I Sverige pågår en diskussion om vilken betydelse hatsajter som Avpixlat och annat näthat mot flyktingar har för attackerna mot flyktingförläggningar. De som sätter eld på flyktingförläggningar agerar inte i ett vacuum. På nätet hejas de på av högerextrema flyktinghatare, de uppmuntras att fortsätta och bränderna hyllas. Det är avskyvärt.
I New York Times läser jag en artikel av Micah Lakin Avni, vars 76-årige pappa Richard Lakin överfölls på en buss i östra Jerusalem för några veckor sedan. Två unga palestinska män sköt honom i huvudet och högg honom flera gånger med kniv. Bara några timmar efter dådet postades en video online som återskapade överfallet, hyllade gärningsmännen och uppmanade andra palestinska ynglingar att följa förövarnas exempel. Det florerar också, enligt Lakin Avni, instruktionsfilmer i palestinska sociala medier om hur man bäst hugger med kniven för att åstadkomma så stor skada som möjligt.
Richard Lakin hade vigt många år av sitt liv åt att skapa försoning mellan israeler och palestinier. Han undervisade israeliska och palestinska barn i engelska och han var en av grundarna av Israel Loves Iran, ett sociala medier-initiativ som syftade till att skapa närhet mellan israeler och iranier. Hans favoritbild var ett foto på en palestinsk och en judisk pojke med armarna om varandra, inramade av ordet "coexist".
Efter överfallet fylldes sjukhusets besöksrum av förtvivlade kristna, muslimska och judiska Jerusalem-bor som ville stötta och be. Det är imponerande att läsa Micah Lakin Avnis avklarnade och djupt berörande berättelse om sin pappa, om attacken och om vikten av fortsatt kamp för försoning mellan israeler och palestinier.
Vi vet väldigt lite om mekanismerna mellan å ena sidan mobilisering i form av näthat och en nätbaserad våldsdiskurs och å andra sidan enskilda våldsdåd och våldsakter. Sociala medier möjliggör genom sin snabbhet och sin anonymitet spridandet av hat och hetsande till våldshandlingar på ett sätt och i en omfattning som gamla medier inte förmådde.
Individen har alltid ett ansvar för sina handlingar. Det gäller oavsett om förövaren heter Anders Behring Breivik eller något annat, eller om dåden begås i Trollhättan eller i Jerusalem. De som bränner flyktingförläggningar har ett personligt ansvar för sina handlingar. Men de som hatar och hetsar till våldsdåd på nätet har ett ansvar för sina ord, och även för det diskussionsklimat som omgärdar våldshandlingarna. Det personliga ansvaret för vad man säger och gör på nätet gäller också oavsett de yttre förutsättningarna, t ex Israels olagliga och brutala ockupation av Palestina.
Richard Lakin avled på sjukhuset av sina skador, två veckor efter attacken. Låt oss hedra hans minne genom att efter förmåga bidra till hans livsprojekt om försoning mellan israeler och palestinier och genom att bekämpa hatet i alla dess uttrycksformer - oavsett om det gäller våldshandlingar eller rasism och hets och hat på nätet.
7 kommentarer:
Man kan se näthatet som en förlängning av det gamla begreppet alienation. Nätanvändarnas aktiviteter består till stor del av utbytbara gillanden, delningar och sökningar. Identiteter är valfria och det är ofta lika lätt för avsändare att försvinna i mängden som att gömma sig helt medan mottagare ofta vare sig kan gömma sig eller tacka nej till att ta del av uppmärksamheten.
De allra flesta enskilda aktionerna är av försumbar verkan men fokuserat mot en person eller grupp kan de bli mycket kännbara och skapa ett klimat där grövre akter uppmuntras, men de konsekvenserna är de allra flesta deltagarna helt bortkopplade från. På så vis gör det moderna nätklimatet att hatstormar kan fortgå och förstärkas trots att nästan alla enskilt tar avstånd ifrån dem.
Att se det som en fråga om individuella moraliska ställningstaganden ger bara en del av svaren, det blir ofta bara att pendeln slår över och riktas mot de grövsta på den tidigare drivande sidan medan mekanismen för näthatet består och frodas. En ny syn på handlingar skulle krävas, där varje person som agerar i samklang bidrar till att förändra handlingen de utför tills den är omoralisk. Att uttrycka sitt missnöje mot något när flera andra ropar efter våld som lösning kan inte vara samma sak som att uttrycka sitt missnöje när ingen ropar efter våld.
Jag tror att det kan vara konstruktivt att se det som ett strukturellt och materiellt problem. Tekniska lösningar kan komma runt en stor del av måltavlornas utsatthet och försvåra för oseriösa användare att störa. Med en ekonomi mer fokuserad på delaktighet och jämlikhet blir det färre sysslolösa och missnöjda som kan agera fotsoldater, medvetet eller ej, åt diverse hatiska åsikter. Dock behövs nog en del förändringar av strukturerna på nätet, så att helt icke-anonyma zoner kan skapas och hatiska enklaver kan missgynnas.
"Men den andra sidan då? PK, PK, våldsvänstern!"
Jag vill hitta en väg bort från det dåliga samtalsklimatet, men ni verkar vilja upprätthålla det, så länge ni bara kan komma ut på toppen. Ta lite ansvar, se på er själva med samma kritiska blick som mot andra, och gör ett försök att argumentera välvilligt.
Du är så naiv så det är synd om dig
Polariseringen och hatet har pågått sedan länge... Dock är det etablissemanget som hatat... Expressen, DN, Reinfeldt och Sahlin mfl har hatat... AFA och det slödder dom representerar hatar också...
Etablissemanget har ett mycket stort ansvar för det samtalsklimat vi har i Sverige idag... Inte minst våra journalister på Svt, SR, TV4 med flera grupper.
Det är alltid fel med våld och hat... Oavsett vem som hatar och vem som ägnar sig åt våld... Dock vinner sanningen alltid i längden... Genom att inte tala om sanningen om invandringen och dess konsekvenser så har etablissemanget bäddat för sina egna nederlag... SD ökar inte för att människor hatar... SD ökar för att etablissemanget hatar och inte talar sanning...
Sveriges invandringspolitik är extrem och kommer leda till enorma problem de närmaste åren. Nu har tom mångkulturvurmarna inom S och M börjat bli rädda... Sanningen är farlig för makten för både Sverige och Nord Korea... Den svenska vänstern har också mycket starka odemokratiska drag... Från Östen Undens vurmande för Stalin till Birgitta Dahls hyllningar till Pol Pot.
Bra Ulf att du tar upp inlägget av sonen till en av dem som blivit mördad på en buss i Jerusalem av unga gärningsmän. New York Times-artikeln länkar vidare till artikeln "Facebook posts set agenda for new Palestinian terrorism" ( http://www.timesofisrael.com/gruesome-facebook-posts-not-leaders-set-agenda-for-new-palestinian-terrorism/ ) som handlar om hur ungdomar inspirerar varandra och även förvränger vad som hänt "Scornful of their leadership, mistrustful of mainstream media, young assailants impacted by pages filled with grisly images and caricatures encouraging attacks".
Sådant kan spridas snabbt även i Sverige. Vilkas ansvar? Borde inte vi svenskar som skickar mer än en halv miljard till Palestina årligen kräva att den palestinska ledningen tar avstånd i stället för att uppmuntra sina ungdomar genom att idealisera "martyrskap"? På samma sätt som vi tar avstånd från hatsajten Avpixlat.
Vi behöver också fortsätta att aktivt stötta samarbeten mellan judar och araber i området, som den mördade israelen var exempel på. Det finns skolor, universitet, sjukhus, företag, utbildningar, kulturarbetare, ungdomsaktiviteter, föreningar och enskilda i området som verkar för att främja samlevnad och omtanke om varandra.
Du skriver också om den norske terroristen Anders Behring Breivik. Han såg att terror mot civila på vissa håll i världen belönas. Om vi accepterar och till och med belönar terror i ett sammanhang (som när vi skickar kravlöst bistånd som kan nyttjas av terrororganisationer), är det logiskt att tro att terror ska löna sig även i andra sammanhang. /Maria W, medlem i STS
Sverige har en politisk elit som definierar sig själv och en rad konflikter mycket märkligt. Vi läxar upp länder för bristande moral och skänker ofantliga summor till mördare. God moral? Hyckleri är rätt ord!
Det är slående att hatbrotten är så lika oavsett av vem eller var de utförs. De som arbetar för fred och försoning är måltavlan eftersom det hatarna fruktar mest är samförstånd och fred. Brotten skapar mer hat och ger näring åt de som hatar. Hatet har inte någon nationalitet eller etnicitet, det vill bara splittra och förstöra. Därmed blir det också tydligt att de goda krafter som verkar för en fredligare värld måste hålla ihop och inte ge efter för ondskan.
Jag tror att ett av de bästa sätten att motverka hat och ryktesspridning, vare sig det är på nätet eller vid fikabordet, är att säga emot och visa att vi är många fler som tycker annorlunda. Att hjälpas åt att ta död på myter och rykten. Alla undersökningar och statistik visar att hatarna är en liten minoritet, men de ropar högt och har en stor skugga på nätet. På nätet kan det vara extra svårt ibland, för "näthatarna" har hållit på i många år, de är experter och de är i vissa fall organiserade. Säger man emot så riskerar man själv bli måltavla, det gör att många är rädda och istället håller tyst. Men ju fler som tar mod till sig och säger emot desto mindre inflytande får de.
Det är också bra att traditionella medier hjälper till att motverka myter och rykten med fakta. Aldrig har vi väl varit i så stort behov av seriös journalistik för att sålla i informationsflödet. Att ta fram representativ välunderbyggd fakta och hjälpa oss att skilja på sanning och lögn, att visa upp helheten istället för undantagen. Det går snabbt att slänga ur sig ett falskt påståenden, men det tar tid att gräva fram sanningen i arkiv och tabeller, men det är just precis det som är journalisternas arbete. Sanningen är extremismens värsta fiende.
Tyvärr sammanfaller den nuvarande vågen av högerextremism av en kris och likriktning inom mediebranschen, det är kanske inte någon slump.
Blogger Kerstin sa...
Du är så naiv så det är synd om dig
Vem syftar du på??
Skicka en kommentar