I dagarna fyller Januariavtalet ett år. Må det länge leva? Svaret på frågan ligger förstås i betraktarens ögon.
Januariavtalets vinnare blev i första hand Centerpartiet. Avtalet inrymmer en hel del centerpartistisk politik, och i opinionen håller Centerpartiet sin ställning i förhållande till valresultatet 2018. Och 2018 gjorde Centerpartiet sitt bästa val på 30 år.
Januariavtalets förlorare blev i första hand Moderaterna. Avtalet innebar att partiet snuvades på regeringsmakten, trots att det finns en högermajoritet i riksdagen. Partiet har dessutom tappat ytterligare i opinionsmätningar efter valet 2018, trots att partiet då gjorde sitt sämsta val sedan 2002.
Socialdemokraterna blev både vinnare och förlorare på Januariavtalet. Sakpolitiskt innebar avtalet en rejäl högervridning av delar av regeringspolitiken. Samtidigt fick Stefan Löfven möjlighet att fortsätta leda en rödgrön regering. Den borgerliga alliansen splittrades och det är under överskådlig tid svårt att se den återuppstå.
Sverigedemokraterna skulle kunna göra anspråk på att ha vunnit på Januariavtalet eftersom partiet under det senaste året gått kraftigt framåt i opinionsmätningarna. Men partiet har förlorat politisk makt. Under förra mandatperioden hade Sverigedemokraterna utslagsröst i alla omröstningar där de rödgröna partierna stod mot allianspartierna. I dag spelar det ingen roll hur de röstar, så länge Januariavtalets partier håller ihop och Vänsterpartiet inte röstar på samma sätt som Sverigedemokraterna.
Vänsterpartiet har också förlorat politisk makt genom Januariavtalet. Under förra mandatperioden kunde Vänsterpartiet i årliga budgetförhandlingar sätta sin prägel på politiken. Under denna mandatperiod tvingas partiet använda sig av hot om misstroendeförklaringar för att försöka påverka. Möjligen finns det förutsättningar för partiet att som enda oppositionsparti från vänster växa i opinionen - en del färska opinionsmätningar pekar i en sådan riktning.
Liberalerna fick visserligen med en hel del av sin politik i Januariavtalet - kanske särskilt i för partiet viktiga symbolfrågor som avskaffad värnskatt. Men partiet sladdar i opinionen, och där syns ännu inga tecken på ljusning.
Kristdemokraterna gjorde ett överraskande bra val 2018, och har sedan dess åkt berg- och dalbana i opinionen. Miljöpartiet får fortsätta regera, men någon opinionsmässig Greta-effekt syns inte.
Ingen älskar Januariavtalet. Men det är inte alltid den mest älskade som vinner. Januariavtalet sprängde Alliansen och skapade en helt ny karta för svensk politik. Allianspartierna hade en självklar samhörighet i de klassiska vänster-högerfrågorna. Men de kunde inte enas i de frågor som hänför sig till den frihetlig-auktoritära GAL/TAN-dimensionen (särskilt inte om migrationspolitiken och relationen till det främlingsfientliga och rasistiskt impregnerade Sverigedemokraterna).
Hur kommer det då att gå? Kommer Januariavtalet att hålla fram till nästa val? Läs gärna Jonas Hinnfors och min analys i Liberal Debatt.
2 kommentarer:
Bra och saklig kommentar (som alltid), men en sak borde tilläggas Ulf; priset för kompromisserna till oigenkännelighet har orsakat att väljarnas förtroende för politiken har minskat. Bara fåtalet väljare tycker politiken är bra trots att mer än halva parlamentet är på vagnen i en eller annan form. Verkar som att samtliga väljargrupper anser sina intressen utsålda? Och det kan slå tillbaka. Hade nog varit bättre att låta SD ta ansvar för den politik de stöder, antagligen skulle en sådan situation tvinga dem att överge outcast-rollen vilket skulle gynna balansen i medierapporteringen, därmed sätta ifråga uppfattningen att etablissemanget representeras av alla partier utom SD. Vi är på en tveksam väg, när valresultat kompromissas bort och inte resulterar i politik kan skadan bli väsentligen större än om SD får gehör för ett par av sina frågor. Sverige blev ju inte mer socialistiskt genom att V fick till gratis glasögon?
Ingen kommit ju bli 100% nöjd med tanke på valresultatet. Men med tanke på det så vill jag ändå fira. För vilka som än hade kunnat bilda regering hade det trots allt blivit svårt att kunna få igenom sin politik.
Kanske det bästa hade varit att släppa fram Åkesson att bli statsminister, då hade det jublats hos många men politiken hade nog blivit det samma som nu då det skall lotsas genom riksdagen i alla fall.
Det bästa med avtalet är ju att vi vet på förhand vilken politik som kommer. Tror inte skillnaden på besvikelsen hade blivit annorlunda om det hade behövts förhandla under resans gång.
Skicka en kommentar