Säg nej till normaliseringen av SD i svensk politik

Sverigedemokraterna fortsätter sin strävan att utmärka sig som Sveriges mest omänskliga parti. I dag berättar Aftonbladet att partiet vill stoppa Sveriges mottagande av kvotflyktingar från FN. Kvotflyktingar är människor som tillhör de allra mest utsatta, och som anses vara i särskilt behov av skydd. De senaste åren har Sverige tagit emot ungefär 1 900 människor per år, men genom den migrationspolitiska uppgörelsen i riksdagen 2015 har antalet platser utökats till 5 000. Nu vill Sverigedemokraterna förhindra dessa människor från att komma till Sverige, och i stället satsa en miljard på att få människor att lämna Sverige. När den politiska debatten förskjuts rör sig Sverigedemokraterna i en än mer extremistisk riktning.

I förra veckan diskuterades också Sverigedemokraternas önskan om att förbjuda svenskar att ha dubbla medborgarskap. Jag tycker att Anna Maria Corazza Bildt på Twitter uttrycker det väldigt bra: Jag är mycket stolt över att vara medborgare i mitt nya älskade hemland Sverige. Men banden med Italien är också viktiga för mig. Varför vill SD nu tvinga mig att lämna mitt medborgarskap där?

Parallellt med att Sverigedemokraterna ytterligare förgrovar sin politik pågår en normaliseringsprocess av partiet i svensk politik. Såväl inom Moderaterna som inom Kristdemokraterna höjs röster för ett samarbete med Sverigedemokraterna. Jag har haft respekt för allianspartiernas vägran under mandatperioden att släppa in Sverigedemokraterna i den politiska värmen. Men nu börjar jag bli orolig på allvar. Centerpartiet och Liberalerna håller ännu emot, men kommer de att orka göra det i längden? Moderaterna och Kristdemokraterna har öppet deklarerat att de har ambitionen att bilda en alliansregering även om de rödgröna partierna får ett starkare stöd i väljarkåren än vad allianspartierna får. En sådan regering skulle bli beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd i varje enskild viktig omröstning.

I ett komplicerat parlamentariskt läge efter valet är det heller inte uteslutet att Ulf Kristersson försöker bilda en moderat enpartiregering. En sådan regering skulle underlätta för Sverigedemokraterna att vinna politiskt inflytande. För alla de väljare som vill minimera Sverigedemokraternas politiska inflytande blir följande fråga därför av stor betydelse: Är Centerpartiet och Liberalerna beredda att släppa fram en moderat enpartiregering, även om de rödgröna partierna får ett starkare stöd av väljarna än vad allianspartierna får?

Det vore befriande om Jan Björklund och Annie Lööf inför valdagen kunde svara ett entydigt nej på den frågan. Ett sådant nej skulle också innebära ett kraftfullt motstånd mot normaliseringen av Sverigedemokraterna i svensk politik.

Politiker dansar Gagnam Style på Expressen-journalisten Niklas Svenssons födelsedag. Är det bra?

I lördags firade Expressen-journalisten Niklas Svensson sin 40-årsdag. Firandet har föranlett en debatt om hur hälsosamt det egentligen är med nära band mellan granskande journalister och de ledande politiker som journalisterna förväntas granska.

Många ur Sveriges politiska och mediala elit var bjudna på Niklas Svenssons födelsedagsfest, vilken under flera dygn hade marknadsförts på twitter under hashtagen #niklas40. På ett uppmärksammat youtube-klipp från festen syns bl a Lars Ohly, Per Schlingmann och Anna Maria Corazza Bildt under lössläppta former och med pappersmasker föreställande Niklas Svensson för ansiktet dansa Gagnam Style.

Mycket klokt är redan sagt i frågan (se t ex Brit Stakstons text Befriad zon: Den twittrande journalisten @niklasvensson).  Det granskande programmet Medierna kommer på lördag i P1 att diskutera händelsen. Men jag vill ändå lyfta fram lyfta fram ett par saker i diskussionen.

1.) Kom ihåg att det är inte säkert att det var bättre förr. Det som skiljer gårdag från nutid är bland annat den öppenhet och transparens som den kommunikationsteknologiska revolutionen och framväxten av sociala medier inneburit. För 30 år sedan kunde Lars Ohly ha dansat Gagnam Style med Niklas Svensson och Per Schlingmann utan att händelsen fått samma genomslag som i dag.

2.) Det är knappast möjligt att i vår personifierade tid upprätthålla strikta umgängesregler mellan journalister och politiker. Den "opartiska" journalistiken är konkurrensutsatt på ett helt annat sätt än tidigare. Journalistikens roll är under förändring, och med det också journalistens roll. Men att gränserna är svåra att upprätthålla betyder inte att "everything goes". Mitt råd till journalister och politiker är enkelt: Använd omdömet och skapa ett medvetet förhållningssätt i din relation till motparten.

3.) Undvik intimitet. Intimitet skapar lojaliteter och beroenden. Intimitet urholkar trovärdighet - se t ex "affären" som uppstod då TV4:s politiske reporter Anders Pihlblad och Moderaternas Ulrika Schenström fotograferades i samband med en puss på krogen. Youtube-klippet som refererades ovan bidrar till att förstärka bilden av ett politiskt-medialt kompisgäng som håller varandra om ryggen.

4). Undvik alkohol. Av den enkla anledningen att alkohol trubbar av omdömet och främjar den intimitet som bör undvikas.

5.) Glöm inte att du som politiker och makthavere är offentlig även när du vill vara privat. Själv skriver jag aldrig något på sociala medier som jag inte också är beredd att säga eller skriva offentligt. Går jag på en fest är jag medveten om att det jag gör syns och hörs och ibland också förevigas. Makt innebär ansvar, offentlighet förpliktigar.

6.) Givet punkterna 1-5 ovan: Att delta i #niklas40 är inte bara att uppvakta individen Niklas Svensson eller den politiske reportern Niklas Svensson - det är också att uppvakta varumärket Niklas Svensson. Det kan man mycket väl göra om man vill. Men då skall man också vara medveten om att det förhåller sig på just det sättet. Jag skulle mycket väl ha kunnat tänka mig att gå på #niklas40 (om jag varit bjuden och haft tillfälle...). Men jag skulle inte ha berusat mig och jag skulle inte tagit på mig en Niklas Svensson-mask och dansat Gagnam Style. Där någonstans går även min gräns.

Diskussionen kring #niklas40 sätter ljuset på skärningspunkterna mellan journalistik och politik och mellan privat och offentligt - distinktioner som kullkastas av den kommunikationsteknologiska revolutionen. Vi har ännu inga tillräckliga teoretiska eller begreppsliga verktyg för att förstå den händelseutveckling vi befinner oss mitt i. Därför blir diskussionen om #niklas40 spännande - #niklas40 är som fenomen en del av den yta varunder det pågår maktförskjutningar och samhällsförändringar som vi ännu inte riktigt kan tolka och förstå.