Det är Jimmie Åkesson som är ett "främmande monument"

Nej, Jimmie Åkesson är ingen demokrat om nu någon trodde det. 

I sitt tal på SD:s landsdagar idag förespråkade Jimmie Åkesson ett "omedelbart totalstopp" för byggandet av moskéer i Sverige. Han vill dessutom också riva minareter och avlägsna alla kupoler och halvmånar ur stadsbilden. Han öppnade även för möjligheten att riva befintliga moskéer.

I dag är det moskéer som Åkesson vill riva eller förbjuda att de byggs. Vilka gudstjänstlokaler står på tur härnäst, eftersom de inte är tillräckligt "svenska"? Synagogorna? SD har ju länge haft problem med frågan om judar är eller kan vara svenskar.

I ett inlägg på X (tidigare Twitter) skriver Johan Pehrson att det är osvenskt att vilja konfiskera och riva moskéer. OK. Men är det i så fall inte också osvenskt att samarbeta med partier som vill konfiskera och riva moskéer? 

I dessa besvärliga tider har regeringen gjort sig beroende av och inlett ett nära samarbete med ett parti som vill förbjuda bygget av moskéer i Sverige. Förstår Ulf Kristersson hur detta uppfattas i stora delar av vår omvärld?

Religionsfrihet är en viktig del av demokratin. Men religionsfrihet är inget för Jimmie Åkesson eller för SD. Jimmie Åkesson beskriver moskéer som ett "främmande monument" i Sverige. För mig är det Jimmie Åkesson som är ett "främmande monument".

Olycksbådande samverkan mellan M och SD

I dag blev det känt att Skurups kommun arbetsbefriat Prästamosseskolans rektor Mattias Liedholm och spärrat hans mejlkonto. Mattias Liedholm har varit öppet kritisk mot det förbud att bära slöja i skolan som på Sverigedemokraternas initiativ - och med stöd av Moderaterna och det lokala Skurupspartiet - klubbades igenom i kommunfullmäktige i slutet av förra året. Liedholm lutar sig mot Skolverket som menar att ett slöjförbud bryter mot  religions- och yttrandefriheten såsom de regleras i Europakonventionen och Regeringsformen, och även mot den svenska diskrimineringslagen.

Mattias Liedholm har under många år varit politiskt aktiv moderat. Han har nu begärt utträde ur Moderaterna eftersom partiet tillåter lokala moderata företrädare att driva "icke-frihetlig politik". Efter sin kritik mot slöjförbudet har utsatts för en ström av hat och hot - inklusive mordhot.

Vi vet inte idag på vilka grunder som moderatledda Skurups kommun arbetsbefriat Mattias Liedholm. Men som Per Svensson skriver i Dagens Nyheter: Åtgärden mot Mattias Liedholm överensstämmer väl med ett allt tydligare mönster i de sydsvenska kommuner där Sverigedemokraterna fått ett avgörande inflytande. Tjänstemän som inte känner sig hemma i det nya klimatet flyr eller stöts bort. Kulturchefen i Sölvesborg gav upp i höstas. I Hörby har över två dussin chefer lämnat den SD-styrda kommunen.

Moderaterna borde höja blicken och se konsekvenserna av sitt samarbete på lokal nivå med  Sverigedemokraterna. Om Moderaterna i Skåne inte själva förmår göra detta borde partiledningen hjälpa dem på traven. Men Ulf Kristersson duckar. Det är både tråkigt i sak och olycksbådande.

M borde låta människor klä sig som de vill

Tidigare i dag öppnade moderaternas vice ordförande Elisabeth Svantesson för ett förbud mot att bära ett kors eller en davidsstjärna om halsen i skolan. Jag ser inget problem med att man gör en bred utredning där den frågan också belyses, sade hon till Aftonbladet. Idén är horribel. Ska judiska barn inte få bära en davidsstjärna i svensk skola? Ska kors bannlysas från våra offentliga rum? Och hur gör vi med svenska flaggan - kanske är det bäst att vi tar bort den också?

Förlåt att jag raljerar. Jag försöker låta bli. Men Elisabeth Svantessons kommentar var så ogenomtänkt och så ängslig att jag inte lyckades. Utspelet hade sin grund i moderaternas krav på att utreda frågan om förbud för elever att bära slöja/huvudduk i skolan. Och följdfrågan blir - om muslimska barn inte får bära ett sådant plagg, varför skulle då judiska barn få bära davidsstjärna och kristna barn få bära ett kors?

Visst kan bärande av slöja/huvudduk ibland vara ett uttryck för ett patriarkalt förtryck. Men bärande av slöja/huvudduk sker också frivilligt, som ett uttryck för en kulturell eller religiös tillhörighet - på samma sätt som bärande av en davidsstjärna eller ett kors. Att förbjuda kvinnor och flickor att bära slöja/huvudduk blir att reducera dessa människor till viljelösa offer.

Jag ser att Elisabeths Svantesson nu backat från sina uttalanden. Det är bra. Det är möjligt att hon menade något helt annat än det som citerades i Aftonbladet. Men intermezzot visar var man lätt hamnar när man vill förbjuda människor att bära en viss typ av kläder.

Min grundprincip är väldigt enkel. Varje kvinna ska få klä sig som hon vill. Vill en kvinna bära slöja/huvudduk ska hon få göra det. Vill hon inte bära slöja/huvudduk ska ingen kunna tvinga henne att göra det.

Läs gärna Eli Göndörs text om saken i Smedjan.

Låt Noha Berhan få fortsätta att spela basket!

Svenska Basketbollförbundet (SBBF) förbjöd nyligen 18-åriga Noha Berhan att spela basket i hijab. Noha Behran tvingas därför sitta och titta på när hennes lagkamrater i Huddinge spelar basket på elitnivå i basketettan. Förbundsordförande Mats Carlsson motiverar beslutet med att förbundet bara "följer regelboken" och att om man ska vara med i det Internationella Basketbollförbundet (FIBA) "så följer man deras regler och deras regelbok".

Men så enkelt är det inte. Svenska Basketbollförbundet kan inte gömma sig bakom det internationella förbundets regelverk för att själva slippa ta ansvar. Som Stefan Alvén, advokat och Noha Berhans ombud, i dag skriver på DN Debatt så står beslutet i strid mot Riksidrottsförbundets stadgar om att alla som vill vara med i en idrottsförening ska känna sig välkomna, oavsett nationalitet, etniskt ursprung, religion, ålder, kön eller sexuell läggning. Sverige är också bundet av Europakonventionen, som stadgar att religionsfriheten endast får inskränkas i den omfattning det är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle och om inskränkningen är proportionell till sitt syfte. Men så tycks uppenbarligen inte vara fallet här.

Förbudet har motiverats av säkerhetsskäl, till exempel att en sjal skulle vara fäst med säkerhetsnålar, spännen eller vara hårt åtdragen i halsen. Men, som Stefan Alvén påpekar, finns det i dag välutvecklade "idrotts-hijab" i stretchmaterial och utan fästanordningar. Därför går det inte längre att åberopa säkerhetsskäl som grund för ett hijab-förbud och därför, skriver Stefan Alvén, blir förbudet en oproportionell och lagstridig inskränkning av den svenska grundlagsskyddade religionsfriheten. Inom andra stora, fysiska idrotter som fotboll, handboll och rugby finns det heller inte något hijab-förbud.

Jag är överhuvudtaget trött på att kvinnor inte ska få klä sig som de vill - och det gäller naturligtvis också idrottskvinnor. Det är bara några år sedan som Internationella Volleybollförbundet (FIVB) ändrade sitt regelverk så att kvinnliga spelare fick spela i shorts, och inte som tidigare i baddräkt eller bikini.

Svenska Basketbollförbundet bör därför, i väntan på att regelverket ändras, ge Noha Berhan dispens så att hon kan fortsätta spela basket. Det är bra för Noha Berhan, det är bra för svensk idrott, det är bra för integrationen, det är bra för religionsfriheten och det är bra för Sverige. Har Internationella Basketbollförbundet synpunkter på detta, så får de ta det med Europadomstolen.

Noha Berhan har tagit initiativ till en petition för att ändra reglerna så att det ska bli möjligt att spela basket i hijab. Hittills har 130 000 personer skrivit på petitionen. Gör det du också!

Om religionsfrihet och manlig omskärelse

Det pågår en debatt om huruvida omskärelse av små pojkar bör förbjudas i svensk lag. Bland dem som vill förbjuda omskärelsen märks inte oväntat Humanisternas ordförande Christer Sturmark men även tidigare folkpartiledaren Bengt Westerberg. I en artikel i DN den 18/11 skrädde de inte orden: Om regeringen på allvar ämnar stärka arbetet för mänskliga rättigheter i Sverige så måste omskärelse av pojkar förbjudas. (...) När uppskattningsvis 3 000 pojkkroppar årligen blir religiöst stympade i Sverige saknar vi fog att kalla vårt engagemang för mänskliga rättigheter något annat än halvhjärtat.

Jag får inte så lite ont i magen när jag läser Christer Sturmarks och Bengt Westerbergs formuleringar. Omskärelse "måste" förbjudas om regeringen vill stärka arbetet för mänskliga rättigheter, skriver de. Måste? Ord som "måste" skall man inte slänga omkring sig hur som helst. Inget land i världen har så vitt jag vet förbjudit omskärelse av små pojkar. Påståendet att den svenska regeringen "måste" göra just detta för att stärka arbetet för mänskliga rättigheter överhuvudtaget är så orimligt att argumentationen inte går att ta på allvar - oavsett vad man tycker i själva sakfrågan.

Genom att kalla omskärelse av pojkar för en "religiös stympning" bidrar Christer Sturmark och Bengt Westerberg också till att relativisera den könsstympning som unga kvinnor ibland utsätts för.

I en debatt i ämnet i Studio Ett idag möttes Lars Dencik och Bengt Westerberg. Jag tycker att det var ett tillfälle i debatten där Westerberg synliggjorde sin totala oförmåga att förstå religion som fenomen. Westerberg påstod att judiska föräldrar lät omskära sina pojkar av "egoistiska skäl". Men så är det ju inte. Omskärelsen genomförs inte för föräldrarnas skull, utan för barnets skull. Om man inte förstår det så förstår man inte frågans djup. Sedan kan man hävda att omskärelsen är ett uttryck för en missriktad omsorg om barnet, men det är en helt annan sak.

Westerberg står för en atomistisk människosyn, där varje människa är en ö. Därför kan han heller inte förstå att omskärelsen för de flesta judar är ett uttryck för en gemensamhetskultur, ett upptagande i en gemenskap från vilken det vore orättfärdigt att utestänga barnet. Motsvarande resonemang gäller förstås omskärelse inom Islam.

Om det visat sig att omskärelse skapat men eller obehag för den enskilde, som barn eller i vuxen ålder, vore det förstås en helt annan sak. Men det finns inga starka tecken på att så är fallet. Därför blir jämförelserna med t ex könsstympning av kvinnor så groteska.

Det är ett bekymmer att Bengt Westerberg, som fått regeringens uppdrag att utreda åtgärder för att motverka intolerans och främlingsfientlighet i Sverige, vill införa en lagstiftning där Sverige blir det enda landet i världen som på detta sätt gör det omöjligt för judar att utöva sin kultur och/eller religion.

Jag har tidigare formulerat mig i frågan här. Läs gärna också Andreas Johansson Heinös kloka ord i frågan här.