2017-04-30

Annie Lööf eller Anna Kinberg Batra?

Vem är det som leder Alliansen - Annie Lööf eller Anna Kinberg Batra?

En första fråga som infinner sig är ju om det faktiskt finns en allians, eller om den bara är en läpparnas bekännelse. Visserligen samarbetar allianspartierna aktivt i riksdagen. Men de sakpolitiska skillnaderna mellan dem är stora i flera viktiga frågor, till exempel flyktingpolitiken, synen på Sverigedemokraterna och regeringsfrågan.

Låt oss ändå utgå från att det finns en allians. Sannolikheten är ju trots allt fortfarande stor att de fyra partierna kommer att gå till val tillsammans. Anna Kinberg Batras självklara ställning som oppositionsledare och regeringsbildare om Alliansen vinner valet har ifrågasatts av åtminstone två skäl. För det första eftersom avståndet i väljaropinionen mellan Moderaterna och Centerpartiet har minskat kraftigt - i de senaste mätningarna skiljer det bara några få procentenheter. För det andra eftersom en färsk Ipsos-undersökning visar att en majoritet av alliansväljarna föredrar Annie Lööf framför Anna Kinberg Batra som statsminister.

Annie Lööf och Centerpartiet ligger lika långt till höger som Anna Kinberg Batra och Moderaterna i flera viktiga fördelningsfrågor på den traditionella vänster-högerdimensionen. Däremot representerar Annie Lööf en mer frihetlig-liberal och Anna Kinberg Batra en mer auktoritär position på den GAL/TAN-skala som just nu dominerar den politiska debatten. Det är inte självklart vilken av dessa positioner som är mest fördelaktig när vi kommer till en regeringsbildning.

Min bedömning är att Anna Kinberg Batra fortfarande bör betraktas som oppositionsledaren. Hon företräder det största allianspartiet och hon har heller inte öppet utmanats av Annie Lööf eller av andra alliansrepresentanter. Däremot kan situationen snabbt förändras. Till exempel om Centerpartiet seglar förbi Moderaterna i opinionen, eller om allianssamarbetet spricker upp ytterligare.

Socialdemokraterna torde föredra att gå till val 2018 med Anna Kinberg Batra som alliansledare. Det är enklare att gestalta en vänster-högerkonflikt mellan socialdemokrater och moderater än mellan socialdemokratern och centerpartister. Anna Kinberg Batra är också mindre populär i väljaropinionen och svagare i sina medieframträdanden än vad Annie Lööf är.

Om Alliansen förlorar valet är det svårt att se hur Anna Kinberg Batra skulle kunna sitta kvar. Kanske blir det då som Annie Lööf i praktiken tar över rollen som oppositionsledare.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Att det största allianspartiets partiledare kommer att leda alliansen är ju ett faktum som alliansen är överens om. Men jag undrar vad Ulf menar med att vinna valet. Är det de alliansen å ena sidan och S, MP och V å andra som får flest mandat och där ingen sida får minst 50% eller är det de borgerliga partierna jämfört med de rödgröna? Jag tycker också att den traditionella höger-vänsterskalan inte är tillräcklig för att spegla det politiska landskapet.Men enligt GAL/TAN-skalan står ju M närmare S än vad C gör, inte minst efter att partiledningen satt ner foten på S-kongressen.
Klas Bngtsson

Danne H sa...

Jag tycker att GAL/TAN känns som det inte riktigt fungerar i
Sverige. Exempelvis är Jämställdhet och HBTQ-rättigheter något som
många oavsett partifärg stödjer. Och går det att kalla nation för
höger?. Ett socialdemokratiskt välfärdssamhälle bygger på att det
finns en nation, sak samma med kollektivavtal

Anonym sa...

En hypotetisk fråga, som kan koka ner till om man är intresserad av frågan om kollektivet vs det egna partiet vs det egna egot.

Det spelar ingen roll vem so utropar sig till Allianssens okränta drottning, de samlar fortfarande inte ihop mer än 39 - 40 % av rösterna, eller kanske 130 mandat.
Det handlar alltså om vem som vill bli "ledare" över en minoritet, och visst, den frågan kan ställas. Men....För att bli varaktig statsminister måste man få igenom sin budget, och för att fälla sittande statsminister måste man samla 175 mandat, och då måste man ha med Jimmys gossar, och med Lööf som kandidat eller finansminister, så kan man inte räkna med med stöd. Att bli kung av en sandlåda duger inte, inte om man vill regera, och C kan sägas vara de gamla " nymoderaterna" och håller den nyliberala fanan högt, strunt samma, dess motpol på vänstra sidan är endera mp eller Fi, och i skenet av detta är trots allt C något mer trovärdigt för de gröna storstadsväljarna.

Sannolikheten att Lööf bli statsminister är 0, eftersom hon för att bli regeringschef först måste putta av Löfven från tronen, och då krävs stöd från hela borgerligheten + SD, och då måste hon skippa sin nuvarande politik, så den gubben går inte. Däremot an Lööf bli statsminister om S stödjer henne, och det blir en C + Fp-regering, med slagsida åt mp, men sannolikt? Mjä. Återstår AKB. Tror också att det inte är så enkelt som att störst går först, även om nu SD inte fanns, att vi kunde låtsas bort det lilla problemet, För att bli statsminister i alliansen ska man inte minst vara tollererad, och det kan inte med säkerhet sägas att JB och EBT skulle tycka att det var en bättre idé med Lööf och hennes stall, än AKB. Nä, sak de fälla Lööf, och bilda regering, måste det vara kring en mycket stabil ryggrad, ett back-bone, och där är trots allt m med sina gamla upparbetade kanaler ett säkrare kort inom utrikes, justitie, finans och statsrådsberedningskonkarongen. Lööf har vissa retoriska likheter med Fridolin, men att få ihop en statsbudget som gillas av övriga alliansen och tolereras av SD, nä nä. Lööf skördar frukterna av att ligga kvar i hövdingens spår, det är enkelt och bekvämt i opposition, men när det blir skarpt läge, så blir det en retur på mp, detta att regera och ta ansvar och får de "populära" glosorna i debatten att rimma med regerandet. S.W