Så är då Göteborg Film Festival 2023 invigd. Under den kommande veckan presenterar jag här på bloggen kortare analyser och reflektioner kring några av festivalens olika programpunkter. Häng gärna med!
Igår hörde jag kulturminister Parisa Liljestrands (M) öppningstal för Filmpolitiskt toppmöte 2023 som genomförs i samband med festivalen. Ministerns tal var helt och rent. Principen om konstens frihet och att politiken ska upprätthålla en armlängds avstånd till kulturen betonades med eftertryck. Vackert så. Men när moderatorn Karin Hübinette efter talet ställde skarpa frågor om huruvida de filmpolitiska målen "jämställdhet" och "mångfald" ska vara kvar blev ministerns svar svävande. Sverigedemokraterna vill avskaffa dessa mål och här, när det brände till, blev det uppenbart att ministerns talepunkter inte räckte till.
Jag vet inte om kulturminister Parisa Liljestrand hade möjlighet att se Abbe Hassans långfilmsdebut Exodus som invigde festivalen. Jag hoppas att hon såg den, med tanke på att filmen gestaltar tillvaron för alla de människor på flykt i Europa som ministerns parti vill stänga ute från Sverige. Filmen handlar om den 12-åriga flickan Amal som under sin flykt från Syrien kommer bort från sin familj och i stället stöter ihop med flyktingsmugglaren Sam. Filmen utvecklar sig till en slags roadmovie där det udda paret i en ödesbestämd gemenskap försöker ta sig genom Europa, från Turkiet till Sverige.
Filmen spelar starkt på känslorna. Många tårar fälldes i den fullsatta Draken-salongen, även om filmen konsekvent knöt samman huvudpersonernas svårigheter med hopp och framtidstro. Filmen blev aldrig moraliserande och karaktärerna hann aldrig stelna. Ashraf Barhoum och Jwan Alqatami var utmärkta i sitt nedtonade spel. Jag hoppas filmen får en stor publik när den har biopremiär i mars. Den borde vara obligatorisk visning för alla dem som 2015 hävdade att det var Sverige som behövde en "flyktingpaus" eller ett "andrum".
Socialdemokraternas kulturpolitiska talesperson Lawen Redar presenterade under dagen Socialdemokraternas krav på en ny utredning om åtgärder för att stärka svensk film. Det tycker jag är en idé, och jag tror det går att få bred politisk enighet om att tillsätta en sådan. Den viktiga frågan blir förstås utredningsdirektiven. Det finns flera problem för svensk film i dag - minskande biografbesök, minskad publik för svenska filmer, ökad konkurrens för biograferna genom streamingtjänster, otillräckliga resurser för främjande av svensk filmproduktion etc.
Själv uppmärksammade jag i en artikel på DN Kultur hur Sverigedemokraterna i riksdagen driver en linje som går på tvärs mot idén om armslängds avstånd mellan politiken och kulturen:
Ur ett demokratiperspektiv är det noterbart hur Sverigedemokraterna säger sig vara emot politisering av film och filmkultur, men ändå själva ägnar sig åt att politisera olika företeelser. Allt som finansieras med skattepengar anser partiet att man inte bara har en rätt utan också en skyldighet att ha politiska synpunkter på – från Luciatågens utformning till vilka språk som ska godkännas för textning av svenska filmer.
Värden med bred och stark förankring i det svenska samhället, som till exempel jämställdhet och mångfald, blir för Sverigedemokraterna ett uttryck för politisering. Vilka fler värden är det som Sverigedemokraterna i nästa steg kanske anser vara uttryck för politisering av diffusa vänsterkrafter? Jämlikhet? Kulturens frihet? Eller den liberala demokratin i sin helhet?
En arm förefaller i Sverigedemokraternas tappning vara väldigt kort. Kanske som toppen på ett auktoritärt pekfinger.
Läs också gärna Hynek Pallas text i ämnet.
I morgon ser jag Kungen, en dokumentär av Karin af Klintberg.
3 kommentarer:
Om Jämlikhet / jämställdhet
Jämlikhet är en grundläggande princip, tex jämlikhet inför lagen.
Att alla människor oberoende av politisk, social eller ekonomisk bakgrund behandlas på samma sätt i liknande situationen.
Detta att alla är lika mycket "värda" är en luring.
Titta på löneskillnaden mellan en städare, valutahandlare och ett fotbollsproffs, så inses att värde är svårt, vilket sorts värde? och vad går gränsen mot värderingar?
I sjukvården prioriteras den med större
överlevandschans framför den med lägre - om man måste prioritera, vilket sjukvården
gör i parti och minut.
Jämställdhet (en underordning av jämlikhet) är knepigare.
Grundbetydelsen är politisk
- att män och kvinnor ska ha lika förutsättningar,
inkl rättigheter, vilket är smärtsamt tydligt i Talibansernas Afganistan.
Jämställdhet är alltså fundamentalt i en liberal demokrati, och alla i
Sverige är väl inte medvetna om att döttrar i familjer med dubbla medborgarskap
inte alltid är jämställda, inte ens vid arvskiften. För att inte tala om när
döttrar blir bortgifta inom släkten.
Att ingetdera könet diskrimineras,
innebär lika förutsättningar (men inte lika utfall) mellan könen.
Jämsställhet hänger samman med diskriminering.
Vid tex anställningar, så väljs en massa människor bort,
av sakliga och osakliga skäl.
Diskriminering innebär att utsätta en individ eller en grupp
för orättvis behandling på grund av tillhörighet.
Kaka söker maka-principen.
Diskriminering sker framför ögonen på oss var dag.
Åklagare är numera över 60% kvinnor, domare under 50 år har krupit över 50% och
kommer inom några år vara 60% kvinnor. Dvs utfallet inom många arbeten
som representerar makt är helt enkelt redan över jämvikt. Grabbarna klarar
inte konkurrensen, och förefaller i lite för hög grad falla, och ägna sig åt ofog.
Problemet med viss kultur är att den är dubbelt
- icke kommersiell kultur, som tex pretantiös smalfilm för en smal grupp
- kommersiell kultur, där pengarna flödar.
När det är som fotboll/hockey, dvs kommersiellt, är det en annan femma.
Andra premisser.
Manliga fotbollsspelare tjänar mångdubbelt mer än kvinnliga.
Inom film/teater är det nog jämlikt med löner.
Jämställt är nog kulturen den sista branch som kommer bli, då hela dess grund
förefaller bygga på stereotyper och en massa gubbar i topp som styr.
Ruben går tex som en slåttermaskin med en kräkodilfilm,
ett tecken i tiden. Den sista film jag själv gillade
som slog internationellt var "My life as a dog" - som hade ett bra budskap,
ett perspektiv underifrån (ett fattigt föräldralöst barn)
S.W
Jag har tyvärr inte möjlighet att se några filmer på filmfestivalen, men vill ändå kommentera Ulfs omdöme om Abbe Hassans Exodus. Den borde vara obligatorisk visning för alla dem som 2015 hävdade att det var Sverige som behövde en "flyktingpaus" eller ett "andrum" skriver Ulf. Är det så att delar av vänstern ännu inte kommit in i upplysningstiden och styrs av känsla i stället för förnuft?
Adam Cwejman argumenterar för för förnuftet i en ledare i dagens GP om att komma tillrätta med gängbrottsligheten. Några citat:
"För att förstå vad som behöver göras måste först problemet betraktas nyktert. Den pågående våldsvågen är den yttersta konsekvensen av att det i Sverige finns områden med en majoritet med utrikes bakgrund som inte är delaktiga, varken socialt eller ekonomiskt, i det svenska samhället..."
"Av de 432 personer som har dömts för skjutningar i Sverige under perioden 2017 till 2021 var 85 procent personer som antingen var utrikes födda (41 procent), inrikes födda med två utrikesfödda föräldrar (35 procent), inrikes födda med en utrikes född förälder (9 procent). (DN 6/12 2021)
Detta tecknar en tydlig bild: De som är involverade i de senaste årens gängkrig, och inget tyder på att det skulle ha förändrats under 2022, har utrikes bakgrund och har vuxit upp i områden där utrikesfödda utgör en majoritet. Detta betyder inte att det är den utländska bakgrunden som är orsaken till brottsligheten. Lika lite som en specifik kultur oavkortat leder till kriminell verksamhet. Men när det uppstår ett parallellsamhälle som inte fungerar så kommer många i det samhället att hamna i destruktiva sammanhang. Vi ser dessa våldsamma hybridkulturer blomma ut i regelrätta krig i fredstid. Det första, och kanske viktigaste steget, är därför att inte ytterligare fördjupa problemet i svenska utanförskapsområden. Svensk migrationspolitik måste under överskådlig tid att hållas till ett absolut minimum. Detta utesluter förstås inte högkvalificerad arbetskraftsinvandring eller utländska studenter samt en välavgränsad grupp behövande kvotflyktingar."
https://www.gp.se/ledare/h%C3%A5rdare-straff-r%C3%A4cker-inte-f%C3%B6r-att-bek%C3%A4mpa-g%C3%A4ngen-1.90887292
Klas Bengtsson
Tycker fortfarande ordet "mångfald" ska diskuteras.
Har vi ingen definition, blir önskvärda mål, politiska
eller icke, svårt att greppa. Om inte mångfald går
att definiera vid sidan av Svenska akademiens ordbok,
är det sannolikt ett mindre bra styrmedel. S.W
Skicka en kommentar