Nu fortsätter arbetet för en humanitär och rättssäker flyktingpolitik

Nu står det klart att det inte blir en bred överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Moderaterna om Sveriges framtida migrationspolitik. Sakpolitiskt är det en framgång att överenskommelsen inte blev av. Visserligen finns det behov av långsiktighet i migrationspolitiken. Men form kan inte ställas framför innehåll. Om Socialdemokraterna gått Moderaterna ännu mer till mötes så hade det inneburit en kraftigt minskad asylmottagning i Sverige. Så blir nu inte fallet. Det är bra. Sverige bör sträva efter att hjälpa fler - inte färre - människor på flykt.

Sakpolitiskt och strategiskt framstår Miljöpartiet som vinnare. De värsta förslagen om en mer restriktiv flyktingpolitik har åtminstone tillfälligt avvärjts och partiet har nu förutsättningar att kunna sitta kvar i regeringen. Partiet har också skickligt omvandlat Moderaternas förklenande omdöme om partiet till en positiv symbol - vem vill idag inte vara en grön elefant?!

Även Socialdemokraterna kan pusta ut. Regeringskrisen är avvärjd och det finns nu bättre förutsättningar än tidigare att hålla ihop partiet. Ur ett längre tidsperspektiv kommer  migrationsfrågorna att finnas kvar som en skarp konfliktfråga mellan Socialdemokraterna och Moderaterna. Men så hade blivit fallet även om Socialdemokraterna accepterat Moderaternas förslag om volymmål.

Moderaterna kan genom sitt avhopp fortsätta att konkurrera med Sverigedemokraterna om de väljare som kraftigt vill minska invandringen till Sverige. Samtidigt börjar partiets samarbetskapital att rinna ut. På ett drygt år har partiet inte bara hunnit lämna samtalen om en långsiktig migrationspolitik utan också hoppat av energiöverenskommelsen, hoppat av samtalen om åtgärdsprogram mot gängkriminalitet och hoppat av Försvarsberedningen. Statsmannaaktigt? Kanske inte.

Nu fortsätter den migrationspolitiska kommittén sitt viktiga arbete. När frågan om volymmål avfärdats  kan diskussionerna fokusera på viktiga frågor som permanenta uppehållstillstånd (som vore väldigt bra för att underlätta integrationen), förbättrade möjligheter för familjeåterförening (Sverige bör sträva efter att förena familjer - inte sära dem) och införande av en ny humanitär skyddsgrund (som januaripartierna redan är eniga om).

I förlängningen väntar frågan om en nödvändig amnesti för unga ensamkommande som vistats i Sverige i över ett år, (unga människor som i många fall vistats i Sverige ända sedan 2015, hunnit utbilda sig och bli en del av en familj).

Det råder ingen brist på viktiga, humanitära frågor att ta sig an. Kampen fortsätter.

Should I stay or should I go? Om Miljöpartiets dilemma

Självklart kan vi inte sitta i en regering där olika partier tar olika beslut, sa Miljöpartiets språkrör och tillika miljö- och klimatminister och vice statsminister Isabella Lövin i P1 Morgon i morse. Isabella Lövins uttalande har sin grund i en oro över att Socialdemokraterna i förhandlingar där Miljöpartiet inte deltar ska komma överens med Moderaterna om Sveriges framtida migrationspolitik.

Oron är lätt att förstå. Moderaternas migrationspolitiska talesperson Maria Malmer Stenergard har i sina kommentarer varit närmast översvallande över hur långt hon menar att Socialdemokraterna visat sig beredda att för att få till stånd en överenskommelse med Moderaterna. Maria Malmer Stenergard säger också att Moderaterna fått garantier från Socialdemokraterna att partiet kommer att gå fram med en överenskommelse i riksdagen även om inte regeringspartnern Miljöpartiet står bakom.

För Miljöpartiet är situationen förstås oerhört förödmjukande. Visserligen kan Miljöpartiet förhindra att regeringen lägger fram en proposition i frågan. Men Miljöpartiet kan inte förhindra att Socialdemokraterna aktivt bidrar till ett riksdagsbeslut som bekräftar den överenskommelse som eventuellt sluts mellan Moderaterna och Socialdemokraterna (och kanske även flera riksdagspartier). Vilken politisk trovärdighet kommer den rödgröna regeringen ha framåt om de båda regeringspartierna ser så väsensskilt på en av vår tids viktigaste politiska sakfrågor? Situationen blir snabbt ohållbar, och det är därför Isabella Lövin uttrycker sig som hon gör: "Självklart kan vi inte sitta i en regering där olika partier tar olika beslut".

Kommer då Miljöpartiet att lämna regeringen? Det är trots allt inte självklart. Den migrationspolitiska kommitténs betänkande ska ut på remiss och först våren 2021 blir det riksdagsbehandling kring konkreta lagförslag. Mycket kan hinna hända på den tiden, och det är därför Moderaterna gör så stor sak av att de vill ha skriftliga garantier från Socialdemokraterna om att paritet verkligen kommer att köra över Miljöpartiet i denna fråga. Om Miljöpartiet väljer att lämna regeringen förbättrar man sina förutsättningar att växa i opinionen. Samtidigt innebär ett avhopp att partiet får mindre politiskt inflytande över sakpolitiken, inte minst miljö- och klimatfrågorna. Everything comes with a price.

Själv kommenterar jag den migrationspolitiska kommitténs arbete för Dagens ETC:  

- Om man nu månar så mycket om integrationen borde man värna saker som stärker integration, som permanenta uppehållstillstånd.

– För mig ska S första fråga i detta område vara på vilket sätt Sverige bäst kan hjälpa fler människor, nu kretsar frågan kring hur ska Sverige hjälpa färre.

28 förslag för en hållbar, rättssäker och human asylpolitik

Hur ska Sverige - som ett av världens allra rikaste och välmående länder - på bästa sätt kunna hjälpa fler människor som befinner sig på flykt? Som socialdemokrat tycker jag att den frågan självklart bör stå i förgrunden när vi diskuterar flyktingpolitik och migrationsfrågor.

Så är det inte alltid idag. Alltför ofta handlar debatten om att Sverige ska ta emot ännu färre flyktingar, hur vi ska göra för att färre människor på flykt ska söka sig till Sverige för att få hjälp. Det är bakvända världen.

Därför är det med stor glädje jag berättar att Socialdemokrater för tro och solidaritet idag presenterar sitt program för en hållbar, rättssäker och human flyktingpolitik. Vi vill hjälpa fler, inte färre. Och vi vill ge dem som ska stanna i Sverige - vårt växande hem - bättre och tryggare förutsättningar att etablera sig i vårt samhälle.

Bland förslagen märks  märks återinförande av permanenta uppehållstillstånd, amnesti för ensamkommande unga som varit i Sverige i över ett år, stopp för alla utvisningar till Afghanistan samt ett tydligare integrerat barnrättsperspektiv i hela asylprövningsprocessen.

Visst - alla förslag kanske inte kan införas med omedelbar verkan. Men förslagen pekar ut den riktning vi tycker att debatten ska ha. Hur ska Sverige göra för att kunna hjälpa fler, inte färre.

I dessa tider vill jag också lyfta fram behovet av skydd för de människor som permitteras eller sägs upp på  grund av Corona-krisen - de ska inte behöva känna oro för att kastas ut ur landet. Detsamma gäller förstås alla dem som omfattas av gymnasielagen och bara har några månader på sig att ordna ett fast jobb. Verkligheten har förändrats - då måste lagen anpassas till den nya verkligheten.

Programmet har tagits fram i samverkan med ett stort antal av civilsamhällets organisationer och med aktörer ur arbetarrörelsen i vid bemärkelse. Det är vår förhoppning att den migrationspolitiska kommittén i riksdagen lyssnar in de stämningar som präglar alla de nätverk och frivilligorganisationer som kämpar för att Sverige ska bli ett internationellt föredöme när det gäller solidaritet med de mest utsatta grupperna och människorna. 

Hela programmet kan laddas ner och läsas här. Sprid gärna - tillsammans gör vi avtryck och förändrar politiken!

23 förslag för en human asylpolitik

Över 70 miljoner människor i världen befinner sig på flykt. Samtidigt anstränger sig EU för att hålla flyktingar borta och minska antalet människor som söker asyl i Europa.

Även i Sverige har asylpolitiken utvecklats i restriktiv riktning. Röster hörs till och med om att avskaffa den mänskliga rättigheten att söka asyl vid gränsen till ett annat land.

Men Socialdemokrater för tro och solidaritet vill att Sverige ska vara ett internationellt humanitärt föredöme när det gäller asyl- och flyktingpolitiken. Vi vill därför – i samverkan med civilsamhällets organisationer och med arbetarrörelsen i vid bemärkelse – formulera ett flyktingpolitiskt program som i större utsträckning riktar fokus mot migrationens möjligheter och på solidaritet med människor på flykt.

Vi inbjuder därför till synpunkter på de förslag vi har formulerat så här långt. Förslagen är inte definitiva, utan ska i det här skedet ses som underlag för en konstruktiv diskussion. 

Bland förslagen märks permanenta uppehållstillstånd som huvudregel för flyktingar som beviljas asyl i Sverige, stoppa alla utvisningar till Afghanistan, fördubbla mottagningen av antalet kvotflyktingar, uppehållstillstånd för ensamkommande flyktingar som behövt vänta orimligt länge på asylbesked samt stärkt rättssäkerhet i förvarsärenden.

Samtliga 23 förslag kan hämtas här.

Vi lyssnar gärna in andra förslag på hur den svenska asylpolitiken kan utvecklas. Vi vill också gärna ha synpunkter på vilka förslag som är viktigast och som bör prioriteras först. Arbetet slutförs våren 2020 och vi hoppas att texten ska utgöra ett konstruktivt bidrag till den sittande parlamentariska migrationspolitiska kommitténs arbete.

Sänd kommentarer och synpunkter till info@trosolidaritet.se senast den 10 januari 2020 och var med i arbetet med att forma en solidarisk svensk och europeisk flyktingpolitik! 

Du får förstås också gärna bli medlem av vårt förbund. Ju fler vi blir, med desto större kraft kan vi driva våra krav. Det är enkelt att bli medlem - länk finns här!

Från öppna hjärtan till stängda dörrar? Fem år efter Fredrik Reinfeldts tal

Nu vädjar jag till svenska folket om tålamod. Om att öppna era hjärtan. (...) När det heter "det blir så många, det blir så krångligt, det blir så svårt". Visa toleransen. Och visa också att ni minns att vi har gjort det förut.

Fredrik Reinfelds tal på Norrmalmstorg i Stockholm den 16 augusti 2014 - en månad före valet - har i efterhand nått ikonisk status. Hans "öppna era hjärtan" bildar tillsammans med Stefan Löfvens "Mitt Europa bygger inte murar" (Medborgarplatsen i Stockholm den 6 september 2015) en skarp kontrast till partiernas efterföljande politiska retorik i flyktingfrågan.

Jag minns hur hustrun och jag hoppade till när vi hörde Fredrik Reinfeldts uttalande i en direktsändning. Vi kände direkt den politiska kraften i utspelet, och funderade både över Fredrik Reinfeldts överväganden och utspelets politiska konsekvenser. Det är viktigt att komma ihåg att Reinfeldt i sitt tal starkt betonade de ekonomiska kostnader som flyktingmottagandet skulle föra med sig. Han anklagade de rödgröna partierna för att inte ta hänsyn till de ökade kostnaderna för flyktingmottagningen när de utformat sina reformförslag inför valet i september. På så sätt ställde Fredrik Reinfeldt flyktingmottagning mot sociala reformer.

Året efter Fredrik Reinfeldts tal - 2015 - tog Sverige emot över 160 000 asylsökande människor. Det var nog vida fler än vad ens Fredrik Reinfeldt kunnat ana. Sedan dess har Sveriges ekonomi gått strålande. Visst innebär en så stor och plötslig flyktingmottagning både utmaningar och problem. Men vi väntar fortfarande på den stora samhällskollaps som ytterhögerns alla Krösa-Major larmade om.

Här kan ni läsa vad jag skrev direkt efter Fredrik Reinfeldts tal, och bland annat om de konspirationsteorier som florerade. Jag står fortfarande fast vid mina tolkningar. Jag rekommenderar också varmt denna artikel av Fredrik Reinfeldts dåvarande talskrivare Moa Berglöf.

Själv upprepar jag gärna Fredrik Reinfeldts och Stefan Löfvens uppmaningar: Öppna era hjärtan och Mitt Europa bygger inte murar. Ett bra första steg i den riktningen är att ge människor som beviljats asyl i Sverige, vårt växande hem, permanenta uppehållstillstånd. Det är bra för integrationen och för de enskilda människorna. Och det är bra för Sverige.

Allt färre söker asyl i Sverige

Antalet människor som söker asyl i Sverige minskar kraftigt. Enligt färska siffror från Migrationsverket inkom 2018 endast 21 502 ansökningar om politisk asyl i Sverige. Det är det lägsta antalet på över tio år. Under rekordåret 2015 inkom nära 165 000 ansökningar, det vill säga åtta gånger fler än i år.

Det minskade antalet beror i första hand på EU:s politiskt kontroversiella överenskommelse med Turkiet och att gränskontrollerna i Europa skärpts. Men även den lag om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige, som antogs av riksdagen 2016, kan spela en roll. Lagen innebär bland annat att asylsökande endast får tillfälliga uppehållstillstånd och att det blivit svårare för familjer att återförenas i Sverige.

Ett av skälen till att lagen kunde röstas igenom var just att den var "tillfällig". Den skulle ge Sverige "ett andrum" efter den rekordstora flyktingmottagningen 2015. Nu kan man i och för sig diskutera om det var Sverige eller människorna på flykt som var i störst behov av ett andrum, men i alla fall.

I sommar löper den tillfälliga lagen ut, och antalet asylsökande har minskat mycket kraftigt. Kommer då lagen då att avvecklas? Knappast. Tillfälliga åtgärder tenderar lätt att permanentas, vilket vi var många som varnade för redan när lagen röstades igenom. (Ett klassiskt exempel är omsen - omsättningsskatt - på varor som infördes 1960 och bara skulle vara tillfällig. Omsen låg då på 4.2 procent. År 1968 ersattes den av moms - mervädersskatt - och ligger i dag på 25 procent.)

Även om den tillfälliga lagen inte avskaffas i sommar så bör den ändras på ett sätt som möjliggör för Sverige att utveckla och förbättra sin migrationspolitik:

- Tillfälliga uppehållstillstånd motverkar människors integration i det svenska samhället och utsätter myndigheter och domstolar för hård arbetsbelastning. I stället bör permanenta uppehållstillstånd vara huvudregel för de som beviljas asyl.

- Möjligheterna för familjeåterförening måste förbättras. Sverige ska hålla samman familjer, inte splittra dem.

- Unga ensamkommande som vistats i Sverige i mer än ett år bör få amnesti - annars riskerar vi ett växande skuggsamhälle.

Förhoppningsvis har vi snart en ny regering på plats. Då blir det också möjligt att driva dessa frågor med kraft. Låt oss inte tveka inför det arbetet.

Dags för nya tag i migrationspolitiken - förbättra möjligheterna till familjeåterförening!

Det bör bli bättre ordning och reda i svensk asyl- och migrationspolitik. En ny rapport från Röda Korset visar hur den tillfälliga asyllagen nekar familjer där en eller flera personer beviljats skydd i Sverige familjeåterförening under de tre år lagen gäller. I flera fall skiljs föräldrar och barn åt under många års tid, vilket skapar lidande och ökad psykisk ohälsa.

Går detta an? Nej, det går verkligen inte an.

Nu när valet är över är det hög tid att de demokratiska politiska partierna samlar ihop sig och åtgärdar de brister som i dag finns i den svenska flykting- och migrationspolitik. Sverige är i så många avseenden ett föregångsland i världen. Då ska vi också leva upp till förväntningarna genom att föra en flykting- och migrationspolitik som inte skiljer barn från föräldrar. I stället måste Sverige gå i täten för en politik som skapar trygghet för de nyanlända och som inte stänger dörren till omvärlden.

När det gäller anhöriginvandringen delar jag helt Röda Korsets slutsats: På grund av de svåra humanitära konsekvenserna kan det inte anses proportionerligt att neka familjer återförening längre tid än de tre år den tillfälliga lagen gäller. Rätten till familjeåterförening måste garanteras för alla som beviljas skydd i Sverige och försörjningskrav som försvårar eller omöjliggör familjeåterförening måste ses över.

Genomdrivandet av gymnasielagen som ger 9 000 unga människor en möjlighet att bygga sig en framtid i vårt gemensamma växande hem var en stor framgång, och visar att politisk kamp lönar sig. Men alla ungdomar som kom 2015 omgärdas inte av gymnasielagen. Jag skulle gärna se en lösning som gav även dessa ungdomar en möjlighet att få stanna - i annat fall riskerar vi att de blir en del av ett växande skuggsamhälle.

För att öka tryggheten och förbättra integrationen bör Sverige också så snart som möjligt göra permanenta i stället för tillfälliga uppehållstillstånd till huvudregel. Permanenta uppehållstillstånd underlättar för människor att lära sig språket och etablera sig på arbetsmarknaden, de avlastar rättsinstitutionerna genom att minska antalet omprövningar och de ökar människors livskvalitet. I väntan på att permanenta uppehållstillstånd blir huvudregel bör sådana tillstånd åtminstone beviljas efter förlängningsansökan om skyddsbehovet kvarstår.

Och nej - Sverige ska inte utvisa människor till krigets Afghanistan. I morgon måndag 8 oktober genomförs manifestationer över hela landet mot utvisningarna. Jag hoppas att dessa manifestationer får att stort genomslag och blir en maning till de demokratiska politiska partierna att forma en migrations- och asylpolitik med förbättrade möjligheter till anhöriginvandring, permanenta uppehållstillstånd och utan utvisningar till Afghanistan.

För en solidarisk asyl- och flyktingpolitik

Nu diskuteras asyl- och flyktingpolitiken på Socialdemokraternas partikongress. Jag tycker att vi som är kritiska till den nuvarande politiken har lyckats påverka partistyrelsens förslag på flera relevanta punkter: fler kvotflyktingar, fler lagliga vägar in i Europa, en positiv syn på invandring och - kanske framför allt att permanenta uppehållstillstånd och förbättrade möjligheter för familjeåterförening nu framställs som viktiga grundprinciper.

Jag är glad över dessa förbättringar. Självklart är jag inte nöjd, utan ser dem som steg på vägen att utveckla en hållbar socialdemokratisk solidarisk flykting- och asylpolitik.

Debatten på kongressen pågår fortfarande, men de flesta viktiga besluten i frågan är i praktiken avgjorda.

Mitt anförande i debatten återfinns nedan, något redigerat. (Min talartid var två minuter.)

År 2015 tog Sverige emot över 160 000 människor som sökte asyl, på flykt från förtyck, krig och umbäranden. Inget annat land i Europa tog emot så många hjälpsökande i förhållande till sin egen folkmängd. Jag tänker med stolthet och glädje på den solidaritet som Sverige och Sveriges regering gav uttryck för.

Det är klart att denna solidaritetshandling utsatte det svenska mottagningssystemet för svåra påfrestningar. Jag har förståelse för att regeringen ansåg sig föranledd att agera.

Men i dag är situationen förändrad. Genom främst avtalet med Turkiet är antalet flyktingar som har möjlighet att söka sig till Europa avsevärt färre. Det är inte rimligt att Sverige har lagt sig på EU:s lägsta nivå, på en nivå som faktiskt är lägre än där många andra medlemsstater har lagt sig.

Jag tänker främst på de tillfälliga uppehållstillstånden och de försvårade möjligheterna till familjeåterförening. Det ska vara "ordning och reda" i migrationspolitiken, sägs det. Javisst. Och om det är något som inte bidrar till "ordning och reda" så är det de tillfälliga uppehållstillstånden. Tvärtom är det ju så att permanenta uppehållstillstånd inte bara är humanitärt rätt, utan också främjar integration och etablering. Om du varje dag tvingas leva i oro för din framtid och för din man eller hustru eller dina barn, så är det klart att du också har betydligt sämre förutsättningar att lära dig ett nytt språk och etablera dig på arbetsmarknaden.

Därför är jag glad att partistyrelsen i sitt reviderade förslag lyfter fram det principiellt värdefulla i permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

Jag skulle gärna ha sett att vi hade kunnat komma ännu längre i skrivningarna än vad vi har gjort. Men jag är glad över de framsteg och förbättringar som ändå har gjorts och tar med mig dem in i det fortsatta arbetet för utveckla en hållbar, solidarisk socialdemokratiskt migrationspolitik.

Tack för ordet.

Tack till Jesper Blomqvist för bilden!

Nu öppnar S-kongressen!

Då är jag på plats i Svenska Mässan inför den socialdemokratiska partikongressen. Jag är inte kongressombud, men som ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet har jag yttrande- och förslagsrätt. Spännande dagar väntar. Jag ska försöka ge korta rapporter på bloggen så ofta som möjligt.

Det fruktansvärda attentatet i Stockholm igår präglar förstås hela tillställningen. En kongress ska ingjuta hopp och tillförsikt, mobilisera partiets aktiva medlemmar och forma den politik som ska ligga till grund för de kommande årens verksamhet. Så  blir det säkert denna gången också. Men glädjen är i dag ersatt av sorg och vrede. De drabbade och deras närstående finns i våra tankar. Jag är tacksam över att polisutredningen tycks gå framåt och att vi tycks ha goda möjligheter att få kunskap om vad som hände och varför det hände. Ljuset ska segra över mörkret - även denna gång.

På kongressen kommer jag för egen del framför allt att agera i frågorna kring flykting- och migrationspolitiken, om utsatta EU-medborgare ("tiggarna") och vapenexporten. Jag vill se permanenta uppehållstillstånd och goda villkor för familjeåterförening för de människor som sökt och fått asyl i Sverige. Jag vill se en politik som inte stigmatiserar de människor som sitter utanför våra butiker och ber om hjälp. Jag vill se en socialdemokratisk politik som sätter ett absolut stopp för vapenexport till diktaturer och till länder som gravt bryter mot de mänskliga rättigheterna.

Vi får väl se hur det går. I'll keep you posted... :)

Visst behövs hårdare tag – mot främlingsfientlighet och rasism. Men inte mot offren.

Socialdemokraterna ska utgöra en motkraft till den politiska retorik om "hårdare tag" som  genomsyrar den svenska debatten om flyktingar/invandrare och om utsatta EU-migranter. Repressiva åtgärder tenderar att rikta in sig på symptomen och inte på orsakerna. Visst behövs hårdare tag – mot främlingsfientlighet och rasism. Men inte mot offren.

Ungefär så skriver jag i dag tillsammans med Thomas Hammarberg i en artikel på DN Debatt. Thomas Hammarberg har bland mycket annat varit generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center och varit Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter. I artikeln är i vi kritiska mot den socialdemokratiska partistyrelsens förslag till riktlinjer inför kongressen i nästa vecka. Vi menar att förslagen inte tillräckligt bidrar till att stötta de flyktingar och de romska migranter som befinner sig i Sverige.

I stället vill vi:

Återinför principen om permanenta uppehållstillstånd i stället för tillfälliga tillstånd för de flyktingar som beviljas asyl. Tillfälliga uppehållstillstånd skapar oro och osäkerhet och innebär att människor förvägras möjligheten att i trygghet planera för sin framtid i Sverige. Därigenom skadas också integrationen, eftersom människors motivation att lära sig språket, utbilda sig och skaffa sig ett arbete minskar om de inte vet om eller hur länge de får stanna i Sverige.

Underlätta möjligheterna för familjer att återförenas i Sverige. Splittrade familjer skapar sorg och oro. Splittrade familjer motarbetar integrationen, då ständig oro för familjen är destruktivt för möjligheterna att utbilda sig och etablera sig på arbetsmarknaden.

Stöd de utsatta EU-medborgarnas kamp mot påtvingad misär och utanförskap – också via konstruktiva kontakter med deras hemländer och aktiva initiativ inom EU. Den bakomliggande antiziganismen måste motverkas betydligt mer kraftfullt än hittills. EU:s program med sociala fonder mot fattigdomen måste effektiviseras. Problemen kring brister i socialförsäkring och sjukvård måste lösas genom kontakter med hemländernas myndigheter.

Säg nej till krav på tiggeriförbud och andra repressiva åtgärder mot de utsatta EU-medborgarna. Att trappa upp vräkningarna är ingen lösning; i stället bör förebyggande åtgärder vidtas för att skapa möjligheter till tillåten, godtagbar övernattning för dessa besökare. Erfarenheten visar att om boendet och övriga livsomständigheter är trygga ökar möjligheten att både söka och få olika jobb.

Tack för allt stöd som har inkommit under dagen! Hela artikeln kan läsas här.

Angående utvisningarna av ungdomar till Afghanistan. Riv upp den restriktiva flyktinglagstiftningen nu!

I lördags genomfördes ett stort antal manifestationer i Sverige kring parollen "Stoppa utvisningarna av ungdomar till Afghanistan". Manifestationerna är en ljusglimt i debatten om den svenska flyktingpolitiken. Både säkerhetsläget och humanitära skäl talar för att låta afghanska ungdomar stanna i Sverige i stället för att utvisas till det osäkra och krigshärjade Afghanistan. Flera av ungdomarna har bott i Sverige länge, lärt sig svenska och på allvar börjat integrera sig i det svenska samhället. Nu kastas de tillbaka till ett land där de i många fall saknar sammanhang och tillhörigheter.

Den flyktingpositiva opinionen i Sverige har varit demobiliserad sedan den nya, restriktiva lagstiftningen röstades igenom i riksdagen i början av sommaren. Lördagens manifestationer visar att det nu är dags att ta nya tag. Motståndet mot den nya, restriktiva politiken kan till exempel organiseras kring följande paroller:

Utforma garantier för att den tillfälliga lagstiftningen verkligen blir tillfällig och att permanenta uppehållstillstånd åter blir regel i stället för undantag.

Genomför redan nu lättnader i anhöriginvandringen så att splittrade familjer får ökade möjligheter att återförenas i Sverige.

Avveckla de tillfälliga gränskontrollerna till Sverige i samband med att det nuvarande tillståndet löper ut den 11 november.

De akuta problem för det svenska mottagningssystemet som de nya flyktinglagarna avsåg att lösa är inte längre för handen. Förra veckan kom bara 80 personer om dagen till Sverige för att söka asyl. Det är en rännil jämfört med föregående år, och än mindre i förhållande till de behov av skydd som finns. Turkiets gräns mot Syrien är stängd, liksom Västra balkanrutten. Flyktingarna förmår inte längre ta sig till Sverige. Låt oss då ta bättre hand om och underlätta integrationen för de människor som är här.

Den som vill kan skriva under uppropet Stoppa utvisningarna av afghanska undomar! Uppropet stöds bland annat av Sveriges Läkarförbunds etik- och ansvarsråd och Akademikerförbundet SSR.

Allt färre söker asyl i Sverige. Återinför permanenta uppehållstillstånd och sluta splittra familjer

Allt färre människor på flykt får möjlighet att söka asyl i Sverige. I dag meddelade Migrationsverket att endast 34 500 människor förväntas söka asyl i Sverige i år. Bedömningen innebär nästan en halvering jämfört med i april, då Migrationsverket räknade med omkring 60 000 asylsökande under 2016.

Den viktigaste förklaringen till att allt färre människor kommer till Sverige för att söka asyl är, enligt Migrationsverket, skärpta gränskontroller i Europa. Migrationsverket lyfter särskilt fram det kontroversiella avtalet mellan EU och Turkiet.

Om antalet asylsökande minskar kraftigt och förändringen har sin grund i skärpta gränskontroller i Europa urholkas argumenten för att hålla fast vid tillfälliga uppehållstillstånd och vid åtgärder som avsevärt försvårar familjers återförening. De tillfälliga uppehållstillstånden innebär en ökad osäkerhet för de som allra mest behöver säkerhet och trygghet och försvårar integrationen av dem som beviljats asyl i Sverige. Att splittra familjer innebär ökat lidande och försämrade möjligheter till integration.

På twitter skriver justitieminister Morgan Johansson att den nedskrivna prognosen innebär att vi nu kan satsa på att ”ge alla de flyktingar som kom förra året en bra start i Sverige”. Det är utmärkt. Ett första steg på den vägen vore att återinföra permanenta upphållstillstånd och undvika att splittra familjer.

Nej till den nya, restriktiva flyktingpolitiken!

I morgon tisdag tar riksdagen ställning till den rödgröna regeringens förslag till lagändringar som lägger svensk asylpolitik på EU:s miniminivå. Olyckligtvis tyder det mesta på att regeringens förslag går igenom.

Jag har två huvudinvändningar mot förslagen. Min första invändning avser införandet av tillfälliga uppehållstillstånd som regel. Människor som flytt från krig och nöd behöver trygghet. Genom att inte längre ge dem permanenta uppehållstillstånd erbjuds de otrygghet i stället för trygghet. Människor som inte vet om de får bo kvar i landet efter tre år får svagare incitament för att lära sig svenska och överhuvudtaget etablera sig i samhället. Därför motverkar tillfälliga uppehållstillstånd en positiv integration. Migrationsverket måste nu lägga stora, kostsamma insatser på att administrera uppföljningen av de tillfälliga uppehållstillstånden. Dessa pengar hade kunnat göra bättre nytta om de använts på annat sätt.


Min andra invändning avser de kraftigt begränsade möjligheterna till familjeåterförening. Begränsade möjligheter att återförenas med sin familj innebär ökat lidande, motverkar integrationen och står i motsättning till Sveriges åtaganden enligt FN:s barnkonvention.


Målsättningen med den restriktiva politiken är att få färre flyktingar att söka skydd i Sverige. Då vore det ju rimligt att de som redan sökt asyl i Sverige undantogs från bestämmelserna.


Kritiken mot den rödgröna regeringens nya restriktiva politik har varit mycket hård. Röda Korset, Rädda Barnen, Unicef, UNHCR, Amnesty International, Advokatsamfundet - civilsamhället har stått i kö för att framföra sin oro och sin kritik. På DN Debatt protesterar i dag samtliga biskopar i Svenska kyrkan mot lagförslagen.

Som ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet har jag strävat efter att vara en tydlig röst i protesterna mot den nya restriktiva politiken. Ett urval av mina och förbundets uttalanden och artiklar finns här - det har blivit ganska många under det senaste året.

Nu gäller det att ta strid för att den tillfälliga lagen blir så kortvarig som möjligt. Lika stolt som jag var när Stefan Löfven i höstas stod på Medborgarplatsen och utropade: Mitt Europa bygger inte murar! - lika stolt kommer jag att vara när lagen avvecklas och Sverige återigen blir ett land som välkomnar människor som befinner sig på flykt.

För att så skall bli fallet krävs det att vi är många som hjälper till. Om du är rödgrön i sinnet så bli gärna bli medlem i Socialdemokrater för tro och solidaritet och delta i kampen mot den restriktiva flyktingpolititiken. Det blir du enkelt här.

Därför är jag besviken på att tillfälliga uppehållstillstånd införs

I dag slöts en blocköverskridande överenskommelse mellan sex partier - Socialdemokraterna, Miljöpartiet och de fyra allianspartierna - om den svenska flyktingpolitiken. Vänsterpartiet valde att ställa sig utanför överenskommelsen och Sverigedemokraterna var av naturliga skäl inte inbjudna.

Överenskommelsen innehåller både bra och dåliga saker. Det är bra att alla kommuner nu måste ta emot flyktingar, att kommuner får ett engångstillskott på tio miljarder kronor, att antalet kvotflyktingar ökar och att det öppnas för humanitära visum. Det är dåligt att det ruckas på kollektivavtalen, att RUT utvidgas och - framför allt - att det införs tillfälliga i stället för permanenta uppehållstillstånd.

Det är naturligt att en kompromiss innehåller både bra och dåliga saker. Annars är det ingen kompromiss. Men jag har svårt att acceptera att de rödgröna regeringspartierna vek sig för Moderaternas och Kristdemokraternas (och Folkpartiets?) krav på tillfälliga uppehållstillstånd.

Det finns flera argument för att tillfälliga uppehållstillstånd inte är bra.

1.) Människor som flytt från krig och nöd behöver trygghet. Genom att inte längre ge dem permanenta utan i stället tillfälliga uppehållstillstånd erbjuds de otrygghet i stället för trygghet.

2.) Människor som inte vet om de får bo kvar i landet efter tre år får svagare incitament för att lära sig svenska och överhuvudtaget etablera sig i samhället. Därför motverkar tillfälliga uppehållstillstånd en positiv integration.

3.) Migrationsverket måste nu lägga stora, kostsamma insatser på att administrera uppföljningen av de tillfälliga uppehållstillstånden. Dessa pengar hade kunnat göra bättre nytta om de använts på annat sätt.

4.) Ingen tror egentligen att införande av tillfälliga uppehållstillstånd på ett signifikant sätt kommer att påverka flyktinginvandringen till Sverige. I stället blir införandet en symbolpolitisk handling utan positiva effekter.

Det är en förmildrande omständighet att ensamkommande barn och barnfamiljer undantas från de tillfälliga uppehållstillstånden.

Jag kommenterar överenskommelsen tillsammans med S-studenters ordförande Elin Ylvasdotter här och för Aftonbladet här.

Därför är det fel att förbjuda tiggeri

Vid sin partistämma i helgen röstade Moderaterna ja till lokala tiggeriförbud. De flesta liberaler jag uppmärksammat tar avstånd från idén. Däremot noterar jag att liberala Göteborgs-Posten applåderar Moderaternas beslut.

Mina tankar går osökt till nobelpristagaren i litteratur Anatole France och hans visdomsord om jämlikheten: Lagen är lika för alla. Det är förbjudet för såväl fattiga som rika att sova under broarna, att tigga på gatan och att stjäla bröd.

Jag håller två argument som avgörande för varför det är fel att förbjuda tiggeri. För det första är det moraliskt felaktigt att förbjuda fattiga människor att be andra människor om hjälp. Jag vill inte leva i ett samhälle där en människa i nöd inte skall kunna be om hjälp utan att bryta mot lagen. En människa i nöd har - i min värld - alltid rätt att be andra människor om hjälp. Ett samhälle som förbjuder människor att be om hjälp är för mig ett omänskligt och ovärdigt samhälle.

För det andra innebär ett förbud mot tiggeri att man fokuserar på symptomen och inte på orsakerna. Fattiga människor blir inte mindre fattiga för att de inte längre får synas på gator och torg. Ett förbud är att slå ett stort hål i luften och sedan slå sig för bröstet i tron att man åtgärdat problemet. De förtryckande strukturerna och förtryckets orsaker finns emellertid kvar.

Dessa två huvudargument kan kompletteras med andra. Är det verkligen en rimlig prioritering av polisens arbetsuppgifter i dag att tvinga dem att jaga tiggare? Hur skall det bli med Frälsningsarmén och Läkare utan gränser och skolklasser som samlar in pengar till en skolresa eller till ensamkommande barn - skall de också rensas bort från gator och torg?

Visst - Moderaterna talar om "lokala" förbud. Tiggeriet skulle få fortsätta i stadsområden där det inte är så mycket folk i rörelse. Det är som att tillåta varuförsäljning på obebodda öar och sedan skryta med att man inte vill förbjuda detaljhandel.

Debattklimatet hårdnar. Tiggeriförbudet följs av krav på att flyktingars rätt till permanenta uppehållstillstånd skall avskaffas. Sverigedemokraterna lämnar sina riksdagsrum för att på gator och torg kampanja för att gränserna skall stängas. Flyktingförläggningar bränns.

Det gäller att stå emot.