Samarbetet med Ukip en framgång för Sverigedemokraterna

Brittiska Ukip (United Kingdom Independence Party) har till sist lyckats skapa en EU-skeptisk populistisk grupp i Europaparlamentet, där flera av gruppens medlemspartier är främlingsfientliga. För att lyckas skapa gruppen (som måste bestå av minst sju partier) tvingades Ukip ompröva sin tidigare hållning att inte samverka med Sverigedemokraterna och nu i stället acceptera att det svenska partiet ingår i den nybildade partigruppen Europe of Freedom and Democracy (EFD). Ukips beslut blev en välkommen framgång för Sverigedemokraterna som annars hade tvingats tillbringa fem år i Bryssels politiska öken, utan större resurser och utan inflytande.

Vi får väl se hur länge EFD lyckas hålla ihop. Det är en sällsynt brokig skara av främlingsfientliga EU-skeptiker, och där Sverigedemokraternas rötter i svensk naziströrelse redan väckt internationell uppmärksamhet. Oavsett vad man har för syn på Europa är det svårt att se hur jobb och tillväxt i Storbritannien gynnas av att brittiska europaparlamentariker hänger med dräggen från extremhögern, säger en högt uppsatt liberaldemokrat till brittiska Guardian.

Valrörelsen ser så här långt ut att gå Sverigedemokraternas väg. De skarpa motsättningarna mellan vänster och höger lyser med sin frånvaro, då de två stora partierna Moderaterna och Socialdemokraterna väljer att inte mobilisera kring denna skiljelinje utan i stället tränger ihop sig i mitten. De vänstervindar som blåser får i stället Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ tävla om att försöka utnyttja.

Avsaknaden av skarpa skiljelinjer i vänster-högerfrågor mellan Moderaterna och Socialdemokraterna gynnar Sverigedemokraterna. Likaså gynnas Sverigedemokraterna (på samma sätt som Feministiskt initiativ, för övrigt) om riksdagsvalet uppfattas som i praktiken avgjort redan före valdagen. Ju mer det framstår som självklart att de rödgröna vinner valet, desto bättre för Sverigedemokraterna. Ju jämnare kamp om regeringsmakten, desto mindre utrymme för Sverigedemokraterna.

Allt tyder på att de rödgröna partierna går mot en enkel valseger. Jag skulle tro att Stefan Löfven under valrörelsens sista veckor och dagar lägger stor kraft på att övertala väljarna att agera så att Sverigedemokraterna inte får en vågmästarställning. Det kan han göra genom att mobilisera sina egna väljare att gå och rösta även om valutgången uppfattas som avgjord när det gäller regeringsmakten. Mittenväljare som vill ha en stark regering och som inte vill ge Sverigedemokraterna inflytande kan också tänkas lockas över till den rödgröna sidan.

Jag rekommenderar Andreas Johansson Heinös text om samarbetet mellan Ukip och Sverigedemokraterna.

Piratpartiet och dess möjligheter i EU-valet

Har experter och bedömare räknat ut Piratpartiet för tidigt? I en opinionsmätning från Novus i förra veckan fick piraterna 3.9 procent och därmed åtminstone lite psykologisk vind i seglen inför valet till EU-parlamentet på söndag.

I morse intervjuades Piratpartiets toppkandidat i EU-valet Christian Engström i P1 Morgon i Sveriges Radio. Det blev en lite märklig intervju, eftersom utfrågarna Katherine Zimmerman och Jörgen Huitfeldt valde att lägga hela 25 procent av tiden på Piratpartiets syn på olika aspekter av förbud mot barnpornografi på nätet. Jag är inte helt övertygad om att det var en ultimat prioritering från redaktionens sida. Till viss del får Piratpartisterna skylla sig själva. Inför riksdagsvalet 2010 vecklade partiet in sig i en intern diskussion om barnpornografiförbudet, en diskussion som innebar att partiet förlorade viktigt momentum i slutskedet av valkampanjen.

Vad talar då för och vad talar emot att Piratpartiet lyckas rädda åtminstone ett av sina två mandat i Europaparlamentet? Det som talar för är att Piratpartiets frågor kring integritet och övervakning haft en framträdande plats i samhällsdebatten på senare tid, inte minst genom Edward Snowdens avslöjanden om USA:s gigantiska övervakningsapparat som riktats även mot Sverige. Som jag tidigare påpekat har svenska folket också blivit mer negativt inställt till statens användning av olika tvångsmedel mot sina egna medborgare, till exempel i form av telefonavlyssning, övervakning av data- och teletrafik eller demonstrationsförbud. Piratpartiet får också - till skillnad från till exempel Feministiskt initiativ - genom sina vunna mandat i Europaparlamentet tillträde till debatter och utfrågningar i Sveriges Television och Sveriges Radio. Att Piratpartiet tillhör den gröna gruppen i EU-parlamentet behöver inte vara en nackdel - grupptillhörigheten innebär att partiet förenar sin egen integritets- och nätfrihetspolitik med en grön ideologi. På det sättet undviker partiet åtminstone i någon mån att framstå som ett enfrågeparti.

Det som talar emot att Piratpartiet lyckas behålla något av sina mandat i Europaparlamentet är att övervakningsproblematiken nu debatteras även av andra partier. På ett sätt kan man säga att partiet segrat ihjäl sig och att integritetsfrågorna nu diskuteras av alla relevanta samhällsaktörer (även om de stora partierna fortfarande undviker att söka konflikt med varandra eller med Piratpartiet i frågan). De konkreta sakfrågorna kring fildelning och FRA-lagen är inte heller lika heta i dag som de var inför EU-valet 2009. Framgångarna för Feministiskt initiativ har inneburit en konkurrens om de väljare som i EU-valet vill markera avstånd mot de traditionella partierna men som aldrig skulle kunna tänka sig att rösta på Sverigedemokraterna

Piratrörelsen är internationell och i 15 av EU:s 28 medlemsstater kandiderar Piratpartier om platser i Europaparlamentet. En redovisning av läget för Piratpartierna i de enskilda medlemsstaterna kan läsas här. I en del stater går Piratpartiet till val själva, i några stater i valallians eller annan form av samarbete med andra partier (till exempel i Grekland med Ecological Greens, i Österrike med bland annat kommunistpartiet och i Polen med bland annat libertarianer). Några mandat kan det nog bli, kanske troligast från Tyskland.