2018-08-16

Den vidriga antisemitismen

Den vidriga antisemitismen tar sig idag alltmer öppna uttryck i det svenska samhället. I vintras kastade unga män brinnande föremål mot synagogan i Göteborg. I Almedalen i somras attackerades och trakasserades judar på öppen plats. Nazisterna i Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) tillåts på gator och torg att manifestera sin vedervärdiga ideologi.

Det senaste avskyvärda exemplet är, berättar Dagens Nyheter, en riksdagskandidat för det högerextrema partiet Alternativ för Sverige (AfS) som fäster antisemitiska klistermärken på fönstret till ett pendeltåg i Stockholm. Klistermärket föreställer en "kroknäsa", en karikatyr som används för att - som Dagens Nyheter skriver - "framställa judar som biologiskt annorlunda och i förlängningen icke-mänskliga".

Dessa märken med kroknäsor har också klistrats på olika valaffischer i Stockholmsområdet, till exempel på foton föreställande moderatledaren Ulf Kristersson.

En modig ung kvinna konfronterade riksdagskandidaten på pendeltåget och filmade det hela med sin mobil. Kvinnan frågade bland annat riksdagskandidaten vad märket betydde och fick till svar att det "symboliserar en viss typ av människor". Kroknäsa. En viss typ av människor.

Jag är imponerad av det civilkurage denna unga kvinna visade. Låt hennes mod inspirera oss andra till att bekämpa antisemitismen - i vardagslivet och i alla andra sammanhang.

Det gäller att stå emot.

2018-08-14

Armand Duplantis och svenskheten

Det var en enastående upplevelse att i söndags via tv och radio följa 18-årige Armand Duplantis väg till EM-guld i stavhopp. När han tog 5.95 var jag andlös, när han tog 6.00 nöp jag sönder vänsterarmen och när han med god marginal till ribban också tog 6.05 grät jag nästan i tv-soffan. Duplantis presterade en idrottslig bragd i ordets mest genuina betydelse, och mina tankar går närmast till Bernt Johanssons OS-guld vid herrarnas linjelopp i cykel i Montreal den 26 juli 1976. (Ja, ett OS-guld smäller förstås högre än ett EM-guld - men som bragd betraktat finns det stora likheter.)


Armand Duplantis makalösa prestation gjorde mig lycklig, som idrottsintresserad och som svensk. Jag tycker att Armand Duplantis så tydligt gestaltar det absurda i Sverigedemokraternas syn på på svenskheten. Sverigedemokraterna vill ju enligt sitt migrationspolitiska inriktningsprogram att medborgarskap "endast bör innehas i en enskild stat" och att den enskilde individen helst bör avsäga sig sitt ena medborgarskap. Armand Duplantis har en amerikansk pappa och en svensk mamma och dubbla medborgarskap. Är han då svensk eller amerikan - eller båda? För mig blir det en så ointressant fråga.

Sverigedemokraternas syn på det dubbla medborgarskapens nackdelar kan kopplas till partiets syn på "lojalitet" som ett nödvändigt villkor för att få vara en riktig svensk. Vad nu lojalitet kan innebära i detta sammanhang - att Duplantis skulle undvika att göra sitt bästa om han i ett VM eller OS mötte amerikanska medtävlare?

Så lycka till Armand Duplantis, i livet och med ditt fortsatta tävlande. Jag hoppas att du får bragdguldet redan i år (Sarah Sjöström har ju redan fått det två gånger) och en gång till när du vinner OS-guld i Tokyo 2020.

Jag noterar för övrigt att Armand Duplantis inte talar svenska. I min värld är han precis lika mycket svensk ändå.

2018-08-12

Om Chelsea Manning och civil olydnad

Igår var dottern och jag på Way Out West för att lyssna på den amerikanska whistleblowern Chelsea Manning (ja, vi fick Lykke Li och Thåström som bonus). Chelsea Manning dömdes i augusti 2013 till 35 års fängelse för spioneri efter att hon till Wikileaks läckt dokument om bl a USA:s krigföring i Afghanistan och i Irak samt om det ökända fånglägret i Guantanamo. I januari 2017 beslöt president Barack Obama som en av sina absolut sista åtgärder att kraftigt minska hennes strafftid och i maj 2017 släpptes hon fri. Chelsea Manning är en transkvinna, vid fängslandet bar hon namnet Bradley Manning. Hon har under lång tid profilerat sig i kampen för transpersoners rättigheter.

Chelsea Manning och hennes gärning är ytterligare ett uttryck för det vi kallar civil olydnad, på samma sätt som när Elin Ersson för några veckor sedan stoppade ett plan som skulle lyfta från Landvetter och där det bland passagerarna fanns en man som skulle utvisas till Afghanistan. Civil olydnad väcker ofta starka känslor. Ju mer vi sympatiserar med aktivisternas sak, desto mer positiva tenderar vi också att vara till civil olydnad som metod i det specifika fallet. Som Marie Demker nyligen skrev i tidningen Dagen syftar civil olydnad till att genom icke-våldsaktioner stärka eller återställa demokratiska värden. Civil olydnad ska slå uppåt, inte neråt.

Chelsea Manning var skarp och eftertänksam. Hon undvek de enkla lösningarna och dröjde ofta med sina svar. Det gjorde henne extra intressant att lyssna på. Följ dina värderingar och gör aktiva val, var hennes svar på frågan om när det var "rätt" att bryta mot lagen. Vi gör alltid val, betonade hon. Att agera eller inte agera är ett val. Även att avstå från civil olydnad är ett val. Hon var också noga med att markera distans till Wikileaks och Julian Assange. Min enda kontakt med dem har varit när jag sände dem dokumenten, sa hon.

Was it worth it?, frågande hennes samtalspartner journalisten Björn af Kleen. Well, what shall I say. Is life worth it?, blev Chelsea Mannings lätt lakoniska svar.



Chelsea Manning utstrålade mod och målmedvetenhet. Jag önskar henne verkligen allt gott framåt.

Det är märkligt att svenska medier nästan inte alls uppmärksammat hennes besök. Chelsea Manning är en internationellt högst efterfrågad gäst. Det enda jag hittills sett i svenska medier är denna artikel i Göteborgs-Posten. Men jag kan förstås ha missat något.

Den som vill höra Chelsea Mannings svar på frågan om hur man blir en visselblåsare kan titta här (ljudet är bra, men jag beklagar den dåliga bildkvaliteten.)

2018-08-10

Mycket jämnt opinionsläge i dagens Sifo. Vad hinner hända före valet?

I dag är det 30 dagar kvar till valet. Opinionsläget mellan de båda blocken är jämnt. I dagens mätning från Sifo får de rödgröna partierna 40.6 procent av väljarstödet, allianspartierna får 39.9 procent.

Valrörelsen går nu in i sitt intensiva slutskede. Men hur mycket kan egentligen hände i opinionen de sista veckorna före valet? Statsvetarprofessor Henrik Ekengren Oscarsson reder i en text på bloggen Politologerna förtjänstfullt ut saken.

Svenska väljare har över tid blivit alltmer rörliga och bestämmer sitt partival allt senare i valrörelsen. Men samtidigt är det så att andelen väljare som sista månaden före ett val förflyttar sig över blockgränsen är relativt liten. Det innebär att de största förflyttningarna inom väljarkåren de närmaste veckorna sannolikt sker inom, och inte mellan, respektive block.

Därför blir de kommande opinionsmätningarna viktiga. Det en hyggligt stor sannolikhet att dessa mätningar sammantaget redovisar styrkeförhållanden mellan de båda blocken som kommer att ligga ganska nära valresultatet.

Samtidigt är styrkeförhållandena mellan blocken möjligen något mindre intressant än vanligt. Sverigedemokraterna har vuxit fram som en slags "tredje block" i svensk politik. Kristdemokraterna löper risk att trilla ur riksdagen. Och är allianspartierna verkligen fortfarande att betrakta som ett "block"?

Sprickan mellan Centerpartiet/Liberalerna och Moderaterna tycks växa sig större. I en intervju i Dagens industri betonar moderaternas gruppledare Tobias Billström att han vill föra samtal med Sverigedemokraterna för att säkra att Alliansen ska kunna regera Sverige även om de rödgröna partierna blir större, samt att Alliansen kan behöva luta sig mot Sverigedemokraterna för att få stöd för sin politik. Centerpartiet rasar över Tobias Billströms uttalanden. Till Aftonbladet säger Centerpartiets partisekreterare Michael Arthursson att Billströms besked avviker från det Moderaterna tidigare har gett, och att Centerpartiet inte kan tänka sig ett sådant arrangemang. (På sin Facebook-sida modifierar Tobias Billström senare sina uttalanden.)


Stämningsläget mellan allianspartierna verkar vara lite si så där just nu. Och den för regeringsfrågan så viktiga frågan kvarstår: Kommer Centerpartiet (och Liberalerna) om de rödgröna blir störst att släppa fram en moderat enpartiregering som är helt beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd? Den frågan kommer att förfölja Centerpartiet och Liberalerna ända fram till valdagen.

2018-08-08

Var står Centerpartiet i regeringsfrågan?

Allt fler vänder blicken mot Centerpartiet och frågar sig var partiet står i regeringsfrågan. Vi säger nej till att förhandla eller samarbeta med SD, svarar Annie Lööf på Twitter. Det är bra. Men det är ett svar på en fråga som inte ställts. Få tror på allvar att Centerpartiet skulle börja förhandla eller samarbeta med Sverigedemokraterna.

Frågan är i stället: Om de rödgröna partierna blir större än allianspartierna - kommer Centerpartiet då att släppa fram en moderat enpartiregering som blir beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd i varje enskild blockskiljande omröstning? På denna för regeringsbildningen avgörande fråga har Annie Lööf hittills konsekvent duckat.

I stället hävdar Annie Lööf att om allianspartierna i valet blir mindre är de rödgröna partierna så borde Socialdemokraterna stödja en alliansregering. Det är ett ganska fantasifullt scenario. Om Socialdemokraterna blir största parti och de rödgröna partierna största block är det svårt att se den politiska realismen och legitimiteten i att Socialdemokraterna givet valresultatet skulle stödja en alliansregering.

Så Annie Lööf kommer inte undan. Om de rödgröna partierna blir större än allianspartierna tvingas hon och Centerpartiet välja väg. Antingen släpper hon fram en moderat enpartiregering som är beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd, eller så väljer hon någon form av uppgörelse över blockgränsen. Valet är inte lätt - vid sidan av sakpolitiska och ideologiska överväganden måste hon ta hänsyn till vad hennes väljare och medlemmar anser.

Jag kan förstå att Centerpartiet av förhandlingstaktiska skäl inte i förväg vill precisera sig alltför långt i frågan. Men det skulle faktiskt räcka med att Annie Lööf sa att Centerpartiet inte kommer att medverka till att släppa fram en regering - oavsett politisk färg - som blir beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd i varje enskild omröstning.

Än så länge tycks Centerpartiet tveka i frågan. För den väljare som vill utestänga Sverigedemokraterna från politiskt inflytande blir Centerpartiet därför ett högst osäkert val.

2018-08-05

Sverigedemokraternas propagandafilm - ett försök att relativisera sin egen historia

Sverigedemokraternas propagandafilm där socialdemokratin förknippas med rasbiologi, antisemitism och tvångssteriliseringar har förstås mött stark kritik. Lösryckta citat presenteras utan kontext och tittaren ges bilden att texter ur Aftonbladet bär socialdemokratisk prägel trots att de härrör från tider långt innan LO köpte tidningen.

Tittaren förleds tro att filmen avslöjar något nytt. Men så är det inte. Det finns oerhört mycket forskning, litteratur och medierapportering om ohyggligheterna kring rasbiologin, antisemitismen och tvångssteriliseringarna. Jag blev faktiskt förvånad över att alla de arbetsinsatser som ligger till grund för filmen inte lyckades bidra med något egentligt nytt.

Socialdemokratin bär ett stort och eget ansvar för sin historia. Fattas annat. Men filmen fördunklar historien genom att medvetet dölja att flera av de beslut som lyfts fram på ett självklart sätt fattades i samförstånd över blockgränsen. Socialdemokratin var liksom övriga partier en del av en tidsanda där det vi idag uppfattar som illdåd i stället uppfattades som en normalitet. Det är ingen ursäkt, men väl en förklaring. Att medvetet dölja denna bakgrund är också att medvetet vilseleda de som ser filmen.

Sverigedemokraternas syfte med filmen är sannolikt att relativisera det egna partiets nazistiska och rasistiska rötter. Om socialdemokratin kan förknippas med rasbiologi och tvångssteriliseringar så blir Sverigedemokraternas eget nazistiska förflutna mindre känsligt. Alla är i så fall lika goda kålsupare.

Men så enkelt är det förstås inte. Nazismen och olika rasbiologiska idéer hade sin höjdpunkt på 1930-talet. Andra världskrigets fasor och den ohyggliga Förintelsen innebar att de allra flesta människor insåg rasbiologins och nazismens vidrighet. Men inte alla. År 1988 - när alla kände till nazismens och rasbiologins ohyggligheter - bildades Sverigedemokraterna av personer varav flera hade en bakgrund i just nazistiska och fascistiska organisationer. Några år senare - 1995 - anslöt sig Jimmie Åkesson till detta parti.

Nej, Sverigedemokraterna är inte ett parti som andra. Sverigedemokraterna är ett parti med nazistiska rötter, impregnerat av rasism. Inga försök till relativisering kan ändra på den saken.

2018-08-03

Centerpartiet kan göra sitt bästa val på 30 år

I dag inleddes Centerpartiets valkonvent på Annexet vid Globen i Stockholm. Det är bara fem veckor kvar till valet och just nu ser Centerpartiet ut att kunna göra sitt bästa val på 30 år. Partiet ligger på omkring tio procent i opinionsmätningarna, en ökning med fyra procentenheter jämfört med valresultatet på 6.1 procent 2014. Vi får gå tillbaka 30 år i tiden för att hitta senaste gången Centerpartiet presterade ett valresultat på över tio procent - i valet 1988 fick partiet 11.8 procent.

Centerpartiet har - liksom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna - under mandatperioden hållit fast vid sin grundinställning i en av valets viktigaste frågor, migrations- och flyktingpolitiken. Jag noterar att dessa tre partier också är de enda partier som under mandatperioden vuxit i väljaropinionen. Det tycks som att Centerpartiet genom sin tydliga linje i flyktingpolitiken - till exempel genom att rösta för den så kallade gymnasielagen - lagt beslag på ett hyggligt antal liberala väljare som känt sig med obekväma med Liberalernas ställningstaganden i dessa frågor. Därutöver har Centerpartiet en stark profil i frågor om miljö och hållbar utveckling, liksom i frågor om stad-land. Sammantaget har Centerpartiet ett bra utgångsläge när valrörelsen nu går in i ett avgörande skede.

Om de rödgröna partierna blir större än allianspartierna kommer Annie Lööf att stå i händelsernas centrum. Kommer Centerpartiet i ett sådant läge att släppa fram Ulf Kristersson som statsminister i en moderat enpartiregering, en regering som skulle bli beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd i varje enskild konfliktladdad omröstning? Eller kommer Annie Lööf och Centerpartiet att bli delaktig i ett blocköverskridande samarbete och därigenom bidra till att Sverige får en stark regering där Sverigedemokraterna utestängs från inflytande? Det blir knäckfrågan i de stundande regeringsförhandlingarna.

2018-08-01

De unga ensamkommande måste få trygghet nu!

Migrationsdomstolen i Göteborg har beslutat att hämta in ett förhandsavgörande från EU-domstolen innan man tillämpar den så kallade gymnasielagen för ensamkommande unga. Den genomsnittliga handläggningstiden för sådana förhandsavgöranden är nästan 16 månader. Om ärendet bedöms som ett "brådskande mål" är den genomsnittliga handläggningstiden cirka tre månader (enligt juristen Louise Dane, på Twitter). Samtidigt kan enskilda domare vid olika migrationsdomstolar i Sverige själva välja att tillämpa eller inte tillämpa gymnasielagen. Om några veckor kommer Migrationsöverdomstolen att pröva de mål som tidigare prövats av enskilda migrationsdomstolar och som överklagats. Problematiken gäller bland annat om gymnasielagen i den del som avser sänkt beviskrav för den sökandes identitet får tillämpas, eller om den strider mot andra rättsregler.

Förvirrande? Ja visst. Tänk er då hur förvirrande situationen måste uppfattas för de 9 000 unga ensamkommande som genom gymnasielagen ska ges möjlighet att få stanna här i Sverige. Dessa unga människor som under flera år pendlat mellan hopp och förtvivlan, unga människor som bott i Sverige i flera år och som nu äntligen skulle få lite fast mark under fötterna, fast mark att kunna växa ifrån. Dessa unga människors ångest kommer nu i stället att fortsätta på obestämt tid. Risken är överhängande att några inte kommer att orka leva med denna ångest och osäkerhet. Dessa unga människors utsatthet måste nu få ett slut.

Jag har tidigare hävdat att representanter för såväl regeringen som för de partier som i riksdagen ställde sig bakom gymnasielagen måste ta steget fram och entydigt förklara att de står fast vid sina intentioner att ge dessa unga en ny möjlighet att få stanna i Sverige. Om lagen måste ändras så får den ändras. Situationen för dessa 9 000 unga människor måste lösas på ett varaktigt sätt. De allra flesta inser omöjligheten - logistiskt, rättssäkert och humanitärt - att utvisa 9 000 unga människor till krigets Afghanistan. De allra flesta av dessa 9 000 unga kommer - oavsett om det blir en rödgrön regering eller en alliansregering efter valet i höst - att stanna kvar i vårt land. En amnesti med permanenta uppehållstillstånd skulle till exempel ge dessa unga människor en stabil grund att stå på, och undanröja risken för att de blir en del av ett skuggsamhälle. Permanenta uppehållstillstånd för dessa unga människor vore inte bara en humanitär välgärning, det vore också mycket bra för integrationen.

Från den 6 augusti återupptas manifestationerna på Mynttorget i Stockholm till stöd för de ensamkommande unga, organiserade av bl a Ung i Sverige och Tillsammansskapet. Det är bra. Dessa unga människor behöver allt vår stöd. Manifestationerna synliggör att det är enskilda människoöden och människoliv det handlar om. Kom gärna dit och uttryck ditt stöd.