda skälet till att han tog replik på Löfven var att han ville "diskutera vårt gemensamma ansvar för migrationsfrågan". Komplicerat? Javisst. Viktigt? Nja. Om inte annat så visar denna debatt om debatten hur inflammerad frågan om relationerna till Sverigedemokraterna är, inte minst mellan de enskilda allianspartierna.
*
För mig är Sverigedemokraterna ett högerpopulistiskt, nationalkonservativt parti som fortfarande är impregnerat av rasism. I dagens debatt riktade Stefan Löfven sina angrepp på Sverigedemokraternas högerposition, medan till exempel Jonas Sjöstedt (V) och Annie Lööf (C) riktade in sig på partiets relation till rasismen. Så kommer det nog att fortsätta under hela valrörelsen. Socialdemokraterna vill lyfta fram Sverigedemokraternas högerposition för att vinna de arbetarväljare som tvekar mellan S och SD. Annie Lööf och Jan Björklund vill lyfta fram Sverigedemokraternas rasistiska mylla för att legitimera sin position att vägra någon form av samverkan med det partiet.
*
Allt mer talar för att Centerpartiet och Liberalerna kommer att få en nyckelposition efter valet. Om Jimmie Åkesson vägrar släppa fram en regering där Centerpartiet ingår, kommer då Centerpartiet och Liberalerna att släppa fram en moderat enpartiregering som blir beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd i varje enskild viktig omröstning i riksdagen? Eller kommer de att gå in i någon form av samarbete/samverkan med Socialdemokraterna?
2018-06-11
Stå emot och håll fast - det kan löna sig
De senaste veckorna har kantats av opinionsundersökningar där avståndet mellan Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Moderaterna är ganska litet. I till exempel den senaste Novus-mätningen fick Socialdemokraterna 23.8 procent, Sverigedemokraterna 21.9 procent och Moderaterna 21.1 procent.
Vi ser, åtminstone tillfälligt, ett helt nytt politiskt landskap torna upp sig. I debatten har det också framförts kritik mot till exempel Socialdemokraterna för att partiet skulle ha närmat sig Sverigedemokraternas åsikter i migrationspolitiken, i syfte att stoppa väljartappet och desarmera frågan. En sådan taktik har hittills visat sig misslyckad. Forskning och beprövad erfarenhet visar också att partier ofta tjänar på att deras "egna" frågor ligger högt på den politiska dagordningen, i det här fallet Sverigedemokraterna och migrationspolitiken.
Om man jämför den senaste Novus-mätningen med valresultatet från 2014 framgår ett intressant mönster. Samtliga partier som hållit fast vid sin inställning i migrationspolitiken har gått framåt (SD med 9.0 enheter, C med 2.8 enheter, V med 3.4 enheter). Samtliga partier som ändrat sin migrationspolitik har minskat (S med 7.2 enheter, MP med 2.4 enheter, KD med 1.7 enheter och L med 0.8 enheter - om nu L faktiskt har ändrat sig).
Sammantaget innebär detta att de partier som ändrat sin migrationspolitik i en hårdare riktning har minskat med 14.3 procentenheter. De partier som har hållit fast vid sin ursprungliga politik har ökat med 15.2 procentenheter.
Här finns förstås inga enkla förklaringar. Men en hypotes är att de partier som hållit fast vid sin linje av väljarna uppfattas som mer trovärdiga och trygga i sina grundvärderingar, medan de partier som ändrat sig uppfattas som icke trovärdiga, kanske till och med som opportunistiska. Håll fast, kan vara ett klokt råd i dessa turbulenta tider.
Jag tror att Tomas Ramberg eller Margit Silberstein varit inne på detta spår tidigare, men jag hittar i så fall inte deras texter just nu.
Vi ser, åtminstone tillfälligt, ett helt nytt politiskt landskap torna upp sig. I debatten har det också framförts kritik mot till exempel Socialdemokraterna för att partiet skulle ha närmat sig Sverigedemokraternas åsikter i migrationspolitiken, i syfte att stoppa väljartappet och desarmera frågan. En sådan taktik har hittills visat sig misslyckad. Forskning och beprövad erfarenhet visar också att partier ofta tjänar på att deras "egna" frågor ligger högt på den politiska dagordningen, i det här fallet Sverigedemokraterna och migrationspolitiken.
Om man jämför den senaste Novus-mätningen med valresultatet från 2014 framgår ett intressant mönster. Samtliga partier som hållit fast vid sin inställning i migrationspolitiken har gått framåt (SD med 9.0 enheter, C med 2.8 enheter, V med 3.4 enheter). Samtliga partier som ändrat sin migrationspolitik har minskat (S med 7.2 enheter, MP med 2.4 enheter, KD med 1.7 enheter och L med 0.8 enheter - om nu L faktiskt har ändrat sig).
Sammantaget innebär detta att de partier som ändrat sin migrationspolitik i en hårdare riktning har minskat med 14.3 procentenheter. De partier som har hållit fast vid sin ursprungliga politik har ökat med 15.2 procentenheter.
Här finns förstås inga enkla förklaringar. Men en hypotes är att de partier som hållit fast vid sin linje av väljarna uppfattas som mer trovärdiga och trygga i sina grundvärderingar, medan de partier som ändrat sig uppfattas som icke trovärdiga, kanske till och med som opportunistiska. Håll fast, kan vara ett klokt råd i dessa turbulenta tider.
Jag tror att Tomas Ramberg eller Margit Silberstein varit inne på detta spår tidigare, men jag hittar i så fall inte deras texter just nu.
2018-06-10
Digital demokrati? Partierna i en ny tid
Allt färre svenskar betraktas sig som anhängare av ett politiskt parti. Antalet svenskar som är medlemmar av ett politiskt parti har mer än halverats på bara ett par decennium. Är partidemokratins tid förbi?
I dag skriver jag tillsammans med Sofie Blombäck, Marie Demker och Linn Sandberg på DN Debatt om de politiska partiernas försvagade band till väljarna och på vilket sätt detta är ett bekymmer för den representativa demokratin. Partierna har till uppgift att samla upp och syntetisera medborgarnas idéer och intressen för att omvandla dem till konkret politik på folkviljans grund. Om medborgarna inte längre uppfattar att partierna är de avgörande och självklara aktörerna i den processen försvårar det för partierna att uppfylla sin demokratiska uppgift.
Hur påverkar då digitaliseringen partiernas möjligheter att förstärka banden till medborgarna? I artikeln presenterar vi resultat och reflektioner ur vår just utkomna bok Digital demokrati? Partierna i en ny tid (Atlas, 2018). Vi kritiserar de politiska partierna för att de använder sociala medier som en megafon för att tala till medborgarna, i stället för att göra saker tillsammans med medborgarna. För att fungera som länk mellan medborgare och valda representanter måste partierna våga släppa sina inarbetade stela organisationsformer. Och också ibland släppa kontrollen över processen. Exempelvis kan de använda massans kreativitet till att lösa problem och utveckla politik med så kallad crowdsourcing.
Vi hoppas att artikeln och boken ska stimulera till debatt om det representativa demokratins ställning i dag, och om hur digitaliseringen förändrar förutsättningarna för partierna och för politiken.
Följ gärna vårt helt nya twitterkonto @DigitalTid och delta i diskussionen.
Boken kan köpas till exempel här. Snart finns den som e-bok också.
Ni är också hjärtligt välkomna till boksläppet på Atlas förlag tisdag 12 juni kl 17.00 - 20.00 (Barnhusgatan 4, Stockholm).
Artikeln i DN finns här.
I dag skriver jag tillsammans med Sofie Blombäck, Marie Demker och Linn Sandberg på DN Debatt om de politiska partiernas försvagade band till väljarna och på vilket sätt detta är ett bekymmer för den representativa demokratin. Partierna har till uppgift att samla upp och syntetisera medborgarnas idéer och intressen för att omvandla dem till konkret politik på folkviljans grund. Om medborgarna inte längre uppfattar att partierna är de avgörande och självklara aktörerna i den processen försvårar det för partierna att uppfylla sin demokratiska uppgift.
Hur påverkar då digitaliseringen partiernas möjligheter att förstärka banden till medborgarna? I artikeln presenterar vi resultat och reflektioner ur vår just utkomna bok Digital demokrati? Partierna i en ny tid (Atlas, 2018). Vi kritiserar de politiska partierna för att de använder sociala medier som en megafon för att tala till medborgarna, i stället för att göra saker tillsammans med medborgarna. För att fungera som länk mellan medborgare och valda representanter måste partierna våga släppa sina inarbetade stela organisationsformer. Och också ibland släppa kontrollen över processen. Exempelvis kan de använda massans kreativitet till att lösa problem och utveckla politik med så kallad crowdsourcing.
Vi hoppas att artikeln och boken ska stimulera till debatt om det representativa demokratins ställning i dag, och om hur digitaliseringen förändrar förutsättningarna för partierna och för politiken.
Följ gärna vårt helt nya twitterkonto @DigitalTid och delta i diskussionen.
Boken kan köpas till exempel här. Snart finns den som e-bok också.
Ni är också hjärtligt välkomna till boksläppet på Atlas förlag tisdag 12 juni kl 17.00 - 20.00 (Barnhusgatan 4, Stockholm).
Artikeln i DN finns här.
2018-06-08
Dags för Järvaveckan!
Nu är det dags för Järvaveckan, eller Politikerveckan Järva som arrangemanget också kallas. Veckan pågår 9-17 juni på Spånga IP, mitt emellan Spånga, Tensta och Rinkeby. Liksom ifjol kommer samtliga partiledare att finnas på plats. Det är bra. Järvaveckan behövs som ett alternativ till Almedalsveckan och kan förhoppningsvis fortsätta att utvecklas i sin egen riktning.
Syftet med Järvaveckan är att vara en stor mötesplats för samhällsengagemang och "minska avståndet mellan folk och folkvalda". Arrangörerna vill skapa "dynamiska möten och samtal mellan samhällsaktörer och medborgare - såväl från Järva som från resten av staden och hela landet". Stora ord, som förstås måste fyllas med innehåll. Erfarenheterna från förra året och även årets programblad visar att arrangörerna varit framgångsrika med att skapa relevanta seminarier och samtal.
Däremot har man ännu inte lyckats att få de boende i stadsdelen att närvara i särskilt stor utsträckning. Det är kanske inte så konstigt. Som jag konstaterade förra året: "Järvaborna är inte annorlunda än andra svenskar - de går inte man ur huse för att lyssna på politiska debatter och anföranden." Och när dåvarande oppositionsledaren Anna Kinberg Batra förra året sommartalade på Mosebacke-terrassen på Södermalm dök det endast upp ett 150-tal åhörare, Så det är inte lätt. Det ska bli spännande att se hur arrangörerna gått till väga denna gång för att locka fler boende.
Järvaveckan är ett initiativ av Ahmed Abdirahman, grundare av den ideella föreningen The Global Village som är en partipolitiskt och religiöst obunden förening med hemvist i Hjulsta i Stockholm. Jag rekommenderar varmt följande reportage i Metro, om Ahmed Abdirahmans livsresa och om Järvaveckans framväxt.
I år är det valår, och det turbulenta politiska läget medför att politiska intresset är på topp. Järvaveckan har vuxit kraftigt år för år. Almedalsveckan bara fortsätter att växa. Någonstans måste det ta slut. Utmaningen kommer nästa år, 2019, året efter ett valår. Då får Järvaveckan och Almedalsveckan bekänna färg på allvar. Tills dess önskar jag arrangörerna ett varmt lycka till!
Syftet med Järvaveckan är att vara en stor mötesplats för samhällsengagemang och "minska avståndet mellan folk och folkvalda". Arrangörerna vill skapa "dynamiska möten och samtal mellan samhällsaktörer och medborgare - såväl från Järva som från resten av staden och hela landet". Stora ord, som förstås måste fyllas med innehåll. Erfarenheterna från förra året och även årets programblad visar att arrangörerna varit framgångsrika med att skapa relevanta seminarier och samtal.
Däremot har man ännu inte lyckats att få de boende i stadsdelen att närvara i särskilt stor utsträckning. Det är kanske inte så konstigt. Som jag konstaterade förra året: "Järvaborna är inte annorlunda än andra svenskar - de går inte man ur huse för att lyssna på politiska debatter och anföranden." Och när dåvarande oppositionsledaren Anna Kinberg Batra förra året sommartalade på Mosebacke-terrassen på Södermalm dök det endast upp ett 150-tal åhörare, Så det är inte lätt. Det ska bli spännande att se hur arrangörerna gått till väga denna gång för att locka fler boende.
Järvaveckan är ett initiativ av Ahmed Abdirahman, grundare av den ideella föreningen The Global Village som är en partipolitiskt och religiöst obunden förening med hemvist i Hjulsta i Stockholm. Jag rekommenderar varmt följande reportage i Metro, om Ahmed Abdirahmans livsresa och om Järvaveckans framväxt.
I år är det valår, och det turbulenta politiska läget medför att politiska intresset är på topp. Järvaveckan har vuxit kraftigt år för år. Almedalsveckan bara fortsätter att växa. Någonstans måste det ta slut. Utmaningen kommer nästa år, 2019, året efter ett valår. Då får Järvaveckan och Almedalsveckan bekänna färg på allvar. Tills dess önskar jag arrangörerna ett varmt lycka till!
2018-06-06
Sverige, vårt växande hem!
I samband med nationaldagen uppstår ofta diskussioner om vari det typiskt "svenska" skulle bestå. I dag nöjer jag mig med att lyfta fram en ofta bortglömd aspekt. Internationella undersökningar visar att svenskarna intar en tätplats i Europa med avseende på positiv inställning till invandrare och flyktingmottagning. Svenskarnas positiva inställning till invandring och flyktingmottagning kan vara bra att bära med sig i dessa dagar, när diskursen vridits i en så negativ riktning.
I morgon torsdag förväntas riksdagen rösta ja till det rödgröna lagförslag som ger 9 000 ensamkommande unga från i huvudsak Afghanistan en chans att få stanna i Sverige, vårt växande hem. Regeringens förslag får stöd av Centerpartiet och Vänsterpartiet samt av enskilda ledamöter från Liberalerna och Kristdemokraterna. Det vill säga samtliga riksdagspartier utom Moderaterna och Sverigedemokraterna (jag ber om ursäkt ifall jag missat någon enskild ledamot från de sistnämnda partierna).
Det kommande beslutet är ytterst glädjande. Framför allt naturligtvis för de enskilda människorna som påverkas samt deras nya familjer och vänner. Beslutet är också glädjande eftersom det visar att politisk kamp kan löna sig.
Det här beslutet har sannerligen inte fattats av sig själv. Beslutet har grundats i en folkrörelse där nätverksbaserade rörelser som Ung i Sverige och Vi står inte ut spelat en avgörande roll. Rörelserna har fått ett brett stöd, till exempel av glassbolaget Ben & Jerry's som motiverar sina insatser med att företaget vill "stödja den humanistiska folkrörelsen som river de murar som stänger ute människor och vara delaktiga i att skapa medmänskliga och interkulturella samhällen". Nu uppmanar Ben & Jerry's också till deltagande i det kärlekståg "Kärlek segrar" som Ung i Sverige genomför för att fira beslutet. Jag är glad och stolt över att Socialdemokrater för tro och solidaritet också har fått vara en del i den process som nu tar sig uttryck i riksdagsbeslutet.
Lagförslaget har sina brister. Som Rädda Barnen påpekar påverkas inte situationen för de över 3 000 personer som sökt asyl i Sverige efter den 24 november 2015 och vid ansökan registrerats som ensamkommande barn, fått avslag på sin ansökan och väntat minst 15 månader på beslut. Men vi får ta en sak i taget och glädjas med alla dem som nu får möjlighet till ett liv i vårt underbara Sverige. Som Fatemeh Khavari skrev på sin Facebooksida för några timmar sedan:
Svenska flaggans dag är idag, så glada vi är över att leva med svenska folket. Styrkan i civilsamhället som ni visar har blivit internationellt känt genom protesterna mot utvisningarna till Afghanistan. Det är ni som skriver historia. När vi hör paraden i huvudstaden ska vi inte titta på de höga människorna utan blunda och se ansiktet på alla de hjälpare som står med ungdomarna. En parad för er. Från aktivisterna, till familjehemsföräldrarna, till de som går emot partilinjen i morgon, till Ben & Jerrys människorättskommitté. Ingen har bredare stöd än vi. Vi flaggar för Svenska folkets styrka idag!
Själv tänkte jag nu fira nationaldagen på mitt eget sätt. Trevlig kväll!
fo
I morgon torsdag förväntas riksdagen rösta ja till det rödgröna lagförslag som ger 9 000 ensamkommande unga från i huvudsak Afghanistan en chans att få stanna i Sverige, vårt växande hem. Regeringens förslag får stöd av Centerpartiet och Vänsterpartiet samt av enskilda ledamöter från Liberalerna och Kristdemokraterna. Det vill säga samtliga riksdagspartier utom Moderaterna och Sverigedemokraterna (jag ber om ursäkt ifall jag missat någon enskild ledamot från de sistnämnda partierna).
Det kommande beslutet är ytterst glädjande. Framför allt naturligtvis för de enskilda människorna som påverkas samt deras nya familjer och vänner. Beslutet är också glädjande eftersom det visar att politisk kamp kan löna sig.
Det här beslutet har sannerligen inte fattats av sig själv. Beslutet har grundats i en folkrörelse där nätverksbaserade rörelser som Ung i Sverige och Vi står inte ut spelat en avgörande roll. Rörelserna har fått ett brett stöd, till exempel av glassbolaget Ben & Jerry's som motiverar sina insatser med att företaget vill "stödja den humanistiska folkrörelsen som river de murar som stänger ute människor och vara delaktiga i att skapa medmänskliga och interkulturella samhällen". Nu uppmanar Ben & Jerry's också till deltagande i det kärlekståg "Kärlek segrar" som Ung i Sverige genomför för att fira beslutet. Jag är glad och stolt över att Socialdemokrater för tro och solidaritet också har fått vara en del i den process som nu tar sig uttryck i riksdagsbeslutet.
Svenska flaggans dag är idag, så glada vi är över att leva med svenska folket. Styrkan i civilsamhället som ni visar har blivit internationellt känt genom protesterna mot utvisningarna till Afghanistan. Det är ni som skriver historia. När vi hör paraden i huvudstaden ska vi inte titta på de höga människorna utan blunda och se ansiktet på alla de hjälpare som står med ungdomarna. En parad för er. Från aktivisterna, till familjehemsföräldrarna, till de som går emot partilinjen i morgon, till Ben & Jerrys människorättskommitté. Ingen har bredare stöd än vi. Vi flaggar för Svenska folkets styrka idag!
Själv tänkte jag nu fira nationaldagen på mitt eget sätt. Trevlig kväll!
fo
2018-06-05
SCB och det politiska läget
SCB:s partisympatiundersökning förstärker bilden av att höstens val blir jämnt och dramatiskt. I undersökningen får de rödgröna partierna 40.0 procent mot Alliansens 38.6 (då inräknas Kristdemokraternas resultat, trots att partiet med sina rekordlåga 2.9 procent hamnar under fyraprocentsspärren).
Socialdemokraterna får 28.3 procent, vilket är 2.7 procentenheter lägre än valresultatet 2014. En tröst för socialdemokratiska tigerhjärtan är att den största delen av förlusterna gått till gruppen "vet ej". Dessa tidigare s-väljare har demobiliserats, men inte sökt sig till något annat parti. Därmed bör de också vara möjliga att remobiliseras, givet att Socialdemokraterna lyckas skapa politisk nerv i välfärds. och fördelningsfrågorna och synliggöra konflikten mellan vänster och höger.
För Kristdemokraterna ser läget synnerligen dystert ut. Någon Bert-effekt blev det inte, ifall nu någon hade hoppats eller trott på en sådan.
SCB:s majmätning ett valår brukar ligga hyggligt nära valresultatet. Socialdemokraterna tenderar att överskattas något och Sverigedemokraterna att underskattas något. Om valresultatet överensstämmer ungefär med SCB:s mätning blir regeringsfrågan komplicerad. Centerpartiet och Liberalerna är bundna av sina löften att inte samverka med Sverigedemokraterna, och därför är det svårt att se någon annan utgång än en variant av blocköverskridande samarbete. Men vägen dit blir inte enkel och processen kommer sannolikt att ta tid. (Läs gärna min, Karin Erikssons och Jonas Hinnfors rapport "Levande DÖ(d)?", Timbro, 2018.)
Noterar för övrigt att samtliga partier utom Sverigedemokraterna trots den politiska turbulensen under mandatperioden ligger inom en marginal på plus eller minus tre procentenheter från sitt valresultat 2014. Stabiliteten i det svenska partisystemet ska inte underskattas, trots att svensk politik befinner sig i förändring.
Socialdemokraterna får 28.3 procent, vilket är 2.7 procentenheter lägre än valresultatet 2014. En tröst för socialdemokratiska tigerhjärtan är att den största delen av förlusterna gått till gruppen "vet ej". Dessa tidigare s-väljare har demobiliserats, men inte sökt sig till något annat parti. Därmed bör de också vara möjliga att remobiliseras, givet att Socialdemokraterna lyckas skapa politisk nerv i välfärds. och fördelningsfrågorna och synliggöra konflikten mellan vänster och höger.
För Kristdemokraterna ser läget synnerligen dystert ut. Någon Bert-effekt blev det inte, ifall nu någon hade hoppats eller trott på en sådan.
SCB:s majmätning ett valår brukar ligga hyggligt nära valresultatet. Socialdemokraterna tenderar att överskattas något och Sverigedemokraterna att underskattas något. Om valresultatet överensstämmer ungefär med SCB:s mätning blir regeringsfrågan komplicerad. Centerpartiet och Liberalerna är bundna av sina löften att inte samverka med Sverigedemokraterna, och därför är det svårt att se någon annan utgång än en variant av blocköverskridande samarbete. Men vägen dit blir inte enkel och processen kommer sannolikt att ta tid. (Läs gärna min, Karin Erikssons och Jonas Hinnfors rapport "Levande DÖ(d)?", Timbro, 2018.)
Noterar för övrigt att samtliga partier utom Sverigedemokraterna trots den politiska turbulensen under mandatperioden ligger inom en marginal på plus eller minus tre procentenheter från sitt valresultat 2014. Stabiliteten i det svenska partisystemet ska inte underskattas, trots att svensk politik befinner sig i förändring.
2018-06-03
Inför fotbolls-VM i Ryssland - vem i landslaget målar sina naglar i regnbågens färger?
På förmiddagen torsdagen den 15
augusti 2013 tog sig den svenska höjdhoppsstjärnan Emma Green Tregaro till
VM-final i Moskva genom att klara höjderna 1.88 och 1.92 i första försöket.
Emma Green Tregaro fick visserligen välförtjänt beröm för att hon lyckats ta
sig till sin tionde mästerskapsfinal i rad. Den allra största uppmärksamheten
ägnades ändå åt att Emma Green Tregaro genomfört tävlingen i naglar målade i
regnbågens färger, som en protestaktion mot de ryska anti-gaylagarna vilka
bland annat förbjuder ”propaganda för icke-traditionella sexuella relationer”.
Redan på onsdagskvällen dagen
före tävlingarna hade Emma Green Tregaro lagt ut bilder på sina regnbågsmålade
naglar på Instagram, med texten ”Naglar målade i regnbågens tecken. #pride
#chanelcolor #moscow2013 Nu är alla förberedelser gjorda.” Den svenska löparen
Moa Hjelmer blev inspirerad och regnbågsmålade även hon sina naglar inför
tävlingarna.
I svenska och i internationella
medier fick Emma Green Tregaros manifestation mest positiva reaktioner. ”Modiga
protesten inför höjdhoppet”, skrev Aftonbladet. ”Emma och Moa i modig protest”,
skrev Sveriges Televisions sportredaktion. Undantaget var den ryska
stavhoppsstjärnan Jelena Isinbajeva som på en uppmärksammad presskonferens
kallade Emma Green Tregaros protest för ”respektlös”. ”
Men av Svenska friidrottsförbundets
ledning fick Emma Green Tregaro och Moa Hjelmer inget stöd.
Friidrottsförbundets ordförande Tomas Riste påpekade i stället ampert att det
”inte är gång bart att de aktiva i ett VM använder arenan som en plattform för
att framföra politiska budskap. Tomas Riste betonade också att ”finns det ett
regelverk ska man hålla sig inom det”. Överhuvudtaget fick man intrycket att
friidrottsförbundets ledning inte hade någon beredskap att hantera den
situation som uppstod, trots att frågorna om hbtq- personers rättigheter i Ryssland diskuterats intensivt före tävlingarnas
genomförande.
I finalen ett par dagar senare
gjorde Emma Green Tregaro återigen en bra tävling. Hon klarade ett nytt
årsbästa på 1.97 och kom på femte plats. Emma Green Tregaro valde denna gång
att inför tävlingen måla sina naglar i helrött.
(Texten ovan är hämtad ur mitt kapitel "Naglar i regnbågens färger. Etik och politik i idrottens värld" i boken "I gråzonen. En antologi om idrottens etiska utmaningar".)
*
Situationen för hbtq-personer eller för mänskliga rättigheter överhuvudtaget i Ryssland har knappast förbättrats sedan Emma Green och Moa Hjelmer regnbågsmålade sina naglar. Kommer någon eller några i det svenska fotbollslandslaget att uppvisa samma mod som Emma Green och Moa Hjelmer? Och om inte genom att måla sina naglar så genom att manifestera på annat sätt?
Jag vet att det inte är lätt för en enskild idrottsutövare att ta ansvar i den komplicerade relationen mellan idrott och politik. Jag säger heller inte att valet mellan att manifestera eller att inte manifestera är enkelt. Situationen är olika från gång till gång, och från individ till individ. Men det rör sig alltid om ett val och den enskilde idrottsutövaren kommer inte undan sitt ansvar att fatta ett aktivt beslut genom att hänvisa till "förbundet" eller till "regeringen". Varje individ har ett ansvar och förbundet måste på olika sätt stötta den individuelle idrottsutövaren i valsituationen.
Nej, jag tänker inte skicka med några pekpinnar eller enkla lösningar till det svenska fotbollslandslaget. I stället sänder jag med en uppmaning. Verka i Emma Greens och Moa Hjelmers anda. Det kan man göra på olika sätt. Det viktiga är att ni gör det.
2018-06-01
100 dagar till valet. Hur ska det gå för Socialdemokraterna?
I dag är det 100 dagar kvar till valet. Socialdemokraterna samlar ihop sig efter några turbulenta veckor. Vägen till framgång ligger nu i att synliggöra konflikten mellan vänster och höger och skapa politisk nerv i välfärdsfrågorna. Det är alls ingen omöjlig uppgift. Handlingsplanen för trygga jobb som partiet presenterade för några dagar sedan fick bra genomslag i debatten och är ingenting som Alliansen kan triangulera. Nu pågår debatten om vinst i välfärden, en debatt där Socialdemokraterna har förutsättningar att mobilisera den opinion som vill ha ett vinststopp. Ytterligare välfärdsreformer är förstås att vänta inför valmanifestet
På tisdag i nästa vecka kommer SCB:s viktiga väljarundersökning. I just den mätningen brukar Socialdemokraterna ligga ganska högt. Med tanke på att partiet i andra mätningar på senare tid legat på omkring 25 procent behövs det inte särskilt höga tal i SCB-mätningen för att den ska fungera som en intern vitamininjektion. I partiet finns också en äkta och djupt känd övertygelse om att en moderatledd regering, beroende av Sverigedemokraternas aktiva eller passiva stöd, skulle drabba de svaga grupperna i samhället väldigt hårt. Den övertygelsen har en stark mobiliserande kraft i partiet.
Alliansen har de senaste veckorna befunnit sig i en medieskugga. Ljuset har riktats mot Socialdemokraterna, mot Sverigedemokraterna och i viss mån mot Moderaterna och Ulf Kristersson. Men Alliansen är politiskt försvagad jämfört med valrörelserna 2006, 2010 och 2014. Tre av fyra allianspartier visar svaga opinionsresultat (alla utom Centerpartiet) och Alliansen är djupt splittrad i två av valets viktigaste frågor - migrationspolitiken och regeringsfrågan.
Så 100 dagar före valet finns här ett momentum Nu är det dags för Socialdemokraterna att utnyttja läget till att med kraft synliggöra konflikten mellan en vänsterpolitik och en högerpolitik i välfärdsfrågorna. Misslyckas partiet har man inget att skylla på, utom den egna förmågan. Nu gäller det att visa mod och beslutsamhet. Som Karl Marx uttryckte det - Hic Rhodos, hic Salta! ("Här är Rhodos, ta språnget!", ur Aisopos fabler.)
På tisdag i nästa vecka kommer SCB:s viktiga väljarundersökning. I just den mätningen brukar Socialdemokraterna ligga ganska högt. Med tanke på att partiet i andra mätningar på senare tid legat på omkring 25 procent behövs det inte särskilt höga tal i SCB-mätningen för att den ska fungera som en intern vitamininjektion. I partiet finns också en äkta och djupt känd övertygelse om att en moderatledd regering, beroende av Sverigedemokraternas aktiva eller passiva stöd, skulle drabba de svaga grupperna i samhället väldigt hårt. Den övertygelsen har en stark mobiliserande kraft i partiet.
Alliansen har de senaste veckorna befunnit sig i en medieskugga. Ljuset har riktats mot Socialdemokraterna, mot Sverigedemokraterna och i viss mån mot Moderaterna och Ulf Kristersson. Men Alliansen är politiskt försvagad jämfört med valrörelserna 2006, 2010 och 2014. Tre av fyra allianspartier visar svaga opinionsresultat (alla utom Centerpartiet) och Alliansen är djupt splittrad i två av valets viktigaste frågor - migrationspolitiken och regeringsfrågan.
Så 100 dagar före valet finns här ett momentum Nu är det dags för Socialdemokraterna att utnyttja läget till att med kraft synliggöra konflikten mellan en vänsterpolitik och en högerpolitik i välfärdsfrågorna. Misslyckas partiet har man inget att skylla på, utom den egna förmågan. Nu gäller det att visa mod och beslutsamhet. Som Karl Marx uttryckte det - Hic Rhodos, hic Salta! ("Här är Rhodos, ta språnget!", ur Aisopos fabler.)
2018-05-31
Tal till nationen - Stefan Löfven
Stefan Löfven var sist ut av partiledarna i SVT:s satsning Tal till nationen. Talet började inte så bra, då Löfven förklarade att han höll på Tottenham och inte på Liverpool FC. Men visst, Tottenham-markeringen var förstås bara en förevändning för att få lyfta fram Liverpool-fansens storslagna sång You'll Never Walk Alone (Gerry and the Pacemakers, Rogers & Hammerstein).
Nej, ingen vandrar ensam i Stefan Löfvens Sverige. Flera gånger i talet betonade han vikten av ett starkt samhälle, där människor lever i gemenskap och är trygga.
Nästan alla partiledare har talat om trygghet. Är det så vi i efterhand kommer att benämna valet 2018 - Trygghetsvalet? Stefan Löfven lyfte fram Socialdemokraternas satsningar inför valet som "det största trygghetsprogrammet i modern tid".
I talet fanns också en framtidstro och en tilltro till möjligheten till förändring. Framtiden skapar vi själva, tillsammans. Det är inte den nya tekniken vi ska vara rädda för, det är den gamla, sa Stefan Löfven. Och tillade: Näst intill ingenting är givet. Trygghet i förändring. Eller kanske som Fredrik Reinfeldt sa: Förändra er eller dö! (Nej, det sista sa inte Stefan Löfven.)
Stefan Löfven hade en svår uppgift i att balansera tidigare uttalanden om migration och brott och straff med en profilering i välfärdsfrågor och klassiska vänster-högerfrågor, det vill säga i den riktning dit Socialdemokraterna nu vill vrida debatten. Jag tycker att han givet förutsättningarna klarade den uppgiften OK.
Mitt slutomdöme om SVT:s satsning "Tal till nationen - mitt Sverige 2028" är positivt. Programformen blev en prövning för partiledarna kring hur de skulle lyckas hantera formatet. Jag tycker att Annie Lööf och Isabella Lövin lyckades bäst.
I morgon fredag sammanträder Socialdemokraternas partistyrelse. Jag kan tyvärr inte vara med denna gång, på grund av andra sedan länge inbokade åtaganden. Men jag sänder med Liverpool FC:s mäktiga sång, här framförd av Judy Garland. Det kan partiet behöva.
Nej, ingen vandrar ensam i Stefan Löfvens Sverige. Flera gånger i talet betonade han vikten av ett starkt samhälle, där människor lever i gemenskap och är trygga.
Nästan alla partiledare har talat om trygghet. Är det så vi i efterhand kommer att benämna valet 2018 - Trygghetsvalet? Stefan Löfven lyfte fram Socialdemokraternas satsningar inför valet som "det största trygghetsprogrammet i modern tid".
I talet fanns också en framtidstro och en tilltro till möjligheten till förändring. Framtiden skapar vi själva, tillsammans. Det är inte den nya tekniken vi ska vara rädda för, det är den gamla, sa Stefan Löfven. Och tillade: Näst intill ingenting är givet. Trygghet i förändring. Eller kanske som Fredrik Reinfeldt sa: Förändra er eller dö! (Nej, det sista sa inte Stefan Löfven.)
Stefan Löfven hade en svår uppgift i att balansera tidigare uttalanden om migration och brott och straff med en profilering i välfärdsfrågor och klassiska vänster-högerfrågor, det vill säga i den riktning dit Socialdemokraterna nu vill vrida debatten. Jag tycker att han givet förutsättningarna klarade den uppgiften OK.
Mitt slutomdöme om SVT:s satsning "Tal till nationen - mitt Sverige 2028" är positivt. Programformen blev en prövning för partiledarna kring hur de skulle lyckas hantera formatet. Jag tycker att Annie Lööf och Isabella Lövin lyckades bäst.
I morgon fredag sammanträder Socialdemokraternas partistyrelse. Jag kan tyvärr inte vara med denna gång, på grund av andra sedan länge inbokade åtaganden. Men jag sänder med Liverpool FC:s mäktiga sång, här framförd av Judy Garland. Det kan partiet behöva.
When you walk through a storm
Hold your head up high
And don't be afraid of the dark
Hold your head up high
And don't be afraid of the dark
At the end of a storm
There's a golden sky
And the sweet silver song of a lark
There's a golden sky
And the sweet silver song of a lark
Walk on through the wind
Walk on through the rain
Though your dreams be tossed and blown
Walk on through the rain
Though your dreams be tossed and blown
Walk on, walk on
With hope in your heart
And you'll never walk alone...
With hope in your heart
And you'll never walk alone...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)