Bloggrubriken "Rödgrön framgång i kyrkovalet" är en aning vilseledande, eftersom hela den rödgröna valframgången får tillskrivas Miljöpartiet som fördubblade sina mandat från fyra till åtta. Vänstern i Svenska Kyrkan (VISK) behöll sina tre mandat och Socialdemokraterna behöll sina 71.
Jag tycker att Socialdemokraterna skall vara nöjda med valresultatet. Sedan förra valet har partiet åkt berg-och-dalbana i väljaropinionen och de 28.34 procent partiet nu erövrade innebär en liten ökning jämfört med valet 2005. Socialdemokraterna förstärker sin ställning som Kyrkomötets överlägset största grupp.
Värre gick det för de borgerliga allianspartierna. Kristdemokraterna ökade visserligen med ett mandat från 17 till 18, men Moderaterna, Folkpartiet och Centern tappade tillsammans 13 mandat.
Som väntat ökade motståndarna till samkönade äktenskap sina röstetal. Vid sidan av Kristdemokraterna ökade Frimodig kyrka från sju till 13 mandat, och Sverigedemokraterna från fyra till sju mandat. Sammantaget innebar kyrkovalet en polarisering, där såväl de rödgröna som den yttersta högern stärkte sin ställning.
Slutspurten av valkampanjen dominerades medialt av Mona Sahlin och "kyrkominister" Lena Adelsohn-Liljeroths - i mitt tycke illa tajmade - Mallorca-semester. Mallorca-resan fick tidningsrubriker som påminde om forna tiders "Mosa Mona"-kampanjer. Men till skillnad från tidigare fick mediedrevet denna gång inget fäste i opinionen. Tvärtom slöt kvällstidningsläsarna i huvudssk upp på Mona Sahlins sida, och utryckte stöd för att Mona Sahlins rätt att fira semester på det sätt hon själv vill. Jag tror att Mona Sahlin sammantaget stärkte sin ställning, och att den tid är förbi då hennes livsstil väcker upprörda känslor.
I stället bidrog affären till att vi fick ett aldrig tidigare skådat fokus på kyrkovalet. Vi fick en principiell debatt om partiledarens roll och plats i valkampanjen, och partiernas vara eller inte vara i kyrkopolitiken. Det är också bra. I debatten upprepas som ett mantra att valdeltagandet är så fruktansvärt lågt. Jodå. Men 11.8 procent innebär trots allt att nära 700 000 medlemmar går och röstar, och det tycker jag inte är så illa för en organisation uppbyggd på det sätt som Svenska kyrkan är.
Jag tror däremot att om de politiska partierna drog sig ur processen - vilket ju en del förordar - så skulle valdeltagandet sjunka ännu mer. Partiernas närvaro är också en garant för att inte bara de trognaste gudstjänstbesökarna får styra en kyrka som trots allt har bäring för nära sju miljoner medlemmar.
Jag kommenterar resultatet av årets kyrkoval i Göteborgs-Posten.
7 kommentarer:
"Sverigedemokraterna som också sällar sig till motståndarskaran fick 2,84 procent av rösterna och går från fyra till sju mandat. Ingen framgång, ett bakslag, anser Ulf Bjereld.
–De har satsat stort och når inte ens tre procent, samma som vid förra riksdagsvalet."
http://www.dn.se/nyheter/sverige/kyrkovalet-2009-sd-frimodig-kyrka-1.956803
Det var värst vad du har börjat ställa höga krav på SD, Ulf. Vad hade du räknat som en framgång? 10 % av rösterna? Så mycket har faktiskt inte partiet satsat på det här valet. Det är väl det val man satsar minst på och det val där man har svårast att skrapa ihop kandidater. Ända forstätter de att göra framsteg. I årets val har partiet nästan fördubblat sig (kyrkovalet) och mer än fördubblat sig (EUP-valet). För man över det på riksdagsvalet så är partiet med bred marginal inne i riksdagen. Och opinionsmätningarna antyder ju att partiet är på god väg att göra just det; inför riksdagsvalet 2006 snittade SD kring 2 % medan man nu snittar kring 4 %.
Lösryckt citat. Först i stycket säger jag: "Man kan tolka det som ett uppmuntrande resultat för SD."
Jag tycker jag är rätt generös när jag säger att 2.84 procent kan tolkas som ett uppmuntrande resultat...
Men du tolkar det inte så, eller har DN misstolkat dig när de skriver "Ingen framgång, ett bakslag, anser Ulf Bjereld"?
I artikeln visar jag att olika tolkningar är möjliga. Själv hade jag trott att SD skulle få en större procentandel av rösterna i detta val. Om SD själva väljer att tolka 2,84 prodent som en framgång så är det upp till SD.
"Själv hade jag trott att SD skulle få en större procentandel av rösterna i detta val."
Varför det? Som Oscarsson visat är SD:s väljare de minst kyrkliga. Är det något val där SD borde få det allt svårare att uppvisa de ökningar man hittills presterat från val till val så är det i kyrkovalet. Inte minst med tanke på att det är här man har svårast att skrapa ihop kandidater.
Helt enkelt därför att valdeltagandet i kyrkovalet är så lågt, vilket underlättar för mindre partier som mobiliserar starkt att nå höga röstandelar. Och SD har ju som bekant prioriterat kyrkovalet mycket hårdare än vad de flesta andra partier har gjort
Procentuellt sätt fick Sd färre röster i kyrkovalet än i EU-parlamentsvalet. Men massmedial uppmärksamhet har de fått i (alltför) hög grad. Förmodligen den nomineringsgrupp som det talats mest om i media. En nomineringsgrupp som i likhet med S & M inte nämner Jesus i sitt kyrkovalsprogram.
S & M bör dock snarast tacka Sd som nu kunde fungera som högerspöke och skrämma folk till valurnorna som sedan i brist på konkreta sakupplysningar slentrianröstade på det parti de röstade på i senaste valet. Hade sakfrågorna fått dominera och nomineringsgrupperna redovisa vad de själva vill, och inte vad de menar att deras motståndare vill, så hade vi säkerligen sett fler röster för både Frimodig Kyrka, POSK och Öppen Kyrka.
Skicka en kommentar