Visst måste SVT klara att Carina Bergfeldt samlar in pengar till Afghanistan

För några dagar sedan initierade den framstående journalisten och tv-profilen Carina Bergfeldt en insamling till Svenska Afghanistankommittén. Bergfeldt använde sitt privata Instagramkonto. Avsikten var att stärka Svenska Afghanistankommitténs möjligheter att fortsätta bedriva skolverksamhet för flickor och pojkar i Afghanistan även efter att talibanerna tagit makten i landet.

Insamlingen blev en succé. Redan första dagen hade Carina Bergfeldt lyckats samla in över en miljon kronor.

I dag berätta Dagens Nyheter att Carina Bergfeldt mött intern kritik på SVT för sitt agerande. Kritikerna hävdar att Carina Bergfeldts engagemang "kan skada tittarnas förtroende för nyhetsrapporteringen och tilltro till mediernas opartiskhet".

Jag häpnar. Svenska Afghanistankommittén är en välrenommerad biståndsorganisation som arbetar med sjuk- och hälsovård, utbildning, rehabilitering av personer med funktionsnedsättningar. Kommitténs övergripande princip är arbetet med mänskliga rättigheter. En enskild journalist måste  kunna stödja en sådan verksamhet utan att arbetsgivaren oroar sig för att uppfattas som "partisk". Visst, om SVT vill göra en kritisk granskning av Svenska Afghanistankommitténs verksamhet är det kanske inte Carina Bergfeldt som ska föra den. Men det är ju en arbetsledarfråga.

Vid flera tillfällen (till exempel här och här) har jag kritiserat SVT för en överdriven ängslan att inte uppfattas som tillräckligt opartiska. I stället borde SVT lyfta fram den så kallade "demokratiparagrafen" (första paragrafen i radio- och tv-lagens femte kapitel) som slår fast att "programverksamheten som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet". Enligt den proposition som ligger till grund för lagtexten (prop. 2005/06:112) anknyter lagen till exempel till fördömande av rasism och brutalitet samt hävdande av jämställdhet mellan kvinnor och män.

Jag hoppas att Carina Bergfeldt får ett starkt stöd av sina chefer i denna fråga. Givet demokratiparagrafen har jag utomordentligt svårt att se hur Bergfeldts agerande skulle vara oförenligt med public service-företagens krav på opartiskhet. Förtroende och tilltro vinner man genom att stå upp för sina grundvärderingar, inte genom att ängsligt jaga vind eller genom att försöka tillgodose alla.

Jag uppmanar bloggens alla läsare att stödja Carina Bergfeldts initiativ och skicka ett bidrag till Svenska Afghanistankommitténs viktiga verksamhet, inte minst med skolor för flickor och pojkar i Afghanistan. Enklast är att swisha en slant till 900 78 08. Märk bidraget med hashtagen #enavhundra. Vill de ge ett bidrag på annat sätt än genom swish finns alternativ här.

Hustrun och jag swishar en slant redan i kväll. Gör det du också!

Låt de afghanska flyktingarna stanna och granska Migrationsverkets agerande

I dag för fyra år sedan besökte jag de hundratals ungdomar från Afghanistan som på Medborgarplatsen i Stockholm manifesterade för att få stanna i Sverige. Jag läser i mina dagboksteckningar hur gripen jag var efter besöket. Så mycket liv, så mycket längtan - men också så mycket oro och så stark ångest över framtiden.

Redan då var jag övertygad om att det skulle bli praktiskt omöjligt för Sverige att utvisa mer än en mycket liten del av dem som fått avslag på sina asylansökningar till Afghanistan. Därför, menade jag, borde politiker och berörda myndigheter ta sitt ansvar och främja integrationen genom att ge dessa ungdomar permanenta uppehållstillstånd så de i trygghet kunde arbeta och studera och skapa sig en framtid i vårt fantastiska land.

Jag var långt ifrån ensam om att göra denna bedömning. Men responsen uteblev. 

Idag har de värsta farhågorna för Afghanistans framtid besannats. Talibanerna styr landet. Det råder ingen tvekan om att kvinnors ställning kommer att försämras, den fria pressen undermineras och förutsättningarna för en demokratisk utveckling med fria val och respekt för mänskliga rättigheter raseras. Alla inser att det under överskådlig tid inte kommer att vara möjligt att sända tillbaka flyktingar till Afghanistan.

Migrationsverket har tillfälligt stoppat alla utvisningar till landet. Men det krävs en långsiktig lösning för att dessa ungdomar inte ska hamna i ett juridiskt limbo. Ungdomarna måste genom uppehållstillstånd få bättre förutsättningar att arbeta och studera och bli en del av vårt svenska samhälle.

Så mycket lidande och så stora bortkastade resurser (till exempel i form av merarbete för Migrationsverket och migrationsdomstolarna) hade kunna undvikas om dessa unga hade fått permanenta uppehållstillstånd redan 2017. Låt oss se till att politikerna inte gör om samma misstag en gång till. 

Det är mindre än ett år sedan kristdemokraternas partiledare Ebba Busch på fullt allvar föreslog att Sverige skulle bygga fängelser i Afghanistan (!), för att minska platsbristen i svenska fängelser. Och bara för en dryg månad sedan föreslog moderaternas migrationspolitiska talesperson Maria M Stenergard att Sverige borde dra in biståndet till Afghanistan eftersom landet inte var tillräckligt samarbetsvilligt med att processa utvisningar från Sverige till Afghanistan. Jag är orolig över att så fundamentalt felaktiga säkerhetsbedömningar av etablerade politiker sorglöst och okritiskt får ligga till grund för spektakulära politiska förslag.

Det är häpnadsväckande att Migrationsverket bara för några veckor sedan gjorde anspråk på att fortsätta utvisa människor till Afghanistan och att ansvariga politiker lät detta ske. Här krävs någon form av granskning - gärna genom en statligt tillsatt kommission med oberoende ledamöter - för att granska till exempel hur Migrationsverkets framtidsinriktade säkerhetsbedömningar kunde slå så fel. Granskningen bör syfta till att vara ansvarsutkrävande och ge vägledning framåt sa att misstagen inte ska upprepas i framtiden.

Klokt och nödvändigt - Migrationsverket stoppar alla utvisningar till Afghanistan

Idag beslöt Migrationsverket att med omedelbar verkan stoppa alla utvisningar till Afghanistan. Orsaken är den "oroväckande och svårbedömda" säkerhetsutvecklingen i landet. 

Beslutet är nödvändigt och klokt. Visserligen kommer det alldeles för sent. Säkerhetssituationen i Afghanistan har under en lång tid successivt försämrats. Flera människorättsorganisationer och rörelser från civilsamhället har därför länge krävt att utvisningarna ska stoppas. Ett tidigare beslut hade inneburit avsevärt mindre mänskligt lidande och givit det svenska samhället bättre möjligheter att integrera de berörda.

Men bättre sent än aldrig. I dag är jag glad och tacksam över Migrationsverkets beslut.

Nu gäller det att blicka framåt. Vi visste redan tidigare att det i praktiken skulle bli omöjligt att utvisa mer än en mycket liten del av de 7 000 skyddssökande människorna Afghanistan. Än färre kommer att kunna utvisas dit i framtiden, även om - vilket vi verkligen hoppas - säkerhetsläget i Afghanistan på sikt förbättras. Därför gäller det nu att ge dessa människor så goda förutsättningar som möjligt att skapa sig ett gott liv i Sverige - genom arbete och studier. De som sitter i förvar måste släppas ut, i de fall de inte är dömda för brott. Bäst vore att hitta en form för att ge de berörda skyddssökande permanenta uppehållstillstånd, vilket skulle förbättra förutsättningarna för dem att som fullvärdiga medborgare etablera sig i vårt land.

Jag vill också rikta ett stort tack till alla dessa människor i Sverige som på olika sätt och i olika former kämpat så hårt för att hjälpa de asylsökande och stoppa utvisningarna. Vi sörjer den tragiska händelseutvecklingen i krigets och terrorns Afghanistan, men gläds över att så många utvisningshotade människor och deras familjer nu åtminstone tillfälligt kan få sinnesro.

Migrationsverket bör följa Finlands exempel. Uppdatera säkerhetsläget i Afghanistan och stoppa utvisningarna!

Det redan svåra säkerhetsläget i Afghanistan försämras nu ytterligare. Utvecklingen går snabbt. När de utländska styrkorna lämnar Afghanistan tar talibanerna över makten på allt fler ställen i landet. Samstämmiga FN-rapporter visar hur våldet och terrorn växer i styrka. Civilbefolkningen drabbas svårt.

I lördags meddelade företrädare för den afghanska regeringen att landet att landet inte längre tänker ta emot människor som tvångsutvisas dit från EU och andra europeiska länder. Orsaken är, enligt Afghanistans departement för flyktingar och återvändande: ”Det eskalerande våldet från terroristgruppen talibanerna och spridningen av en tredje våg av covid-19" som lett till ökad social oro". 

Och idag meddelade det finska Migrationsverket att man med omedelbar verkan stoppar alla utvisningar till Afghanistan. En ny utredning av säkerhetsläget i Afghanistan ska genomföras och innan den nya utredningen är klar kommer inga asylsökande afghaner att få avslag på sina ansökningar, skriver TT. 

Det svenska Migrationsverket bör omgående följa Finlands exempel. Mot bakgrund av den dramatiska utvecklingen de senaste månaderna i Afghanistan är det nonchalant och ansvarslöst av Migrationsverket att inte redan ha initierat en uppdatering av säkerhetsläget i landet. Men bättre sent än aldrig. Migrationsverket bör omgående initiera en sådan uppdatering och stoppa alla utvisningar till Afghanistan tills uppdateringen är färdig.

Centerpartiet - svik inte de unga ensamkommande!

På torsdag den 3 juni röstar riksdagen om regeringens förslag om tillfälliga lättnader för de unga ensamkommande som omfattas av gymnasielagen. Enligt gällande lag har dessa unga människor bara sex månader på sig efter avlagd gymnasieexamen att skaffa sig ett arbete som sträcker sig över två år - annars riskerar de att utvisas och i de flesta fallen till krigets och våldets Afghanistan.

Pandemin har i grunden förändrat förutsättningarna på arbetsmarknaden. Redan från början var kravet att på bara sex månader skaffa sig en tvåårig anställning ett mycket svårt krav för en ung människa att leva upp till. För att hantera de förändrade förutsättningarna vill regeringen förlänga tiden för en person att etablera sig på arbetsmarknaden från sex till tolv månader. Regeringen vill också att studiemedel ska kunna räknas som del av inkomst samt att en anställning som betalas av staten, en så kallad yrkesintroduktion, ska räknas.

Centerpartiet och dess migrationspolitiske talesperson Jonny Cato krävde tidigt lättnader för den grupp som berörs av gymnasielagen. Den ekonomiska kris som Sverige har hamnat i drabbar de här ungdomarna hårt, sa Jonny Cato till Ekot och efterlyste åtgärder: Det kan till exempel handla om att ungdomarna ska få ett år i stället för sex månader på sig att skaffa ett jobb (...) eller att ungdomarna inte ska behöva visa upp ett anställningskontrakt som sträcker sig över minst två år. 

Men nu har Centerpartiet ändrat sig och säger att de i stället kommer att rösta nej till regeringens förslag om lättnader för dessa unga - trots att lättnaderna och förslaget går just i den riktning som Centerpartiet själv tidigare krävt.

Centerpartiet hänvisar till att en ny humanitär grund i migrationslagstiftningen kommer att utformas så att den omfattar även de ensamkommande som fått uppehållstillstånd genom gymnasielagen. Det är förstås bra att Centerpartiet stödjer förslaget om en sådan ny humanitär grund i migrationslagstiftningen. Men det är högst oklart hur denna nya humanitära grund kommer att tillämpas av domstolarna och hur många av de som nu omfattas av gymnasielagen kommer att få hjälp av den.

Förslaget om lättnader i gymnasielagen är ju inte i stället för en ny humanitär skyddsgrund. Förslagen kompletterar och förstärker varandra - det ena hjälper kortsiktigt och det andra hjälper på sikt.

Våldet och terrorn växer i det redan så svårt drabbade och sargade Afghanistan. Unga människor som bott i Sverige i många år lever i skräck för att tvångsutvisas dit. Lättnader i gymnasielagen skulle ge dessa unga människor ytterligare en strimma hopp och visa att Sverige är ett land som tar ansvar för dem som bott i vårt under så stor del av sina unga liv som dessa har gjort.

Det bästa vore förstås om Centerpartiet ändrade sig eller om tillräckligt många av partiets riksdagsledamöter följde sitt hjärtas väg och röstade emot partilinjen. Det går att hjälpa dessa unga människor till att bli en del av Sverige - vårt växande gemensamma hem. Det går, om viljan och det politiska modet finns.

Stoppa utvisningarna till Afghanistan!

Förra veckans blodiga bombdåd mot en flickskola i Kabul skördade över 70 dödsoffer. Nästan alla som dödades var elever på flickskolan - de flesta av dem mellan elva och 15 år gamla. 

Våldet och terrorn växer i det redan så svårt drabbade och sargade Afghanistan. I takt med att USA tar hem sina trupper flyttar talibanerna fram sina positioner. Oron är stor för ett fullödigt inbördeskrig och att talibanerna kommer att ta makten i landet. För att sätta ökad press på den afghanska regeringen trappar talibanerna upp våldsanvändningen. Civilbefolkningen drabbas hårt. Även Al Qaida och IS är närvarande i landet och bidrar till terrorn.

Under rubriken Afghanistan faller ner i våldets mörker skriver journalisten Magda Gad i Expressen: När vi kom till Kabul sensommaren 2018 var ett terrordåd i staden en nyhet. Nu är det en nyhet om det går en dag utan ett terrordåd. (...) Dagarna börjar med explosioner i morgonrusningen. Folk håller andan i väntan på vem som ska mördas härnäst. Utbildade kvinnor är särskilt utsatta.

I ett SVT-inslag berättar tonårsflickorna Sarah och Hadis i Karlstad om sin skräck att inte få stanna i Sverige - där de nu levt i många år - utan i stället tvångsutvisas till Afghanistan. "När vi barn väl har fått chansen att bygga upp våra liv på ett tryggt ställe så tycker jag att vi ska få fortsätta med det", säger en av dem. Ja, vem säger emot?

I morgon tisdag 18 maj planerar Sverige att genomföra ännu en tvångsutvisning av människor från förvaret i Märsta till Kabul. Det är en politisk och moralisk skandal att Sverige fortsätter att utvisa människor till terrorns och krigets Afghanistan. Jag tror att historien kommer att döma oss hårt. Utvisningarna måste stoppas nu.

 

Bra att C nu öppnar för att låta de unga ensamkommande stanna!

Centerpartiet vill att en ny humanitär grund i migrationslagstiftningen utformas så att den omfattar även de ensamkommande som fått uppehållstillstånd genom gymnasielagen. Bra! Gymnasielagens krav på att de ensamkommande bara sex månader efter avslutad gymnasieutbildning ska ha skaffat sig en anställning som omfattar minst två år har i pandemins spår blivit orimligt. Nu kan dessa unga  - som Sverige investerat så mycket i och som i många fall rotat sig i landet - i stället för att kastas ut få förlängt tillfälligt uppehållstillstånd och mer långsiktiga förutsättningar och möjligheter att planera sitt liv i Sverige, vårt växande hem.

Nej, det är ingen amnesti. Men det är ett steg i rätt riktning.

Många ensamkommande har nu gått ut gymnasiet och letar desperat efter ett varaktigt arbete för att inte kastas ut till krigets och terrorns Afghanistan. Jag förutsätter att ingen enskild person som skulle  omfattas av den lagstiftning som Centerpartiet förespråkar utvisas innan den nya migrationslagen är på plats om några månader.

Jag noterar också att Migrationsdomstolen i Stockholm i sitt remissvar till den migrationspolitiska kommitténs betänkande uttrycker skepsis till att Sverige skulle övergå från permanenta till tillfälliga uppehållstillstånd. Kirsi Laakso Utvik, chefsrådman vid Migrationsdomstolen vid Förvaltningsrätten i Stockholm, klargjorde i TV4 Nyheterna igår att en sådan övergång inte skulle innebära någon större förändring, eftersom omkring 98 procent av ansökningarna om att förlänga tillfälliga uppehållstillstånd ändå beviljas. Förslaget ger ett intryck av symbolpolitik, menade hon. Dessutom innebär tillfälliga uppehållstillstånd ökad arbetsbörda för Migrationsdomstolarna, eftersom antalet ansökningar om förlängning kommer att öka väldigt mycket.

Migrationspolitiken är i rörelse. Det gäller att alla som vill se en mer humanitär och solidarisk asylpolitik än den som den tillfälliga lagen representerar förmår hålla i och sätta press på ansvariga politiker under de viktiga månader som kommer.

Våldet ökar i Afghanistan - stoppa utvisningarna nu!

Våldet i Afghanistan trappas upp ytterligare. Bara under de senaste veckorna har talibanerna, enligt Reuters, genomfört 4 500 attacker i landet: The Taliban have mounted more than 4,500 attacks in Afghanistan, marking a sharp escalation in violence, in the 45 days since signing a deal with the United States that paves the way for a U.S. troop drawdown. Det är en ökning med mer än 70 procent sedan samma period förra året.

Den accelererande våldsutvecklingen i Afghanistan förstärker orimligheten och omänskligheten i att Sverige utvisar människor dit. Afghanistan är ett land till vilket utrikesdepartement mot bakgrund av säkerhetsläget sedan länge avråder från alla resor till.

En särskilt utsatt grupp är de unga ensamkommande som sökte asyl i Sverige hösten 2015 och som nu omfattas av gymnasielagen. Snart går dessa unga människor ut sin gymnasieutbildning. Enligt lagen har de då sex månader på sig att skaffa sig en fast anställning. Annars kommer de att utvisas - väldigt många av dem just till krigets och terrorns Afghanistan.

Corona-krisen har i grunden förändrat förutsättningarna för gymnasielagen. Sverige står inför en hastigt växande arbetslöshet. Att då begära att dessa unga människor på bara sex månader efter att de gått ut gymnasiet ska ha kunnat skaffa sig en fast anställning är förstås inte realistiskt.

Det humanitära svaret är i stället att här och nu välkomna dessa unga människor med sin gymnasieexamen till Sverige - vårt växande hem. Det vore värdefullt om regeringen förklarade att ingen som omfattas av gymnasielagen kommer att utvisas för att hen inte lyckats skaffa sig en fast anställning på sex månader. Det går att hantera lagstiftningsvägen - om den politiska viljan finns.

I ett vidare perspektiv ska förstås alla utvisningar till Afghanistan stoppas. Den bästa vägen fram är  att genom lagstiftning utfärda en amnesti för de ensamkommande unga som vistats i Sverige i över ett år. En sådan amnesti måste komma - och ju förr, desto bättre för både de ensamkommande och för Sverige.

Socialdemokrater för tro och solidaritet har i samverkan med civilsamhället tagit fram 28 skarpa förslag för en human flyktingpolitik. Förslagen finns här. Läs och sprid gärna.

28 förslag för en hållbar, rättssäker och human asylpolitik

Hur ska Sverige - som ett av världens allra rikaste och välmående länder - på bästa sätt kunna hjälpa fler människor som befinner sig på flykt? Som socialdemokrat tycker jag att den frågan självklart bör stå i förgrunden när vi diskuterar flyktingpolitik och migrationsfrågor.

Så är det inte alltid idag. Alltför ofta handlar debatten om att Sverige ska ta emot ännu färre flyktingar, hur vi ska göra för att färre människor på flykt ska söka sig till Sverige för att få hjälp. Det är bakvända världen.

Därför är det med stor glädje jag berättar att Socialdemokrater för tro och solidaritet idag presenterar sitt program för en hållbar, rättssäker och human flyktingpolitik. Vi vill hjälpa fler, inte färre. Och vi vill ge dem som ska stanna i Sverige - vårt växande hem - bättre och tryggare förutsättningar att etablera sig i vårt samhälle.

Bland förslagen märks  märks återinförande av permanenta uppehållstillstånd, amnesti för ensamkommande unga som varit i Sverige i över ett år, stopp för alla utvisningar till Afghanistan samt ett tydligare integrerat barnrättsperspektiv i hela asylprövningsprocessen.

Visst - alla förslag kanske inte kan införas med omedelbar verkan. Men förslagen pekar ut den riktning vi tycker att debatten ska ha. Hur ska Sverige göra för att kunna hjälpa fler, inte färre.

I dessa tider vill jag också lyfta fram behovet av skydd för de människor som permitteras eller sägs upp på  grund av Corona-krisen - de ska inte behöva känna oro för att kastas ut ur landet. Detsamma gäller förstås alla dem som omfattas av gymnasielagen och bara har några månader på sig att ordna ett fast jobb. Verkligheten har förändrats - då måste lagen anpassas till den nya verkligheten.

Programmet har tagits fram i samverkan med ett stort antal av civilsamhällets organisationer och med aktörer ur arbetarrörelsen i vid bemärkelse. Det är vår förhoppning att den migrationspolitiska kommittén i riksdagen lyssnar in de stämningar som präglar alla de nätverk och frivilligorganisationer som kämpar för att Sverige ska bli ett internationellt föredöme när det gäller solidaritet med de mest utsatta grupperna och människorna. 

Hela programmet kan laddas ner och läsas här. Sprid gärna - tillsammans gör vi avtryck och förändrar politiken!

I Coronans spår - utvisa inte unga som omfattats av gymnasielagen till Afghanistan!

I dessa Corona-tider är det viktigt att vi tar hand om varandra. Särskilt viktigt är det att vi tar hand om de människor som är allra mest utsatta. En sådan grupp är de unga ensamkommande som sökte asyl i Sverige hösten 2015 och som nu omfattas av gymnasielagen.

Snart går dessa unga människor ut sin gymnasieutbildning. Enligt lagen har de då sex månader på sig att skaffa sig en fast anställning. Annars kommer de att utvisas - väldigt många av dem till krigets och terrorns Afghanistan. (En artikel i Dagens ETC uppmärksammar saken - men bakom betalvägg.)

Corona-krisen har i grunden förändrat förutsättningarna för gymnasielagen. Risken är stor att Sverige står inför en hastigt växande arbetslöshet. Att då begära att dessa unga människor bara sex månader efter att de gått ut gymnasiet ska ha erhållit en fast anställning är förstås inte realistiskt.

Det humanitära svaret är i stället att välkomna dessa unga människor med sin gymnasieexamen till Sverige - vårt växande hem. Det vore värdefullt om regeringen förklarade att ingen som omfattas av gymnasielagen kommer att utvisas för att hen inte lyckats skaffa sig en fast anställning på sex månader. Det går att hantera lagstiftningsvägen - om den politiska viljan finns.

Gymnasielagen är otillräcklig - amnesti nu!

De allra flesta politiker inser nog att en amnesti för ensamkommande unga är oundviklig, av humanitära och praktiska skäl. Ju förr den beslutas desto bättre. Så skriver Alex Voronov, politisk redaktör på liberala Eskilstuna-Kuriren/Strengnäs Tidning och Katrineholms-Kuriren i en viktig och  läsvärd artikel.

Alex Voronov har alldeles rätt. Den tillfälliga gymnasielagen som skulle ge unga ensamkommande en möjlighet att stanna i Sverige var bättre än ingenting. Ekot berättar till exempel i dag att de två första ungdomarna nu har fått permanent uppehållstillstånd efter att ha uppfyllt kraven i lagen. Det är bra. Men sammantaget är lagen humanitärt och praktiskt otillräcklig för att hantera situationen för de tusentals unga människor som nu bott i Sverige i snart fem år, och som fortfarande lever i skräck för att utvisas till exempelvis Afghanistan.

Röda Korsets nyutkomna rapport "Mitt liv räknas. Den humanitära situationen för ensamkommande unga" vittnar om dessa ungdomars liv i ett limbo där de hamnar mellan stolar med avseende på rätt till boende och ekonomiskt stöd. Många drabbas av psykisk ohälsa och riskerar att dras in i ett skuggsamhälle där de exploateras av i sexhandel, droghandel, kriminell verksamhet och som arbetskraft.

Vi talar om kanske upp mot 10 000 ungdomar som vistats i Sverige i snart fem år. Det är ett underbetyg åt svensk flyktingmottagning att situationen för dessa unga inte kunnat lösas på ett humanitärt och rättssäkert sätt under alla dessa år. Nu är läget som det är. Det finns inte på kartan att Sverige ska utvisa 10 000 ungdomar till krigets och terrorns Afghanistan. Det vore omänskligt och humanitärt oacceptabelt, och det är i praktiken inte heller möjligt. Varje enskilt utvisning kräver stor planering och förarbete.

Så i stället för att riskera att dessa unga människor blir en del av ett växande skuggsamhälle bör vi skapa ordning och reda och trygghet i deras situation genom att nu ge dem permanenta uppehållstillstånd. Det vore bra för ungdomarna, och det vore bra för Sverige - vårt växande hem!

Eller som Alex Voronov skriver: Man kan låta bli att kalla det amnesti. Men det är vad det handlar om.

KD vill att 16-åringar ska försörja sina föräldrar - annars hålls familjen splittrad?

I dag beslöt Kristdemokraternas riksting att ensamkommande barn som fått skydd i vårt land måste försörja sina föräldrar för att kunna återförenas med dem i Sverige.

Har jag missuppfattat något? Annars är väl detta ett beslut vars absurda konsekvenser är svåra att överträffa.

Vi tänker oss en 16-årig pojke som flytt från Afghanistan eller från Syrien för att slippa tvingas strida för talibanerna eller för IS. Han kommer efter svåra och krokiga vägar till vårt land och beviljas på goda grunder asyl. Hans pappa har dött i kriget, men hans mamma lever. I stället för att se till att pojken får en utbildning ska han som 16-åring tvingas ut på arbetsmarknaden för att kunna försörja sin mamma och hålla samman sin familj.

Så mycket för Kristdemkoraternas syn på vikten av att hålla samman familjen.

Som sagt - kanske har jag missuppfattat något. I så fall vore jag tacksam över om någon berättade för mig varför scenariot ovan inte skulle bli konsekvensen av Kristdemokraternas beslut.

Antalet civila dödsoffer i Afghanistan växer - stoppa utvisningarna nu!

Antalet civila dödsoffer i Afghanistan saknar motstycke. Så skrev Dagens Nyheter igår, och redovisade en FN-rapport med skrämmande läsning. På bara tre månader - mellan juli och september i år - har 1 174 civila dödats och 3 139 skadats i Afghanistan, en ökning med hela 42 procent jämfört med föregående år. Sammantaget har 2 563 civila dödats och 5 676 skadats i år. Cirka 41 procent av dem är kvinnor och barn.

Och i skrivande stund meddelar nyhetsbyråerna att över 60 personer dödades i ett nytt bombdåd mot en moské i Afghanistan.

Afghanistan framstår som ett krigets och terrorns helvete på jorden. Och bedömare ser ingen ljusning - tvärtom förväntas det bli värre innan det blir bättre.

Sverige är ett av världens rikaste, tryggaste och bästa land att leva i - hur man än mäter. Det är inte värdigt Sverige att fortsätta utvisa unga människor till skräcken Afghanistan. Det är inte ett sådant land vi vill vara. Utvisningarna till Afghanistan borde stoppas - de borde stoppas nu!

Det är nog nu. Socialdemokrater för tro och solidaritet tar initiativ till en ny migrationspolitik

Asylrätten är under attack. Från allt fler håll framförs förslag om att asylrätten borde avvecklas. Förslag om att Sverige borde sätta ett tak för flyktingmottagningen stöds av argument som ställer grupper mot varandra och inger en falsk bild av att flyktingmottagande ska ställas mot välfärd.

Kraven framförs i en tid då Sverige genom den tillfälliga migrationspolitiska lagen redan skärpt villkoren för asyl och där antalet flyktingar som söker skydd i Sverige är lägre än på mycket länge. Asylrätten är en grundläggande mänsklig rättighet som bör utvecklas och förstärkas, inte avvecklas. Utvisningarna av ungdomar till krigets och terrorns Afghanistan fortsätter. Permanenta uppehållstillstånd har ersatts av tillfälliga, vilket skapar oro och osäkerhet och försvårar integrationen.

Det är nog nu. Socialdemokrater för tro och solidaritet tar initiativ till att formulera ett migrationspolitiskt program med utgångspunkt i en positiv inställning till invandring och flyktingmottagning. Arbetet med att utforma programmet ska ske i samverkan och dialog med civilsamhället och med arbetarrörelsen i vid bemärkelse.

Arbetet med att utforma ett sådant program vill vi göra i samverkan och dialog med civilsamhällets organisationer och med arbetarrörelsen i vid bemärkelse. Socialdemokrater för tro och solidaritet kommer under den närmaste tiden att påbörja arbetet med en sådan samverkan och dialog. Den färdiga programtexten kommer att presenteras våren 2020.

Du kan läsa mer om programarbetet här.

Och du får gärna bli medlem av Socialdemokrater för tro och solidaritet och tillsammans med oss arbeta för en förändrad migrationspolitik. Klicka här för att bli medlem.

Sverige borde stoppa utvisningarna till Afghanistan!

I morgon tisdag 10 september är det en demokratins högtidsdag i Sverige. Riksdagens nya arbetsår börjar, och kungen öppnar riksmötet på talmannens begäran. Ceremonin kan ses som en hyllning till de värden som ligger till grund för vår demokrati, och högtidligheten överträffas egentligen bara av själva valdagen. Det finns mycket att vara glad och stolt över. Sverige hamnar nästan alltid i topp på listor över världens bästa länder att leva i, med avseende på till exempel frihet, jämlikhet, jämställdhet, tillit och hälsa.

Men morgondagen bjuder dessvärre inte bara på stolthet och glädje. Morgondagen är också en dag för sorg och vrede. Trots Sveriges rikedom, vår öppenhet och våra anspråk på humanitet skickar vi i morgon iväg ett 70-tal, i huvudsak unga, människor till krigets och terrorns Afghanistan.

Det är inte rättfärdigt. Sverige kan bättre.

Afghanistan är inte säkert. År 2018 var ett av de dödligaste för civila i Afghanistan sedan talibanregimens fall. Afghanistan har passerat Syrien och toppar nu Global Peace Index över världens farligaste länder med avseende på krig och terrorism. Utrikesdepartementet avråder sedan länge alla svenskar från att resa till Afghanistan.

I dagarna blev det känt att de informella fredssamtalen mellan USA och talibanerna avbrutits. Internationella bedömare är eniga om att talibanerna nu kommer att svara med att trappa upp våldshandlingarna i Afghanistan ytterligare, i syfte att stoppa presidentvalet den 28 september.

Det bästa sättet för Sverige att hedra demokratins värderingar blir därför:
Stoppa utvisningarna till Afghanistan!
Utfärda en amnesti för de ensamkommande unga som vistats i Sverige i över ett år!

Det är dags att stoppa utvisningarna till Afghanistan - Amnesti nu!

För några dagar sedan dödades 34 människor - mestadels kvinnor och barn - när en buss körde på en bomb i Afghanistan. Hade du missat det? Ja, det är inte så konstigt. Nyheter om civila dödsoffer i krigets och terrorns Afghanistan blir ofta bara en notis eller ett telegram i svenska medier.

År 2018 var ett av de dödligaste för civila i Afghanistan sedan talibanregimens fall. Afghanistan har passerat Syrien och toppar nu Global Peace Index över världens farligaste länder med avseende på krig och terrorism. Utrikesdepartementet avråder sedan länge alla svenskar från att resa till Afghanistan.

Ändå fortsätter Sverige att utvisa unga människor till Afghanistan. Det är en skam.

Antalet utvisningshotade unga uppgår kanske till 6000-8000 människor. Endast en mycket liten del av dessa unga människor kommer i praktiken att kunna utvisas. I stället ökar risken att dessa unga blir en del av ett skuggsamhälle, med en grogrund för utanförskap, kriminalitet och droghantering.

Den bästa vägen fram är därför att genom lagstiftning utfärda en amnesti för de ensamkommande unga som vistats i Sverige i över ett år. Vid sidan av de humanitära värdena med en sådan åtgärd skulle det underlätta integrationen av dessa unga i Sverige, vårt växande hem. Det är viktigt att föra fram kravet på en sådan amnesti till den migrationspolitiska kommitté som riksdagen tillsatt och som nästa år ska presentera sina förslag om en förändrad svensk migrationspolitik. Men kravet på en amnesti bör föras fram i alla relevanta sammanhang - situationen är akut för många av dessa unga människor och deras närstående. Stoppa utvisningarna nu!

Ge gärna stöd till den pågående manifestationen på Norra Bantorget i Stockholm, till stöd för de afghanska flyktingar och särskilt barnfamiljer. Om inte annat, så ta vägen förbi och prata med dem. Ett samtal är ett sätt att visa medmänsklighet och kan också betyda så mycket.

Nej. Utvisa inte Benjamin, fem månader gammal, till Afghanistan!

Benjamin, fem månader och född i Sverige, ska utvisas till Afghanistan trots att hans mamma är kvar i Sverige. Migrationsverket har avslagit Benjamins ansökan om uppehållstillstånd.

Benjamins mamma Javaher Rezai har tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige i enlighet med gymnasielagen. Men nu ska familjen splittras - lille Benjamin ska tillsammans med sin pappa och sin femårige storebror utvisas till krigets och våldets Afghanistan

Migrationsverkets beslut visar på absurditeten - i det här fallet tvekar jag inte att använda ordet  omänskligheten - i den svenska lagstiftningen. Syftet med gymnasielagen är ju att ge dem som omfattas av lagen möjlighet att efter avslutade studier söka arbete i Sverige, i förlängningen med möjlighet till permanent uppehållstillstånd. Men i stället för att ge Benjamins mamma Javaher Rezai möjlighet att under lugna och ordnade former avsluta sina gymnasiestudier i Sverige för att sedan etablera sig på arbetsmarknaden - såsom lagen är tänkt att fungera - ska nu hennes nyfödda barn tas ifrån henne och sändas till Afghanistan tillsammans med hennes make och hennes femårige son.

Så gör man inte. Det är inte ett värdigt sätt att behandla människor. Det är inte ett sådant land vi vill vara.

Hans Bouveng, enhetschef på Migrationsverket, säger att myndigheten "inte har tänkt på" möjligheten att Benjamins mamma etablerar sig på den svenska arbetsmarknaden och med ett permanent uppehållstillstånd kan få behålla sin familj hos sig. Jag hoppas att den fortsatt rättsliga processen besinnar sig och faktiskt "tänker på" att Benjamins mamma har goda möjligheter att i enlighet med gymnasielagen få ett permanent uppehållstillstånd och att familjen därför inte ska splittras.

Om dagens inställda utvisningar till Afghanistan

I dag, på Valborgsmässoafton, var det tänkt att ett 30-tal unga människor skulle utvisas från Sverige till Afghanistan. Utvisningarna stoppades i sista stund, då det chartrade planet inte fick landningstillstånd i Kabul. Orsakerna till att planet inte fick landningstillstånd är ännu inte kända - det kan bero på att Sverige uppfattas ha brutit med delar av avtalet med Afghanistan eller på det spända säkerhetsläget. Fortfarande kan det bli så att några av de 30 ungdomarna kommer att utvisas via reguljärt flyg.

Jag är glad att utvisningarna stoppades. Sverige bör överhuvudtaget inte utvisa människor till Afghanistan. Säkerhetsläget i landet är oacceptabelt, och Utrikesdepartementet avråder svenskar från att resa till landet. Sverige har en brant pedagogisk uppförsbacke i att försöka förklara varför man av säkerhetsskäl avråder från resor till Afghanistan samtidigt som säkerhetsläget påstås vara tillräckligt bra för att unga människor ska kunna tvångsutvisas dit. Humanitära hjälporganisationer som Rädda Barnen och Röda Korset och även Amnesty International har vid ett flertal tillfällen vädjat till Sverige att upphöra med tvångsutvisningarna till Afghanistan.

Dagens inställda utvisningar visar också på det orimliga i att tro att Sverige verkligen kommer att kunna tvångsutvisa alla de unga asylsökande som nu har bott i Sverige i flera år. Jag har inga exakta siffror, men jag tror att antalet unga människor som tvångsutvisas till Afghanistan inte uppgår till mer än ett drygt 100-tal varje år. Den siffran ska ställas mot antalet utvisningshotade unga som kanske uppgår till 6000-8000 människor. Endast en mycket liten del av dessa unga människor kommer i praktiken att kunna utvisas. I stället ökar risken att dessa unga blir en del av ett skuggsamhälle, med en grogrund för utanförskap, kriminalitet och droghantering.

Den bästa vägen fram är därför att genom lagstiftning utfärda en amnesti för de ensamkommande unga som vistats i Sverige i över ett år. Vid sidan av de humanitära värdena med en sådan åtgärd skulle det underlätta integrationen av dessa unga i Sverige, vårt växande hem. Jag hoppas att den rödgröna regeringen tillsammans med Centerpartiet, Liberalerna och Vänsterpartiet ska kunna enas om en sådan åtgärd.

I väntan på en amnesti vore det det välgörande om utvisningarna till terrorns och skräckens Afghanistan kunde stoppas. Stoppa utvisningarna till Afghanistan - stoppa dem nu!

Regeringsförhandlingarna strandade. Vad händer nu med familjeåterföreningen?

En av de saker jag tycker var mest synd med Centerpartiets nej till den preliminära regeringsöverenskommelsen är att den rapporterade underlättade familjeåterföreningen nu skjuts på en högst osäker framtid. I Sverige lever ett stort antal människor som flytt från krig, till exempel från Syrien, som fått uppehållstillstånd men tvingas leva splittrade från sin familj. Barn blir kvar i flyktingläger under väldigt svåra förhållanden. Separationen skapar lidande för barn och familjer och leder till psykisk ohälsa. Sverige kan bättre. Nuvarande lagstiftning med avseende på begränsningarna i familjeåterförening är faktiskt inte värdig.

Nu vet ingen hur det går. En moderatledd regering som är beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd kommer knappast att driva frågan om att underlätta familjeåterförening. I det politiska vacuum som råder kommer människor till skada. Jag är uppriktig ledsen att frågan om underlättad familjeåterförening nu skjuts på en osäker framtid.

Idag genomfördes ytterligare ett självmordsdåd i Afghanistan, utanför Kabul. Minst tolv personer dödades. Våldet och krigshandlingarna i Afghanistan är nu så frekventa att ett självmordsdåd ofta bara blir notiser i den svenska pressen. Ändå fortsätter Sverige utvisa unga människor till Afghanistan. I pågående stund genomförs - om jag förstått det rätt - en tvångsutvisning av ännu en grupp unga människor till denna krigets och helvetets plats på jorden.

All min respekt till de modiga människor som på plats protesterar mot dessa utvisningar. Det bästa sättet att lösa problemet är en amnestilag för ensamkommande unga som levt i Sverige i över ett år.

Sverige behöver en regering. Sverige behöver en asyl- och flyktingpolitik som inte skiljer föräldrar från deras barn. En underlättad familjeåterförening hade varit ett viktigt steg att ta. Jag hoppas det inte är för sent. Men tiden hastar.

Därför är det dags att säga ja till amnesti!

Nej, nu går det inte längre. Situationen för unga ensamkommande som levt i Sverige en längre tid är i många fall så svår att den leder till psykisk ohälsa, självskadebeteenden och i värsta fall självmord. De medicinska åldersbedömningarna har, inte minst genom Negra Efendic artiklar i Svenska Dagbladet, avslöjats ha stora brister. Gymnasielagen var en stor framgång, men rättsläget är i andra avseenden oklart och många unga hamnar utanför samhällets skyddsnät. De tillfälliga och snabbt framtagna lagarna bildar ett lapptäcke som inte är hållbart på sikt. Därför argumenterar jag i Aftonbladet i dag för en amnestilag för ensamkommande unga som levt i Sverige i över ett år.

En amnestilag är inte oproblematisk. Vilka ska den omfatta? Varför ska just vissa grupper och individer få denna möjlighet att stanna i vårt fantastiska land och inte andra? Var man än drar gränsen kommer några att hamna precis utanför.

Men trots dessa gränsdragningsproblem har jag nu landat i övertygelsen att en amnestilag är det bästa sättet att lösa frågan om de unga ensamkommandes framtid. Jag har tre argument. 1.) Den humanitära situationen för denna grupp är väldigt svår, och vid sidan av Gymnasielagen syns det få ljus i tunneln, 2.) Stora delar av denna grupp kommer att stanna i Sverige oavsett om de får uppehållstillstånd eller inte. En amnestilag skapar ordning och reda i migrationspolitiken, underlättar integrationen och minskar risken för ett skuggsamhälle. 3.) En amnestilag skulle avlasta rättsväsendet och myndigheter från ett mycket stort och tungt och kostsamt arbete.

De rödgröna partierna som tillsammans med Centerpartiet drev igenom Gymnasielagen kan som riksdagsmajoritet driva fram ett beslut i frågan, gärna i samverkan med till exempel Liberalerna och kanske till och med Kristdemokraterna.

Som jag skriver i artikeln:

Därmed minskas den administrativa bördan för myndigheterna, den komplicerade gymnasielagens intentioner kan uppfyllas med avseende på att värna dem som har väntat längst på asylbesked. Vi minimerar risken för framväxten av ett skuggsamhälle i avslagens fotspår och vi visar återigen omvärlden att Sverige står upp för de utsatta. Det är en politisk strid som är värd att ta.