2017-04-28

Finns det hopp för Miljöpartiet?

Sista helgen i maj genomför Miljöpartiet sin partikongress i Linköping. Temat för kongressen är "Ledarskap för klimatet". Det är nog bra. Miljöpartiet behöver hitta tillbaka till sina kärnfrågor för att kunna återvinna väljarnas förtroende.

Jag förstår fortfarande inte hur Gustav Fridolin tänkte då han i en intervju med Dagens Nyheter - som publicerades på långfredagen - vecklade in sig i ett långt resonemang om möjligheten av att använda fotbojor för personer som fått avvisningsbeslut. Oavsett vad Gustav Fridolin egentligen menade - och det är ärligt talat inte särskilt lätt att reda ut - borde han ha insett den symboliska kraften i hans uttalande och förutsett det politiska och mediala genomslaget. Och krav på hårdare tag mot asylsökande är inte Miljöpartiets bästa väg för att återvinna förlorade väljare.


Miljöpartiet gestaltar det ofta förekommande fenomenet att ett litet parti som regerar i koalition med ett större parti förlorar väljarstöd. I sitt samregerande med Socialdemokraterna har Miljöpartiet tvingats till svåra kompromisser i flera av sina profilfrågor, som till exempel flyktingpolitiken, kärnkraften och trafikpolitiken. Dessa kompromisser skymmer sikten för de många miljö- och klimatfrågor där Miljöpartiet faktiskt har satt avtryck i regeringspolitiken.

Jag tror fortfarande att Miljöpartiet har hyggliga möjligheter att hålla sig kvar i riksdagen efter valet 2018. Men det förutsätter då sannolikt att partiet lyckas hitta tillbaka till sina kärnfrågor, och se till att frågor om miljö, klimat och hållbar utveckling får en mer framträdande plats i den politiska debatten. Här borde finnas en potential. 2016 års SOM-underökning visade i veckan att oro för klimatförändringar ligger i topp på listan över vilka samhällsproblem som svenska folket uppfattas som mest oroande inför framtiden.

På kongressen i maj lägger partistyrelsen lägger fram förslag om en grön ekonomisk politik, där till exempel koldioxidskatten ska breddas och om att utreda hur skatt på vindkraft och vattenkraft ska tillfalla regionen där kraftverken finns. Sakpolitiskt är det förstås viktigast för Miljöpartiet att vinna stöd hos Socialdemokraterna och i riksdagen för sina förslag. Men strategiskt tror jag faktiskt det är viktigare för Miljöpartiet att profilera sig med nya långtgående miljöpolitiska förslag för att visa sina potentiella väljare vad man faktiskt vill, än att dessa förslag också genomförs.

Politik kamrater - det är att vilja något, som Olof Palme sa.

2017-04-25

Sverige och Saudiarabiens inval i FN:s kvinnokommission

I förra veckan valdes Saudiarabien in i FN:s kvinnokommission. I en sluten omröstning röstade 54 länder för och 47 länder emot. Det har nu utbrutit en inrikespolitisk strid om hur Sverige ställde sig i frågan och om Margot Wallström ska berätta hur Sverige röstade.

Trätan är väldigt typisk för konflikter om svensk utrikespolitik. Som Marie Demker och jag visade i boken Utrikespolitiken som slagfält. De svenska partierna och utrikesfrågorna 1945-1990 (Nerenius & Santérus, 1995) handlar konflikter i svensk utrikespolitik nästan alltid om politikens form, inte om dess innehåll. I det här fallet: Ska Margot Wallström berätta eller inte berätta hur Sverige röstade?

I det här konkreta fallet tycker jag det är två frågor som är principiellt intressanta.

1.) Bör Saudiarabien sitta i FN:s kvinnokommission? Det intuitiva svaret på denna fråga är ett självklart nej. Kvinnokommissionen har visserligen ingen egentlig beslutsmakt, utan ska ge rekommendationer till medlemsstaterna om olika insatser för att stärka kvinnors positioner inom politiska, ekonomiska och sociala områden. Men Saudiarabien är ett land som grovt bryter mot de mänskliga rättigheterna och där kvinnans ställning är oerhört underordnad. Vad kan Saudiarabien bidra med i arbetet att förbättra kvinnors rättigheter, och vilka signaler sänder det ut att Saudiarabien nu väljs in? Det enda bärande argument jag kan se är att Saudiarabiens deltagande bidrar till att påverka jämställdhetsprocessen i landet, och att det därför bedöms vara bättre att ha Saudiarabien innanför än utanför. Men sammantaget tycker jag inte att Saudiarabien borde ha valts in.

2.) Ska Margot Wallström offentliggöra hur Sverige röstade? Min uppfattning i frågan är enkel: Jag vet inte. Å ena sidan är jag en varm förespråkare för transparens och öppenhet. Även om praxis är att medlemsstaterna inte berättar hur de röstat så finns det inga formella hinder för en stat som verkligen vill berätta. Å andra sidan infinner sig omedelbart besvärliga följdfrågor: Hur påverkas Sveriges förutsättningar att spela en roll i FN:s kvinnoarbete om röstningen offentliggörs? Ska Sverige fortsättningsvis alltid berätta har man röstat i kontroversiella slutna omröstningar? Och 2014 valdes Iran in i FN:s Kvinnokommission. Kommer Jan Björklund, som då var chef för utbildningsdepartementet som ansvarade för Sverige röstning, nu att berätta hur Sverige röstade?

Jag ser gärna en principiell debatt om hur vi hanterar diktaturer och auktoritärt styrda stater i olika FN-organ och hur vi kan skapa ökad öppenhet i den traditionella diplomatin och kring Sveriges ställningstaganden. Om frågan om Saudiarabiens inval i FN:s kvinnokommission kan leda till en sådan diskussion är mycket vunnet.

2017-04-23

Rafflande presidentval i Frankrike


Uppdaterat söndag kl 22.00.

Först ett grattis till de franska opinionsinstituten, som tycks ha gjort ett gott arbete i att kartlägga väljaropinionen. Valresultatet blev i linje med deras undersökningsresultat.

Tre korta reflektioner:

1.) I praktiken torde det nu vara klart att Emmanuel Macron blir Frankrikes näste president. Hittills har åtminstone socialisten Benoît Hamon och högerledaren François Fillon uppmanat sina väljare att rösta på Macron i andra valomgången. Macron lär kanske inte vinna över Marine Le Pen med samma stora marginal som gaullisten Jacques Chirac besegrade Marine Le Pens pappa Jean-Marie Le Pen år 2002 (82 procent mot 18 procent). Men det finns idag ingenting som tyder på att Marine Le Pen skulle kunna besegra Emmanuel Macron.

2.) Parlamentsvalen i Frankrike i mitten av juni blir mycket intressanta. Emmanuel Macron har ju inget traditionellt politiskt parti att luta sig mot - han lämnade socialistpartiet hösten 2016 för att kunna kandidera som oberoende kandidat. Hans nybildade politiska rörelse En Marche behöver stampa fram kandidater och bygga koalitioner för att ge Macron en stabil plattform i det franska parlamentet. Ingen vet i dag hur det kommer att gå.

3.) Socialistpartiet och Benoît Hamon gjorde ett katastrofval och fick inte mer än drygt sex procent av rösterna. Det är bara några månader sedan som Socialdemokraterna i Nederländerna gjorde ett motsvarande katastrofval. Men hur illa var det franska valresultatet egentligen för vänstern? Emmanuel Macron var medlem av socialistpartiet så sent som i augusti 2016. Om vi summerar Marcon, Hamon och vänstermannen Melénchon kommer vi upp i 50 procent. Till det kan vi möjligen lägga ytterligare någon mindre rödgrön kandidat. Valet i Frankrike i kväll var inte ett högerval. Därmed inte sagt att det var ett vänsterval heller.


*



Strax stänger vallokalerna i Frankrike. Samstämmiga opinionsundersökningar påstår att Nationella Frontens Marine Le Pen och mittenkandidaten Emmanuel Macron kommer att gå vidare till andra omgången, tätt följda av den skandalomsusade högerkandidaten François Fillon och vänsterkandidaten Jean-Luc Mélenchon. Socialistpartiets kandidat Benoît Hamon är redan avhängd, på rekordlåga 8 procent i opinionsmätningarna.


Även om Marine Le Pen går till andra omgången bedöms hon där inte ha någon chans mot någon av de andra kandidaterna. Men osvuret är alltid bäst. Om Marine Le Pen till exempel ställs mot Jean-Luc Mélenchon får åtminstone jag en obehaglig känsla i maggropen över hur det skulle sluta. Skulle Marine Le Pen däremot inte gå vidare till andra omgången är det ett stort nederlag inte bara för henne och Nationella Fronten, utan för hela den nationalkonservativa rörelsen i Europa.

Det som gör mig lite orolig inför kvällen är att opinionsinstituten redovisat så oerhört snarlika vecka efter vecka de senaste veckorna. Viktar de sina mätningar mot varandra för att slippa avvika? Eller är den franska väljaropinionen så stabil och opinionsinstituten så skickliga att de redan prickat in valresultatet? Eller - och det är det jag är orolig för - missar opinionsinstituten något viktigt och riskerar därför att underskatta Marine Le Pens stöd i väljaropinionen? Spåren från Brexit och Trumps valseger i USA förskräcker.

Snart vet vi. Jag återkommer med en uppdatering när kvällens resultat börjar klarna. Jag säger som tidigare - Le Pen och Macron går vidare, men gardera med Fillon.

2017-04-22

Är det rätt eller fel att nazister tillåts närvara i Almedalen?

Nationalsocialistiska Nationella motståndsrörelsen (NMR) kommer sannolikt att finnas på plats i Almedalen i sommar. Det nazistiska partiet har ansökt om tillstånd att hyra mark i Visby under politikerveckan och arrangörerna gör inga försök att stoppa dem.

Är det rätt eller fel att nazister tillåts närvara i Almedalen?

Bland dem som tycker det är rätt att nazisterna får vara med anförs bland annat att yttrande- och mötesfrihet gäller för alla, så länge som man håller sig inom lagens råmärken. Så är det. Men det är ingen självklarhet att ett politiskt parti själv ska kunna bestämma exakt när och hur man vill använda kommunal mark för sina aktiviteter.

Andra menar att man riskerar att göra nazisterna till martyrer om de utestängs och att debatten om ett utestängande bjuder NMR på en väldigt stor uppmärksamhet. Jag har respekt för argumentet, men samtidigt svårt att se hur aktiva nazister skulle kunna tillvinna sig en martyrgloria i Sverige i dag.

Bland dem som vill stänga ute nazisterna återfinns Hynek Pallas som i Dagens Nyheter skriver att NMR:s närvaro är en skymf mot dem som fått familjer mördade i Förintelsen, och ett hån mot dem som tror på vikten av att skydda demokratiska värderingar. Till detta argument kan tillföras den rädsla som nazisternas närvaro för med sig i olika befolkningsgrupper.

Det viktigaste argumentet mot NMR:s närvaro tycker jag är att den riskerar att bidra till att normalisera nazismen. En Almedalsbesökare kan i sommar strosa omkring i gränderna och notera att där står Liberalerna, där står Jordens vänner, där står Amnesty, där står nazisterna i NMR och där står Svenska journalistförbundet. Sida vid sida, alla som likar.

Jag är inte tillräckligt bevandrad i de juridiska turerna kring Almedalsveckan för att säkert kunna ta ställning till om arrangörerna gjort rätt eller fel. Om jag förstått det rätt är Region Gotland som arrangör inte ansvarig för uthyrning av tältplatser. Det ansvaret har polisen. Däremot har NMR inte som politiskt parti ansökt om att delta i programmet som officiella medarrangörer. Om så vore fallet skulle Almedalsveckan ha en möjlighet att säga nej. (Ni får gärna korrigera denna beskrivning om ni har andra kunskaper i saken.)

Det är mycket viktigt att normaliseringen av nazismen och NMR motarbetas. Formerna för hur vi bäst bekämpar nazismen och normaliseringen av densamma fortsätter jag gärna att diskutera. Jag förutsätter också att vi får se flera fredliga former mobilisering mot nazismen i Almedalen i sommar.  

2017-04-19

Om twitterstormar, transparens och nyhetsjournalistik

Påskhelgen tillbringade jag i lugn och ro på landet, med barn och barnbarn. Ja, så mycket lugn och ro det nu kan bli med glada barnbarn i huset, men det är en annan historia. :-)

Parallellt med mitt lugna påskfirande pågick en intensiv twitterdebatt angående att jag på Påskafton givit några korta kommentarer till Svenska Dagbladet om en ny väljarbarometer från Sifo. Artikeln i Svenska Dagbladet kan läsas här. Debatten brukar återkomma ett par gånger om året och det är ungefär samma argument som upprepas. Kritiken riktas sällan mot det jag säger. I stället riktas kritiken mot att medierna väljer att intervjua mig med tanke på att jag är ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet och i den egenskapen adjungerad till partiets verkställande utskott.

Några har frågat hur jag själv ser på saken. Mina principiella utgångspunkter - som jag redogjort för flera gånger tidigare - är följande.

1.) Jag är alltid mån om att vara öppen med mina värderingar och mina politiska tillhörigheter. Få akademiker som deltar i samhällsdebatten är i dessa avseenden lika transparent som jag.

2.) Om någon, vem det än är, ställer en vänligt formulerad fråga till mig och jag anser att jag har något att tillföra så försöker jag i allmänhet att svara. Jag anpassar aldrig svaret till den som frågar, utan ger samma analys oavsett om det rör sig om en intervju med en journalist, en öppen paneldebatt eller ett partisammanhang. Jag är den jag är. Med trovärdigheten är det som med skönheten - den ligger i betraktarens ögon.

3.) Jag hänvisar i princip dagligen journalister och andra frågeställare till kollegor som har djupare kunskaper i det ämne frågan gäller än vad jag har.

Ett av skälen till att journalister så gärna pratar med mig är att jag kombinerar en hög vetenskaplig kompetens (professor i statsvetenskap) med att själv ha deltagit i det politiska livet på de flesta nivåer. Många anser att denna kombination gör mina analyser extra intressanta. Hur journalister sedan väljer att presentera mig och i vilka sammanhang de använder min kompetens måste alltid vila på en redaktionell bedömning. Om jag skulle börja recensera dessa redaktionella bedömningar skulle jag få väldigt mycket att göra.

Enda gången jag i dessa frågor ler lite grann är när jag anklagas för att vara politruk. Få offentliga socialdemokrater har så ofta i skrift och tal uttalat sig kritiskt om partiet som vad jag har gjort. Det är bara att googla runt lite, om man nu verkligen skulle vara intresserad av att veta.

Under ytan handlar debatten förstås om makten över den politiska opinionsbildningen och om hur nyhetsjournalistiken i ett förändrat medielandskap hanterar frågor kring transparens och objektivitet. Det är en viktig debatt och jag är glad att få ta del i den.

2017-04-18

Många europeiska val är det...

I dag gav Storbritanniens premiärminister Theresa May det överraskande beskedet att hon vill utlysa ett nytt parlamentsval till den 8 juni 2017. Beskedet innebär att alla de tre "stora" länderna i EU - Storbritannien, Frankrike och Tyskland - kommer att hålla val inom en period på drygt fyra månader.

I det brittiska valet är Torys storfavoriter till segern. Partiet leder klart i opinionsmätningarna. I de dagsfärska oddsen ger Unibet endast 1.10 på att Theresa May blir premiärminister efter valet i juni. Labourledaren Jeremy Corbyn ger hela 9 gånger pengarna. Har någon brittisk Labour-ledare i modern tid varit lika nederlagstippad? Visserligen är allt möjligt och visst kan Liberaldemokraterna förbättra sitt valresultat från 2015. Men det är i dag svårt att se en annan utgång av valet i juni än att Theresa May kommer att sitta kvar.

I det stundande presidentvalet i Frankrike är spänningen större. Inför den första valomgången på söndag ligger Nationella Frontens Marine Le Pen och mittenkandidaten Emmanuel Macron sida vid sida i opinionsmätningarna, tätt följda av den skandalomsusade högerkandidaten François Fillon och vänsterkandidaten Jean-Luc Mélenchon. Om Le Pen ställs mot Macron eller mot Fillon i andra valomgången kommer hon sannolikt att förlora. Men hur går det om hon ställs mot Mélenchon?

Valet till den tyska förbundsdagen hålls den 24 september 2017. Där utmanas Angela Merkel från kristdemokratiska CDU, som varit förbundskansler sedan 2005, på allvar av socialdemokraten Martin Schulz. Högerpopulistiska AfD lurar i vassen.

I valet i Nederländerna tidigare i år kollapsade Socialdemokraterna, och rasade från 24.8 till 5.7 (!) procent. Det ser illa ut för Labour i Storbritannien och i Frankrike ligger socialistpartiets kandidat Benoît Hamon på rekordlåga 8 procent i opinionsmätningarna. Europas socialdemokrater får hoppas inte bara på Martin Schulz i Tyskland utan också på Arbeiderpartiet och dess ledare Jonas Gahr Støre i stortingsvalet i Norge den 11 september 2017. Arbeiderpartiet ligger på 32 procent i opinionsmätningarna och är favoriter till valsegern.

Hårda bud i Mellerud. Så skulle man sammantaget kunna karaktärisera läget för socialdemokratin i Europa. I den senaste Sifo-undersökningen fick Socialdemokraterna i Sverige strax under 30 procent av väljarstödet. Den bistra sanningen för Socialdemokraterna är att det med europeiska mått mätt idag är ett väldigt bra resultat. Till socialdemokratins framtid i Europa lär jag få anledning att återkomma flera gånger, både här på bloggen och i andra sammanhang.

2017-04-16

I fotbojans tidevarv

Det är en händelse som ser ut som en tanke att de två partier - Kristdemokraterna och Miljöpartiet - som i veckan sjungit fotbojans lov är de två partier som i gårdagens Sifo-mätning ligger under fyraprocentsspärren. Sviktande väljarstöd och dåligt politiskt självförtroende inbjuder till populistiska och illa genomtänkta utspel, särskilt i frågor som väcker starka känslor.

En god regel är att aldrig fatta långsiktiga politiska beslut i samband med krissituationer. Utspelen om elektronisk fotboja på asylsökande som fått avslag på sina ansökningar är exempel på hur man inte bör lansera politiska förslag.

Jag tror heller inte att denna typ av populistiska utspel gagnar de partier som framför dem. Jag talade nyligen med en kristdemokrat som berättade att fotbojeutspelet blev droppen som fick bägaren att flöda över - nu ville hen rösta blankt 2018. Hen övervägde visserligen att rösta på Centerpartiet, men litade inte riktigt på att Annie Lööf efter valdagen 2018 inte skulle sätta sig i en alliansregering som var beroende av SD-stöd. Kristdemokraterna är ett splittrat parti i flyktingfrågan, och Ebba Busch Thors ledarskap har hittills medfört att den "flyktingvänliga" delen av partiet demobiliserats. Fotbojeutspelet förstärker denna demobilisering.

Miljöpartiet är ett parti i djup kris. I gårdagens Sifo-mätning fick partiet 3.2 procent, partiets sämsta resultat på 15 år. Miljöpartiets utveckling gestaltar det pris ett mindre parti i en koalitionsregering ofta får betala. Saken blir inte bättre av Gustav Fridolins fotbojeutspel, framfört i högst oklara ordalag i en intervju i DN på Långfredagen. Osäkerheten om Miljöpartiets ideologiska färdriktning är just nu utomordentligt stor.

Nu är väl frågan bara om det blir Moderaterna eller Socialdemokraterna som först hakar på. För fotbojan - i tiden.

Jag kommenterar Sifo-undersökningen i Svenska Dagbladet.

Denna Påskdag väljer jag att citera Psalm 285. Det är inte mer övervakning och tvång som gör oss trygga och fria.

Gud, för uppbrott och förvandling lär oss glömma bort vårt jag. 
Driv oss ut att bygga broar till en okänd morgondag. 
Det finns underbar förlossning i det blod som göts en gång. 
Det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång.

2017-04-13

"Det fanns giltigt skäl"

Påsken närmar sig. I morgon är det Långfredag, en dag som för många kristna präglas av tung väntan på Påsknattens förlossning.

Denna Påsk går mina tankar till Nils Ferlins korta, avklarnade dikt "Status quo", ur samlingen "Från mitt ekorrhjul" (1957).

Jag tycker den passar särskilt bra i år.


Status Quo

Han var egensinnig som få
och farlig för status quo.
Mot lag och auktoritet
han ställde barmhärtighet.

Jag vet han blev pinad ihjäl
igår. Det fanns giltigt skäl. 
Ty han ställde barmhärtighet
över lag och auktoritet.

Han var egensinnig som få
och farlig för status quo.

2017-04-12

S-kongressen retrospektivt. Om gosighet, lag & ordning och Stefan Löfven

Så var S-kongressen avslutad. Här följer tre reflektioner, som nog på något sätt hänger ihop.

Gosigheten. Stämningen i partiet är onekligen god. Alla är jättetrevliga mot varandra. Dialogen i temagrupperna mellan delegater och företrädare för partistyrelsen fördes i vänlig ton och var ofta konstruktiv. De många kompromisserna innebar att debatten i plenum sällan var särskilt skarp och ibland uteblev den helt. På ett sätt är det bra - det visar att partiet håller ihop och genomför politikutvecklingen tillsammans. På ett sätt är det dåligt - den allmänna trevligheten riskerar att dölja de politiska skiljelinjer som finns. Jag har dessutom svårt för det ständiga tackandet från talarstolen, där nästan samtliga delegater tackar partistyrelsen för att den gett efter i en del frågor. Jag tackar gärna för en god debatt, men jag tackar inte en part för att denne gjort eftergifter i förhandlingar. (För att inte tala om vilket intryck det ständiga tackandet måste ge till TV-tittarna...)

Lag & Ordning. Visst, det ohyggliga dådet i Stockholm innebar med nödvändighet att säkerhetsfrågor kom i fokus. Men partiledningen har sedan länge försökt stärka partiets trovärdighet i dessa frågor.. Kanske är tanken att nu skapa en sådan trovärdighet, för att därefter återgå till traditionella vänster-högerfrågor kring t ex jämlikhet, jobb, sjukvård och skatter. Men jag ser en risk att partiet i stället bidrar till att befästa lag & ordning-frågornas plats på den politiska agendan så att dessa frågor kommer att dominera valrörelsen 2018. Själv fick jag bita i det sura äpplet när partiledningen utlovade 10 000 nya anställda inom polisen bara några dagar efter att jag skrivit följande retsamma tweet till Kristdemokraterna angående deras motsvarande utspel i frågan:

Som man sår får man skörda. Det går fort i politiken ibland. :)

Stefan Löfven. Statsministern har fått mycket beröm - även av sina politiska motståndare - för sitt sätt att hantera situationen efter det fasansfulla dådet i Stockholm. Det är möjligt att förtroendet i opinionen för Stefan Löfven ökar just nu. Men blir effekten långvarig? Det kan vi förstås inte veta. Kanske befinner sig Stefan Löfven i ett formativt moment. Hans ledarskap har blivit allt säkrare, hans ställning internt i partiet är mycket stark och allt oftare släpper han talepunkterna och talar fritt. Går vi mot en valrörelse där Stefan Löfven och Annie Lööf blir huvudkontrahenterna - två jämbördiga debattörer, medan Anna Kinberg Batra marginaliseras? Vi får se.

Fem dagars partikongress kräver sin man. Nu pustar jag ut och ser jag fram mot påskfirande och några dagar av lugn och ro. Take care out there.

2017-04-11

Om S-kongressen och konfessionella friskolor

I dag diskuterade S-kongressen de konfessionella friskolorna. Beslutet blev att konfessionella aktörer kan fortsätta att bedriva skolverksamhet. Däremot får konfessionella inslag i anslutning till skoldagen inte arrangeras av skolan. I stället får till exempel eleverna själva, om de så önskar, genomföra sådana. Jag ser inga större problem med det beslutet. Det är bra att elever som vill använda sin religionsfrihet till att på olika sätt uttrycka sin religiösa tro får fortsatt möjlighet att göra detta och kanske nu också inspireras till att ta större eget ansvar.

Sedan är det förstås en annan fråga vad som inryms i uttrycket "religiösa inslag". Får läraren tända adventsljus? Kan Luciatågen fortsätta? Får man sjunga "Den blomstertid nu kommer" i samband med skolavslutningar? Men detta är inga nya frågor, och ska säkert gå att hantera.

Här är mitt anförande i frågan, i lätt redigerad form.

Ordförande, kongressvänner!

Jag är glad att partistyrelsens riktlinjer sammantaget kännetecknas av en strävan efter jämlikhet, öppenhet, mångfald och en sammanhållen kunskapsskola. Det är viktiga ingångsvärden i en socialdemokratisk samhällsvision.

Jag tänkte säga några ord om de konfessionella friskolorna. Debatten om dessa skolor väcker ofta starka känslor, och det blir inte så sällan en debatt präglad av symbolpolitik.

Det finns omkring 10 000 skolor i Sverige. Drygt 60 av dessa 10 000 är konfessionella. En är judisk, drygt 10 muslimska, resten kristna. (OBS. Den judiska skolan i Stockholm är formellt inte en konfessionell skola. U.B.) De allra flesta av dessa skolor är välfungerande. Jag känner inte till några studier som visar att de sammantaget skulle ha större problem än andra skolor. Snarare är väl betygsnivån högre på dessa skolor än på en genomsnittlig skola. De som tror att konfessionella friskolor spelar en viktig roll för segregationen i Sverige har fel. Däremot är vi överens om att religionsutövning i skolan självklart ska vara frivillig.

Vi lever i ett samhälle präglat av religiös mångfald. Staten ska vara sekulär, eller neutral, i förhållande till olika religioner. Det är viktigt att debatten om statens roll i ett samhälle präglat av religiös mångfald inte styrs av religionsfientlighet.

Religion är inget som är bra eller dåligt i sig. Religion kan vara både förtryckande och befriande, beroende på omständigheterna. Det är inte religion utan fundamentalism och sekterism som är fienden. Fundamentalism och sekterism kommer ibland i religiösa kläder, ibland i politiska kläder. Det är lika illa vilket som.

Så låt inte debatten bli ett uttryck för religionsfientlighet. Det är fundamentalism och sekterism vi ska bekämpa, oavsett vilka uttryck de tar sig.

Tack för ordet!

2017-04-10

En originell lösning på regeringsfrågan?

I pauserna på en socialdemokratisk partikongress diskuteras det förstås politik i alla dess former. Till exempel hur Sverige ska kunna regeras efter valet 2018, om valresultatet blir ungefär detsamma som det blev i valet 2014.

Vad tror ni om följande scenario? Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet bildar en majoritetsregering. I Ekots/Sifos senaste sammanvägning av opinionsmätningar får dessa fyra partier tillsammans 50.6 procent, så det är inget osannolikt utfall.

Men varför skulle framför allt Centerpartiet (som de senaste månaderna vuxit kraftigt i opinionen) och Annie Lööf (som potentiell oppositionsledare) reducera sig till lillasyskon i en av Stefan Löfven ledd regering? Jo, man skulle kunna tänka sig en lösning där Stefan Löfven och Annie Lööf alternerar på posten som statsminister - två år var. Socialdemokraterna och Stefan Löfven får som största parti välja om man vill inneha statsministerposten i början eller i slutet av mandatperioden.

Visst finns det nackdelar med detta förslag. De sakpolitiska skillnaderna mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet är stora. Är det rimligt att Centerpartiet får inneha statsministerposten halva mandatperioden, trots att partiet bara är hälften så stort som Socialdemokraterna?

Men det finns också fördelar. Sverige får en majoritetsregering, och regeringsfrågan en lösning. Vänsterpartiet står för en opposition från vänster. Kristdemokraterna (om de finns kvar i riksdagen) och Moderaterna står för en opposition från höger. Sverigedemokraterna marginaliseras (kanske...).

Tar gärna emot synpunkter i denna fråga.

2017-04-09

För en solidarisk asyl- och flyktingpolitik

Nu diskuteras asyl- och flyktingpolitiken på Socialdemokraternas partikongress. Jag tycker att vi som är kritiska till den nuvarande politiken har lyckats påverka partistyrelsens förslag på flera relevanta punkter: fler kvotflyktingar, fler lagliga vägar in i Europa, en positiv syn på invandring och - kanske framför allt att permanenta uppehållstillstånd och förbättrade möjligheter för familjeåterförening nu framställs som viktiga grundprinciper.

Jag är glad över dessa förbättringar. Självklart är jag inte nöjd, utan ser dem som steg på vägen att utveckla en hållbar socialdemokratisk solidarisk flykting- och asylpolitik.

Debatten på kongressen pågår fortfarande, men de flesta viktiga besluten i frågan är i praktiken avgjorda.

Mitt anförande i debatten återfinns nedan, något redigerat. (Min talartid var två minuter.)

År 2015 tog Sverige emot över 160 000 människor som sökte asyl, på flykt från förtyck, krig och umbäranden. Inget annat land i Europa tog emot så många hjälpsökande i förhållande till sin egen folkmängd. Jag tänker med stolthet och glädje på den solidaritet som Sverige och Sveriges regering gav uttryck för.

Det är klart att denna solidaritetshandling utsatte det svenska mottagningssystemet för svåra påfrestningar. Jag har förståelse för att regeringen ansåg sig föranledd att agera.

Men i dag är situationen förändrad. Genom främst avtalet med Turkiet är antalet flyktingar som har möjlighet att söka sig till Europa avsevärt färre. Det är inte rimligt att Sverige har lagt sig på EU:s lägsta nivå, på en nivå som faktiskt är lägre än där många andra medlemsstater har lagt sig.

Jag tänker främst på de tillfälliga uppehållstillstånden och de försvårade möjligheterna till familjeåterförening. Det ska vara "ordning och reda" i migrationspolitiken, sägs det. Javisst. Och om det är något som inte bidrar till "ordning och reda" så är det de tillfälliga uppehållstillstånden. Tvärtom är det ju så att permanenta uppehållstillstånd inte bara är humanitärt rätt, utan också främjar integration och etablering. Om du varje dag tvingas leva i oro för din framtid och för din man eller hustru eller dina barn, så är det klart att du också har betydligt sämre förutsättningar att lära dig ett nytt språk och etablera dig på arbetsmarknaden.

Därför är jag glad att partistyrelsen i sitt reviderade förslag lyfter fram det principiellt värdefulla i permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

Jag skulle gärna ha sett att vi hade kunnat komma ännu längre i skrivningarna än vad vi har gjort. Men jag är glad över de framsteg och förbättringar som ändå har gjorts och tar med mig dem in i det fortsatta arbetet för utveckla en hållbar, solidarisk socialdemokratiskt migrationspolitik.

Tack för ordet.


Tack till Jesper Blomqvist för bilden!

2017-04-08

Så var kongressen igång. Med Hästpojken och temagrupper

Så var kongressen igång. Inledningsceremonin blev ju inte riktigt som det var planerat, förstås. Det ohyggliga terrordådet i Stockholm gjorde inramningen annorlunda. Men vi fick i alla fall lyssna på Hästpojken.


Dagen har i huvudsak ägnats åt diskussioner i de så kallade temagrupperna. I dessa grupper möter representanter för partiledningen sina kritiker. Syftet är att känna av hur starka skiljelinjerna är och om undersöka det finns utrymme för kompromisser. Dessa diskussioner äger rum bakom stängda dörrar. Respektive föredragande får därefter återkomma med reviderade formuleringar. Ibland är de reviderade förslagen tillräckliga för att uppnå enighet. Ibland är de inte tillräckliga, och då blir det omröstning och kanske till och med votering i plenum.

I dag har jag bland annat deltagit i temagruppen om flyktingpolitik och migration. Visst finns här motsättningar, men det fördes också konstruktiva diskussioner. Dessa frågor debatteras redan i morgon, så föredragande har inte så många timmar på sig att inkomma med reviderade förslag.

Det blir en intressant morgondag.

Nu öppnar S-kongressen!

Då är jag på plats i Svenska Mässan inför den socialdemokratiska partikongressen. Jag är inte kongressombud, men som ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet har jag yttrande- och förslagsrätt. Spännande dagar väntar. Jag ska försöka ge korta rapporter på bloggen så ofta som möjligt.

Det fruktansvärda attentatet i Stockholm igår präglar förstås hela tillställningen. En kongress ska ingjuta hopp och tillförsikt, mobilisera partiets aktiva medlemmar och forma den politik som ska ligga till grund för de kommande årens verksamhet. Så  blir det säkert denna gången också. Men glädjen är i dag ersatt av sorg och vrede. De drabbade och deras närstående finns i våra tankar. Jag är tacksam över att polisutredningen tycks gå framåt och att vi tycks ha goda möjligheter att få kunskap om vad som hände och varför det hände. Ljuset ska segra över mörkret - även denna gång.

På kongressen kommer jag för egen del framför allt att agera i frågorna kring flykting- och migrationspolitiken, om utsatta EU-medborgare ("tiggarna") och vapenexporten. Jag vill se permanenta uppehållstillstånd och goda villkor för familjeåterförening för de människor som sökt och fått asyl i Sverige. Jag vill se en politik som inte stigmatiserar de människor som sitter utanför våra butiker och ber om hjälp. Jag vill se en socialdemokratisk politik som sätter ett absolut stopp för vapenexport till diktaturer och till länder som gravt bryter mot de mänskliga rättigheterna.

Vi får väl se hur det går. I'll keep you posted... :)

2017-04-06

PostNord och Moderaterna är de som tappat mest i förtroende under året

I dag presenterade Medieakademin sin förtroendebarometer för 2017. Undersökningen är värdefull, samtidigt som vi ska vara medvetna om blandningen av äpplen och päron.  Hela rapporten kan läsas här.

Störst förtroende har svenska folket för Systembolaget och för Universitet och högskolor. Resultatet är öppet för tolkningar...

Minst förtroende har svenska folket för TV3 och Expressen. Dessa aktörer låg i botten även i förra årets mätning.

Största förtroenderaset uppvisar PostNord och Moderaterna. Förtroendet för PostNord har minskat från 37 till 16 procent. Förtroendet för Moderaterna har minskat från 34 till 22 procent.

Största förtroendeökningen uppvisar Centerpartiet (från 20 till 30 procent), Dagspressen (från 24 till 31 procent) och Facket (från 22 till 39 procent).

Det politiskt mest intressanta i undersökningen är att vi kan se en förstärkt politisk polarisering kring förtroendet för public service-bolagen Sveriges Radio (SR) och Sveriges Television (SVT). Både SR och SVT tappar i förtroende, och det största förtroendetappet återfinns bland moderater (och bland kristdemokrater, om jag förstod det rätt?). Sedan tidigare är förtroendet för SR och SVT allra lägst bland sverigedemokrater.

Vi ser i så fall ett nytt mönster där förtroendet för SR och SVT är lägre bland moderater, kristdemokrater och sverigedemokrater än bland de övriga partiernas sympatisörer. Tendensen bör ses i ljuset av de senaste årens framgångar för högerpopulistiska strömningar och debatten om Fake News.

Ett positivt besked var att det inte fanns några tecken på att den mellanmänskliga tilliten skulle ha försvagats.

Toppen på Förtroendelistan följer här. Hoppas den går att läsa...


2017-04-04

Stoppa vapenexporten till diktaturer. Hur svårt ska det vara?

Det råder bred politisk enighet om att svensk vapenexport till diktaturer ska förbjudas. På Socialdemokraternas partikongress 2013 slogs det fast att Sverige behöver ett skarpt regelverk som förhindrar vapenexport till diktaturer och länder som grovt och omfattande kränker mänskliga rättigheter. I KEX-utredningens (Krigsmaterielexportöversynskommittén) betänkande från 2015 enades samtliga partier utom Vänsterpartietom följande formulering: Ifall det förekommer allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter eller grava brister i den demokratiska statusen utgör det hinder för beviljande av tillstånd. (Vänsterpartiet ville skärpa formuleringarna ytterligare.) Statsminister Stefan Löfven har själv gjort klart: Det ska inte vara okej att exportera vapen till länder som uppenbart betraktas som diktaturer.

Saken borde således vara busenkel. I den proposition som den rödgröna regeringen inom kort ska sända till Lagrådet borde det finnas en enkel skrivning om att det inte ska vara möjligt för Sverige att sälja vapen till diktaturer. Men icke sa Nicke. I morse berättade Ekot att det finns planer på att mjuka upp formuleringarna och öppna för fortsatt svensk vapenexport till diktaturer. I ett utkast till propositionen talas det inte längre om att "förhindra" vapenexport till diktaturer eller att grava brister i demokratins utgör ett "hinder" för vapenexport. I stället används den betydligt svagare formuleringen att tillstånd "bör inte" ges för vapenexport till diktaturer.

De jurister jag hunnit stämma av med är eniga om att formuleringen "bör inte" är en avsevärd försvagning i förhållande till KEX-utredningens formulering om "hinder" för vapenexport.

Det är oroande att regeringen tycks ha så svårt att gå från ord till handling i denna fråga. Saken blir inte bättre av att det även finns svagare formuleringar om vapenexporten i delar av materialet till den socialdemokratiska partikongressen - även om dessa av ansvarig minister Morgan Johansson uppges vara ett misstag.

Det är min förhoppning att kongressen tydligt sätter ner foten och markerar att det nu - äntligen - är dags att sätta definitivt stopp för svensk vapenexport till diktaturer och till länder som grovt kränker de mänskliga rättigheterna.

Jag kommenterar saken vidare här.

2017-04-02

Hoppets magi. I fotbollen, politiken och livet

Ifall någon skulle ha missat det så är jag en hängiven supporter till IFK Göteborg. Igår var det allsvensk säsongspremiär. IFK Göteborg tog emot regerande svenska mästarna Malmö FF på Ullevi, inför över 30 000 åskådare.

Dagen för säsongspremiären är för mig som fotbollssupporter den bästa dagen på hela året. Särskilt stunden för avspark är magisk. Varför känner jag så? Jo, därför att det är den stund då allt fortfarande är möjligt. En stund av längtan, en stund av hopp.

Där och då finns ingen oro. Försäsongens besvikelser, skadade nyckelspelare, experternas dystra profetior - där och då är detta kastat i glömskans sjö. Men hoppet lever. Hoppet att just denna gång, just denna säsong, just här och nu så kan drömmarna bli verklighet. Före avspark är ingenting omöjligt. Denna känsla är giltig för alla lag och för alla supporters. Jag kan tänka mig att den gäller i de flesta skapande och kreativa verksamheter överhuvudtaget - inför teaterpremiärer eller lanseringen av en ny produkt på marknaden.

När väl matchen är igång varar känslan olika länge. När Mikael Boman i 8:e minuten efter hörna nickar in 1-0 för IFK Göteborg bryter jublet loss och alla änglar flyger högt. Vi vet att känslan var rätt, att just denna dag och just denna säsong var faktiskt allting möjligt. När Malmö FF i 36:e minuten rättvist kvitterar till 1-1 är stunden slut.

Visst - IFK Göteborg kan fortfarande vinna matchen och vinna Allsvenskan. Jag kommer att finnas på plats så ofta jag kan under säsongen för att heja fram laget till SM-guld. Men magin är borta. Nu är det den hårda verkligheten som ligger framför oss.

Låt oss ta vara på dessa stunder av hopp och av magi. Inte bara i fotbollen, utan också i politiken och i livet. Det är sällan jag skådar så många glada och förväntningsfulla ansikten som inför matchen igår. Kanske lite som på 1 maj, men nu för tiden är det inga demonstrationståg som kommer i närheten av 30 000 deltagare.

Vi fokuserar för mycket på "människors oro". Vi borde fokusera mera på "människors hopp" - på de känslor som brinner i bröstet hos enskilda människor om hur det skulle kunna vara. Människors förhoppningar säger minst lika mycket om det samhälle vi lever i som människors oro. Hopp är ofta konstruktivt - oro är ofta destruktivt. Så låt oss hoppas!