I dag stannade jag till på Donners plats i centrala Visby där det pågick ett möte arrangerat av Feministiskt initiativ. Runt omkring mötet stod ett 30-tal nazister från Nordiska motståndsrörelsen (NMR) samt ungefär lika många från det nybildade högerextrema partiet Alternativ för Sverige (AfS).
Det var många som fotograferade, ofta på ett närgånget sätt. När mötet var slut utbröt bråk om en kamera en liten bit ifrån mig. En man med en tröja med den främlingsfientliga texten NEJ. UT. (finns att köpa genom den högerextrema sajten Nordisk Alternativhöger) knuffade omkull en ung man och sparkade honom därefter i bröstet. Jag rusade fram, gjorde mig så stor som möjligt och hojtade: Sluta! Vad håller du på med! Andra personer anslöt omedelbart, och våldsverkaren i högerextrem tröja drog sig undan. Innan han försvann ur mitt blickfång gick jag fram till en polis som stod bredvid och frågade: Varför plockar du inte in honom? Jag såg ju att han sparkade på honom där. Polisen stod alldeles stilla och svarade mig inte.
Det är möjligt att polisen hade huvudet fullt med att fokusera på situationen och därför inte hörde min fråga. Det är möjligt att polisen var orolig för att ett ingripande skulle följas av tumult där många enskilda människor skulle riskera att komma till skada. Jag kunde - och kanske borde - ha varit mer påstridig för att få till stånd ett ingripande. Men situationen var väldigt spänd och avvaktande. Så småningom drog sig nazisterna bort och mötesdeltagarna skingrades. I stället tog Alternativ för Sverige platsen i besittning och genomförde ett eget torgmöte.
Det här håller inte längre. Nazisterna i Almedalen söker aktivt upp hbtq-personer, judar, feminister och flyktingar/flyktingaktivister och skapar hotfulla situationer. Om inget görs är det bara en tidsfråga innan en situation urartar och våldshandlingarna eskalerar. Då kan det gå hur illa som helst. Polisen och relevanta beslutsfattare har ett stort ansvar att se till att så inte sker.
Visar inlägg med etikett Feministiskt intitiativ. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Feministiskt intitiativ. Visa alla inlägg
2014-06-26
Senaste SOM-undersökningen: Rekordstort stöd för den offentliga sektorn
Det blåser rödgröna vindar i svensk politik. Dessa rödgröna vindar lyfter fram frågor om miljö och klimat, antirasism och feminism. De lyfter upp Miljöpartiet och Feministiskt initiativ och möjligen Vänsterpartiet, men de har hittills definitivt blåst Socialdemokraterna förbi.
Så behöver det inte vara. De rödgröna vindarna inrymmer inte bara miljö, antirasism och feminism - de inrymmer också traditionella politiska sakfrågor som t ex svenska folkets stöd för en stark offentlig sektor och motstånd mot privatiseringar.
I kapitlet "Starkt stöd för välfärdsstaten" ur boken "Mittfåra & marginal" (red Annika Bergström och Henrik Oscarsson) visar docent Lennart Nilsson vid Göteborgs universitet hur stödet för den offentliga sektorn ökat markant och nu är rekordstort. I den senaste SOM-undersökningen ansåg endast 19 procent av de tillfrågade att "Minska den offentliga sektorn" var ett bra förslag. Så liten har andelen aldrig varit sedan SOM-undersökningarna påbörjades 1986. År 1990 var det till exempel hela 56 procent som ansåg att det var ett bra förslag att minska den offentliga sektorn. På samma sätt uppgår andelen som tycker det är ett dåligt förslag att minska den offentliga sektorn nu till 47 procent, från en bottennivå på 18 procent år 1990. Mätningen är ingen tillfällighet - stödet för den offentliga sektorn har ökat tre år i rad.
Mönstret går igen i fråga efter fråga i SOM-undersökningen. Motståndet mot privatisering av sjukvården, mot vinstuttag i välfärden och mot mer satsningar på friskolor är rekordstort och andelen personer som är mot privatiseringar, vinstuttag och friskolesatsningar är betydligt större än anhängarna av en sådan politik. Motståndet mot skattesänkningar är också större än vad det tidigare har varit i SOM-undersökningarna.
SOM-undersökningen visar också att andelen personer som placerar sig själv till höger på en vänster-högerskala minskat från 44 procent toppåret 2010 till endast 35 procent 2013. Under de senaste åren har andelen personer som placerat sig till höger varit större än andelen som placerat sig till vänster - nu är andelarna i stället i princip lika stora.
Här finns således ett ideologiskt och sakpolitiskt utrymme som Socialdemokraterna borde kunna utnyttja för att visa väljarkåren att det faktiskt finns signifikanta vänster-högerskillnader mellan de båda regeringsblocken. Men då krävs att Socialdemokraterna vågar - och förmår - profilera sig. I en intervju hävdar jag att "S och M måste sluta låta som revisorer som tävlar i bokföring" (jag tillstår att jag snappat upp uttrycket från Vänstra Stranden - äras den som äras bör).
Jag förstår att Socialdemokraterna inte vill riskera en hägrande valseger genom att ändra strategi några månader före valet. Men här finns utrymme för en starkare ideologisk profilering och jag tycker mig faktiskt också ha hört Stefan Löfven tala om jämlikhet allt oftare och på ett tydligare sätt den senaste veckan.
I Almedalen får Stefan Löfven en möjlighet att ta tillbaka förlorad mark genom att i ett ideologiskt tal presentera åtminstone någon ytterligare politisk reform som visar på skillnad mellan vänster och höger och som bidrar till att skapa politiskt avstånd mellan regeringsalternativen. Valrörelsen behöver tydliga alternativ, och både socialdemokrater och moderater har ett ansvar för att åstadkomma sådana alternativ.
Så behöver det inte vara. De rödgröna vindarna inrymmer inte bara miljö, antirasism och feminism - de inrymmer också traditionella politiska sakfrågor som t ex svenska folkets stöd för en stark offentlig sektor och motstånd mot privatiseringar.
I kapitlet "Starkt stöd för välfärdsstaten" ur boken "Mittfåra & marginal" (red Annika Bergström och Henrik Oscarsson) visar docent Lennart Nilsson vid Göteborgs universitet hur stödet för den offentliga sektorn ökat markant och nu är rekordstort. I den senaste SOM-undersökningen ansåg endast 19 procent av de tillfrågade att "Minska den offentliga sektorn" var ett bra förslag. Så liten har andelen aldrig varit sedan SOM-undersökningarna påbörjades 1986. År 1990 var det till exempel hela 56 procent som ansåg att det var ett bra förslag att minska den offentliga sektorn. På samma sätt uppgår andelen som tycker det är ett dåligt förslag att minska den offentliga sektorn nu till 47 procent, från en bottennivå på 18 procent år 1990. Mätningen är ingen tillfällighet - stödet för den offentliga sektorn har ökat tre år i rad.
Mönstret går igen i fråga efter fråga i SOM-undersökningen. Motståndet mot privatisering av sjukvården, mot vinstuttag i välfärden och mot mer satsningar på friskolor är rekordstort och andelen personer som är mot privatiseringar, vinstuttag och friskolesatsningar är betydligt större än anhängarna av en sådan politik. Motståndet mot skattesänkningar är också större än vad det tidigare har varit i SOM-undersökningarna.
SOM-undersökningen visar också att andelen personer som placerar sig själv till höger på en vänster-högerskala minskat från 44 procent toppåret 2010 till endast 35 procent 2013. Under de senaste åren har andelen personer som placerat sig till höger varit större än andelen som placerat sig till vänster - nu är andelarna i stället i princip lika stora.
Här finns således ett ideologiskt och sakpolitiskt utrymme som Socialdemokraterna borde kunna utnyttja för att visa väljarkåren att det faktiskt finns signifikanta vänster-högerskillnader mellan de båda regeringsblocken. Men då krävs att Socialdemokraterna vågar - och förmår - profilera sig. I en intervju hävdar jag att "S och M måste sluta låta som revisorer som tävlar i bokföring" (jag tillstår att jag snappat upp uttrycket från Vänstra Stranden - äras den som äras bör).
Jag förstår att Socialdemokraterna inte vill riskera en hägrande valseger genom att ändra strategi några månader före valet. Men här finns utrymme för en starkare ideologisk profilering och jag tycker mig faktiskt också ha hört Stefan Löfven tala om jämlikhet allt oftare och på ett tydligare sätt den senaste veckan.
I Almedalen får Stefan Löfven en möjlighet att ta tillbaka förlorad mark genom att i ett ideologiskt tal presentera åtminstone någon ytterligare politisk reform som visar på skillnad mellan vänster och höger och som bidrar till att skapa politiskt avstånd mellan regeringsalternativen. Valrörelsen behöver tydliga alternativ, och både socialdemokrater och moderater har ett ansvar för att åstadkomma sådana alternativ.
2014-06-19
Samarbetet med Ukip en framgång för Sverigedemokraterna
Brittiska Ukip (United Kingdom Independence Party) har till sist lyckats skapa en EU-skeptisk populistisk grupp i Europaparlamentet, där flera av gruppens medlemspartier är främlingsfientliga. För att lyckas skapa gruppen (som måste bestå av minst sju partier) tvingades Ukip ompröva sin tidigare hållning att inte samverka med Sverigedemokraterna och nu i stället acceptera att det svenska partiet ingår i den nybildade partigruppen Europe of Freedom and Democracy (EFD). Ukips beslut blev en välkommen framgång för Sverigedemokraterna som annars hade tvingats tillbringa fem år i Bryssels politiska öken, utan större resurser och utan inflytande.
Vi får väl se hur länge EFD lyckas hålla ihop. Det är en sällsynt brokig skara av främlingsfientliga EU-skeptiker, och där Sverigedemokraternas rötter i svensk naziströrelse redan väckt internationell uppmärksamhet. Oavsett vad man har för syn på Europa är det svårt att se hur jobb och tillväxt i Storbritannien gynnas av att brittiska europaparlamentariker hänger med dräggen från extremhögern, säger en högt uppsatt liberaldemokrat till brittiska Guardian.
Valrörelsen ser så här långt ut att gå Sverigedemokraternas väg. De skarpa motsättningarna mellan vänster och höger lyser med sin frånvaro, då de två stora partierna Moderaterna och Socialdemokraterna väljer att inte mobilisera kring denna skiljelinje utan i stället tränger ihop sig i mitten. De vänstervindar som blåser får i stället Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ tävla om att försöka utnyttja.
Avsaknaden av skarpa skiljelinjer i vänster-högerfrågor mellan Moderaterna och Socialdemokraterna gynnar Sverigedemokraterna. Likaså gynnas Sverigedemokraterna (på samma sätt som Feministiskt initiativ, för övrigt) om riksdagsvalet uppfattas som i praktiken avgjort redan före valdagen. Ju mer det framstår som självklart att de rödgröna vinner valet, desto bättre för Sverigedemokraterna. Ju jämnare kamp om regeringsmakten, desto mindre utrymme för Sverigedemokraterna.
Allt tyder på att de rödgröna partierna går mot en enkel valseger. Jag skulle tro att Stefan Löfven under valrörelsens sista veckor och dagar lägger stor kraft på att övertala väljarna att agera så att Sverigedemokraterna inte får en vågmästarställning. Det kan han göra genom att mobilisera sina egna väljare att gå och rösta även om valutgången uppfattas som avgjord när det gäller regeringsmakten. Mittenväljare som vill ha en stark regering och som inte vill ge Sverigedemokraterna inflytande kan också tänkas lockas över till den rödgröna sidan.
Jag rekommenderar Andreas Johansson Heinös text om samarbetet mellan Ukip och Sverigedemokraterna.
Vi får väl se hur länge EFD lyckas hålla ihop. Det är en sällsynt brokig skara av främlingsfientliga EU-skeptiker, och där Sverigedemokraternas rötter i svensk naziströrelse redan väckt internationell uppmärksamhet. Oavsett vad man har för syn på Europa är det svårt att se hur jobb och tillväxt i Storbritannien gynnas av att brittiska europaparlamentariker hänger med dräggen från extremhögern, säger en högt uppsatt liberaldemokrat till brittiska Guardian.
Valrörelsen ser så här långt ut att gå Sverigedemokraternas väg. De skarpa motsättningarna mellan vänster och höger lyser med sin frånvaro, då de två stora partierna Moderaterna och Socialdemokraterna väljer att inte mobilisera kring denna skiljelinje utan i stället tränger ihop sig i mitten. De vänstervindar som blåser får i stället Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ tävla om att försöka utnyttja.
Avsaknaden av skarpa skiljelinjer i vänster-högerfrågor mellan Moderaterna och Socialdemokraterna gynnar Sverigedemokraterna. Likaså gynnas Sverigedemokraterna (på samma sätt som Feministiskt initiativ, för övrigt) om riksdagsvalet uppfattas som i praktiken avgjort redan före valdagen. Ju mer det framstår som självklart att de rödgröna vinner valet, desto bättre för Sverigedemokraterna. Ju jämnare kamp om regeringsmakten, desto mindre utrymme för Sverigedemokraterna.
Allt tyder på att de rödgröna partierna går mot en enkel valseger. Jag skulle tro att Stefan Löfven under valrörelsens sista veckor och dagar lägger stor kraft på att övertala väljarna att agera så att Sverigedemokraterna inte får en vågmästarställning. Det kan han göra genom att mobilisera sina egna väljare att gå och rösta även om valutgången uppfattas som avgjord när det gäller regeringsmakten. Mittenväljare som vill ha en stark regering och som inte vill ge Sverigedemokraterna inflytande kan också tänkas lockas över till den rödgröna sidan.
Jag rekommenderar Andreas Johansson Heinös text om samarbetet mellan Ukip och Sverigedemokraterna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)