2010-03-05

Teater Tamauer - den svåra konsten att hantera främlingsfientlighet och Sverigedemokrater

Varje människa är skapad till att kunna vara en begynnelse. Så lyder en av de vackra inledningsreplikerna i den danske dramatikern Andreas Garfields pjäs Parasomnia, som specialskrivits till Teater Tamauer och som nu spelas på Hagateatern i Göteborg. För regin står Anders Friberg.
Pjäsen handlar om vad som händer när det intellektuella medelklassparet Michael (Jarle Hammer) och Annika (Sara Klingvall) plötsligt får besök av Annikas gamla väninna Sylvia (Ylva Nilsson) som hyser främlingsfientliga åsikter och som sympatiserar med Sverigedemokraterna. I mötet mellan de tre gestaltas svåra och relevanta frågor om toleransens gränser och vem av oss som egentligen står för den verkliga intoleransen.
Teater Tamauers uppsättning kan sägas vara ett uttryck för en av teaterns viktigaste uppgifter - att gestalta eviga och existentiella problem och känslor på ett sätt så att de blir relevanta i den konkreta verklighet vi lever i i dag. I det här fallet hur man som enskild medborgare kan och bör förhålla sig till främlingsfientlighet i vardagslivet och till Sverigedemokraterna som politisk företeelse.
Efter pjäsen inbjöd Teater Tamauer till ett publiksamtal, vilket jag hade förmånen att få leda. Det blev en intressant diskussion, ur vilken jag ger ett par axplock nedan.
1. Främlingsfientligheten i Sverige minskar. Genom SOM-institutets regelbundna mätningar vet vi att främlingsfientligheten i Sverige i dag är betydligt mindre är vad den var för 20 år sedan då mätningarna började. Men när man berättar att främlingsfientligheten faktiskt minskar så blir nästan alla förvånade. Varför denna förvåning? Är det kanske så att toleransen mot främlingsfientlighet i dag är mycket mindre än tidigare och att vi därför uppfattar främlingsfientligheten som större än vad den egentligen är? Är det så att media uppmärksammar främlingsfientligheten i dag mycket mer än tidigare?
2. Vem är egentligen främlingsfientlig och Sverigedemokrat? I pjäsen gestaltas främlingsfientligheten och Sverigedemokraterna av den dynamiska och politiskt intresserade Sylvia, som har ett välbetalt arbete som konsult på ett traumacenter och som lever ett flackande liv mellan olika världsmetropoler. Sylvia är en mycket atypisk Sverigedemokrat. I verkligheten är den typiske Sverigedemokraten en ung man som bor i en mellanstor stad, med låg utbildning, ett enkelt arbete och som inte är intresserad av politik. Varför valde teatern att ge Sverigedemokraten ett så udda ansikte? Jo, för att komma bort från schablonisering och skapa utrymme för det oväntade.
3. Varför har Sverige hittills (med undantag för Ny Demokrati några år i början av 1990-talet) hittills varit förskonat från främlingsfientliga högerpopulistiska partier? Jo, därför att vänster-högerdimensionen - baserad på motsättningen mellan arbete och kapital - så starkt dominerar och strukturerar det politiska livet i Sverige. Här finns få konkurrerande skiljelinjer, som t ex stad-land (Danmark), centrum-periferi (Norge) eller kyrka-stat (Frankrike). Därigenom blir det också svårare att mobilisera grupper av befolkningen till stöd för främlingsfientliga partier. Politiken handlar om vänster-höger, inte om invandrare.
Slutscenen - som inte skall avslöjas här - ger utrymme för tolkningar. Är budskapet att det är rätt att söka försoning med intoleransens krafter? Eller är budskapet att försök till försoning leder till att intoleransens krafter tar över?
Varje människa är skapad till att kunna vara en begynnelse. Så föll några av inledningsorden. Liv är möjlighet Till denna sanning kan man lägga: Se människan! Rörelser och organisationer kan vi fördöma och ta avstånd ifrån. Människors åsikter och handlingar kan vi finna avskyvärda. Men inom organisationerna och bakom åsikterna och handlingarna finns alltid en enskild människa, en ständig möjlighet till en ny begynnelse.
Västnytt bevakade arrangemanget - inslaget sänds sannolikt kl 19.15 i TV1 i kväll.

7 kommentarer:

Anonym sa...

På vilket sätt menar du att SOM-institutets mätningar visar att främlingsfientligheten har minskat?

Om jag minns rätt så är det andelen medborgare som är negativt inställda till den invandringspolitik som Sverige för som har minskat.

Menar du att alla som vill ta emot färre invandrare och flyktingar än vad Sverige gör är främlingsfientliga?

Är inte det en alltför naiv definition av färmlingsfientlighet?

EL GORDO

Lars M Hermansson sa...

Men samtidigt är det så att höger-vänster-dimensionen fått konkurrens under senare år. Förutom av frågor om invandring - integration har vi etik-moral-dimensionen, synen på samkönade äktenskap, EUfrågan, individens frihet, miljö, feminism m.m. Dessa frågor låter sig inte så lätt fångas i höger-vänster-termer utan bildar nya konfliktmönster i svensk politik och ger därmed utrymme för nya partibildningar.
Eftersom vi fått en allt mera enkelspårig blockpolitik som gör att alla blockpartier lägger sig i mitten för att nå marginalväljare och medelklass tenderar skillnaderna mellan höger och vänster att alltmera bli ett minne blott. T.ex. har blocken varit överens om grundlagsfrågorna, pensionsöverenskommelsen, kyrka - stat, trängselskatter i storstäderna, maxtaxa på daghem m.m.

Stellan Bojerud sa...

Sverigedemoktater lågutbildade? Jag känner inte alla, utan blott de ledande personligheterna. Partisekreterare Björn Söder är civilingenjör (kemi) och Richard Jomshof gymnasielärare. Själv är jag blott fd universitetslektor och överstelöjtnant i arméns reserv.

Främlingsfientlig? Gift 1976-2006 med T från Indonesien. Adopterad dotter R från Indien, som har tre barn med det av mig hatade epitetet "invandrarbakgrund".

Efter skilsmässa 2006 lever jag med M från Laos. Hon har sedan tidigare äktenskap två barn med (stön) invandrarbakgrund.

Så töm din hink av nazism, rasism och främlingsfientlighet på mig. Det gör inget - jag har blivit van.

Stellan Bojerud
Ordf SD Solna - Sundbyberg

PS:
Av vår lokalföreningsstyrelse är 4 av 7 utlandsfödda (Finland, Italien, Rumänien och Serbien).

Anonym sa...

Intressant allmän frågeställning om ny begynnelse, vilka partier det än handlar om. Jag önskar ny begynnelse för många svenska politiker och önskar dem det mod som tydligen krävs att vara raktframt avståndstagande mot rörelser och organisationer som
utmärks av hat och krigshandlingar, hot och terrorism.

Men man måste även försöka närma sig människan, ha en öppen dörr till försoning. Många är de individer som lämnat KKK, nazism, vitmaktgrupper, tom Hamas och fått en ny början, t.ex. hamassonen Mosab Yousef, som nu bor i Kalifornien. Deras organisationer, däremot...

A-K Roth

Ulf Bjereld sa...

El Gordo: SOM-institutets mätningar inbegriper t ex frågorna "Det finns för många utlänningar i Sverige" och "Jag skulle inte tycka om att få en invandrare från en annan del av världen ingift i familjen" samt samt förslaget "Ta emot färre flyktingar i Sverige". Resultaten är entydiga. Svenska folket är i dag signifiaknt mer positivt inställda till invandrare, utlänningar och flyktingmottagande än vad som var fallet i början av 1990-talet när mätningarna påbörjades.

Stellan Bojerud: Med främlingsfientlighet menar Nationalencyklopedin en fientlighet till eller ett avståndstagande från främlingar. Det parti du valt utpekar det främmande - oavsett om det handlar om människor eller kulturer - som ett hot. I ert Invandringspolitiska program sägs t ex att det offentliga stödet till verksamheter som syftar till att befrämja "främmande" kulturer och identiteter i Sverige skall dras in. Därför är det också korrekt att klassificera Sverigedemokraterna ett främlingsfientligt parti.

Du begriper ju också att när jag talar om det typiske Sverigedemokraten så betyder inte det att varje enskild medlem är en ung, lågt utbildad, politiskt ointresserad ung man som bor i en mellanstor svensk stad, utan i stället att det är just den gruppen som är mest överrepresenterad bland partiets väljare.

Vad som fått dig att välja detta sällskap är mig en stor besvikelse och en stor gåta.

semipalatinsk sa...

Ulf Bjereld:
"Med främlingsfientlighet menar Nationalencyklopedin en fientlighet till eller ett avståndstagande från främlingar".

Detta blir ändå en tolkningsfråga, hur man än vrider och vänder på det. Om man t.ex. ger uttryck för ett avståndstagande från islam, betyder detta också att man tar avstånd från muslimer, dvs utövarna av islam? Med andra ord, måste allt vara antingen svart eller vitt, utan nyanser?

"... det offentliga stödet till verksamheter som syftar till att befrämja "främmande" kulturer och identiteter i Sverige skall dras in".

Men om stödet till dessa "främmande" kulturverksamheter ställs mot besparingskrav? Om skolan måste välja mellan svensk litteraturkunskap och hemspråk?
Vi vet alla att politik handlar om prioriteringar (vilket som bekant Jimmie Åkesson förklarade för Mona Sahlin i "Åkesson-Sahlin-debatten" 2007).
Har då statligt stöd till utländska kulturuttryck ett särskilt skydd, som traditionellt svenska kulturuttryck med samma logik saknar?

Förstår ni som läser detta hur orimligt det hela blir?
Och om det faktiskt är så att man anser sig ha befogad kritik mot utländska kulturyttringar - såsom islams könssegregation och överdrivet moralistiska sexualsyn - är man även då främlingsfientlig?

Om svaret är ja, så ges i så fall även här utländska kulturyttringar ett särskilt skydd, som med samma logik inte omfattar exempelvis Livets Ord eller Jehovas vittnen (eftersom dessas utövare oftast inte är "främlingar").

Jag tror att man måste hålla isär Nationalencyklopedins begrepp "främlingar" och Ulf Bjerelds hänvisning till SD:s invandringspolitiska program, som framhåller besparingsbehov snarare än "fientlighet".

Anonym sa...

Där hade jag inte läst på så bra. Du har ju helt rätt i att det fanns fler frågor.

Men vad tycker du i själv sakfrågan. Är man främlingsfientlig bara för att man vill minska invandringen?

Att man är främlingsfientlig om man intw vill ha invandrare ingifta i sin familj kan jag köpa, men är de andra frågorna så bra indikatorer på främlingsfientlighet?

EL GORDO