2009-08-31

Domen mot Anna Odell och konstens frihet

I dag dömdes Konstfackseleven Anna Odell till dagsböter om totalt 2 500 kronor, för oredligt förfarande och våldsamt motstånd. Det var den 21 januari tidigare i år som Anna Odell som ett led i sitt examensarbete simulerade ett självmordsförsök vid Liljeholmsbron i Stockholm och därefter under tumultartade former lät sig "tvångsintas" på psykakuten vid S:t Görans sjukhus.
Jag har tidigare uttalat att jag hade svårt att bli på allvar upprörd över Anna Odells agerande. God konst skapar sprickor i diskursens ordning och låter oss i sprickorna skymta nya, okända universa. Min invändning riktade sig mot att Anna Odell i sitt projekt gjorde andra människor till ett medel för sitt eget (konst)projekt. Poliser, läkare och - framför allt - potentiella medpatienter blev ofrivilliga deltagare i ett spel de själva inte valt att vara med i.
Men lika lite som jag har svårt att på allvar bli upprörd över Anna Odells projekt har jag svårt att på allvar bli upprörd över domen. Konst är en sak - juridik en annan. Konstnärer har - oavsett projektets goda intentioner (i detta fall att uppmärksamma brister i psykvården) - lika liten rätt att bryta mot lagen som andra yrkesgrupper som kan tänkas vilja förbättra världen (t ex journalister, författare, präster, politiker). Lagen gäller lika för alla. Det kallas rättssäkerhet och rättsstat.
Problematiken sätts på sin spets vid politiska aktioner som tar formen av civil olydnad. Jag kan känna moralisk respekt över ungdomar som bryter sig in i vapenfabriker och slår sönder vapen. Eller ockuperar outhyrda bostäder. Eller nedläggningshotade vårdcentraler. Eller som på 1980-talet kedjade fast sig vid järnvägsrälsen för att stoppa hormoslyrbesprutningen. Men att känna moralisk respekt betyder inte att man menar att de skall undantas från lagen.
Nöd bryter lag. Att våga följa sitt hjärtas väg och därefter utan att gnälla möta domstolen - det är civilkurage. Jag tycker att Anna Odells sätt att hantera den uppkomna situationen förtjänar just det omdömet.

5 kommentarer:

Hjalmar sa...

Jag kan bara instämma i det du skriver, Ulf. Som jag har förstått det så finns det dessutom någon form av speciellt skydd för journalistisk verksamhet (alltså: man kan "wallraffa" om man har "publicistiskt uppsåt"), så yttrandefriheten är kanske inte så hotad som man skulle kunna tro. Dessutom undrar jag om inte de som rycker ut till konstens försvar har en väl romantisk syn på konstnärens roll i samhället. Om vi inte tror på konstnären som ett upplyst och upplysande geni utan har en lite mer blygsam roll så kan man tycka att det är ganska rimligt att Odell behandlas precis som andra aktivister.

Anonym sa...

Äntligen börjar konsten bli samhällstillvänd.
Är det någon som vet det postgiro nummer som man sätta in pnegar för att hjälpa till att betala hennes böter.
Och överskottet går till RSMH.
Civil olydnad behövs tydligen för att få upp psykiatrin till debatt.
Att det behövs vet jag efter trettio års jobb inom den samma.

Anonym sa...

Behovet att sätta psykiatrien och hur mentalsjukdomar påverkar de sjuka, deras familjer, skolor och samhälle i fokus är stort. Det gamla stigmat behöver raderas. Men, ett tilltag som sätter andra människor i fara, som kan ha resulterat i personskador eller värre, som av somliga mentalsjuka ses som kränkande, är helt oacceptabelt. Domen var rätt.

A-K Roth

Anonym sa...

Intressant nog så stöder Riksförbundet för Mental Hälsa Anna Odell på sin hemsida och genom demonstrationer.
Wallraffande och grävande journalistik retar alltid upp de som blir utsatta för det.
Jan Guillou åkte in och blev hånad ex v.
Antagligen kommer Anna Odell att höjas till skyarna om några år. Av de som nu hånar henne. Vi får se.
Jag gillar henne i alla fall. Fast det är klart att hon bör dömas som nu skett. Lagarna skall följas.

Anonym sa...

"Jag kan känna moralisk respekt över ungdomar som bryter sig in i vapenfabriker och slår sönder vapen" Underförstått därför att ungdomarna liksom du själv anser att vapen är moraliskt förkastliga.

Hmm. Pennan är det vassaste av alla vapen. Kan du då också känna moralisk respekt för ungdomar som bränner böcker därför att de anser innehållet moraliskt förkastligt?