Från öppna hjärtan till stängda dörrar? Fem år efter Fredrik Reinfeldts tal

Nu vädjar jag till svenska folket om tålamod. Om att öppna era hjärtan. (...) När det heter "det blir så många, det blir så krångligt, det blir så svårt". Visa toleransen. Och visa också att ni minns att vi har gjort det förut.

Fredrik Reinfelds tal på Norrmalmstorg i Stockholm den 16 augusti 2014 - en månad före valet - har i efterhand nått ikonisk status. Hans "öppna era hjärtan" bildar tillsammans med Stefan Löfvens "Mitt Europa bygger inte murar" (Medborgarplatsen i Stockholm den 6 september 2015) en skarp kontrast till partiernas efterföljande politiska retorik i flyktingfrågan.

Jag minns hur hustrun och jag hoppade till när vi hörde Fredrik Reinfeldts uttalande i en direktsändning. Vi kände direkt den politiska kraften i utspelet, och funderade både över Fredrik Reinfeldts överväganden och utspelets politiska konsekvenser. Det är viktigt att komma ihåg att Reinfeldt i sitt tal starkt betonade de ekonomiska kostnader som flyktingmottagandet skulle föra med sig. Han anklagade de rödgröna partierna för att inte ta hänsyn till de ökade kostnaderna för flyktingmottagningen när de utformat sina reformförslag inför valet i september. På så sätt ställde Fredrik Reinfeldt flyktingmottagning mot sociala reformer.

Året efter Fredrik Reinfeldts tal - 2015 - tog Sverige emot över 160 000 asylsökande människor. Det var nog vida fler än vad ens Fredrik Reinfeldt kunnat ana. Sedan dess har Sveriges ekonomi gått strålande. Visst innebär en så stor och plötslig flyktingmottagning både utmaningar och problem. Men vi väntar fortfarande på den stora samhällskollaps som ytterhögerns alla Krösa-Major larmade om.

Här kan ni läsa vad jag skrev direkt efter Fredrik Reinfeldts tal, och bland annat om de konspirationsteorier som florerade. Jag står fortfarande fast vid mina tolkningar. Jag rekommenderar också varmt denna artikel av Fredrik Reinfeldts dåvarande talskrivare Moa Berglöf.

Själv upprepar jag gärna Fredrik Reinfeldts och Stefan Löfvens uppmaningar: Öppna era hjärtan och Mitt Europa bygger inte murar. Ett bra första steg i den riktningen är att ge människor som beviljats asyl i Sverige, vårt växande hem, permanenta uppehållstillstånd. Det är bra för integrationen och för de enskilda människorna. Och det är bra för Sverige.

Den goda människan

Nej, jag vet förstås inte vilka bevekelser som ytterst ligger till grund för borgmästare Jean-René Etchegarays åtgärder i den lilla staden Bayonne i sydvästra Frankrike. Men jag blir glad när jag läser i New York Times om hur han, trots visst motstånd den franska regeringen, ihärdar i att ge skydd åt de afrikanska flyktingar som kommer till Frankrike över gränsen från Spanien.

När Italien nu försöker stänga sina gränser söker sig de flyktingar som tar sig över Medelhavet i stället främst till Spanien. Därifrån tar sig flera vidare till Frankrike, vilket den franska regeringen betraktar med viss oro.

Jean-René Etchegaray ser det som sin uppgift och som sin plikt att ta hand om de flyktingar som söker sig till hans stad. Han vill ge dem ett värdigt liv under den tid de uppehåller sig där. Så han avsätter nu medel ur stadens budget till att inkvartera flyktingarna i gamla militärbaracker, ställer in sängar, ser till att där finns värme och vatten och att där finns mat. Han besöker personligen barackerna flera gånger om dagen. 

Jag ser att gränserna stängs för dem. Men för mig har människor fundamentala rättigheter som inte ska trampas på, säger Jean-René Etchegaray, och anspelar på Bayonnes historia som en tillflyktsort för judar som flydde från den spanska inkvisitionen. Han tar en dag i taget. Han får inga extra pengar från den franska regeringen. 

Jean-René Etchegarays kritiker har pekat på risken för att Bayonne skulle bli ett nytt Calais, med mängder av flyktingar som tvingas leva under mycket svåra förhållanden. Men än så länge finns det inga tecken på en sådan utveckling.

Vi får väl se hur det slutar. Men Jean-René Etchegaray har i alla fall vunnit en plats i mitt och i många andra människors hjärta. Han har vågat vara god i en tid där godheten är under attack.

Oro och hopp inför 2019!

Året 2018 kan gå till historien som den vändpunkt när den svenska verkligheten vann en seger över den konstruerade katastrofen, skrev Marie Demker i Borås tidning. Hon syftade på att Sverige under året i huvudsak stått emot trycket från nationalkonservativa krafter som med populistisk retorik försöker spela upp en dystopisk bild där landet faller samman och katastrofen närmar sig.

Vi vet ju att en sådan bild är falsk. Oavsett hur vi mäter och oavsett vilka internationella rankingar vi utgår från så framgår det att Sverige är ett av de absolut bästa länderna i världen att leva i. Sverige är världens bästa land - på typ allt, som tidskriften Café skrev i ett reportage baserat på en stor mängd globala studier och undersökningar.

Att Sverige är ett av världens allra bästa länder innebär naturligtvis inte att det råder brist på allvarliga samhällsproblem. Vid sidan av klimathot och problem inom sjukvården är det främst tre företeelser som oroar mig för inför 2019.

Det gängrelaterade våldet (som vi ibland kallar "skjutningar"). Trots kraftfulla insatser av olika slag minskar inte det dödliga gängrelaterade våldet. Det gör så ont att tänka på alla dessa människoliv som slocknar i förtid och den sorg som följer för familjer och närstående. Om vi inte får bukt med detta våld så riskerar förtroendet för samhällets institutioner att urholkas. Här finns ingen enkel lösning - men frågan måste prioriteras än mer kraftfullt under det kommande året.

Hatets och hånets retorik. Parallellt med de högerradikala krafternas politiska mobilisering ser vi ett förfall i det politiska språket och sättet att tilltala varandra på sociala medier. Ord spelar roll. Att hata och håna på nätet sänker tröskeln till våldsanvändning. Bara de senaste månaderna har riksdagsledamoten Hanif Bali på Twitter kunnat häva ur sig "din dumma apa", "pucko" och "Hur många oskulder knullar din pappa för närvarande" utan att hans egen partiledare - som gör anspråk på att vara "vuxen i rummet" agerat. Hatets och hånets retorik måste få ett slut, och politiker har ett särskilt ansvar att gå i första ledet för att sätta stopp.

Mäns våld mot kvinnor. #metoo-rörelsen blev en bekräftelse på det förtryck och den utsatthet som präglar många svenska kvinnors vardag. Men också ett tecken på att tiden förändrats, och att gamla patriarkala normer inte längre är legitima. Nu är det viktigt att den feministiska kampen både värnar det som vunnits och tar ytterligare steg fram. Jag är orolig för en backlash. Kampen för kvinnors rättigheter och lika värde måste föras i alla sammanhang, både i dag och i morgon.

Men det är till syvende og sist inte oron som präglar min syn på framtiden. I stället känner jag tillförsikt och hopp inför 2019. Här lyfter jag fram tre saker som gör mig särskilt hoppfull.

Vi stod emot. Inför valet i höstas blev jag nedringd av journalister från internationell media som trodde att Sverige nu gick mot ett definitivt genombrott för de högerradikala krafterna. Skulle Sverigedemokraterna till och med bli största parti? Skulle det politiska landskapet stöpas om med en kraftigt försvagad socialdemokrati och rasistiskt impregnerade partier få aktivt inflytande över regeringspolitiken? Så blev det inte. Sverige stod emot. Sverigedemokraterna har inte vuxit varaktigt i opinionen sedan 2015. Den mellanmänskliga tilliten i Sverige visar inga tecken på att avta. Sverige stod emot. Jag hoppas och tror att Sverige kommer att stå emot även under 2019.

Flyktingsolidariteten. I mina många resor i landet och kontakter med människor blir jag så imponerad över hur många människor som engagerar sig i flyktingmottagningen och kampen för en mer human och rättssäker flyktingpolitik. Det rör sig om civilsamhällets organisationer, olika nätverk, trossamfund och enskilda individer. Det finns ett språkcafé i varje buske, folk tar uppdrag som "god man" och många låter asylsökande unga bo hos sig. Mitt hjärta blir varmt av all denna kärlek jag ser och möter. Nu flyttar vi fram positionerna inför 2019. Gymnasielagen var en viktig delseger. Nu är det dags att inför 2019 kräva amnesti åt de ensamkommande unga som vistats i Sverige - vårt växande hem -  i mer än ett år.

Greta Thunberg, 15 år. Så ung, så klok och så modig. Hennes sittstrejk utanför Sveriges Riksdag under parollen "Skolstrejka för klimatet" har fått ett enormt internationellt genomslag. Jag hoppas och ber att hon kommer att ha kraft och få stöd att hantera all denna enorma uppståndelse.

Med Greta Thunbergs egna ord - Once we start to act, hope is everywhere. So, instead for looking for hope, look for action. Then, and only then, hope will come - önskar jag bloggens alla läsare ett riktigt Gott Nytt År!

Tre blossande ljus i ett politiskt mörker

Är du politiskt deprimerad? Har du svårt att hitta ljuspunkter i ett politiskt mörker där missmod härskar och där främlingsfientlighet, svartmålningar av Sverige, och en repressiv retorik i frågor om brott och straff tillåts prägla den politiska debatten?

Fatta mod! Bara i dag har jag utan att anstränga mig hittat tre blossande ljus i mörkret.

1.) På DN Debatt har 16 framstående folkrättsexperter samlat sig till ett försvar för flyktingkonventionen och flyktingars rättigheter. Författarna tar avstånd från politiska partiers alltmer "kreativa" försök att hitta kryphål i flyktingkonventionen i syfte att stoppa flyktingar från att söka asyl i ett enskilt land. Artikelns udd är främst riktad mot de danska socialdemokraterna och mot Sverigedemokraterna, men även företrädare för Moderaterna och Kristdemokraterna som vill avveckla EU:s nuvarande asylsystem lyfts fram. Författarna skriver: Kan vi med trovärdighet fortsätta att ställa krav på andras respekt för folkrätt och internationellt samarbete om vi själva ifrågasätter allmänt accepterade principer? Kan vi förvänta oss att Libanon välkomnar 1 miljon syriska flyktingar och Pakistan 2,9 miljoner från Afghanistan om vi själva sätter ett "tak"? Och vad ska vi nordbor, världens mest välmående folk, säga till fattiga Uganda, med nära 1 miljon flyktingar, när vi stänger våra gränser? 

Författarna fortsätter: Respekten för flyktingkonventionen är inte bara en fråga om trovärdighet i internationellt samarbete och efterlevnad av internationella avtal, utan också om grundläggande mänsklig värdighet och hur vi vill att våra samhällen ska se ut. Svenska riksdagspartier bör nu reagera och stå upp för flyktingkonventionen och flyktingars rättigheter. (Bland artikelförfattarna återfinns Per Cramér, Mark Klamberg, Said Mahmoudi, Joakim Nergelius, Gregor Noll, Rebeccka Stern och Inger Österdahl.)

2.) Dagens Nyheters ledarsida slår ett slag för tolerans, mångfald och minoritetskydd angående debatten om en muslimsk församlings ansökan om tillstånd för två böneutrop om tre minuter per vecka, med anpassad volym. Dagens Nyheter skriver: Svenska muslimer är inte gäster som ska vara tacksamma för alla förmåner de får av värdfolket. De är en svensk religiös minoritet, ofta födda och uppvuxna här, precis som judiska och katolska svenskar. 

Dagens Nyheter tillägger: Ett lands grad av civilisation mäts bland annat i hur det behandlar minoriteter. De muslimska teokratierna i Mellanöstern trakasserar inte minst kristna medborgare med stor grymhet. I länder som Saudiarabien är kyrkor förbjudna, konvertiter förföljs hårt, kristen undervisning är förbjuden. Sverige är inte Saudiarabien. Vi är inte religiösa fundamentalister. Att säga kategoriskt nej till böneutrop är att förstärka motsättningarna mellan muslimer och ickemuslimer och ge näring åt extremisternas konspirationsteorier om hur islam är ständigt förtryckt av den onda häxan ”väst”. Förskjutande av en minoritet är ofta första steget till förföljelse.

3.) Friskis & Svettis tidning Friskispressen står upp mot mot främlingsfientlighet och rasism. Chefredaktör Mattias Wising Bonde berättar om läsarreaktioner på en del omslagsbilder: Det kan räcka med att vi har omslagsbilder på personer med utomeuropeisk bakgrund, så får jag starka reaktioner om att vi istället borde visa upp personer med svenskt utseende. Men det är ju det vi gör, tänker jag. Vi visar rentav massor av svenska utseenden, men med varierande ursprung: europeiskt, afrikanskt, arabiskt, asiatiskt... Mattias Wising Bonde avslutar med en vädjan till de anonyma brevskrivare som hotar med att säga upp sina medlemskap: Nästa gång ni hör av er till mig, inkludera era namn och medlemsuppgifter så ska jag försöka hjälpa till att uppfylla er önskan om att avsluta era eventuella medlemskap.

Se där - visst finns det ljus i mörkret. Och våren är också på väg. Snart vänder det, ska ni se. Om vi hjälps åt.