Låt Noha Berhan få fortsätta att spela basket!

Svenska Basketbollförbundet (SBBF) förbjöd nyligen 18-åriga Noha Berhan att spela basket i hijab. Noha Behran tvingas därför sitta och titta på när hennes lagkamrater i Huddinge spelar basket på elitnivå i basketettan. Förbundsordförande Mats Carlsson motiverar beslutet med att förbundet bara "följer regelboken" och att om man ska vara med i det Internationella Basketbollförbundet (FIBA) "så följer man deras regler och deras regelbok".

Men så enkelt är det inte. Svenska Basketbollförbundet kan inte gömma sig bakom det internationella förbundets regelverk för att själva slippa ta ansvar. Som Stefan Alvén, advokat och Noha Berhans ombud, i dag skriver på DN Debatt så står beslutet i strid mot Riksidrottsförbundets stadgar om att alla som vill vara med i en idrottsförening ska känna sig välkomna, oavsett nationalitet, etniskt ursprung, religion, ålder, kön eller sexuell läggning. Sverige är också bundet av Europakonventionen, som stadgar att religionsfriheten endast får inskränkas i den omfattning det är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle och om inskränkningen är proportionell till sitt syfte. Men så tycks uppenbarligen inte vara fallet här.

Förbudet har motiverats av säkerhetsskäl, till exempel att en sjal skulle vara fäst med säkerhetsnålar, spännen eller vara hårt åtdragen i halsen. Men, som Stefan Alvén påpekar, finns det i dag välutvecklade "idrotts-hijab" i stretchmaterial och utan fästanordningar. Därför går det inte längre att åberopa säkerhetsskäl som grund för ett hijab-förbud och därför, skriver Stefan Alvén, blir förbudet en oproportionell och lagstridig inskränkning av den svenska grundlagsskyddade religionsfriheten. Inom andra stora, fysiska idrotter som fotboll, handboll och rugby finns det heller inte något hijab-förbud.

Jag är överhuvudtaget trött på att kvinnor inte ska få klä sig som de vill - och det gäller naturligtvis också idrottskvinnor. Det är bara några år sedan som Internationella Volleybollförbundet (FIVB) ändrade sitt regelverk så att kvinnliga spelare fick spela i shorts, och inte som tidigare i baddräkt eller bikini.

Svenska Basketbollförbundet bör därför, i väntan på att regelverket ändras, ge Noha Berhan dispens så att hon kan fortsätta spela basket. Det är bra för Noha Berhan, det är bra för svensk idrott, det är bra för integrationen, det är bra för religionsfriheten och det är bra för Sverige. Har Internationella Basketbollförbundet synpunkter på detta, så får de ta det med Europadomstolen.

Noha Berhan har tagit initiativ till en petition för att ändra reglerna så att det ska bli möjligt att spela basket i hijab. Hittills har 130 000 personer skrivit på petitionen. Gör det du också!

"Jag klipper alla, men inte hundar." Om islamofobi och främlingsfientlighet.

Jag har haft förmånen att få tillbringa ett par fina höstdagar i Oslo. Till frukosten i morse läste jag en artikel i Aftenposten som väckte flera tankar.

Den 12 september i år dömdes hårfrisörskan Merete Hodne till 15 000 norska kronor i böter för olaga diskriminering, då hon i sin frisersalong vägrat betjäna en kund som bar hijab. Igår möttes Merete Hodne och kunden Malika Bayan i en debatt om händelsen, arrangerad av Debattforum Larvik.

Merete Hodne ångrar inte att hon vägrade klippa Malika Bayan. "Jeg kommer heller inte att ta emot kunder med nazist-symboler eller Ku Klux Klan-kläder", sa Merete Hodne under debatten. Hodne tänker emellertid inte att ta bort skylten i frisersalongen som intygar att hon klipper alla. "Jag klipper alla, men inte hundar", förklarade hon. "Liknar du oss vid hundar", frågade Malika Bayan. "Ja, kanske det", blev Merete Hodnes svar.

Merete Hodne vill förbjuda islam och hon uppmanar folk att läsa Fjordman, den norske bloggaren som var en ideologisk förebild för massmördaren och terroristen Anders Behring Breivik. Hodne betraktar hijaben som en totalitär politisk symbol som antyder att hon och andra icke-muslimer kommer att dödas. Malika Bayan svarade: "Vi måste arbeta tillsammans för att stoppa den extremism och terrorism som du är rädd för. Du finner den inom kristendomen och ateismen också."

*

Merete Hodnes uttalanden hade knappas varit politiskt möjliga i Sverige. Att vilja förbjuda en världsreligion innebär att vilja upphäva religionsfriheten. Att likna hijabbärande muslimska kvinnor vid hundar innebär sannolikt hets mot folkgrupp eller något motsvarande lagbrott. Sverige och Norge skiljer sig åt.

Men världen är inte enkel. Det är i Sverige som vi har ett riksdagsparti med ursprung i nazistorienterade miljöer och vars företrädare på olika nivåer vräker ur sig rasistiska och antisemitiska påtåenden. Norska Fremskrittspartiet vill knappast ta i Sverigedemokraterna ens med tång. Så Sverige är inte nödvändigtvis bättre, me rasismen och främlingsfientligheten tar sig olika uttryck.

Jag tycker det var modig av Malika Bayan att öppet möta den person som diskriminerat henne. Må hennes mod inspirera oss alla att kamp mot rasism och främlingsfientlighet - i Norge och i Sverige.

Om besattheten av att kontrollera kvinnans kläder och kropp

Jag har tidigare - tillsammans med Sarah Delshad - uppmärksammat att debatten om islam och kvinnor ofta fixerar sig vid kvinnans kropp och kläder - bärandet av hijab, badkläder, badhusens öppettider samt hälsning med hand eller inte. Min avsikt är inte att återuppta debatten om hijab som ett uttryck för patriarkalt förtryck eller som ett uttryck för varje kvinnas rätt att klä sig som hon vill - jag har redan tidigare formulerat mig i frågan.

Men genom att följa Classic Pics (@ClassicPixs) på Twitter påminns jag om att besattheten av att kontrollera kvinnans kläder och kropp inte är något som enbart hör religionen eller islamistiska sedlighetspoliser till.

 Bilden föreställer en polis på West Palm Beach som någon gång på 1920-talet kontrollerar längden på en kvinnas baddräkt. På bilden nedan gör en civil strandpolis samma sak - 6 inch ovanför knät påstås ha varit den godkända längden.

Ständigt detta mätande och förtingligande. Ständigt dessa patriarkala maktstrukturer som i olika tider och i olika gestaltningar gör anspråk på att begränsa kvinnans rätt att klä sig som hon vill.

Noterar att jag under de senaste åren blivit alltmer feministisk. Undrar lite över om det beror på den insikt som följer av livets erfarenheter eller om det är något i tidsandan som skaver.

Striden om slöjan. Därför är hijabuppropet värt att stödja

I dag genomförs en manifestation till stöd för muslimska kvinnors rätt till säkerhet och religionsfrihet, det så kallade hijabuppropet. Bakgrunden till  manifestationen är att en höggravid trebarnsmamma i fredags kväll misshandlades i Farsta utanför Stockholm. Kvinnan bar slöja och en främmande man påstås ha rusat fram och börja dra i hennes kläder samtidigt som han skrek att ”såna som du ska inte vara här”. Därefter dunkade han kvinnans huvud mot en bil så hårt att hon förlorade medvetandet.

Manifestationen manar människor att under en dag beslöja sig i syfte att visa solidaritet med alla muslimska kvinnor som utsätts för trakasserier och våld. Sociala medier, särskilt twitter, svämmar i dag över av kända och okända människor - främst kvinnor - som låtit fotografera sig iklädd slöja. Andra medier följer upp, och så här lång är manifestationen en succé.

Men manifestationen har också mött kritik, och då inte bara från extremhögern som utnyttjar tillfället till att lufta sitt islamhat. Så skriver till exempel Sara Yazdanfar, ledamot av SSU:s förbundsstyrelse, på SVT Debatt att kampanjen bidrar till att exotifiera muslimer. Många av de människor som idag välvilligt beslöjar sig, skriver Yazdanfar, bortser från att slöjan fyller en religiös funktion och i stället reducerar den till en huvudbonad som kan tas av och sättas på för att manifestera välvillighet. Och till Aftonbladet säger Hanna Gadban, feministisk muslimsk debattör, att kampanjen bidrar till att stärka männens makt över kvinnan eftersom slöjan är ett uttryck för förtryck, ett klädesplagg som de allra flesta kvinnor inte bär utan påtryckningar.

Slöjan väcker alltid känslor. Den kan ses som ett uttryck för religionsfrihet, mångkultur och kvinnors rätt att klä sig som de vill. Den kan också ses som ett uttryck för förtryck och patriarkat.

Själv är jag trygg i mitt stöd för kampanjen. Även om slöjan också kan ses som ett uttryck för kvinnans underordning måste alla de muslimska kvinnor som inte tycker så utan vill bära slöja ha självklar rätt att göra detta. Den rätten måste försvaras, både mot högerextremism och mot vardagsrasism. Att ta avstånd från kampanjen innebär att man överlämnar tolkningsprivilegiet till mörkermännen. Lika väl som vi vill slita den svenska fanan ur rasisternas och de främlingsfientligas händer vill vi också slåss för att muslimska kvinnor - liksom alla kvinnor - skall få klä sig som de vill utan att trakasseras. I slöja eller utan slöja.

Jag tycker också att Sara Yazdanfar väljer fel strid när hon går till angrepp mot de icke-muslimska kvinnor som deltar i manifestationen. Exotifiering av muslimer uppstår väl just om icke-muslimska kvinnor inte skulle kunna delta i en manifestation av detta slag just för att de är icke-muslimer.

Följ gärna uppropet på twitter. Hashtag #hijabuppropet