1.) Vad är det som har hänt? Den iranske generalen Qassem Soleimani dödades i natt i en amerikansk raketattack strax utanför Bagdads internationella flygplats i Irak. Ytterligare minst sju människor dödades i attacken. Qassem Soleimani var ledare för det iranska revolutionsgardets elitstyrka och en av de mäktigaste personerna i Iran. Enligt Pentagon beordrade president Donald Trump personligen attacken, den amerikanska kongressen var inte tillfrågad. Irans ledarskap har nu utlovat en "kraftfull vedergällning" mot USA.
2.) Varför hände det? Dödsattacken mot Soleimani har föregåtts av en långvarig och växande spänning mellan USA och Iran. USA uppfattar Iran som ett hot mot internationell fred och säkerhet och mot USA:s egna intressen i regionen. I maj 2018 drog sig USA ur det internationella kärnvapenavtal som syftade till att förhindra att Iran utvecklade egna kärnvapen. Sedan dess har USA skärpt sina ekonomiska sanktioner mot Iran. Den 27 december 2019 dödades en amerikansk civilanställd i en attack vid en irakisk militärbas. USA svarade med flyganfall, varpå den amerikanska ambassaden i Bagdad på nyårsaftonen stormades av demonstranter. USA hävdar att general Soleimani låg bakom attacken mot flygbasen den 27 december och att han planerade nya attacker mot amerikanska medborgare i Irak.
3.) Vad händer nu? Risken är stor att våldsanvändningen i området eskalerar. Iran kommer att försöka svara på den amerikanska attacken, till exempel genom att initiera attacker mot amerikanska soldater i Irak eller genom att störa den viktiga oljetrafiken i Persiska Viken. Iran är hårt pressat av USA:s ekonomiska sanktioner och slåss för att upprätthålla sin ställning som regional stormakt i området. Irak riskerar att på nytt bli en krigsskådeplats där yttre krafter i kombination med interna konflikter leder till att landet faller sönder som statsbildning. Ingen vet med säkerhet något om USA:s och president Donald Trumps långsiktiga strategi för Iran. Eller om det ens existerar någon sådan.
4. Vad bör göras? Omvärlden måste göra sitt bästa för att inympa vikten av återhållsamhet hos alla berörda parter. Folkrätten måste värnas. Iraks suveränitet som självständig statsbildning måste upprätthållas. (Jag noterar att det är just dessa tre saker som utrikesminister Ann Linde betonar i sin kommentar till händelseutvecklingen.)
9 kommentarer:
Vad bör göras? Omvärlden måste göra sitt bästa för att stödja USA i kampen Irans kärnvapenambitioner, mot Irans destabiliserande militära och politiska aktioner i Mellanöstern, mot Iran-sponsrade terrororganisationer, och mot Irans förtryck av sin egen befolkning.
Homo Economicus
Analysen upplyser och får en grund-
"Enligt Pentagon beordrade president Donald Trump personligen attacken, den amerikanska kongressen var inte tillfrågad."
Hade det varit olagligt så hade Obamas attack på Osama bin Laden samt hundratals drone anfall
under hans åtta år som president varit olagliga. Somliga demokrater verkar vara ute och seglar.
Orit
För övrigt har Magda Gad skrivit fantastiskt, och egentligen inte tagt egentlig ställning, utan beskriver en väv av förutsättningar, som mycket få utanför Iran/Irak begriper. Dvs vi tar instinktivt ställning i något vi inte är insatta i. Naturligtvis förstår stormakterna sina egna intressen, men näppeligen de lokala folkens.
Bakgrund
Irak var fram till 1918 en del av Osmanska riket och bestod av tre provinser
Bagdad, Basra och Mosul.
I slutet av 1800-talet började Storbritannien intressera sig för Irak/Syren som en länk på vägen mot Indien. (Jämför sidenvägen)
Under 1a VK utspelade sig strider i Irak.
- Osmanerna var allierade med tyska trupper
- Osmanerna höll porten till Svarta havet, och förhindrade fartyg att nå Ryssland
som stod på Ententens sida.
- Den andra stödjepunkten var St Petersburg, som också var i blockad, varpå det blev svält och kommunistisk revolution. (Blockad är mycket mer effektivt, än krig, och detta är givetvis parallellen till de återupptagna sanktionerna mot Iran, eftersom USA vill
komma åt Irans teokrati, och de kan de nog glömma just nu.
1916 tvingades general Townshend att kapitulera vid al-Kut
1917-18 erövrades Irak av britterna.
Vid freden i Sèves 1920 erhöll britterna Irak som mandat enligt artikel 22 (NF)
Kungariket Irak bildades 1921, emir Faisal valdes till kung.
- Irak skulle vara en monarki inom Faisals familj.
- Gränserna mot Turkiet reglerades 1925 genom ett fördrag i Nationernas förbund efter den så kallade Bryssellinjen, varvid större delen av protektoratet Mosul tillföll Irak. Gränsen mot Nadjd bestämdes genom en överenskommelse mellan Storbritannien och Ibn Saud,
Irak försökte vinna full självständighet från Storbritannien.
Genom fördrag 1922, 1927, och 1930 lyckades Irakierna vinna allt större frihet. (hur de olika minoriterna förhölls sig till varandra är en annan femma)
1931 fastställdes slutligen Iraks gränser mot Syrien.
Efter ett alliansavtal med Storbritannien erhöll Irak 1932 självständighet.
1941, under andra världskriget inledde Rashid Ali ett uppror mot den sittande regeringen, till förmån för tyskarna (natioalsocialisterna) -> krig i kriget, dvs det anglo-irakiska kriget där britterna besegrade upprorsmakarna, som stod på shiiternas sida. Det handlade förstås om Oljeförsörjning under 2a VK där tyskarna försökte kontrollera Bagdad.
Den 25 Augusti 1941, invaderade Brittiska och Sovjetiska styrkor (naturligtvis) Iran och avsatte Reza Shah från makten, som hamnat lite fel i det pågående kriget i Europa.
Alliansen med Storbritannien bröts 1958, när Iraks monarki (jämför Saudi) störtades och ersattes med en republik, vilket ledde till att landets kung Faisal II mördades samtidigt som Irak på nytt slet sig loss från de brittiska kopplingarna.
Baathpartiet fick 1968 kontroll över landet och inledde en Sovjetvänlig politik som var fientlig mot Israel och Västmakterna.
Saddam Husseins maktövertagande 1979 stöddes däremot av USA.
Sadam var sekulär sunnit och ledde en diktatur som begick övergrepp mot all opposition, inte minst majoriteten shiiter och de irakiska kurderna.
1980 gick Irak till attack på grannlandet Iran vilket ledde till det blodiga Iran–Irak-kriget fram till 1988. Detta inbördeskrig trodde sig Irak först kunna vinna, men det gick inte alls, sunniterna och shiiterna i Irak var inte tillräckligt motiverade.
Efter kriget hade Irak stora skulder och Saddam Hussein beordrade 1989 ockupation av Kuwait, vilket utlöste Kuwaitkriget 1990. Motiven till kriget var ekonomiska, dvs oljekällor, dels att Kuwait hade styckats bort från Irak.
USA övergav nu sitt stöd åt Irak, och samlade en koalition av länder som gick till motanfall från Saudiarabien och befriade Kuwait. Irak utsattes för omfattande flygbombningar som förstörde landets infrastruktur. Koalitionen gick inte vidare in i Irak efter att den besuttit Kuwait.
Saddam Hussein satt kvar vid makten, trots förlusten i Kuwaitkriget. Därefter var Irak isolerat, fattigt och utsatt för hårda internationella sanktioner. Gissa om folket på gatan blir tacksamma av nöd och fattigdom. S.W
Magda Gad skriver:
"Tidslinjen för eskaleringen och anklagelserna mot Iran och Qassem Suleimani
sträcker sig alltså mycket längre tillbaka än till julhelgen 2019."
"Ska vi förstå konflikten mellan USA med allierade och Iran
behöver vi gå tillbaka till augusti 1953."
sw Om nu det räcker....
MG: Amerikanska CIA orkestrerade då en statskupp i Iran och
avsatte den demokratiskt valde premiärministern Mohammad Mossadegh,
som gjorde en rad sociala reformer, varav den största var att
nationalisera den iranska oljeindustrin och döpa om
det brittiskgrundade oljebolaget;
Anglo-Persian Oil Company till
National Iranian Oil Company."
Makten gavs efter CIA:s statskupp till Mohammad Reza Pahlavi,
”shahen av Iran”, som var USA- och brittiskvänlig.
1954 fick oljebolaget sitt namn BP.
Om nu oljan förslagsvis börjar sina i Saudi och Gulfstaterna, så är
det sannolikt att det finns mer olja kvar i Iran och Irak, som inte
kunnat exploateras i lika hög grad, och därmed blir det stormakts-
politik, där det går att tänka sig att Iranierna, trots sin idiotiska
teokrati, lärt sig några läxor, och vet med sig att de har vänner
i Ryssland och sannolikt Kina. Det vet Trumph-administrationen, och
de kan inte mycket göra, förutom då att skapa kaos i Irak, och den vägen
(indirekt) försöka komma åt någon slags kontroll över i vart fall Irakiska
sunnitiska områden, och det är väl där det pågår en kamp och Irakisk
kontroll. Det få nog anses att USA inte är vidare populära i Irak. S.W
Här kan Ni läsa vad Magda Gad skriver:
https://www.expressen.se/kronikorer/magda-gad/usa-kan-ha-oppnat-helvetets-portar-i-iran/
punkt 2.
Varför hände det?
Uppgifter från Iraks premiärminister.
- Soleimani hade inplanerat ett möte med den irakiske premiärministern
samma dag som han dödades. (slump? No way)
- Samtalen syftade att förbättra relationen mellan Iran och Saudiarabien.
– Enligt den irakiske premiärministern anförde själv i parlamentet att Soleimani hade med sig ett budskap från Teheran som skulle vidareförmedlas till Saudierna via Irak i samband med att parlamentet röstade om att kasta ut amerikanska trupper.
- att Saudiarabien och Iran inofficiellt) skulle förhandla om töväder via Irak,
är lite nytt. (och hoppingivande)
Iran fick skulden för tidigare attacker mot Saudiarabiens oljeanläggningar i Irak.
– I Saudiarabien finns en besvikelse över att USA inte försvarade Saudiarabien mot attackerna. Dvs Trumph har spelat högt och pressat Saudierna, och sedan vägrat hjälpa till för att allt inte går hans väg, så då blir det trotshandlingar.
- Saudiarabien litar ej på USA och har velat ha överläggningar med Iran med den irakiske premiärministern som mellanhand för, med ett budskap från Iran till Saudiarabien,
och ett sådant budskap handlar om fred och att göra upp om intressen i bland annat Irak.
Verkar vara en gof grund att bygg vidare på, om man ser tillbaka på den fredslösning som förhandlades fram 2015. Nu är det bara Irak kvar, och Trumphen så klart. S.W
Söndagen den 5 jan. Carl Bildt fortsätter:
US president is now threatening to bomb also Iran’s cultural heritage.
But that has nothing whatsoever to do with today’s regime, and is part
of the cultural heritage of the world.
It was known that the Iraq government was using
contacts with both Teheran and Riyadh in order
to try to de-escalate the conflict. Iraqi PM says
he was scheduled to meet Suleiman as part of this.
I guess US has some explaining to do.
Record so far of Trump’s policy of leaving
the JCPOA agreement:
Insecurity in the entire Gulf region.
More hardline forces in ascendancy in Teheran.
Iran restarting nuclear activities.
Iraq profoundly fractured and turning against
US presence. More to come, I fear.
US forces in Iraq have now paused all operations
against Daesh as well as training of Iraqi forces
and are focusing solely on protecting themselves
and their bases.
Man kan tycka vad man vill om Carl Bildt,
men han är ingen direkt vän av Trumphs politik,
och detta kanske kan balansera diskussionen
här hemma i ankdammen?
Det riskerar lätt att bli "debatt", om ditten
och datten, att man tar ställning mot dumheter,
som skulle kunna tänkas var för Iran, hm.
Dumheter är dumheter, även när de begås mot
en teokrati som Iran, och USAs agerande i Irak
samt Afganistan och Syren förskräcker.
Trots allt är det många i USA som inte håller
Trumph, och de som röstat för att USA ska hålla sig borta
från krig i andra stater kanske också undrar lite...
Man behöver alltså inte vara någon vän av Mullorna i Teheran
eller deras krigsherrar, för att begripa att Trumphs agerande
nog inte var vidare genomtänkt, och att ingen riktigt vet vad
som kommer att hända. S.W
Calle Bildt fortsätter på:
"Alla dessa dagar"
Generalen Soleimani var förvisso inte populär överallt, och det
finns en växande reaktion i delar av Irak mot en iransk hårdhänthet
i olika frågor, men
detta kommer nu i bakgrunden i jämförelse med en ilska över att
USA anses missbruka sin roll i landet till ett krig som inte
ligger i Iraks intresse.
I grunden är landets stabilitet beroende av en stabil region,
och inte minst av en viss stabilitet i relationerna med det
stora grannlandet Iran.
Därför har den irakiska regeringen också varit aktiv
i ansträngningarna att minska de farliga spänningar
man sett byggas upp under det senaste året. Det har
handlat om omsorgen om det egna landets säkerhet.
Att vi nu får en upptrappning mellan Iran och USA är ofrånkomligt.
Hur och när det kommer ett iranskt svar vet ingen, men man nå notera
att de amerikanska stridskrafterna i Irak nu inställt all aktivitet
mot ISIS och nu fokuserar enbart på att skydda sig själva.
Iran utannonserade i går ytterligare ett steg när det gäller
olika nukleära aktiviteter, vilket självklart inger bekymmer,
men i motsats till vad en del rubriker anger har man inte lämnat
det nukleära avtalet.
Viktigt är att alla de internationella inspektörerna finns kvar
och att man ligger kvar i sina olika principiella åtaganden.
Hur situationen i Irak kommer att utvecklas återstår att se,
men blir mycket viktigt. Om landet blir ett slagfält mellan
Iran och USA kommer det knappast att överleva, samtidigt som
långsiktigt Iran sannolikt har de största förutsättningarna
att förlora minst i en sådan konfrontation.
Om de amerikanska stridskrafterna kan vara kvar i landet
återstår också att se. President Trump hotar nu landet
med sanktioner än kraftigare än dem mot Iran om deras
möjligheter att stanna kvar i landet äventyras, vilket
knappast är ett tecken på en förtroendefull och vänskaplig
relation...
Alldeles bortsett från situationen i Irak och vart konfrontationen mellan USA och Iran leder – med en situation där ingen vill krig, men ingen förefaller redo att bryta den onda cirkel som för dit – är det djupt oroande att ta del av olika informationer o, hur beslutsfattandet i denna viktiga fråga gått till i Washington.
Tydligt är att det inte längre finns några krafter som kan eller vill
hålla emot när den enkelspåriga konfrontationens röster börjar höras
i Vita Huset. Ingen tror att en handling som den vi nu sett hade kunnat
ske med en stark försvarsminister som t ex Jim Mattis.
Men nu verkar allt vara möjligt och ingenting omöjligt."
sw Trumph har helt enkelt spårat ur, och försatt mellanöstern i ett läge
med ganska oviss utgång, och så har han slagit in en redig kil mellan
Europa, inkl GB och USA.
En sak är säker, Trump har inte agerat
enligt USAs egna intressen, eftersom det inte finns någon uppbackning
i omvärlden, halva USA är naturligtvis också mot dårskapen,
om inte fler, det är dårpippi och kan bara sluta illa.
Nu hamnar kampen mot ISIS på Irak, Iran, Kurderna och Europeerna
som förhoppningsvis kan ge utökat militärt stöd. Det kommer att
bli som med Adolf, är någon tillräckligt vanvettig, så samlas
alla i gemensamt intresse, men vad kommer därefter?
S.W
Skicka en kommentar