Gymnasielagen är otillräcklig - amnesti nu!

De allra flesta politiker inser nog att en amnesti för ensamkommande unga är oundviklig, av humanitära och praktiska skäl. Ju förr den beslutas desto bättre. Så skriver Alex Voronov, politisk redaktör på liberala Eskilstuna-Kuriren/Strengnäs Tidning och Katrineholms-Kuriren i en viktig och  läsvärd artikel.

Alex Voronov har alldeles rätt. Den tillfälliga gymnasielagen som skulle ge unga ensamkommande en möjlighet att stanna i Sverige var bättre än ingenting. Ekot berättar till exempel i dag att de två första ungdomarna nu har fått permanent uppehållstillstånd efter att ha uppfyllt kraven i lagen. Det är bra. Men sammantaget är lagen humanitärt och praktiskt otillräcklig för att hantera situationen för de tusentals unga människor som nu bott i Sverige i snart fem år, och som fortfarande lever i skräck för att utvisas till exempelvis Afghanistan.

Röda Korsets nyutkomna rapport "Mitt liv räknas. Den humanitära situationen för ensamkommande unga" vittnar om dessa ungdomars liv i ett limbo där de hamnar mellan stolar med avseende på rätt till boende och ekonomiskt stöd. Många drabbas av psykisk ohälsa och riskerar att dras in i ett skuggsamhälle där de exploateras av i sexhandel, droghandel, kriminell verksamhet och som arbetskraft.

Vi talar om kanske upp mot 10 000 ungdomar som vistats i Sverige i snart fem år. Det är ett underbetyg åt svensk flyktingmottagning att situationen för dessa unga inte kunnat lösas på ett humanitärt och rättssäkert sätt under alla dessa år. Nu är läget som det är. Det finns inte på kartan att Sverige ska utvisa 10 000 ungdomar till krigets och terrorns Afghanistan. Det vore omänskligt och humanitärt oacceptabelt, och det är i praktiken inte heller möjligt. Varje enskilt utvisning kräver stor planering och förarbete.

Så i stället för att riskera att dessa unga människor blir en del av ett växande skuggsamhälle bör vi skapa ordning och reda och trygghet i deras situation genom att nu ge dem permanenta uppehållstillstånd. Det vore bra för ungdomarna, och det vore bra för Sverige - vårt växande hem!

Eller som Alex Voronov skriver: Man kan låta bli att kalla det amnesti. Men det är vad det handlar om.

Fortsatt dramatik i regeringsfrågan

I en debattartikel i Expressen skriver åtta riksdagsledamöter från Liberalerna att partiet bör släppa fram Ulf Kristersson (M) som statsminister. De åtta utgör en minoritet av den liberala riksdagsgruppens totalt 20 ledamöter. Som jag tidigare anfört är det oftast den grupp som utgör en minoritet som har intresse av att läcka information eller att gå ut offentligt för att försöka förändra opinionsläget. Eller som Alex Voronov, politisk redaktör på liberala Eskilstuna-Kuriren skrev på twitter tidigare i dag: Orsaken till att L-politiker som vill släppa fram Kristersson nu tar tydlig ställning offentligt och gemensamt kan vara att den interna debatten inte går deras väg.

I kväll redovisar Ekot uppgifter om att allianspartiernas partiledare arbetar med att ta fram ett gemensamt dokument som skulle garantera att Sverigedemokraterna utestängdes från politiskt inflytande om det skulle bli en moderatledd regering. Jag har svårt att se hur ett sådant dokument skulle bli trovärdigt. Mandatfördelningen i riksdagen är ju som den är. Ulf Kristersson skulle som statsminister behöva Jimmie Åkessons och Sverigedemokraternas aktiva ja-röster i varje enskild viktig omröstning. Det är klart att en sådan position skulle ge Sverigedemokraterna ett stort inflytande, oavsett hur ett dokument formuleras.

Och om allianspartierna ändå lyckades göra en sådant dokument trovärdigt - varför i fridens dag skulle Jimmie Åkesson släppa fram en regering som garanterade att hans parti inte skulle få något inflytande?

Nej, jag hoppas och tror att Jan Björklund och Annie Lööf håller fast vid sina utfästelser från den dagen de röstade nej till Ulf Kristersson som statsminister i riksdagen förra gången, den 14 november.

Jan Björklund: Den regering som nu föreslås är SD:s önskeregering. (...) Att i detta läge. efter det som nu har inträffat, regera enbart med SD i regeringsunderlaget är uteslutet.

Annie Lööf: Sverigedemokraterna har en auktoritär syn på människor och samhälle, de ser människor från andra länder som problem och hot och de ställer människor mot varandra och väljer slutenhet i stället för samarbete. (...) Det är en illiberal politisk agenda som gör att Centerpartiet inte kan vara en del av samma regeringsunderlag. Annie Lööf tillade att nej-rösten var nödvändig för att inte ge ett nationalistiskt och populistiskt parti ett avgörande och historiskt unikt inflytande. 

Det är trots allt lättare att kompromissa om politiska sakfrågor än om sin moral. Därför hoppas och tror jag fortfarande på en blocköverskridande lösning i regeringsfrågan.

Hej då till Alliansen?

"Säg hej då till Alliansen", uppmanar liberala Eskilstuna-Kurirens politiske chefredaktör Alex Voronov på tidningens ledarsida. Voronov instämmer i den argumentation som Liberala ungdomsförbundets ordförande Henrik Edin förde fram på DN Debatt för ett par dagar sedan, om att Moderaternas högervridning fört allianssamarbetet till vägs ände: Edin skrev: Blockpolitiken leder till en begränsning av den politiska debatten. Det är en utveckling som behöver brytas. Därför bör allianspartierna gå till val med enskilda valmanifest 2018.

Moderaternas vandring mot mitten var en nödvändig förutsättning för att Alliansen skulle kunna bildas och bli framgångsrik. När Moderaterna drar mot höger igen ifrågasätts förutsättningarna för en gemensam allianspolitik även inifrån de borgerliga leden. Samtidigt anar Moderaterna att deras möjligheter att återvinna regeringsmakten 2018 minskar kraftigt om inte Alliansen håller samman. Det kommer att bli mycket fokus på Anna Kinberg Batras försök att hålla sammas såväl sitt eget parti som Alliansen fram till och med valet 2018.

I dag är det Liberalernas dag i Almedalen och kl 19.00 får Jan Björklund upp i talarstolen. Jag följer än så länge händelseutvecklingen från fastlandet, anländer till Visby först i morgon. Men redan i kväll kommer en kortrapport om Jan Björklunds tal.

Den som är sysslolös fram till dess kan gärna fördriva tiden med att läsa Jonas Hinnfors och min artikel på Aftonbladet Debatt i dag, där vi konstaterar att Decemberöverenskommelsen visserligen är borta, men att de problem den avsåg att lösa är kvar. Vi argumenterar för att en ny maktutredning behöver tillsättas. Artikelns resonemang är delvis hämtade ut boken "Förhandla eller DÖ. Decemberöverenskommelsen och svensk demokrati i förändring" (Bokförlaget Atlas, 2016), som vi skrivit tillsammans med Dagens Nyheters politiska reporter Karin Eriksson.