Debatt med Christer Sturmark om skolavslutning i kyrkan

Min bloggpost om skolavslutningar i kyrkan har på en del håll väckt starka känslor. En som reagerat är ordföranden för förbundet Humanisterna Christer Sturmark. I 24 korta inlägg (tweets) på twitter kommenterar han min text och söker diskussion i sakfrågan. Det är bra. Men för att underlätta för läsaren och för att inte tynga flödet för dem av mina följare på twitter som inte är så intresserad av saken väljer jag att i stället samla ihop Christer Sturmarks inlägg nedan och därefter ge ett samlat svar.

Jag har gjort en del språkliga korrigeringar i Sturmarks inlägg för att binda ihop dem till en helhet och underlätta läsningen. Först följer Sturmarks inledande twitterinlägg, därefter mitt twittersvar, därefter Sturmarks följande twitterinlägg och därefter mitt utvecklade och sammanhållna svar. Sturmark är naturligtvis välkommen att svara igen, i former han finner lämpliga.

Sturmark på twitter I: Ulf , tillbaka till huvudfrågan, du skriver "Jag ser inga problem med att skolavslutningar genomförs i kyrkorum" . Det är här jag menar att du (i din text för att vara tydlig) inte ser förbi din tro. Du ser inga problem med att avslutning leds av präst. Men de som har obehagliga och negativa associationer till religiösa ledare, tex de som vuxit upp tex pingst och farit illa de är nu också föräldrar och har barn som ska gå på avslutning. För dem är det bara obehagligt med en präst som ledare av ceremonin. Jag har mött många som på ett mycket smärtsamt sätt lämnat en kristen frikyrklig uppväxt. Du tycks inte alls se dem (i din text). Varför kan då inte skolavslutningar få vara icke-religiösa? Varför kan då inte prästen få ledigt denna dag, som jag skrev i Aftonbladet.

Jag på twitter: Min linje: Antingen hålls skolavslutning inte i kyrkan - då är den sekulär. Eller så hålls den i kyrkan - då kan den inte vara sekulär. Med din linje skulle kors, altartavlor, psalmböcker etc behöva täckas över för att inte oroa vuxna som plågas av uppväxtminnen.

Sturmark på twitter II: Det förvånar mig att du raljerar så över vuxna som farit illa av en religiöst förtryckande uppväxt. Där inte symbolerna som stör dem, det är det prästerliga ledarskapet och den kommunicerade ideologin. Du måste kunna förstå, även om du själv är troende, att den kristna ideologin inte är sympatisk för alla. Många förknippar den med förtryck, skuld- och skamkänslor. Det borde inte behöva ingå i en skolavslutning och i många små kommuner finns inte några andra lokaler att tillgå. Varför tycker du inte att kyrkan kan upplåta kyrkorna? Det är väl knappast för mycket begärt, när vi skattebetalare tillskjuter hundratals miljoner till de gamla kyrkorna? Alltså även vi som inte är medlemmar, pga gemensamt kulturarv. Jag tycker din linje känns småsnål och småaktig (än en gång, jag talar om det du skriver, inte dig som person).

Mitt svar här på bloggen: Sturmark driver två teser. För det första: Präster skall inte medverka vid skolavslutningen, eftersom deras närvaro skulle vara besvärande för de föräldrar vilka som barn farit illa och har obehagliga och negativa associationer till religiösa ledare. För det andra: Skattebetalarna bidrar med ekonomiskt stöd till bevarandet av det kyrkliga kulturarvet. Därför borde kyrkorna också kunna acceptera att lokalerna utnyttjas i strikt sekulära sammanhang.

Jag är väl medveten om att det finns många barn som farit illa genom att deras föräldrar försökt påtvinga den en kristen/judisk/islamsk etc tro eller en livsstil som varit skadlig för barnens utveckling och växande som människa. På samma sätt finns det många barn som farit illa genom att deras föräldrar försökt påtvinga dem en ateistisk tro eller hånat barnen för t ex deras kristna tro och livsstil. Motsvarande gäller naturligtvis för politiska uppfattningar av olika slag. Fienden är inte religiös tro eller ateism eller någon politisk uppfattning i sig. Fienden är fundamentalism, oavsett om fundamentalismen kommer i religiös eller ateistisk eller politisk dräkt.

Om gruppen vuxna människor som farit så illa att de har "obehagliga och negativa associationer till religiösa ledare" är så stor att det därför är rimligt att förbjuda präster att medverka vid skolavslutningar är förstås en bedömningsfråga. Ur mitt perspektiv är en sådan åtgärd inte ett funktionellt sätt att angripa problemet och stötta dessa människor. Jag ser heller inte det rimliga i att dessa människor skulle ha så svårt att möta just den enskilde prästen, men samtidigt obekymrat kunna röra sig i en miljö fylld av kors, altartavlor och religiösa symboler. Frågan är mer komplex än så.

Kyrkan har av hävd en mycket öppen och inbjudande attityd till nyttjandet av kyrkorummen. Men det är klart att det är kyrkan som i sista hand har ansvaret för den verksamhet som bedrivs i lokalerna. Om Christer Sturmark är missnöjd med det förhållandet får han verka politiskt för att ändra lagen så att staten inte längre ger något stöd till det kyrkliga kulturarvet. Jag tror han har en besvärlig uppförsbacke i den frågan.

Den blomstertid nu kommer? Om skolavslutningar i kyrkan

Den årliga debatten om skolavslutningar i kyrkan pågår för fullt. Skall skolavslutningar genomföras i kyrkan överhuvudtaget, och i så fall under vilka former?

En del vill både ha kakan och äta upp den. Skolavslutningar skall genomföras i kyrkan för att värna traditionen, för att lokalerna är stämningsskapande och för att de passar så bra för att sjunga "Den blomstertid nu kommer" i. Helst skall samlingarna ledas av en sekulär präst.

Utan att kunna åberopa några data föreställer jag mig att det finns ett starkt folkligt stöd för att skolavslutningar skall kunna genomföras i kyrkan. Samtidigt har enskilda präster och församlingar börjat markera att det är de och inte skolan som skall bestämma utformningen av de skolavslutningar som genomförs i kyrkorummet. Situationen blir ett chicken-race, där båda parter vill att skolavslutningar skall kunna genomföras i kyrkan men där de är oense om formerna. En sida hävdar: Skolavslutningen i kyrkan skall vara sekulär, annars kommer vi inte. En motsatt åsiktsriktning hävdar: Skolavslutningen i kyrkan skall kunna kombineras med religiösa uttryck, annars får ni inte komma.

Min egen inställning är pragmatisk. Staten skall vara sekulär, ett samhälle kan aldrig vara sekulärt. Religionen impregnerar hela vårt samhälle och vår kultur. Som jag skrivit tidigare, den som har beröringsskräck för kyrkorum får svårt att hantera sin vardag. Den "accepterade" sången "Den blomstertid nu kommer" är en psalm som innehåller versrader som "skall oss var dag påminna Guds godhets rikedom. Låt oss den nåd besinna som räcker året om" samt "Min själ, till Herrens ära stäm upp din glädjesång. Han vill oss rikligt nära och fröjda på en gång."

Och vem är det egentligen som gör så att "blommorna blommar" i Idas sommarvisa? Jag har mina aningar.

Kyrkorum är inga allmänna samlingsplatser eller museala utställningsrum, utan heliga platser. Korsen försvinner inte för att lokalerna utnyttjas för sekulära sammanhang. Andligheten finns där, precis som på så många andra ställen i samhället. Så är det och annorlunda kan det inte vara.

Jag ser inga problem med att skolavslutningar genomförs i kyrkorum. Avslutningen skall inte ske inom ramen för en gudstjänst, men man kan inte heller begära att en präst skall låtsas bort sin övertygelse och tro. Balansgången ställer krav på präster och lärare men är i praktiken inte särskilt svår att hantera.