Migrationsverket bör följa Finlands exempel. Uppdatera säkerhetsläget i Afghanistan och stoppa utvisningarna!

Det redan svåra säkerhetsläget i Afghanistan försämras nu ytterligare. Utvecklingen går snabbt. När de utländska styrkorna lämnar Afghanistan tar talibanerna över makten på allt fler ställen i landet. Samstämmiga FN-rapporter visar hur våldet och terrorn växer i styrka. Civilbefolkningen drabbas svårt.

I lördags meddelade företrädare för den afghanska regeringen att landet att landet inte längre tänker ta emot människor som tvångsutvisas dit från EU och andra europeiska länder. Orsaken är, enligt Afghanistans departement för flyktingar och återvändande: ”Det eskalerande våldet från terroristgruppen talibanerna och spridningen av en tredje våg av covid-19" som lett till ökad social oro". 

Och idag meddelade det finska Migrationsverket att man med omedelbar verkan stoppar alla utvisningar till Afghanistan. En ny utredning av säkerhetsläget i Afghanistan ska genomföras och innan den nya utredningen är klar kommer inga asylsökande afghaner att få avslag på sina ansökningar, skriver TT. 

Det svenska Migrationsverket bör omgående följa Finlands exempel. Mot bakgrund av den dramatiska utvecklingen de senaste månaderna i Afghanistan är det nonchalant och ansvarslöst av Migrationsverket att inte redan ha initierat en uppdatering av säkerhetsläget i landet. Men bättre sent än aldrig. Migrationsverket bör omgående initiera en sådan uppdatering och stoppa alla utvisningar till Afghanistan tills uppdateringen är färdig.

Centerpartiet - svik inte de unga ensamkommande!

På torsdag den 3 juni röstar riksdagen om regeringens förslag om tillfälliga lättnader för de unga ensamkommande som omfattas av gymnasielagen. Enligt gällande lag har dessa unga människor bara sex månader på sig efter avlagd gymnasieexamen att skaffa sig ett arbete som sträcker sig över två år - annars riskerar de att utvisas och i de flesta fallen till krigets och våldets Afghanistan.

Pandemin har i grunden förändrat förutsättningarna på arbetsmarknaden. Redan från början var kravet att på bara sex månader skaffa sig en tvåårig anställning ett mycket svårt krav för en ung människa att leva upp till. För att hantera de förändrade förutsättningarna vill regeringen förlänga tiden för en person att etablera sig på arbetsmarknaden från sex till tolv månader. Regeringen vill också att studiemedel ska kunna räknas som del av inkomst samt att en anställning som betalas av staten, en så kallad yrkesintroduktion, ska räknas.

Centerpartiet och dess migrationspolitiske talesperson Jonny Cato krävde tidigt lättnader för den grupp som berörs av gymnasielagen. Den ekonomiska kris som Sverige har hamnat i drabbar de här ungdomarna hårt, sa Jonny Cato till Ekot och efterlyste åtgärder: Det kan till exempel handla om att ungdomarna ska få ett år i stället för sex månader på sig att skaffa ett jobb (...) eller att ungdomarna inte ska behöva visa upp ett anställningskontrakt som sträcker sig över minst två år. 

Men nu har Centerpartiet ändrat sig och säger att de i stället kommer att rösta nej till regeringens förslag om lättnader för dessa unga - trots att lättnaderna och förslaget går just i den riktning som Centerpartiet själv tidigare krävt.

Centerpartiet hänvisar till att en ny humanitär grund i migrationslagstiftningen kommer att utformas så att den omfattar även de ensamkommande som fått uppehållstillstånd genom gymnasielagen. Det är förstås bra att Centerpartiet stödjer förslaget om en sådan ny humanitär grund i migrationslagstiftningen. Men det är högst oklart hur denna nya humanitära grund kommer att tillämpas av domstolarna och hur många av de som nu omfattas av gymnasielagen kommer att få hjälp av den.

Förslaget om lättnader i gymnasielagen är ju inte i stället för en ny humanitär skyddsgrund. Förslagen kompletterar och förstärker varandra - det ena hjälper kortsiktigt och det andra hjälper på sikt.

Våldet och terrorn växer i det redan så svårt drabbade och sargade Afghanistan. Unga människor som bott i Sverige i många år lever i skräck för att tvångsutvisas dit. Lättnader i gymnasielagen skulle ge dessa unga människor ytterligare en strimma hopp och visa att Sverige är ett land som tar ansvar för dem som bott i vårt under så stor del av sina unga liv som dessa har gjort.

Det bästa vore förstås om Centerpartiet ändrade sig eller om tillräckligt många av partiets riksdagsledamöter följde sitt hjärtas väg och röstade emot partilinjen. Det går att hjälpa dessa unga människor till att bli en del av Sverige - vårt växande gemensamma hem. Det går, om viljan och det politiska modet finns.

Stoppa utvisningarna till Afghanistan!

Förra veckans blodiga bombdåd mot en flickskola i Kabul skördade över 70 dödsoffer. Nästan alla som dödades var elever på flickskolan - de flesta av dem mellan elva och 15 år gamla. 

Våldet och terrorn växer i det redan så svårt drabbade och sargade Afghanistan. I takt med att USA tar hem sina trupper flyttar talibanerna fram sina positioner. Oron är stor för ett fullödigt inbördeskrig och att talibanerna kommer att ta makten i landet. För att sätta ökad press på den afghanska regeringen trappar talibanerna upp våldsanvändningen. Civilbefolkningen drabbas hårt. Även Al Qaida och IS är närvarande i landet och bidrar till terrorn.

Under rubriken Afghanistan faller ner i våldets mörker skriver journalisten Magda Gad i Expressen: När vi kom till Kabul sensommaren 2018 var ett terrordåd i staden en nyhet. Nu är det en nyhet om det går en dag utan ett terrordåd. (...) Dagarna börjar med explosioner i morgonrusningen. Folk håller andan i väntan på vem som ska mördas härnäst. Utbildade kvinnor är särskilt utsatta.

I ett SVT-inslag berättar tonårsflickorna Sarah och Hadis i Karlstad om sin skräck att inte få stanna i Sverige - där de nu levt i många år - utan i stället tvångsutvisas till Afghanistan. "När vi barn väl har fått chansen att bygga upp våra liv på ett tryggt ställe så tycker jag att vi ska få fortsätta med det", säger en av dem. Ja, vem säger emot?

I morgon tisdag 18 maj planerar Sverige att genomföra ännu en tvångsutvisning av människor från förvaret i Märsta till Kabul. Det är en politisk och moralisk skandal att Sverige fortsätter att utvisa människor till terrorns och krigets Afghanistan. Jag tror att historien kommer att döma oss hårt. Utvisningarna måste stoppas nu.

 

Hur långt är ett andrum?

Sverige behöver ett andrum, sa statsminister Stefan Löfven när han på dagen för fem år sedan - den 24 november 2015 - på en presskonferens tillsammans med dåvarande vice statsminister Åsa Romson (MP) presenterade fundamenten i den "tillfälliga" lag som skulle göra det svårare för människor på flykt att få skydd i Sverige.

Hur långt är ett andrum? Och är det inte människorna på flykt som är i störst behov av ett andrum? I år beräknas omkring 13 000 människor söka asyl i Sverige. År 2018 och 2019 uppgick antalet asylsökande till drygt 21 000. Vi får gå tillbaka många år i tiden för att hitta motsvarande låga antal på människor som söker skydd i Sverige - vårt växande hem. År 2015 - då "andrummet" påbörjades - uppgick antalet till nära 185 000.

Den "tillfälliga" lagen blev inte tillfällig. Nästa sommar förväntas riksdagen besluta om en ny migrationspolitisk lagstiftning som i allt väsentligt befäster de restriktioner som den "tillfälliga" lagen föreskrev. 

Under de år som gott har den migrationspolitiska debatten förändrats. Som Somar Al Naher skriver i Aftonbladet: Snart finns snart inte ett enda samhällsproblem som inte förklaras med ”misslyckad integration. Den "misslyckade integrationen" blir ett mantra med magiska egenskaper.

Tillfälliga lagar riskerar att inte bli tillfälliga. Vi vänjer oss vid dem. I coronapandemins Sverige accepterar vi nu ett stort antal tillfälliga inskränkningar i våra friheter. Ja, jag stöder dessa tillfälliga inskränkningar. Men låt oss hjälpas åt att se till att, när pandemin väl är över, dessa inskränkningar också avskaffas - och att de inte kvarstår med till exempel motiveringen att de behövs för att bekämpa terrorismen etc. Vägen till helvetet är som bekant kantad av goda föresatser.

Nu fortsätter arbetet för en humanitär och rättssäker flyktingpolitik

Nu står det klart att det inte blir en bred överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Moderaterna om Sveriges framtida migrationspolitik. Sakpolitiskt är det en framgång att överenskommelsen inte blev av. Visserligen finns det behov av långsiktighet i migrationspolitiken. Men form kan inte ställas framför innehåll. Om Socialdemokraterna gått Moderaterna ännu mer till mötes så hade det inneburit en kraftigt minskad asylmottagning i Sverige. Så blir nu inte fallet. Det är bra. Sverige bör sträva efter att hjälpa fler - inte färre - människor på flykt.

Sakpolitiskt och strategiskt framstår Miljöpartiet som vinnare. De värsta förslagen om en mer restriktiv flyktingpolitik har åtminstone tillfälligt avvärjts och partiet har nu förutsättningar att kunna sitta kvar i regeringen. Partiet har också skickligt omvandlat Moderaternas förklenande omdöme om partiet till en positiv symbol - vem vill idag inte vara en grön elefant?!

Även Socialdemokraterna kan pusta ut. Regeringskrisen är avvärjd och det finns nu bättre förutsättningar än tidigare att hålla ihop partiet. Ur ett längre tidsperspektiv kommer  migrationsfrågorna att finnas kvar som en skarp konfliktfråga mellan Socialdemokraterna och Moderaterna. Men så hade blivit fallet även om Socialdemokraterna accepterat Moderaternas förslag om volymmål.

Moderaterna kan genom sitt avhopp fortsätta att konkurrera med Sverigedemokraterna om de väljare som kraftigt vill minska invandringen till Sverige. Samtidigt börjar partiets samarbetskapital att rinna ut. På ett drygt år har partiet inte bara hunnit lämna samtalen om en långsiktig migrationspolitik utan också hoppat av energiöverenskommelsen, hoppat av samtalen om åtgärdsprogram mot gängkriminalitet och hoppat av Försvarsberedningen. Statsmannaaktigt? Kanske inte.

Nu fortsätter den migrationspolitiska kommittén sitt viktiga arbete. När frågan om volymmål avfärdats  kan diskussionerna fokusera på viktiga frågor som permanenta uppehållstillstånd (som vore väldigt bra för att underlätta integrationen), förbättrade möjligheter för familjeåterförening (Sverige bör sträva efter att förena familjer - inte sära dem) och införande av en ny humanitär skyddsgrund (som januaripartierna redan är eniga om).

I förlängningen väntar frågan om en nödvändig amnesti för unga ensamkommande som vistats i Sverige i över ett år, (unga människor som i många fall vistats i Sverige ända sedan 2015, hunnit utbilda sig och bli en del av en familj).

Det råder ingen brist på viktiga, humanitära frågor att ta sig an. Kampen fortsätter.

Nej till volymmål i svensk asylpolitik!

I morse diskuterade jag socialdemokratisk migrationspolitik med Lars Stjernkvist i P1 Morgon i Sveriges Radio. Lars Stjernkvist vill att Socialdemokraterna kommer överens med Moderaterna och accepterar kravet på ett volymmål (eller "riktvärde") för den svenska asylpolitiken. Det tycker jag är en riktigt dålig idé.

För mig som socialdemokrat är frågan alltid hur Sverige ska kunna hjälpa fler människor som befinner sig i nöd. Men Moderaterna vill införa volymmål för att stänga människor ute. Moderaterna vill minska den svenska asylmottagningen med 80 procent, från nuvarande cirka 20 000 människor om året som söker skydd till 4-5000. På så sätt kommer Moderaterna dessutom att behålla migration som en konfliktfråga med Socialdemokraterna. Varje år ska det förhandlas om "volymerna" och Moderaterna kommer konstant att lägga sig på en lägre nivå än Socialdemokraterna.

Lars Stjernkvist betonade att "målen" inte var ett tak. Enligt asylrätten är ju sådana tak förbjudna. I stället är tanken att om volymmålet inte nås ska Sverige vidta åtgärder som gör att färre flyktingar söker skydd hos oss nästa år. Jag frågade Lars Stjernkvist vilken typ av åtgärder han tänkte sig att Sverige skulle vidta för att få färre människor i nöd att söka sig hit. Om jag förstod honom rätt föreslog han dels att Sverige skulle betrakta fler länder som "säkra länder" och dels vidta åtgärder som försvårade familjeåterförening.

Men säkerhetsbedömningen av ett land ju aldrig kan baseras på hur många av landets invånare som flyr till Sverige. Säkerhetsbedömningen måste förstås basera sig på säkerhetsläget i landet. Och försvårande av familjeåterförening är inte ett bra sätt att hantera asylmottagningen - dels av humanitära skäl och dels för att försvårad familjeåterförening försämrar integrationen.

Sammantaget tycker jag att migrationspolitiken är ett område som lämpar sig sällsynt illa för volymmål (på samma sätt som till exempel LSS - vi kan ju inte neka behövande LSS för att volymmålet är nått eller genom att dra ner stödet till LSS nästföljande år även om behoven kvarstår).

Men lyssna gärna själv på inslaget och bilda dig en egen uppfattning.

23 förslag för en human asylpolitik

Över 70 miljoner människor i världen befinner sig på flykt. Samtidigt anstränger sig EU för att hålla flyktingar borta och minska antalet människor som söker asyl i Europa.

Även i Sverige har asylpolitiken utvecklats i restriktiv riktning. Röster hörs till och med om att avskaffa den mänskliga rättigheten att söka asyl vid gränsen till ett annat land.

Men Socialdemokrater för tro och solidaritet vill att Sverige ska vara ett internationellt humanitärt föredöme när det gäller asyl- och flyktingpolitiken. Vi vill därför – i samverkan med civilsamhällets organisationer och med arbetarrörelsen i vid bemärkelse – formulera ett flyktingpolitiskt program som i större utsträckning riktar fokus mot migrationens möjligheter och på solidaritet med människor på flykt.

Vi inbjuder därför till synpunkter på de förslag vi har formulerat så här långt. Förslagen är inte definitiva, utan ska i det här skedet ses som underlag för en konstruktiv diskussion. 

Bland förslagen märks permanenta uppehållstillstånd som huvudregel för flyktingar som beviljas asyl i Sverige, stoppa alla utvisningar till Afghanistan, fördubbla mottagningen av antalet kvotflyktingar, uppehållstillstånd för ensamkommande flyktingar som behövt vänta orimligt länge på asylbesked samt stärkt rättssäkerhet i förvarsärenden.

Samtliga 23 förslag kan hämtas här.

Vi lyssnar gärna in andra förslag på hur den svenska asylpolitiken kan utvecklas. Vi vill också gärna ha synpunkter på vilka förslag som är viktigast och som bör prioriteras först. Arbetet slutförs våren 2020 och vi hoppas att texten ska utgöra ett konstruktivt bidrag till den sittande parlamentariska migrationspolitiska kommitténs arbete.

Sänd kommentarer och synpunkter till info@trosolidaritet.se senast den 10 januari 2020 och var med i arbetet med att forma en solidarisk svensk och europeisk flyktingpolitik! 

Du får förstås också gärna bli medlem av vårt förbund. Ju fler vi blir, med desto större kraft kan vi driva våra krav. Det är enkelt att bli medlem - länk finns här!

Nyamko Sabuni och den svåra konsten att be om ursäkt

Nyamko Sabuni mötte stark kritik efter en artikel i Expressen där hon berättade hur hon ville förändra Liberalernas politik i frågor kring invandring och integration. Hon tog avstånd från de mer generösa regler för anhöriginvandring som Liberalerna förhandlat fram i samband med Januariavtalet. Hon ville motverka ett samhälle präglat av mångkultur. "Bara ut med de som kommer", sade hon om de som inte redan vid gränsen kunde visa att de hade asylskäl.

I efterhand har Nyamko Sabuni försökt retirera från en del av sina uttalanden. Nu tar hon ett steg till. Vid en utfrågning i Umeå av Liberalernas partiledarkandidater ville hon om ursäkt.

Jag ber verkligen mycket om ursäkt för den artikeln, sa Nyamko Sabuni. Men i samma andetag betonade hon: Jag står för mina citat till 100 procent.

Nyamko Sabuni ber således inte om ursäkt för det hon har sagt. Däremot säger hon sig vilja ta avstånd från "allt fluff" i artikeln som kringgärdar citaten av det hon har sagt. Men när Dagens Nyheter senare frågar om hon är kritisk till hur Expressen lagt upp sin artikel svarar Sabuni genom sin pressekreterare att "det finns ingen kritik mot Expressen".

Så vad i fridens dar är det Nyamko Sabuni ber om ursäkt för? Hon står fast vid det hon har sagt och vid sina citat, och hon riktar ingen kritik alls mot Expressens artikel i sin helhet.

Jag har vid flera tillfällen uppmärksammat svenska makthavares svårigheter med att be om ursäkt på riktigt (till exempel här och här och här). Ursäkterna kringgärdas ofta av reservationer kring att det hen sagt "uppfattats som", "misstolkats som" eller att "någon tagit illa vid sid". På så sätt skuldbeläggs de som "misstolkar eller "tar illa vi sig", i stället för makthavaren själv


Här ser vi en ny variant. Nyamo Sabuni ber om ursäkt, men berättar inte vad det är hon ber om ursäkt för.

En ursäkt ska innebära att man tillstår att man har gjort fel. Det kan vara något man har sagt eller något man har gjort, och att man ångrar sig. Ansvaret för att det blev fel måste ligga på den som ber om ursäkt, och inte på någon annan. Annars blir det ingen ursäkt på riktigt, utan bara en maktstrategi för att smita undan ansvaret för det man har sagt eller gjort.

De unga ensamkommande måste få trygghet nu!

Migrationsdomstolen i Göteborg har beslutat att hämta in ett förhandsavgörande från EU-domstolen innan man tillämpar den så kallade gymnasielagen för ensamkommande unga. Den genomsnittliga handläggningstiden för sådana förhandsavgöranden är nästan 16 månader. Om ärendet bedöms som ett "brådskande mål" är den genomsnittliga handläggningstiden cirka tre månader (enligt juristen Louise Dane, på Twitter). Samtidigt kan enskilda domare vid olika migrationsdomstolar i Sverige själva välja att tillämpa eller inte tillämpa gymnasielagen. Om några veckor kommer Migrationsöverdomstolen att pröva de mål som tidigare prövats av enskilda migrationsdomstolar och som överklagats. Problematiken gäller bland annat om gymnasielagen i den del som avser sänkt beviskrav för den sökandes identitet får tillämpas, eller om den strider mot andra rättsregler.

Förvirrande? Ja visst. Tänk er då hur förvirrande situationen måste uppfattas för de 9 000 unga ensamkommande som genom gymnasielagen ska ges möjlighet att få stanna här i Sverige. Dessa unga människor som under flera år pendlat mellan hopp och förtvivlan, unga människor som bott i Sverige i flera år och som nu äntligen skulle få lite fast mark under fötterna, fast mark att kunna växa ifrån. Dessa unga människors ångest kommer nu i stället att fortsätta på obestämt tid. Risken är överhängande att några inte kommer att orka leva med denna ångest och osäkerhet. Dessa unga människors utsatthet måste nu få ett slut.

Jag har tidigare hävdat att representanter för såväl regeringen som för de partier som i riksdagen ställde sig bakom gymnasielagen måste ta steget fram och entydigt förklara att de står fast vid sina intentioner att ge dessa unga en ny möjlighet att få stanna i Sverige. Om lagen måste ändras så får den ändras. Situationen för dessa 9 000 unga människor måste lösas på ett varaktigt sätt. De allra flesta inser omöjligheten - logistiskt, rättssäkert och humanitärt - att utvisa 9 000 unga människor till krigets Afghanistan. De allra flesta av dessa 9 000 unga kommer - oavsett om det blir en rödgrön regering eller en alliansregering efter valet i höst - att stanna kvar i vårt land. En amnesti med permanenta uppehållstillstånd skulle till exempel ge dessa unga människor en stabil grund att stå på, och undanröja risken för att de blir en del av ett skuggsamhälle. Permanenta uppehållstillstånd för dessa unga människor vore inte bara en humanitär välgärning, det vore också mycket bra för integrationen.

Från den 6 augusti återupptas manifestationerna på Mynttorget i Stockholm till stöd för de ensamkommande unga, organiserade av bl a Ung i Sverige och Tillsammansskapet. Det är bra. Dessa unga människor behöver allt vår stöd. Manifestationerna synliggör att det är enskilda människoöden och människoliv det handlar om. Kom gärna dit och uttryck ditt stöd.

En skam för USA att behandla barn på detta sätt!

De fasansfulla skriken från små barn som skiljs från sina föräldrar vid gränsen mellan USA och Mexiko går inte att värja sig från. Medan föräldrarna hålls i fängsligt förvar får barnen tillbringa flera dygn i burar med cementgolv. Hittills har omkring 2 000 barn drabbats. Det är en skam för USA att barn behandlas på det här sättet.

Många protesterar naturligtvis mot USA:s agerande. Skriv gärna på Svenska Amnestys namninsamling här.

Som ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet gör jag följande uttalande:

- Det som nu pågår är djupt ovärdigt USA som nation och respektlöst mot den historia och de ideal som landet alltid har sagt sig värna. Barn förvaras under omänskliga omständigheter till följd av en hård och avhumaniserande politik från landets ledning. säger Ulf Bjereld, förbundsordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet.

- Som medmänniska blir man bestört och förskräckt, och det finns all anledning att oroas även ur ett politiskt perspektiv. Vad ligger i tangentens riktning? Vi vet nu att Trumpregimen är ombytlig och oberäknelig.

Bilderna inifrån USA:s förvar visar barn i nätburar. Uppgifter florerar om undermåliga villkor, men värst är isoleringen från föräldrarna. Inspelningarna har väckt stark folklig vrede världen över, men Ulf Bjereld varnar för att se vreden som garant för att villkoren ska förbättras för barnen.

- Det är viktigt att komma ihåg folkstormen kring den döda pojken Alan Kurdi som fotades uppspolad på Medelhavets strand för bara några år sedan, och hur den indignationen nu i många läger har bedarrat. Ännu förliser det flyktingskepp ute på Medelhavet. Därför är det viktigt att inse att starka känslor allena inte är en garant för politisk förändring. Vi måste ligga på för förändring inte bara i dag och i nästa vecka, utan på längre sikt om vi vill medverka till att stoppa denna djupa oanständighet, säger Ulf Bjereld.

Socialdemokrater för tro och solidaritet uppmanar regeringen med utrikesminister Margot Wallström i spetsen att protestera mot dessa grymma förvar.

Glädjens dag! C säger ja till rödgröna förslaget - 9 000 unga får ny chans stanna i Sverige

I dag är en glädjens dag. Centerpartiet har sagt ja till det rödgröna lagförslaget som kommer att ge omkring 9 000 unga ensamkommande en ny möjlighet att få skapa sig en framtid i Sverige - vårt gemensamma växande hem. De allra flesta av dessa unga har stått inför hotet att tvångsutvisas till krigets och terrorns Afghanistan. Glädjen innefattar också de 10 000-tals personer för vilka dessa unga ensamkommande människor hunnit bli en del av deras familj, vänkrets och gemenskap.

Beslutet visar att politisk kamp kan löna sig. Varken det rödgröna lagförslaget eller Centerpartiets ja har kommit till av sig själv. Processen har varit lång och svår, och en ny nätverksbaserad folkrörelse till stöd för dessa unga har vuxit fram. Jag hoppas och tror att alla de människor som engagerat sig i för de unga ensamkommandes sak nu får styrka och hopp att fortsätta sitt arbete för en svensk human och rättssäker asylpolitik.

Det ska vara ordning och reda i den svenska flyktingpolitiken, säger Stefan Löfven. Javisst. Och bästa sättet att skapa ordning och reda är att arbeta med permanenta uppehållstillstånd och en underlättad anhöriginvandring. Dessa åtgärder underlättar integrationen och avlastar rättsväsendet.

Beslutet att säga ja till det rödgröna lagförslaget var inte helt enkelt att fatta för Centerpartiet. Lagförslaget har sina brister, inte minst eftersom det hänger samman med den tillfälliga lagen om flyktingmottagning som antogs 2016 och som också utsattes för hård kritik av Lagrådet. Jag noterar att många av dem som denna gång lyfter fram Lagrådets kritik av förslaget inte var lika tydliga i sin kritik när den tillfälliga lagen röstades igenom. För att uttrycka det milt. Dessutom synliggör Centerpartiets beslut en spricka i Alliansen i en av valets viktigaste frågor.

Men i dag är en glädjens dag. Jag är stolt över att jag och Socialdemokrater för tro och solidaritet som drivit frågan hårt i olika sammanhang fått vara en del i processen. Stärka och glada av framgången fortsätter vi arbetet för en human och rättssäker asylpolitik. Sverige - vårt växande hem - bör vara en förebild för resten av Europa.

Ökat hopp för ensamkommande afghanska ungdomar!

Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken. Men sannolikheten för att 9 000 ensamkommande ungdomar - varav de flesta från Afghanistan - ska få en ny chans att stanna i Sverige ökade betydligt i dag när regeringen presenterade sin lagrådsremiss i frågan.

I det omarbetade förslaget har flera av de brister som remissinstanserna  påpekat åtgärdats. Nu ska till exemplet det tillfälliga uppehållstillståndet vara möjligt att kombinera med arbete. Uppehållstillstånd kan också beviljas även om personens identitet inte går att säkert fastställa, säger migrationsminister Heléne Fritzon till Aftonbladet.

För att förslaget ska kunna gå igenom i riksdagen krävs att något av allianspartierna ger det sitt stöd. Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna har - liksom förstås Sverigedemokraterna - varit negativa. Men Centerpartiet har varit försiktigt positiva, och i dag säger Centerpartiets migrationspolitiska talesperson Johanna Jönsson att hon ser positivt på de genomförda förändringarna i förslaget: Det man kan se är att regeringen har lyssnat både på oss och flera av remissinstanserna som pekat på att den som kan och vill försörja sig själv måste få möjlighet att göra det. Där har man tagit ett stort steg i rätt riktning. Det hör till saken att Johanna Jönsson var positivt inställd redan till det ursprungliga förslaget, vilket hon på sin Facebooksida kommenterade i optimistiska termer: sannolikheten är stor för att vi kommer att kunna ge vårt stöd så att det går igenom i riksdagen.

Nu går förslaget vidare till Lagrådet som säkert kommer att ha en del kritiska synpunkter. Det är möjligt att förslaget kan förbättras ytterligare. Det här är ingen enkel juridisk materia.

Osvuret är bäst. Men idag gläds jag över att sannolikheten ökat för att 9 000 ensamkommande ungdomar ska kunna få en ny möjlighet att bygga sig en framtid i vårt fantastiska land.

Stoppa utvisningarna till Afghanistan!

I en färsk rapport från Migrationsverket beskrivs hur säkerhetsläget i Afghanistan avsevärt försämrats. Under 2016 skadades eller dödades 11 000 civila i stridigheterna i landet och bara under den senaste månaden har hundratals människor mist livet. Alla provinser i Afghanistan påverkas av kriget och av Migrationsverkets rapport framgår att situationen i Afghanistan sannolikt kommer att försämras ytterligare. Sverige måste därför omedelbart stoppa utvisningarna till Afghanistan.

Svenska UD anser sedan länge Afghanistan så farligt att man avråder alla svenskar från att resa dit. Men trots att svenskarna själva avråds från att resa till Afghanistan utvisar Sverige unga ensamkommande människor dit. De som utvisas har själva ofta ingen koppling till landet, vilket enligt FN:s flyktingorgan UNHCR gör dem extremt sårbara för utnyttjande och tvångsrekrytering till militanta grupper. Ett stort antal ensamkommande flyktingar är shiamuslimska hazarer, vilket gör dem särskilt utsatta för terrorattacker från IS.

Den senaste tiden har skarp kritik har riktats mot asylprövningsprocessen för att prövningen av hbtq-personers asylskäl har haft inslag av godtycke och varit rättsosäker. Liknande kritik har riktats mot Migrationsverkets hantering av konvertitärenden. Kritiken är allvarlig och borde föranleda ett övervägande om att införa en försiktighetsprincip i frågor som är svårbedömda.

Gruppen ensamkommande med koppling till Afghanistan utgör en förhållandevis liten men mycket utsatt del av det totala antalet asylsökande. Ärendena är ofta komplicerade och mycket står på spel för den asylsökande. Även i de fall där den sökande inte bedöms ha rätt till asyl bör nu säkerhetsskäl och humanitära överväganden leda till att utvisningarna till Afghanistan upphör. Det rör sig enbart om några få tusen personer. Sverige har sannerligen råd att ge dessa utsatta människor en fristad.  

Ovanstående text är ett utdrag ur ett uttalande som jag idag gör i min egenskap av ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet. Hela uttalandet kan läsas här.

Om oro och hopp inför 2017!

...det gamla året lägger sig att dö, ring själaringning över land och vatten...

Nu är det bara några timmar kvar av 2016. Ett riktigt skitår, har det kallats på sina håll. Då tänker de flesta på att Storbritannien valde Brexit, Donald Trump segrade i det amerikanska presidentvalet, främlingsfientliga, högerpopulistiska krafter skördade framgångar och terrorn spred skräck och död i Europa och på andra ställen i världen. Kriget i Syrien innebar ohyggliga lidanden. Och många popikoner - David Bowie, Leonard Cohen, George Michael och Prince - lämnade jordelivet alldeles för tidigt.

Glädje och sorg har präglat det privata livet. Hustrun och jag har kunnat glädjas åt tre fantastiska barnbarn som fötts under 2016. Min mamma gick bort i början av december, och begravdes några dagar före julafton. Jag tar ingenting för givet - sånt är livet, sånt är livet, sjunger Niklas Strömstedt.

Det sägs att vi lever i orons tid. Jag vet inte det. Kanske är det de som talar om "folks oro" som egentligen är de oroliga. Nedan listar jag i vilket fall tre saker som jag orolig för inför det nya året - men också tre saker som får mig att känna hopp och glädje inför framtiden.

Låt oss börja med det jag är orolig för.

1.) USA under Donald Trump. Presidentvalet som Gud glömde. Vad kommer valet av Trump att betyda för USA:s utrikespolitik och för den internationella världsordningen? Jag ser tre huvudalternativ. a.) De institutionella strukturerna som kringgärdar den amerikanska utrikespolitiken är så starka att valet av Trump inte betyder så mycket i praktiken. b.) USA börjar föra en mer isolationistisk utrikespolitik, vilket skapar ökat handlingsutrymme åt andra stater - främst Ryssland - i vårt närområde. c.) USA och Ryssland etablerar egna intressesfärer i sina närområden, ungefär som under det kalla kriget. Alternativ a.) är förstås det minst dåliga, men i vilket fall är jag orolig för hur valet av Trump kommer att påverka folkrättens och de mänskliga rättigheternas ställning i världen.

2.) Angreppen på de mänskliga rättigheterna i Europa. Då tänker jag inte bara på händelseutvecklingen i forna öststater som Ungern och Polen. Det uppges nu att Storbritanniens premiärminister Theresa May vill att landet lämnar Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Theresa May påstår att konventionen begränsar regeringens möjlighet att bekämpa brott och kontrollera invandringen. Vi har i debatten också sett flera exempel på att liberaler och konservativa krafter vill avskaffa asylrätten (som ju är en mänsklig rättighet) och ersätta den med ett flyktingkvotsystem. Tanken är att om människor vet att de inte har rätt att söka asyl i Europa så tar de inte risken att fly över Medelhavet och då riskerar de inte heller att drunkna. För mig är det en absurd logik.

3.) Segregation och ökad ojämlikhet. Ja, den svenska ekonomin går utmärkt. Arbetslösheten sjunker, BNP växer, det byggs så det knakar och vi blir allt mer välutbildade. Men det finns också tecken på att klyftorna växer. Ojämlikhet är ett gift i samhällskroppen, och kan leda till minskad tillit till offentliga institutioner och bidra till att människor söker sig till slutna gemenskaper baserade på klan och etnicitet. Segregationen måste motverkas, det är nog den viktigaste politiska sakfrågan i dagsläget.

Men det finns också saker som inger hopp inför framtiden.

1.) Dödsstraffet är på väg ut i USA. Antalet verkställda dödsstraff i USA under 2016 var det lägsta på 25 år. Opinionen för dödsstraffet i USA är lägre än på mycket länge. Detta kan tyckas som en mindre sak, jämfört med de orosbilder som skisserades ovan. Men det ligger ett stort symbolvärde i dödsstraffet. Ja, jag vet att någraav argumenten i USA mot dödsstraffet handlar om att det är så dyrt och att väntetiderna på att få bli avrättad är för långa. Men jag bryr mig inte så mycket om vilka argument som används, bara de leder fram till ett avskaffande av detta barbariska straff. Kampen mot dödsstraffet är en kamp för civilisation, för framsteg och för människolivets okränkbara värde.

2.) Har det vänt nu? Kanske har de främlingsfientliga, högerpopulistiska opinionsströmningarna nått sin höjdpunkt. Den inomliberala kritiken mot till exempel Expressens och Götebors-Postens ledarsidor ser jag som ett sundhetstecken. Själv har jag som förbundsordförande för Socialdemokratern för tro och solidaritet under mina resor i landet sett många tecken på stark solidaritet med de människor som kommer för att söka skydd i vårt land. Förbundet har varit en av de krafter inom Socialdemokraterna som med kraft argumenterat emot den nya, restriktiva lagstiftningen i flyktingpolitiken. Nu vid årets slut noterar jag att förbundet brutit en långvarig, nedåtgående trend angående medlemsutvecklingen. Vi har fler medlemmar i dag än för ett år sedan! Det gör mig glad.

3.) En mer human flyktingpolitik. Allt fler tycks inse att den restriktiva flyktingpolitiken tar sig orimliga uttryck, särskilt när det gäller anhöriginvandringen. Vänsterpartister, Centerpartister, Liberaler och Kristdemokrater vill lätta på kraven för anhöriginvandring - jag hoppas och tror att sådana lättnader genomförs under året. Och kyrkornas och samfundens Juluppropet var ett ljus i vintermörkret - skriv under det om du inte redan har gjort det!

Med dessa rader önskas bloggens alla läsare ett riktig Gott och hoppfullt nytt år!

EU-kommissionens förslag om ny asyllagstiftning oroar

Jag har inte i detalj hunnit ta del av EU-kommisionens förslag från idag om en gemensam asyllagstiftning för EU-staterna. Men medierapporteringen ger anledning till viss oro, och det blir en viktig fråga att följa fråga framöver.

EU-kommissionen föreslår enligt Svenska Dagbladet att asylsökande med alternativt skyddsbehov – den stora majoriteten av de asylsökande – beviljas ettåriga tillfälliga uppehållstillstånd, medan asylsökande med flyktingstatus beviljas treåriga tillfälliga uppehållstillstånd. Där ligger förslaget på ungefär samma nivå som den mer restriktiva flyktingpolitik Sverige just infört.

Men den svenska restriktiva flyktingpolitiken skall vara tillfällig. Efter senast tre år skall de permanenta uppehållstillstånden återinföras. Det vore oacceptabelt om en gemensam EU-lagstiftning skulle förhindra Sverige att återinföra permanenta uppehållstillstånd.

Allt oftare pratas det också om att öka antalet kvotflyktingar till Sverige och till EU. Det är bra. Men ibland framställs det som att ett ökat antal kvotflyktingar skulle ske på bekostnad av asylrätten. Så får det naturligtvis inte bli. Rätten att söka asyl är en ovillkorlig mänsklig rättighet, oavsett hur många kvotflyktingar Sverige och EU tar emot. Ett utvidgat kvotflyktingsystem får heller inte leda till att EU tar emot färre flyktingar än i dag. Tvärtom måste antalet flyktingar som erbjuds en fristad i Europa öka.

Antalet människor som söker asyl i Sverige är i dag extremt lågt - det rör sig om några hundra i veckan och har varit så under en lång period. Givet denna utveckling borde Sverige redan nu förbereda en återgång till den tidigare mer humana flyktingpolitiken - återinför de permanenta uppehållstillstånden och underlätta familjeåterföreningen så snart som möjligt.

Som sagt - EU-förslaget är helt nytt och det är möjligt att det också inrymmer positiva inslag. Jag återkommer i frågan så snart bilden har klarnat.

Nej till den nya, restriktiva flyktingpolitiken!

I morgon tisdag tar riksdagen ställning till den rödgröna regeringens förslag till lagändringar som lägger svensk asylpolitik på EU:s miniminivå. Olyckligtvis tyder det mesta på att regeringens förslag går igenom.

Jag har två huvudinvändningar mot förslagen. Min första invändning avser införandet av tillfälliga uppehållstillstånd som regel. Människor som flytt från krig och nöd behöver trygghet. Genom att inte längre ge dem permanenta uppehållstillstånd erbjuds de otrygghet i stället för trygghet. Människor som inte vet om de får bo kvar i landet efter tre år får svagare incitament för att lära sig svenska och överhuvudtaget etablera sig i samhället. Därför motverkar tillfälliga uppehållstillstånd en positiv integration. Migrationsverket måste nu lägga stora, kostsamma insatser på att administrera uppföljningen av de tillfälliga uppehållstillstånden. Dessa pengar hade kunnat göra bättre nytta om de använts på annat sätt.


Min andra invändning avser de kraftigt begränsade möjligheterna till familjeåterförening. Begränsade möjligheter att återförenas med sin familj innebär ökat lidande, motverkar integrationen och står i motsättning till Sveriges åtaganden enligt FN:s barnkonvention.


Målsättningen med den restriktiva politiken är att få färre flyktingar att söka skydd i Sverige. Då vore det ju rimligt att de som redan sökt asyl i Sverige undantogs från bestämmelserna.


Kritiken mot den rödgröna regeringens nya restriktiva politik har varit mycket hård. Röda Korset, Rädda Barnen, Unicef, UNHCR, Amnesty International, Advokatsamfundet - civilsamhället har stått i kö för att framföra sin oro och sin kritik. På DN Debatt protesterar i dag samtliga biskopar i Svenska kyrkan mot lagförslagen.

Som ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet har jag strävat efter att vara en tydlig röst i protesterna mot den nya restriktiva politiken. Ett urval av mina och förbundets uttalanden och artiklar finns här - det har blivit ganska många under det senaste året.

Nu gäller det att ta strid för att den tillfälliga lagen blir så kortvarig som möjligt. Lika stolt som jag var när Stefan Löfven i höstas stod på Medborgarplatsen och utropade: Mitt Europa bygger inte murar! - lika stolt kommer jag att vara när lagen avvecklas och Sverige återigen blir ett land som välkomnar människor som befinner sig på flykt.

För att så skall bli fallet krävs det att vi är många som hjälper till. Om du är rödgrön i sinnet så bli gärna bli medlem i Socialdemokrater för tro och solidaritet och delta i kampen mot den restriktiva flyktingpolititiken. Det blir du enkelt här.