I dag om tre veckor - söndag den 19 september - är det val i Svenska kyrkan. Det är ett viktigt val. Över 5 700 000 människor är medlemmar i Svenska kyrkan. Det är en fantastisk siffra. Ingen annan organisation eller rörelse i Sverige kommer i närheten av sådana medlemstal.
En så stor rörelse inrymmer förstås olika uppfattningar i centrala frågor. Här finns konservativa röster och här finns radikala röster - precis som i samhället i övrigt. Det kan handla om kyrkans roll i samhället, om vem som ska ha makten i kyrkan, om gudstjänstlivet och om hur kyrkan bäst respekterar alla människors lika värde.
För en levande kyrka är det avgörande att medlemmarna har inflytande och engagerar sig i frågor som berör kyrkans verksamhet och framtida färdriktning. Därför kandiderar jag i kyrkovalet. Utifrån min kristna tro vill jag kämpa för en öppen och demokratisk kyrka, där verksamheten ständigt präglas av kärleksbudet och av solidaritet med dessa våra minsta. Jag vill se en kyrka som i samhällsdebatten ger en röst åt utsatta grupper som själva har svårt att göra sig hörda. Och jag vill se en kyrka som inte diskriminerar utan där alla som vigs till präst är beredda att förrätta vigsel av par av samma kön.
Om jag blir vald till kyrkomötet kommer jag att göra mitt allra bästa för att påverka Svenska kyrkan i en sådan riktning. Jag kandiderar för nomineringsgruppen Socialdemokraterna och vill också verka för att Svenska kyrkan är ett föredöme som arbetsgivare och som utvecklar sitt ansvar i miljö- och klimatarbetet.
Så gå och rösta söndag 19 september! Ett högt valdeltagande vitaliserar Svenska kyrkan och uttrycker ett sunt medlemsengagemang.
Jag kommer att medverka i en del debatter och samtal under de tre veckor som är kvar till valet. Jag kommer förstås att hålla er, kära läsare, informerade om tid och plats för dessa arrangemang.
1 kommentar:
Farsan gick ur kyrkan året före han dog. Det var nog en markering,
dock prälle på begravningen, så en smula borgerlighet kunde upprätthållas.
Själv gick jag ur för ett antal år sedan, och skälet är enkelt.
partipolitik handlar om makt, att komma i besittning av makten,
för att den vägen kunna tillsätta rätt sorts bundsförvanter.
När Riksdagen beslutade att skilja staten från kyrkan, var det helt rätt,
ett arv från Gustav Wasa. Att behålla partipolitik, oavsett om det är
vänster, höger eller nyare partier som Sd, är ju rena dumheterna. Det förstår
man om inte annat om man inte är Sverigedemokrat. Nu när det partiet börjar
växa till sig, så börjar tom C intressera sig för konstitutionella frågor,
dvs att bevara det man har, så ingen annan kan ändra. Kyrkan har md tiden
blivit en smula politisk, och detta via partipolitiskt engagemang, och helt
fair, så är det ju ordnat och då kan man välja, vara med och rösta, eller gå
ur. Att gå ur innebär att man slipper ansvar, dvs engagera sig över kyrkans maktfrågor,
vem eller vilka som ska diktera kyrkans policy, för att med rätta överlåta dessa frågor till de som bryr sig, oavsett om de är politiskt eller religiöst orienterade. S.W
Skicka en kommentar