Axplock från Almedalen

Årets Almedalsvecka går mot sitt slut. Här följer några korta notater så här långt. 

Antalet arrangemang har ökat med drygt tio procent jämfört med föregående år - från 2 124 till 2 453. Jag har ännu inte sett några officiella besökssiffror, men min maggropskänsla är att deltagarantalet inte har ökat på samma sätt.

Den årliga Statsvetardagen blev (återigen) framgångsrik. Statsvetardagen arrangeras av Statsvetenskapliga förbundet i Sverige (Swepsa), tillsammans med tankesmedjorna Arena Idé och Timbro. I år genomfördes fem seminarier, samtliga välbesökta och med kvalificerade samtal mellan statsvetare och andra aktörer om olika aktuella samhällsfenomen. Särskilt tack till statsvetarprofessor Jonas Hinnfors som på ett förtjänstfullt sätt håller ihop det hela.

Mest uppmärksamhet så här långt har presentationen av Sverigedemokraternas vitbok fått. Det är svårt att uttala sig om innehållet - 800 sidor som enbart finns i 100 papperskopior. Jag förutsätter att vitboken görs tillgänglig i digital form. De politiska konsekvenserna av vitboken är ännu svåra att bedöma. Men så mycket har i alla fall framkommit att partiets nazistiska grogrund var mycket stark. Själv säger jag som Ernst Meyer i Lille Bobs ABC-bok från 1894: Zebran är ett randigt djur - ränderna går aldrig ur. 

Liberalernas nya partiledare Simona Mohamsson höll ett helt OK jungfrutal i Almedalen. Jag har talat med flera journalister som uttryckt sig positivt om hennes sätt att möta pressen och om hennes person. Vi får se hur länge denna smekmånad med medierna varar.  

Vid ett seminarium introducerades jag med titeln "Professor Legendaris". Lite smickrad blev jag allt. :-)

I dag Almedalstal av Nooshi Dadgostar och Ebba Busch. Och solen skiner. 

Hopp och framtidstro i Almedalen!

Partiledartalen under Almedalsveckan 2024 präglades av hopp och framtidstro. Tillit och gemenskap var honnörsorden. Visionerna var visserligen ofta vaga och konturlösa. Men det var ändå befriande att höra politiker som uttryckte optimism om framtiden, och åtminstone delvis betonade det som håller oss samman och inte det som för oss isär.

Jimmie Åkesson bröt - inte oväntat - mönstret. Sverigedemokraterna fortsätter med att ge en dystopisk bild av läget i landet. De politiska idéer som Jimmie Åkesson för fram baseras på auktoritarism, repression och ett "vi mot dom"-tänkande. Särskilt tydligt blev det när Åkesson ville profilera Sverigedemokraterna som ett skolparti. Kodorden i hans anförande om skolpolitiken var "ordning och reda", "disciplin", "nationella ordningsregler" och "veta hut". Arma skola och arma barn, tänker jag, om Sverigedemokraterna får sätta agendan för skolpolitiken.

Själv medverkade jag i två seminarier, båda i Vårdklockans kyrka och arrangerade av Svenska Amnesty. Det första seminariet behandlade frågan om asylrätten och EU:s migrationspakt. Det andra seminariet handlade om det försämrade läget för mänskliga rättigheter i världen. Även här försökte vi panelister - med olika politiska tillhörigheter och kompetenser - sätta fokus på hopp och möjligheter till förändring. 

Ett seminarium som satte särskilt avtryck hos mig var "Saft och bulle" där Jan Jönsson (L) och Daniel Helldén (MP) under ledning av Ulrika Schenström diskuterade hat och hot i den politiska debatten. Titeln "Saft och bulle" har sin grund i att Jan Jönsson hånats av Sverigedemokraterna som påstår att Jönsson vill bekämpa brottsligheten genom att bjuda gängkriminella på saft och bulle. Seminariet fick av säkerhetsskäl genomföras under diskreta former (lokal meddelades över mejl kort innan det skulle börja). Det är naturligtvis bisarrt att ett seminarium som ska diskutera öppenhet i politiken tvingas arrangeras i hemlighet.

Som vanligt lockade Statsvetardagen stor publik. I år genomfördes sex seminarier om bland annat Sveriges utrikespolitiska roller efter Nato-medlemskapet, den svenska tilliten och utgången av Europavalet 2024. Statsvetardagen arrangeras av Statsvetenskapliga förbundet (SWEPSA), i samarbete med Aréna Idé och Timbro förlag och med min vän och kollega Jonas Hinnfors som koordinator. Grundidén är att forskare presenterar sina pågående eller nyss avslutade projekt och i diskussionen relateras resultaten till samhällsdebatten. Statsvetardagen har etablerat sig som ett välbesökt och mycket uppskattat inslag under Almedalsveckan. 

Palestinademonstranter var konstant närvarande i publiken i Almedalen. Jag uppfattade det som att demonstranterna hade en överenskommelse med polisen om att endast skandera sina paroller under de pauser som uppstod när publiken vid olika tillfällen applåderade talen. En bra kompromiss tycker jag, och polisen och demonstranterna tycktes också nöjda.

Almedalen representerar öppenhet och vikten av ett värdigt politiskt samtal. Det är viktigt att politiken får stå i centrum under veckan, och att partierna och medierna fortsätter att prioritera arrangemanget.

En dag om året

I dag är det en mittemellandag för mig. Är kvar i ett soligt Visby efter avslutad Almedalsvecka. Har tillsammans med hustrun strosat omkring i den vackra Botaniska trädgården, samt i trakterna av St Pers och St Hans kyrkoruiner. Lugnet börjar sakta sprida sig över staden.

 

Samtidigt med lugnet och den sjunkande solen tränger sorgen över den saknade Ing-Marie Weiselgren igenom. Kvällen ägnas åt eftertanke och ett samlande av styrka - styrka att stå emot och styrka att fortsatt sträva efter att bidra.

En dag att lyssna till Stig Dagerman - och hans finstämda rader om den längtan och det hopp som vi alla behöver för att fortsätta vara människor även när våldet slår igenom och drabbar såväl enskilda som vårt öppna samhälle.

Här läser Stig Dagerman själv sin vers En dag om året.

 

En dag om året

En dag om året borde alla låtsas

Att döden vilar i ett vitt schatull.

Inga stora illusioner krossas

Och ingen skjuts för fyra dollars skull.

 

Världskatastrofen sover lugnt och stilla

Emellan lakan på ett snyggt hotell.

Inget rep gör någon broder illa,

Och ingen syster slumrar vid ett slutet spjäll.

 

Inga män blir plötsligt sönderbrända

Och ingen dör på gatorna just då.

Visst är det lögn, det kan väl hända.

Jag bara säger: vi kan låtsas så.

https://lyricstranslate.com

En dag om året borde alla låtsas
att döden vilar i ett vitt schatull.
Inga stora illusioner krossas
och ingen skjuts för fyra dollars skull.

Världskatastrofen sover lugnt och stilla
emellan lakan på ett snyggt hotell.
Inga rep gör någon broder illa
och ingen syster slumrar vid ett slutet spjäll.

Inga män blir plötsligt sönderbrända
och ingen dör på gatorna just då.
Visst är det lögn, det kan väl hända,
jag bara säger: Vi kan låtsas så.

En dag om året borde alla låtsas

Att döden vilar i ett vitt schatull.

Inga stora illusioner krossas

Och ingen skjuts för fyra dollars skull.

 

Världskatastrofen sover lugnt och stilla

Emellan lakan på ett snyggt hotell.

Inget rep gör någon broder illa,

Och ingen syster slumrar vid ett slutet spjäll.

 

Inga män blir plötsligt sönderbrända

Och ingen dör på gatorna just då.

Visst är det lögn, det kan väl hända.

Jag bara säger: vi kan låtsas så.

https://lyricstranslate.com

En dag om året borde alla låtsas

Att döden vilar i ett vitt schatull.

Inga stora illusioner krossas

Och ingen skjuts för fyra dollars skull.

 

Världskatastrofen sover lugnt och stilla

Emellan lakan på ett snyggt hotell.

Inget rep gör någon broder illa,

Och ingen syster slumrar vid ett slutet spjäll.

 

Inga män blir plötsligt sönderbrända

Och ingen dör på gatorna just då.

Visst är det lögn, det kan väl hända.

Jag bara säger: vi kan låtsas så.

https://lyricstranslate.com

Almedalens nya format fungerade - men sorgen och vreden var stark

Mordet på Ing-Marie Wieselgren, nationell samordnare för psykiatrifrågor på Sveriges Kommuner och Regioner, spred sorg och vrede över Almedalen. Sorg över att en älskad medmänniska på ett så brutalt och grymt sätt ryckts ifrån sina närmaste och från oss. Vrede över angreppet på det demokratiska öppna samhälle som dådet innebar. Men i sorgen och vreden växte också en beslutsamhet fram, en beslutsamhet om att alltid hålla fast vid hoppet och att alltid stå upp för demokratins principer och för alla människors lika värde.

Den misstänkte gärningsmannen har en bakgrund i den nazistiska Nordiska motståndsrörelsen (NMR). I medierapporteringen kring mordet betonas att han led av psykisk ohälsa. Så är det säkert. Men jag skulle gärna se en studie som jämför hur psykisk ohälsa lyfts fram som den avgörande faktorn till brottet i situationer där gärningsmannen är till exempel en vit högerextremist, eller en invandrare eller en muslim. Jag har mina aningar, men jag är inte säker.

Almedalsveckans nya format - fem dagar i stället för åtta och två partiledartal om dagen - fungerade bra. Javisst, det var färre seminarier, färre utställare och mindre folk på plats. Men det var tillräckligt många för att skapa den speciella stämning som gör Almedalsveckan så unik - med så många människor, så många intressanta och relevanta seminarier och så många politiska möten. Nu är det ju valår i år, vilket skapar en särskild puls och intensitet i arrangemanget. Jag hoppas att de politiska partierna fortsätter att prioritera Almedalen även kommande år.

Av partiledartalen uppskattade jag främst Annie Lööfs. Hon var, tillsammans med Per Bolund, den som främst förmådde lyfta blicken bortom det nationella och se Sverige som en del av världen. Sedan kommer man inte ifrån att Ebba Busch är en skicklig talare och retoriker. 

I dag genomfördes också Mångfaldsparaden, en manifestation för alla människors lika värde. Ett tusental människor trotsade vädrets makter och deltog. 

Låt oss tillsammans hedra Ing-Marie Wieselgrens minne genom att med än större beslutsamhet bekämpa de krafter som skiljer mellan människor och som hotar vårt fria, öppna samhället. I den kampen har Almedalsveckan även framåt en viktig funktion att fylla.

Dags för Almedalsveckan - allt från partiledartal till Mångfaldsparad!

I morgon är det efter två års pandemiuppehåll dags för Almedalsveckan på plats i Visby - nu i ett nytt och komprimerat format. Tidigare pågick veckan i åtta dagar - söndag till söndag - med ett parti varje dag. Nu pågår veckan i fem dagar - söndag till torsdag - med ett parti under söndagen och torsdagen och två partier under måndagen, tisdagen och onsdagen.

Vi får se hur det nya formatet faller ut. Partierna har länge velat skala ned sin verksamhet under Almedalsveckan. Närvaron i Visby tvingar partierna att avsätta kraft och resurser mitt under sommaren och partinyttan är svår att bedöma. Konkurrensen om medieuppmärksamheten är stenhård när "alla" är på plats.

Hittills inrymmer veckan 2 059 programpunkter. Det kan jämföras med år 2019 - då fanns det smått otroliga 3 724 olika arrangemang i programmet. Under senare år har Almedalsveckan kritiserats för att politiken fått stryka på foten samtidigt som näringsliv och lobbyorganisationer tagit allt mer plats. Hur blir det i år? Vi får väl se. Men såväl partier som stora medieplattformar tycks ha mer blygsamma ambitioner jämfört med tidigare år.

Själv medverkar jag i två arrangemang under veckan. Tisdag 5 juli kl 09.30 deltar jag i Krukmakarens hus i seminariet Demokratikrav- inskränkning av religionsutövning eller nödvändig åtgärd? tillsammans med Daniel Alm, Linalie Newman och Christer Sturmark.

Onsdag 6 juli kl 12.15 diskuterar jag, Cecilia Garme och Jonas Hinnfors under ledning av Maria Arkeby vår gemensamma bok Att älska den man kan få. Januariavtalet och svensk demokrati i förändring i universitetets lokaler på Cramérgatan 3, sal E31. 

Det senare seminariet äger rum inom ramen för den ambitiösa Statsvetardagen på onsdagen, med sex seminarier där forskare presenterar resultat och diskuterar samhällsfrågor. Statsvetardagen arrangeras av Statsvetenskapliga förbundet (Swepsa), Tankesmedjan Timbro, Tankesmedjan Tiden och med Jonas Hinnfors som spindeln i nätet.
Efter seminarierna genomförs det klassiska ”statsvetarminglet” i restaurang Maltfabriken (Cramérgatan 3) - ingen föranmälan och alla är välkomna. 

Jag hoppas också se er som finns på plats i Mångfaldsparaden - en manifestation för medmänsklighet och demokrati som avslutar veckan torsdag den 7 juli kl 15.00.

Och ja - jag kommer förstås att återkomma med en och annan rapport under veckan.

Almedalsveckan inför framtiden

Almedalsveckan 2019 är slut. Om jag förstått det rätt var det första gången på 20 år som antalet genomförda arrangemang inte växte i antal. Jag kan lugnt konstatera att omfattningen ändå räcker och blir över, med mer än 1 000 seminarier om dagen i början av veckan.

Ibland beskrivs Almedalsveckan som ett elitprojekt, en slags roséindränkt personalfest för näringliv, kommuner, politiker och media. Det är en felaktig beskrivning. Almedalen myllrar av intressanta och relevanta verksamheter, och av "vanligt folk" (vad nu det egentligen är för något). Jag samtalade en stund med en kvinnlig pensionerad lärare som åker hit varje år. Hon har aldrig varit politiskt aktiv själv, men rapporterar nu via Twitter och Facebook från seminarierna så att hennes vänner på hemorten undrar om hon blivit politiker. Jag lyfter själv gärna fram fredagens Statsvetardag, med sex kvalificerade seminarier och där jag själv fick agera i rollen som dörrvakt eftersom intresset för att få komma in och lyssna vida översteg brandmyndigheternas syn på saken. De fem seminarier där jag själv medverkat har kretsat kring relevanta samhällsfenomen som Brexit, konflikterna i Mellanöstern, ledarskap i en individualiserad tid, flyktingpolitiken samt religionsfrihetens förutsättningar i dag.

Däremot behöver Almedalsveckan utveckla sina kvaliteter. Det är för dyrt att ställa ut, för dyrt att bo och ofta svårt att finna boende. Politiken tenderar att hamna i skymundan, för alla andra aktiviteter. Veckan är för lång. Jag skulle gärna se ett upplägg där aktiviteterna till exempel pågår måndag-lördag, där två partier efter ett rullande schema delar på fredagen och lördagen. Och med fler högprofilerade debatter mellan partiföreträdare. Jag tror att Region Gotland måste bestämma sig mer precist för vad de vill att Almedalsveckan ska vara, och sedan utveckla upplägget efter det.

Mest politisk uppmärksamhet under veckan fick Nyamko Sabuni och Ebba Busch Thor. Nyamko Sabuni höll sitt första stora tal som partiledare, ett tal som var hoppfullt och framtidsorienterat och som tydligt stakade ut en väg som uteslöt samverkan med Sverigedemokraterna. Ebba Busch Thor gjorde tvärtom, genom att i sitt tal ge en snudd på dystopisk bild av Sverige i dag och bidra till att normalisera främlingsfientliga Sverigedemokraterna genom att äta lunch och diskutera sakpolitik med Jimmie Åkesson. Almedalsveckan blev ett uttryck för polariseringen av svensk politik.

Nästa år är jag här igen. Förhoppningsvis till ett Almedalen utan nazister. Däremot hoppas jag att Stefan Löfven är här,

Ebba Busch Thor och KD:s populistiska retorik

I sitt tal i Almedalen igår rasade kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor mot det mesta: Socialister, radikaler, liberaler, statsministern, Centerpartiet, Liberalerna, Miljöpartiet, Jan Björklund, "ledande politiker", "höga tjänstemän", Januaripartierna, "elitfeminister", Skolverket, Jämställdhetsmyndigheten och bankerna.

Däremot hade hon inte ett ont ord att säga om Sverigedemokraterna. Och inte ett ord om klimat och miljö.

Ebba Busch Thors tal blev en skarp kontrast mot den mer återhållsamma och hoppfulla ton som präglat övriga partiledaranföranden i Almedalen (med reservation för att jag missade Jonas Sjöstedt). Grundanslaget var populistiskt, och tonen dessvärre ofta raljant.

I sitt tal liknade Ebba Busch Thor Annie Lööf och Jan Björklund vid de lärjungar som svek Jesus i Getsemane, när Jesus hade bett dem att vaka med honom. Lärjungarna orkade inte hålla sig vakna, utan somnade. "Anden är villig, men köttet är svagt", säger Jesus besviket till dem (Mark 14.38). "Tyvärr var två av mina forna alliansvänner svagare i köttet", sa Ebba Busch Thor och anspelade på att Centerpartiet och Liberalerna vägrat släppa fram en M/KD-regering som skulle varit beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd i varje enskild omröstning.

Men metaforen haltar betänkligt. Inte bara för att varken Ulf Kristersson eller Ebba Busch Thor kan göra anspråk på att vara Jesus. Utan framför allt (och denna tolkning snappade jag upp på Facebook) därför att Lööf och Björklund var övertygade om det orättfärdiga i att släppa fram en sådan M/KD-regering. Annie Lööf och Jan Björklund var ur det perspektivet inte svaga i köttet, i stället var de svaga i anden. Lärjungarna tvivlade inte på Jesus, men de förmådde inte ge honom det stöd han behövde. Annie Lööf och Jan Björklund tvivlade på Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor - därför gav de heller inte dem sitt stöd.

Noterar också att kristdemokrater kritiserar våra fria medier, till exempel för bevakningen av Lars Adaktussons ställningstaganden vid omröstningar i EU-parlamentet om abortfrågan. Och Ebba Busch Thors hånade public service-journalister i en utfrågning i SVT för ett par dagar sedan: "Låt mig då ta det igen, om det är svårt för SVT:s researchers att förstå det." Det är sällan ett gott tecken när en politisk ledare smädar public service-journalister.

I dag är det dags för Jimmie Åkesson i Almedalen. Jimmie Åkesson kommer politiskt stärkt, efter att Kristdemokraterna och Ebba Busch Thor offentligt deklarerat sin vilja att politiskt samverka med Sverigedemokraterna. Men Jimmie Åkesson får faktiskt ta i om han i sitt tonläge ska lyckas överträffa Ebba Busch Thors högstämda, populistiska retorik.

”Vi behöver närma oss, inte fjärma oss, från varandra.”

Det har varit glädjande att lyssna till både Nyamko Sabunis och Annie Lööfs tal i Almedalen de senaste kvällarna. Båda har hållit optimistiska och hoppfullt framtidsorienterade tal, med väldigt få partipolitiska slängar mot sina meningsmotståndare. Båda har också gjort starka markeringar mot främlingsfientlighet och mot de angrepp som förekommer på alla människors lika rättigheter och värde. Annie Lööf fick i kväll veckans starkaste applåd när  hon kommenterade relationer mellan nya och mer etablerade grupper i Sverige: ”vi behöver närma oss, inte fjärma oss. från varandra”. Jag hoppas och tror att Magdalena Andersson i sitt tal i morgon fortsätter i den andan.

Som jag tidigare påpekat: Om man oavlåtligen biter sig fast vid det man kallar "människors oro" är det inte så konstigt om människor till sist börjar känna sig oroliga.

Det finns - förstås - konflikter mellan de rödgröna partierna och de borgerliga partierna i fördelningsfrågor och jämlikhetsfrågor. Det är naturligt, och konflikt är en nödvändig del i en fungerande demokrati. Men låt oss hantera dessa konflikter på ett värdigt sätt, och betona även de saker som håller oss samman - till exempel synen på människovärdet och kampen för alla människors lika rättigheter och värde.

Dagens Mångfaldsparad i Visby utstrålade verkligen hopp och framtidstro. Så mycket glädje och så mycket kärlek - över partigränser, på en gemensam värdegrund - var det länge sedan jag upplevde.

Bland en del andra arrangemang i dag medverkade jag också i manifestationen Flykting for ever?, med representanter för de rödgrönrosa partierna och för civilsamhällets organisationer: Gudrun Schyman, Rasmus Ling, Farida al-Abani, Sanna Vestin, Sofia Rönnow Pessah, Cecilia Herdenstam och Joakim Månsson Bengtsson.

Det går fort ibland. Ebba Busch Thor bjuder in SD i den politiska värmen.

Det går fort i politiken i bland. I går berättade  Ebba Busch Thor att hon och Jimmie Åkesson ätit lunch tillsammans, och fört politiska samtal kring sjukvårdspolitiken, energipolitiken och migrationspolitiken. Nyheten illustrerades av en ett foto på Ebba Busch Thor, Jimmie Åkesson och deras respektive stabschefer.

Besked kom i sak inte överraskande. Kristdemokraterna har ju redan tidigare berättat att de avsett att föra politiska samtal med Sverigedemokraterna. Nyheten bestod snarare i själva bildsättningen - ett mysigt, signalpolitiskt gestaltande av att Kristdemokraterna nu fullt ut bjudit in Sverigedemokraterna i den politiska värmen - samt att även migrationspolitiken ingår i de frågor som Kristdemokraterna vill samtala om.

Det är en ödets ironi att beskedet kommer samma dag som nazister blockerat ingången till en utställning om Förintelsen, här i Visby, och enligt flera vittnesuppgifter  gått omkring i lokalerna och skanderat "jävla mytomaner". Sverigedemokraternas rasistiska rötter hindrar inte Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna från att nu normalisera partiet. Då är det ändå inte heller så länge sedan Ebba Busch Thor sa att "hon inte kunde se framför sig" att hon skulle sätta sig ner och samtala med Sverigedemokrater som till exempel Oscar Sjöstedt som, enligt Busch Thor, "skrattar åt skämt om att man har sparkat på får som om de vore judar".

Som sagt. Det går fort ibland i politiken. De centerpartister och liberaler som konsekvent tvivlade på att en M-KD-regering, som var beroende av SD:s aktiva stöd i varje enskild viktig omröstning, skulle lyckas hålla SD utanför allt politiskt inflytande över regeringspolitiken kan i dag konstatera att deras farhågor var berättigade.

NMR sprider rädsla i Almedalen - bra att regeringen utreder förbud!

I dag meddelade regeringen att den tillsätter en kommitté som ska överväga ett förbud och särskilda straff för de som deltar i en rasistisk organisation, samt hur ett förbud mot rasistiska organisationer kan se ut. Det är bra, tycker jag.

Tidigare i dag blockerade rasisterna och nazisterna i Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) ingången till en utställning om Förintelsen, här i Visby. Enligt flera vittnesuppgifter ska de också ha gått omkring i lokalerna och skanderat "jävla mytomaner". NMR:s närvaro i Visby under Almedalsveckan har inneburit att RFSL ställt in sin medverkan. Flera arrangörer väljer att markera stöd till dem som avstår från att komma genom att ställa en tom stol, ofta draperad i en regnbågsflagga, längst fram i seminarielokalen.

Så gör också vi i Socialdemokrater för tro och solidaritet i samband med våra seminarier i Almedalen. I dag modererade jag ett samtal i Vårdklockans kyrka om den israelisk-palestinska konflikten, med kabinettssekreterare Annika Söder och Europarådets tidigare kommissionär för mänskliga rättigheter Thomas Hammarberg. Seminariet genomfördes i ett särskilt stämningsläge eftersom personer från Nordiska motståndsrörelsen först av alla tog kyrkorummet i besittning. Sex stycken satte sig längst fram, två tog plats vid ingången och ytterligare några spred ut sig i lokalen.

Foto: Anna Ardin

Kyrkan blev så småningom nästan fullsatt. Polisen var tidigt på plats och seminariet genomfördes under lugna och värdiga former. Men många i publiken kände starkt obehag och var rädda. Nazisternas våldsbejakande rasism och öppna antisemitism skrämmer människor.

Så jag välkomnar utredningen. Jag hoppas att den formulerar förslag som innebär att människor ska slippa utsättas för det hat och det hot som nazisternas närvaro - i Almedalen och på alla andra platser - innebär.

Ulf Kristersson och "den nya svenska modellen"

I sitt tal i Almedalen i kväll använde moderatledaren Ulf Kristersson uttrycket "den nya svenska modellen" inte mindre än tio gånger. Moderaterna tycks vilja utmana Socialdemokraterna om vem som är bäst lämpad att utveckla "den svenska modellen". Socialdemokraterna tar förstås gärna den striden.

Det har nu gått några år sedan Socialdemokraterna bestämde sig för att damma av begreppet "den svenska modellen". Jag var rätt skeptisk då och trodde att begreppet skulle uppfattas som daterat. Fel fick jag. Som jag tidigare visat var de borgerliga partierna och borgerliga ledarsidor snabba med att föra debatten om "den svenska modellen" vidare. Den ende som tjurade var tidigare politiske reportern K G Bergström som tyckte att medierapporteringen skulle fokusera på migrationsfrågor i stället för på "den svenska modellen".

Risken med att använda begreppet "den svenska modellen" är förstås att vi fyller begreppet med allt vi tycker är bra. Sverige har haft fred i 200 år - det är den svenska modellen! Sverige är ett av världens mest framstående länder när det gäller klimat och hållbar utveckling - det är den svenska modellen! Sverige är ett av världens mest jämlika och jämställda länder - det är den svenska modellen!

Vi vill gärna knyta samman "Sverige" och "det svenska" med värden vi gillar. Debatten om "den svenska modellen" blir därför lätt också en debatt om vad som är "Sverige" och vad som är "svenskt". Inte bara om hur vi vill utveckla samhället, utan också om vilka vi är och vilka vi vill vara.

Det kan bli en spännande och svårstyrd debatt, om svensk nationalism och svensk exceptionalism och om Sveriges politiska framtid. Låt oss hoppas att den kan föras i seriösa former av personer som vill vara vuxna i rummet och som avstår från signalpolitiska, populistiska utspel.

För övrigt tycker jag att moderaternas förslag tidigare i dag att dra in rätten till tolkstöd för den som inte behärskar svenska i vid kontakter med myndigheter är ett väldigt dåligt förslag.

Har Almedalen peakat till sist? Ja, jag tror det.

Så har hustrun och jag påbörjat färden till Almedalsveckan i Visby. Almedalsveckan omgärdas i år av ovanligt lite politisk nerv. Efter riksdagsval, utdragna regeringsförhandlingar och val till Europaparlamentet är mycket av det som kan sägas redan sagt. Statsministern finns inte på plats, partierna är tröttkörda, och Januariavtalet har skapat stabilitet i ett förändrat politiskt landskap. Det största medieintresset kommer sannolikt att kretsa kring Nyamko Sabunis premiärtal i Almedalen på onsdag, huruvida Kristdemokraterna har lyckats komma ur Adaktusson-affären samt nazisternas och Nordiska motståndsrörelsens (NMR) närvaro i Visby.

Har Almedalen peakat? Ja, jag tror det. Almedalsveckan har vuxit i princip varje år under 2000-talet. År 2018 genomfördes ofattbara 4 311 arrangemang. Av dessa genomfördes 75 procent - 3 271 stycken - under dagarna måndag-onsdag. Det blir över 1 100 arrangemang per dag. Årets statistik är inte klar, men för några dagar sedan fanns "endast" 3 525 arrangemang registrerade. År 2018 uppgick antalet medverkande personer i de olika arrangemangen till 8 243 , i år finns det hittills 6 670 deltagare registrerade. Flera tunga medieaktörer har också dragit ned på sitt deltagande.

Jag kommer förstås att återkomma under veckan med analyser, spaningar och en och annan anekdot. I skrivande stund ser mitt officiella program ut så här:

Är Gud emot Brexit? Måndag 1/7 kl 16.00, med bland andra Katrine Marçal och Thomas Idergard.

Israelisk säkerhet och palestinsk säkerhet. Tisdag 2/7 kl 14.30, med Annika Söder och Thomas Hammarberg.

Ledarskap och tillit - i ett narcissistiskt samhälle? Torsdag 4/7 kl 08.00, med bland andra Åsa Lundquist Coey och Anki Udd.

Flykting for ever? Torsdag 4/7 kl 11.00, med bland andra Gudrun Schyman och Sanna Westin.

Hur långt sträcker sig religionsfriheten? Torsdag 4/7 kl 13.00, med bland andra Zaynab Ouahabi, Kent Wisti och Klas Grinell.

Därutöver rekommenderar jag Socialdemokrater för tro och solidaritets seminarier på tisdagen och onsdagen i Vårdklockans kyrka, om klimaträttvisa, religionsfrihet, antifascism och läget i Mellanöstern.

Statsvetardagen fredag 5/7 har som vanligt ett digert program.

Och glöm för all del inte Mångfaldsparaden torsdag 4/7 kl 15.00!

RFSL avstår Almedalen - trötta på hat och hot från nazister

RFSL har beslutat sig för att inte delta i Almedalen i sommar. Beslutet motiveras med att man vill fokusera på politiska frågor kring arbetet med en ny könstillhörighetslag samt asylsökande hbtq-personers rättigheter, "istället för att möta hat och hot på det som ska vara en öppen demokratisk plattform".

Och ja - RFSL har de senaste åren mött mycket hat och hot från nazister i Almedalen. Ifjol beviljade polisen demonstrationstillstånd för NMR (Nordiska Motståndsrörelsen) på Södertorg i Visby, i nära anslutning till RFSL:s lokaler. Beslutet inramades av en häpnadsväckande aningslöshet från polisens sida. Det finns ingen anledning till oro: torget är stort, sade den biträdande kommenderingschefen, men tillade: Vi har en förståelse för att RFSL kan känna en subjektiv oro.

Subjektiv oro! Så förminskar man utsattheten hos människor som är föremål för nazisters hot och hat. Nazisterna i NMR skryter under parollen "Krossa homolobbyn" ofta och gärna med sina aktioner mot organisationer som just RFSL. Polisens beslut den gången ledde till att RFSL Ungdom i hast ställde in sitt sedan länge planerade deltagande.

Jag hoppas att polisen agerar mer omdömesgillt denna gången, när det gäller nazisternas demonstrationstillstånd. Javisst - enligt gällande lagstiftning är polisen skyldig att säkra nazisternas mötes- och demonstrationsfrihet. Men det ska ju inte ske på ett sätt som inskränker andra, demokratiska organisationers mötes- och föreningsfrihet. Jag har därför väldigt svårt att se varför polisen förra året valde att ge NMR demonstrationstillstånd i anslutning till RFSL:s lokaler.

Om jag förstått det rätt arrangerar RFSL:s lokala organisation i Visby på torsdagen under Almedalsveckan den så kallade Mångfaldsparaden. Jag hoppas att så många som möjligt sluter upp och gör denna parad till en lika mäktig och slagkraftig manifestation som förra året - för hbtq-personers mänskliga rättigheter och alla människors lika värde.

Här är en bild från Mångfaldsparaden, juli 2018.

Sara Skyttedal kan inte välja mellan Macron och Orbán

Jag minns när Kristdemokraternas dåvarande partiledare Göran Hägglund sommaren 2009 i sitt tal i Almedalen gjorde anspråk på att representera "verklighetens folk". I talet skapade Göran Hägglund en motsättning mellan en så kallad kulturelit och "vanligt folk". Hägglund ondgjorde sig över tidningarnas kultursidor, över teaterregissörer och över så kallade "könsneutrala lekar" i förskolan. Jag följde talet på plats, och såg hur en dåvarande ledarskribent på Svenska Dagbladet bokstavligen hoppade jämfota av förtjusning.

Själv blev jag djupt besviken på Göran Hägglund, som jag annars hållit (och håller) högt. Genom att etablera en populistisk retorik på bästa Donald Trump-nivå (även om vi hade några år kvar till Trump-eran då) bidrog han till att sänka debattnivån och ge legitimitet åt högerpopulisternas  verklighetsbild. Han blev vinden som förebådade stormen. Jag var besviken, för jag tyckte han borde ha stått emot.

Idag, snart tio år efter Göran Hägglunds populistiska utspel, går Kristdemokraterna till Europaval med en lista som toppas av en kandidat (Sara Skyttedal) som säger sig inte kunna välja mellan Frankrikes president Emanuel Macron eller Ungerns premiärminister Viktor Orbán.  "Båda är lika destruktiva", säger hon till Dagens Nyheter.

Orbáns högerauktoritära regeringsparti Fidesz har genomfört långtgående inskränkningar av rättsstaten och EU överväger skarpa sanktioner mot Ungern. Men Kristdemokraternas toppnamn inför EU-valet Sara Skyttedal kan inte välja mellan Emanuel Macron och Viktor Orbán. Och så finns det de som undrar varför Centerpartiet och Liberalerna inte litade på att en M/KD-regering skulle orka hålla Sverigedemokraterna utanför det politiska inflytandet.

Själaringning för Alliansen?

I morgon onsdag röstar Centerpartiet och Liberalerna nej till Ulf Kristersson som statsminister för en regering bestående av Moderaterna och Kristdemokraterna. Både Ulf Kristersson och Annie Lööf beskriver händelsen som "historisk". Skådar vi nu månne slutet på Alliansens svåra och utdragna dödskamp?

Ulf Kristersson anklagar Annie Lööf för att spräcka Alliansen genom att rösta nej till två allianspartier som vill bilda regering. Annie Lööf anklagar Ulf Kristersson för att spräcka Alliansen genom att försöka bilda regering trots att två allianspartier är emot. Men Alliansens kris ligger förstås djupare än så. Som Ewa Stenberg skriver i DN i dag är det ingen enskild partiledares fel att Alliansen spricker. Grundförklaringen är i stället det förändrade politiska landskapet, främst den nya, nationalistiskt impregnerade politiska dagordningen och framväxten av det högerradikala, nationalkonservativa Sverigedemokraterna. Moderaterna och Kristdemokraterna förhåller sig till dessa politiska förändringar på ett helt annat sätt än vad Centerpartiet och Liberalerna gör. De skilda förhållningssätten mellan å ena sidan Moderaterna och Kristdemokraterna och å andra sidan Centerpartiet och Liberalerna vilar på ideologisk grund och kan därför inte viftas bort.

Alliansen var länge en framgångssaga för de borgerliga partierna. Nya tider kräver emellertid nya lösningar. Det är möjligt att Alliansen genom konstgjord andning kan hanka sig fram ytterligare en tid. Men för uppståndelse krävs en frälsare. Någon sådan är inte i sikte.

Den vidriga antisemitismen

Den vidriga antisemitismen tar sig idag alltmer öppna uttryck i det svenska samhället. I vintras kastade unga män brinnande föremål mot synagogan i Göteborg. I Almedalen i somras attackerades och trakasserades judar på öppen plats. Nazisterna i Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) tillåts på gator och torg att manifestera sin vedervärdiga ideologi.

Det senaste avskyvärda exemplet är, berättar Dagens Nyheter, en riksdagskandidat för det högerextrema partiet Alternativ för Sverige (AfS) som fäster antisemitiska klistermärken på fönstret till ett pendeltåg i Stockholm. Klistermärket föreställer en "kroknäsa", en karikatyr som används för att - som Dagens Nyheter skriver - "framställa judar som biologiskt annorlunda och i förlängningen icke-mänskliga".

Dessa märken med kroknäsor har också klistrats på olika valaffischer i Stockholmsområdet, till exempel på foton föreställande moderatledaren Ulf Kristersson.

En modig ung kvinna konfronterade riksdagskandidaten på pendeltåget och filmade det hela med sin mobil. Kvinnan frågade bland annat riksdagskandidaten vad märket betydde och fick till svar att det "symboliserar en viss typ av människor". Kroknäsa. En viss typ av människor.

Jag är imponerad av det civilkurage denna unga kvinna visade. Låt hennes mod inspirera oss andra till att bekämpa antisemitismen - i vardagslivet och i alla andra sammanhang.

Det gäller att stå emot.

Nya våldsdåd i Almedalen. Gränsen är nådd nu!

I dag stannade jag till på Donners plats i centrala Visby där det pågick ett möte arrangerat av Feministiskt initiativ. Runt omkring mötet stod ett 30-tal nazister från Nordiska motståndsrörelsen (NMR) samt ungefär lika många från det nybildade högerextrema partiet Alternativ för Sverige (AfS).

Det var många som fotograferade, ofta på ett närgånget sätt. När mötet var slut utbröt bråk om en kamera en liten bit ifrån mig. En man med en tröja med den främlingsfientliga texten NEJ. UT. (finns att köpa genom den högerextrema sajten Nordisk Alternativhöger) knuffade omkull en ung man och sparkade honom därefter i bröstet. Jag rusade fram, gjorde mig så stor som möjligt och hojtade: Sluta! Vad håller du på med! Andra personer anslöt omedelbart, och våldsverkaren i högerextrem tröja drog sig undan. Innan han försvann ur mitt blickfång gick jag fram till en polis som stod bredvid och frågade: Varför plockar du inte in honom? Jag såg ju att han sparkade på honom där. Polisen stod alldeles stilla och svarade mig inte.

Det är möjligt att polisen hade huvudet fullt med att fokusera på situationen och därför inte hörde min fråga. Det är möjligt att polisen var orolig för att ett ingripande skulle följas av tumult där många enskilda människor skulle riskera att komma till skada. Jag kunde - och kanske borde - ha varit mer påstridig för att få till stånd ett ingripande. Men situationen var väldigt spänd och avvaktande. Så småningom drog sig nazisterna bort och mötesdeltagarna skingrades. I stället tog Alternativ för Sverige platsen i besittning och genomförde ett eget torgmöte.

Det här håller inte längre. Nazisterna i Almedalen söker aktivt upp hbtq-personer, judar, feminister och flyktingar/flyktingaktivister och skapar hotfulla situationer. Om inget görs är det bara en tidsfråga innan en situation urartar och våldshandlingarna eskalerar. Då kan det gå hur illa som helst. Polisen och relevanta beslutsfattare har ett stort ansvar att se till att så inte sker.

Kraftfull Mångfaldsparad i Almedalen - mot nazism, rasism och trångsynthet

Jimmie Åkesson - gå hem och läs historia!

Jan Björklund höll ett kraftfullt ideologiskt tal i Almedalen igår - om liberala grundvärderingar, om Europa och hårda angrepp mot SD. Veckans kraftfullaste applåder fick hans uppmaning: Jimmie Åkesson - gå hem och läs historia! Det återstår emellertid att se om Jan Björklund är beredd att släppa fram en moderat enpartiregering som blir beroende av aktivt stöd från SD, även om de rödgröna partierna blir större än allianspartierna. På den frågan har Jan Björklund hittills duckat.

I kväll är det dags för Annie Lööf. Jag hoppas och tror att hon följer tidigare talares exempel i år, genom att undvika tjafs och fokusera på ideologi och hoten mot demokratin. Samt förstås synliggöra de sakpolitiska skiljelinjerna mellan höger och vänster.

I går medverkade jag på ett opinionsmöte för de unga ensamkommande på Donners plats. Mötet startade kl 16.00, det vill säga samtidigt med fotbollen. Trots konkurrensen fanns ett 50-tal personer på plats, och mitt och övriga medverkandes anföranden kan ses på Facebooksidan för #vistårinteut.

I dag har jag en väl idog dag, med fem offentliga framträdanden. Börjar kl 10.00 med ett seminarium om trossamfunden och statsbidragen, och rusar därefter vidare till ett seminarium kl 11.00 om svensk Mellanösternpolitik. Efter lunch blir det Mellanöstern igen, kl 14.30 om folkrätten och konflikterna i Mellanöstern följt av ett visionärt seminarium kl 15.30 om det goda samhället (med Helle Klein och Anna-Klara Bratt). Kvällen avslutas kl 20.00 på Länsteatern på Gotland, där jag tillsammans med många andra läser några avsnitt ur Stina Oscarsons och Sara Granérs bok Tror du att du kan förändra världen utan att anstränga dig?

Välkomna om ni finns på plats!

Skandal att nazister får demonstrera utanför RFSL:s lokaler

Jag trodde först det var ett slags skruvat skämt när jag hörde att polisen givit tillstånd till nazistiska Nordiska motståndsrörelsen (NMR) att genomföra manifestationer i nära anslutning till RFSL:s lokaler i centrala Visby. Nazisterna i NMR skryter under parollen "Krossa homolobbyn" ofta och gärna med sina aktioner mot organisationer som just RFSL. Nu har RFSL Ungdom ställt in hela sin närvaro i Almedalen, av rädsla för nazisterna.

Tyvärr uppvisar polisen stor aningslöshet i frågan om nazisterna och ungdomarna i RFSL. Det finns ingen anledning till oro: torget är stort, säger biträdande kommenderingschef Elisabeth Anestad. Hon tillägger: Vi har en förståelse för att RFSL kan känna en subjektiv oro.

Subjektiv oro? Ska vi nu, enligt polisen, börja skilja mellan subjektiv oro och annan oro? Vari består skillnaden, och vem ska ha rätten att bestämma vilken slags oro det handlar om? Polisen?

Polisen hade lätt kunnat hantera situationen genom att ge nazisterna tillstånd att genomföra sin manifestation på annat ställe, där grupper som RFSL inte riskerade att drabbas. Om inte polisen klarar av att hantera dessa situationer på ett mer ansvarsfullt sätt måste lagen ändras.

Noterar att RFSL överklagat polisens beslut till Förvaltningsrätten. Jag hoppas att Förvaltningsrätten river upp beslutet.