Självklart kan vi inte sitta i en regering där olika partier tar olika
beslut, sa Miljöpartiets språkrör och tillika miljö- och klimatminister och vice statsminister Isabella Lövin i P1 Morgon i morse. Isabella Lövins uttalande har sin grund i en oro över att Socialdemokraterna i förhandlingar där Miljöpartiet inte deltar ska komma överens med Moderaterna om Sveriges framtida migrationspolitik.
Oron är lätt att förstå. Moderaternas migrationspolitiska talesperson Maria Malmer Stenergard har i sina kommentarer varit närmast översvallande över hur långt hon menar att Socialdemokraterna visat sig beredda att för att få till stånd en överenskommelse med Moderaterna. Maria Malmer Stenergard säger också att Moderaterna fått garantier från Socialdemokraterna att partiet
kommer att gå fram med en överenskommelse i riksdagen även om inte
regeringspartnern Miljöpartiet står bakom.
För Miljöpartiet är situationen förstås oerhört förödmjukande. Visserligen kan Miljöpartiet förhindra att regeringen lägger fram en proposition i frågan. Men Miljöpartiet kan inte förhindra att Socialdemokraterna aktivt bidrar till ett riksdagsbeslut som bekräftar den överenskommelse som eventuellt sluts mellan Moderaterna och Socialdemokraterna (och kanske även flera riksdagspartier). Vilken politisk trovärdighet kommer den rödgröna regeringen ha framåt om de båda regeringspartierna ser så väsensskilt på en av vår tids viktigaste politiska sakfrågor? Situationen blir snabbt ohållbar, och det är därför Isabella Lövin uttrycker sig som hon gör: "Självklart kan vi inte sitta i en regering där olika partier tar olika beslut".
Kommer då Miljöpartiet att lämna regeringen? Det är trots allt inte självklart. Den migrationspolitiska kommitténs betänkande ska ut på remiss och först våren 2021 blir det riksdagsbehandling kring konkreta lagförslag. Mycket kan hinna hända på den tiden, och det är därför Moderaterna gör så stor sak av att de vill ha skriftliga garantier från Socialdemokraterna om att paritet verkligen kommer att köra över Miljöpartiet i denna fråga. Om Miljöpartiet väljer att lämna regeringen förbättrar man sina förutsättningar att växa i opinionen. Samtidigt innebär ett avhopp att partiet får mindre politiskt inflytande över sakpolitiken, inte minst miljö- och klimatfrågorna. Everything comes with a price.
Själv kommenterar jag den migrationspolitiska kommitténs arbete för Dagens ETC:
- Om man nu månar så mycket om integrationen borde man värna saker som stärker integration, som permanenta uppehållstillstånd.
– För mig ska S första fråga i detta område vara på vilket sätt Sverige
bäst kan hjälpa fler människor, nu kretsar frågan kring hur ska Sverige
hjälpa färre.
2 kommentarer:
Furtenbach, SR, som jag inte haft kontakt med sedan han var punkare med grönt hår, tror inte att MP lämnar regeringen. Det vore synd om han får rätt. Men viktigast är förstås att relisterna i S äntligen genomför en migrationspolitik som enligt Löfven inte kan avvika väsentligt från våra grannars. "Vi ska inte ha fler flyktingar. Vi ska ha färre. Och de som kommer hit ska snabbare in i arbete." Då har han en del att jobba med. Sen 2015 har vi beviljat dubbelt så många uppehållstillstånd som våra nordiska grannar trots att vi bara utgör 37% av befolkningen. Och en studie av professor Johan Eklund m fl visar att det tagit 13-14 år innan (bara) 50% uppnått en självförsörjningsgrad på 12600kr efter skatt (OECDs relativa fattigdomsgräns). Den öveväldigande majoritetn av dessa har permanent uppehållstilstånd, så integrationsproblemets lösning måste uppenbarligen sökas på annat håll.
Löfven inser förstås att om S ska sluta tappa ännu fler arbetare till SD (efter att den sannolikt temporära coronaeffekten upphört) kan han inte fortsätta att driva en migrationspolitik som strider mot vad flertalet av dessa anser.
Om en överenskommelse om migrationspolitiken verkligen desarmerar migrationsfrågan återstår att se. Det går naturligtvis inte att t ex ge de som omfattas av gymnasielagen allmän amnesti.
Klas Bengtsson
Forts Läser i dagens GP att Ulf fått en oväntad allierad, om än av annan orsak. Thomas Gür, känd konservativ debattör, avråder i dagens GP moderaterna från att komma överens med socialdemokraterna. "Risken är att en kompromiss mellan S och M blir en halvmesyr" skriver han och hänvisar bl a till att "Det sägs att S är berett att dumpa MP för att få ihop en kompromiss om en stramare migrationspolitik med M. Men socialdemokratins stora bekymmer i migrationsfrågan är inte MP, utan partiets egen starka falang av identitetspolitiker och invandringsromantiker." Jag tror faktiskt inte att den falangen är så stark som den är högljudd. Bland "verklighetens folk", de socialdemokratiska kommunalråden, finns ett kompakt stöd för en stram migrationspolitik.
För min egen del föredrar jag en kompromiss mellan S och M är det bästa alternativet, ett alternativ som äntligen skulle skapa en migrationspolitik med folkligt stöd.
Klas Bengtsson
Skicka en kommentar