2021-02-28

Varför ska en borgerlig väljare rösta på KD?

Ebba Buschs husaffärer har under de senaste månaderna mött starkt kritik och fått mycket negativ publicitet. Samtidigt minskar väljarstödet för Kristdemokraterna.

Men hänger dessa två saker verkligen ihop? Ja, kanske ur ett kortsiktigt perspektiv. Kristdemokraterna tvingas nu lägga stor kraft på att hantera husaffärskrisen i stället för att föra ut sin politik och diskutera sakfrågor. Dessutom är Ebba Busch polisanmäld för förtal, vilket inte gör saken bättre.

Men vi vet att politiska skandaler sällan påverkar partiernas väljarstöd på sikt. Svenska väljare tenderar också att rösta på parti, inte på person. Så även om väljarnas kraftigt minskade förtroende för Ebba Busch skulle bestå, så behöver det inte med nödvändighet inebära ett minskat väljarstöd för partiet.

Kristdemokraternas problem är större än partiledarens agerande. Nu när Nya Moderaterna inte längre finns utan i stället har återtagit sin traditionella plats i partisystemet - vart ska Kristdemokraterna ta vägen någonstans? På den borgerliga spelplanen är det fullt överallt. Centern (och åtminstone hittills) Liberalerna tar hand om de borgerliga väljare som inte vill samarbeta med SD. Moderaterna tar hand om de borgerliga väljare som kan tänka sig eller kanske till och med vill ha ett samarbete med SD. Vad kan KD bidra med ut det perspektivet?

Eller för att formulera det så här: Var finns den viktiga profilfråga som skulle få en borgerligt sinnad väljare att rösta på Kristdemokraterna i stället för på Moderaterna? Kanske bloggens läsare har några idéer? Jag är övertygad om att Kristdemokraternas partistab är tacksamma för alla tips.

2021-02-19

Jimmie Åkesson ser människor som en "kulturell belastning"

När en partiledare för ett parti som har rötter i nazismen börjar tala om andra människor som en "kulturell belastning" - ja, då blir i alla fall jag illa till mods. Men det är just det Jimmie Åkesson gör i dag i en tweet där han - igen - vill ha ett "totalstopp" för svensk flyktingmottagning, inklusive anhöriginvandring.

Kulturell belastning - det låter som en variant på den "nedärvda essens" som präglat Sverigedemokraternas människosyn och som länge fanns med i partiets principprogram ("det finns (...) en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser").

Ulf Kristersson anser att Sverigedemokraterna har förändrats, och att han därför nu gärna samarbetar med partiet. Ulf Kristersson har rätt. Sverigedemokraterna har förändrats. Tidigare ville Sverigedemokraterna ha ett stopp för svensk flyktingmottagning utom för kvotflyktingar, den alla mest utsatta gruppen. Men i dag vill Sverigedemokraterna också se ett totalstopp för kvotflyktingar.

I en riksdagsmotion (2020/21:601) ger Sverigedemokraten Josef Fransson uttryck för ståndpunkter som högerauktoritära partier gärna anför och försöker genomföra om de får politisk makt. Bland mycket annat vill Fransson "banta public service till en bråkdel", lägga ned Sida, lägga ned Brå, (eftersom myndigheten "i decennier levererat desinformation utifrån ett förljuget politiskt narrativ"), lägga ned Nationella sekretariatet för genusforskning, lägga ned Jämställdhetsmyndigheten, lägga ned Allmänna arvsfonden och minimera Sveriges engagemang i FN. 

Därtill vill Josef Fransson som politiker besluta om vilka ämnen som universitet och högskolor ska få bedriva undervisning och forskning kring. Han vill till exempel sänka anslagen till lärosäten som "inte förmår hålla tillbaka anti-vetenskapliga ideologier som genusteori" och avskaffa allt offentligt stöd till ämnet genusvetenskap. 

Ulf Kristersson beklagar sig över att han "smutskastas" för att han vill samarbeta med Sverigedemokraterna. Jag tror det är lika bra att han vänjer sig. Kritiken kommer att fortsätta.

2021-02-14

Skärpt konflikt om synen på SD

Synen på Sverigedemokraterna fortsätter att vara en viktig skiljelinje i svensk politik. Moderaterna och Kristdemokraterna blir allt mer oblyga i sin strävan att normalisera Sverigedemokraterna och de båda partierna gör ingen hemlighet alls med att de gärna ser Sverigedemokraterna som en del av ett kommande regeringsunderlag. Även Liberalerna har genom sin partiledare Nyamko Sabuni markerat att man gärna ger sitt stöd åt en moderatledd regering, även om en sådan regering skulle vara beroende av Sverigedemokraternas stöd i varje viktig enskild omröstning.

Samtidigt har framträdande socialdemokratiska företrädare blivit allt mer tydliga i sitt öppna avståndstagande från Sverigedemokraterna, och då inte enbart åberopandes partiets nazistiska rötter och dess impregnering av rasism utan också med argumentet att man i förlängningen uppfattar Sverigedemokraterna och dess politik som ett hot mot det demokratiska systemet. Även Centerpartiet och Annie Lööf har varit utomordentligt tydligt med att ingenting har förändrats i partiets syn på Sverigedemokraterna och att ett samarbete inte på något sätt är tänkbart. 

En skärpt konfliktyta kring synen på Sverigedemokraterna försvårar förstås ett framtida samarbete mellan de fyra borgerliga partierna. Liberalerna är kluvet i frågan och för Centerpartiet höjs tröskeln ytterligare för att stödja en moderatledd regering om valresultatet 2022 skulle bli ungefär detsamma som valresultatet 2018. För Socialdemokraterna är en konflikt kring synen på Sverigedemokraterna dessutom i linje med partiets ideologiska grundvärden och bidrar till att mobilisera de egna medlemmarna och sympatisörerna.

Nu pågår också en strid om normalisering av högerextrema mediekanaler. Så valde till exempel moderaternas förste vice ordförande i Stockholms län (och tillika kommunstyrelsens ordförande i Österåker) Michaela Fletcher nyligen att medverka i Swebbtw, en kanal som nyligen stängdes av från Youtube eftersom den sprider hatretorik och konspirationsteorier

Själv noterar jag att Jamie Raskin - den demokratiske kongressledamoten och processledaren i riksrätten mot Donald Trump i sitt avslutningsanförande citerade Benjamin Franklin och uppmanade kongressen att aldrig underskatta mobben eller högerextremister: Don't make yourself a sheep. The wolves will eat you.

Jag hoppas Ulf Kristersson lyssnade.

2021-02-07

Går Sverige mot ett extraval?

Går Sverige mot ett extraval? Frågan är relevant efter att Nyamko Sabuni hotat med att hoppa av Januariavtalet om regeringen lägger fram sitt förslag om ny humanitär skyddsgrund i migrationspolitiken. Stefan Löfven säger till Ekot att ett extraval "ska absolut inte uteslutas". Expressen erfar att frågan om extraval diskuterats i den socialdemokratiska partiledningen och källan uppger att ett extraval är sannolikt om Liberalerna lämnar januarisamarbetet. 

Ja, jag är övertygad om att frågan om extraval diskuterats i den socialdemokratiska partiledningen. Nej, det har säkert inte fattats några formella interna beslut ännu. Däremot kan jag tänka mig att Stefan Löfven sökt och fått partiledningens stöd för att ha handlingsfrihet i frågan för att på kort varsel kunna fatta nödvändiga beslut - inklusive beslut om extraval. 

Handlingsfriheten stärker Stefan Löfvens förhandlingsposition samtidigt som pressen ökar på Liberalerna. Den del av Liberalerna som inte vill hoppa av Januariavtalet kan få råg i ryggen genom Stefan Löfvens indirekta hot om extraval, eftersom ett extraval mycket väl kan leda till att Liberalerna åker ur riksdagen.

Situationen påminner om ett Chicken race. Någon måste väja, annars slutar det i katastrof. Såvida inte spelplanen förändras. Det förslag som Liberalerna vill stoppa befinner sig på remiss och kommer sannolikt att justeras i någon riktning oavsett vad Liberalerna säger och tycker. Det är möjligt att dessa justeringar ger Liberalerna en väg ut - att de kan säga att Löfven lyssnat och justerat förslaget på ett sätt som möjliggör för dem att stanna kvar i samarbetet.

De flesta bedömare är eniga om att Liberalerna har ett svagt case i själva sakfrågan. Migrationspolitiken ingår inte i Januariavtalet, med undantag för några få punkter (till exempel den punkt som säger att partierna ska driva frågan om en ny humanitär skyddsgrund i den parlamentariska kommittén - vilket partierna också gjorde och som nu, i något reviderat skick, är ute på remiss). Att åberopa just denna enskilda sak som avgörande för att stanna kvar i januarisamarbetet eller ej uppfattas av många som inte särskilt trovärdigt.

Däremot är det möjligt att Nyamko Sabuni redan har bestämt sig för att försöka på Liberalerna att hoppa av Januariavtalet och nu bara söker en lämplig fråga att gå på.

Om Liberalerna lämnar Januariavtalet blir det svårt för den rödgröna regeringen att få igenom sin budget i höst. Stefan Löfven kan knappast acceptera att gå in i valåret 2022 regerandes på en budget som Moderaterna röstat igenom med stöd av Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna. 

Därför är hotet om extraval reellt. Även om jag till slut tror att partierna kommer att hitta andra vägar att hantera krisen.

2021-01-28

Regeringsfrågan - den uppenbara lösningen

Inte så sällan möter jag uppfattningen att moderatledaren Ulf Kristersson måste söka samverkan med Sverigedemokraterna, annars dömer han sig själv och sitt parti till evig opposition. Och det är klart att om man ser det så, blir Kristerssons agerande kanske något mindre osmakligt.

Men det stämmer ju inte! I valet 2018 hade det räckt om de fyra borgerliga partierna tillsammans vunnit ett enda mandat till så hade Ulf Kristersson kunnat bilda regering. Inför valet 2022 är det heller ingen omöjlighet att de fyra borgerliga partierna tillsammans blir större än de tre rödgröna partierna. Då har vi ett läge motsvarande mandatperioden 2010-2014, då med Fredrik Reinfeldt som statsminister för en alliansregering.

Nu finns inte Alliansen längre. Men Centerpartiet och Liberalerna är i grunden borgerliga partier. Allt annat lika samarbetar de hellre med Moderaterna än med Socialdemokraterna, givet att Sverigedemokraterna kan hållas utanför. Genom sin oblyga flirt med Sverigedemokraterna försvårar emellertid Ulf Kristersson en sådan lösning.

Mycket talar för att styrkeförhållandena mellan de fyra borgerliga partierna och de tre rödgröna partierna blir avgörande för regeringsfrågan även efter valet 2022. Är de borgerliga större blir det Ulf Kristersson som bildar regering. Är de rödgröna större bildar Stefan Löfven regering.

Svårare än så behöver det faktiskt inte vara.

2021-01-21

Den humanitära skyddsgrunden och Liberalernas kris

I dag känns luften lite lättare att landas. Donald Trump har lämnat Vita huset. Den amerikanska demokratin stod - åtminstone denna gång - emot de populistiska och högerextrema angreppen. Som Joe Biden uttryckte det i sitt installationstal: Today, we celebrate the triumph not of a candidate, but of a cause, the  cause of democracy. (...) We have learned again that democracy is precious. Democracy is fragile. And at this hour, my friends, democracy has prevailed.

I morgon fredag samlas Liberalernas partistyrelse till extra möte angående Nyamko Sabunis utspel att Liberalerna lämnar Januariavtalet om regeringen lägger fram sitt förslag om att bredda den humanitära skyddsgrunden i migrationspolitiken. Nyamko Sabunis utspel har mött hård intern kritik. Partiet är splittrat i regeringsfrågan, där en grupp förordar en moderatledd regering även om en sådan skulle vara beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd i varje viktig omröstning. Att göra just frågan om en breddad humanitär skyddsgrund till en kabinettsfråga har inte fallit i god jord i partiet (för att uttrycka det milt).

Liberalerna ligger sedan länge på rekordlåga nivåer i opinionsmätningarna. Varför är det så? Det finns åtminstone tre viktiga tankar att ta med sig i diskussionen.

För det första har liberala partier i dag svårt att hävda sig i flera länder i Europa. Framväxten av högerpopulistiska, nationalkonservativa partier har bidragit till en polarisering av partisystem där mittenpartier - som liberaler - kommer i kläm. Med högernationalismens framgångar har också den politiska dagordningen förändrats och utvecklats i icke-liberal riktning.

För det andra har Liberalerna minskat under mycket lång tid. Med undantag från valet 2018 - då partiet i princip stod still - har Liberalerna tappat väljarstöd i varje enskilt riksdagsval sedan 2002. Ett skäl till väljartappet är sannolikt att Liberalerna varit en del av Alliansen - både i regering och i opposition. Forskning visar att små partier tenderar att förlora väljarstöd när de ingår i koalitioner med större partier. (Däremot gjorde Centerpartiet 2018 sitt bästa val på 30 år. Ingenting sker mekaniskt.)

För det tredje är Liberalerna ett splittrat parti med brist på skarpa profilfrågor. (Okej - partiet vill förstatliga skolan. Men det är knappast en valvinnarfråga.) Strax efter att partiet valt att säga ja till Januariavtalet väljer man en ordförande som förordat ett nej till Januariavtalet. Det ökar osäkerheten om partiets riktning. De liberala väljare som vill värna Januariavtalet söker sig till Centerpartiet. De liberala väljare som är motståndare till Januariavtalet söker sig till Moderaterna. 

Foto: Magnus Fröderberg (pressbild)

Finns det då någon väg ut ur krisen för Liberalerna? Ja, det tror jag. Vill partiet växa bör man givet det parlamentariska läget efter nästa val skaffa sig en friare ställning, där man på ett bättre sätt utnyttjar den strategiska roll som mittenpositionen utgör för att profilera sig och för att få igenom sin politik. 

Därmed inte sagt att Liberalerna här och nu ska lämna Januariavtalet. Att bryta avtal urholkar samarbetskapitalet och innebär att partiet tappar trovärdighet inför andra partier med avseende på långsiktiga samarbeten. Dessutom skulle ett avhopp på frågan om breddad humanitär skyddsgrund innebära att flera av partiets fåtaliga väljare i stället söker sig till Centerpartiet eller Miljöpartiet, och att en del medlemmar också lämnar. Visst, en del kan man säkert vinna över från Moderaterna - men det blir en i högsta grad osäker ekvation.

 

2021-01-10

Seger eller död? Säg nej till krigs- och våldsromantik i den politiska debatten

Våra motståndare har på riktigt tvingat in oss i en existentiell kamp om vår kulturs och vår nations överlevnad. Det finns bara två val, seger eller död.

Seger eller död. Så ser de två enkla alternativen ut i Sverigedemokraternas chefsideolog Mattias Karlssons huvud, i alla fall om han får formulera det själv.

Seger eller död. Ord spelar roll. Jag har så svårt för den romantiserande vålds- och krigsretorik som förgiftar det offentliga samtalet.

Hang Mike Pence! skanderade delar av den mobb som stormade den amerikanska folkvalda kongressen för några dagar sedan. Vice-president Mike Pence hade hamnat i onåd hos mobben, eftersom han valde att nonchalera president Donald Trumps anmodan om att vägra acceptera valutgången. Jag skulle vilja skjuta en kula i Nancy Pelosis huvud, i direksänd TV, skrev en nu arresterad man som anlände till Washington beväpnad med ammunitionsband och gevär. En krigsveteran tog sig, iförd skyddsväst, militärhjälm och buntband, ända in i Nancy Pelosis kontor. 

Nätet kokade på sina håll av våldsglorifiering och krigsromantik inför Trump-anhängarnas manifestation i Washington. Ändå tycks så många ha blivit så överraskade av att manifestationen övergick till upplopp och våldshandlingar.

Det oroar mig att många debattörer och skribenter i Sverige ryggmärgsmässigt förminskade det som hände, till exempel genom att sprida konspirationsteorier om att det egentligen var utklädda vänsterextremister (!) som stormade kongressen eller att beskriva mobben som "arga 20-åriga killar i mjukisbyxor som tar selfies".

Kommer samma naiva aningslöshet att prägla debatten om eller när vi får en motsvarande utveckling i Sverige? Min erfarenhet är att människor oftast menar det de säger - och det gäller både politiker och deras väljare. Därför blir jag orolig när människor tänker och talar i vålds- och krigstermer. Orden leder tanken.

Läs Christer Nylanders (L) artikel i Aftonbladet i dag. Flirta inte med någon du inte vill bli ihop med, skriver han. Hoppas alla som vill vara vuxna i rummet tar till sig hans rekommendation,