Visst kan det vara rätt att riva statyer!

Ska man plocka bort en staty som vissa upplever kränkande? Kultur- och demokratiminister Jeanette Gustafsdotter hade vissa problem att besvara den frågan i en uppmärksammad intervju av Stina Oscarson i SvD för ett par dagar sedan. "Alltså, jag tycker det är jättesvårt. Vi ska göra vårt bästa för att det ska vara mänskliga rättigheter", svarade ministern. Frågan upprepades i olika former, men ministerns svar utvecklades aldrig utöver att det var svårt och att mänskliga rättigheter var viktiga.

Jag tycker inte alls att frågan är svår. Det enkla svaret är: Det beror på. Ministerns misstag (eller tillkortakommande) var att hon aldrig problematiserade frågan, utan svarade på den som om den faktiskt vore möjlig att besvara med ett ja eller ett nej. Och det är den naturligtvis inte. Stina Oscarson ställde frågan i en närmast retorisk form, med förhoppningen att initiera ett intellektuellt samtal om problematiken. Men ministern nappade inte på det.

Självklart kan medborgarna i ett samhälle välja att avlägsna statyer som föreställer män (ja, det är nästan alltid män...) som representerar värden vi i dag tar starkt avstånd ifrån. "Om inga statyer fick tas bort skulle Östeuropa digna av Lenin- och Stalin-monument och Tyskland av Hitler-byster", som författaren och journalisten Anders Rydell skrev i en krönika i SvD sommaren 2020.

Så frågan är inte om det ibland är rätt att avlägsna statyer, utan när det är rätt att ta avlägsna dem. I USA avläsgnas nu statyer på gamla slavägare. I Belgien ställs krav på att statyer över kung Leopold II ska tas bort, då kungens brutala politik i den dåvarande belgiska kolonin Kongo orsakade så många kongolesers död. I Sverige har statyer över Carl von Linné ifrågasatts, utifrån anklagelser om att Linné skulle ha bidragit till att grundlägga ett rasbiologiskt tänkande. Och hur gör vi med Karl XII? 

 Foto: Arpad Hafazi/TT

I varje enskilt fall måste statyns historiska värde vägas mot värdet av att offenligt placerade statyer ska representera någon form av samhällelig gemenskap och inte uppfattas som kränkande eller frånstötande. Den avvägningen kan bara ske i form av politisk kamp. De som anser att statyn kränker centrala värden får argumentera och mobilisera för sin sak, de som anser att statyn bör stå kvar får argumentera och mobilisera för sin sak. Frågan får sedan hanteras av de institutioner som det demokratiska samhället inrättat för att hantera värdekonflikter och intressekonflikter. 

Min personliga uppfattning är att man ska vara utomordentligt restriktiv med att avlägsna statyer. Jag har inga problem med statyer av Carl von Linné eller Karl XII. Men jag har respekt för dem som tycker annorlunda. 

Läs gärna min och Marie Demkers bok "Det är identitetspolitikens fel!. Makt, mobilisering och mångfald" (Timbro, 2021).

Se där, det var väl inte så svårt!

Hanif Bali-affären: Ulf Kristerssons svaga ledarskap skadar Moderaternas anseende

Igår begärde branchorganisationen Tidningsutgivarna (TU) ett möte med moderaternas partiledare Ulf Kristersson angående "de anspelningar på krig och hot mot medier som partiets riksdagsledamot Hanif Bali uttryckt i sociala medier". Bakgrunden är att Hanif Bali i sociala medier publicerat bilder där han poserar med vapen, bland annat från en skjutbana som han hävdar ligger i en skola. Bali sade sig vilja ge Dagens Nyheter en "hjärtinfarkt" med bilden. Bali har också publicerat bilder där han hävdar att han är i "krig" med Dagens Nyheter. 

Tidningsutgivarnas begäran är en extraordinär händelse i modern svensk politisk historia. Vi lever i en tid präglad av hot mot media och mot enskilda journalister. För bara ett par veckor sedan åtalades en nazist i Sundsvall för förberedelse till mord på olika journalister i Mellansverige. I den här valrörelsen har vi sett flera exempel på hur politiker och andra partipolitiskt anslutna valt att medvetet misskreditera medier för deras nyhetsprioritering och utförda arbete. (...) Här handlar det om en önskan om att underminera mediernas demokratiska samhällsuppdrag, säger Jeanette Gustafsdotter, vd TU.

Händelsen skadar Moderaternas anseende. Moderaterna valde igår att sända sin partisekreterare Gunnar Strömmer, i stället för Ulf Kristersson, att träffa representanter för TU. Efter mötet tog Hanif Bali bort en av de publicerade bilderna. På sin Facebooksida är Bali inte alls ångerfull eller ber om ursäkt, istället kallar han medierna för "dumma" och anser att hela historien är iscensatt av "medierna" för att skapa ett drev mot honom:  Det är alldeles uppenbart för mig att medierna gör sig dumma enbart för att skapa ett drev som nu dominerat nyheterna.

Ulf Kristersson har ofta förespråkat en "vuxen samtalston" i den offentliga debatten. Men Kristersson ledarskap i denna affär är långt ifrån vuxet. I stället för att ta ansvar säger Ulf Kristersson att han inte  kan recensera Bali eller andra politiker, eftersom Bali är en "folkvald" riksdagsledamot. Påståendet är nonsens, och det inser förstås Kristersson (vilket inte gör saken bättre). Om en riksdagsledamot till exempel publicerar grovt sexistiska eller öppet främlingsfientliga texter kan inte en partiledare svära sig fri från ansvar med motiveringen att hen inte kan recensera en folkvald politiker.

Affären kring Hanif Bali lär inte i sig ge några effekter i väljaropinionen. Men Ulf Kristerssons oförmåga att visa ledarskap urholkar bilden av honom som stark ledare och gör det på sikt ännu svårare för honom att hålla ihop såväl Alliansen som sitt parti.