Besked kom i sak inte överraskande. Kristdemokraterna har ju redan tidigare berättat att de avsett att föra politiska samtal med Sverigedemokraterna. Nyheten bestod snarare i själva bildsättningen - ett mysigt, signalpolitiskt gestaltande av att Kristdemokraterna nu fullt ut bjudit in Sverigedemokraterna i den politiska värmen - samt att även migrationspolitiken ingår i de frågor som Kristdemokraterna vill samtala om.
Det är en ödets ironi att beskedet kommer samma dag som nazister blockerat ingången till en utställning om Förintelsen, här i Visby, och enligt flera vittnesuppgifter gått omkring i lokalerna och skanderat "jävla mytomaner". Sverigedemokraternas rasistiska rötter hindrar inte Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna från att nu normalisera partiet. Då är det ändå inte heller så länge sedan Ebba Busch Thor sa att "hon inte kunde se framför sig" att hon skulle sätta sig ner och samtala med Sverigedemokrater som till exempel Oscar Sjöstedt som, enligt Busch Thor, "skrattar åt skämt om att man har sparkat på får som om de vore judar".
Som sagt. Det går fort ibland i politiken. De centerpartister och liberaler som konsekvent tvivlade på att en M-KD-regering, som var beroende av SD:s aktiva stöd i varje enskild viktig omröstning, skulle lyckas hålla SD utanför allt politiskt inflytande över regeringspolitiken kan i dag konstatera att deras farhågor var berättigade.
2 kommentarer:
Mp lyckades alltså inget vidare ur egen synvinkel 1998 - 2002, och behövde lite tumskruvar, därav de smällda dörrarna, och förhandlingen med Leijonborg, ett handlingsalternativ. Alla politisk normalbegåvade inser att regeringsöverenskommelsen inte var enkel, och att det tog den tid det tog, för att parterna till slut skulle bli tvungna att fatta svåra beslut. Det var först när Lööf insåg att det inte kunde bli en mittenregering, och först efter att C+Fp indirekt låtit M:s budget gå igenom, som det blev en förhandlingsöppning med S.
Just nu sitter ju M+Kd i den sitsen, att de bara har ett (1) handlingsalternativ, dvs C+Fp + sannolikt Mp, för att kunna bilda en borgerlig regering, och detta vet så klart C + Fp, och viker inte en tum, när då M+Kd själva valde opposition, vad Maud valde 2022, så är det inte svårare än att det handlar om att välja mellan kortsiktig nytta eller långsiktig strategisk nytta av att vara i opposition. C+Fp tvingades välja/bekänna färg, och utfallet av valet vet vi ännu inte, utom att de Fp bytte ut Bjärklund mot Sabuni.
Ingarö (Kd) skriver:
"När Alliansen existerade så fanns en tydlig regel som alla följde:
Inga offentliga ultimatum."
sw Jepp, en för alla, alla för en.
Ingarö:
"När Löfvens stödpartier nu ställer sådana (offentliga ultimaturm)
så är det inte ett försök att återuppliva Alliansen, utan ett för-
handlingsgrepp mot S."
sw, jepp, när överenskommelsen väl är klar, så har man sålt sin handlingsfrihet, om det inte ska begås nyval/extraval, vilket nog väljarna kan komma att bestraffa, den som utlöser det hela. Men därtill så kan ju knappast C eller Fp gnälla, om inte vi får som vi vill, så kommer vi att förorda en M-regering med stöd av Sd. Det skulle inte uppfattas som särskilt trovärdigt.
Ingarö:
"För utan högerdörr, ingen hävstång mot S."
sw Alltså, utan handlingsalternativ är man rökt.
Väljarna i Sverige kan välja mellan Löfven eller Kristersson, i nästa val får vi ta ställning till en mittenkvinna, dvs tre val, tricket att hantera är huruvida mittenkvinnan är ett realt alternativ, eller ett skenmål, och vad som återstår
vid slutvotering, dvs vems budget som vinner bifall av flest riksdagsledamöter?
Ingarö:
"Detta är så grundläggande att jag inte förstår hur någon journalist
kan missa det. C/L förhandlade JÖK *samtidigt* som de pratade med oss. Om de *inte* pratar med oss kan S luta sig tillbaka och vänta ut dem."
sw Jepp, och om inte Kd och indirekt M talar med Sd, så har de ingen handlingsfrihet,
och sitter i skamgreppet med C+Fp. Dvs, just nu:
S kan gänga sig med Mp + Fp + C
M +Kd kan gänga sig med endera C + Fp eller indirekt bilda eget och luta sig mot Sd.
Dvs S kommer att trycka C + Fp från vänster, och M kommer att trycka C + Fp från höger,
och mittens handlingsfrihet är S eller M, samtidigt som M+Kd naturligtvis måste hålla sin flank mot Sd, och se till att inte lägga sig för nära C + Fp, eftersom det då riskerar att göra C + Fp mindre, samtidigt som Sd får fler friplåtar.
Nä, detta med Sd är väl grundläggande enkelt, givet regeringsöverenskommelsen, så måste
ju Kd och M hitta på en väg för att få tillbaka mitten, eftersom både M + Kd annars kanske inte fyller något syfte, dvs om de inte har en chans att bilda regering, såvida de inte lägger sig för C + Fp, som ju vill fiska över Mp. Men visst håller alla god min, i det väldigt snälla spelet. S.W
Jag tror man måste fokusera på lösningar som är bra för väljarna, och detta oavsett vem förslaget kommer ifrån. Att undvika bra lösningar för att det är viktigare att undvika SD kostar förmodligen enormt mycket pengar i onödan och missgynnar då väljarna.
Sedan går Ebba en besvärlig balansgång för att inte förlora kärnväljare, men också för att vinna nya väljare. I det stora hela tycker jag Ebba gör ett bra jobb.
Kjell Eriksson
Skicka en kommentar