Ny Novus-undersökning: Starkt stöd för familjeåterförening

"Sverige är fullt", sa Jimmie Åkesson i sitt anförande under Sverigedemokraternas landsmöte i Örebro i slutet av förra året.

Men en undersökning av Novus, publicerad på DN Debatt, indikerar att svenska folket inte delar Åkessons uppfattning. Under rubriken "Starkt folkligt stöd för rätt till familjeåterförening" slår artikelförfattarna (som representerar Svenska kyrkan, Rädda barnen och Svenska röda korset) fast att det finns ett starkt stöd både för rätten till familjeåterförening och för att personer med humanitära skäl ska kunna stanna i Sverige. (...) Den humanitära guldreserven i Sverige tycks vara intakt, även om det i den politiska debatten låter det ofta annorlunda.

Författarna baserar sin positiva slutsats på följande resultat.

Av de tillfrågade instämmer 73 procent i påståendet att barn som vistats flera år i Sverige och lärt sig svenska språket ska ha en möjlighet att stanna i Sverige. Endast 13 procent tar avstånd från det.

62 procent instämmer i att personer md humanitära skäl, till exempel svårt sjuka barn eller vuxna, ska ha möjlighet att stanna i Sverige. 19 procent tar avstånd.

59 procent instämmer i att barn och föräldrar på flykt som splittrats ska ha en möjlighet att återförenas i Sverige. 23 procent tar avstånd.

Så ja, solidariteten lever! Låt oss hoppas att den parlamentariska kommitté som just nu formar förslag om Sveriges framtida migrationspolitik lyssnar in undersökningen. Det är sant att flera opinionsundersökningar, till exempel den årliga frågeundersökningen från SOM-institutet vid Göteborgs universitet, visar att stödet för att ta emot flyktingar har minskat något de senaste åren. Det är också sant att det i dessa undersökningar alltid är fler svarande som vill att Sverige ska ta emot "färre flyktingar" än som vill att Sverige ska ta emot "fler flyktingar". Men Novus undersökning visar att sättet att ställa frågan spelar roll för vilken bild av svenskarnas syn på flyktingmottagning som framkommer. Och vi vet dessutom sedan tidigare att synen på flyktingmottagning och på invandring är mer positiv i Sverige än vad den är i andra europeiska länder.

Nej, Sverige är inte fullt. Sverige är vårt växande hem. Som ordspråket säger: Finns det hjärterum så finns det stjärterum.

Hämta hem de svenska barnen från Syrien!

Rädda Barnen fortsätter sin viktiga kampanj för att regeringen ska ta hem de 50-70 svenska barn som nu lever under ytterst svåra förhållanden i läger i nordöstra Syrien. I torsdags kväll lystes till exempel Riksdagshuset och en av Hötorgsskraporna i Stockholm upp av budskapet "Hämta hem de svenska barnen från Syrien".

Enligt Rädda Barnen har upp till fyra svenska barn dött i eller på väg till läger i Syrien. Vinterns kyla innebär stora risker för barnens liv och regeringen måste därför göra allt i sin makt för att ta hem barnen tillsammans med deras mödrar.

I maj tidigare i år fick sju föräldralösa svenska barn lämna lägret al-Hol i norra Syrien och komma till Sverige. Det var mycket bra. Barn skall självklart inte straffas för att deras föräldrar valt att ansluta sig till en terrorrörelse som IS. Men nu har det gått ett halvår sedan dessa sju barn fick komma till Sverige och inga ytterligare barn från lägren i Syrien har kommit hit.

Jag har full förståelse för att det är juridiskt och säkerhetsmässigt svårt att hämta hem barnen. Hur gör man till exempel med barn vars mödrar (som det ofta handlar om i dessa fall) inte vill lämna ifrån sig sina barn eller följa med dem till Sverige? Och vilka blir konsekvenserna om Sverige hjälper barnen tillsammans med sina terrormisstänkta föräldrar till Sverige? Men som Rädda Barnens Sverigechef Ola Mattsson säger: Barn ska inte straffas på grund av deras föräldrar är misstänkta för brott. Att ta hem barnen med sina mödrar handlar både om att skydda barn och att bekämpa den globala terrorismen. Lägren är idag utpekade som en stark rekryteringsgrund för IS. Europeiska länder måste ta en aktiv roll i kampen mot terrorism. Det gör vi genom att lagföra misstänkta.

Jag är övertygad om att Sverige fortfarande lägger ner stor kraft på arbetet med att hjälpa dessa barn, och jag är också hoppfull om att flera barn inom en överskådlig framtid kommer att hämtas hem till Sverige. Men jag får också många samtal från människor aktiva i civilsamhället vars tillit till regeringens goda vilja i dessa frågor börjar urholkas. Det vore utmärkt om regeringen på lämpligt sätt kunde tydliggöra att arbetet med att få hem svenska barn från lägren i Syrien fortsätter med oförminskad styrka.

Sifo: Det finns stöd för att låta svenska barn till IS-terrorister komma hem till Sverige

Bara några dagar efter den turkiska offensiven i norra Syrien har, enligt FN, ungefär 100 000 människor lämnat sina hem och flytt söderut. Dödstalen stiger för varje dag, och rapporter om krigsbrott väcker skräck och avsky.

Turkiets invasion av kurdiska områden i Syrien är ett allvarligt brott mot folkrätten. Vid sidan av den humanitära lidandet och det politisk-moraliska sveket mot kurderna hotar invasionen också fred och säkerhet i Mellanöstern. I det kaos som följer i invasionens spår får terrorsekten IS en ny möjlighet att etablera sig och återuppta sin strävan att upprätta kalifatet. Det är så viktigt att omvärlden gemensamt förmår agera mot Turkiets invasion och värnar det kurdiska folkets säkerhet och strävan efter självständighet.

Förra året exporterade Sverige krigsmateriel till Turkiet för cirka 300 miljoner kronor. Jag förutsätter att regeringen omedelbart vidtar åtgärder för att stoppa all svensk vapenexport till Turkiet.

Beroende på hur händelserna utvecklar sig påverkas också den redan svåra situationen i fånglägret al-Hol där ett antal svenska barn  befinner sig. Turkiets invasion inskärper allvaret i kraven på att regeringen intensifierar ansträngningarna för att dessa barn ska få komma hem till Sverige. En helt ny undersökning från Rädda  Barnen och Sifo visar också på ett brett folkligt stöd för att ta hem barnen. Så låt barnen få komma hem - så fort det bara går.

Sätt stopp för svenska vapen till kriget i Jemen!

Svenska vapen används i det blodiga kriget i Jemen, och enligt TV 4 kan de svenska vapnen också ha  använts för att begå krigsförbrytelser. Under de drygt fyra år som kriget pågått har Sverige fortsatt att exportera krigsmaterial till Saudiarabien och Förenade Arabemiraten, vilka båda ingår i den stridande koalitionen i Jemen.

Den svenska vapenexporten till dessa två stater är oacceptabel. Sverige ska inte sälja vapen till diktaturer överhuvudtaget. Över 2 500 barn har dödats i Jemen, mer än hälften av dem i flygattacker genomförda av den Saudi-ledda koalitionen.

I en debattartikel i Göteborgs-Posten i dag kräver företrädare för bland annat Rädda Barnen, Amnesti International i Sverige, Svenska Kyrkan samt Svenska Freds- och skiljedomsföreningen att den svenska vapenexporten till de stater som deltar i kriget i Jemen upphör. Sedan 2018 har Sverige en krigsmateriellag som ska försvåra export av vapen till icke-demokratier. Men tillstånden till krigsmaterielexport till Saudiarabien och Förenade Arabemiraten gavs innan den nya lagen fanns på plats, och den vapenexport till dessa länder som nu äger rum är följdleveranser till dessa tidigare avtal.

Men frågan går att lösa, om den politiska viljan finns. Det är Inspektionen för strategiska produkter (ISP) som fattar beslut om och beviljar tillstånd för svensk vapenexport. Men regeringen har möjlighet att begära att ISP lämnar över särskilt viktiga ärenden till regeringen för beslut. Jag tycker regeringen nu borde utnyttja denna möjlighet. Inga svenska vapen till kriget i Jemen!

Läs gärna debattartikeln här.

Om dagens inställda utvisningar till Afghanistan

I dag, på Valborgsmässoafton, var det tänkt att ett 30-tal unga människor skulle utvisas från Sverige till Afghanistan. Utvisningarna stoppades i sista stund, då det chartrade planet inte fick landningstillstånd i Kabul. Orsakerna till att planet inte fick landningstillstånd är ännu inte kända - det kan bero på att Sverige uppfattas ha brutit med delar av avtalet med Afghanistan eller på det spända säkerhetsläget. Fortfarande kan det bli så att några av de 30 ungdomarna kommer att utvisas via reguljärt flyg.

Jag är glad att utvisningarna stoppades. Sverige bör överhuvudtaget inte utvisa människor till Afghanistan. Säkerhetsläget i landet är oacceptabelt, och Utrikesdepartementet avråder svenskar från att resa till landet. Sverige har en brant pedagogisk uppförsbacke i att försöka förklara varför man av säkerhetsskäl avråder från resor till Afghanistan samtidigt som säkerhetsläget påstås vara tillräckligt bra för att unga människor ska kunna tvångsutvisas dit. Humanitära hjälporganisationer som Rädda Barnen och Röda Korset och även Amnesty International har vid ett flertal tillfällen vädjat till Sverige att upphöra med tvångsutvisningarna till Afghanistan.

Dagens inställda utvisningar visar också på det orimliga i att tro att Sverige verkligen kommer att kunna tvångsutvisa alla de unga asylsökande som nu har bott i Sverige i flera år. Jag har inga exakta siffror, men jag tror att antalet unga människor som tvångsutvisas till Afghanistan inte uppgår till mer än ett drygt 100-tal varje år. Den siffran ska ställas mot antalet utvisningshotade unga som kanske uppgår till 6000-8000 människor. Endast en mycket liten del av dessa unga människor kommer i praktiken att kunna utvisas. I stället ökar risken att dessa unga blir en del av ett skuggsamhälle, med en grogrund för utanförskap, kriminalitet och droghantering.

Den bästa vägen fram är därför att genom lagstiftning utfärda en amnesti för de ensamkommande unga som vistats i Sverige i över ett år. Vid sidan av de humanitära värdena med en sådan åtgärd skulle det underlätta integrationen av dessa unga i Sverige, vårt växande hem. Jag hoppas att den rödgröna regeringen tillsammans med Centerpartiet, Liberalerna och Vänsterpartiet ska kunna enas om en sådan åtgärd.

I väntan på en amnesti vore det det välgörande om utvisningarna till terrorns och skräckens Afghanistan kunde stoppas. Stoppa utvisningarna till Afghanistan - stoppa dem nu!

Svenska medier: Sluta använda det stigmatiserande, avhumaniserande uttrycket "IS-barn"

Sverige kan få förfrågan om IS-barn, rapporterar Ekot. IS-barnen ska föras hem till Sverige, skriver Expressen. Ingen kurdisk förfrågan om IS-barn, skriver Aftonbladet.

IS-barn? Ett så oerhört stigmatiserande och avhumaniserade uttryck. Jag begriper inte att svenska medier aningslöst (?) väljer att använda detta uttryck - särskilt i en situation där dessa barns liv står på spel och där debattörer beskriver barnen som "tidsinställda bomber" och som ett hot mot det svenska samhället om de får återvända hem.

I ett oerhört kraftfullt reportage berättar Lotta Härdelin och Niklas Orrenius i Dagens Nyheter om under vilka ohyggliga villkor dessa små barn lever i fångläger i Syrien. Läs det gärna - om inte annat så för dessa barns skull.

Självklart har Sverige ett ansvar för de barn i lägren som har en koppling till oss. Många av dem är föräldralösa och riskerar att dö inom en mycket snar framtid. Jag är glad att Margot Wallström igår flyttade fram de svenska positionerna och markerade att barnen måste få den hjälp de behöver och om det är möjligt komma till Sverige. (Och nej, det är inte Margot Wallström som talar om "IS-barn", det är Svenska Dagbladets rubriksättare...) "Det var en signal i rätt riktning", säger Rädda Barnens Sverigechef Olof Mattsson om Margot Wallströms uttalande och tillägger att det behövs ytterligare förtydliganden och ett snabbt svenskt agerande.

Så sluta tala om "IS-barn". Intensifiera arbetet med att hjälpa dessa barn och ge dem en möjlighet att få komma till Sverige.

Om medborgarskap och misstänkta IS-terroristers framtid

Det är jättebra att framträdande representanter från polisväsendet deltar i samhällsdebatten. Men det innebär naturligtvis också att de - som alla andra - får räkna med kritik för vad de säger.

Själv häpnade jag till exempel i morse när polischefen i Storgöteborg Erik Nord i P1 Morgon sa att han gärna såg att dömda terrorister blev av med sitt svenska medborgskap för att i stället bli statslösa. Erik Nord gick sedan ännu längre och menade att personer inte ens behövde ha begått något brott för att bli av med sitt medborgarskap. Det är djupt oroväckande när en högt uppsatt polischef har en så lättsinnig syn på rättssäkerheten.

Jag är prinipiellt tveksam till att ta ifrån människor deras medborgarskap, och särskilt i fall när de berörda saknar dubbelt medborgarskap. Vilka länder förväntar sig Erik Nord ska ta hand om svenskar som blivit statslösa? Eller ska de stanna kvar i Sverige?

Även de värsta misstänkta terroristerna har ju rätt till en rättssäker rättegång. Varken Syrien eller Irak har enligt min mening domstolar som uppfyller kraven på minimigarantier när det gäller rättssäkerheten, säger tidigare domaren vid Jugoslavientribunalen och statssekreterare i Carl Bildts regering Krister Thelin till Svenska Dagbladet.

Hur ska då Sverige förhålla sig till de svenska medborgare som sökt sig till IS och som nu sitter fängslade i kurdiska områden i Syrien? Frågan är inte enkel.

Det allra bästa vore om de brottsmisstänkta personerna kunde ställas inför en internationell, rättssäker tribunal och där få sin sak prövad. Men dessvärre är det svårt att se de realpolitiska förutsättningarna för att upprätta en sådan tribunal under överskådlig tid.

Det näst bästa vore om de brottsmisstänkta personerna kunde ställas inför en svensk domstol och där få sin sak prövad. Men det är heller inte en enkel väg. Säkerhetsläget i Syrien där dessa personer befinner sig är komplicerad, för att uttrycka det milt. Det blir svårt att genomföra en gedigen polisundersökning. Dessa personer har också medvetet brutit mot utrikesdepartementets aktiva uppmaningar om att inte resa till Syrien och har därför svårare att få gehör för anspråk på konsulär hjälp.

Men om dessa personer inte ställs inför rätta kommer kurderna - i vars fångenskap många av dem nu befinner sig - få bära ett otillbörligt ansvar för vad som skall hända med dessa misstänkta terrorister och krigsförbrytare. Risken är stor att de många av de misstänkta på något sätt återfår sin frihet utan att ha ställts till svars.

Den mest brännande frågan gäller förstås de oskyldiga barnen. När dessa barn är svenska medborgare har förstås Sverige ett särskilt ansvar. Läs gärna intervjun med Rädda Barnens Sverigechef Ola Mattson om möjliga vägar framåt i denna fråga.

Rädda Barnen: Stoppa utvisningarna till Afghanistan!

En ny rapport från Rädda Barnen slår larm om situationen för afghanska barn och unga som levt i Europa men skickats till Afghanistan. Hjälporganisationen har följt 53 ungdomar, och resultaten visar att ungefär var femte person blivit utsatt för försök till tvångsrekryteringar till olika väpnade grupper. Medan 45 av de 53 gick i skola i Europa, var det bara 16 av dem som gjorde det efter återvändandet till Afghanistan. Europeiska stater överger sitt ansvar att erbjuda barn och unga som flytt en långsiktig lösning där deras grundläggande rättigheter tillgodoses. Europa upphör att skydda och stötta mycket utsatta barn och unga i princip så fort de sätter for på afghansk mark. De lämnas i en mycket farlig miljö med ett minimalt stöd, säger Ola Mattsson, Rädda Barnens Sverigechef.

Stater i Europa återsänder tusentals barn och unga till Afghanistan utan att garantera deras säkerhet. Många av dessa har aldrig varit i Afghanistan innan de skickades dit. Barn och unga tvingas till ett liv i isolering på grund av säkerhetssituationen.

Sverige kallas - eller åtminstone kallades - för en humanitär stormakt. Givet läget i Afghanistan borde Sverige också avhålla sig från att utvisa människor dit. Krigshandlingarna accelererar och dagligen rapporterar nyhetsmedia om nya våldsutbrott.

Gymnasielagen - som ger 9 000 människor en ny möjlighet att få stanna i vårt växande hem Sverige - var en stor framgång. Men den löser inte problemen för de unga som inte omfattas av den. Därför måste vi ta frågan vidare framåt.

Regeringsförhandlingarna i Sverige drar ut på tiden. Det är naturligt, givet valresultatet. Förhandlingarna måste få ta den tid som behövs, och inte forceras. Men det finns en risk att sakpolitiken åsidosätts. Världen står inte still bara för att svensk inrikespolitik just nu gör det. I slutet av veckan möts EU:s ledare i Bryssel för att bland annat diskutera unionens migrationspolitik
Det viktigt att så många som möjligt hjälps åt att hålla frågan om flyktingpolitiken och läget i Afghanistan levande i debatten - i Sverige och i Europa.

Sverige, vårt växande hem!

I samband med nationaldagen uppstår ofta diskussioner om vari det typiskt "svenska" skulle bestå. I dag nöjer jag mig med att lyfta fram en ofta bortglömd aspekt. Internationella undersökningar visar att svenskarna intar en tätplats i Europa med avseende på positiv inställning till invandrare och flyktingmottagning. Svenskarnas positiva inställning till invandring och flyktingmottagning kan vara bra att bära med sig i dessa dagar, när diskursen vridits i en så negativ riktning.

I morgon torsdag förväntas riksdagen rösta ja till det rödgröna lagförslag som ger 9 000 ensamkommande unga från i huvudsak Afghanistan en chans att få stanna i Sverige, vårt växande hem. Regeringens förslag får stöd av Centerpartiet och Vänsterpartiet samt av enskilda ledamöter från Liberalerna och Kristdemokraterna. Det vill säga samtliga riksdagspartier utom Moderaterna och Sverigedemokraterna (jag ber om ursäkt ifall jag missat någon enskild ledamot från de sistnämnda partierna). 

Det kommande beslutet är ytterst glädjande. Framför allt naturligtvis för de enskilda människorna som påverkas samt deras nya familjer och vänner. Beslutet är också glädjande eftersom det visar att politisk kamp kan löna sig. 

Det här beslutet har sannerligen inte fattats av sig själv. Beslutet har grundats i en folkrörelse där nätverksbaserade rörelser som Ung i Sverige och Vi står inte ut spelat en avgörande roll. Rörelserna har fått ett brett stöd, till exempel av glassbolaget Ben & Jerry's som motiverar sina insatser med att företaget vill "stödja den humanistiska folkrörelsen som river de murar som stänger ute människor och vara delaktiga i att skapa medmänskliga och interkulturella samhällen". Nu uppmanar Ben & Jerry's också till deltagande i det kärlekståg "Kärlek segrar" som Ung i Sverige genomför för att fira beslutet. Jag är glad och stolt över att Socialdemokrater för tro och solidaritet också har fått vara en del i den process som nu tar sig uttryck i riksdagsbeslutet.

  Lagförslaget har sina brister. Som Rädda Barnen påpekar påverkas inte situationen för de över 3 000 personer som sökt asyl i Sverige efter den 24 november 2015 och vid ansökan registrerats som ensamkommande barn, fått avslag på sin ansökan och väntat minst 15 månader på beslut. Men vi får ta en sak i taget och glädjas med alla dem som nu får möjlighet till ett liv i vårt underbara Sverige. Som Fatemeh Khavari skrev på sin Facebooksida för några timmar sedan: 

Svenska flaggans dag är idag, så glada vi är över att leva med svenska folket. Styrkan i civilsamhället som ni visar har blivit internationellt känt genom protesterna mot utvisningarna till Afghanistan. Det är ni som skriver historia. När vi hör paraden i huvudstaden ska vi inte titta på de höga människorna utan blunda och se ansiktet på alla de hjälpare som står med ungdomarna. En parad för er. Från aktivisterna, till familjehemsföräldrarna, till de som går emot partilinjen i morgon, till Ben & Jerrys människorättskommitté. Ingen har bredare stöd än vi. Vi flaggar för Svenska folkets styrka idag!

Själv tänkte jag nu fira nationaldagen på mitt eget sätt. Trevlig kväll! 

fo

Det är nog nu. Sluta utvisa människor till Afghanistan!

Allt fler höjer sina röster för att Sverige ska sluta utvisa människor till det osäkra Afghanistan. I dag läser jag hur Pingströrelsen vädjar till Sveriges politiker om ett stopp för utvisningar av ensamkommande barn och unga. Även om vi inte kan hjälpa världens alla flyktingar, är vår vädjan att de som redan finns i vår närhet ges medmänskligheten att få stanna i Sverige, skriver ett stort antal företrädare för Pingst i ett upprop.

Pingstförsamlingar runt om i Sverige jobbar med ensamkommande ungdomar genom bland annat språkcaféer, kurser i svenska och olika sportevenemang, men också genom att inkludera ensamkommande i församlingsverksamheten i stort. Kyrkan står av tradition för barmhärtighet och välkomnande. Sverige också, och det vill vi värna, säger Christer Tornberg, företrädare för Pingst Integration. Rädda Barnen, Svenska kyrkan, Equmeniakyrkan och Sveriges Kristna Råd finns bland dem som uttalat sig i motsvarande riktning. Även Liberalerna och Centerpartiet vill se en förändring.

Afghanistans vice flyktingminister Dr Alema har tidigare vädjat till omvärlden att sluta skicka asylsökande människor till Afghanistan. I en intervju med Blanks Spot Project står hon fast vid sin vädjan: Vår önskan är att våra internationella partners, särskilt de länder som samarbetar med Afghanistan, avbryter utvisningen av afghaner till deras hemland på grund av de rådande omständigheterna och att de omvärderar situationen i Afghanistan, säger hon.

Det går nästan inte en dag utan att vi läser om nya blodiga terrordåd i Afghanistan. För ett par dagar sedan dödades 37 personer i ett sprängdåd, ett 60-tal personer skadades. En färsk rapport från Migrationsverket beskriver hur säkerhetsläget i Afghanistan avsevärt försämrats och sannolikt kommer att försämras ytterligare. Svenska UD anser Afghanistan som så farligt att man avråder alla svenska från att åka dit. Inget enskilt område i Afghanistan betecknas som säkert. Kvinnor och barn är mycket utsatta grupper och utsätts systematiskt för våld, diskriminering och grova kränkningar, slår UD fast i sin rapport om situationen för mänskliga rättigheter i landet.

Det är nog nu. Sluta utvisa människor till Afghanistan!

Förhoppning inför Stefan Löfvens tal i Almedalen

Hektiska dagar i Almedalen. I dag har jag varit i Svenska Dagbladets tält och diskuterat Socialdemokraterna och det politiska läget, medverkat i samtal med Svenska kyrkan om om religion och samhälle, i Ekot kritiserat den nya repressiva flyktinglagstiftningen, intervjuats om den samma av sajten Makthavare.se samt medverkat i Rädda Barnens kampanj #orädd.

Nu rusar jag vidare för att kl 16.00 leda ett samtal om socialdemokratisk utrikespolitik inför framtiden, med IUSY:s generalsekreterare Evin Incir, riksdagsledamoten Sara Karlsson och Utrikespolitiska institutets direktör Mats Karlsson. Ingen kan säga att jag inte utnyttjar tiden när jag är här. :-)

I kväll hoppas jag att Stefan Löfvens i Almedalen håller ett starkt ideologiskt färgat tal, där han betonar jämlikhetens betydelse för samhällsbygget och för att lösa de problem vi förknippar med segregationen. Jag är trött på alla rop om mer poliser och strängare straff. Hade vi kunnat komma åt problemen med sådana åtgärder hade det varit lätt att vara politiker.

Känn ingen oro och tappa inte modet, säger Johannes (14:27). Ord att hämta styrka i, i denna orons tidevarv.

Martin Valfridsson tycks tro att vi är idioter. Det är vi inte. Vi är bara människor.

I dag har jag gett mer pengar till människor som sitter utanför affärerna och tigger än vad jag gjort någon enskild dag tidigare. Det var inget medvetet beslut från min sida. Det var en spontan protest - ett naivt trots, om ni så önskar - mot utredaren Martin Valfridsson förnumstiga och moraliserande kommenterar på presskonferensen igår om att skänka pengar i muggen inte hjälper individer ur djup fattigdom.

Det begriper vi väl. Vi som då och då ger pengar till människor som tigger gör det faktiskt inte för att vi tror att vi därigenom bidrar till att lösa ett problem som har strukturella rötter och som handlar om ojämlikhet, diskrimering och förtryck. Vi ger ändå. Vi ger för att vi vill ge. Vi ger för att tillfälligt åtminstone något lindra nöden för den utfattiga medmänniska som sitter framför oss med utsträckt hand. 

Martin Valfridsson tycks tro att vi är idioter. Det är vi inte. Vi är bara människor.

Jag har inga synpunkter på hur enskilda individer väljer att förhålla sig till de utsatta EU-medborgare som sitter och tigger i det offentliga rummet. Saken är inte enkel. Vi kan hantera vårt givande på olika sätt. Men ingen skall säga till mig att jag inte skall ge pengar till en fattig människa som ber om hjälp.

I debatten hör man då och då argumentet att det är bättre att ge pengar till organisationer som arbetar med att bekämpa tiggeriets orsaker än att ge pengar till människor på gatan. Det argumentet vilar på antagandet att det finns en fast summa som varje enskild individ är beredd att skänka. Så tror jag inte alls att det är. Mitt givande till organisationer har inte blivit mindre av att jag då och då ger pengar till människor som sitter och tigger. Snarare tvärtom. Genom att ge pengar till människor som tigger odlar jag en givandekultur hos mig själv som bidrar till att sänka tröskeln till att skänka ytterligare pengar till olika organisationer. Givandet sporrar mig också till än större ansträngningar i det politiska livet till att bekämpa tiggeriets grundorsaker.

Jag borde också skriva något om förslaget att barn till utsatta EU-migranter inte skall få gå i skolan. Men andra har redan sagt det så bra, som till exempel Rädda Barnen, Unicef och Aaron Israelson. 

I min egenskap av ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet kommenterar jag utredningen här.