Visar inlägg med etikett Flyktingförläggningar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Flyktingförläggningar. Visa alla inlägg

2015-11-05

Näthat och personligt ansvar

I Sverige pågår en diskussion om vilken betydelse hatsajter som Avpixlat och annat näthat mot flyktingar har för attackerna mot flyktingförläggningar. De som sätter eld på flyktingförläggningar agerar inte i ett vacuum. På nätet hejas de på av högerextrema flyktinghatare, de uppmuntras att fortsätta och bränderna hyllas. Det är avskyvärt.

I New York Times läser jag en artikel av Micah Lakin Avni, vars 76-årige pappa Richard Lakin överfölls på en buss i östra Jerusalem för några veckor sedan. Två unga palestinska män sköt honom i huvudet och högg honom flera gånger med kniv. Bara några timmar efter dådet postades en video online som återskapade överfallet, hyllade gärningsmännen och uppmanade andra palestinska ynglingar att följa förövarnas exempel. Det florerar också, enligt Lakin Avni, instruktionsfilmer i palestinska sociala medier om hur man bäst hugger med kniven för att åstadkomma så stor skada som möjligt.

Richard Lakin hade vigt många år av sitt liv åt att skapa försoning mellan israeler och palestinier. Han undervisade israeliska och palestinska barn i engelska och han var en av grundarna av Israel Loves Iran, ett sociala medier-initiativ som syftade till att skapa närhet mellan israeler och iranier. Hans favoritbild var ett foto på en palestinsk och en judisk pojke med armarna om varandra, inramade av ordet "coexist".

Efter överfallet fylldes sjukhusets besöksrum av förtvivlade kristna, muslimska och judiska Jerusalem-bor som ville stötta och be. Det är imponerande att läsa Micah Lakin Avnis avklarnade och djupt berörande berättelse om sin pappa, om attacken och om vikten av fortsatt kamp för försoning mellan israeler och palestinier.

Vi vet väldigt lite om mekanismerna mellan å ena sidan mobilisering i form av näthat och en nätbaserad våldsdiskurs och å andra sidan enskilda våldsdåd och våldsakter. Sociala medier möjliggör genom sin snabbhet och sin anonymitet spridandet av hat och hetsande till våldshandlingar på ett sätt och i en omfattning som gamla medier inte förmådde.

Individen har alltid ett ansvar för sina handlingar. Det gäller oavsett om förövaren heter Anders Behring Breivik eller något annat, eller om dåden begås i Trollhättan eller i Jerusalem. De som bränner flyktingförläggningar har ett personligt ansvar för sina handlingar. Men de som hatar och hetsar till våldsdåd på nätet har ett ansvar för sina ord, och även för det diskussionsklimat som omgärdar våldshandlingarna. Det personliga ansvaret för vad man säger och gör på nätet gäller också oavsett de yttre förutsättningarna, t ex Israels olagliga och brutala ockupation av Palestina.

Richard Lakin avled på sjukhuset av sina skador, två veckor efter attacken. Låt oss hedra hans minne genom att efter förmåga bidra till hans livsprojekt om försoning mellan israeler och palestinier och genom att bekämpa hatet i alla dess uttrycksformer - oavsett om det gäller våldshandlingar eller rasism och hets och hat på nätet.

2015-10-20

Därför är det fel att förbjuda tiggeri

Vid sin partistämma i helgen röstade Moderaterna ja till lokala tiggeriförbud. De flesta liberaler jag uppmärksammat tar avstånd från idén. Däremot noterar jag att liberala Göteborgs-Posten applåderar Moderaternas beslut.

Mina tankar går osökt till nobelpristagaren i litteratur Anatole France och hans visdomsord om jämlikheten: Lagen är lika för alla. Det är förbjudet för såväl fattiga som rika att sova under broarna, att tigga på gatan och att stjäla bröd.

Jag håller två argument som avgörande för varför det är fel att förbjuda tiggeri. För det första är det moraliskt felaktigt att förbjuda fattiga människor att be andra människor om hjälp. Jag vill inte leva i ett samhälle där en människa i nöd inte skall kunna be om hjälp utan att bryta mot lagen. En människa i nöd har - i min värld - alltid rätt att be andra människor om hjälp. Ett samhälle som förbjuder människor att be om hjälp är för mig ett omänskligt och ovärdigt samhälle.

För det andra innebär ett förbud mot tiggeri att man fokuserar på symptomen och inte på orsakerna. Fattiga människor blir inte mindre fattiga för att de inte längre får synas på gator och torg. Ett förbud är att slå ett stort hål i luften och sedan slå sig för bröstet i tron att man åtgärdat problemet. De förtryckande strukturerna och förtryckets orsaker finns emellertid kvar.

Dessa två huvudargument kan kompletteras med andra. Är det verkligen en rimlig prioritering av polisens arbetsuppgifter i dag att tvinga dem att jaga tiggare? Hur skall det bli med Frälsningsarmén och Läkare utan gränser och skolklasser som samlar in pengar till en skolresa eller till ensamkommande barn - skall de också rensas bort från gator och torg?

Visst - Moderaterna talar om "lokala" förbud. Tiggeriet skulle få fortsätta i stadsområden där det inte är så mycket folk i rörelse. Det är som att tillåta varuförsäljning på obebodda öar och sedan skryta med att man inte vill förbjuda detaljhandel.

Debattklimatet hårdnar. Tiggeriförbudet följs av krav på att flyktingars rätt till permanenta uppehållstillstånd skall avskaffas. Sverigedemokraterna lämnar sina riksdagsrum för att på gator och torg kampanja för att gränserna skall stängas. Flyktingförläggningar bränns.

Det gäller att stå emot.