Ulf Kristerssons logik (?) om Alliansen och flyktingpolitiken

Jag blir inte klok på Alliansens logik i flyktingpolitiken. När Centerpartiet berättade att partiet tänkte stödja det rödgröna lagförslaget om att ge unga ensamkommande en ny chans att stanna i Sverige fick Annie Lööf ta emot en skur av skarp kritik från sina allianskamrater. Kritiken riktade inte bara in sig på ställningstagandet i sig, utan också på att Centerpartiet valt att gå sin egen väg i frågan. Detta är självklart också olyckligt för Alliansen. Det är inget att hymla om, sade moderaternas partiledare Ulf Kristersson. Moderaternas gruppledare i riksdagen Tobias Billström fyllde på: Det är klart att det påverkar trovärdigheten i Alliansen.

Men samtidigt som Moderaterna rasar över att Centerpartiet valde att gå sin egen väg så vill Ulf Kristersson själv gärna se en uppgörelse mellan Moderaterna och Socialdemokraterna om flyktingpolitiken, utan att en sådan överenskommelse först förankrats i Alliansen. Det finns sakliga förutsättningar för S och M att göra upp om detta, säger Ulf Kristersson till Dagens Nyheter.

Ulf Kristersson tycker således att det är OK att Moderaterna gör upp med S om hela flyktingpolitiken. Men han tycker inte det är OK att Centerpartiet ger sitt stöd åt ett enda enskilt rödgrönt lagförslag om flyktingpolitiken. Logiken, någon?

Annie Lööf skräder inte orden när hon kommenterar Ulf Kristerssons utspel. Till Sydsvenskan säger hon: Moderaterna kan inte köra sitt eget race. I så fall lämnar man den alliansregering man varit med och bildat.

Jag varken hoppas eller tror på en uppgörelse mellan Socialdemokraterna och Moderaterna i invandringsfrågan före valet. Invandringspolitiken bör behandlas som vilken annan politisk sakfråga som helst. Här finns ideologiska och sakpolitiska skiljelinjer mellan partierna, och dessa skiljelinjer bör synliggöras för väljarna inför valet. Här finns också, vilket statsvetaren Andreas Johansson Heinö betonar - stora skiljelinjer inom respektive parti. Dessa skiljelinjer kan inte trollas bort genom en järnaxel mellan S och M.

Annie Lööf eller Anna Kinberg Batra?

Vem är det som leder Alliansen - Annie Lööf eller Anna Kinberg Batra?

En första fråga som infinner sig är ju om det faktiskt finns en allians, eller om den bara är en läpparnas bekännelse. Visserligen samarbetar allianspartierna aktivt i riksdagen. Men de sakpolitiska skillnaderna mellan dem är stora i flera viktiga frågor, till exempel flyktingpolitiken, synen på Sverigedemokraterna och regeringsfrågan.

Låt oss ändå utgå från att det finns en allians. Sannolikheten är ju trots allt fortfarande stor att de fyra partierna kommer att gå till val tillsammans. Anna Kinberg Batras självklara ställning som oppositionsledare och regeringsbildare om Alliansen vinner valet har ifrågasatts av åtminstone två skäl. För det första eftersom avståndet i väljaropinionen mellan Moderaterna och Centerpartiet har minskat kraftigt - i de senaste mätningarna skiljer det bara några få procentenheter. För det andra eftersom en färsk Ipsos-undersökning visar att en majoritet av alliansväljarna föredrar Annie Lööf framför Anna Kinberg Batra som statsminister.

Annie Lööf och Centerpartiet ligger lika långt till höger som Anna Kinberg Batra och Moderaterna i flera viktiga fördelningsfrågor på den traditionella vänster-högerdimensionen. Däremot representerar Annie Lööf en mer frihetlig-liberal och Anna Kinberg Batra en mer auktoritär position på den GAL/TAN-skala som just nu dominerar den politiska debatten. Det är inte självklart vilken av dessa positioner som är mest fördelaktig när vi kommer till en regeringsbildning.

Min bedömning är att Anna Kinberg Batra fortfarande bör betraktas som oppositionsledaren. Hon företräder det största allianspartiet och hon har heller inte öppet utmanats av Annie Lööf eller av andra alliansrepresentanter. Däremot kan situationen snabbt förändras. Till exempel om Centerpartiet seglar förbi Moderaterna i opinionen, eller om allianssamarbetet spricker upp ytterligare.

Socialdemokraterna torde föredra att gå till val 2018 med Anna Kinberg Batra som alliansledare. Det är enklare att gestalta en vänster-högerkonflikt mellan socialdemokrater och moderater än mellan socialdemokratern och centerpartister. Anna Kinberg Batra är också mindre populär i väljaropinionen och svagare i sina medieframträdanden än vad Annie Lööf är.

Om Alliansen förlorar valet är det svårt att se hur Anna Kinberg Batra skulle kunna sitta kvar. Kanske blir det då som Annie Lööf i praktiken tar över rollen som oppositionsledare.

Moderaterna och den enda vägens politik

Dom säger, det är vägen,
den enda vägen fram.
Men om det här ska kallas framåt,
då ska jag ingenstans.

*

Mikael Wiehes sång "Den enda vägen" från albumet "En sång till modet" (1990) kommer för mig när jag följer Moderaternas omsvängning i flyktingpolitiken. Sångens titel anspelar på ett uttryck som Carl Bildt myntade vid tiden för det borgerliga regeringsinnehavet 1991-1994.

Jag har alltid tyckt väldigt illa om uttrycket "den enda vägen". Dels för att uttrycket gestaltar en deterministisk syn på politiken, en syn jag inte delar. Dels för att jag i grunden är en anti-auktoritär person - om någon säger att man "måste" göra något svarar jag alltid att det inte finns några "måsten". Vi kan alltid välja.

Fredrik Reinfeldts "Öppna era hjärtan"-tal togs emot med klang och jubel av dagens moderata ledarskap. Tvärsäkerheten var stor.

I dag tycks det pågå en tävling inom Moderaterna om vem som kan piska sig själv hårdast i sin självkritik av partiets tidigare ställningstaganden i flyktingpolitiken. (Heder åt Kent Persson och några till som vägrar delta i spektaklet.)

Det är inget fel i att ändra sig. Jag har själv över livet ändrat uppfattning i många viktiga frågor. Men kombinationen av tvära kast och tvärsäkerhet gör mig alltid orolig. Och Moderaternas plötsliga och kraftiga kritik av sin förra partiledare Fredrik Reinfeldts linje i flyktingfrågan är impregnerad av en auktoritär ton och tvärsäkerhet.

Har man sagt Wiehe får man säga Afzelius. Jag slutar denna text i anti-auktoritär anda genom att erbjuda Björn Afzelius fina "Tvivlaren", live i Norrköpings sommarcafé i SVT 1995.