Värna vår öppna folkkyrka mot SD:s försök att vrida klockan tillbaka

Glöm inte att rösta i kyrkovalet senast den 21 september! Redan nu kan du förstås förtidsrösta (läs mer här). Själv kandiderar jag som ni kanske vet för nomineringsgruppen Socialdemokraterna.

Om jag blir omvald till kyrkomötet tänker jag fortsätta att där kämpa för en öppen folkkyrka som tar aktiv del i samhällsdebatten och som alltid är en röst för utsatta grupper - oavsett om det handlar om flyktingar, fattiga människor, papperslösa, sjuka eller hemlösa. Var än en av dessa mina minsta behöver stöd vill jag att Svenska kyrkan ska vara där.

Att möta främlingen med barmhärtighet,
att stå upp för de mest utsatta och att aldrig låta rädsla och förakt få sista ordet 

Jag vill ha en kyrka där varje medlem är lika mycket värd - oavsett om du går i högmässan varje söndag, om du sjunger i kör eller uppskattar musikverksamheten, om du söker dig till kyrkorummet för att finna ro och stillhet eller om du är medlem "bara" för att det känns rätt. Alla medlemmar ska ha lika möjligheter till inflytande, oavsett på vilken grund du är medlem.

Jag vill ha en progressiv kyrka som i sin internationella verksamhet kämpar för en mer rättvis världsordning, som bejakar kärleken och självklart viger samkönade par och där man står upp för rättssäkerhet och jämlikhet.

Mycket av detta kan låta som självklarheter - men så är det tyvärr inte. Det finns grupper i Svenska kyrkan som vill ha en mer konservativ kyrka, en kyrka som inte tar del i samhällsdebatten och som vill att de flitigaste kyrkobesökarna ska ha mer att säga till om än övriga medlemmar. Vid sidan av den perifera högerextrema nomineringsgruppen Alternativ för Sverige (AFS) är det oftast Sverigedemokraterna som utmärker sig. I årets motionsflod till kyrkomötet finns motioner från Sverigedemokraterna som till exempel vill att Svenska kyrkan ska "avveckla Regnbågsnyckeln" (motion 20), "förhålla sig neutral till politiska ställningstaganden" (motion 93), "ta fram en handlingsplan mot den pågående islamiseringen av det svenska samhället" (motion 112), "avbryta sitt samarbete med organisationen Expo" (motion 124), samt "tillsätta en sanningskommission om Svenska kyrkans agerande mot Sverigedemokraterna (!) (motion 128).

Well. Ingen av de här motionerna har några förutsättningar att gå igenom. Men motionerna är en signal om i vilken riktning Sverigedemokraterna vill vrida Svenska kyrkan. Så om du vill ha en kyrka som är en fortsatt progressiv och öppen folkkyrka, som möter främlingen med barmhärtighet och aldrig låter rädsla och förakt få sista ordet  - utnyttja din rösträtt senast den 21 september!

 

 

Kyrkovalet: S backar, men klar majoritet för progressiva och liberala grupper!

Kyrkovalet 2021 blev en framgång för partipolitiskt obundna nomineringsgrupper som till exempel Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK) och Öppen kyrka (ÖKA). Samtidigt minskade de tre nomineringsgrupperna som har en fast partipolitisk tillhörighet - Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna.

POSK har på ett framgångsrikt sätt satt den politiska dagordningen för valrörelsen. Mycket av valdebatten - särskilt i medierna - har handlat om den fråga som POSK gick till val på, det vill säga att de politiska partierna inte borde finnas med i kyrkopolitiken. Däremot lyckades Socialdemokraterna inte få den politiska dagordningen att handla om sin viktigaste fråga - att utestänga radikalnationalistiska grupperingar som Sverigedemokraterna och Alternativ för Sverige (AFS) från inflytande i Svenska kyrkan. Den strategin var framgångsrik i kyrkovalet 2017. Men det är möjligt att Sverigedemokraterna nu normaliserats i en grad som innebar att frågan inte förmådde göra avtryck i årets valrörelse.

Det är naturligtvis djupt beklagligt att ett högerextremt parti som AFS får tre mandat i Kyrkomötet. Men sammantaget innebär valresultatet att högerradikala och borgerligt konservativa krafter i Svenska kyrkan försvagas. Sverigedemokraterna tappar hela fem mandat och får bara 7.8 procent av rösterna. Konservativa Frimodig kyrka får 3.5 procent och tappar två mandat. Borgerligt alternativ, som har sina rötter i Moderaterna, tappar också två mandat och får 8.0 procent av rösterna. Kristdemokrater i Svenska kyrkan får 2.8 procent och behåller sina sju mandat.

Samtidigt gör Vänstern i Svenska kyrkan (ViSK) ett jättebra val (kanske en Nooshi-effekt?) och med 7.3 procent fördubblar man sina mandat från nio till 18. Miljöpartister i Svenska kyrkan och ÖKA går fram med två mandat vardera.

Sammantaget har liberala och progressiva nomineringsgrupper som Socialdemokraterna, Centerpartiet, ÖKA, ViSK, Fria liberaler i Svenska kyrkan (FiSK) och Miljöpartister i Svenska kyrkan tillsammans 144 av kyrkomötets totalt 249 mandat. Det är en solid grund att stå på inför den kommande mandatperioden.

Hela det preliminära valresultatet presenteras här.

Jag vill gratulera POSK, ViSK, ÖKA och Miljöpartister i Svenska kyrkan till sina valframgångar. Själv kandiderade jag till Kyrkomötet för Socialdemokraterna. I skrivande stund ser det ut som om jag kan komma in (jag stod på plats sju på listan, och även om Socialdemokraterna minskade något i Göteborgs stift så behåller partiet enligt de preliminära bedömningarna sina sju mandat). Nu tillkommer några poströster och det kan finnas krysstarka kandidater längre ned på listan. Om jag kommer in lovar jag att göra mitt allra bästa för att genomföra den politik jag lovade i valrörelsen - att stärka kyrkan som en  progressiv kraft i samhällsdebatten, att kyrkan ska vara en röst för svaga och utsatta grupper som själva har svårt att göra sig hörda och att jag ska arbeta hårt för att alla nya präster måste lova att de är villiga att viga samkönade par. Tack för det stöd jag känt under hela valrörelsen!

Slutspurt i kyrkovalet! Gå och rösta för en öppen och utåtblickande folkkyrka.

Kyrkovalet närmar sig. Det har gått att förtidsrösta länge, men det är på söndag det hela avgörs. Kommer kyrkan att gå i en mer konservativ, inåtblickande riktning eller kommer kyrkan även fortsättningsvis att vara en progressiv kraft i samhällsdebatten och vara en röst för svaga och utsatta grupper som själva har svårt att göra sig hörda? Valet är viktigt - gå och rösta om du inte redan har gjort det! Och ta gärna med dig en vän.

Det är puls i valrörelsen. Många journalister ringer och vill ta del av mina perspektiv (jag kandiderar ju själv till Kyrkomötet, för den socialdemokratiska nomineringsgruppen). I dag medverkade jag i Svenska Dagbladets ledarredaktions podd, tillsammans med Catarina Kärkkäinen (redaktör på Timbros magasin Smedjan) och poddens redaktör Andreas Ericson. Vi tyckte - inte oväntat - väldigt olika om många saker. Men jag tycker det blev ett bra och resonerande samtal. Lyssna gärna här.

Religion och politik berör varandra. Kyrkan är, med sina över 5.7 miljoner medlemmar, en del av samhället - inte något som står utanför eller vid sidan av. De ideologiska värdekonflikter som präglar samhället återfinns också inom kyrkan. Därför tycker jag det är bra att de flesta nomineringsgrupperna är öppna med sin ideologiska riktning. Tydligheten gör det lättare för medlemmarna att orientera sig och ta ställning.

Så gå och rösta! Själv tänker jag - om jag skulle bli vald - arbeta hårt för att alla nya präster måste lova att de är villiga att viga samkönade par. På samma sätt som de måste vara villiga att samverka med prästkollegor oavsett kön.

Nazister tågar utan tillstånd i Göteborg. Det stör inte ordningen, säger polisen.

I dag genomförde medlemmar ur nazistiska Nordiska motståndsrörelsen (NMR) en demonstration mitt i centrala Göteborg. Demonstrationen var välplanerad, och arrangörerna hade medvetet valt att inte söka tillstånd. Polisen bevakade demonstrationen, men gjorde inga försök att stoppa den. Nazisterna tilläts i stället denna söndagseftermiddag att marschera och skrika slagord på Göteborgs gator.

Polisen motiverar sin passivitet med att den nazistiska demonstrationen "inte störde ordningen". Det är ett makalöst påstående, särskilt om man tar en titt på nazisternas egen dokumentationsfilm över demonstrationen. Ett 70-tal nazister med fanor och sköldar tar gaturummet i besittning. De håller en manifestation på Gustav Adolfs Torg, en manifestation som gör att ingen vanlig göteborgare kan känna sig bekväm att vistas där. Talarens anförande är fyllt av hat och hot, där poliser  och journalister pekas ut som "hjärntvättade idioter" och "sadistiska jävla svin". Svenska folket påstås hålla på att"dö ut", det pågår en "förintelse". Talaren uttrycker sin oro över "hur lyktstolparna ska kunna räcka till" när nazisterna tar över makten (även om han efter en konstpaus förklarar att lyktstolparna är en metafor).

Är inte detta att "störa ordningen"?

Det nazisterna gjorde i Göteborg i dag var att lösa in sitt våldskapital i närvaro i det offentliga rummen, en närvaro inte på demokratins utan på nazisternas villkor. Jag skulle kunna förstå om polisen lät bli att ingripa om motiveringen var att man fruktade ett upplopp där enskilda människor skulle riskera att skadas. Men att motivera sitt icke-ingripande med att nazisternas demonstration inte "störde ordningen" är inte acceptabelt. Vi medborgare har genom lagstiftning delegerat den legitima våldsanvändningen till polisen. Då krävs det också att polisen har förmåga att använda sin delegerade makt för att förhindra olovliga nazistdemonstrationer som faktiskt stör ordningen.

På sin hemsida avfärdas enskilda medborgare som från trottoaren uttrycker sitt missnöje mot nazisterna som "vänsterhoror" och "misstänkta homofiler". Det är en sådan människosyn som präglar nazismen.

*

Så om du inte redan gjort det - gå och rösta i kyrkovalet nu! Rösta på en nomineringsgrupp som du anser står upp för alla människors lika värde och för en öppen kyrka som i Kristi namn bekämpar rasism och främlingsfientlighet. Må människokärleken segra över hatet och hoten.

De viktigaste slutsatserna av kyrkovalet

Nu föreligger det ett preliminärt resultat av kyrkovalet. Här följer vad som enligt min mening är de viktigaste slutsatserna av utfallet.

1. De radikala krafterna i kyrkan stärker sin ställning. Samtliga rödgröna nomineringsgrupper gick framåt. Socialdemokraterna ökade från 28.3 till 29.4 procent. Miljöpartister i Svenska kyrkan ökade från 3.2 till 4.7 procent. Vänstern i Svenska kyrkan ökade från 1.2 till 2.4 procent. Sammantaget ökade de rödgröna nomineringsgrupperna med nio mandat.

2. Sverigedemokraterna ökade från 2.9 till strax under 6.0 procent. Det är ett bra resultat för Sverigedemokraterna. Men som statsvetaren Andreas Johansson Heinö har påpekat, så tenderar Sverigedemokraternas resultat i kyrkovalen att följa partiets resultat i föregående riksdagsval. Sannolikheten att partiet kommer att få något inflytande i kyrkopolitiken är mycket liten.

3. Allianspartierna får fundera över sitt engagemang i kyrkovalet. De nomineringsgrupper som är näraliggande Alliansen (Centerpartiet, Kristdemokrater i Svenska kyrkan, Fria liberaler i Svenska kyrkan, Borgerligt alternativ) går samtliga tillbaka och tappar sammantaget 26 mandat. De så kallade "opolitiska" nomineringsgrupperna (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan - Posk - samt Öppen kyrka - Öka - gick båda framåt).

4. Valdeltagandet ökade från 11.9 till 12.7 procent. Det är bra att valdeltagandet ökar. Men givet den intensiva mobiliseringen i sociala medier är ökningen blygsam.

5. Omkring 700 000 medborgare deltog aktivt i en gemensam demokratisk process. Det är inte ofta det händer i Sverige i dag.  

Trist om Moderaterna väljer att överge kyrkopolitiken

Moderaternas partistyrelse föreslår att partiet fortsättningsvis inte skall ställa upp i kyrkovalen. Det vore trist om Moderaternas partistämma ställer sig bakom förslaget. Moderaterna behövs i Svenska kyrkan, på samma sätt som samröre med Svenska kyrkan är bra för Moderaterna.

Vi lever i en tid som ibland beskrivs i termer av partiernas kris, där de politiska partierna behöver öppna upp sig och vitaliseras för att återigen attrahera medborgarna. En väg framåt för de politiska partierna är att utveckla sin samverkan med civilsamhällets alla olika organisationer Partierna skall finnas där människorna finns, och väldigt, väldigt många människor - 6.5 miljoner - finns i Svenska kyrkan.

De politiska partierna är också viktiga för Svenska kyrkans interna liv. Partierna bidrar med människor som känner gemenskap med Svenska kyrkan och som är villiga att kandidera till olika förtroendeuppdrag. Om partierna retirerar från kyrkovalen kommer de kyrkopolitiska uppdragen i större utsträckning än nu att innehas av det s k kyrkfolket, d v s den grupp som kännetecknas av att vara väldigt trogna gudstjänstbesökare. Men denna hedervärda, tappra grupp är inte representativ för Svenska kyrkans 6.5 miljoner medlemmar. En folkkyrka behöver både de trogna gudstjänstbesökarna och alla de människor som känner gemenskap med kyrkan utan att de med nödvändighet deltar Högmässan varje söndag.

Om de politiska partierna retirerar från kyrkovalen kommer färre personer att vara villiga att kandidera. Intresset för kyrkovalen kommer också att minska, eftersom de politiska partierna även bidrar med att mobilisera väljare. Medierna kommer att uppmärksamma kyrkovalen i mindre utsträckning än tidigare. Utrymmet för s k opolitiska sammanslutningar (Som t ex Posk - Politiskt obundna i svenska kyrkan) kommer att växa. Det är inget fel på dessa sammanslutningar. Men de har en tendens att täcka för och fördunkla de faktiska konflikter och skiljelinjer som finns i Svenska kyrkan på samma sätt som de finna i alla andra sammanslutningar.

Politik och religion är inte samma sak. Men religion och politik har gemensamma beröringspunkter och påverkar varandra. Det vore bättre att denna påverkan synliggjordes och diskuterades än att den nonchalerades i en fåfäng önskan att relationen mellan religion och politik försvann om man inte låtsades om den.

I morse diskuterade jag den moderata partistyrelsens förslag i P 1 Morgon med Sofia Arkelstam.

Rödgrön framgång i kyrkovalet

Bloggrubriken "Rödgrön framgång i kyrkovalet" är en aning vilseledande, eftersom hela den rödgröna valframgången får tillskrivas Miljöpartiet som fördubblade sina mandat från fyra till åtta. Vänstern i Svenska Kyrkan (VISK) behöll sina tre mandat och Socialdemokraterna behöll sina 71.

Jag tycker att Socialdemokraterna skall vara nöjda med valresultatet. Sedan förra valet har partiet åkt berg-och-dalbana i väljaropinionen och de 28.34 procent partiet nu erövrade innebär en liten ökning jämfört med valet 2005. Socialdemokraterna förstärker sin ställning som Kyrkomötets överlägset största grupp.

Värre gick det för de borgerliga allianspartierna. Kristdemokraterna ökade visserligen med ett mandat från 17 till 18, men Moderaterna, Folkpartiet och Centern tappade tillsammans 13 mandat.

Som väntat ökade motståndarna till samkönade äktenskap sina röstetal. Vid sidan av Kristdemokraterna ökade Frimodig kyrka från sju till 13 mandat, och Sverigedemokraterna från fyra till sju mandat. Sammantaget innebar kyrkovalet en polarisering, där såväl de rödgröna som den yttersta högern stärkte sin ställning.

Slutspurten av valkampanjen dominerades medialt av Mona Sahlin och "kyrkominister" Lena Adelsohn-Liljeroths - i mitt tycke illa tajmade - Mallorca-semester. Mallorca-resan fick tidningsrubriker som påminde om forna tiders "Mosa Mona"-kampanjer. Men till skillnad från tidigare fick mediedrevet denna gång inget fäste i opinionen. Tvärtom slöt kvällstidningsläsarna i huvudssk upp på Mona Sahlins sida, och utryckte stöd för att Mona Sahlins rätt att fira semester på det sätt hon själv vill. Jag tror att Mona Sahlin sammantaget stärkte sin ställning, och att den tid är förbi då hennes livsstil väcker upprörda känslor.

I stället bidrog affären till att vi fick ett aldrig tidigare skådat fokus på kyrkovalet. Vi fick en principiell debatt om partiledarens roll och plats i valkampanjen, och partiernas vara eller inte vara i kyrkopolitiken. Det är också bra. I debatten upprepas som ett mantra att valdeltagandet är så fruktansvärt lågt. Jodå. Men 11.8 procent innebär trots allt att nära 700 000 medlemmar går och röstar, och det tycker jag inte är så illa för en organisation uppbyggd på det sätt som Svenska kyrkan är.

Jag tror däremot att om de politiska partierna drog sig ur processen - vilket ju en del förordar - så skulle valdeltagandet sjunka ännu mer. Partiernas närvaro är också en garant för att inte bara de trognaste gudstjänstbesökarna får styra en kyrka som trots allt har bäring för nära sju miljoner medlemmar.

Jag kommenterar resultatet av årets kyrkoval i Göteborgs-Posten.

Mona Sahlin, Mallorca och kyrkovalet

Det har väckt stor uppståndelse att Mona Sahlin i en chartrad privatjet åkt till semesterbyn Deia på Mallorcas västkust, för att tillsammans med stora delar av den svenska kändiseliten fira festfixaren Micael Bindefelds 50-årsdag.

Själva resan har jag inga invändningar emot. Tvärtom. Det är bra att Socialdemokraternas främsta företrädare har ett öppet sinne och verkar i så många sammanhang som möjligt. Inget mänskligt är mig främmande, som Karl Marx uttryckte det.

Däremot har jag uttalat kritik mot tidpunkten för Mona Sahlins frånvaro. Socialdemokraterna har prioriterat kyrkovalet starkare än kanske någon gång tidigare, och Mona Sahlin har själv sagt att kyrkovalet är lika viktigt som något annat val. Då rimmar det illa att resa bort på en privat tillställning just i valkampanjens slutskede. Mona Sahlins närvaro och synlighet i kampanjens slutskede hade behövts för att mobilisera ytterligare S-väljare att gå och rösta. Mona Sahlins frånvaro blir extra olycklig i ljuset av att hon som partiledare tidigare faktiskt varit väldigt aktiv i arbetet med att lyfta fram religionens roll som en samhällsfråga och inte som en privat fråga. (Se t ex den framsynta rapporten Politik och religion som Socialdemokraternas partistyrelse nyligen enhälligt ställde sig bakom.)

Lika illa är det förstås att kyrkominister Lena Adelsohn Liljeroth (M) också väljer att delta i en kändisfest på Mallorca i stället för att vara hemma och genom sin närvaro markera vikten av kyrkovalet. Det är sällan man sett en svensk minister så nedvärdera sitt eget politikområde som Lena Adelsohn Liljeroth här de facto gör.

Partiernas deltagande i kyrkovalet väcker också starka känslor. Själv tycker jag det är ett mycket bra system. Svenska kyrkan är en angelägenhet för alla dess nära sex miljoner medlemmar, och inte bara för de trognaste gudstjänstbesökarna. Partiernas närvaro stärker därigenom förutsättningarna för en öppen folkyrka och riktar även uppmärksamhet och synlighet mot de meningsmotsättningar och skiljelinjer som existerar inom kyrkan.

Så se nu till att gå och rösta på söndag. Mot valurnorna, kamrater!

(Jag kommenterar Mona Sahlins och Lena Adelsohn Liljeroths resa till TT och i flera medier, bl a här, samt i TV4 Nyheterna i kväll.)