Låt de afghanska flyktingarna stanna och granska Migrationsverkets agerande

I dag för fyra år sedan besökte jag de hundratals ungdomar från Afghanistan som på Medborgarplatsen i Stockholm manifesterade för att få stanna i Sverige. Jag läser i mina dagboksteckningar hur gripen jag var efter besöket. Så mycket liv, så mycket längtan - men också så mycket oro och så stark ångest över framtiden.

Redan då var jag övertygad om att det skulle bli praktiskt omöjligt för Sverige att utvisa mer än en mycket liten del av dem som fått avslag på sina asylansökningar till Afghanistan. Därför, menade jag, borde politiker och berörda myndigheter ta sitt ansvar och främja integrationen genom att ge dessa ungdomar permanenta uppehållstillstånd så de i trygghet kunde arbeta och studera och skapa sig en framtid i vårt fantastiska land.

Jag var långt ifrån ensam om att göra denna bedömning. Men responsen uteblev. 

Idag har de värsta farhågorna för Afghanistans framtid besannats. Talibanerna styr landet. Det råder ingen tvekan om att kvinnors ställning kommer att försämras, den fria pressen undermineras och förutsättningarna för en demokratisk utveckling med fria val och respekt för mänskliga rättigheter raseras. Alla inser att det under överskådlig tid inte kommer att vara möjligt att sända tillbaka flyktingar till Afghanistan.

Migrationsverket har tillfälligt stoppat alla utvisningar till landet. Men det krävs en långsiktig lösning för att dessa ungdomar inte ska hamna i ett juridiskt limbo. Ungdomarna måste genom uppehållstillstånd få bättre förutsättningar att arbeta och studera och bli en del av vårt svenska samhälle.

Så mycket lidande och så stora bortkastade resurser (till exempel i form av merarbete för Migrationsverket och migrationsdomstolarna) hade kunna undvikas om dessa unga hade fått permanenta uppehållstillstånd redan 2017. Låt oss se till att politikerna inte gör om samma misstag en gång till. 

Det är mindre än ett år sedan kristdemokraternas partiledare Ebba Busch på fullt allvar föreslog att Sverige skulle bygga fängelser i Afghanistan (!), för att minska platsbristen i svenska fängelser. Och bara för en dryg månad sedan föreslog moderaternas migrationspolitiska talesperson Maria M Stenergard att Sverige borde dra in biståndet till Afghanistan eftersom landet inte var tillräckligt samarbetsvilligt med att processa utvisningar från Sverige till Afghanistan. Jag är orolig över att så fundamentalt felaktiga säkerhetsbedömningar av etablerade politiker sorglöst och okritiskt får ligga till grund för spektakulära politiska förslag.

Det är häpnadsväckande att Migrationsverket bara för några veckor sedan gjorde anspråk på att fortsätta utvisa människor till Afghanistan och att ansvariga politiker lät detta ske. Här krävs någon form av granskning - gärna genom en statligt tillsatt kommission med oberoende ledamöter - för att granska till exempel hur Migrationsverkets framtidsinriktade säkerhetsbedömningar kunde slå så fel. Granskningen bör syfta till att vara ansvarsutkrävande och ge vägledning framåt sa att misstagen inte ska upprepas i framtiden.

Klokt och nödvändigt - Migrationsverket stoppar alla utvisningar till Afghanistan

Idag beslöt Migrationsverket att med omedelbar verkan stoppa alla utvisningar till Afghanistan. Orsaken är den "oroväckande och svårbedömda" säkerhetsutvecklingen i landet. 

Beslutet är nödvändigt och klokt. Visserligen kommer det alldeles för sent. Säkerhetssituationen i Afghanistan har under en lång tid successivt försämrats. Flera människorättsorganisationer och rörelser från civilsamhället har därför länge krävt att utvisningarna ska stoppas. Ett tidigare beslut hade inneburit avsevärt mindre mänskligt lidande och givit det svenska samhället bättre möjligheter att integrera de berörda.

Men bättre sent än aldrig. I dag är jag glad och tacksam över Migrationsverkets beslut.

Nu gäller det att blicka framåt. Vi visste redan tidigare att det i praktiken skulle bli omöjligt att utvisa mer än en mycket liten del av de 7 000 skyddssökande människorna Afghanistan. Än färre kommer att kunna utvisas dit i framtiden, även om - vilket vi verkligen hoppas - säkerhetsläget i Afghanistan på sikt förbättras. Därför gäller det nu att ge dessa människor så goda förutsättningar som möjligt att skapa sig ett gott liv i Sverige - genom arbete och studier. De som sitter i förvar måste släppas ut, i de fall de inte är dömda för brott. Bäst vore att hitta en form för att ge de berörda skyddssökande permanenta uppehållstillstånd, vilket skulle förbättra förutsättningarna för dem att som fullvärdiga medborgare etablera sig i vårt land.

Jag vill också rikta ett stort tack till alla dessa människor i Sverige som på olika sätt och i olika former kämpat så hårt för att hjälpa de asylsökande och stoppa utvisningarna. Vi sörjer den tragiska händelseutvecklingen i krigets och terrorns Afghanistan, men gläds över att så många utvisningshotade människor och deras familjer nu åtminstone tillfälligt kan få sinnesro.

Bra att C nu öppnar för att låta de unga ensamkommande stanna!

Centerpartiet vill att en ny humanitär grund i migrationslagstiftningen utformas så att den omfattar även de ensamkommande som fått uppehållstillstånd genom gymnasielagen. Bra! Gymnasielagens krav på att de ensamkommande bara sex månader efter avslutad gymnasieutbildning ska ha skaffat sig en anställning som omfattar minst två år har i pandemins spår blivit orimligt. Nu kan dessa unga  - som Sverige investerat så mycket i och som i många fall rotat sig i landet - i stället för att kastas ut få förlängt tillfälligt uppehållstillstånd och mer långsiktiga förutsättningar och möjligheter att planera sitt liv i Sverige, vårt växande hem.

Nej, det är ingen amnesti. Men det är ett steg i rätt riktning.

Många ensamkommande har nu gått ut gymnasiet och letar desperat efter ett varaktigt arbete för att inte kastas ut till krigets och terrorns Afghanistan. Jag förutsätter att ingen enskild person som skulle  omfattas av den lagstiftning som Centerpartiet förespråkar utvisas innan den nya migrationslagen är på plats om några månader.

Jag noterar också att Migrationsdomstolen i Stockholm i sitt remissvar till den migrationspolitiska kommitténs betänkande uttrycker skepsis till att Sverige skulle övergå från permanenta till tillfälliga uppehållstillstånd. Kirsi Laakso Utvik, chefsrådman vid Migrationsdomstolen vid Förvaltningsrätten i Stockholm, klargjorde i TV4 Nyheterna igår att en sådan övergång inte skulle innebära någon större förändring, eftersom omkring 98 procent av ansökningarna om att förlänga tillfälliga uppehållstillstånd ändå beviljas. Förslaget ger ett intryck av symbolpolitik, menade hon. Dessutom innebär tillfälliga uppehållstillstånd ökad arbetsbörda för Migrationsdomstolarna, eftersom antalet ansökningar om förlängning kommer att öka väldigt mycket.

Migrationspolitiken är i rörelse. Det gäller att alla som vill se en mer humanitär och solidarisk asylpolitik än den som den tillfälliga lagen representerar förmår hålla i och sätta press på ansvariga politiker under de viktiga månader som kommer.

Viktigt att S säger nej till M:s krav på "volymmål" för asylmottagningen

Den parlamentariskt sammansatta migrationspolitiska kommittén, eller Kommittén om den framtida svenska migrationspolitiken (Ju 2019:01) som den formellt heter, går nu in i slutfasen av sitt arbete. I slutet av juli ska de politiska partierna ha kommit överens om förslag som har brett stöd i riksdagen, och TT berättar att kommitténs opolitiska sekretariat nu tagit fram ett helhetsförslag som partierna förhandlar om.

I denna text tänkte jag uppehålla mig kring en av de punkter som partierna förhandlar om. Moderaterna vill gärna att det sätts upp ett volymmål för den svenska asylpolitiken, det vill säga att Sverige formulerar ett tak för hur många människor som söker asyl i Sverige. (I sekretariatets förslag används nu i stället ordet "riktmärke" - det har dålig klang att beskriva enskilda människor på flykt från krig och förtryck i termer som "volymer".)

Socialdemokraterna i kommittén vill helst inte ha ett sådant volymmål. Å andra sidan vill Socialdemokraterna väldigt gärna ha med Moderaterna på en överenskommelse - dels för att skapa långsiktighet i migrationspolitiken, dels för att man hoppas att på så sätt kunna avföra migrationspolitiken som en stridsfråga mellan S och M.

Så kanske att Socialdemokraterna accepterar principen om volymmål i hopp om att skapa fred med Moderaterna om flyktingpolitiken. Men en sådan strategi kan bli ett praktfullt socialdemokratiskt självmål.

Moderaterna blir naturligtvis jätteglada om Socialdemokraterna accepterar principen om volymmål. Samtidigt vill Moderaterna gärna ha kvar konflikten om migrationspolitiken med Socialdemokraterna. Risken finns att Moderaterna - när Socialdemokraterna väl accepterat principen om volymmål - ändå i sista minuten väljer att inte komma överens med motiveringen att socialdemokraternas kompromissvilja gått tillräckligt långt. Eller att Moderaterna visserligen accepterar överenskommelsen, men varje år framöver tar strid med Socialdemokraterna om hur stort volymmålet/riktmärket ska vara. Moderaterna är tydliga med att de vill minska Sveriges asylmottagande från dagens cirka 20 000 asylsökande per år till ner mot 5 000 asylsökande per år - och att volymmålet ska fungera som "ett kraftfullt styrmedel".

På så sätt vinner Moderaterna både i sak (det införs ett volymmål/riktmärke för asylmottagningen) och strategiskt (konflikten med Socialdemokraterna om migrationspolitiken hålls vid liv och förs nu ännu mer på Moderaternas planhalva - hur mycket flyktingmottagningen bör minska).

Min ståndpunkt är Sverige ska inte ha ett tak/mål/riktmärke för asylinvandringen. Som 16 av Sveriges mest framstående folkrättsexperter skrev på DN Debatt för en tid sedan:

Kan vi med trovärdighet fortsätta att ställa krav på andras respekt för folkrätt och internationellt samarbete om vi själva ifrågasätter allmänt accepterade principer? Kan vi förvänta oss att Libanon välkomnar 1 miljon syriska flyktingar och Pakistan 2,9 miljoner från Afghanistan om vi själva sätter ett ”tak”? Och vad ska vi nordbor, världens mest välmående folk, säga till fattiga Uganda, med nära 1 miljon flyktingar, när vi stänger våra gränser?

Respekten för flyktingkonventionen är inte bara en fråga om trovärdighet i internationellt samarbete och efterlevnad av internationella avtal, utan också om grundläggande mänsklig värdighet och hur vi vill att våra samhällen ska se ut. Svenska riksdagspartier bör nu reagera och stå upp för flyktingkonventionen och flyktingars rättigheter.

Våldet ökar i Afghanistan - stoppa utvisningarna nu!

Våldet i Afghanistan trappas upp ytterligare. Bara under de senaste veckorna har talibanerna, enligt Reuters, genomfört 4 500 attacker i landet: The Taliban have mounted more than 4,500 attacks in Afghanistan, marking a sharp escalation in violence, in the 45 days since signing a deal with the United States that paves the way for a U.S. troop drawdown. Det är en ökning med mer än 70 procent sedan samma period förra året.

Den accelererande våldsutvecklingen i Afghanistan förstärker orimligheten och omänskligheten i att Sverige utvisar människor dit. Afghanistan är ett land till vilket utrikesdepartement mot bakgrund av säkerhetsläget sedan länge avråder från alla resor till.

En särskilt utsatt grupp är de unga ensamkommande som sökte asyl i Sverige hösten 2015 och som nu omfattas av gymnasielagen. Snart går dessa unga människor ut sin gymnasieutbildning. Enligt lagen har de då sex månader på sig att skaffa sig en fast anställning. Annars kommer de att utvisas - väldigt många av dem just till krigets och terrorns Afghanistan.

Corona-krisen har i grunden förändrat förutsättningarna för gymnasielagen. Sverige står inför en hastigt växande arbetslöshet. Att då begära att dessa unga människor på bara sex månader efter att de gått ut gymnasiet ska ha kunnat skaffa sig en fast anställning är förstås inte realistiskt.

Det humanitära svaret är i stället att här och nu välkomna dessa unga människor med sin gymnasieexamen till Sverige - vårt växande hem. Det vore värdefullt om regeringen förklarade att ingen som omfattas av gymnasielagen kommer att utvisas för att hen inte lyckats skaffa sig en fast anställning på sex månader. Det går att hantera lagstiftningsvägen - om den politiska viljan finns.

I ett vidare perspektiv ska förstås alla utvisningar till Afghanistan stoppas. Den bästa vägen fram är  att genom lagstiftning utfärda en amnesti för de ensamkommande unga som vistats i Sverige i över ett år. En sådan amnesti måste komma - och ju förr, desto bättre för både de ensamkommande och för Sverige.

Socialdemokrater för tro och solidaritet har i samverkan med civilsamhället tagit fram 28 skarpa förslag för en human flyktingpolitik. Förslagen finns här. Läs och sprid gärna.

I Coronans spår - utvisa inte unga som omfattats av gymnasielagen till Afghanistan!

I dessa Corona-tider är det viktigt att vi tar hand om varandra. Särskilt viktigt är det att vi tar hand om de människor som är allra mest utsatta. En sådan grupp är de unga ensamkommande som sökte asyl i Sverige hösten 2015 och som nu omfattas av gymnasielagen.

Snart går dessa unga människor ut sin gymnasieutbildning. Enligt lagen har de då sex månader på sig att skaffa sig en fast anställning. Annars kommer de att utvisas - väldigt många av dem till krigets och terrorns Afghanistan. (En artikel i Dagens ETC uppmärksammar saken - men bakom betalvägg.)

Corona-krisen har i grunden förändrat förutsättningarna för gymnasielagen. Risken är stor att Sverige står inför en hastigt växande arbetslöshet. Att då begära att dessa unga människor bara sex månader efter att de gått ut gymnasiet ska ha erhållit en fast anställning är förstås inte realistiskt.

Det humanitära svaret är i stället att välkomna dessa unga människor med sin gymnasieexamen till Sverige - vårt växande hem. Det vore värdefullt om regeringen förklarade att ingen som omfattas av gymnasielagen kommer att utvisas för att hen inte lyckats skaffa sig en fast anställning på sex månader. Det går att hantera lagstiftningsvägen - om den politiska viljan finns.

Gymnasielagen är otillräcklig - amnesti nu!

De allra flesta politiker inser nog att en amnesti för ensamkommande unga är oundviklig, av humanitära och praktiska skäl. Ju förr den beslutas desto bättre. Så skriver Alex Voronov, politisk redaktör på liberala Eskilstuna-Kuriren/Strengnäs Tidning och Katrineholms-Kuriren i en viktig och  läsvärd artikel.

Alex Voronov har alldeles rätt. Den tillfälliga gymnasielagen som skulle ge unga ensamkommande en möjlighet att stanna i Sverige var bättre än ingenting. Ekot berättar till exempel i dag att de två första ungdomarna nu har fått permanent uppehållstillstånd efter att ha uppfyllt kraven i lagen. Det är bra. Men sammantaget är lagen humanitärt och praktiskt otillräcklig för att hantera situationen för de tusentals unga människor som nu bott i Sverige i snart fem år, och som fortfarande lever i skräck för att utvisas till exempelvis Afghanistan.

Röda Korsets nyutkomna rapport "Mitt liv räknas. Den humanitära situationen för ensamkommande unga" vittnar om dessa ungdomars liv i ett limbo där de hamnar mellan stolar med avseende på rätt till boende och ekonomiskt stöd. Många drabbas av psykisk ohälsa och riskerar att dras in i ett skuggsamhälle där de exploateras av i sexhandel, droghandel, kriminell verksamhet och som arbetskraft.

Vi talar om kanske upp mot 10 000 ungdomar som vistats i Sverige i snart fem år. Det är ett underbetyg åt svensk flyktingmottagning att situationen för dessa unga inte kunnat lösas på ett humanitärt och rättssäkert sätt under alla dessa år. Nu är läget som det är. Det finns inte på kartan att Sverige ska utvisa 10 000 ungdomar till krigets och terrorns Afghanistan. Det vore omänskligt och humanitärt oacceptabelt, och det är i praktiken inte heller möjligt. Varje enskilt utvisning kräver stor planering och förarbete.

Så i stället för att riskera att dessa unga människor blir en del av ett växande skuggsamhälle bör vi skapa ordning och reda och trygghet i deras situation genom att nu ge dem permanenta uppehållstillstånd. Det vore bra för ungdomarna, och det vore bra för Sverige - vårt växande hem!

Eller som Alex Voronov skriver: Man kan låta bli att kalla det amnesti. Men det är vad det handlar om.

Nej till volymmål för asylinvandringen!

Nej, Sverige ska inte ha ett tak för asylinvandringen. Ett sådant tak är oförenligt med asylrätten och är inte värdigt ett av världens rikaste och allra mest välmående länder. Som 16 av Sveriges mest framstående folkrättsexperter skrev på DN Debatt för en tid sedan:

Kan vi med trovärdighet fortsätta att ställa krav på andras respekt för folkrätt och internationellt samarbete om vi själva ifrågasätter allmänt accepterade principer? Kan vi förvänta oss att Libanon välkomnar 1 miljon syriska flyktingar och Pakistan 2,9 miljoner från Afghanistan om vi själva sätter ett ”tak”? Och vad ska vi nordbor, världens mest välmående folk, säga till fattiga Uganda, med nära 1 miljon flyktingar, när vi stänger våra gränser?

Respekten för flyktingkonventionen är inte bara en fråga om trovärdighet i internationellt samarbete och efterlevnad av internationella avtal, utan också om grundläggande mänsklig värdighet och hur vi vill att våra samhällen ska se ut. Svenska riksdagspartier bör nu reagera och stå upp för flyktingkonventionen och flyktingars rättigheter.

Ja, det var ord och inga visor.

Nu menar en del att Sverige ska kringgå asylrätten genom att inte sätta upp en bestämd siffra för hur många asylsökande som Sverige ska ta emot, utan i stället sätta upp ett slags relativt volymmål om att Sverige inte ska ta emot fler asylsökande jämfört med folkmängd än genomsnittet i EU. Men vad händer då om målet inte nås, om antalet människor som utnyttjar sin mänskliga rättighet att söka asyl överstiger detta mål? Jo, då är tanken att Sverige ska nå volymmålet genom att i stället ta emot färre kvotflyktingar. Dessa kvotflyktingar väljs ut av FN och gruppen utgörs av de allra mest hjälpbehövande flyktingarna. Kvotflyktingar ska absolut inte användas som ett dragspel för att nå "volymmål". Jag förutsätter att de socialdemokratiska ledamöterna i den migrationspolitiska kommittén vägrar gå Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna till mötes och i stället säger bestämt nej till ett sådant förslag.

Nej, Sverige kan inte "hjälpa alla". Men diskussionen borde handla om hur Sverige ska kunna hjälpa fler - inte färre - av de 70 miljoner människor som i dag befinner sig på flykt.

KD vill att 16-åringar ska försörja sina föräldrar - annars hålls familjen splittrad?

I dag beslöt Kristdemokraternas riksting att ensamkommande barn som fått skydd i vårt land måste försörja sina föräldrar för att kunna återförenas med dem i Sverige.

Har jag missuppfattat något? Annars är väl detta ett beslut vars absurda konsekvenser är svåra att överträffa.

Vi tänker oss en 16-årig pojke som flytt från Afghanistan eller från Syrien för att slippa tvingas strida för talibanerna eller för IS. Han kommer efter svåra och krokiga vägar till vårt land och beviljas på goda grunder asyl. Hans pappa har dött i kriget, men hans mamma lever. I stället för att se till att pojken får en utbildning ska han som 16-åring tvingas ut på arbetsmarknaden för att kunna försörja sin mamma och hålla samman sin familj.

Så mycket för Kristdemkoraternas syn på vikten av att hålla samman familjen.

Som sagt - kanske har jag missuppfattat något. I så fall vore jag tacksam över om någon berättade för mig varför scenariot ovan inte skulle bli konsekvensen av Kristdemokraternas beslut.

Det är nog nu. Socialdemokrater för tro och solidaritet tar initiativ till en ny migrationspolitik

Asylrätten är under attack. Från allt fler håll framförs förslag om att asylrätten borde avvecklas. Förslag om att Sverige borde sätta ett tak för flyktingmottagningen stöds av argument som ställer grupper mot varandra och inger en falsk bild av att flyktingmottagande ska ställas mot välfärd.

Kraven framförs i en tid då Sverige genom den tillfälliga migrationspolitiska lagen redan skärpt villkoren för asyl och där antalet flyktingar som söker skydd i Sverige är lägre än på mycket länge. Asylrätten är en grundläggande mänsklig rättighet som bör utvecklas och förstärkas, inte avvecklas. Utvisningarna av ungdomar till krigets och terrorns Afghanistan fortsätter. Permanenta uppehållstillstånd har ersatts av tillfälliga, vilket skapar oro och osäkerhet och försvårar integrationen.

Det är nog nu. Socialdemokrater för tro och solidaritet tar initiativ till att formulera ett migrationspolitiskt program med utgångspunkt i en positiv inställning till invandring och flyktingmottagning. Arbetet med att utforma programmet ska ske i samverkan och dialog med civilsamhället och med arbetarrörelsen i vid bemärkelse.

Arbetet med att utforma ett sådant program vill vi göra i samverkan och dialog med civilsamhällets organisationer och med arbetarrörelsen i vid bemärkelse. Socialdemokrater för tro och solidaritet kommer under den närmaste tiden att påbörja arbetet med en sådan samverkan och dialog. Den färdiga programtexten kommer att presenteras våren 2020.

Du kan läsa mer om programarbetet här.

Och du får gärna bli medlem av Socialdemokrater för tro och solidaritet och tillsammans med oss arbeta för en förändrad migrationspolitik. Klicka här för att bli medlem.

Värna asylrätten - säg nej till M:s förslag om ett tak för asylskydd i Sverige

Moderaterna vill att färre människor som befinner sig på flykt ska få skydd i Sverige. Ja, det är faktiskt sant. I en artikel i Aftonbladet i dag skriver partiets gruppledare i riksdagen Tobias Billström och partiets migrationspolitiska talesperson Maria Malmer Stenergard att Sverige ska ha ett "volymmål" där högst 8 000 människor får möjlighet att söka asyl i Sverige. (De senaste 20 åren har Sverige inte varit i närheten av ett så lågt antal. I fjol tog Sverige emot drygt 21 000 asylsökande, vilket i sin tur var det lägsta antalet sedan 2005.)

Men det går inte för en enskild stat att sätta ett "tak" för hur många som ska få söka asyl i landet. Att få söka asyl är en mänsklig rättighet, såsom det anges till exempel i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna artikel 14 och som regleras i 1951 års Flyktingkonvention. Det internationella erkännandet av att förföljda människor har rätt till asyl är ett fantastiskt framsteg i mänsklighetens historia. Men formuleringen "värna asylrätten" lyser med sin frånvaro i moderaternas artikel.

Antalet människor som behöver söka asyl avgör av händelseutvecklingen i omvärlden. Därför blir ett i förväg bestämt "tak" inte realistiskt. Vi tänker oss att Moderaterna fick igenom sitt förslag om ett tak på högst 8 000 asylsökande på ett år. Men asylpolitiken ska ju fungera även när det inte är vackert väder. Om vi tänker oss att Ryssland som ett led i en framtida konflikt beslöt sig för att ockupera Finland och motståndskamp bröt ut så skulle ju ett stort antal finländare ta sig till Sverige och ansöka om asyl. Skulle Sverige då vägra ta emot dem med argumentet att "taket" redan är nått? Tanken faller på sin egen orimlighet. (Ja, som någon påpekat så kan ju finländare bosätta sig i Sverige utan att söka asyl - exemplet ska läsas principiellt.)

I dag befinner sig över 70 miljoner människor i världen på flykt. Jag påminner gärna om vad 16 av landets mest framstående och respekterade folkrättsexperter skrev på DN Debatt för en tid sedan. Jag hoppas särskilt att många moderater väljer att läsa texten.

Kan vi med trovärdighet fortsätta att ställa krav på andras respekt för folkrätt och internationellt samarbete om vi själva ifrågasätter allmänt accepterade principer? Kan vi förvänta oss att Libanon välkomnar 1 miljon syriska flyktingar och Pakistan 2,9 miljoner från Afghanistan om vi själva sätter ett ”tak”? Och vad ska vi nordbor, världens mest välmående folk, säga till fattiga Uganda, med nära 1 miljon flyktingar, när vi stänger våra gränser?

Respekten för flyktingkonventionen är inte bara en fråga om trovärdighet i internationellt samarbete och efterlevnad av internationella avtal, utan också om grundläggande mänsklig värdighet och hur vi vill att våra samhällen ska se ut. Svenska riksdagspartier bör nu reagera och stå upp för flyktingkonventionen och flyktingars rättigheter.

Det är dags att stoppa utvisningarna till Afghanistan - Amnesti nu!

För några dagar sedan dödades 34 människor - mestadels kvinnor och barn - när en buss körde på en bomb i Afghanistan. Hade du missat det? Ja, det är inte så konstigt. Nyheter om civila dödsoffer i krigets och terrorns Afghanistan blir ofta bara en notis eller ett telegram i svenska medier.

År 2018 var ett av de dödligaste för civila i Afghanistan sedan talibanregimens fall. Afghanistan har passerat Syrien och toppar nu Global Peace Index över världens farligaste länder med avseende på krig och terrorism. Utrikesdepartementet avråder sedan länge alla svenskar från att resa till Afghanistan.

Ändå fortsätter Sverige att utvisa unga människor till Afghanistan. Det är en skam.

Antalet utvisningshotade unga uppgår kanske till 6000-8000 människor. Endast en mycket liten del av dessa unga människor kommer i praktiken att kunna utvisas. I stället ökar risken att dessa unga blir en del av ett skuggsamhälle, med en grogrund för utanförskap, kriminalitet och droghantering.

Den bästa vägen fram är därför att genom lagstiftning utfärda en amnesti för de ensamkommande unga som vistats i Sverige i över ett år. Vid sidan av de humanitära värdena med en sådan åtgärd skulle det underlätta integrationen av dessa unga i Sverige, vårt växande hem. Det är viktigt att föra fram kravet på en sådan amnesti till den migrationspolitiska kommitté som riksdagen tillsatt och som nästa år ska presentera sina förslag om en förändrad svensk migrationspolitik. Men kravet på en amnesti bör föras fram i alla relevanta sammanhang - situationen är akut för många av dessa unga människor och deras närstående. Stoppa utvisningarna nu!

Ge gärna stöd till den pågående manifestationen på Norra Bantorget i Stockholm, till stöd för de afghanska flyktingar och särskilt barnfamiljer. Om inte annat, så ta vägen förbi och prata med dem. Ett samtal är ett sätt att visa medmänsklighet och kan också betyda så mycket.

Ulf Kristersson och "den nya svenska modellen"

I sitt tal i Almedalen i kväll använde moderatledaren Ulf Kristersson uttrycket "den nya svenska modellen" inte mindre än tio gånger. Moderaterna tycks vilja utmana Socialdemokraterna om vem som är bäst lämpad att utveckla "den svenska modellen". Socialdemokraterna tar förstås gärna den striden.

Det har nu gått några år sedan Socialdemokraterna bestämde sig för att damma av begreppet "den svenska modellen". Jag var rätt skeptisk då och trodde att begreppet skulle uppfattas som daterat. Fel fick jag. Som jag tidigare visat var de borgerliga partierna och borgerliga ledarsidor snabba med att föra debatten om "den svenska modellen" vidare. Den ende som tjurade var tidigare politiske reportern K G Bergström som tyckte att medierapporteringen skulle fokusera på migrationsfrågor i stället för på "den svenska modellen".

Risken med att använda begreppet "den svenska modellen" är förstås att vi fyller begreppet med allt vi tycker är bra. Sverige har haft fred i 200 år - det är den svenska modellen! Sverige är ett av världens mest framstående länder när det gäller klimat och hållbar utveckling - det är den svenska modellen! Sverige är ett av världens mest jämlika och jämställda länder - det är den svenska modellen!

Vi vill gärna knyta samman "Sverige" och "det svenska" med värden vi gillar. Debatten om "den svenska modellen" blir därför lätt också en debatt om vad som är "Sverige" och vad som är "svenskt". Inte bara om hur vi vill utveckla samhället, utan också om vilka vi är och vilka vi vill vara.

Det kan bli en spännande och svårstyrd debatt, om svensk nationalism och svensk exceptionalism och om Sveriges politiska framtid. Låt oss hoppas att den kan föras i seriösa former av personer som vill vara vuxna i rummet och som avstår från signalpolitiska, populistiska utspel.

För övrigt tycker jag att moderaternas förslag tidigare i dag att dra in rätten till tolkstöd för den som inte behärskar svenska i vid kontakter med myndigheter är ett väldigt dåligt förslag.

Hur långt är ett andrum?

Sverige behöver ett andrum, sa justitieminister Morgan Johansson när han senhösten 2015 motiverade varför Sverige skulle ändra sin flyktingpolitik i mer restriktiv riktning. Själv tänkte jag att det snarare var människor som tvingats fly från sina hem som behövde ett andrum - ett andrum från sitt flyktingskap.

När Morgan Johansson sa att Sverige behövde ett "andrum" var det i ett läge där Sverige under ett enda år tog emot närmare 160 000 asylsökande. Det var en fantastiskt prestation, och Sverige klarade det. Sedan dess har antalet asylsökande rasat. Förra året kom endast 21 502 asylsökande till Sverige, det lägsta antalet sedan 2005. Hittills i år har 8 917 asylsökande sökt sig hit.

Så när riksdagen på tisdag i nästa vecka röstar om huruvida den "tillfälliga" migrationslagen från 2016 ska förlängas kunde man tycka att Sverige nu fått tillräckligt med andrum. Men icke -  i stället kommer riksdagen sannolikt att besluta att den "tillfälliga" lagen ska förlängas med ytterligare två år. Se upp när en beslutsfattare motiverar en obekväm lag med att den ska vara "tillfällig" - tillfälliga lagar riskerar alltid att bli permanenta.

I dag presenterade regeringen direktiven till den parlamentariska kommitté som ska utforma den framtida svenska migrationspolitiken. Det finns en del i direktiven som är bra. Där slås till exempel redan i utgångspunkterna fast att den svenska migrationspolitiken ska vara  "human, rättssäker och effektiv" och att Sveriges åtaganden i förhållande till Genèvekonventionen och Europakonventionen ska respekteras. Återinförande av permanenta uppehållstillstånd (vars integrationsfrämjande effekter det råder stor enighet kring) ska utredas, liksom underlättande av anhöriginvandring och införandet av en ny humanitär grund för uppehållstillstånd.

Moderaterna rasar över direktiven, eftersom dessa inte innefattar hur man ska få människor som fått avslag på sin asylansökan att snabbt lämna landet.

Direktiven är förstås inte avgörande - det avgörande blir vilka förslag som kommer att presenteras när kommittén slutfört sitt arbete i augusti 2021. Det är mycket viktigt att civilsamhället och dess representanter mobiliserar för att driva processen i humanitär riktning.

Direktiven tar - vad jag har kunnat se - inte upp situationen för de många unga ensamkommande som finns i Sverige och som riskerar att  bli en del av ett växande skuggsamhälle präglat av utanförskap, kriminalitet och droghantering. Jag har tidigare anfört att den bästa vägen fram för denna grupp är att genom lagstiftning utfärda en amnesti för de ensamkommande unga som vistats i Sverige i över ett år. Jag står fast vid det - amnesti nu!

Jag rekommenderar Sveriges kristna råds välmotiverade uppmaning till riksdagen att rösta nej till förlängning av den tillfälliga migrationslagen. Noterar också att nätverket "Vi står inte ut men vi slutar aldrig kämpa" mobiliserar för att fylla riksdagens läktare i samband med omröstningen.

Nej. Utvisa inte Benjamin, fem månader gammal, till Afghanistan!

Benjamin, fem månader och född i Sverige, ska utvisas till Afghanistan trots att hans mamma är kvar i Sverige. Migrationsverket har avslagit Benjamins ansökan om uppehållstillstånd.

Benjamins mamma Javaher Rezai har tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige i enlighet med gymnasielagen. Men nu ska familjen splittras - lille Benjamin ska tillsammans med sin pappa och sin femårige storebror utvisas till krigets och våldets Afghanistan

Migrationsverkets beslut visar på absurditeten - i det här fallet tvekar jag inte att använda ordet  omänskligheten - i den svenska lagstiftningen. Syftet med gymnasielagen är ju att ge dem som omfattas av lagen möjlighet att efter avslutade studier söka arbete i Sverige, i förlängningen med möjlighet till permanent uppehållstillstånd. Men i stället för att ge Benjamins mamma Javaher Rezai möjlighet att under lugna och ordnade former avsluta sina gymnasiestudier i Sverige för att sedan etablera sig på arbetsmarknaden - såsom lagen är tänkt att fungera - ska nu hennes nyfödda barn tas ifrån henne och sändas till Afghanistan tillsammans med hennes make och hennes femårige son.

Så gör man inte. Det är inte ett värdigt sätt att behandla människor. Det är inte ett sådant land vi vill vara.

Hans Bouveng, enhetschef på Migrationsverket, säger att myndigheten "inte har tänkt på" möjligheten att Benjamins mamma etablerar sig på den svenska arbetsmarknaden och med ett permanent uppehållstillstånd kan få behålla sin familj hos sig. Jag hoppas att den fortsatt rättsliga processen besinnar sig och faktiskt "tänker på" att Benjamins mamma har goda möjligheter att i enlighet med gymnasielagen få ett permanent uppehållstillstånd och att familjen därför inte ska splittras.

Om dagens inställda utvisningar till Afghanistan

I dag, på Valborgsmässoafton, var det tänkt att ett 30-tal unga människor skulle utvisas från Sverige till Afghanistan. Utvisningarna stoppades i sista stund, då det chartrade planet inte fick landningstillstånd i Kabul. Orsakerna till att planet inte fick landningstillstånd är ännu inte kända - det kan bero på att Sverige uppfattas ha brutit med delar av avtalet med Afghanistan eller på det spända säkerhetsläget. Fortfarande kan det bli så att några av de 30 ungdomarna kommer att utvisas via reguljärt flyg.

Jag är glad att utvisningarna stoppades. Sverige bör överhuvudtaget inte utvisa människor till Afghanistan. Säkerhetsläget i landet är oacceptabelt, och Utrikesdepartementet avråder svenskar från att resa till landet. Sverige har en brant pedagogisk uppförsbacke i att försöka förklara varför man av säkerhetsskäl avråder från resor till Afghanistan samtidigt som säkerhetsläget påstås vara tillräckligt bra för att unga människor ska kunna tvångsutvisas dit. Humanitära hjälporganisationer som Rädda Barnen och Röda Korset och även Amnesty International har vid ett flertal tillfällen vädjat till Sverige att upphöra med tvångsutvisningarna till Afghanistan.

Dagens inställda utvisningar visar också på det orimliga i att tro att Sverige verkligen kommer att kunna tvångsutvisa alla de unga asylsökande som nu har bott i Sverige i flera år. Jag har inga exakta siffror, men jag tror att antalet unga människor som tvångsutvisas till Afghanistan inte uppgår till mer än ett drygt 100-tal varje år. Den siffran ska ställas mot antalet utvisningshotade unga som kanske uppgår till 6000-8000 människor. Endast en mycket liten del av dessa unga människor kommer i praktiken att kunna utvisas. I stället ökar risken att dessa unga blir en del av ett skuggsamhälle, med en grogrund för utanförskap, kriminalitet och droghantering.

Den bästa vägen fram är därför att genom lagstiftning utfärda en amnesti för de ensamkommande unga som vistats i Sverige i över ett år. Vid sidan av de humanitära värdena med en sådan åtgärd skulle det underlätta integrationen av dessa unga i Sverige, vårt växande hem. Jag hoppas att den rödgröna regeringen tillsammans med Centerpartiet, Liberalerna och Vänsterpartiet ska kunna enas om en sådan åtgärd.

I väntan på en amnesti vore det det välgörande om utvisningarna till terrorns och skräckens Afghanistan kunde stoppas. Stoppa utvisningarna till Afghanistan - stoppa dem nu!

Äntligen - regeringen lyssnar på kritiken och utreder medicinska åldersbedömningar

Regeringen kommer att tillsätta en oberoende utredning av medicinska åldersbedömningar i asylprocessen, skriver Svenska Dagbladet. Mot bakgrund av den kritik som varit från experter så anser vi att det behövs en utredning för att se över det här systemet, säger Miljöpartiets migrationspolitiska talesperson Rasmus Ling till tidningen.

Bättre sent än aldrig. Kritiken mot Rättsmedicinalverkets sätt att hantera åldersbedömningarna har länge varit massiv. Rättsläkare har offentligt tagit avstånd från sina egna åldersutlåtanden. Oberoende kontrolltester visar på andra resultat och tolkningar i över 50 procent av åldersbedömningarna. Svenska Dagbladets och Negra Efendic granskande journalistik i frågan har visat på stora brister i rättssäkerheten.
,
Redan i januari 2018 argumenterade jag för att åldersbedömningarna borde frysas, i väntan på utredning. Det kravet kvarstår även nu när utredningen ska tillsättas. Det blir orimligt att fortsätta genomföra dessa medicinska åldersbedömningar, som kan ha avgörande betydelse för enskilda människoöden, samtidigt som man genomför en utredning av dessa bedömningar just för att deras rättssäkerhet på goda grunder ifrågasatts.

Så ett steg i rätt riktning. Bra. Frys nu bedömningarna i väntan på utredningen så att inga fler människor riskerar att utvisas på felaktiga grunder.

Allt färre söker asyl i Sverige

Antalet människor som söker asyl i Sverige minskar kraftigt. Enligt färska siffror från Migrationsverket inkom 2018 endast 21 502 ansökningar om politisk asyl i Sverige. Det är det lägsta antalet på över tio år. Under rekordåret 2015 inkom nära 165 000 ansökningar, det vill säga åtta gånger fler än i år.

Det minskade antalet beror i första hand på EU:s politiskt kontroversiella överenskommelse med Turkiet och att gränskontrollerna i Europa skärpts. Men även den lag om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige, som antogs av riksdagen 2016, kan spela en roll. Lagen innebär bland annat att asylsökande endast får tillfälliga uppehållstillstånd och att det blivit svårare för familjer att återförenas i Sverige.

Ett av skälen till att lagen kunde röstas igenom var just att den var "tillfällig". Den skulle ge Sverige "ett andrum" efter den rekordstora flyktingmottagningen 2015. Nu kan man i och för sig diskutera om det var Sverige eller människorna på flykt som var i störst behov av ett andrum, men i alla fall.

I sommar löper den tillfälliga lagen ut, och antalet asylsökande har minskat mycket kraftigt. Kommer då lagen då att avvecklas? Knappast. Tillfälliga åtgärder tenderar lätt att permanentas, vilket vi var många som varnade för redan när lagen röstades igenom. (Ett klassiskt exempel är omsen - omsättningsskatt - på varor som infördes 1960 och bara skulle vara tillfällig. Omsen låg då på 4.2 procent. År 1968 ersattes den av moms - mervädersskatt - och ligger i dag på 25 procent.)

Även om den tillfälliga lagen inte avskaffas i sommar så bör den ändras på ett sätt som möjliggör för Sverige att utveckla och förbättra sin migrationspolitik:

- Tillfälliga uppehållstillstånd motverkar människors integration i det svenska samhället och utsätter myndigheter och domstolar för hård arbetsbelastning. I stället bör permanenta uppehållstillstånd vara huvudregel för de som beviljas asyl.

- Möjligheterna för familjeåterförening måste förbättras. Sverige ska hålla samman familjer, inte splittra dem.

- Unga ensamkommande som vistats i Sverige i mer än ett år bör få amnesti - annars riskerar vi ett växande skuggsamhälle.

Förhoppningsvis har vi snart en ny regering på plats. Då blir det också möjligt att driva dessa frågor med kraft. Låt oss inte tveka inför det arbetet.

Regeringsförhandlingarna strandade. Vad händer nu med familjeåterföreningen?

En av de saker jag tycker var mest synd med Centerpartiets nej till den preliminära regeringsöverenskommelsen är att den rapporterade underlättade familjeåterföreningen nu skjuts på en högst osäker framtid. I Sverige lever ett stort antal människor som flytt från krig, till exempel från Syrien, som fått uppehållstillstånd men tvingas leva splittrade från sin familj. Barn blir kvar i flyktingläger under väldigt svåra förhållanden. Separationen skapar lidande för barn och familjer och leder till psykisk ohälsa. Sverige kan bättre. Nuvarande lagstiftning med avseende på begränsningarna i familjeåterförening är faktiskt inte värdig.

Nu vet ingen hur det går. En moderatledd regering som är beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd kommer knappast att driva frågan om att underlätta familjeåterförening. I det politiska vacuum som råder kommer människor till skada. Jag är uppriktig ledsen att frågan om underlättad familjeåterförening nu skjuts på en osäker framtid.

Idag genomfördes ytterligare ett självmordsdåd i Afghanistan, utanför Kabul. Minst tolv personer dödades. Våldet och krigshandlingarna i Afghanistan är nu så frekventa att ett självmordsdåd ofta bara blir notiser i den svenska pressen. Ändå fortsätter Sverige utvisa unga människor till Afghanistan. I pågående stund genomförs - om jag förstått det rätt - en tvångsutvisning av ännu en grupp unga människor till denna krigets och helvetets plats på jorden.

All min respekt till de modiga människor som på plats protesterar mot dessa utvisningar. Det bästa sättet att lösa problemet är en amnestilag för ensamkommande unga som levt i Sverige i över ett år.

Sverige behöver en regering. Sverige behöver en asyl- och flyktingpolitik som inte skiljer föräldrar från deras barn. En underlättad familjeåterförening hade varit ett viktigt steg att ta. Jag hoppas det inte är för sent. Men tiden hastar.

Dags för nya tag i flyktingpolitiken

Det är hög tid att skapa bättre ordning och reda i den svenska flyktingpolitiken. Den tillfälliga lag om begränsningar i möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige som tillkom i samband med den rekordstora flyktingmottagningen 2015 är i dag ett hinder för integrationen och bör inte förlängas.

Ett av de viktigaste inslagen i den tillfälliga lagstiftningen är begränsad rätt till familjeåterförening. Avsikten var att begränsningarna skulle leda till att färre människor sökte asyl i Sverige. Nu visar en analys från Migrationsverket, framtagen på uppdrag av justitiedepartementet, att en återgång till tidigare regler för anhöriginvandring endast skulle innebära en marginell ökning av antalet asylsökande i Sverige, från 23 000 till 24 000 per år. Samtidigt skulle en underlättad anhöriginvandring innebära att personer med uppehållstillstånd i Sverige kan lägga sin odelade kraft på utbildning och arbete i stället för att hantera den oro och psykiska ohälsa som följer när föräldrar skiljs från sina barn. Underlättad anhöriginvandring är inte bara bra för de människor som fått en fristad hos oss - det är också bra för Sverige, vårt växande gemensamma hem.

Rapporten visar också att en återgång till samtliga regler som gällde 2015 endast skulle öka antalet asylsökande i Sverige med 6 000 personer om året. I så fall hamnar Sverige på en flyktingmottagning ungefär lika stor som den som präglade åren 2001-2012, det vill säga åren innan den stora ökningen av antalet asylsökande som kom till Sverige. I det tidigare regelverket var permanenta uppehållstillstånd (PUT) huvudregel. Permanenta uppehållstillstånd är bra. Vid sidan av de humanitära aspekterna underlättas integrationen på arbetsmarknaden, rättsväsendet avlastas på ständiga, kostsamma tillståndsprövningar och uppkomsten av ett skuggsamhälle motverkas.

På samma sätt bör vi en gång för alla genom en amnestilag på ett ansvarsfullt sätt lösa frågan med de ensamkommande unga som levt i Sverige i över ett år men som hamnat vid sidan av gymnasielagen och vars framtid nu är ytterst osäker.

Sverige är ett fantastiskt land. Den tillfälliga lagen var bara tänkt att gälla ett par år. Nu är det dags att förändra den och gå vidare.