I dag diskuterade S-kongressen de konfessionella friskolorna. Beslutet blev att konfessionella aktörer kan fortsätta att bedriva skolverksamhet. Däremot får konfessionella inslag i anslutning till skoldagen inte arrangeras av skolan. I stället får till exempel eleverna själva, om de så önskar, genomföra sådana. Jag ser inga större problem med det beslutet. Det är bra att elever som vill använda sin religionsfrihet till att på olika sätt uttrycka sin religiösa tro får fortsatt möjlighet att göra detta och kanske nu också inspireras till att ta större eget ansvar.
Sedan är det förstås en annan fråga vad som inryms i uttrycket "religiösa inslag". Får läraren tända adventsljus? Kan Luciatågen fortsätta? Får man sjunga "Den blomstertid nu kommer" i samband med skolavslutningar? Men detta är inga nya frågor, och ska säkert gå att hantera.
Här är mitt anförande i frågan, i lätt redigerad form.
Ordförande, kongressvänner!
Jag är glad att partistyrelsens riktlinjer sammantaget kännetecknas av en strävan efter jämlikhet, öppenhet, mångfald och en sammanhållen kunskapsskola. Det är viktiga ingångsvärden i en socialdemokratisk samhällsvision.
Jag tänkte säga några ord om de konfessionella friskolorna. Debatten om dessa skolor väcker ofta starka känslor, och det blir inte så sällan en debatt präglad av symbolpolitik.
Det finns omkring 10 000 skolor i Sverige. Drygt 60 av dessa 10 000 är konfessionella. En är judisk, drygt 10 muslimska, resten kristna. (OBS. Den judiska skolan i Stockholm är formellt inte en konfessionell skola. U.B.) De allra flesta av dessa skolor är välfungerande. Jag känner inte till några studier som visar att de sammantaget skulle ha större problem än andra skolor. Snarare är väl betygsnivån högre på dessa skolor än på en genomsnittlig skola. De som tror att konfessionella friskolor spelar en viktig roll för segregationen i Sverige har fel. Däremot är vi överens om att religionsutövning i skolan självklart ska vara frivillig.
Vi lever i ett samhälle präglat av religiös mångfald. Staten ska vara sekulär, eller neutral, i förhållande till olika religioner. Det är viktigt att debatten om statens roll i ett samhälle präglat av religiös mångfald inte styrs av religionsfientlighet.
Religion är inget som är bra eller dåligt i sig. Religion kan vara både förtryckande och befriande, beroende på omständigheterna. Det är inte religion utan fundamentalism och sekterism som är fienden. Fundamentalism och sekterism kommer ibland i religiösa kläder, ibland i politiska kläder. Det är lika illa vilket som.
Så låt inte debatten bli ett uttryck för religionsfientlighet. Det är fundamentalism och sekterism vi ska bekämpa, oavsett vilka uttryck de tar sig.
Tack för ordet!
Visar inlägg med etikett Den blomstertid nu kommer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Den blomstertid nu kommer. Visa alla inlägg
2012-06-08
Den blomstertid nu kommer? Om skolavslutningar i kyrkan
Den årliga debatten om skolavslutningar i kyrkan pågår för fullt. Skall skolavslutningar genomföras i kyrkan överhuvudtaget, och i så fall under vilka former?
En del vill både ha kakan och äta upp den. Skolavslutningar skall genomföras i kyrkan för att värna traditionen, för att lokalerna är stämningsskapande och för att de passar så bra för att sjunga "Den blomstertid nu kommer" i. Helst skall samlingarna ledas av en sekulär präst.
Utan att kunna åberopa några data föreställer jag mig att det finns ett starkt folkligt stöd för att skolavslutningar skall kunna genomföras i kyrkan. Samtidigt har enskilda präster och församlingar börjat markera att det är de och inte skolan som skall bestämma utformningen av de skolavslutningar som genomförs i kyrkorummet. Situationen blir ett chicken-race, där båda parter vill att skolavslutningar skall kunna genomföras i kyrkan men där de är oense om formerna. En sida hävdar: Skolavslutningen i kyrkan skall vara sekulär, annars kommer vi inte. En motsatt åsiktsriktning hävdar: Skolavslutningen i kyrkan skall kunna kombineras med religiösa uttryck, annars får ni inte komma.
Min egen inställning är pragmatisk. Staten skall vara sekulär, ett samhälle kan aldrig vara sekulärt. Religionen impregnerar hela vårt samhälle och vår kultur. Som jag skrivit tidigare, den som har beröringsskräck för kyrkorum får svårt att hantera sin vardag. Den "accepterade" sången "Den blomstertid nu kommer" är en psalm som innehåller versrader som "skall oss var dag påminna Guds godhets rikedom. Låt oss den nåd besinna som räcker året om" samt "Min själ, till Herrens ära stäm upp din glädjesång. Han vill oss rikligt nära och fröjda på en gång."
Och vem är det egentligen som gör så att "blommorna blommar" i Idas sommarvisa? Jag har mina aningar.
Kyrkorum är inga allmänna samlingsplatser eller museala utställningsrum, utan heliga platser. Korsen försvinner inte för att lokalerna utnyttjas för sekulära sammanhang. Andligheten finns där, precis som på så många andra ställen i samhället. Så är det och annorlunda kan det inte vara.
Jag ser inga problem med att skolavslutningar genomförs i kyrkorum. Avslutningen skall inte ske inom ramen för en gudstjänst, men man kan inte heller begära att en präst skall låtsas bort sin övertygelse och tro. Balansgången ställer krav på präster och lärare men är i praktiken inte särskilt svår att hantera.
En del vill både ha kakan och äta upp den. Skolavslutningar skall genomföras i kyrkan för att värna traditionen, för att lokalerna är stämningsskapande och för att de passar så bra för att sjunga "Den blomstertid nu kommer" i. Helst skall samlingarna ledas av en sekulär präst.
Utan att kunna åberopa några data föreställer jag mig att det finns ett starkt folkligt stöd för att skolavslutningar skall kunna genomföras i kyrkan. Samtidigt har enskilda präster och församlingar börjat markera att det är de och inte skolan som skall bestämma utformningen av de skolavslutningar som genomförs i kyrkorummet. Situationen blir ett chicken-race, där båda parter vill att skolavslutningar skall kunna genomföras i kyrkan men där de är oense om formerna. En sida hävdar: Skolavslutningen i kyrkan skall vara sekulär, annars kommer vi inte. En motsatt åsiktsriktning hävdar: Skolavslutningen i kyrkan skall kunna kombineras med religiösa uttryck, annars får ni inte komma.
Min egen inställning är pragmatisk. Staten skall vara sekulär, ett samhälle kan aldrig vara sekulärt. Religionen impregnerar hela vårt samhälle och vår kultur. Som jag skrivit tidigare, den som har beröringsskräck för kyrkorum får svårt att hantera sin vardag. Den "accepterade" sången "Den blomstertid nu kommer" är en psalm som innehåller versrader som "skall oss var dag påminna Guds godhets rikedom. Låt oss den nåd besinna som räcker året om" samt "Min själ, till Herrens ära stäm upp din glädjesång. Han vill oss rikligt nära och fröjda på en gång."
Och vem är det egentligen som gör så att "blommorna blommar" i Idas sommarvisa? Jag har mina aningar.
Kyrkorum är inga allmänna samlingsplatser eller museala utställningsrum, utan heliga platser. Korsen försvinner inte för att lokalerna utnyttjas för sekulära sammanhang. Andligheten finns där, precis som på så många andra ställen i samhället. Så är det och annorlunda kan det inte vara.
Jag ser inga problem med att skolavslutningar genomförs i kyrkorum. Avslutningen skall inte ske inom ramen för en gudstjänst, men man kan inte heller begära att en präst skall låtsas bort sin övertygelse och tro. Balansgången ställer krav på präster och lärare men är i praktiken inte särskilt svår att hantera.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)