2010-03-01

De rödgröna och frågan om hushållsnära tjänster

Uppdatering tisdag kl 21.20. Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt möttes just i SVT Aktuellt i en debatt om avdragsrätten för de hushållsnära tjänsterna. Debatten blev en skarp strid om huruvida frågan skall diskuteras som en jobbfråga (Reinfeldt: avdragen skapar fler jobb) eller en rättvisefråga (Sahlin: avdragen utnyttjas mest av överklassen - pengarna bör satsas på jobb som alla har nytta av som t ex barnomsorgen). Sahlin var på offensiven. Reinfeldt tvingades först till defensiv, men kontrade genom att hota med att i valrörelsen lyfta fram enskilda individer i hushållstjäntesektorn som riskerar att bli arbetslösa om avdragsrätten avskaffas.

Själv är jag särskilt glad över att Mona Sahlin så starkt lyfte fram rättviseargumentet, vilket jag tidigare menat är underutnyttjat i debatten.

*

Jag har gett följande kommentar till TT: Frågan om skatteavdrag för hushållsnära tjänster har fått ett symbolvärde i svensk politisk debatt som vida överstiger frågans faktiska betydelse. Sektorn är mycket liten och även om den genererar nya jobb kommer den sannolikt aldrig att bli samhällsekonomiskt betydelsefull. Men frågan har flera ideologiska bottnar, vilket gör den svårhanterad inte minst för de rödgröna.

Den borgerliga alliansregeringen framställer frågan som ett politikens Kinder Egg – tre goda saker i samma förpackning: fler arbetstillfällen, underlättande av människors (främst kvinnors) livspussel och ökad frihet för individen. De rödgröna plockar i stället fram tre sura karameller: det blir inte särskilt fler nya jobb i förhållande till de insatta resurserna, vi riskerar att få en ytterligare kvinnodominerad låglönesektor och reformen utnyttjas främst av rika eller högavlönade individer.

De rödgröna har ett strategiskt bekymmer i det att de gärna vill stärka sin ställning bland medelklassen i Stockholm. Men just denna grupp skulle kunna uppfatta skatteavdragen för hushållsnära tjänster som en positiv reform. Stockholms län ligger i topp när det gäller att utnyttja avdraget, och bland kommunerna är det Danderyd som ligger främst.

Delar av Miljöpartiet och av Socialdemokraterna skulle bl a därför kunna tänka sig att behålla reformen, men kanske i modifierad form. För Vänsterpartiet är det svårt att acceptera att reformen skulle finnas kvar efter en rödgrön valseger. Frågans starka symbolladdning i termer av ”pigavdrag”, att den tenderar att förstärka stereotypa könsroller och att skatteavdragen främst utnyttjas av de välbeställda i samhället innebär en tung uppförsbacke för Lars Ohly om han skulle försöka övertala sitt parti om att avdragen skulle finnas kvar.

Inom socialdemokratin blir frågan också en öm punkt i arbetet med partiets förnyelse. Hur skapa en politik som värnar gemenskapsvärden kring frihet, jämlikhet och solidaritet i en alltmer individualiserad tid?

11 kommentarer:

Pelaseyed sa...

En svår nöt för den socialdemokratiska ledningen att knäcka är väl också att S-kongressen i höstas förkastade idén om hushållsnära tjänster?

Ulf Bjereld sa...

Absolut. Kongressbeslut är viktiga inom Socialdemokratin.

Lars M Hermansson sa...

Det är märkligt att man inte kan acceptera att det finns hushållsnära tjänster. Man accepterar ju ROT-avdrag och ingen skulle komma på tanken att nedlåtande kalla en snickare för "dräng".
De hushållsnära tjänsterna uppfattas mycket riktigt som positivt av många människor och varför öka arbetslösheten genom att slopadenna möjlighet till valfrihet.

Fredrik Jansson sa...

Lars: Man accepterar ROT-avdrag som en temporär lösning för att stimulera efterfrågan under ekonomiska nedgångar. Och till skillnad från RUT-avdrag så genererar ROT kringeffekter på ett helt annat sätt. Man brukar säga att varje byggjobb ger tre andra arbetstillfällen.

Anonym sa...

Jag förstår inte varför det har gått sån emotionalism i frågan. Är det att socialdemokraterna anser sig äga frågan om jämlikhet och broderskap? Den frågan borde ha försvunnit samtidigt med uppkomsten av socialdemokrater i gräddfil.

Det riktigt "översta skiktet" har väl aldrig behövt bekymra sig över frågan om hushållsnära tjänster; där har det aldrig varit brist, eller hur? Det är den hårt arbetande mellanklassen som jonglerar med ungar, sjuka ungar, skolor, dagis, eventuella hälsoproblem som kan behöva avlastning och ett verkligt val när det gäller att klara av allting utan utmattning. Är det en gamla kungliga svenska avundsjukan i förklädnad som spökar? Så länge folk har fri vilja att arbeta och/eller anställa borde det inte vara någon annans problem. Att kalla professionella städare pigor låter otrevligt och nedlåtande, hur mycket man än skryter om att man själv minsann knäskurar alla golv. Ingen annan har att göra med vilka som skurar ens golv. Däremot är det väl tveksamt om det ska göras skatteavdrag för städning av hem om det inte görs för fönstertvätt, snöskottning, snickerier eller annat i hemmet.

A-K Roth

Andreas Bjurström sa...

Verkar som Ohly haft järngrepp på rödgröna röran senaste veckorna.

BR sa...

Och därmed har de rödgröna definitivt förlorat Stockholm, och kanske Göteborg.
/BR

Anonym sa...

Läste just på en blogg om socialdemokrater mot avdrag som glatt utnyttjar avdrag, även Göran Persson förstås och en som heter Ylva och är miljonär. Man behöver inte dra av för hushållsnära tjänster, man är inte tvungen, men man gör det ändå. Vänsterpolitiker mot friskolor utnyttjar också glatt friskolor, även Ohly som kan bli minister. Någon som undrar på att politikerföraktet verkar öka? Folk i det hårt arbetande mellanskiktet är de som kan behöva lite avlastning i hemmet, inte miljonärer till höger och vänster.

A-K Roth

Anonym sa...

Hur rimmar din analys med din statsvetarkollegas analys av RUT:s betydelse för blockbyten?

http://www.henrikoscarsson.com/2010/03/om-rut-och-blockbyten.html

Ulf Bjereld sa...

Anonym: Jag tror att jag och Henrik har en samsyn i denna fråga. Han sammanfattar två centrala frågor så här:

"Har socialdemokraterna skjutit sig själva i foten genom att ta ställning för ett avskaffande (det kostar att ta tillbaka redan utdelat godis)? Eller är valet av ideologisk vattendelare i själva verket noga uträknat: kanske är strategin rentav utprövad och utvärderad med hjälp av professionella kampanjmetoder som interna fokusgrupper och väljarstudier (den eventuella kostnaden i väljarflykt i den lilla grupp som berörs av hushållsnära tjänster uppvägs av avsevärt större vinster i andra grupper)?"

Jan Wiklund sa...

Anne-Marie Lindgren har tänkt klokt om den här frågan, och hennes synpunkter borde lyftas fram mer: Staten ska inte bestämma vad man ska använda pengarna till. Om man vill stödja barnfamiljer ska man höja barnbidraget. Se http://www.arbetarrorelsenstankesmedja.se/AT/smpage.fwx?page=44&NYHETER=1817

Och om man ser det som en jobbfråga: hur mycket kostar ett jobb? Borde inte pengarna gå till det som ger mest?