2021-04-28

Peter Hjörne och Liberalernas "braksuccé" i opinionen

Braksuccé, är en träffande och glädjande beskrivning av siffrorna. Det är inte orimligt att tro att ökningen bara börjat. Så skrev Peter Hjörne på Göteborgs-Postens ledarsida för ett par veckor sedan, efter att Liberalerna i en enskild opinionsmätning ökat med en procentenhet, från 2.7 till 3.7 procent. 

Det var till att ha lågt ställda förväntningar på en "braksuccé". Till Peter Hjörnes försvar kan sägas att han lånade uttrycket av Aftonbladets politiske kommentator Lena Mellin som även hon beskrev Liberalernas ökning med en procentenhet i en enskild mätning som en braksuccé. I åtminstone Peter Hjörnes fall var bedömningen ett uttryck för politiskt önsketänkande. Han ville så gärna att Liberalernas och Nyamko Sabunis ja till att söka politisk samsyn med Sverigedemokraterna i politiska sakfrågor skulle leda till att partiet ökade i opinionen. Önsketänkande kan vi alla då och då ägna oss åt. Jag har själv säkert syndat då och då. Men som offentlig person måste man ständigt vara självrannsakande. I det här fallet bidrog Peter Hjörnes ohöljda glädjerus till att dra ett löjets skimmer över Göteborgs-Postens ledarsida.

I dag, ett par veckor senare, tangerar Liberalerna med 3.0 procent (avrundat uppåt) sin lägsta notering någonsin i DN/Ipsos mätserie. Resultatet ligger i linje med vad de flesta mätningar visat sedan Liberalerna sade ja inte bara till att söka samsyn med Sverigedemokraterna i olika politiska sakfrågor utan också till att stödja en moderatledd regering även om denna regering är beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd i varje enskild viktig fråga.

Vi vet naturligtvis ingenting om Liberalernas opinionsutveckling på sikt. I morgon kan det komma nya mätningar som får Peter Hjörne att hoppa jämfota igen och tala om nya braksuccéer. Det enda vi vet säkert är att så här långt har Liberalernas omsvängning inte resulterat i ett ökat väljarstöd. Och så har vi (och särskilt Peter Hjörne och Lena Mellin) än en gång lärt oss att man ska vara försiktig med orden.

2021-04-11

Nej till skuggsamhälle - ja till amnesti!

Regeringens migrationspolitiska lagförslag försvårar integrationen och riskerar att leda till ökat utanförskap och ett snabbt växande skuggsamhälle. I dag skriver jag tillsammans med flera andra på Aftonbladet Debatt. Nedan finner ni ett utdrag ur artikeln. Hela texten kan läsas här.

Regeringens förslag till ny migrationslag innebär att Sverige ytterligare stänger sina gränser och gör det svårare för nödställda människor på flykt att få en fristad i vårt land. Lagförslaget försvårar integrationen och riskerar att leda till ökat utanförskap och ett snabbt växande skuggsamhälle.

Vi ambassadörer för kampanjen ”Håll ihop Sverige” ser med sorg och vrede på denna utveckling. Vi välkomnar de förslag till migrationspolitiska lättnader för barnfamiljer som just nu förs fram av Svenska Röda Korset, Rädda Barnen med flera. Organisationerna belyser de drastiska försämringar i migrationslagstiftningen som hotar. De ger även starkt stöd för den utökade möjlighet att få uppehållstillstånd av humanitära skäl som föreslås av regeringen.

Men för vissa utsatta grupper krävs mer långtgående åtgärder. Det krävs en amnesti för såväl barnfamiljer som Sveriges ensamkommande ungdomar.

Det pågår en tragedi framför allas våra ögon, nämligen att tusentals som sökte asyl tidigare – främst under flyktingvågen 2015 – har hamnat i en papperslös existens eller i limbo. Om riksdagen vill undvika ett snabbt växande skuggsamhälle, ett ökat utnyttjande av människor och framväxten av en svart arbetsmarknad behöver vi amnesti.

Vi, ambassadörer för kampanjen Håll ihop Sverige, vill avsluta med vad som krävs av ett rättssäkert land med humanitär vilja:

  • Ge amnesti till alla Sveriges ensamkommande ungdomar av alla nationaliteter som har rotat sig i Sverige.

  • Stoppa alla utvisningar till kriget i Afghanistan.

  • Låt barnkonventionen gälla alla barn – ge amnesti till alla barnfamiljer från de länder där FN bedömer att det råder krig eller konflikt.

  • Återinför "synnerligen" och "särskilt ömmande omständigheter" samt "övriga skyddsbehövande" som skäl för uppehållstillstånd.

  • Återinför permanenta uppehållstillstånd som norm.


Thomas Avén, ordförande Läkare i världen

Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap 

Sara Brachet, grundare av föreningen LAMSF, De svensktalande migranternas vänner i Frankrike

Maud Edgren-Schori, fil lic i socialt arbete och f d genusrådgivare i FN

Abdul Ghafoor, founder and director of Afghanistan Migrants Advice and Support Organisation (AMASO)

KG Hammar, ärkebiskop emeritus

Betlehem Isaak, författare och krönikör

Åke Holm, rektor på Ölands folkhögskola

Dan Israel, bokförläggare

Bertil Kågedal, professor emeritus i klinisk kemi vid Linköpings universitet, f d överläkare i klinisk kemi

Karin Nyman, dotter till Astrid Lindgren

Suzanne Osten, regissör

Agneta Pleijel, författare        

Anders Silfverdal, sjukhuspastor i Östersund, familjehemsförälder och aktiv

Marit Törnqvist, illustratör och författare 

Anders Wijkman, författare och debattör



 

 


 

2021-04-01

Ständigt denne Jesus

Ständigt denne Jesus. Igår såg jag Kulturfrågan Kontrapunkt i SVT1 och den gestalt som sammanlänkade svaren på en av de första frågorna var just Jesus. Därefter växlade jag över till TV6 (ja, jag tittar fortfarande mycket på tablå-tv) och såg Risen, en film från 2016 om den romerske soldaten Clavius som får i uppdrag av Pontius Pilatus att söka efter och hitta Jesus försvunna döda kropp - men i stället finner den återuppståndne Kristus. I kväll är jag lite nyfiken på det belgiska dramat Det helt nya testamentet (2015) i SVT2, där Gud tillbringar tiden bakom en dataskärm och ställer till en massa elände ända tills hans dotter (!) hackar sig in i hans dator, skriver ett nytt testamente och tillsammans med den dyslektiske uteliggaren Petrus ställer allt till rätta igen. I världens kanske mes sekulariserade land är det bara att blunda och peka i veckans tv-tidning (ja, jag har en tv-tidning) så är Jesus där - i gudstjänster, i frågesporter eller i populärkulturen.

Jesus provocerar och berör. Som kristen kan jag blir rasande över att han inte använder sin kraft till att rädda fler människor - från sjukdom, lidande och död. Jag vill i min vanmakt slå och banka på honom och ropa: Jamen, gör någonting! Eller som folkmassan sjunger i Jesus Christ Superstar: Christ you know I love you. Did you see I waved? I believe in you and God so tell me that I'm saved

Någonstans bland alla skuggorna står Jesus, sjöng Einar Ekberg. Så nära, så ständigt närvarande - ändå så svårgripbar. De flesta seriösa filmatiseringarna kring Jesus har också så svårt att gestalta honom - han blir lätt distanserad, asexuell, skrattar sällan eller aldrig. Var han verkligen fullt ut människa, tänker jag som betraktare. Och varför är han i så fall så svår att gestalta? Jag har tyvärr inte sett Mel Gibsons The Passion of the Christ (2004) - en ödets ironi var att filmen hade "gått sönder" (!) när jag och dottern skulle se den på bio för rätt många år sedan.

Nu går vi in i Påsken. Mycket Jesus blir det. Jag är ingen teolog, men (eller kanske just därför) känner jag stor sympati för den Jesusbild som skalden Nils Ferlin tecknar i sin dikt "Innan ditt rike blev kartlagt" ur samlingen "Från mitt ekorrhjul" från mitt födelseår 1957. Med denna dikt önskar jag alla bloggens läsare en riktigt Glad Påsk. (Den som vill kan lyssna på när Nils Ferlin själv läser dikten här.)

Innan ditt rike blev kartlagt

Det var bara tokar och dårar
som lyssnade dej först.
Det var slavar och skökor och ogärningsmän,
men var ditt rike störst.

Det var bara enkla själar
och själar undantag.
Sen byggdes det katedraler
och kyrkor av alla de slag.

Och påvar kom det och präster
som tvistade om vart ord
du fällt din korta vandring
denna bullrande jord.

Men tokar var det och dårar
som lyssnade dej först.
Det var innan ditt rike blev kartlagt
och var ditt rike störst.