I dag torsdag 3 september presenterade nätverket Unga S-kvinnor Rebella sin rapport Socialdemokratin - från EP-valet in i framtiden. Rapporten är impregnerad av författarnas heliga vrede över ett parti som de älskar, men som beter sig på ett sätt som blir destruktivt i förhållande till de värden man vill värna.Det är inte precis någon statshemlighet att socialdemokratin har problem. Socialdemokratin är ett barn av industrisamhället och rörelsen har burits fram av motsättningen mellan arbete och kapital, den s k vänster-högerdimensionen. Därför har socialdemokratin också fått allt svårare att hävda sig i en värld där industrisamhället börjar fasas ut och där navet i ekonomin alltmer handlar om kunskap och kreativitet. Socialdemokratin saknar en vision för framtiden och problemen tar sig uttryck i politisk osäkerhet och sviktande väljarstöd.
Men problemen behöver inte utgöra grund för uppgivenhet eller förtvivlan. Socialdemokratins värden om frihet, jämlikhet och solidaritet är eviga. Nu gäller det för rörelsen att lyssna in och förstå de pågående samhällsförändringarna och på värdegrund mobilisera politiskt efter de nya sociala skiljelinjer och konfliktfrågor som växer fram.
Rebella och deras rapport är ett friskhetstecken i rörelsen, en spricka i den grå betongen där något nytt och friskt har möjlighet att växa fram. Rapportens förtjänster består kanske inte främst i de politiska förslag som lanseras - förslagen är en ganska så traditionell vänsterpolitik. Förtjänsterna ligger i stället i sättet att se på politik och på det socialdemokratiska partiet överhuvudtaget.
Jag skall ge några exempel.
Om slagordspolitiken: Retoriken kan aldrig få lov att styra innehållet, det måste alltid vara tvärtom. I EP-valrörelsen kändes det som att slagorden på partiets valaffischer kom från ingenstans, utan förankring i de egna leden. (s 9)
Om Miljöpartiet: Maktanalys är vårt partis styrka och vårt sätt att profilera oss gentemot borgarna men också gentemot Miljöpartiet, som i stora delas saknar den maktanalys vi efterlyser och den övertygelse om viken av att arbeta mot klyftorna som vi tror är nödvändig. (s 11)
Om sociala medier: Man kan inte toppstyra de sociala medierna, eftersom de inte är medier utan 'sociala' medier. Sociala medier bygger på att människor vill sortera i informationsflödet, få budskap filtrerade av människor de litar på, ha kontakt med avsändaren och få personliga tolkningar av information, politik, vad man ska rösta på och så vidare. Det är inte samma mekanismer som gör att folk tar till sig budskap som i de gamla, asociala medierna. Det måste partiet ta in, acceptera och anpassa sig till. (s 18)
Om Piratpartiet: Personer som delar Piratpartiets åsikter kring integritet och nedladdning har haft väldigt svårt att hävda detta inom vårt parti, liksom inom alliansen. När radion kom hittade vi en teknisk lösning och kollektiv finansiering genom public service för att ge musikerna betalt. Hade radion kommit i dag hade vi - enligt den logik vi jobbat efter i fildelningsfrågan - troligtvis försökt förbjuda den.
Rebella är med sin tid - på samma sätt som Sex and the city-sossarna i nätverket sq2540sthlm. De tar politik på allvar och vill använda den nya tidens möjligheter för att skapa ett samhälle präglat av ökad jämlikhet och rättvisa.
Socialdemokratin måste för att kunna sätta lika starka avtryck i 2000-talets samhälle som partiet lyckades med under 1900-talet värna sina traditionella väljargrupper samtidigt som man möter den nya tiden med öppet sinne. Politik är det möjligas konst. Rebellas rapport blir en påminnelse om att (s)trutsmentalitet sällan är en väg till framgång.
9 kommentarer:
Det finns således hopp! Men kommer inte sossepartiet att mala sönder dessa goda människor från Sezuan?
Castor
När Castor refererar Brecht så får jag förlita mig på Hoola Bandoola Band:
Förtvivla inte systrar, fast vägen verkar lång!
Vi kommer dit vi ämnar oss, ifall vi inte vänder om.
Om det är ett berg till eller tio, vad spelar det för roll.
Nej, huvudsaken är trots all att vi går åt samma håll.
Vad skulle du tro att Rebella har att säga om regeringens 27 miljarder i stöd för att försvåra beroendet av fossila bränslen i Stockholmsregionen?
Hjalmar, du kan ju fråga Rebella istället för att gå omvägen via Bjereld, han må vara väldigt kompetent, men det är väl ändå troligare att Rebella kan svara på vad dom tycker bättre ändå?
Bra med denna typ av ta-bladet-från-munnen inlägg. Det behövs massor av kärleksfulla kritiker. Mycket av det som skrivs i rapporten är klokt och sant.
Men visst vore det upplyftande om någon även kunde konkretisera sig kring vilken politik det är man skulle vilja se istället!
Ulf Bjereld skriver:
Socialdemokratin är ett barn av industrisamhället och rörelsen har burits fram av motsättningen mellan arbete och kapital, den s k vänster-högerdimensionen. Därför har socialdemokratin också fått allt svårare att hävda sig i en värld där industrisamhället börjar fasas ut och där navet i ekonomin alltmer handlar om kunskap och kreativitet.
Jag har för mig att socialdemokraterna diskuterade den här utvecklingen redan under 60- och 70-talen och att de insåg två ting, dels att den tilltagande mekaniseringen med effektivare produktionsmetoder, skulle frigöra många människor från den direkta produktionen av varor och att svaret de kom med den gången handlade om att de från industrin friställda skulle sugas upp av tjänstesektorn och i en växande offentlig sektor, att människor alltså istället kunde sättas in för att hjälpa andra människor, inom skola, vård, omsorg eller för kulturella insatser mm. Detta senare kräver förstås en av två ting, endera en statligt ägd produktionsapparat, eller en rejäl beskattning av produktionen.
Ett av alternativen är det vi ser idag, en nyliberal ekonomisk politik utan egentliga ambitioner att fördela landets resurser mer rättvist, med utslagning av mängder av människor som resultat och att inkomsterna från de få i produktionen tillfaller en allt mindre del av befolkningen, alltså en u-landisering av Sverige - och Europa.
Timbro kom alltså emellan och socialdemokraterna glömde sin ursprungsvision och började istället föra den nyliberala ekonomiska politik som de borgerliga har krävt (så länge jag minns). Den finns, såvitt jag förstår, nu inskriven i EU:s "grundlag", så något annat kan vi inte få med mindre än Europa drabbas av en megakatastrof som medför förkastande av den där "grundlagen" eller ett totalt sönderfall av EU. Dagens ekonomiska härdsmälta räckte inte (som somliga optimister trodde att den skulle göra). Nyliberaler har funnit metoden att suga ut vanligt folk ännu mer varje gång spekulationskrascherna uppträder.
Så, som sagt, man vill numer inte tänka på vilken sorts katastrof som skulle kunna leda till en rättvisare ekonomisk politik. Vi vet ju vad som krävdes förra gången och det vill vi ju inte heller ha igen.
Förstår att socialdemokraterna är villrådiga (om de verkligen är det?). Tyvärr har de själva försatt sig i den sitsen, vilket många människor i Sverige får betala för.
Kerstins begåvade analys träffar verkligen Bulls Eye.
/BR
Till Kerstin: Förändringen beror nog inte så mycket på Timbro som på att produktivkrafterna förändrats. Inte ens Norge med sina oljepengar fixar att bedriva enn väsensskild ekonomisk politik gentemot omvärlden idag. Den stora frågan är hur en vänstervision ser ut idag. Möjligen kan en början vara att ta upp den frihetsbegreppet nu när högern övergivit det. Många pratar om frihetlig socialism, men än är det mycket tulipanaros...
Per Tenggren:
Vad vill du säga, att socialdemokraterna hotades att avreglera i mitten av 80-talet? Att de inte hade något val den gången? Vilket var hotet, vem/vilka stod för det i så fall? '
Jag har bara kunnat tänka ut två möjliga förklaringar till vad man gjorde då, att man var just hotad på något sätt, eller att man bara inte förstod vad man gjorde.
Ingvar Karlsson tycks antyda det senare i sina memoarer. Sedan vet man ju inte hur mycket man kan lita på sådana.
Skicka en kommentar