2020-01-30

Nej till volymmål för asylinvandringen!

Nej, Sverige ska inte ha ett tak för asylinvandringen. Ett sådant tak är oförenligt med asylrätten och är inte värdigt ett av världens rikaste och allra mest välmående länder. Som 16 av Sveriges mest framstående folkrättsexperter skrev på DN Debatt för en tid sedan:

Kan vi med trovärdighet fortsätta att ställa krav på andras respekt för folkrätt och internationellt samarbete om vi själva ifrågasätter allmänt accepterade principer? Kan vi förvänta oss att Libanon välkomnar 1 miljon syriska flyktingar och Pakistan 2,9 miljoner från Afghanistan om vi själva sätter ett ”tak”? Och vad ska vi nordbor, världens mest välmående folk, säga till fattiga Uganda, med nära 1 miljon flyktingar, när vi stänger våra gränser?

Respekten för flyktingkonventionen är inte bara en fråga om trovärdighet i internationellt samarbete och efterlevnad av internationella avtal, utan också om grundläggande mänsklig värdighet och hur vi vill att våra samhällen ska se ut. Svenska riksdagspartier bör nu reagera och stå upp för flyktingkonventionen och flyktingars rättigheter.

Ja, det var ord och inga visor.

Nu menar en del att Sverige ska kringgå asylrätten genom att inte sätta upp en bestämd siffra för hur många asylsökande som Sverige ska ta emot, utan i stället sätta upp ett slags relativt volymmål om att Sverige inte ska ta emot fler asylsökande jämfört med folkmängd än genomsnittet i EU. Men vad händer då om målet inte nås, om antalet människor som utnyttjar sin mänskliga rättighet att söka asyl överstiger detta mål? Jo, då är tanken att Sverige ska nå volymmålet genom att i stället ta emot färre kvotflyktingar. Dessa kvotflyktingar väljs ut av FN och gruppen utgörs av de allra mest hjälpbehövande flyktingarna. Kvotflyktingar ska absolut inte användas som ett dragspel för att nå "volymmål". Jag förutsätter att de socialdemokratiska ledamöterna i den migrationspolitiska kommittén vägrar gå Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna till mötes och i stället säger bestämt nej till ett sådant förslag.

Nej, Sverige kan inte "hjälpa alla". Men diskussionen borde handla om hur Sverige ska kunna hjälpa fler - inte färre - av de 70 miljoner människor som i dag befinner sig på flykt.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Ulf är (som bekant?) på kollisionskurs med sin partiledare.
Löfven i Sydsvenskan i oktober 2019: "Målet är att halvera flyktingmottagandet så att Sverige hamnar på nivåer som ligger närmare EU:s genomsnitt."
Löfven i DN i januari 2020: "Vi ska visa att antalet asylsökande blir färre – rejält många färre för att vi ska klara integrationen."
Och Helen Fritzon angav före valet en önskvärd volym på 11000 beviljade asyler per år (är osäker på den exakta siffran men säker på storleksordningen).
2004 beräknade SCB att Sverige skulle nå 10 milj invånare 2027. Dom missade med 10 år. 10 miljoner nåddes redan 2017. Inget utvecklat land har någonsin haft en så kraftig procentuell befolkningsökning. (Ola Wong har med hjälp av SCB gått igenom utvecklingen av olika typer av invandring från 1950 och framåt vilket jag rekommenderar som läsning för de som är intresserade av fakta: https://kvartal.se/artiklar/sveriges-100-ar-av-invandring/ )
Ulf har naturligtvis all rätt att argumentera för en migrationspolitik som inte har folkligt stöd. Hittills har en mer restriktiv politik än Ulfs varit förödande för socialdemokraternas väljarstöd. Om jag ska peka på en gemensam nämnare för de som gillar Ulfs linje i migrationspolitiken är det avsaknaden av kunskap eller intresse för samhällsekonomi. Inte ens när kommuner och landsting får allt svårare att få ekonomin att gå ihop ringer klockan. Eller om den ringer är lösningen "höj skatten".
"Men diskussionen borde handla om hur Sverige ska kunna hjälpa fler - inte färre - av de 70 miljoner människor som i dag befinner sig på flykt" skriver Ulf. Ett säkert sätt att få socialdemokraterna i opposition efter nästa val. Det inser uppenbarligen Löfven. Frågan är om han orkar stå emot aktivisterna. Hittills har han inte lyckats särskilt bra - med känt resultat.
Klas Bengtsson

Anonym sa...

Klas,

Israel tog emot ca 1 miljon flyktingar från ex-Sovjet åren 1991-95. Israel hade ca 4,5 miljoner invånare år 1990. År 2012 var genomsnittsinkomsten för immigranterna ungefär samma som för infödda israeler, vilket är en stark indikation på att immigranterna integrerats mer eller mindre fullständigt.

Ulf,

Till syvende och sist är flyktingmottagning en ekonomisk fråga. Inga problem alls att ta emot fler flyktingar, men då till lägre kostnad per flykting. Det är helt rätt att Libanon tog emot ca 1 miljon syriska flyktingar - i tältläger bekostade av FN, utan mat eller sjukvård, och absolut utan dagpenning. Sverige kan också ta emot 1 miljon flyktingar, men inte på lika frikostiga villkor som man gör nu. Sverige må vara ett rikt land, men GDP är trots allt begränsad till USD 576 B (nummer 23 i världen, efter tex Polen, Turkiet, Mexiko.) Med ett skattetryck på 50% är utrymmet för skattehöjningar mycket begränsat. Jag tror att de flesta skattebetalare föredrar att använda pengarna till vård, polis, försvar, fysisk infrastruktur osv. hellre än att prioritera om resurserna till att betala för fler flyktingar.

Homo Economicus


Anonym sa...

Ang kostnader för flyktingmottagning. Det är väl klarlagt vad det kostar per år och individ i genomsnitt ( obs! i genomsnitt). Ekonomen Joakim Ruist har ju gjort en vetenskaplig studie om detta, och det borde väl vara den bästa siffra som finns. Rätt roligt när Svt frågade om siffrorna kunde komma att användas i valrörelsen! Jag kan förstå att Ruist blir tyst lång stund, och inte kunde förstå frågan överhuvudtaget.

Kjell Eriksson

Anonym sa...

Ställ frågan hur många flyktingar varje svensk kommun kan ta emot varje år, utan att äventyra grundläggande funktioner och skattetryck. om skattetrycket ökar och servicen blir sämre, så kommer människor att rösta med fötterna, och så får rikspolitiken fler luckor. Men problemet är ju uppenbart, de policyprofessionella i toppen i Stockholm, befattar sig inte med produktion, men förväntar sig att andra ska göra det, för låg lön och relativt hög skatt. När ansvar delegeras, dvs ansvar för integration och kostnader, och rättigheter, men befogenheterna behålls, så kan det inte slut väl. Springnota har aldrig fungerat, och vi ser på valen, att väljarna utöver att flytta på sig, även ändrat sina partipreferenser. Låt varje kommun själv bestämma hur många flyktingar de kan ta emot, resten får riks hantera, som det var förr, i sex olika mottagningsenheter. regeringen får väl köpa in kryssningsfartyg etc, och hantera de som inte får plats, för om inte, så kommer inte kommunerna att fungera, och några gör inte det ens idag, för att inte tala om skola och sjukvård. Nä, man kan inte överbelasta något, och säga att vi måste, det måste man inte alls. sådan tur var har väljarna en röstsedel. S.W