Den vidriga antisemitismen

Den vidriga antisemitismen tar sig idag alltmer öppna uttryck i det svenska samhället. I vintras kastade unga män brinnande föremål mot synagogan i Göteborg. I Almedalen i somras attackerades och trakasserades judar på öppen plats. Nazisterna i Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) tillåts på gator och torg att manifestera sin vedervärdiga ideologi.

Det senaste avskyvärda exemplet är, berättar Dagens Nyheter, en riksdagskandidat för det högerextrema partiet Alternativ för Sverige (AfS) som fäster antisemitiska klistermärken på fönstret till ett pendeltåg i Stockholm. Klistermärket föreställer en "kroknäsa", en karikatyr som används för att - som Dagens Nyheter skriver - "framställa judar som biologiskt annorlunda och i förlängningen icke-mänskliga".

Dessa märken med kroknäsor har också klistrats på olika valaffischer i Stockholmsområdet, till exempel på foton föreställande moderatledaren Ulf Kristersson.

En modig ung kvinna konfronterade riksdagskandidaten på pendeltåget och filmade det hela med sin mobil. Kvinnan frågade bland annat riksdagskandidaten vad märket betydde och fick till svar att det "symboliserar en viss typ av människor". Kroknäsa. En viss typ av människor.

Jag är imponerad av det civilkurage denna unga kvinna visade. Låt hennes mod inspirera oss andra till att bekämpa antisemitismen - i vardagslivet och i alla andra sammanhang.

Det gäller att stå emot.

Armand Duplantis och svenskheten

Det var en enastående upplevelse att i söndags via tv och radio följa 18-årige Armand Duplantis väg till EM-guld i stavhopp. När han tog 5.95 var jag andlös, när han tog 6.00 nöp jag sönder vänsterarmen och när han med god marginal till ribban också tog 6.05 grät jag nästan i tv-soffan. Duplantis presterade en idrottslig bragd i ordets mest genuina betydelse, och mina tankar går närmast till Bernt Johanssons OS-guld vid herrarnas linjelopp i cykel i Montreal den 26 juli 1976. (Ja, ett OS-guld smäller förstås högre än ett EM-guld - men som bragd betraktat finns det stora likheter.)

Armand Duplantis makalösa prestation gjorde mig lycklig, som idrottsintresserad och som svensk. Jag tycker att Armand Duplantis så tydligt gestaltar det absurda i Sverigedemokraternas syn på på svenskheten. Sverigedemokraterna vill ju enligt sitt migrationspolitiska inriktningsprogram att medborgarskap "endast bör innehas i en enskild stat" och att den enskilde individen helst bör avsäga sig sitt ena medborgarskap. Armand Duplantis har en amerikansk pappa och en svensk mamma och dubbla medborgarskap. Är han då svensk eller amerikan - eller båda? För mig blir det en så ointressant fråga.

Sverigedemokraternas syn på det dubbla medborgarskapens nackdelar kan kopplas till partiets syn på "lojalitet" som ett nödvändigt villkor för att få vara en riktig svensk. Vad nu lojalitet kan innebära i detta sammanhang - att Duplantis skulle undvika att göra sitt bästa om han i ett VM eller OS mötte amerikanska medtävlare?

Så lycka till Armand Duplantis, i livet och med ditt fortsatta tävlande. Jag hoppas att du får bragdguldet redan i år (Sarah Sjöström har ju redan fått det två gånger) och en gång till när du vinner OS-guld i Tokyo 2020.

Jag noterar för övrigt att Armand Duplantis inte talar svenska. I min värld är han precis lika mycket svensk ändå.

Om Chelsea Manning och civil olydnad

Igår var dottern och jag på Way Out West för att lyssna på den amerikanska whistleblowern Chelsea Manning (ja, vi fick Lykke Li och Thåström som bonus). Chelsea Manning dömdes i augusti 2013 till 35 års fängelse för spioneri efter att hon till Wikileaks läckt dokument om bl a USA:s krigföring i Afghanistan och i Irak samt om det ökända fånglägret i Guantanamo. I januari 2017 beslöt president Barack Obama som en av sina absolut sista åtgärder att kraftigt minska hennes strafftid och i maj 2017 släpptes hon fri. Chelsea Manning är en transkvinna, vid fängslandet bar hon namnet Bradley Manning. Hon har under lång tid profilerat sig i kampen för transpersoners rättigheter.

Chelsea Manning och hennes gärning är ytterligare ett uttryck för det vi kallar civil olydnad, på samma sätt som när Elin Ersson för några veckor sedan stoppade ett plan som skulle lyfta från Landvetter och där det bland passagerarna fanns en man som skulle utvisas till Afghanistan. Civil olydnad väcker ofta starka känslor. Ju mer vi sympatiserar med aktivisternas sak, desto mer positiva tenderar vi också att vara till civil olydnad som metod i det specifika fallet. Som Marie Demker nyligen skrev i tidningen Dagen syftar civil olydnad till att genom icke-våldsaktioner stärka eller återställa demokratiska värden. Civil olydnad ska slå uppåt, inte neråt.

Chelsea Manning var skarp och eftertänksam. Hon undvek de enkla lösningarna och dröjde ofta med sina svar. Det gjorde henne extra intressant att lyssna på. Följ dina värderingar och gör aktiva val, var hennes svar på frågan om när det var "rätt" att bryta mot lagen. Vi gör alltid val, betonade hon. Att agera eller inte agera är ett val. Även att avstå från civil olydnad är ett val. Hon var också noga med att markera distans till Wikileaks och Julian Assange. Min enda kontakt med dem har varit när jag sände dem dokumenten, sa hon.

Was it worth it?, frågande hennes samtalspartner journalisten Björn af Kleen. Well, what shall I say. Is life worth it?, blev Chelsea Mannings lätt lakoniska svar.

Chelsea Manning utstrålade mod och målmedvetenhet. Jag önskar henne verkligen allt gott framåt.

Det är märkligt att svenska medier nästan inte alls uppmärksammat hennes besök. Chelsea Manning är en internationellt högst efterfrågad gäst. Det enda jag hittills sett i svenska medier är denna artikel i Göteborgs-Posten. Men jag kan förstås ha missat något.

Den som vill höra Chelsea Mannings svar på frågan om hur man blir en visselblåsare kan titta här (ljudet är bra, men jag beklagar den dåliga bildkvaliteten.)

Mycket jämnt opinionsläge i dagens Sifo. Vad hinner hända före valet?

I dag är det 30 dagar kvar till valet. Opinionsläget mellan de båda blocken är jämnt. I dagens mätning från Sifo får de rödgröna partierna 40.6 procent av väljarstödet, allianspartierna får 39.9 procent.

Valrörelsen går nu in i sitt intensiva slutskede. Men hur mycket kan egentligen hände i opinionen de sista veckorna före valet? Statsvetarprofessor Henrik Ekengren Oscarsson reder i en text på bloggen Politologerna förtjänstfullt ut saken.

Svenska väljare har över tid blivit alltmer rörliga och bestämmer sitt partival allt senare i valrörelsen. Men samtidigt är det så att andelen väljare som sista månaden före ett val förflyttar sig över blockgränsen är relativt liten. Det innebär att de största förflyttningarna inom väljarkåren de närmaste veckorna sannolikt sker inom, och inte mellan, respektive block.

Därför blir de kommande opinionsmätningarna viktiga. Det en hyggligt stor sannolikhet att dessa mätningar sammantaget redovisar styrkeförhållanden mellan de båda blocken som kommer att ligga ganska nära valresultatet.

Samtidigt är styrkeförhållandena mellan blocken möjligen något mindre intressant än vanligt. Sverigedemokraterna har vuxit fram som en slags "tredje block" i svensk politik. Kristdemokraterna löper risk att trilla ur riksdagen. Och är allianspartierna verkligen fortfarande att betrakta som ett "block"?

Sprickan mellan Centerpartiet/Liberalerna och Moderaterna tycks växa sig större. I en intervju i Dagens industri betonar moderaternas gruppledare Tobias Billström att han vill föra samtal med Sverigedemokraterna för att säkra att Alliansen ska kunna regera Sverige även om de rödgröna partierna blir större, samt att Alliansen kan behöva luta sig mot Sverigedemokraterna för att få stöd för sin politik. Centerpartiet rasar över Tobias Billströms uttalanden. Till Aftonbladet säger Centerpartiets partisekreterare Michael Arthursson att Billströms besked avviker från det Moderaterna tidigare har gett, och att Centerpartiet inte kan tänka sig ett sådant arrangemang. (På sin Facebook-sida modifierar Tobias Billström senare sina uttalanden.)


Stämningsläget mellan allianspartierna verkar vara lite si så där just nu. Och den för regeringsfrågan så viktiga frågan kvarstår: Kommer Centerpartiet (och Liberalerna) om de rödgröna blir störst att släppa fram en moderat enpartiregering som är helt beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd? Den frågan kommer att förfölja Centerpartiet och Liberalerna ända fram till valdagen.

Var står Centerpartiet i regeringsfrågan?

Allt fler vänder blicken mot Centerpartiet och frågar sig var partiet står i regeringsfrågan. Vi säger nej till att förhandla eller samarbeta med SD, svarar Annie Lööf på Twitter. Det är bra. Men det är ett svar på en fråga som inte ställts. Få tror på allvar att Centerpartiet skulle börja förhandla eller samarbeta med Sverigedemokraterna.

Frågan är i stället: Om de rödgröna partierna blir större än allianspartierna - kommer Centerpartiet då att släppa fram en moderat enpartiregering som blir beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd i varje enskild blockskiljande omröstning? På denna för regeringsbildningen avgörande fråga har Annie Lööf hittills konsekvent duckat.

I stället hävdar Annie Lööf att om allianspartierna i valet blir mindre är de rödgröna partierna så borde Socialdemokraterna stödja en alliansregering. Det är ett ganska fantasifullt scenario. Om Socialdemokraterna blir största parti och de rödgröna partierna största block är det svårt att se den politiska realismen och legitimiteten i att Socialdemokraterna givet valresultatet skulle stödja en alliansregering.

Så Annie Lööf kommer inte undan. Om de rödgröna partierna blir större än allianspartierna tvingas hon och Centerpartiet välja väg. Antingen släpper hon fram en moderat enpartiregering som är beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd, eller så väljer hon någon form av uppgörelse över blockgränsen. Valet är inte lätt - vid sidan av sakpolitiska och ideologiska överväganden måste hon ta hänsyn till vad hennes väljare och medlemmar anser.

Jag kan förstå att Centerpartiet av förhandlingstaktiska skäl inte i förväg vill precisera sig alltför långt i frågan. Men det skulle faktiskt räcka med att Annie Lööf sa att Centerpartiet inte kommer att medverka till att släppa fram en regering - oavsett politisk färg - som blir beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd i varje enskild omröstning.

Än så länge tycks Centerpartiet tveka i frågan. För den väljare som vill utestänga Sverigedemokraterna från politiskt inflytande blir Centerpartiet därför ett högst osäkert val.

Sverigedemokraternas propagandafilm - ett försök att relativisera sin egen historia

Sverigedemokraternas propagandafilm där socialdemokratin förknippas med rasbiologi, antisemitism och tvångssteriliseringar har förstås mött stark kritik. Lösryckta citat presenteras utan kontext och tittaren ges bilden att texter ur Aftonbladet bär socialdemokratisk prägel trots att de härrör från tider långt innan LO köpte tidningen.

Tittaren förleds tro att filmen avslöjar något nytt. Men så är det inte. Det finns oerhört mycket forskning, litteratur och medierapportering om ohyggligheterna kring rasbiologin, antisemitismen och tvångssteriliseringarna. Jag blev faktiskt förvånad över att alla de arbetsinsatser som ligger till grund för filmen inte lyckades bidra med något egentligt nytt.

Socialdemokratin bär ett stort och eget ansvar för sin historia. Fattas annat. Men filmen fördunklar historien genom att medvetet dölja att flera av de beslut som lyfts fram på ett självklart sätt fattades i samförstånd över blockgränsen. Socialdemokratin var liksom övriga partier en del av en tidsanda där det vi idag uppfattar som illdåd i stället uppfattades som en normalitet. Det är ingen ursäkt, men väl en förklaring. Att medvetet dölja denna bakgrund är också att medvetet vilseleda de som ser filmen.

Sverigedemokraternas syfte med filmen är sannolikt att relativisera det egna partiets nazistiska och rasistiska rötter. Om socialdemokratin kan förknippas med rasbiologi och tvångssteriliseringar så blir Sverigedemokraternas eget nazistiska förflutna mindre känsligt. Alla är i så fall lika goda kålsupare.

Men så enkelt är det förstås inte. Nazismen och olika rasbiologiska idéer hade sin höjdpunkt på 1930-talet. Andra världskrigets fasor och den ohyggliga Förintelsen innebar att de allra flesta människor insåg rasbiologins och nazismens vidrighet. Men inte alla. År 1988 - när alla kände till nazismens och rasbiologins ohyggligheter - bildades Sverigedemokraterna av personer varav flera hade en bakgrund i just nazistiska och fascistiska organisationer. Några år senare - 1995 - anslöt sig Jimmie Åkesson till detta parti.

Nej, Sverigedemokraterna är inte ett parti som andra. Sverigedemokraterna är ett parti med nazistiska rötter, impregnerat av rasism. Inga försök till relativisering kan ändra på den saken.

Centerpartiet kan göra sitt bästa val på 30 år

I dag inleddes Centerpartiets valkonvent på Annexet vid Globen i Stockholm. Det är bara fem veckor kvar till valet och just nu ser Centerpartiet ut att kunna göra sitt bästa val på 30 år. Partiet ligger på omkring tio procent i opinionsmätningarna, en ökning med fyra procentenheter jämfört med valresultatet på 6.1 procent 2014. Vi får gå tillbaka 30 år i tiden för att hitta senaste gången Centerpartiet presterade ett valresultat på över tio procent - i valet 1988 fick partiet 11.8 procent.

Centerpartiet har - liksom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna - under mandatperioden hållit fast vid sin grundinställning i en av valets viktigaste frågor, migrations- och flyktingpolitiken. Jag noterar att dessa tre partier också är de enda partier som under mandatperioden vuxit i väljaropinionen. Det tycks som att Centerpartiet genom sin tydliga linje i flyktingpolitiken - till exempel genom att rösta för den så kallade gymnasielagen - lagt beslag på ett hyggligt antal liberala väljare som känt sig med obekväma med Liberalernas ställningstaganden i dessa frågor. Därutöver har Centerpartiet en stark profil i frågor om miljö och hållbar utveckling, liksom i frågor om stad-land. Sammantaget har Centerpartiet ett bra utgångsläge när valrörelsen nu går in i ett avgörande skede.

Om de rödgröna partierna blir större än allianspartierna kommer Annie Lööf att stå i händelsernas centrum. Kommer Centerpartiet i ett sådant läge att släppa fram Ulf Kristersson som statsminister i en moderat enpartiregering, en regering som skulle bli beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd i varje enskild konfliktladdad omröstning? Eller kommer Annie Lööf och Centerpartiet att bli delaktig i ett blocköverskridande samarbete och därigenom bidra till att Sverige får en stark regering där Sverigedemokraterna utestängs från inflytande? Det blir knäckfrågan i de stundande regeringsförhandlingarna.

De unga ensamkommande måste få trygghet nu!

Migrationsdomstolen i Göteborg har beslutat att hämta in ett förhandsavgörande från EU-domstolen innan man tillämpar den så kallade gymnasielagen för ensamkommande unga. Den genomsnittliga handläggningstiden för sådana förhandsavgöranden är nästan 16 månader. Om ärendet bedöms som ett "brådskande mål" är den genomsnittliga handläggningstiden cirka tre månader (enligt juristen Louise Dane, på Twitter). Samtidigt kan enskilda domare vid olika migrationsdomstolar i Sverige själva välja att tillämpa eller inte tillämpa gymnasielagen. Om några veckor kommer Migrationsöverdomstolen att pröva de mål som tidigare prövats av enskilda migrationsdomstolar och som överklagats. Problematiken gäller bland annat om gymnasielagen i den del som avser sänkt beviskrav för den sökandes identitet får tillämpas, eller om den strider mot andra rättsregler.

Förvirrande? Ja visst. Tänk er då hur förvirrande situationen måste uppfattas för de 9 000 unga ensamkommande som genom gymnasielagen ska ges möjlighet att få stanna här i Sverige. Dessa unga människor som under flera år pendlat mellan hopp och förtvivlan, unga människor som bott i Sverige i flera år och som nu äntligen skulle få lite fast mark under fötterna, fast mark att kunna växa ifrån. Dessa unga människors ångest kommer nu i stället att fortsätta på obestämt tid. Risken är överhängande att några inte kommer att orka leva med denna ångest och osäkerhet. Dessa unga människors utsatthet måste nu få ett slut.

Jag har tidigare hävdat att representanter för såväl regeringen som för de partier som i riksdagen ställde sig bakom gymnasielagen måste ta steget fram och entydigt förklara att de står fast vid sina intentioner att ge dessa unga en ny möjlighet att få stanna i Sverige. Om lagen måste ändras så får den ändras. Situationen för dessa 9 000 unga människor måste lösas på ett varaktigt sätt. De allra flesta inser omöjligheten - logistiskt, rättssäkert och humanitärt - att utvisa 9 000 unga människor till krigets Afghanistan. De allra flesta av dessa 9 000 unga kommer - oavsett om det blir en rödgrön regering eller en alliansregering efter valet i höst - att stanna kvar i vårt land. En amnesti med permanenta uppehållstillstånd skulle till exempel ge dessa unga människor en stabil grund att stå på, och undanröja risken för att de blir en del av ett skuggsamhälle. Permanenta uppehållstillstånd för dessa unga människor vore inte bara en humanitär välgärning, det vore också mycket bra för integrationen.

Från den 6 augusti återupptas manifestationerna på Mynttorget i Stockholm till stöd för de ensamkommande unga, organiserade av bl a Ung i Sverige och Tillsammansskapet. Det är bra. Dessa unga människor behöver allt vår stöd. Manifestationerna synliggör att det är enskilda människoöden och människoliv det handlar om. Kom gärna dit och uttryck ditt stöd.

Klimat och sjukvård inför valrörelsens slutspurt

Klimatfrågor och sjukvårdsfrågor växer fram som allt mer centrala problemområden inför den stundande valrörelsen. Det extrema sommarvädret och de många skogsbränderna lyfter oundvikligen upp miljö- och klimatpolitiken som frågor där inget politiskt parti kan ducka. Vi fick en försmak på vad som komma skall i gårdagens SVT Aktuellt, med en debatt mellan Isabella Lövin (MP) och Ulf Kristersson (M). Titta gärna på det inslaget. Det ska bli intressant att följa hur Moderaterna ska agera för att på kort tid vässa sina kort i miljö- och klimatpolitiken, för att inte hamna i en hopplös, oinspirerad defensiv.

En mätning från Demoskop tidigare i somras visade också att Miljöpartiet var det parti som väljarna hade störst förtroende för i miljöfrågor. Sommarens extremväder och de omfattande skogsbränderna påverkar den politiska dagordningen på ett sätt som ger bättre strategiska förutsättningar för Miljöpartiet att hålla sig kvar i riksdagen.

Vänster-högerdimensionen har länge strukturerat svensk politiken. Miljöpolitik och sjukvårdspolitik har inte alltid varit så lätta att placera in på denna dimension. När det gäller båda dessa politikområden finns det en skillnad mellan vänster och höger om hur mycket staten och det offentliga via skattemedel ska satsa, samt i vilken utsträckning staten ska försöka styra människors beteenden. Men om vi bortser från resursfördelningsfrågan finns det en potential för partierna - inte minst Socialdemokraterna - att visa på vilket sätt vänster och höger faktiskt har betydelse för sjukvårdspolitiken. Sjukvårdens problem handlar ju inte bara om resurser, utan också om personalbrist och kommunikationsproblem inom vården.

Redan för sex veckor sedan återfanns miljöpolitiken och sjukvårdspolitiken bland väljarnas fyra viktigaste frågor inför valet. Ingenting tyder på att de skulle ha blivit mindre viktiga i väljarnas ögon när valrörelsen snart går in i sitt avgörande skede.

Tobias Billströms märkliga påstående att SD saknar grundläggande värderingar

I en uppmärksammad artikel i Aftonbladet avråder moderaternas gruppledare i riksdagen Tobias Billström väljarna från att rösta på Sverigedemokraterna, eftersom det är "ett parti utan grundläggande värderingar". Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Sverigedemokraterna - ett parti utan grundläggande värderingar?!

Det är ju just Sverigedemokraternas nationalkonservativa grundläggande värderingar som gjort partiet till en sådan polariserande kraft i svensk politik. Jag tycker partiets värderingar är vedervärdiga och gör allt vad som står i min makt för att motarbeta dem. Men det råder inget tvivel om att Sverigedemokraterna är ett parti med värderingar, starka sådana.

Sverigedemokraternas opinionsmässiga framgångar under mandatperioden kan sannolikt delvis förklaras av att partiet hållit fast vid sina grundläggande värderingar och formulerat en värderingsdriven politik. Därigenom har partiet också aktivt bidragit till att sätta den politiska agendan, i stället för att ängsligt försöka följa den.

Jag vet naturligtvis inte om Tobias Billström på fullt allvar anser att Sverigedemokraterna är ett parti "utan grundläggande värderingar". Kanske handlar det bara om en illa vald formulering, eller ett redaktionellt misstag. Min erfarenhet är att politiker - oavsett färg - faktiskt menar det de säger. I vilket fall torde syftet med artikeln vara att skrämma potentiella SD-väljare med att Sverigedemokraterna genom sin påstådda värderingslöshet skulle släppa fram en ny socialdemokratiskt ledd regering i stället för en moderatledd regering.

Det går naturligtvis inte att utesluta att Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna i en viss situation skulle välja att släppa fram Stefan Löfven i stället för Ulf Kristersson som regeringsbildare, eller rösta på en S-budget i stället för en alliansbudget. Men ett sådant beslut behöver ju inte bero på en värderingslöshet, utan i stället på att Sverigedemokraterna i just den situationen gör bedömningen att Socialdemokraterna för en politik som ligger minst lika nära Sverigedemokraternas grundläggande värderingar som allianspolitiken gör.

Visst kan Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna också agera opportunistiskt och i syfte att förbättra sin strategiska position i riksdagen eller inför väljarna göra avsteg från den politik partiet egentligen förespråkar. Men därav följer inte att partiet saknar grundläggande värderingar.

De unga ensamkommande behöver vårt stöd - nu mer än någonsin

Två migrationsdomstolar har av lagtekniska skäl vägrat tillämpa den lag som syftar till att genom gymnasiestudier ge 9 000 unga ensamkommande människor en ny möjlighet att få stanna i vårt Sverige. Jag är inte jurist, och avstår från att bedöma rimligheten i migrationsdomstolarnas agerande. Men domstolarnas beslut innebär de facto att 9 000 unga människor vars liv redan alltför länge präglats av tvära kast mellan hopp och förtvivlan nu utsätts för ytterligare psykiska påfrestningar. Situationen är oacceptabel.

Nästa steg i processen är att Migrationsöverdomstolen prövar inkomna överklaganden till migrationsdomstolarnas beslut och fastställer rättspraxis. Men oavsett vad Migrationsöverdomstolen kommer fram till måste situationen för du unga ensamkommande lösas. Ingen tror på fullt allvar att Sverige kommer att tvångsavvisa 9 000 unga människor som bott i flera år i Sverige till Afghanistan - humanitära, politiska och praktiska skäl sätter hinder i vägen. Frågan är inte om deras situation ska lösas - utan hur.

Riksdagen har genom sitt beslut om gymnasielagen bundit fast sig vid en intention att hjälpa dessa unga människor. Den intentionen kan inte göras ogjord. Därför vore det bra om representanter för såväl regeringen som för de partier som i riksdagen ställde sig bakom förslaget redan nu klargör att de står fast vid sin avsikt att ge dessa unga människor en möjlighet att stanna.

Om Migrationsöverdomstolen fastställer migrationsdomstolarnas beslut så måste lagstiftningen omedelbart justeras på ett sätt som gör den juridiskt användbar. Men budskapet till alla dessa unga måste slås fast - vi sviker inte er, vi håller fast vid våra utfästelser. Jag hoppas att det går att utveckla mekanismer som gör det möjligt för de ungdomar som satsat hårt på att nu i höst få påbörja sina gymnasiestudier också kan göra detta.

I nöden prövas vännen. Jag hoppas att regeringen nu prioriterar den akuta situationen och visar  politiskt ledarskap i frågan.

Pussy Riot och VM-finalen i fotboll

I en storslagen och smått spektakulär VM-final i fotboll vann Frankrike över Kroatien med 4-2. Frankrike är värdiga mästare, men Kroatien erövrade genom sin tapperhet mångas hjärtan. Hustrun och jag höll förstås på Les Bleus, så det var en fin kväll.

Särskild uppmärksamhet fick den ryska aktivistgruppen Pussy Riots protestaktion, där fyra personer tog sig in på planen mitt under pågående match. Aktivisterna var iklädda polisuniformer och kallade sin performance ”Milisen går med i spelet”. Bland kraven märktes ett frisläppande av de politiska fångarna i Ryssland, att polisen ska sluta gripa deltagare i fredliga demonstrationer och att den politiska öppenheten i Ryssland måste öka. I en episk bild ser vi en av medlemmarna av Pussy Riot göra en High Five med den unge franske stjärnspelaren Kylian Mbappé. (Ja, jag vet att det finns andra bilder på händelsen där Mbappé ser något besvärad ut över uppvaktningen.)

Jag har stor respekt för dessa unga, modiga människor i Pussy Riot. Deras planrusning är ingen ploj eller egotripp, utan en skickligt iscensatt politisk aktion. Den är på allvar, och deltagarna sätter verkligen sig själva och sin framtid på spel. Sedan är det en annan sak att jag inte uppskattar planrusningar som politisk metod. Planrusningar är inte ofarliga, och det finns i det upphetsade stämningsläget en risk att någon kommer till skada.

Sverige gjorde en utmärkt turnering. Kvartsfinalplatsen innebar trots förlusten mot England att vi placerade oss bland världens åtta bästa länder i denna världssport. En fantastisk prestation.

Däremot saknade jag några som helst markeringar från det svenska landslaget mot det politiska förtrycket och den svåra situationen för de mänskliga rättigheterna i Ryssland. Jag begär kanske inte att Andreas Granqvist som Emma Green eller Moa Hjelmer skulle ha målat sina naglar i regnbågens färger. Men någon markering kunde truppen under lämpliga former ha åstadkommit. Det gjorde mig besviken att så inte blev fallet. (Skulle jag ha missat något får ni gärna informera mig - ibland är det roligt att ha fel.)

Om fyra år är det dags fotbolls-VM igen - i Qatar. Låt oss hoppas på god sport, nya svenska framgångar och tydliga markeringar mot det politiska förtrycket i landet. Eller ännu hellre att det politiska läget i Qatar förbättrats på ett sätt så att protester inte längre behövs. Det skulle vara något att glädjas över!

6 139 ofattbara dagar i fångenskap. Släpp Dawit Isaak fri nu!

I dag är det 6 139 dagar sedan journalisten och svenske medborgaren  Dawit Isaak fängslades av regimen i Eritrea. 6 139 ofattbara dagar av lidande och skräck, helt isolerad från familj och vänner.  Den eritreanska statsmaktens övergrepp mot Dawit Isaak är en skam. Det är vår plikt som medmänniskor att se till att detta övergrepp och grova brott mot de mänskliga rättigheterna aldrig glöms bort. Pressen på den eritreanska regeringen att släppa Dawit Isaak fri måste öka.

Dawit Isaak är svensk medborgare. Jag tvivlar inte på att de svenska regeringarna - oavsett politisk färg - verkligen har prioriterat Dawit Isaaks sak under de snart 17 år som gått sedan han fängslades och fördes bort. Men de insatser som gjorts har inte varit framgångsrika. Sverige och EU måste tillsammans med goda krafter i omvärlden intensifiera ansträngningarna. Dawit Isaak är en av oss och han fattas oss.

Det finns ljus i mörkret. Om fredsavtalet mellan Eritrea och Etiopien som nyligen undertecknades följs av ökad öppenhet och en liberalisering av det politiska livet förbättras också förutsättningarna att få Dawit Isaak fri. Låt oss tillsammans kämpa för att så verkligen blir fallet.

Ge gärna ditt stöd till Freedawitnätverket. Free Dawit drivs av Stödkommittén Free Dawit i samarbete med Publicistklubben, Reportrar utan Gränser, Svenska Journalistförbundet, Svenska PEN, Sveriges Författarförbund, Sveriges Tidskrifter, Tidningen Expressen och Utgivarna.

Länsstyrelsen säger nej till tillståndskrav på tiggeri!

I dag beslöt Länsstyrelsen i Södermanland att upphäva Eskilstuna kommuns beslut om att tiggeri skulle kräva ett avgiftsbelagt tillstånd av polisen. Beslutet gläder mig. Min utgångspunkt i debatten om tiggeri är att se till vilka åtgärder som förbättrar situationen för de enskilda utsatta människor som sitter med en mugg utanför varuhus och på andra offentliga platser. Eskilstuna kommun har inte på något sätt lyckas visa hur avgiftsbelagda tillstånd skulle underlätta livet för dessa människor.

Länsstyrelsen motiverar sitt beslut med att det tiggeri som förekommer inte utgör någon störning av den allmänna ordningen. För oss som tillbringat några dagar i Almedalen och sett nazister stövla kring på gatorna och trakassera judar och hbtq-personer utan att det ansågs bryta mot ordningslagen blir Länsstyrelsens beslut en självklarhet.

Beslutet kommer eventuellt att överklagas, i första hand till förvaltningsrätten och i ett senare skede till kammarrätten. Rättsprocesserna lär ta några månader. Förhoppningsvis underlättar en pågående rättsprocess för de politiska partierna att under valrörelsen avstå från att driva populistiska förslag om tiggeriförbud.