Visar inlägg med etikett Sex and the city-sossarna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sex and the city-sossarna. Visa alla inlägg

2009-09-02

Rebellas heliga vrede

I dag torsdag 3 september presenterade nätverket Unga S-kvinnor Rebella sin rapport Socialdemokratin - från EP-valet in i framtiden. Rapporten är impregnerad av författarnas heliga vrede över ett parti som de älskar, men som beter sig på ett sätt som blir destruktivt i förhållande till de värden man vill värna.
Det är inte precis någon statshemlighet att socialdemokratin har problem. Socialdemokratin är ett barn av industrisamhället och rörelsen har burits fram av motsättningen mellan arbete och kapital, den s k vänster-högerdimensionen. Därför har socialdemokratin också fått allt svårare att hävda sig i en värld där industrisamhället börjar fasas ut och där navet i ekonomin alltmer handlar om kunskap och kreativitet. Socialdemokratin saknar en vision för framtiden och problemen tar sig uttryck i politisk osäkerhet och sviktande väljarstöd.
Men problemen behöver inte utgöra grund för uppgivenhet eller förtvivlan. Socialdemokratins värden om frihet, jämlikhet och solidaritet är eviga. Nu gäller det för rörelsen att lyssna in och förstå de pågående samhällsförändringarna och på värdegrund mobilisera politiskt efter de nya sociala skiljelinjer och konfliktfrågor som växer fram.
Rebella och deras rapport är ett friskhetstecken i rörelsen, en spricka i den grå betongen där något nytt och friskt har möjlighet att växa fram. Rapportens förtjänster består kanske inte främst i de politiska förslag som lanseras - förslagen är en ganska så traditionell vänsterpolitik. Förtjänsterna ligger i stället i sättet att se på politik och på det socialdemokratiska partiet överhuvudtaget.
Jag skall ge några exempel.
Om slagordspolitiken: Retoriken kan aldrig få lov att styra innehållet, det måste alltid vara tvärtom. I EP-valrörelsen kändes det som att slagorden på partiets valaffischer kom från ingenstans, utan förankring i de egna leden. (s 9)
Om Miljöpartiet: Maktanalys är vårt partis styrka och vårt sätt att profilera oss gentemot borgarna men också gentemot Miljöpartiet, som i stora delas saknar den maktanalys vi efterlyser och den övertygelse om viken av att arbeta mot klyftorna som vi tror är nödvändig. (s 11)
Om sociala medier: Man kan inte toppstyra de sociala medierna, eftersom de inte är medier utan 'sociala' medier. Sociala medier bygger på att människor vill sortera i informationsflödet, få budskap filtrerade av människor de litar på, ha kontakt med avsändaren och få personliga tolkningar av information, politik, vad man ska rösta på och så vidare. Det är inte samma mekanismer som gör att folk tar till sig budskap som i de gamla, asociala medierna. Det måste partiet ta in, acceptera och anpassa sig till. (s 18)
Om Piratpartiet: Personer som delar Piratpartiets åsikter kring integritet och nedladdning har haft väldigt svårt att hävda detta inom vårt parti, liksom inom alliansen. När radion kom hittade vi en teknisk lösning och kollektiv finansiering genom public service för att ge musikerna betalt. Hade radion kommit i dag hade vi - enligt den logik vi jobbat efter i fildelningsfrågan - troligtvis försökt förbjuda den.
Rebella är med sin tid - på samma sätt som Sex and the city-sossarna i nätverket sq2540sthlm. De tar politik på allvar och vill använda den nya tidens möjligheter för att skapa ett samhälle präglat av ökad jämlikhet och rättvisa.
Socialdemokratin måste för att kunna sätta lika starka avtryck i 2000-talets samhälle som partiet lyckades med under 1900-talet värna sina traditionella väljargrupper samtidigt som man möter den nya tiden med öppet sinne. Politik är det möjligas konst. Rebellas rapport blir en påminnelse om att (s)trutsmentalitet sällan är en väg till framgång.

2009-08-21

Säker seger för Sex and the city-sossarna!

För ett par dagar sedan raljerade Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson över att ett socialdemokratisk nätverk för unga kvinnor i Stockholm (sq2540sthlm) inför EU-valet anordnade "ett hållbart mode-event", där unga moderna designers som Anna Bonnevier och Matilda Wendelboe visade kläder och smycken, och där EU-parlamentarikern Åsa Westlund talade om hållbarhet inom EU. Nätverket består av "kvinnor i åldrarna 25-40 år och arbetar på universitet, med media, i offentlig sektor, näringsliv och med mode" och anordnar även "politiska dinnerpartyn". Gudmundson avfärdade nätverket som ett desperat socialdemokratiskt försök att vinna storstadens trendsättande unga kvinnor och gav nätverket namnet "Sex and the city-sossarna".

Men Gudmundson bet sig i tummen. Namnet Sex and the city-sossarna blev en succé, och i ett utmärkt och bitskt svar inbjöd nätverket Per Gudmundson till deras nästa träff, som gruppens egen Stanford. Bloggosfären jublade (se exempel och länkar hos Anna Ardin här), och nätverket fick mer positiv uppmärksamhet för sin verksamhet än om de hade sprungit på Benny Andersson.

Till saken hör att modevisningen i sig blev en framgång, där bara en mycket liten del av dem som deltog var partimedlemmar. Modevisningen fick egenfinansieras, eftersom ingen officiell del av partiapparaten ville eller vågade skjuta till pengar.

Historien om Sex and the city-sossarna är något mycket mer än en rolig anekdot. Vi lever i en tid då väljarna blivit allt rörligare (andelen väljare som byter parti mellan valen har mer än tredubblats från 11 procent 1960 till 37 procent 2006) och allt färre svenskar väljer att vara medlem av ett politiskt parti (Piratpartiet undantaget...). Socialdemokraternas och Vänsterpartiets första maj-demonstrationer samlar mycket få deltagare, jämfört med för några decennier sedan. Samtidigt vet vi att medborgarnas politiska intresse inta har minskat. Men det politiska engagemanget tar sig andra uttrycksformer än det partipolitiska. Det tycks som att dagens väljare inte vill binda sig för att köpa ett helt paket med ståndpunkter, men däremot gärna vill engagera sig i enskilda sakfrågor och i former bortom sammanträden och demonstrationer.

Partierna måste möta den nya verkligheten genom att skapa möjligheter för dessa väljare att bedriva politik utan att de behöver binda sig för medlemskap eller ta ansvar för partiets helhetspolitik. Ibland kan det gå fel - och då riskerar förstås en skugga att falla över det parti som initierat aktiviteten. Men vågar man inget så vinner man inget - i det här fallet handlar det om att våga släppa varumärket. Så allt stöd åt sq2540sthlm - eller Sex and the city-sossarna, om nu nätverket väljer att ta det namnet.