Domen mot Anna Odell och konstens frihet
I dag dömdes Konstfackseleven Anna Odell till dagsböter om totalt 2 500 kronor, för oredligt förfarande och våldsamt motstånd. Det var den 21 januari tidigare i år som Anna Odell som ett led i sitt examensarbete simulerade ett självmordsförsök vid Liljeholmsbron i Stockholm och därefter under tumultartade former lät sig "tvångsintas" på psykakuten vid S:t Görans sjukhus.Jag har tidigare uttalat att jag hade svårt att bli på allvar upprörd över Anna Odells agerande. God konst skapar sprickor i diskursens ordning och låter oss i sprickorna skymta nya, okända universa. Min invändning riktade sig mot att Anna Odell i sitt projekt gjorde andra människor till ett medel för sitt eget (konst)projekt. Poliser, läkare och - framför allt - potentiella medpatienter blev ofrivilliga deltagare i ett spel de själva inte valt att vara med i.
Men lika lite som jag har svårt att på allvar bli upprörd över Anna Odells projekt har jag svårt att på allvar bli upprörd över domen. Konst är en sak - juridik en annan. Konstnärer har - oavsett projektets goda intentioner (i detta fall att uppmärksamma brister i psykvården) - lika liten rätt att bryta mot lagen som andra yrkesgrupper som kan tänkas vilja förbättra världen (t ex journalister, författare, präster, politiker). Lagen gäller lika för alla. Det kallas rättssäkerhet och rättsstat.
Problematiken sätts på sin spets vid politiska aktioner som tar formen av civil olydnad. Jag kan känna moralisk respekt över ungdomar som bryter sig in i vapenfabriker och slår sönder vapen. Eller ockuperar outhyrda bostäder. Eller nedläggningshotade vårdcentraler. Eller som på 1980-talet kedjade fast sig vid järnvägsrälsen för att stoppa hormoslyrbesprutningen. Men att känna moralisk respekt betyder inte att man menar att de skall undantas från lagen.
Nöd bryter lag. Att våga följa sitt hjärtas väg och därefter utan att gnälla möta domstolen - det är civilkurage. Jag tycker att Anna Odells sätt att hantera den uppkomna situationen förtjänar just det omdömet.
Etiketter: Anna Odell, Konst, Konstfack
posted by Ulf Bjereld at 8/31/2009
6 Comments:
Jag kan bara instämma i det du skriver, Ulf. Som jag har förstått det så finns det dessutom någon form av speciellt skydd för journalistisk verksamhet (alltså: man kan "wallraffa" om man har "publicistiskt uppsåt"), så yttrandefriheten är kanske inte så hotad som man skulle kunna tro. Dessutom undrar jag om inte de som rycker ut till konstens försvar har en väl romantisk syn på konstnärens roll i samhället. Om vi inte tror på konstnären som ett upplyst och upplysande geni utan har en lite mer blygsam roll så kan man tycka att det är ganska rimligt att Odell behandlas precis som andra aktivister.
Äntligen börjar konsten bli samhällstillvänd.
Är det någon som vet det postgiro nummer som man sätta in pnegar för att hjälpa till att betala hennes böter.
Och överskottet går till RSMH.
Civil olydnad behövs tydligen för att få upp psykiatrin till debatt.
Att det behövs vet jag efter trettio års jobb inom den samma.
Behovet att sätta psykiatrien och hur mentalsjukdomar påverkar de sjuka, deras familjer, skolor och samhälle i fokus är stort. Det gamla stigmat behöver raderas. Men, ett tilltag som sätter andra människor i fara, som kan ha resulterat i personskador eller värre, som av somliga mentalsjuka ses som kränkande, är helt oacceptabelt. Domen var rätt.
A-K Roth
Intressant nog så stöder Riksförbundet för Mental Hälsa Anna Odell på sin hemsida och genom demonstrationer.
Wallraffande och grävande journalistik retar alltid upp de som blir utsatta för det.
Jan Guillou åkte in och blev hånad ex v.
Antagligen kommer Anna Odell att höjas till skyarna om några år. Av de som nu hånar henne. Vi får se.
Jag gillar henne i alla fall. Fast det är klart att hon bör dömas som nu skett. Lagarna skall följas.
"Jag kan känna moralisk respekt över ungdomar som bryter sig in i vapenfabriker och slår sönder vapen" Underförstått därför att ungdomarna liksom du själv anser att vapen är moraliskt förkastliga.
Hmm. Pennan är det vassaste av alla vapen. Kan du då också känna moralisk respekt för ungdomar som bränner böcker därför att de anser innehållet moraliskt förkastligt?
På Facebook kan man hitta pg om man vill stödja Odell ekonomiskt.
Jag måste invända. Likaväl som man kan ha publicistiskt uppsåt kan man ha konstnärligt. Vi har en yrkeskår som får utstå ett förakt som ingen annan. Det här kulturföraktet skulle vara omöjligt i ett land som Frankrike eller Spanien eller Italien.
Idel ädel kulturside-adel har missat det väsentligaste med Odells verk, nämligen att hon konstnärligt visar (varför det inte kan jämställas med att kunna visa det litterärt eller dokumentärt är obegripligt) att vården är maktfullkomlig gentemot patienten i sin beskrivning av förlopp. Det är kärnan.
Istället dillar man om att hon fick en adekvat behandling. Exakt samma behandling fick hon för tio år sen men det har inte erkänts av vården. Hennes erfarenhet har ogiltigförklarats, icke erkänts, och då blir det själva psyksjukdomen det som fråntar en människa rätten till att hävda sin erfarenhet.
Detta är människor med om i all form av vårdverksamhet då och då. Journaler skrivs för att mörklägga och då finns ett slags common sense i samhället om att sånt förekommer och att det är en fara för patientskerheten etc.
Men psykiskt sjuka? Hur kan de veta vad de är med om? Det finns en föreställning om att man inte fattar vad man är med om och det är en villfarelse säger Odell och bekräftas av RSMH och andra kunniga. Odell har kunnat ta saken i repris vilket inte är så lätt vid kroppslig sjukdom.
Och för övrigt. Hur smart är det att komma med ett koppel biffiga karlar med yrke ordningsfrågor, till en frysande människa som irrar runt på en bro? Varför inte ett mobilt team med yrke att tala med ångestladdade hallucinerande eller vad det nu kan vara som inte har med störande av allmän ordning att göra. Inte ens en filt eller kappa har de vett att ha med sig. Skor. Stövlar.
En som tror sig förföljd blir alltså i verkligen just förföljd och behandlad med våld. Hur smart är det inför framtiden? Vettlöst är det.
Det finns många vittnesmål från olika läkare om övergrepp i psykvården och den misär som råder där. Anna Odell kostade mindre än 40:- och kan inte vårdapparaten hantera att flera får spel på en gång eller att ta in dem utan att andra blir rädda, så är det just så uselt som vi inte vill ha det. Vi som aldrig kommer att insjukna i nåt sånt eller hur?
Skicka en kommentar
<< Home