2009-08-21

Säker seger för Sex and the city-sossarna!

För ett par dagar sedan raljerade Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson över att ett socialdemokratisk nätverk för unga kvinnor i Stockholm (sq2540sthlm) inför EU-valet anordnade "ett hållbart mode-event", där unga moderna designers som Anna Bonnevier och Matilda Wendelboe visade kläder och smycken, och där EU-parlamentarikern Åsa Westlund talade om hållbarhet inom EU. Nätverket består av "kvinnor i åldrarna 25-40 år och arbetar på universitet, med media, i offentlig sektor, näringsliv och med mode" och anordnar även "politiska dinnerpartyn". Gudmundson avfärdade nätverket som ett desperat socialdemokratiskt försök att vinna storstadens trendsättande unga kvinnor och gav nätverket namnet "Sex and the city-sossarna".

Men Gudmundson bet sig i tummen. Namnet Sex and the city-sossarna blev en succé, och i ett utmärkt och bitskt svar inbjöd nätverket Per Gudmundson till deras nästa träff, som gruppens egen Stanford. Bloggosfären jublade (se exempel och länkar hos Anna Ardin här), och nätverket fick mer positiv uppmärksamhet för sin verksamhet än om de hade sprungit på Benny Andersson.

Till saken hör att modevisningen i sig blev en framgång, där bara en mycket liten del av dem som deltog var partimedlemmar. Modevisningen fick egenfinansieras, eftersom ingen officiell del av partiapparaten ville eller vågade skjuta till pengar.

Historien om Sex and the city-sossarna är något mycket mer än en rolig anekdot. Vi lever i en tid då väljarna blivit allt rörligare (andelen väljare som byter parti mellan valen har mer än tredubblats från 11 procent 1960 till 37 procent 2006) och allt färre svenskar väljer att vara medlem av ett politiskt parti (Piratpartiet undantaget...). Socialdemokraternas och Vänsterpartiets första maj-demonstrationer samlar mycket få deltagare, jämfört med för några decennier sedan. Samtidigt vet vi att medborgarnas politiska intresse inta har minskat. Men det politiska engagemanget tar sig andra uttrycksformer än det partipolitiska. Det tycks som att dagens väljare inte vill binda sig för att köpa ett helt paket med ståndpunkter, men däremot gärna vill engagera sig i enskilda sakfrågor och i former bortom sammanträden och demonstrationer.

Partierna måste möta den nya verkligheten genom att skapa möjligheter för dessa väljare att bedriva politik utan att de behöver binda sig för medlemskap eller ta ansvar för partiets helhetspolitik. Ibland kan det gå fel - och då riskerar förstås en skugga att falla över det parti som initierat aktiviteten. Men vågar man inget så vinner man inget - i det här fallet handlar det om att våga släppa varumärket. Så allt stöd åt sq2540sthlm - eller Sex and the city-sossarna, om nu nätverket väljer att ta det namnet.

10 kommentarer:

BR sa...

Ännu ett patetiskt försök av Socialdemokraterna att vända den starkt borgerliga opinion i Stockholm som kommer att omintetgöra en en rödgrön valseger nästa år.
Inget parti eller partikartell som förlorar i Stockholm kommer att vinna valet.
/BR

Henrik Oscarsson sa...

"Det tycks som att dagens väljare inte vill binda sig för att köpa ett helt paket med ståndpunkter, men däremot gärna vill engagera sig i enskilda sakfrågor"

Påståenden av det här slaget hörs väldigt ofta, och alla nickar med. Men jag har aldrig sett några starka belägg. En stilla undran, Ulf: När har engagemang i en enskild sakfråga INTE varit vägen in i ett aktivt livslångt politiskt liv för unga människor?

Ulf Bjereld sa...

Henrik: "Det tycks som" är en formulering som är utmärkt att använda just när man inte har några starka belägg, utan i stället ger uttryck för en ödmjuk tolkning. :-)

Däremot har det alltid funnits olika vägar in i politiken. Jag ser inte varför just engagemang i en "enskild sakfråga" skulle vara den naturliga inkörsporten.

BR: Var inte så tråkig! :-)

BR sa...

Jag förstår att du tycker att det är tråkigt att den rödgröna röran kommer att förlora valet 2010 pga Stockholm, Ulf! Men verkligheten är som den är.
/BR

August Palm sa...

BagdadBorg sitter just nu och klurar ut hur mycket pengar allianzen ska skuldsätta Sverige med för att det skall räcka till en valseger.

Hjalmar sa...

Människor svälter. Klimatet är hotat. Unga kvinnor inom socialdemokratin hyllar den förhärskande konsumtionskulturen. Det gäller att välja sina politiska strider, verkligen.

Kerstin sa...

Inte konstigt att väljarna hattar hit och dit och att människor inte vill binda sig för ett parti - det finns ju inga alternativ - alla partierna är ju i stort sett likadana. Då kommer människor att "pröva" än det ena än det andra i en from förhoppning om att det ska bli bättre, men det blir det inte - varvid missnöjespartierna får allt flera väljare. Just nu hjälps alliansen och sossarna åt för att skaffa SD fler röster.

Nu är det ju annars superläge för socialdemokraterna att ta sin gamla och bortglömda ideologi till heders igen, den där med jämlikhet etc - men istället gör man tvärtom, envisas med att det enda som gäller är att vinna väljare i Stockholms innerstad, där numer endast tämligen rika människor har råd att bo.

Anonym sa...

Sex and the City, huh? Jag som trodde att Mr Big lade av efter valet 2006...

Ante sa...

Re: Hjalmar

Vad i begreppet "hållbart mode" är svårt att fatta?

http://sq2540sthlm.wordpress.com/2009/04/03/valkommen-att-traffa-oss/

Andreas Bjurström sa...

Intressant att det politiska landskapet skrivs om, men vilken urvattnad och trist politik.

Nästa val sker mellan de nya socialdemokraterna (Reinfeldt) och de nya moderaterna (Mona).

Att vara rik, vacker, smal, shoppa dyra kläder, dricka dyra viner, ha nätverk med inflytelserika vänner, ja, det är väl det som dessa unga kvinnliga broiler-sossar gillar. Inte konstigt att de gillar namnet "Sex and the city sossarna".

Men konfuderande är varför Ulf gillar det. kan det måhända att skälet är det skäl som överbryggar allt, klassiskt sosseri (tvålen Reinfeldt har lärt av mästarna): vi kan tänka oss att bli vem som helst, göra vad som helst, bara vi får bestämma, makten framför allt.