Klokt och nödvändigt - Migrationsverket stoppar alla utvisningar till Afghanistan

Idag beslöt Migrationsverket att med omedelbar verkan stoppa alla utvisningar till Afghanistan. Orsaken är den "oroväckande och svårbedömda" säkerhetsutvecklingen i landet. 

Beslutet är nödvändigt och klokt. Visserligen kommer det alldeles för sent. Säkerhetssituationen i Afghanistan har under en lång tid successivt försämrats. Flera människorättsorganisationer och rörelser från civilsamhället har därför länge krävt att utvisningarna ska stoppas. Ett tidigare beslut hade inneburit avsevärt mindre mänskligt lidande och givit det svenska samhället bättre möjligheter att integrera de berörda.

Men bättre sent än aldrig. I dag är jag glad och tacksam över Migrationsverkets beslut.

Nu gäller det att blicka framåt. Vi visste redan tidigare att det i praktiken skulle bli omöjligt att utvisa mer än en mycket liten del av de 7 000 skyddssökande människorna Afghanistan. Än färre kommer att kunna utvisas dit i framtiden, även om - vilket vi verkligen hoppas - säkerhetsläget i Afghanistan på sikt förbättras. Därför gäller det nu att ge dessa människor så goda förutsättningar som möjligt att skapa sig ett gott liv i Sverige - genom arbete och studier. De som sitter i förvar måste släppas ut, i de fall de inte är dömda för brott. Bäst vore att hitta en form för att ge de berörda skyddssökande permanenta uppehållstillstånd, vilket skulle förbättra förutsättningarna för dem att som fullvärdiga medborgare etablera sig i vårt land.

Jag vill också rikta ett stort tack till alla dessa människor i Sverige som på olika sätt och i olika former kämpat så hårt för att hjälpa de asylsökande och stoppa utvisningarna. Vi sörjer den tragiska händelseutvecklingen i krigets och terrorns Afghanistan, men gläds över att så många utvisningshotade människor och deras familjer nu åtminstone tillfälligt kan få sinnesro.

Migrationsverket bör följa Finlands exempel. Uppdatera säkerhetsläget i Afghanistan och stoppa utvisningarna!

Det redan svåra säkerhetsläget i Afghanistan försämras nu ytterligare. Utvecklingen går snabbt. När de utländska styrkorna lämnar Afghanistan tar talibanerna över makten på allt fler ställen i landet. Samstämmiga FN-rapporter visar hur våldet och terrorn växer i styrka. Civilbefolkningen drabbas svårt.

I lördags meddelade företrädare för den afghanska regeringen att landet att landet inte längre tänker ta emot människor som tvångsutvisas dit från EU och andra europeiska länder. Orsaken är, enligt Afghanistans departement för flyktingar och återvändande: ”Det eskalerande våldet från terroristgruppen talibanerna och spridningen av en tredje våg av covid-19" som lett till ökad social oro". 

Och idag meddelade det finska Migrationsverket att man med omedelbar verkan stoppar alla utvisningar till Afghanistan. En ny utredning av säkerhetsläget i Afghanistan ska genomföras och innan den nya utredningen är klar kommer inga asylsökande afghaner att få avslag på sina ansökningar, skriver TT. 

Det svenska Migrationsverket bör omgående följa Finlands exempel. Mot bakgrund av den dramatiska utvecklingen de senaste månaderna i Afghanistan är det nonchalant och ansvarslöst av Migrationsverket att inte redan ha initierat en uppdatering av säkerhetsläget i landet. Men bättre sent än aldrig. Migrationsverket bör omgående initiera en sådan uppdatering och stoppa alla utvisningar till Afghanistan tills uppdateringen är färdig.

Stoppa utvisningshoten för de som mister jobben på grund av coronan

Tusentals människor riskerar att förlora sina uppehållstillstånd i coronapandemin, skriver Dagens Nyheter. Oro kring uppehållstillstånd efter stora varsel, rapporterar Ekot. Bakgrunden är den stora grupp människor i Sverige vars uppehållstillstånd bygger på att de har ett arbete eller en viss inkomst.

Situationen blir absurd. Många av dessa människor har varit i Sverige så länge att ett fast uppehållstillstånd är inom räckhåll. Nu hotas de och deras familjer i stället av utvisning. Och dessa utvisningsbeslut kommer på grund av coronapandemin inte att kunna genomföras under överskådlig tid.

Tidigare har jag skrivit om hur unga ensamkommande som omfattas av gymnasielagen hotas av utvisning om de inte inom sex månader efter examen skaffat sig en fast anställning - en hart när omöjlig uppgift i dessa tider. Det vore värdefullt om regeringen förklarade att ingen som omfattas av gymnasielagen kommer att utvisas för att hen inte lyckats skaffa sig en fast anställning på sex månader.

Regeringen bör på ett humanitärt sätt hantera situationen även för alla dem som efter varsel och uppsägningar på grund av coronapandemin hotas av utvisning. Det behövs kanske en lagändring som möjliggör undantag. Det går att ordna, om den politiska viljan finns.

Antalet civila dödsoffer i Afghanistan växer - stoppa utvisningarna nu!

Antalet civila dödsoffer i Afghanistan saknar motstycke. Så skrev Dagens Nyheter igår, och redovisade en FN-rapport med skrämmande läsning. På bara tre månader - mellan juli och september i år - har 1 174 civila dödats och 3 139 skadats i Afghanistan, en ökning med hela 42 procent jämfört med föregående år. Sammantaget har 2 563 civila dödats och 5 676 skadats i år. Cirka 41 procent av dem är kvinnor och barn.

Och i skrivande stund meddelar nyhetsbyråerna att över 60 personer dödades i ett nytt bombdåd mot en moské i Afghanistan.

Afghanistan framstår som ett krigets och terrorns helvete på jorden. Och bedömare ser ingen ljusning - tvärtom förväntas det bli värre innan det blir bättre.

Sverige är ett av världens rikaste, tryggaste och bästa land att leva i - hur man än mäter. Det är inte värdigt Sverige att fortsätta utvisa unga människor till skräcken Afghanistan. Det är inte ett sådant land vi vill vara. Utvisningarna till Afghanistan borde stoppas - de borde stoppas nu!

Sverige borde stoppa utvisningarna till Afghanistan!

I morgon tisdag 10 september är det en demokratins högtidsdag i Sverige. Riksdagens nya arbetsår börjar, och kungen öppnar riksmötet på talmannens begäran. Ceremonin kan ses som en hyllning till de värden som ligger till grund för vår demokrati, och högtidligheten överträffas egentligen bara av själva valdagen. Det finns mycket att vara glad och stolt över. Sverige hamnar nästan alltid i topp på listor över världens bästa länder att leva i, med avseende på till exempel frihet, jämlikhet, jämställdhet, tillit och hälsa.

Men morgondagen bjuder dessvärre inte bara på stolthet och glädje. Morgondagen är också en dag för sorg och vrede. Trots Sveriges rikedom, vår öppenhet och våra anspråk på humanitet skickar vi i morgon iväg ett 70-tal, i huvudsak unga, människor till krigets och terrorns Afghanistan.

Det är inte rättfärdigt. Sverige kan bättre.

Afghanistan är inte säkert. År 2018 var ett av de dödligaste för civila i Afghanistan sedan talibanregimens fall. Afghanistan har passerat Syrien och toppar nu Global Peace Index över världens farligaste länder med avseende på krig och terrorism. Utrikesdepartementet avråder sedan länge alla svenskar från att resa till Afghanistan.

I dagarna blev det känt att de informella fredssamtalen mellan USA och talibanerna avbrutits. Internationella bedömare är eniga om att talibanerna nu kommer att svara med att trappa upp våldshandlingarna i Afghanistan ytterligare, i syfte att stoppa presidentvalet den 28 september.

Det bästa sättet för Sverige att hedra demokratins värderingar blir därför:
Stoppa utvisningarna till Afghanistan!
Utfärda en amnesti för de ensamkommande unga som vistats i Sverige i över ett år!

Nej. Utvisa inte Benjamin, fem månader gammal, till Afghanistan!

Benjamin, fem månader och född i Sverige, ska utvisas till Afghanistan trots att hans mamma är kvar i Sverige. Migrationsverket har avslagit Benjamins ansökan om uppehållstillstånd.

Benjamins mamma Javaher Rezai har tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige i enlighet med gymnasielagen. Men nu ska familjen splittras - lille Benjamin ska tillsammans med sin pappa och sin femårige storebror utvisas till krigets och våldets Afghanistan

Migrationsverkets beslut visar på absurditeten - i det här fallet tvekar jag inte att använda ordet  omänskligheten - i den svenska lagstiftningen. Syftet med gymnasielagen är ju att ge dem som omfattas av lagen möjlighet att efter avslutade studier söka arbete i Sverige, i förlängningen med möjlighet till permanent uppehållstillstånd. Men i stället för att ge Benjamins mamma Javaher Rezai möjlighet att under lugna och ordnade former avsluta sina gymnasiestudier i Sverige för att sedan etablera sig på arbetsmarknaden - såsom lagen är tänkt att fungera - ska nu hennes nyfödda barn tas ifrån henne och sändas till Afghanistan tillsammans med hennes make och hennes femårige son.

Så gör man inte. Det är inte ett värdigt sätt att behandla människor. Det är inte ett sådant land vi vill vara.

Hans Bouveng, enhetschef på Migrationsverket, säger att myndigheten "inte har tänkt på" möjligheten att Benjamins mamma etablerar sig på den svenska arbetsmarknaden och med ett permanent uppehållstillstånd kan få behålla sin familj hos sig. Jag hoppas att den fortsatt rättsliga processen besinnar sig och faktiskt "tänker på" att Benjamins mamma har goda möjligheter att i enlighet med gymnasielagen få ett permanent uppehållstillstånd och att familjen därför inte ska splittras.

Om dagens inställda utvisningar till Afghanistan

I dag, på Valborgsmässoafton, var det tänkt att ett 30-tal unga människor skulle utvisas från Sverige till Afghanistan. Utvisningarna stoppades i sista stund, då det chartrade planet inte fick landningstillstånd i Kabul. Orsakerna till att planet inte fick landningstillstånd är ännu inte kända - det kan bero på att Sverige uppfattas ha brutit med delar av avtalet med Afghanistan eller på det spända säkerhetsläget. Fortfarande kan det bli så att några av de 30 ungdomarna kommer att utvisas via reguljärt flyg.

Jag är glad att utvisningarna stoppades. Sverige bör överhuvudtaget inte utvisa människor till Afghanistan. Säkerhetsläget i landet är oacceptabelt, och Utrikesdepartementet avråder svenskar från att resa till landet. Sverige har en brant pedagogisk uppförsbacke i att försöka förklara varför man av säkerhetsskäl avråder från resor till Afghanistan samtidigt som säkerhetsläget påstås vara tillräckligt bra för att unga människor ska kunna tvångsutvisas dit. Humanitära hjälporganisationer som Rädda Barnen och Röda Korset och även Amnesty International har vid ett flertal tillfällen vädjat till Sverige att upphöra med tvångsutvisningarna till Afghanistan.

Dagens inställda utvisningar visar också på det orimliga i att tro att Sverige verkligen kommer att kunna tvångsutvisa alla de unga asylsökande som nu har bott i Sverige i flera år. Jag har inga exakta siffror, men jag tror att antalet unga människor som tvångsutvisas till Afghanistan inte uppgår till mer än ett drygt 100-tal varje år. Den siffran ska ställas mot antalet utvisningshotade unga som kanske uppgår till 6000-8000 människor. Endast en mycket liten del av dessa unga människor kommer i praktiken att kunna utvisas. I stället ökar risken att dessa unga blir en del av ett skuggsamhälle, med en grogrund för utanförskap, kriminalitet och droghantering.

Den bästa vägen fram är därför att genom lagstiftning utfärda en amnesti för de ensamkommande unga som vistats i Sverige i över ett år. Vid sidan av de humanitära värdena med en sådan åtgärd skulle det underlätta integrationen av dessa unga i Sverige, vårt växande hem. Jag hoppas att den rödgröna regeringen tillsammans med Centerpartiet, Liberalerna och Vänsterpartiet ska kunna enas om en sådan åtgärd.

I väntan på en amnesti vore det det välgörande om utvisningarna till terrorns och skräckens Afghanistan kunde stoppas. Stoppa utvisningarna till Afghanistan - stoppa dem nu!

Det är inte anständigt att utvisa unga människor till Afghanistan

Kriget i Afghanistan förvärras, och bedömare tror att omkring 20 000 människor i landet kommer att dödas i år. Därmed kan dödstalen i år i Afghanistan bli de högsta av alla pågående krig i världen, högre än i till exempel Syrien. Talibanerna stärker sina ställningar, och kontrollerar nu mer territorium än sedan de störtades från makten av den USA-ledda invasionen 2001. Terrorgruppen IS har också etablerat sig i Afghanistan. I tisdags genomfördes en självmordsattack som skördade ett 70-tal dödsoffer. Svenska UD uppmanar sedan länge svenska medborgare att inte resa till Afghanistan.

Det är inte anständigt att utvisa människor till detta krigets och terrorns helvete. Migrationsverket borde genom en ny säkerhetsbedömning av läget i Afghanistan kunna sätta stopp för fortsatta utvisningar.

Många unga människor genomlider just nu en plågsam väntan på Migrationsöverdomstolens beslut om huruvida den så kallade Gymnasielagen ska kunna tillämpas. Gymnasielagen syftade ju till att ge omkring 9 000 unga människor som bott i Sverige i snart tre år möjlighet att få studera och stanna i Sverige, vårt växande hem.

Under valrörelsen har ansvariga politiker legat lågt i frågan om vad som ska hända med dessa 9 000 unga människor, om domstolen kommer fram till att lagen inte kan tillämpas. Nu går vi in i en fas med regeringsförhandlingar som riskerar att bli långdragna. Samtidigt lever många av dessa 9 000 ungdomar i svår ångest och frustration - liksom många av alla de människor för vilka dessa ungdomar blivit en del av deras egen familj.

Jag har respekt för att politikerna inte ska föregripa den pågående rättsprocessen. Men regering och den riksdag som snart öppnar har också ett ansvar för dessa ungdomar som sedan flera år befinner sig i vårt land. Det vore därför önskvärt att företrädare för regeringen och för de riksdagspartier som röstade igenom Gymnasielagen offentligt klargjorde att de fortfarande står bakom den utfästelse till dessa unga som lagen innebär.

Om lagen inte kan användas måste den arbetas om. Eller så får ansvarstagande partier utarbeta en ny lösning som möjliggör en framtid för dessa unga i vårt land. Frågan får inte dras i långbänk. Det gäller dessa unga människors psykiska hälsa och möjlighet till ett värdigt liv.

Glöm inte de unga ensamkommande - de behöver trygghet nu!

Den djävulska våldsspiralen i Afghanistan visar inga tecken på att avta. Hundratals människor har dödats i samband med Talibanernas offensiv mot staden Ghazni, bara tolv mil från huvudstaden KabuI. I förra veckan genomfördes ett självmordsattack vid en utbildningslokal i Kabul - ett 50-tal människor dödades, varav flera barn. Några dagar därpå stoppade talibaner i norra Afghanistan tre civila bussar och förde bort nära 200 passagerare. För ett par dagar sedan riktades raketbeskjutningar mot Kabul och strider utbröt mellan säkerhetsstyrkor och beväpnade personer.

Nej, Sverige borde sannerligen inte utvisa människor till ett land så härjat av krig och våldshandlingar. Utrikesdepartementet avråder också sedan länge svenskar från att resa till Afghanistan. Mitt hjärta är med de 9 000 unga afghaner som genom gymnasielagen skulle ha fått börja skolan i Sverige nu, men som i stället kastats ut i plågsam osäkerhet om sin framtid.

Det bästa vore om Migrationsverket snabbt gjorde en ny säkerhetsbedömning av läget i Afghanistan, och att utvisningarna därefter stoppades. Jag hoppas också - men vet förstås inte - att migrationsöverdomstolen i sin pågående prövning kommer fram till att gymnasielagen kan tillämpas.

Men om övermigrationsdomstolen säger nej, vad händer då? Kommer Sverige att tvångsutvisa 9 000 unga människor som bott i vårt land i flera år till krigets Afghanistan? Nej, det kommer inte att ske. Hittills har Sverige - om jag förstått det rätt - "lyckats" tvångsutvisa några tiotal unga afghaner om året till Afghanistan. Det krävs ingen Einstein för att inse att det vare sig är moraliskt eller logistiskt möjligt för Sverige att genomföra massutvisningar av ett sådant slag. Jag är övertygad om att alla sju demokratiska riksdagspartier - det vill säga även Moderaterna och Kristdemokraterna - inser detta faktum.

I stället tror jag att vi efter valet kommer att få se en blocköverskridande migrationspolitisk överenskommelse. Denna överenskommelse kommer nog i huvudsak att bekräfta den restriktiva tillfälliga lag som nu gäller, men med vissa lättnader främst när det gäller anhöriginvandringen och kanske någon undantagsregel om "humanitära skäl". Parallellt med denna överenskommelse åstadkoms sannolikt också en lösning för de 9 000 ungdomar som skulle omfattas av gymnasielagen, och i bästa fall ytterligare några tusen som ankom strax före eller efter de tidsramar som lagen avsåg. Det är också ungefär så jag tolkade centerledaren Annie Lööfs uttalande i P1 Morgons partiledarutfrågning med henne i tisdags.

Men ingenting är självklart, och därför är det viktigt att kampen förs vidare och att pressen på att lösa frågan kvarstår på regering och riksdagspartier. Det vore bra om företrädare för de partier som röstade för gymnasielagen klargjorde att riksdagsmajoritetens beslut är en utfästelse om att åstadkomma en lösning för dessa unga människor, och att den utfästelsen kvarstår även om medlen kan komma att förändras beroende på vad migrationsöverdomstolen kommer fram till.

Ett sådant klargörande skulle åtminstone något öka tryggheten för en oerhört utsatt grupp. Den får gärna komma redan före valet. Varje dag i osäkerhet ökar risken att enskilda unga människor inte längre orkar med, och ökar även risken för ett växande skuggsamhälle.

De unga ensamkommande behöver vårt stöd - nu mer än någonsin

Två migrationsdomstolar har av lagtekniska skäl vägrat tillämpa den lag som syftar till att genom gymnasiestudier ge 9 000 unga ensamkommande människor en ny möjlighet att få stanna i vårt Sverige. Jag är inte jurist, och avstår från att bedöma rimligheten i migrationsdomstolarnas agerande. Men domstolarnas beslut innebär de facto att 9 000 unga människor vars liv redan alltför länge präglats av tvära kast mellan hopp och förtvivlan nu utsätts för ytterligare psykiska påfrestningar. Situationen är oacceptabel.

Nästa steg i processen är att Migrationsöverdomstolen prövar inkomna överklaganden till migrationsdomstolarnas beslut och fastställer rättspraxis. Men oavsett vad Migrationsöverdomstolen kommer fram till måste situationen för du unga ensamkommande lösas. Ingen tror på fullt allvar att Sverige kommer att tvångsavvisa 9 000 unga människor som bott i flera år i Sverige till Afghanistan - humanitära, politiska och praktiska skäl sätter hinder i vägen. Frågan är inte om deras situation ska lösas - utan hur.

Riksdagen har genom sitt beslut om gymnasielagen bundit fast sig vid en intention att hjälpa dessa unga människor. Den intentionen kan inte göras ogjord. Därför vore det bra om representanter för såväl regeringen som för de partier som i riksdagen ställde sig bakom förslaget redan nu klargör att de står fast vid sin avsikt att ge dessa unga människor en möjlighet att stanna.

Om Migrationsöverdomstolen fastställer migrationsdomstolarnas beslut så måste lagstiftningen omedelbart justeras på ett sätt som gör den juridiskt användbar. Men budskapet till alla dessa unga måste slås fast - vi sviker inte er, vi håller fast vid våra utfästelser. Jag hoppas att det går att utveckla mekanismer som gör det möjligt för de ungdomar som satsat hårt på att nu i höst få påbörja sina gymnasiestudier också kan göra detta.

I nöden prövas vännen. Jag hoppas att regeringen nu prioriterar den akuta situationen och visar  politiskt ledarskap i frågan.

Orimligt tvångsutvisa unga till Afghanistan fyra dagar innan nya lagen träder i kraft

Nej, Sverige borde inte utvisa flyktingar till krigets Afghanistan. De stora bistånds- och mänskliga rättighetsorganisationerna (Rädda Barnen, Röda Korset, Amnesty, Oxfam, UNHCR m fl) anser att säkerhetsläget i landet är så svårt att utvisningarna dit borde upphöra. Afghanistan är otvivelaktigt ett av världens allra farligaste länder att leva i.

Den lag som riksdagen nyligen antog och som ger 9000 unga ensamkommande en ny möjlighet att få stanna i vårt gemensamma växande hem, Sverige, var glädjande och ett steg i rätt riktning. Därför är det med stor oro jag hör att i morgon tisdag, bara fyra dagar innan den nya lagen träder i kraft, planeras genomförande av tvångutvisningar av ett 15-tal personer till Afghanistan.

Det finns uppgifter om att ett okänt antal ungdomar som omfattas av den nya lagen ska utvisas. Arga och förtvivlade människor kontaktar mig och påstår att även konvertiter, ateister och HBTQ-personer återfinns i gruppen. Om dessa uppgifter stämmer är det djupt orättfärdigt. Den  nya lagen innehåller väl dessutom en paragraf som ger Migrationsverket rätt att utfärda inhibition i fall där enskilda utvisningshotade personer kan komma att omfattas av den nya lagen.

Naturligtvis vore grymt och ovärdigt att utvisa enskilda ungdomar till krigets Afghanistan fyra dagar innan en lag som skulle kunna ge dem en fristad träder i kraft. Jag hoppas verkligen att så inte blir fallet, och att klarhet snabbt kan skapas i denna sak.

Ja, utvisningarna till Afghanistan borde stoppas nu!

Igår var det tänkt att ett 30-tal personer skulle tvångsutvisas från förvaret i Kållered till Kabul i Afghanistan. Men enligt yrkes- och volontärnätverket #vistårinteut blev det till sist endast sex personer som utvisades. Vid en motsvarande planerad större tvångsutvisning i oktober 2017 var det ungefär samma scenario. Endast en handfull av de planerade utvisningarna kunde genomföras. Resten erhöll inhibition efter att det framkommit verkställighetshinder - vilket betyder att deras ärenden ska få en ny prövning.

Det fanns många protesterande människor på plats i Kållered. Några av dem kedjade fast sig under den buss som skulle transportera de som skulle utvisas till Landvetter. Civil olydnad som politiskt och humanitärt medel.

Enligt #vistårinteut sorterades de förvarstagna öppet in i två grupper. En grupp som skulle utvisas i första hand och en grupp som skulle utvisas om någon utvisning av dem i första gruppen inte kunde genomföras. Det är inte svårt att föreställa sig den oro och ångest som en sådan sortering (om det nu var så det gick till) skapar bland unga människor vars öde och framtid står på spel.

Händelserna i Kållered igår visar på två saker. För det första är det viktigt att regeringen nu snabbt åstadkommer en lösning för de nära 10 000 unga människor som alltför länge fått vänta på besked om de ska få en ny chans att stanna i Sverige. Dessa unga människor lever under en oerhört stor press och det är inte värdigt ett land som Sverige att dra processen i ytterligare långbänk. Jag förutsätter att regeringen snabbt åtgärdar några av de mer centrala bristerna i förslaget som Lagrådet pekade på, lägger fram en proposition i riksdagen och att Centerpartiet stöder den. Detta får inte bli ett partipolitiskt spel - det är unga människors liv och framtid det gäller.

För det andra visar händelserna i Kållered att det i praktiken är omöjligt att utvisa 10 000-tals människor till Afghanistan. Rättssäkerheten, humanitära överväganden och praktiska svårigheter sätter hinder i vägen. Så om det rödgröna lagförslaget inte går igenom i riksdagen kommer den nya regeringen - vilken den än blir - efter höstens val att få hantera frågan på nytt. Till sist kommer det inte att finnas någon annan väg än en amnesti, både av humanitära skäl och för att undvika framväxten av skuggsamhällen. Och det tror jag de flesta seriösa demokratiska politiska aktörer egentligen inser.

Allra bäst vore förstås att omedelbart stoppa alla utvisningar till Afghanistan med hänvisning till säkerhetsläget i landet. Jag hoppas att Migrationsverket snart gör en ny säkerhetsbedömning som pekar i en sådan riktning.

Sverige - vårt växande hem!

Sverige är vårt växande hem, för mig och för så många andra människor. Jag älskar Sverige och älskar efter förmåga alla andra människor som bor tillsammans med mig i detta underbara land. Vi blir fler och fler, och det gör mig glad.

Vi som bor här är förstås väldigt olika. Vi är långa och korta, unga och gamla, fattiga och rika. En del står till vänster, andra till höger. En del är troende, andra är agnostiker, en del är ateister. Många är födda i Sverige, andra är födda i ett annat land. Men det som förenar oss är att vi lever tillsammans i vårt växande hem som bär namnet Sverige.

När jag tänker på Sverige som vårt gemensamma hem blir jag ledsen och arg när människor som jag delar hem med behandlas illa eller osynliggörs. Inför Påskhelgen presenterades Lagrådets kritik av den rödgröna regeringens förslag att ge 9 000 ensamkommande ungdomar en ny möjlighet att få stanna och bygga sig en framtid i Sverige. Lagrådets yttrande skapade osäkerhet om förslaget verkligen skulle kunna genomföras och yttrandet blev en stor nyhet i medierna.

Men nyhetsförmedlingen kretsade enbart om de inrikespolitiska konsekvenserna av Lagrådets kritik. Hur påverkade kritiken bilden av Socialdemokraternas regeringsduglighet? Hur påverkades samarbetet i regeringen mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet? Hur skulle Centerpartiet ställa sig? Vilka var de inrikespolitiska vinnarna och förlorarna?

Ingenstans i medierna uppmärksammades den ångest och frustration som de 9 000 unga människor som berördes av förslaget drabbades av. Skulle de verkligen få den förnyade chansen att stanna i vårt växande hem som de hoppats på och längtat efter? Eller skulle de i stället tvångsutvisas till krigets och eländets Afghanistan?

Medierapporteringen och kommentarerna fokuserade enbart på det politiska spelet. Inget ledande nyhetsmedia gav röst åt någon av de  9 000 ungdomar som drabbas så hårt om förslaget inte går igenom. Tystnaden var ett osynliggörande av så många unga människors oro och ångest.

(Man ska aldrig säga aldrig. Det är möjligt att något ledande nyhetsmedia uppmärksammade dessa utsatta människors situation, och att detta gick mig förbi. Men dessa inslag präglade i vilket fall inte nyhetsrapporteringen som helhet.)

När jag tänker på Sverige som vårt växande hem kommer tankarna osökt till Per Albin Hanssons tal i riksdagens andra kammare den 18 januari 1928: Det goda hemmet känner icke till några priviligierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.

Likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Dessa ord tar jag med mig in i den stundande valrörelsen och i mina bidrag till bygget av vårt gemensamma, växande vackra hem som heter Sverige.

"Avresecenter skapar kontroll och ordning"

Nej, jag har inte hunnit fördjupa mig i Martin Olauzons utredning om "Översyn av mottagande och bosättning av asylsökande och nyanlända" som presenterades i dag. Men betänkandet och presentationen synliggör hur debatten om svensk flyktingmottagning förskjutits under de dryga två år som gått sedan utredningen tillsattes.

I utredningens direktiv från november 2015 låg fokus på mottagande och bosättning av asylsökande och nyanlända. Utgångspunkten för utredningen skulle vara att främja en snabb etablering i arbets- och samhällslivet för de personer som beviljas uppehållstillstånd och stödja en effektiv och rättssäker asylprocess.

Ja, dessa delar finns förstås med i utredningen. Men i den debatt som följt på förslaget ligger fokus i stället på de som ska avvisas och hur avvisningarna ska gå till. Utredaren förslår bland annat införande av "obligatoriska avresecenter" som "skapar kontroll och ordning" och som ska "sända en tydlig signal" till de människor som inte beviljar uppehållstillstånd.

Jag noterar att arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson är försiktigt avvaktande till förslaget om "obligatoriska avresecenter". Det är nog klokt. Det finns en överhängande risk att människor skulle fastna i dessa avresecenter under väldigt lång tid - återvändande och utvisningar är mycket komplicerade processer. Här finns också en risk att människor som sökt asyl behandlas som brottslingar. Vad är egentligen skillnaden mellan ett "obligatoriskt avresecenter" och ett förvar, frånsett att dörrarna på förvaret är låsta?  Och vilka signaler är det som dessa "obligatoriska avresecenter" sänder ut?

Ja, ge de afghanska ungdomarna en ny möjlighet!

Terrordåden och striderna i Afghanistan fortsätter att skörda civila offer. Talibanerna flyttar fram sina positioner, och Sverige har tillfälligt stoppat alla utvisningar till landet. Det finns i dagsläget inga tecken på att säkerhetsläget i Afghanistan kommer att förbättras under överskådlig tid. De flesta bedömare menar i stället att säkerhetsläget kommer att bli sämre.

För några månader sedan enades Miljöpartiet och Socialdemokraterna om att åtminstone delar av de unga ensamkommande från Afghanistan skulle få sin sak prövad igen, under nya och bättre förutsättningar att få stanna i Sverige. Det var bra. Men fortfarande råder det osäkerhet om huruvida förslaget kommer att kunna gå igenom i riksdagen. Tusentals afghanska ungdomar känner därför ångest och oro över att de inom en snar framtid kanske kommer att tvångsutvisas till krigets och terrorns Afghanistan.

Det kan tyckas märkligt att både Liberalerna och Centerpartiet markerat att det är högst osäkert om de vill bidra till att rösta igenom förslaget. Visserligen kan man ha invändningar mot förslagets utformning (ja, det har jag också). Men just nu finns det inget annat konkret förslag på väg mot riksdagens bord som har möjlighet att samla den nödvändiga majoriteten.

Liberalernas partiledare Jan Björklund skrev redan sommaren 2017: Säkerhetsläget i Afghanistan har försämrats påtagligt under våren och försommaren. Utvisningarna dit bör stoppas omedelbart. "Bör stoppas omedelbart" - det är starka ord som också förpliktigar till handling.  

Utvisningarna till Afghanistan måste pausas, skrev Centerpartiets Annie Lööf och Johanna Jönsson i Expressen.  Johanna Jönsson - som är Centerpartiets talesperson för migrationsfrågor - var också inledningsvis väldigt positiv till regeringspartiernas förslag och skrev på sin Facebooksida att sannolikheten är stor för att vi kommer kunna ge vårt stöd så att det går igenom riksdagen.

Sedan dess har tongångarna förändrats från både Liberalernas och Centerpartiets håll. Jan Björklund har - såvitt jag vet - inte återupprepat sitt krav om utvisningsstopp till Afghanistan. Och Centerpartiet antyder att de inte kommer att stödja förslaget i riksdagen.

Centerpartiet står inför ett strategiskt dilemma. Å ena sidan skulle ett centerstöd åt förslaget synliggöra den stora spricka som finns i Alliansen om asyl- och flyktingpolitiken. Å andra sidan skulle ett nej leda till en svekdebatt, både inom och utom Centerpartiet. Den profil som Centerpartiet mejslat fram som det alliansparti som prioriterar en human asyl- och flyktingpolitik skulle vid ett nej - oavsett hur ett nej motiveras - förlora i trovärdighet.

Kanske får jag fel, men jag tror ändå att Centerpartiet till sist kommer att ge sitt stöd åt förslaget med alla dess fel och brister. Sakpolitiken avgör. Centerpartiet vill verkligen aktivt bidra till att fler afghanska ungdomar får stanna i Sverige och i dagsläget finns det inte något alternativt förslag som kan vinna stöd i riskdagen. 

Men tiden rinner. Och de afghanska ungdomarna far illa. Jag hoppas att alla parter hjälps åt att snabbt kunna ge ungdomarna ett snabbt och positivt besked.

Annie Lööf intervjuas i kväll i SVT Agenda, bland annat om hur Centerpartiet kommer att ställa sig till förslaget. Det ska bli spännande att lyssna på vad hon säger. Jag hoppas att hon åtminstone kommer att sända ut positiva signaler.

Därför borde tvångsutvisningarna stoppas redan nu!

Ja, jag är verkligen glad över överenskommelsen om de unga ensamkommande mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Vi är många som arbetat hårt för ett beslut i denna riktning, och uppgörelsen är ett uttryck för att politisk mobilisering verkligen kan ge resultat. Visst, jag hade gärna sett att ännu fler hade omfattats av beslutet, och givet säkerhetsläget tycker jag att ingen skulle behöva utvisas till Afghanistan. Men givet de politiska förutsättningarna inför förhandlingarna är jag oerhört glad för de många ungdomar som nu får en ny möjlighet att stanna och bygga sig en framtid i vårt underbara land.

Däremot är jag besviken på att tvångsutvisningarna förväntas fortsätta som om ingenting hade hänt fram till att den nya lagen förväntas träda i kraft om ett okänt antal månader. Här är mina två argument för att utvisningarna borde stoppas redan nu.

1.) Humanitära skäl. Uppgörelsen kom till stånd för att lösa ett humanitärt problem. Unga asylsökande drabbades utan egen förskyllan av orimligt långa väntetider på att få sina ansökningar prövade. När ansökningarna väl prövades hade många av de sökande hunnit fylla 18 år och behandlades därför som vuxna, trots att de var barn när de lämnade in sina ansökningar. Ur ett humanitärt perspektiv blir det orimligt att under de närmaste månaderna tvångsutvisa ett antal ungdomar som om de var kvar i Sverige skulle komma att omfattas av den nya lagstiftningen.

2. ) Ett utvisningsstopp är bra för integrationen. De som nu hotas av utvisning tvingas leva i skräck och förtvivlan, i stället för att fokusera på studier och på att komma in i arbetslivet. Många ungdomar kommer att välja att gå under jorden för att slippa tvångsutvisas, i väntan på den nya lagstiftningen. De som hotas av utvisning kommer att göra allt som står i deras makt för att få nya beslut till stånd, vilket innebär merarbete för redan ansträngda myndigheter som Migrationsverket och domstolar. Ett stopp för utvisningarna vore ett utmärkt sätt att skapa ordning och reda i denna del av migrationspolitiken.

Dessutom har varken Miljöpartiet eller Socialdemokraterna något att vinna på att låta frågan om de ensamkommande dras i långbänk. Varje ung ensamkommande som tvångsutvisas till Kabul innan lagen träder i kraft är ett enskilt människoöde som kommer att uppmärksammas i media, och där vänner och familjer kommer att mobilisera motstånd mot tvångsutvisningen. Därför vore det bättre för Miljöpartiet och Socialdemokraterna att sätta sätt stopp för tvångsutvisningarna och stänga frågan nu.

Jag har i skrivande stund ingen exakt lösning på hur ett utvisningsstopp rent tekniskt skulle utformas. Hittills i år har ett 60-tal ungdomar tvångsutvisats till Afghanistan. När det gäller LSS införde regeringen nyligen ett tillfälligt stopp i indragningarna av den personliga assistansen, i väntan på ett nytt regelverk. Det är klart att det går att hitta en praktiskt lösning även för de ensamkommande som skulle komma att beröras av den nya lagstiftningen, om bara viljan finns.

Jag kommenterar frågan för Ekot här.

Om gårdagens tvångsutvisningar till Afghanistan

Fruktansvärda scener utspelade sig vid förvaret i Kållered igår när ett 15-tal personer, de flesta unga, skulle tvångsutvisas till Afghanistan. Sörjande och förtvivlade anhöriga skildes från sina barn. Människor som tagit sig an och levt med dessa unga människor under flera års tid tvingades nu ta farväl av dem under tumultartade former, och ungdomarna sändes ensamma iväg till en oviss och osäker framtid i krigets och osäkerhetens Afghanistan. Ett land där de flesta av dem inte har några kontakter eller nätverk.

Tumultet och osäkerheten blev än större genom att fem av de 15 som skulle utvisas i sista stund erhöll inhibition efter att det framkommit verkställningshinder - vilket betyder att deras ärenden ska få en ny prövning. Jag är väldigt, väldigt glad för dessa fem unga människors skull. Men hur trovärdig är rättsprocessen när avvisningar ställs in med bara några timmars varsel? Det är svårt att frigöra sig från tanken att tillfälligheter spelar stor roll i alltför många enskilda avvisningsärenden.

Tvångsavvisningarna igår var ingen stor dag för Sverige. Som förre socialdemokratiske riksdagsledamoten Evert Svensson, 92 år gammal, skrev igår på sin Facebook-sida: Utlämningen av ensamkommande flyktingar till Afghanistan. En gång får vi skämmas för vår inhumanitet. Om vi inte gör det redan nu,

Men vi får inte förfalla till förtvivlan. I stället ska vi finna hopp i att en tredjedel av de som skulle utvisas igår nu får en ny chans. Kamp lönar sig. Låt oss hålla ihop och gå framåt med kravet: Det är nog nu! Stoppa utvisningarna till Afghanistan.

Uppdaterat onsdag 11 oktober: Enligt Dagens Nyheter var det sju ungdomar som i sista stund slapp gå på planet till Afghanistan. En åttonde person släpptes inte in i Afghanistan, utan fick vända i Kabul. Trovärdigheten i rättssäkerheten blir ju inte precis större av detta.

Det är nog nu. Sluta utvisa människor till Afghanistan!

Allt fler höjer sina röster för att Sverige ska sluta utvisa människor till det osäkra Afghanistan. I dag läser jag hur Pingströrelsen vädjar till Sveriges politiker om ett stopp för utvisningar av ensamkommande barn och unga. Även om vi inte kan hjälpa världens alla flyktingar, är vår vädjan att de som redan finns i vår närhet ges medmänskligheten att få stanna i Sverige, skriver ett stort antal företrädare för Pingst i ett upprop.

Pingstförsamlingar runt om i Sverige jobbar med ensamkommande ungdomar genom bland annat språkcaféer, kurser i svenska och olika sportevenemang, men också genom att inkludera ensamkommande i församlingsverksamheten i stort. Kyrkan står av tradition för barmhärtighet och välkomnande. Sverige också, och det vill vi värna, säger Christer Tornberg, företrädare för Pingst Integration. Rädda Barnen, Svenska kyrkan, Equmeniakyrkan och Sveriges Kristna Råd finns bland dem som uttalat sig i motsvarande riktning. Även Liberalerna och Centerpartiet vill se en förändring.

Afghanistans vice flyktingminister Dr Alema har tidigare vädjat till omvärlden att sluta skicka asylsökande människor till Afghanistan. I en intervju med Blanks Spot Project står hon fast vid sin vädjan: Vår önskan är att våra internationella partners, särskilt de länder som samarbetar med Afghanistan, avbryter utvisningen av afghaner till deras hemland på grund av de rådande omständigheterna och att de omvärderar situationen i Afghanistan, säger hon.

Det går nästan inte en dag utan att vi läser om nya blodiga terrordåd i Afghanistan. För ett par dagar sedan dödades 37 personer i ett sprängdåd, ett 60-tal personer skadades. En färsk rapport från Migrationsverket beskriver hur säkerhetsläget i Afghanistan avsevärt försämrats och sannolikt kommer att försämras ytterligare. Svenska UD anser Afghanistan som så farligt att man avråder alla svenska från att åka dit. Inget enskilt område i Afghanistan betecknas som säkert. Kvinnor och barn är mycket utsatta grupper och utsätts systematiskt för våld, diskriminering och grova kränkningar, slår UD fast i sin rapport om situationen för mänskliga rättigheter i landet.

Det är nog nu. Sluta utvisa människor till Afghanistan!

Stoppa utvisningarna till Afghanistan!

I en färsk rapport från Migrationsverket beskrivs hur säkerhetsläget i Afghanistan avsevärt försämrats. Under 2016 skadades eller dödades 11 000 civila i stridigheterna i landet och bara under den senaste månaden har hundratals människor mist livet. Alla provinser i Afghanistan påverkas av kriget och av Migrationsverkets rapport framgår att situationen i Afghanistan sannolikt kommer att försämras ytterligare. Sverige måste därför omedelbart stoppa utvisningarna till Afghanistan.

Svenska UD anser sedan länge Afghanistan så farligt att man avråder alla svenskar från att resa dit. Men trots att svenskarna själva avråds från att resa till Afghanistan utvisar Sverige unga ensamkommande människor dit. De som utvisas har själva ofta ingen koppling till landet, vilket enligt FN:s flyktingorgan UNHCR gör dem extremt sårbara för utnyttjande och tvångsrekrytering till militanta grupper. Ett stort antal ensamkommande flyktingar är shiamuslimska hazarer, vilket gör dem särskilt utsatta för terrorattacker från IS.

Den senaste tiden har skarp kritik har riktats mot asylprövningsprocessen för att prövningen av hbtq-personers asylskäl har haft inslag av godtycke och varit rättsosäker. Liknande kritik har riktats mot Migrationsverkets hantering av konvertitärenden. Kritiken är allvarlig och borde föranleda ett övervägande om att införa en försiktighetsprincip i frågor som är svårbedömda.

Gruppen ensamkommande med koppling till Afghanistan utgör en förhållandevis liten men mycket utsatt del av det totala antalet asylsökande. Ärendena är ofta komplicerade och mycket står på spel för den asylsökande. Även i de fall där den sökande inte bedöms ha rätt till asyl bör nu säkerhetsskäl och humanitära överväganden leda till att utvisningarna till Afghanistan upphör. Det rör sig enbart om några få tusen personer. Sverige har sannerligen råd att ge dessa utsatta människor en fristad.  

Ovanstående text är ett utdrag ur ett uttalande som jag idag gör i min egenskap av ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet. Hela uttalandet kan läsas här.