I dag slöts en blocköverskridande överenskommelse mellan sex partier - Socialdemokraterna, Miljöpartiet och de fyra allianspartierna - om den svenska flyktingpolitiken. Vänsterpartiet valde att ställa sig utanför överenskommelsen och Sverigedemokraterna var av naturliga skäl inte inbjudna.
Överenskommelsen innehåller både bra och dåliga saker. Det är bra att alla kommuner nu måste ta emot flyktingar, att kommuner får ett engångstillskott på tio miljarder kronor, att antalet kvotflyktingar ökar och att det öppnas för humanitära visum. Det är dåligt att det ruckas på kollektivavtalen, att RUT utvidgas och - framför allt - att det införs tillfälliga i stället för permanenta uppehållstillstånd.
Det är naturligt att en kompromiss innehåller både bra och dåliga saker. Annars är det ingen kompromiss. Men jag har svårt att acceptera att de rödgröna regeringspartierna vek sig för Moderaternas och Kristdemokraternas (och Folkpartiets?) krav på tillfälliga uppehållstillstånd.
Det finns flera argument för att tillfälliga uppehållstillstånd inte är bra.
1.) Människor som flytt från krig och nöd behöver trygghet. Genom att inte längre ge dem permanenta utan i stället tillfälliga uppehållstillstånd erbjuds de otrygghet i stället för trygghet.
2.) Människor som inte vet om de får bo kvar i landet efter tre år får svagare incitament för att lära sig svenska och överhuvudtaget etablera sig i samhället. Därför motverkar tillfälliga uppehållstillstånd en positiv integration.
3.) Migrationsverket måste nu lägga stora, kostsamma insatser på att administrera uppföljningen av de tillfälliga uppehållstillstånden. Dessa pengar hade kunnat göra bättre nytta om de använts på annat sätt.
4.) Ingen tror egentligen att införande av tillfälliga uppehållstillstånd på ett signifikant sätt kommer att påverka flyktinginvandringen till Sverige. I stället blir införandet en symbolpolitisk handling utan positiva effekter.
Det är en förmildrande omständighet att ensamkommande barn och barnfamiljer undantas från de tillfälliga uppehållstillstånden.
Jag kommenterar överenskommelsen tillsammans med S-studenters ordförande Elin Ylvasdotter här och för Aftonbladet här.
Visar inlägg med etikett RUT. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett RUT. Visa alla inlägg
2010-03-01
De rödgröna och frågan om hushållsnära tjänster
Uppdatering tisdag kl 21.20. Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt möttes just i SVT Aktuellt i en debatt om avdragsrätten för de hushållsnära tjänsterna. Debatten blev en skarp strid om huruvida frågan skall diskuteras som en jobbfråga (Reinfeldt: avdragen skapar fler jobb) eller en rättvisefråga (Sahlin: avdragen utnyttjas mest av överklassen - pengarna bör satsas på jobb som alla har nytta av som t ex barnomsorgen). Sahlin var på offensiven. Reinfeldt tvingades först till defensiv, men kontrade genom att hota med att i valrörelsen lyfta fram enskilda individer i hushållstjäntesektorn som riskerar att bli arbetslösa om avdragsrätten avskaffas.
Själv är jag särskilt glad över att Mona Sahlin så starkt lyfte fram rättviseargumentet, vilket jag tidigare menat är underutnyttjat i debatten.
Jag har gett följande kommentar till TT: Frågan om skatteavdrag för hushållsnära tjänster har fått ett symbolvärde i svensk politisk debatt som vida överstiger frågans faktiska betydelse. Sektorn är mycket liten och även om den genererar nya jobb kommer den sannolikt aldrig att bli samhällsekonomiskt betydelsefull. Men frågan har flera ideologiska bottnar, vilket gör den svårhanterad inte minst för de rödgröna.
Den borgerliga alliansregeringen framställer frågan som ett politikens Kinder Egg – tre goda saker i samma förpackning: fler arbetstillfällen, underlättande av människors (främst kvinnors) livspussel och ökad frihet för individen. De rödgröna plockar i stället fram tre sura karameller: det blir inte särskilt fler nya jobb i förhållande till de insatta resurserna, vi riskerar att få en ytterligare kvinnodominerad låglönesektor och reformen utnyttjas främst av rika eller högavlönade individer.
De rödgröna har ett strategiskt bekymmer i det att de gärna vill stärka sin ställning bland medelklassen i Stockholm. Men just denna grupp skulle kunna uppfatta skatteavdragen för hushållsnära tjänster som en positiv reform. Stockholms län ligger i topp när det gäller att utnyttja avdraget, och bland kommunerna är det Danderyd som ligger främst.
Delar av Miljöpartiet och av Socialdemokraterna skulle bl a därför kunna tänka sig att behålla reformen, men kanske i modifierad form. För Vänsterpartiet är det svårt att acceptera att reformen skulle finnas kvar efter en rödgrön valseger. Frågans starka symbolladdning i termer av ”pigavdrag”, att den tenderar att förstärka stereotypa könsroller och att skatteavdragen främst utnyttjas av de välbeställda i samhället innebär en tung uppförsbacke för Lars Ohly om han skulle försöka övertala sitt parti om att avdragen skulle finnas kvar.
Inom socialdemokratin blir frågan också en öm punkt i arbetet med partiets förnyelse. Hur skapa en politik som värnar gemenskapsvärden kring frihet, jämlikhet och solidaritet i en alltmer individualiserad tid?
Själv är jag särskilt glad över att Mona Sahlin så starkt lyfte fram rättviseargumentet, vilket jag tidigare menat är underutnyttjat i debatten.
*
Jag har gett följande kommentar till TT: Frågan om skatteavdrag för hushållsnära tjänster har fått ett symbolvärde i svensk politisk debatt som vida överstiger frågans faktiska betydelse. Sektorn är mycket liten och även om den genererar nya jobb kommer den sannolikt aldrig att bli samhällsekonomiskt betydelsefull. Men frågan har flera ideologiska bottnar, vilket gör den svårhanterad inte minst för de rödgröna.
Den borgerliga alliansregeringen framställer frågan som ett politikens Kinder Egg – tre goda saker i samma förpackning: fler arbetstillfällen, underlättande av människors (främst kvinnors) livspussel och ökad frihet för individen. De rödgröna plockar i stället fram tre sura karameller: det blir inte särskilt fler nya jobb i förhållande till de insatta resurserna, vi riskerar att få en ytterligare kvinnodominerad låglönesektor och reformen utnyttjas främst av rika eller högavlönade individer.
De rödgröna har ett strategiskt bekymmer i det att de gärna vill stärka sin ställning bland medelklassen i Stockholm. Men just denna grupp skulle kunna uppfatta skatteavdragen för hushållsnära tjänster som en positiv reform. Stockholms län ligger i topp när det gäller att utnyttja avdraget, och bland kommunerna är det Danderyd som ligger främst.
Delar av Miljöpartiet och av Socialdemokraterna skulle bl a därför kunna tänka sig att behålla reformen, men kanske i modifierad form. För Vänsterpartiet är det svårt att acceptera att reformen skulle finnas kvar efter en rödgrön valseger. Frågans starka symbolladdning i termer av ”pigavdrag”, att den tenderar att förstärka stereotypa könsroller och att skatteavdragen främst utnyttjas av de välbeställda i samhället innebär en tung uppförsbacke för Lars Ohly om han skulle försöka övertala sitt parti om att avdragen skulle finnas kvar.
Inom socialdemokratin blir frågan också en öm punkt i arbetet med partiets förnyelse. Hur skapa en politik som värnar gemenskapsvärden kring frihet, jämlikhet och solidaritet i en alltmer individualiserad tid?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)