Nej till skuggsamhälle - ja till amnesti!

Regeringens migrationspolitiska lagförslag försvårar integrationen och riskerar att leda till ökat utanförskap och ett snabbt växande skuggsamhälle. I dag skriver jag tillsammans med flera andra på Aftonbladet Debatt. Nedan finner ni ett utdrag ur artikeln. Hela texten kan läsas här.

Regeringens förslag till ny migrationslag innebär att Sverige ytterligare stänger sina gränser och gör det svårare för nödställda människor på flykt att få en fristad i vårt land. Lagförslaget försvårar integrationen och riskerar att leda till ökat utanförskap och ett snabbt växande skuggsamhälle.

Vi ambassadörer för kampanjen ”Håll ihop Sverige” ser med sorg och vrede på denna utveckling. Vi välkomnar de förslag till migrationspolitiska lättnader för barnfamiljer som just nu förs fram av Svenska Röda Korset, Rädda Barnen med flera. Organisationerna belyser de drastiska försämringar i migrationslagstiftningen som hotar. De ger även starkt stöd för den utökade möjlighet att få uppehållstillstånd av humanitära skäl som föreslås av regeringen.

Men för vissa utsatta grupper krävs mer långtgående åtgärder. Det krävs en amnesti för såväl barnfamiljer som Sveriges ensamkommande ungdomar.

Det pågår en tragedi framför allas våra ögon, nämligen att tusentals som sökte asyl tidigare – främst under flyktingvågen 2015 – har hamnat i en papperslös existens eller i limbo. Om riksdagen vill undvika ett snabbt växande skuggsamhälle, ett ökat utnyttjande av människor och framväxten av en svart arbetsmarknad behöver vi amnesti.

Vi, ambassadörer för kampanjen Håll ihop Sverige, vill avsluta med vad som krävs av ett rättssäkert land med humanitär vilja:

• Ge amnesti till alla Sveriges ensamkommande ungdomar av alla nationaliteter som har rotat sig i Sverige.

• Stoppa alla utvisningar till kriget i Afghanistan.

• Låt barnkonventionen gälla alla barn – ge amnesti till alla barnfamiljer från de länder där FN bedömer att det råder krig eller konflikt.

• Återinför "synnerligen" och "särskilt ömmande omständigheter" samt "övriga skyddsbehövande" som skäl för uppehållstillstånd.

• Återinför permanenta uppehållstillstånd som norm.

Thomas Avén, ordförande Läkare i världen

Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap 

Sara Brachet, grundare av föreningen LAMSF, De svensktalande migranternas vänner i Frankrike

Maud Edgren-Schori, fil lic i socialt arbete och f d genusrådgivare i FN

Abdul Ghafoor, founder and director of Afghanistan Migrants Advice and Support Organisation (AMASO)

KG Hammar, ärkebiskop emeritus

Betlehem Isaak, författare och krönikör

Åke Holm, rektor på Ölands folkhögskola

Dan Israel, bokförläggare

Bertil Kågedal, professor emeritus i klinisk kemi vid Linköpings universitet, f d överläkare i klinisk kemi

Karin Nyman, dotter till Astrid Lindgren

Suzanne Osten, regissör

Agneta Pleijel, författare        

Anders Silfverdal, sjukhuspastor i Östersund, familjehemsförälder och aktiv

Marit Törnqvist, illustratör och författare 

Anders Wijkman, författare och debattör

 

 

 

Nu fortsätter arbetet för en humanitär och rättssäker flyktingpolitik

Nu står det klart att det inte blir en bred överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Moderaterna om Sveriges framtida migrationspolitik. Sakpolitiskt är det en framgång att överenskommelsen inte blev av. Visserligen finns det behov av långsiktighet i migrationspolitiken. Men form kan inte ställas framför innehåll. Om Socialdemokraterna gått Moderaterna ännu mer till mötes så hade det inneburit en kraftigt minskad asylmottagning i Sverige. Så blir nu inte fallet. Det är bra. Sverige bör sträva efter att hjälpa fler - inte färre - människor på flykt.

Sakpolitiskt och strategiskt framstår Miljöpartiet som vinnare. De värsta förslagen om en mer restriktiv flyktingpolitik har åtminstone tillfälligt avvärjts och partiet har nu förutsättningar att kunna sitta kvar i regeringen. Partiet har också skickligt omvandlat Moderaternas förklenande omdöme om partiet till en positiv symbol - vem vill idag inte vara en grön elefant?!

Även Socialdemokraterna kan pusta ut. Regeringskrisen är avvärjd och det finns nu bättre förutsättningar än tidigare att hålla ihop partiet. Ur ett längre tidsperspektiv kommer  migrationsfrågorna att finnas kvar som en skarp konfliktfråga mellan Socialdemokraterna och Moderaterna. Men så hade blivit fallet även om Socialdemokraterna accepterat Moderaternas förslag om volymmål.

Moderaterna kan genom sitt avhopp fortsätta att konkurrera med Sverigedemokraterna om de väljare som kraftigt vill minska invandringen till Sverige. Samtidigt börjar partiets samarbetskapital att rinna ut. På ett drygt år har partiet inte bara hunnit lämna samtalen om en långsiktig migrationspolitik utan också hoppat av energiöverenskommelsen, hoppat av samtalen om åtgärdsprogram mot gängkriminalitet och hoppat av Försvarsberedningen. Statsmannaaktigt? Kanske inte.

Nu fortsätter den migrationspolitiska kommittén sitt viktiga arbete. När frågan om volymmål avfärdats  kan diskussionerna fokusera på viktiga frågor som permanenta uppehållstillstånd (som vore väldigt bra för att underlätta integrationen), förbättrade möjligheter för familjeåterförening (Sverige bör sträva efter att förena familjer - inte sära dem) och införande av en ny humanitär skyddsgrund (som januaripartierna redan är eniga om).

I förlängningen väntar frågan om en nödvändig amnesti för unga ensamkommande som vistats i Sverige i över ett år, (unga människor som i många fall vistats i Sverige ända sedan 2015, hunnit utbilda sig och bli en del av en familj).

Det råder ingen brist på viktiga, humanitära frågor att ta sig an. Kampen fortsätter.

Våldet ökar i Afghanistan - stoppa utvisningarna nu!

Våldet i Afghanistan trappas upp ytterligare. Bara under de senaste veckorna har talibanerna, enligt Reuters, genomfört 4 500 attacker i landet: The Taliban have mounted more than 4,500 attacks in Afghanistan, marking a sharp escalation in violence, in the 45 days since signing a deal with the United States that paves the way for a U.S. troop drawdown. Det är en ökning med mer än 70 procent sedan samma period förra året.

Den accelererande våldsutvecklingen i Afghanistan förstärker orimligheten och omänskligheten i att Sverige utvisar människor dit. Afghanistan är ett land till vilket utrikesdepartement mot bakgrund av säkerhetsläget sedan länge avråder från alla resor till.

En särskilt utsatt grupp är de unga ensamkommande som sökte asyl i Sverige hösten 2015 och som nu omfattas av gymnasielagen. Snart går dessa unga människor ut sin gymnasieutbildning. Enligt lagen har de då sex månader på sig att skaffa sig en fast anställning. Annars kommer de att utvisas - väldigt många av dem just till krigets och terrorns Afghanistan.

Corona-krisen har i grunden förändrat förutsättningarna för gymnasielagen. Sverige står inför en hastigt växande arbetslöshet. Att då begära att dessa unga människor på bara sex månader efter att de gått ut gymnasiet ska ha kunnat skaffa sig en fast anställning är förstås inte realistiskt.

Det humanitära svaret är i stället att här och nu välkomna dessa unga människor med sin gymnasieexamen till Sverige - vårt växande hem. Det vore värdefullt om regeringen förklarade att ingen som omfattas av gymnasielagen kommer att utvisas för att hen inte lyckats skaffa sig en fast anställning på sex månader. Det går att hantera lagstiftningsvägen - om den politiska viljan finns.

I ett vidare perspektiv ska förstås alla utvisningar till Afghanistan stoppas. Den bästa vägen fram är  att genom lagstiftning utfärda en amnesti för de ensamkommande unga som vistats i Sverige i över ett år. En sådan amnesti måste komma - och ju förr, desto bättre för både de ensamkommande och för Sverige.

Socialdemokrater för tro och solidaritet har i samverkan med civilsamhället tagit fram 28 skarpa förslag för en human flyktingpolitik. Förslagen finns här. Läs och sprid gärna.

28 förslag för en hållbar, rättssäker och human asylpolitik

Hur ska Sverige - som ett av världens allra rikaste och välmående länder - på bästa sätt kunna hjälpa fler människor som befinner sig på flykt? Som socialdemokrat tycker jag att den frågan självklart bör stå i förgrunden när vi diskuterar flyktingpolitik och migrationsfrågor.

Så är det inte alltid idag. Alltför ofta handlar debatten om att Sverige ska ta emot ännu färre flyktingar, hur vi ska göra för att färre människor på flykt ska söka sig till Sverige för att få hjälp. Det är bakvända världen.

Därför är det med stor glädje jag berättar att Socialdemokrater för tro och solidaritet idag presenterar sitt program för en hållbar, rättssäker och human flyktingpolitik. Vi vill hjälpa fler, inte färre. Och vi vill ge dem som ska stanna i Sverige - vårt växande hem - bättre och tryggare förutsättningar att etablera sig i vårt samhälle.

Bland förslagen märks  märks återinförande av permanenta uppehållstillstånd, amnesti för ensamkommande unga som varit i Sverige i över ett år, stopp för alla utvisningar till Afghanistan samt ett tydligare integrerat barnrättsperspektiv i hela asylprövningsprocessen.

Visst - alla förslag kanske inte kan införas med omedelbar verkan. Men förslagen pekar ut den riktning vi tycker att debatten ska ha. Hur ska Sverige göra för att kunna hjälpa fler, inte färre.

I dessa tider vill jag också lyfta fram behovet av skydd för de människor som permitteras eller sägs upp på  grund av Corona-krisen - de ska inte behöva känna oro för att kastas ut ur landet. Detsamma gäller förstås alla dem som omfattas av gymnasielagen och bara har några månader på sig att ordna ett fast jobb. Verkligheten har förändrats - då måste lagen anpassas till den nya verkligheten.

Programmet har tagits fram i samverkan med ett stort antal av civilsamhällets organisationer och med aktörer ur arbetarrörelsen i vid bemärkelse. Det är vår förhoppning att den migrationspolitiska kommittén i riksdagen lyssnar in de stämningar som präglar alla de nätverk och frivilligorganisationer som kämpar för att Sverige ska bli ett internationellt föredöme när det gäller solidaritet med de mest utsatta grupperna och människorna. 

Hela programmet kan laddas ner och läsas här. Sprid gärna - tillsammans gör vi avtryck och förändrar politiken!

Gymnasielagen är otillräcklig - amnesti nu!

De allra flesta politiker inser nog att en amnesti för ensamkommande unga är oundviklig, av humanitära och praktiska skäl. Ju förr den beslutas desto bättre. Så skriver Alex Voronov, politisk redaktör på liberala Eskilstuna-Kuriren/Strengnäs Tidning och Katrineholms-Kuriren i en viktig och  läsvärd artikel.

Alex Voronov har alldeles rätt. Den tillfälliga gymnasielagen som skulle ge unga ensamkommande en möjlighet att stanna i Sverige var bättre än ingenting. Ekot berättar till exempel i dag att de två första ungdomarna nu har fått permanent uppehållstillstånd efter att ha uppfyllt kraven i lagen. Det är bra. Men sammantaget är lagen humanitärt och praktiskt otillräcklig för att hantera situationen för de tusentals unga människor som nu bott i Sverige i snart fem år, och som fortfarande lever i skräck för att utvisas till exempelvis Afghanistan.

Röda Korsets nyutkomna rapport "Mitt liv räknas. Den humanitära situationen för ensamkommande unga" vittnar om dessa ungdomars liv i ett limbo där de hamnar mellan stolar med avseende på rätt till boende och ekonomiskt stöd. Många drabbas av psykisk ohälsa och riskerar att dras in i ett skuggsamhälle där de exploateras av i sexhandel, droghandel, kriminell verksamhet och som arbetskraft.

Vi talar om kanske upp mot 10 000 ungdomar som vistats i Sverige i snart fem år. Det är ett underbetyg åt svensk flyktingmottagning att situationen för dessa unga inte kunnat lösas på ett humanitärt och rättssäkert sätt under alla dessa år. Nu är läget som det är. Det finns inte på kartan att Sverige ska utvisa 10 000 ungdomar till krigets och terrorns Afghanistan. Det vore omänskligt och humanitärt oacceptabelt, och det är i praktiken inte heller möjligt. Varje enskilt utvisning kräver stor planering och förarbete.

Så i stället för att riskera att dessa unga människor blir en del av ett växande skuggsamhälle bör vi skapa ordning och reda och trygghet i deras situation genom att nu ge dem permanenta uppehållstillstånd. Det vore bra för ungdomarna, och det vore bra för Sverige - vårt växande hem!

Eller som Alex Voronov skriver: Man kan låta bli att kalla det amnesti. Men det är vad det handlar om.

Sverige borde stoppa utvisningarna till Afghanistan!

I morgon tisdag 10 september är det en demokratins högtidsdag i Sverige. Riksdagens nya arbetsår börjar, och kungen öppnar riksmötet på talmannens begäran. Ceremonin kan ses som en hyllning till de värden som ligger till grund för vår demokrati, och högtidligheten överträffas egentligen bara av själva valdagen. Det finns mycket att vara glad och stolt över. Sverige hamnar nästan alltid i topp på listor över världens bästa länder att leva i, med avseende på till exempel frihet, jämlikhet, jämställdhet, tillit och hälsa.

Men morgondagen bjuder dessvärre inte bara på stolthet och glädje. Morgondagen är också en dag för sorg och vrede. Trots Sveriges rikedom, vår öppenhet och våra anspråk på humanitet skickar vi i morgon iväg ett 70-tal, i huvudsak unga, människor till krigets och terrorns Afghanistan.

Det är inte rättfärdigt. Sverige kan bättre.

Afghanistan är inte säkert. År 2018 var ett av de dödligaste för civila i Afghanistan sedan talibanregimens fall. Afghanistan har passerat Syrien och toppar nu Global Peace Index över världens farligaste länder med avseende på krig och terrorism. Utrikesdepartementet avråder sedan länge alla svenskar från att resa till Afghanistan.

I dagarna blev det känt att de informella fredssamtalen mellan USA och talibanerna avbrutits. Internationella bedömare är eniga om att talibanerna nu kommer att svara med att trappa upp våldshandlingarna i Afghanistan ytterligare, i syfte att stoppa presidentvalet den 28 september.

Det bästa sättet för Sverige att hedra demokratins värderingar blir därför:
Stoppa utvisningarna till Afghanistan!
Utfärda en amnesti för de ensamkommande unga som vistats i Sverige i över ett år!

Det är dags att stoppa utvisningarna till Afghanistan - Amnesti nu!

För några dagar sedan dödades 34 människor - mestadels kvinnor och barn - när en buss körde på en bomb i Afghanistan. Hade du missat det? Ja, det är inte så konstigt. Nyheter om civila dödsoffer i krigets och terrorns Afghanistan blir ofta bara en notis eller ett telegram i svenska medier.

År 2018 var ett av de dödligaste för civila i Afghanistan sedan talibanregimens fall. Afghanistan har passerat Syrien och toppar nu Global Peace Index över världens farligaste länder med avseende på krig och terrorism. Utrikesdepartementet avråder sedan länge alla svenskar från att resa till Afghanistan.

Ändå fortsätter Sverige att utvisa unga människor till Afghanistan. Det är en skam.

Antalet utvisningshotade unga uppgår kanske till 6000-8000 människor. Endast en mycket liten del av dessa unga människor kommer i praktiken att kunna utvisas. I stället ökar risken att dessa unga blir en del av ett skuggsamhälle, med en grogrund för utanförskap, kriminalitet och droghantering.

Den bästa vägen fram är därför att genom lagstiftning utfärda en amnesti för de ensamkommande unga som vistats i Sverige i över ett år. Vid sidan av de humanitära värdena med en sådan åtgärd skulle det underlätta integrationen av dessa unga i Sverige, vårt växande hem. Det är viktigt att föra fram kravet på en sådan amnesti till den migrationspolitiska kommitté som riksdagen tillsatt och som nästa år ska presentera sina förslag om en förändrad svensk migrationspolitik. Men kravet på en amnesti bör föras fram i alla relevanta sammanhang - situationen är akut för många av dessa unga människor och deras närstående. Stoppa utvisningarna nu!

Ge gärna stöd till den pågående manifestationen på Norra Bantorget i Stockholm, till stöd för de afghanska flyktingar och särskilt barnfamiljer. Om inte annat, så ta vägen förbi och prata med dem. Ett samtal är ett sätt att visa medmänsklighet och kan också betyda så mycket.

Hur långt är ett andrum?

Sverige behöver ett andrum, sa justitieminister Morgan Johansson när han senhösten 2015 motiverade varför Sverige skulle ändra sin flyktingpolitik i mer restriktiv riktning. Själv tänkte jag att det snarare var människor som tvingats fly från sina hem som behövde ett andrum - ett andrum från sitt flyktingskap.

När Morgan Johansson sa att Sverige behövde ett "andrum" var det i ett läge där Sverige under ett enda år tog emot närmare 160 000 asylsökande. Det var en fantastiskt prestation, och Sverige klarade det. Sedan dess har antalet asylsökande rasat. Förra året kom endast 21 502 asylsökande till Sverige, det lägsta antalet sedan 2005. Hittills i år har 8 917 asylsökande sökt sig hit.

Så när riksdagen på tisdag i nästa vecka röstar om huruvida den "tillfälliga" migrationslagen från 2016 ska förlängas kunde man tycka att Sverige nu fått tillräckligt med andrum. Men icke -  i stället kommer riksdagen sannolikt att besluta att den "tillfälliga" lagen ska förlängas med ytterligare två år. Se upp när en beslutsfattare motiverar en obekväm lag med att den ska vara "tillfällig" - tillfälliga lagar riskerar alltid att bli permanenta.

I dag presenterade regeringen direktiven till den parlamentariska kommitté som ska utforma den framtida svenska migrationspolitiken. Det finns en del i direktiven som är bra. Där slås till exempel redan i utgångspunkterna fast att den svenska migrationspolitiken ska vara  "human, rättssäker och effektiv" och att Sveriges åtaganden i förhållande till Genèvekonventionen och Europakonventionen ska respekteras. Återinförande av permanenta uppehållstillstånd (vars integrationsfrämjande effekter det råder stor enighet kring) ska utredas, liksom underlättande av anhöriginvandring och införandet av en ny humanitär grund för uppehållstillstånd.

Moderaterna rasar över direktiven, eftersom dessa inte innefattar hur man ska få människor som fått avslag på sin asylansökan att snabbt lämna landet.

Direktiven är förstås inte avgörande - det avgörande blir vilka förslag som kommer att presenteras när kommittén slutfört sitt arbete i augusti 2021. Det är mycket viktigt att civilsamhället och dess representanter mobiliserar för att driva processen i humanitär riktning.

Direktiven tar - vad jag har kunnat se - inte upp situationen för de många unga ensamkommande som finns i Sverige och som riskerar att  bli en del av ett växande skuggsamhälle präglat av utanförskap, kriminalitet och droghantering. Jag har tidigare anfört att den bästa vägen fram för denna grupp är att genom lagstiftning utfärda en amnesti för de ensamkommande unga som vistats i Sverige i över ett år. Jag står fast vid det - amnesti nu!

Jag rekommenderar Sveriges kristna råds välmotiverade uppmaning till riksdagen att rösta nej till förlängning av den tillfälliga migrationslagen. Noterar också att nätverket "Vi står inte ut men vi slutar aldrig kämpa" mobiliserar för att fylla riksdagens läktare i samband med omröstningen.

Om dagens inställda utvisningar till Afghanistan

I dag, på Valborgsmässoafton, var det tänkt att ett 30-tal unga människor skulle utvisas från Sverige till Afghanistan. Utvisningarna stoppades i sista stund, då det chartrade planet inte fick landningstillstånd i Kabul. Orsakerna till att planet inte fick landningstillstånd är ännu inte kända - det kan bero på att Sverige uppfattas ha brutit med delar av avtalet med Afghanistan eller på det spända säkerhetsläget. Fortfarande kan det bli så att några av de 30 ungdomarna kommer att utvisas via reguljärt flyg.

Jag är glad att utvisningarna stoppades. Sverige bör överhuvudtaget inte utvisa människor till Afghanistan. Säkerhetsläget i landet är oacceptabelt, och Utrikesdepartementet avråder svenskar från att resa till landet. Sverige har en brant pedagogisk uppförsbacke i att försöka förklara varför man av säkerhetsskäl avråder från resor till Afghanistan samtidigt som säkerhetsläget påstås vara tillräckligt bra för att unga människor ska kunna tvångsutvisas dit. Humanitära hjälporganisationer som Rädda Barnen och Röda Korset och även Amnesty International har vid ett flertal tillfällen vädjat till Sverige att upphöra med tvångsutvisningarna till Afghanistan.

Dagens inställda utvisningar visar också på det orimliga i att tro att Sverige verkligen kommer att kunna tvångsutvisa alla de unga asylsökande som nu har bott i Sverige i flera år. Jag har inga exakta siffror, men jag tror att antalet unga människor som tvångsutvisas till Afghanistan inte uppgår till mer än ett drygt 100-tal varje år. Den siffran ska ställas mot antalet utvisningshotade unga som kanske uppgår till 6000-8000 människor. Endast en mycket liten del av dessa unga människor kommer i praktiken att kunna utvisas. I stället ökar risken att dessa unga blir en del av ett skuggsamhälle, med en grogrund för utanförskap, kriminalitet och droghantering.

Den bästa vägen fram är därför att genom lagstiftning utfärda en amnesti för de ensamkommande unga som vistats i Sverige i över ett år. Vid sidan av de humanitära värdena med en sådan åtgärd skulle det underlätta integrationen av dessa unga i Sverige, vårt växande hem. Jag hoppas att den rödgröna regeringen tillsammans med Centerpartiet, Liberalerna och Vänsterpartiet ska kunna enas om en sådan åtgärd.

I väntan på en amnesti vore det det välgörande om utvisningarna till terrorns och skräckens Afghanistan kunde stoppas. Stoppa utvisningarna till Afghanistan - stoppa dem nu!

Allt färre söker asyl i Sverige

Antalet människor som söker asyl i Sverige minskar kraftigt. Enligt färska siffror från Migrationsverket inkom 2018 endast 21 502 ansökningar om politisk asyl i Sverige. Det är det lägsta antalet på över tio år. Under rekordåret 2015 inkom nära 165 000 ansökningar, det vill säga åtta gånger fler än i år.

Det minskade antalet beror i första hand på EU:s politiskt kontroversiella överenskommelse med Turkiet och att gränskontrollerna i Europa skärpts. Men även den lag om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige, som antogs av riksdagen 2016, kan spela en roll. Lagen innebär bland annat att asylsökande endast får tillfälliga uppehållstillstånd och att det blivit svårare för familjer att återförenas i Sverige.

Ett av skälen till att lagen kunde röstas igenom var just att den var "tillfällig". Den skulle ge Sverige "ett andrum" efter den rekordstora flyktingmottagningen 2015. Nu kan man i och för sig diskutera om det var Sverige eller människorna på flykt som var i störst behov av ett andrum, men i alla fall.

I sommar löper den tillfälliga lagen ut, och antalet asylsökande har minskat mycket kraftigt. Kommer då lagen då att avvecklas? Knappast. Tillfälliga åtgärder tenderar lätt att permanentas, vilket vi var många som varnade för redan när lagen röstades igenom. (Ett klassiskt exempel är omsen - omsättningsskatt - på varor som infördes 1960 och bara skulle vara tillfällig. Omsen låg då på 4.2 procent. År 1968 ersattes den av moms - mervädersskatt - och ligger i dag på 25 procent.)

Även om den tillfälliga lagen inte avskaffas i sommar så bör den ändras på ett sätt som möjliggör för Sverige att utveckla och förbättra sin migrationspolitik:

- Tillfälliga uppehållstillstånd motverkar människors integration i det svenska samhället och utsätter myndigheter och domstolar för hård arbetsbelastning. I stället bör permanenta uppehållstillstånd vara huvudregel för de som beviljas asyl.

- Möjligheterna för familjeåterförening måste förbättras. Sverige ska hålla samman familjer, inte splittra dem.

- Unga ensamkommande som vistats i Sverige i mer än ett år bör få amnesti - annars riskerar vi ett växande skuggsamhälle.

Förhoppningsvis har vi snart en ny regering på plats. Då blir det också möjligt att driva dessa frågor med kraft. Låt oss inte tveka inför det arbetet.

Regeringsförhandlingarna strandade. Vad händer nu med familjeåterföreningen?

En av de saker jag tycker var mest synd med Centerpartiets nej till den preliminära regeringsöverenskommelsen är att den rapporterade underlättade familjeåterföreningen nu skjuts på en högst osäker framtid. I Sverige lever ett stort antal människor som flytt från krig, till exempel från Syrien, som fått uppehållstillstånd men tvingas leva splittrade från sin familj. Barn blir kvar i flyktingläger under väldigt svåra förhållanden. Separationen skapar lidande för barn och familjer och leder till psykisk ohälsa. Sverige kan bättre. Nuvarande lagstiftning med avseende på begränsningarna i familjeåterförening är faktiskt inte värdig.

Nu vet ingen hur det går. En moderatledd regering som är beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd kommer knappast att driva frågan om att underlätta familjeåterförening. I det politiska vacuum som råder kommer människor till skada. Jag är uppriktig ledsen att frågan om underlättad familjeåterförening nu skjuts på en osäker framtid.

Idag genomfördes ytterligare ett självmordsdåd i Afghanistan, utanför Kabul. Minst tolv personer dödades. Våldet och krigshandlingarna i Afghanistan är nu så frekventa att ett självmordsdåd ofta bara blir notiser i den svenska pressen. Ändå fortsätter Sverige utvisa unga människor till Afghanistan. I pågående stund genomförs - om jag förstått det rätt - en tvångsutvisning av ännu en grupp unga människor till denna krigets och helvetets plats på jorden.

All min respekt till de modiga människor som på plats protesterar mot dessa utvisningar. Det bästa sättet att lösa problemet är en amnestilag för ensamkommande unga som levt i Sverige i över ett år.

Sverige behöver en regering. Sverige behöver en asyl- och flyktingpolitik som inte skiljer föräldrar från deras barn. En underlättad familjeåterförening hade varit ett viktigt steg att ta. Jag hoppas det inte är för sent. Men tiden hastar.

Dags för nya tag i flyktingpolitiken

Det är hög tid att skapa bättre ordning och reda i den svenska flyktingpolitiken. Den tillfälliga lag om begränsningar i möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige som tillkom i samband med den rekordstora flyktingmottagningen 2015 är i dag ett hinder för integrationen och bör inte förlängas.

Ett av de viktigaste inslagen i den tillfälliga lagstiftningen är begränsad rätt till familjeåterförening. Avsikten var att begränsningarna skulle leda till att färre människor sökte asyl i Sverige. Nu visar en analys från Migrationsverket, framtagen på uppdrag av justitiedepartementet, att en återgång till tidigare regler för anhöriginvandring endast skulle innebära en marginell ökning av antalet asylsökande i Sverige, från 23 000 till 24 000 per år. Samtidigt skulle en underlättad anhöriginvandring innebära att personer med uppehållstillstånd i Sverige kan lägga sin odelade kraft på utbildning och arbete i stället för att hantera den oro och psykiska ohälsa som följer när föräldrar skiljs från sina barn. Underlättad anhöriginvandring är inte bara bra för de människor som fått en fristad hos oss - det är också bra för Sverige, vårt växande gemensamma hem.

Rapporten visar också att en återgång till samtliga regler som gällde 2015 endast skulle öka antalet asylsökande i Sverige med 6 000 personer om året. I så fall hamnar Sverige på en flyktingmottagning ungefär lika stor som den som präglade åren 2001-2012, det vill säga åren innan den stora ökningen av antalet asylsökande som kom till Sverige. I det tidigare regelverket var permanenta uppehållstillstånd (PUT) huvudregel. Permanenta uppehållstillstånd är bra. Vid sidan av de humanitära aspekterna underlättas integrationen på arbetsmarknaden, rättsväsendet avlastas på ständiga, kostsamma tillståndsprövningar och uppkomsten av ett skuggsamhälle motverkas.

På samma sätt bör vi en gång för alla genom en amnestilag på ett ansvarsfullt sätt lösa frågan med de ensamkommande unga som levt i Sverige i över ett år men som hamnat vid sidan av gymnasielagen och vars framtid nu är ytterst osäker.

Sverige är ett fantastiskt land. Den tillfälliga lagen var bara tänkt att gälla ett par år. Nu är det dags att förändra den och gå vidare.

Därför är det dags att säga ja till amnesti!

Nej, nu går det inte längre. Situationen för unga ensamkommande som levt i Sverige en längre tid är i många fall så svår att den leder till psykisk ohälsa, självskadebeteenden och i värsta fall självmord. De medicinska åldersbedömningarna har, inte minst genom Negra Efendic artiklar i Svenska Dagbladet, avslöjats ha stora brister. Gymnasielagen var en stor framgång, men rättsläget är i andra avseenden oklart och många unga hamnar utanför samhällets skyddsnät. De tillfälliga och snabbt framtagna lagarna bildar ett lapptäcke som inte är hållbart på sikt. Därför argumenterar jag i Aftonbladet i dag för en amnestilag för ensamkommande unga som levt i Sverige i över ett år.

En amnestilag är inte oproblematisk. Vilka ska den omfatta? Varför ska just vissa grupper och individer få denna möjlighet att stanna i vårt fantastiska land och inte andra? Var man än drar gränsen kommer några att hamna precis utanför.

Men trots dessa gränsdragningsproblem har jag nu landat i övertygelsen att en amnestilag är det bästa sättet att lösa frågan om de unga ensamkommandes framtid. Jag har tre argument. 1.) Den humanitära situationen för denna grupp är väldigt svår, och vid sidan av Gymnasielagen syns det få ljus i tunneln, 2.) Stora delar av denna grupp kommer att stanna i Sverige oavsett om de får uppehållstillstånd eller inte. En amnestilag skapar ordning och reda i migrationspolitiken, underlättar integrationen och minskar risken för ett skuggsamhälle. 3.) En amnestilag skulle avlasta rättsväsendet och myndigheter från ett mycket stort och tungt och kostsamt arbete.

De rödgröna partierna som tillsammans med Centerpartiet drev igenom Gymnasielagen kan som riksdagsmajoritet driva fram ett beslut i frågan, gärna i samverkan med till exempel Liberalerna och kanske till och med Kristdemokraterna.

Som jag skriver i artikeln:

Därmed minskas den administrativa bördan för myndigheterna, den komplicerade gymnasielagens intentioner kan uppfyllas med avseende på att värna dem som har väntat längst på asylbesked. Vi minimerar risken för framväxten av ett skuggsamhälle i avslagens fotspår och vi visar återigen omvärlden att Sverige står upp för de utsatta. Det är en politisk strid som är värd att ta.

Ja, utvisningarna till Afghanistan borde stoppas nu!

Igår var det tänkt att ett 30-tal personer skulle tvångsutvisas från förvaret i Kållered till Kabul i Afghanistan. Men enligt yrkes- och volontärnätverket #vistårinteut blev det till sist endast sex personer som utvisades. Vid en motsvarande planerad större tvångsutvisning i oktober 2017 var det ungefär samma scenario. Endast en handfull av de planerade utvisningarna kunde genomföras. Resten erhöll inhibition efter att det framkommit verkställighetshinder - vilket betyder att deras ärenden ska få en ny prövning.

Det fanns många protesterande människor på plats i Kållered. Några av dem kedjade fast sig under den buss som skulle transportera de som skulle utvisas till Landvetter. Civil olydnad som politiskt och humanitärt medel.

Enligt #vistårinteut sorterades de förvarstagna öppet in i två grupper. En grupp som skulle utvisas i första hand och en grupp som skulle utvisas om någon utvisning av dem i första gruppen inte kunde genomföras. Det är inte svårt att föreställa sig den oro och ångest som en sådan sortering (om det nu var så det gick till) skapar bland unga människor vars öde och framtid står på spel.

Händelserna i Kållered igår visar på två saker. För det första är det viktigt att regeringen nu snabbt åstadkommer en lösning för de nära 10 000 unga människor som alltför länge fått vänta på besked om de ska få en ny chans att stanna i Sverige. Dessa unga människor lever under en oerhört stor press och det är inte värdigt ett land som Sverige att dra processen i ytterligare långbänk. Jag förutsätter att regeringen snabbt åtgärdar några av de mer centrala bristerna i förslaget som Lagrådet pekade på, lägger fram en proposition i riksdagen och att Centerpartiet stöder den. Detta får inte bli ett partipolitiskt spel - det är unga människors liv och framtid det gäller.

För det andra visar händelserna i Kållered att det i praktiken är omöjligt att utvisa 10 000-tals människor till Afghanistan. Rättssäkerheten, humanitära överväganden och praktiska svårigheter sätter hinder i vägen. Så om det rödgröna lagförslaget inte går igenom i riksdagen kommer den nya regeringen - vilken den än blir - efter höstens val att få hantera frågan på nytt. Till sist kommer det inte att finnas någon annan väg än en amnesti, både av humanitära skäl och för att undvika framväxten av skuggsamhällen. Och det tror jag de flesta seriösa demokratiska politiska aktörer egentligen inser.

Allra bäst vore förstås att omedelbart stoppa alla utvisningar till Afghanistan med hänvisning till säkerhetsläget i landet. Jag hoppas att Migrationsverket snart gör en ny säkerhetsbedömning som pekar i en sådan riktning.