Hej då till Alliansen?

"Säg hej då till Alliansen", uppmanar liberala Eskilstuna-Kurirens politiske chefredaktör Alex Voronov på tidningens ledarsida. Voronov instämmer i den argumentation som Liberala ungdomsförbundets ordförande Henrik Edin förde fram på DN Debatt för ett par dagar sedan, om att Moderaternas högervridning fört allianssamarbetet till vägs ände: Edin skrev: Blockpolitiken leder till en begränsning av den politiska debatten. Det är en utveckling som behöver brytas. Därför bör allianspartierna gå till val med enskilda valmanifest 2018.

Moderaternas vandring mot mitten var en nödvändig förutsättning för att Alliansen skulle kunna bildas och bli framgångsrik. När Moderaterna drar mot höger igen ifrågasätts förutsättningarna för en gemensam allianspolitik även inifrån de borgerliga leden. Samtidigt anar Moderaterna att deras möjligheter att återvinna regeringsmakten 2018 minskar kraftigt om inte Alliansen håller samman. Det kommer att bli mycket fokus på Anna Kinberg Batras försök att hålla sammas såväl sitt eget parti som Alliansen fram till och med valet 2018.

I dag är det Liberalernas dag i Almedalen och kl 19.00 får Jan Björklund upp i talarstolen. Jag följer än så länge händelseutvecklingen från fastlandet, anländer till Visby först i morgon. Men redan i kväll kommer en kortrapport om Jan Björklunds tal.

Den som är sysslolös fram till dess kan gärna fördriva tiden med att läsa Jonas Hinnfors och min artikel på Aftonbladet Debatt i dag, där vi konstaterar att Decemberöverenskommelsen visserligen är borta, men att de problem den avsåg att lösa är kvar. Vi argumenterar för att en ny maktutredning behöver tillsättas. Artikelns resonemang är delvis hämtade ut boken "Förhandla eller DÖ. Decemberöverenskommelsen och svensk demokrati i förändring" (Bokförlaget Atlas, 2016), som vi skrivit tillsammans med Dagens Nyheters politiska reporter Karin Eriksson.

Liberala ungdomsförbundet (LUF) och dess krav på tester som grund för medborgarskap

Liberala ungdomsförbundet (LUF) beslöt vid sin nyss avslutade kongress att driva kravet att svenskt medborgarskap ska föregås av tester i svenska språket och om kunskaper om den svenska konstitutionen. Därmed går LUF längre än sitt moderparti Folkpartiet, som hittills nöjt sig med att driva kravet på språktest för ett svenskt medborgarskap.

Kravet på tester gör det svårare för nya svenskar att bli medborgare och få rösträtt. För äldre, anhöriginvandrade män eller kvinnor från ett helt annat språkområde blir tröskeln hög, liksom för t ex de flyktingar som har svårt att uttrycka sig i skrift t o m på sitt eget modersmål. Integrationen av dessa människor underlättas knappast genom att de i praktiken utestängs från medborgarskap.

Vid sidan av språkkravet tar LUF således ett steg till och kräver godkända resultat på kunskapstester om den svenska grundlagen som villkor för medborgarskap. Jag undrar hur många som i dag är svenska medborgare som skulle bli av med sitt medborgarskap om de tvingades utföra ett sådant test?

Jag kan inte förstå den kontroll-, betygs- och testmani som svenska liberaler drabbats av. Jag har alltid associerat liberalism med frihetlighet, men börjar alltmer ompröva den sammankopplingen. Livet kan man inte ha på banken, som Mikael Wiehe uttryckte det. Kanske är det till sist vänstern som håller på att vinna kampen om frihetsfrågorna?

Visst är det värdefullt att de som är intresserade av medborgarskap får möjlighet att utveckla kunskap om såväl språk som styrelseskick. Sådana kunskaper förväntas erhållas genom den svenska 9-åriga grundskolan. För dem som ej genomgått denna kan medborgarskapet föregås av en kurs med obligatorisk närvaro (den typen av kurser ges ju redan vid sfi - svenskundervisning för invandrare). Men "infödda svenskars" kunskaper om språk och grundlag ligger inte till grund för medborgarskap. Så bör heller inte vara fallet för nya svenskar.