Debatten om frilansjournalisten Donald Boströms artikel i Aftonbladet om påstådda israeliska organstölder kretsar kring två teman: tryckfrihet och antisemitism. I debatten om tryckfrihet har jag inte så mycket att tillföra. Det råder ju stor enighet om att Sveriges ambassadör i Israel Elisabet Borsiin Bonnier agerade felaktigt när hon i ett pressmeddelande tog avstånd från artikeln. Den borgerliga alliansregeringen har agerat enligt skolboken, genom att tydligt markera avstånd till ambassadörens agerande samt vägrat kommentera innehållet i artikeln. Den enda oklarhet som råder är huruvida ambassadören fått sitt pressmeddelande godkänt av UD innan det publicerades. Det är utmärkt att riksdagens konstitutionsutskott nu får möjlighet att granska ärendet.
Mer principiellt intressant är i stället diskussionen om hur Donald Boströms artikel förhåller sig till antisemitism, samt hur ordet antisemitism används i den politiska debatten. Med antisemitism avses enligt Nationalencyklopedin fientlighet mot judar eller mot judendom. Ur det perspektivet finns det inget antisemitiskt i Donald Boströms artikel i sig. Den fråga Boström ställer är huruvida det finns något fog för de anklagelser som anhöriga till ihjälskjutna palestinier för fram, att soldater ur Israels armé tömmer döda kroppar på organ för att kunna användas till transplantationer. Boström skriver också att det borde bringas klarhet i om det verkligen förhåller sig på det sättet. Det är berättigade frågor och berättigade krav. Ingen hade reagerat om artikeln hade handlat om något annat land än Israel.
Bekymret är således inte Boströms text i sig, utan vad som inte står i den. Inom antisemitismen ryms föreställningar om judiska ritualmord och om juden som rövar bort barn, slaktar dem och stjäl deras blod. Boström hade kunnat undvika de anklagelser som nu framförs om han i sin text valt att visa upp dessa föreställningar för att därigenom markera att hans text inte är en del av dessa. De palestinska mödrarnas frågor om sina söners uppsprättade och ihopsydda lik är legitima. Men att ge dessa mödrar en röst innebär också ett ansvar att formulera sig på ett sätt så att mödrarnas frågor inte kan avfärdas som ett utfall av judehat.
Sverige är ett land där antisemitismen haft svårare att få fäste jämfört med i de flesta övriga länder i Europa. Det är bra. Kanske skapar det också hos oss en blindhet för de antisemitiska föreställningar som har eller har haft fäste på andra håll i världen? För de allra flesta svenskar är antisemitism något så främmande att vi har svårt att känna igen den när vi vid enstaka tillfällen springer på den.
Historien om Boströms artikel i Aftonbladet för oss till den vidare frågan om hur vi i debatten och i mediebevakningen skall förhålla oss till Israel som stat. Israel-debatten är oerhört polariserad, där en åsiktsriktning menar att ingen annan stat behandlas så orättvist och granskas så kritiskt som Israel. Andra menar att Israel kommer undan med folkrättsbrott och övervåld på ett sätt som ingen annan stat skulle göra.
Israel är på många sätt en unik stat, inte minst genom den förintelse som föregick statens uppkomst. Men Israel kan inte särbehandlas - varken positivt eller negativt. Vi måste ställa samma krav på Israel som på andra stater när det gäller att följa folkrätten. Anklagelser om att israeliska soldater stjäl organ från döda kroppar måste uppmärksammas i lika stor utsträckning som om anklagelserna riktats mot soldater från andra länder. På samma sätt har Israel en självklar rätt till fred och säkerhet på samma sätt som andra stater har.
Men Israel har en smärtsam historia, och det judiska folkets historia är mer smärtsam än de flesta andra folks. Så även om Israel inte i sak skall bemötas annorlunda än någon annan stat, så måste bemötandet i sin form undvika att riva upp det judiska folkets sår eller ge näring åt antisemitiska föreställningar.
Så min ståndpunkt i sak är följande. Donald Boströms artikel är i sig inte på något sätt antisemitisk. Däremot hade han kunnat undvika den debatt som nu uppstod om han synliggjort de antisemitiska föreställningar om judiska ritualmord som har förekommit eller förekommer.
Antisemitism är en vidrig och vedervärdig företeelse. Man kampen mot antisemitismen försvåras när debattörer och självutnämnda Israelvänner använder antisemitism som ett slagträ för att avfärda seriös kritisk mot staten Israels agerande. Jag blir därför dyster när jag ser personer som t ex Gunnar Hökmark på Newsmill jämföra Aftonbladets artikel med nazisternas och Tsarrysslands antisemitism, eller när Jesper Svartvik ur Svenska kommittén mot antisemitism ryggradsmässigt stämplar texten som antisemitisk. Kampen mot antisemitism är faktiskt alldeles för viktig för att överlämnas till personer som som i dessa frågor väljer agitatorns roll i stället för att använda sitt öppna sinne.
34 kommentarer:
Att som om Aftonbladet på ett mittuppslag i krigsrubriker framföra enskilda palestiniers helt obestyrkta anklagelser om israelisk organstöld, på annat ställe i artikeln nämna bristen på organ för transplantationsorgan i Israel och på ett tredje ställe åtalet mot en(inte flera) rabbi (kanske inte ens det) i USA skapar ofelbart associationer hos läsaren på ett sätt som Aftonbladet (och Boström) lätt kunde ha förutsätt.
Anklagelser om organstöld kan ses som en variant av de urgamla antisemitiska anklagelserna om judisk "Blood Libel".
När så tidningen orkestrerar sina anklagelser mot Israel på såväl kultursida som i ledarblogg så är det lätt att säga att Aftonbladet går antisemiters ärenden.
Det är faktiskt inte Israel som skall bevisa sin oskuld utan åklagarna som skall styrka sina anklagelser med mer än lösa rykten.
Det kan nämnas att det också på Västbanken gått rykten om att röntgenkontrollerna i de israeliska posteringarna sänder ut strålar som gör palestinska kvinnor infertila; Ett rykte som när det undersöktes visade sig vara grundfalskt.
Israel är f.ö. den enda nation som anklagats för organstöld. Inte Ryssland i Tjetjenien, inte USA i Irak och Afghanistan, Sudans regering.
Det ger viss kraft åt att beteckna Aftonbladetartikeln som just antisemitisk.
/BR
Hmm,
Finns det inte betydande risker med att kräva att journalister bör sammanfatta antisemitismens historia varje gång de skriver om misstankar om israeliska övergrepp mot palestinier?
För det första riskerar man ju att föra vidare antisemitiska myter som de flesta människor utanför SKMA och diverse nazistiska kretsar inte har en aning om. Hur många svenskar känner ens till antisemitiska myter om att judar dödar spädbarn för att baka bröd på deras blod (vore något för SKMA att göra en kunskapsundersökning om)?
För det andra så skulle Boström knappast ha undgått antisemitstämpeln om han hade nämnt diverse antisemitiska myter. Vi vet ju alla hur SKMA reagerar när Förintelsen och övergrepp mot judar diskuteras i samband med israeliska övergrepp mot palestinier.
Vi hade direkt fått höra att Boström insinuerar att alla judar är ansvariga för Israels övergrepp.
För det tredje så vore det att särbehandla Israel och judar - och det är ju också att betrakta som en form av rasism.
Nej, likabehandling rakt av är en bättre - och mer liberal - väg att gå.
Antisemitstämpeln kommer att användas på rutin så länge som SKMA och deras gelikar tas på allvar.
/REALIST
BR skrev
"Israel är f.ö. den enda nation som anklagats för organstöld. Inte Ryssland i Tjetjenien, inte USA i Irak och Afghanistan, Sudans regering."
Kina anklagas rutinmässigt för detsamma. Och häromveckan i DN anklagades albaner för organstöld från serber under Kosovokriget.
En möjlig anledning till att du har undgått dessa rapporter kan vara att de inte alls har väckt protester av den dignitet som Boströms artikel har väckt!
/REALIST
Bra och tänkvärt skrivet Ulf.
" ett gult hus i Ripa i Albanien sägs flera hundra mördade serber ha fått sina organ uttagna för försäljning under Kosovokriget. Byborna hindrar nu Europarådet att undersöka huset" se DN där reagerade ingen med emfas.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/albanska-bybor-stoppade-organutredning-1.929056
Signaturen realist ombedes vänligt om en referens till ett mittuppslag i Aftonbladet där Kina eller Kosovoalbaner anklagas för organstöld med rubriker i världkatastrofstorlek.
/BR
Seriös kritik?!
Vilket i Boströms artikel var seriöst?
BR tycker att Israel inte ska få kritiseras, att deras markstölder inte ska få omnämnas och att ockupationen av grannländerna är acceptabel.
BR tycker att alla som ska skriva om Israel måste komma ihåg varje ord som sagt om judar de senaste 2000 åren för att inget som de kan bli stötta av ska råkas sägas.
BR sprider konspiratoriska rykten om palestinska kvinnor för att bli av med sin egen trovärdighet.
BR tycker att Israel inte ska få kritiseras för organstölder som Kosovo, Kina och Fillipinerna.
Jag är ledsen Ulf men jag tycker att du förenklar och skönmålar Boströms artikel något fantastiskt. Du skriver: "Den fråga Boström ställer är huruvida det finns något fog för de anklagelser som anhöriga till ihjälskjutna palestinier för fram, att soldater ur Israels armé tömmer döda kroppar på organ för att kunna användas till transplantationer." Så är det naturligtvis inte. Om Boström hade varit innerligt intresserad av att undersöka denna fråga hade han säkerligen kunnat få svar genom att journalistiskt grävande arbete. Det Boström gör är att han trycker obekräftade rykten tillsammans med domen för organhandel mot en judisk man i USA och insinuerar att det ska finnas ett samband. Att ställa frågor som bygger på hörsägen och fördomar och försöka knyta samman det med helt andra företeelser är ett av de vanligaste konspirationsteoretiska knepen. Gå in och titta på vaken.se så kan du se själv. I den divisionen spelar Boström och det är faktiskt riktigt riktigt synd att du inte kan se de Ulf.
BR, du har fel. Fler nationer än Israel anklagas för organstölder. En artikel i Aftonbladet om anklagelser om organstölder i Kina:
http://aftonbladet.se/nyheter/article370853.ab
Prova att göra en Google-sökning så hittar du fler exempel, det är enkelt. Lycka till!
/johan
Du tycker alltså att en artikel som påstår att en internationell judisk konspiration mördar palestinier och säljer deras organ via amerikanska rabbiner ställer relevanta frågor som bör besvaras av Israel och IDF? Bara någonting har publicerats i Aftonbladet kan det vara hur vansinnnigt som helst, den anklagade ska ändå tvingas bevisa sin oskuld? Då har jag bara en fråga till dig Ulf; Slår du fortfarande din fru?
Ulf
Du får gärna utveckla hur du menar att Boström skulle”synliggjort de antisemitiska föreställningar om judiska ritualmord som har förekommit eller förekommer” och därmed undvikit anklagelserna om antisemitism.
Jag tror snarare tvärt om – nu hävdas det att han ”insinuerar” ”antyder” eller att kopplingen är ”underförstådd” bara för att texten inte nämner några verkliga referenser till gammalt vidskepelse.
Hade han nämnt några antisemitiska föreställningar, hade väl saken setts som ännu klarare…
Nu börjar jag verkligen frukta att debattörer i Sverige har tappat fattningen, om möjligt ännu mer än Israels helt vansinniga regering. Menar du på allvar att du inte ser några som helst problem med Boströms text? Allt han gjorde var att ställa en "legitim fråga"?
Den här formuleringen att frågan "borde utredas" är ju så klassiskt svensk. Vad då "borde utredas"? Varför lägger han i så fall inte fram vittnesmålen för ICJ och låter dem pröva dem? Skulle du Ulf skriva under ett sådant krav? För du vill väl också att saken utreds? Och hur skulle man i dagsläget kunna lita på en utredning av IDF, när de själva är huvudmisstänkta för att ha sålt dödsskjutna palestiniers organ?
Är helt med Viktor här.
Det blir nu svårare för svenska journalister att få ackreditering i Israel... Det är väl inte konstigt.
Aftonbladets judehetsande insinuationer ska nog betraktas som en rimlig markering om kvalitén på svensk journalistisk bevakning av Israel. Hittills har ju svenska reportrar på plats i Israel mest ägnat sig åt att beskriva Israels fiender!
Anna anser det endast vara legitimt att skriva om organhandel om Israel inte är inblandat. Anna tycker inte att palestinska röster ska tas på allvar.
Anna tycker att Israel ska få bestämma vad som är legitimt och inte legitimt i debatten och det som inte godkäns ska inte publiceras.
Anna kritiserar inte när Kosovoalbaner anklagas för organstöld och det startas en undersökning mot dem baserad på hörsägen. Anna protesterar bara mot när en tidning vill ha samma sak gällande Israel.
Anna tycker att BU-s kommentarer om vad andra skribenter hyser för åsikter inte direkt uppfyller Ulfs regler för en vettig diskussionsnivå.
Kommentarerna kretsar i huvudsak kring två problematiker.
1. En del menar att Boströms artikel är dålig och/eller inte borde publicerats eftersom det uppenbart saknas grund för de anklagelser som framförs i texten (som dessutom är insinuant skriven).
Om detta säger jag följande: De frågor om organstölder som ställs i artikeln blir journalistiskt berättigade eftersom så många drabbade anhöriga på allvar hyser uppfattningen att organstölder har begåtts. Att tiga ihjäl dessa människors uppfattningar vore inte att visa de drabbade respekt och skulle verkligen öppna dörren för konspirationsteorier.
2. Andra menar att det finns en risk att om varje kritik mot Israels agerande skall relateras till antisemitiska föreställningar så bidrar man indirekt till att befästa just dessa föreställningar.
Jag har förståelse för denna kritikpunkt. Som flera kommentatorer visat ovan så gäller ju anklagelserna om organstöld inte bara israeliska soldater, utan också t ex kineser och albaner. Vi skall inte underskatta vidden av de vidrigheter som krig får människor att begå mot varandra - oavsett nationell härkomst.
Nej, jag meniar inte att antisemitistiska föreställningar skall redovisas varje gång Israels politik diskuteras. Det vore orimligt och skulle i sak innebära en särbehandling av staten Israel. Jag tror däremot att om man som skribent är medveten om dessa föreställningar så är det lättare att hitta formuleringar till sin text som gör att man inte riskerar att ta bort fokus från det man egentligen vill säga.
Att lyfta fram de antisemitiska föreställningarna mer explicit kan man göra i undantagsfall, där det beskrivna händelseförloppet är sällsynt kontroversiellt. Jag tycker nog att påståendena om israeliska organstölder är ett sådant fall.
Jag vill också påminna om bloggens debattregler och eftersom diskussionen nu har gått ett varv så kommer jag att tillämpa dessa regler mycket strikt. Ni blir inte publicerade om ni inte följer reglerna. Så enkelt är det.
Ulf skriver: "De frågor om organstölder som ställs i artikeln blir journalistiskt berättigade eftersom så många drabbade anhöriga på allvar hyser uppfattningen att organstölder har begåtts."
Jag är väldigt förvånad över hela det här inlägget, Ulf.
Känner du inte till konspirationsteorierna från denna region?
Och varför tror du tt inte en enda av alla dessa "många" palestinska familjer har gjort någon obducering i efterhand för att bevisa att organ stulits?
Och, dessutom, har du läst den internationellt erkände palestinske människorättskämpen Bassem Eid (tidigare på B'Tselem) som säger att han aldrig någnsin hört sådana här anklagelser, varken i israeliska eller arabiska medier eller organisationer.
Till sist (efter allt detta), undrar jag varför du verkar tycka att Israel ska bevisa sin oskuld, istället för att den som säger sig ha indicier (oavsett hur luftiga) tar och försöker bevisa sina anklagelser? Är det inte i den tågordningen det ska gå?
Ulf, jag tycker att du förminskar dina kritiker. Du skriver: "1. En del menar att Boströms artikel är dålig och/eller inte borde publicerats eftersom det uppenbart saknas grund för de anklagelser som framförs i texten (som dessutom är insinuant skriven)."
Det är ju inte riktigt sant. Jag själv menar åtminstone att problemet med Boströms artikel är att han inte ens är intresserad av att undersöka anklagelserna. Han bygger upp ett korthus kring rykten och farliga fördomar tillsammans med ett domstolsfall i USA och insinuerar att det finns ett samband. Det tycks som om du (och Aftonbladet) försöker framställa texten som en journalistiskt granskande text som ställer viktiga frågor. Så är det inte, och skulle den utvärderas som ett sådant verk skulle den inte få plats alls i Aftonnladet. Det är som SVD skriver:
"Sålunda försvarar sig Boström med att han visserligen inte kan belägga att den israeliska armén ägnar sig åt mord i syfte att komma över offrens organ. Däremot kan han belägga att någon har sagt detta till honom. Det är för det första ett absurt försvar för att sätta något i tryck – jag kan belägga att någon har påstått att Bill Clinton är massmördare – och för det andra inte tillräckligt enligt vedertagna journalistiska kriterier: två av varandra oberoende källor krävs för att hävda ett faktum."
Ulf, jag tyckte detta påstående var lite olyckligt, tom stötande:
"...Man[sic] kampen mot antisemitismen försvåras när debattörer och självutnämnda[sic] Israelvänner använder antisemitism som ett slagträ för att avfärda seriös kritisk mot staten Israels agerande..."
Om det bara hade handlat om seriös kritik och inte om vandringssägner med otäcka konnotationer! Du verkar vara ytterst kritisk mot dem som har helt legitima invändningar mot en artikel med gamla och nya konspirationsteorier. Många som inte ser sig som israelvänner har äcklats av artikeln. ("Självutnämnda" brukar jag själv använda om allsköns "experter", t.ex. Guillou, inte om vänner.)
Det här om att "använda antisemitism som slagträ" är ju något som upprepas från praktiskt taget varje israelbelackare och nu även du. Är denna anklagelse menad att tysta folk som upplever uttryck av antisemitism, så att de inte vågar yttra sig?
Du tar viktigt nog upp "kampen mot antisemitismen". Men den enda kamp från vänsterhåll jag sett mot den antisemitism som finns inom delar av vänstern kommer från några få personer, bland dem Charlotte Wiberg som nu tillsammans med Jonathan Leman skrivit en artikel i ämnet på Newsmill, mycket läsvärd. De visar att Boströms artikel bara är en bland många folkföraktande "märkligheter" Aftonbladet släppt igenom under åren. Antar att du har läst Wiberg/Lemans artikel och kan bedöma själv. Var den ett slagträ i din syn?
Anna Veeder har skrivit utmärkt på sin blogg om bl.a. israeliska människorättsorganisationers reaktioner på Aftonbladets flerbladiga utfall.
Consensus bland bedömare med fötterna på jorden verkar vara att artikeln i fråga var förkastlig och förtjänar fördömande. Andra åter har sina huvuden begravda I jorden!
A-K Roth
Om vi ska utreda alla misstankar som palestinier har angående vad Israel gör så får vi upprätta en ny FN-myndighet bara i detta syfte. Några förslag: Israel sprider aids i arabvärlden, Israel dumpar radioaktivt material på Västbanken för att palestinier ska dö i cancer, Israel sätter upp mobiltelefonantenner på kullar på Västbanken också för att palestinier ska dö av cancer, Israel förgiftar grundvattnet på Västbanken - och detta är bara några exempel som jag SJÄLV har stött på hos palestinska bekanta (som jag ändå tycker om, vi har bara lite olika åsikter om allt möjligt). Och naturligtvis klassikern att Israel ligger bakom 9/11. Skulle tippa att 80% av arabvärlden anser att Israel var inblandat i 9/11.
Ska vi utreda det också, för att så många tror det och anser sig vara "känslomässigt övertygade" om att detta är sant, plus har en del indicier?
Och utredeningen om de kosovo-albanska organstölderna ska också läggas ner för att det förkommer konspirationsteorier.
Skulle tippa att 80% av arabvärlden anser att Israel var inblandat i 9/11. och därmed är det bevisat att Bilals mamma ljuger och inte har rätt till någon utredning?
Ulf har fel.
Boströms artikel är antisemitisk och Aftonbladet skulle inte ha publicerat den eftersom helt obekräftade palestinska rykten om organstöld återges i samma artikel som uppgiften att Israel har brist på organ för transplantation och att en möjlig rabbi i USA åtalas för inblandning i illegal handel ed organ för transplantation.
Dessa uppgifter ihop skapar definitivt associationer om en judisk Blood Libel
men märkligt nog inte hos Ulf.
/BR
Jag anser att hela debatten och samtliga debattörer utgår från felaktiga moraliska premisser.
Det är väl bara bra om den israeliska armén tar tillvara organ från ihjälskjutna palestinier.
Om man ändå anser sig vara nödsakade att skjuta ihjäl personerna ifråga är det allt annat lika bättre att man tar tillvara deras organ än att man låter dem gå till spillo.
Det som borde uppröra är själva dödandet - och inte det eventuella tillvaratagandet av de dödades organ.
Organtransplantationer räddar människoliv.
ATEIST
"...och därmed är det bevisat att Bilals mamma ljuger och inte har rätt till någon utredning?"
Det är nog inte Bilals mamma som är lögnaren i det här samanhanget, hon förnekar nämligen att hon sagt till någon svensk journalist att hennes sons organ blivit stjulna.
Palestinian family: We didn't say organs taken
Isak, inget nytt i JP:s artikel. Ingen påstår sig ha bevis för att en organstöld har skett, men brodern vill se frågan utredd.
Nu gjorde ju JP:s tabben att inte fråga huruvida brodern tror på att "Israel låg bakom 911" så det är väl enligt Anna Veeders logik inte helt klarlagt om han har rätt till en utredning eller inte.
Isak: det var väl lite djärvt att kalla Boström för en lögnare utifrån informationen i den artikeln?
Vad det gäller sakfrågan så vore det ganska enkelt att motbevisa anklagelserna om organstölder: plocka fram obduktionsprotokoll! Erbjud familjerna att offentliggöra. Det avlivar säkert inte den stora floran av vilda teorier, det avlivar säkert inte ens den här fullständigt. Men det är ett snyggare sätt att försvara sig än att påpeka att man alltid varit förföljd, vilket apriori skulle ge en alibi för allt man anklagas för. Sedan kan det ju vara så att det faktiskt finns någonting att gräva i. Det låter dock omständligt att plundra organ från fallna på slagfältet.
Jag tycker ändå att det är märkligt att man så här på avstånd ifrågasätter obduktionsförfarandet som sådant, särskilt här i byråkratins förlovade land. Snarare så tycker jag att det låter rätt så troligt att det skulle vara rutin då man bedriver en så pass reglerad och byråkratiserad verksamhet som IDF. Alla fält i formulären måste liksom fyllas i. Men när man inte bekymrar sig mer om offrens familjer än att beordra dem att begrava sina döda så får man nog leva med vreden och frustrationen som föder spekulationer och myter.
Och vad det gäller frustration som föder mytbildningar: ett lätt sätt att börja göra sig av med konspirationsteorierna är att börja arbeta med kärnfrågan i konflikten. Jag skulle gissa att en hel del problem av den här sorten skulle gå att lösa om ockupationen av och bosättningarna på Västbanken avvecklades. Den stora skandalen här är att den israeliska regeringen har så mycket engagemang för att försöka begränsa pressfriheten och så lite engagemang i att ordna fred för sitt land.
Men visst har väl de som hävdar att judar låg bakom 9/11 lika stor rätt att kräva en utredning som Bilal Ghanans broder om misstankar om organstöld från Bilal? (Bilals mamma som förnekar dessa misstankar skall man givetvis inte lyssna så mycket på på eftersom hon är en kvinna)
/BR
Bulten,
visst finns det något nytt i artikeln, inte bara är det ingen påstår sig ha bevis för att en organstöld har skett, man förnekar att man överhuvudtaget har hävdat att man påstått att en organstöld har skett.
Hjalmar,
om Bodström hävdar att familjerna har sagt att organstöld har skett, medan familjerna hävdar att de aldrig sagt något sånt, så är det uppenbarligen någon som ljuger.
BR: Nu är det ju inte judar som anklagas för organstöld här, utan IDF och Israel. En avgörande skillnad. Israel representerar inte alla världens judar - och vice versa. Att det skulle vara fallet är utslag för ett tänkande som nog bör bekämpas, inte förstärkas. Vidare så skulle jag säga att det finns mer konkreta omständigheter att utreda här än i frågan om 9/11. Det föreligger en konkret anklagelse (om organstölder), kombinerad med både möjlighet och en visserligen obskyr, men ändå klart formulerad motivbild. Inget av dessa (förutom en otroligt obskyr motivbild då kanske) föreligger i frågan om 9/11 eller andra konspirationsteorier som nämnts i tråden. Det faktum att det finns konspirationsteorier betyder inte alltid att det inte finns någon konspiration. Därmed inte sagt att jag är särskilt övertygad. Jag tycker att det låter troligare att det finns regler som kräver obduktion av motståndsmän dödade i eldstrid. Jag tycker också att det låter otroligt att man skulle skjuta en tilltänkt organdonator i bröstet och i magen (som man uppenbarligen gjorde med Boströms främsta exempel). Men det är ju goda nyheter. En undersökning skulle alltså antagligen kunna avliva den här myten ganska lätt, och kanske till och med dra med sig några andra.
Isak: Om du läser Boströms artikel igen så kommer du att se att hela artikeln du hänvisar till helt missar målet. Boström hänvisar till en av Gilals bröder (om han heter Talal eller Jalal verkar vara det enda krånglet egentligen) enbart med att denne sagt att han inte visste varför Gilal återvände till byn den dagen. De familjer som talar om ryktena refereras av Boström så här: "De drabbade palestinska familjerna på Västbanken och Gaza var säkra på vad som hänt deras söner. Våra söner används som ofrivilliga organdonatorer, sa släktingar till Khaled från Nablus till mig, liksom mamman till Raed från Jenin och morbröderna till Machmod och Nafes från Gaza, som samtliga varit försvunna ett antal dygn och kommit tillbaka nattetid, döda och obducerade." Helt andra familjer alltså.
Att Hjalmar inte har förstått att Boström genom att i samma artikel nämna palestinska rykten om organstöld, åtalet mot en amerikansk rabbi för inblandning i illegal organhandel och bristen på organ för transplantation i Israel, direkt skapar associationer om urgamla myter om en judisk "Blood Libel" är anmärkningsvärt men att ingen medicinsk auktoritet tillfrågades innan artikeln tillkom visar att Aftonbladet/Boström var ute efter att demonisera judar.Hjalmar har dessutom fel i att det var IDF som anklagats för organstöld eftersom det inte är IDF som obducerar utan en institution för patologi.
Hur medicinskt orimlig anklagelsen om organstöld är visas av en artikel skriven av en läkare här:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3414033.svd
/BR
BR och Anna säger att utredningar mot Israel inte ska få ske för att det finns människor som tror att israeler varit inblandade i 11:e september.
BR och Anna borde tänka på att Israel förnekade att vit fosfor användes i Gaza mot civila, trots att Israel förnekade det.
BR och Anna borde tänka på att Israel vägrade att tillåta någon undersökning om Gaza.
BR och Anna borde tänka på att Israel vägrade att tillåta någon undersökning om Jenin.
BR och Anna har rätt i att det skulle behövas en FN-myndighet i detta syfte att undersöka Israels förnekade brott mot mänskligheten. USS Liberty. Qana Massakern. Sabra Shatila. Organhandel. Jenin. Vit Fosfor mot civila. Användandet av Mänskliga Sköldar. Fördrivningar. Apartheid.
BR: Att du tycker att det är bekvämt att hänvisa till antisemitism och gamla europeiska myter för att slippa diskutera sakfrågor förstår jag. Nu är det ju så att jag inte direkt försvarar Boströms artikel (snarare tvärtom, skulle jag säga - jag uttrycker väl ganska tydligt att jag finner historien osannolik?). Jag visar bara att det finns bättre sätt att kritisera den som inte bidrar till att ropa på vargen i onödan. Antisemitism är så pass allvarligt att det inte behöver åberopas när det inte förekommer. Jag ber att få upprepa: Israel representerar inte alla judar. Alla världens judar vill inte och behöver inte försvara Israel, ej heller försvaras av Israel. Boström angriper ingenting specifikt judiskt i sin artikel. Koncentrera dig på sakfrågorna istället (de räcker ju, uppenbarligen). Den bästa kritiken av Boströms artikel jag sett hittills var Gideon Levys i dagens Expressen med titeln "Ockupationens nyttiga idioter". Israels nuvarande regering tjänar på en diskussion om antisemitism och yttrandefrihet och förlorar på en diskussion om bosättnings- och ockupationspolitik. Boströms förtjänst är att han försett den med möjligheten att spela det spel den vill.
I ljuset av den absurda diskussion som uppstått efter Boströms artikel, undrar jag såå varför man inte anklagat varenda tidning som talat och skrivit om Madoffs ekonomiska bravader, inte har anklagats för att grunda sig i och dessutom väcka liv i den gamla antisemitiska föreställningen om "juden/ockraren" och därmed gjort sig skyldiga till grav antisemitism.
Var finns logiken?
Kerstin: Skillnaden mellan anklagelserna mot Madoff och mot Israels arme är att det finns bevis mot Madoff och att han är fälld i domstol. I det andra fallet bygger allt på rykten, hörsägen och fördomar.
Skicka en kommentar