Svensk EU-journalistik - tråkig och för mycket hejaklack?

I kväll medverkade jag vid Publicistklubbens debatt inför bokmässan om svensk EU-journalistik, tillsammans med Carl Schlyter (MP, ledamot Europaparlamentet) , Johan Ehrenberg (chefredaktör ETC), Eva Landahl (chef SVT:s Aktuellt) och Cecilia Krönlein (redaktionschef Göteborgs-Posten). Annika Ström Melin var utomordentlig samtalsledare.

Carl Schlyter är en lysande estradör, en sång-och-dansman som råkat hamna i politiken. Jag gillar honom skarpt, och sannolikt bidrog han till Miljöpartiets fina resultat i Europaparlamentsvalet.

I debatten drev jag den möjligen något provokativa tesen att svensk EU-journalistik är tråkig och alltför ofta fungerar som hejaklack till EU-projektet. En mediestudie från TNS SIFO beskriver den svenska pressen inte bara som hejaklack utan t o m som hejaklacksledare, när det gäller Fredrik Reinfeldt och det svenska EU-ordförandeskapet, vilket framställs mer som ett gemensamt nationellt svenskt projekt än som ett politiskt projekt. Finns det någon som kan visa upp en artikel ur någon ledande svensk tidning som kritiskt granskar det svenska EU-ordförandeskapet, som ju nu kommit halvvägs? Hedersomnämnande utlovas.

Professor Kent Asp har också visat att svenska journalister är mycket mer EU-positiva än svensken i gemen. Opinionsglappet i EU-frågan mellan journalister och allmänhet har dessutom ökat över tid. Lite oväntat, med tanke på att Vänsterpartister och Miljöpartister också är kraftigt överrepresenterade i den svenska journalistkåren.

Kanske är svenska politiska journalister lite bortskämda med att nästan all svensk politik går att tolka längs vänster-högerdimensionen? EU är ju mer komplicerat, där vid sidan av vänster-höger även frågor om överstatlighet, stad-land, centrum-periferi och kanske t o m kyrka-stat spelar roll. Svenska journalister borde bli bättre på att lyfta fram dessa skiljelinjer, för att på så sätt synliggöra vilka intressen som står emot varandra i enskilda konflikter. Politik handlar om att hantera konflikter, och EU är faktiskt politik.