Värna vår öppna folkkyrka mot SD:s försök att vrida klockan tillbaka

Glöm inte att rösta i kyrkovalet senast den 21 september! Redan nu kan du förstås förtidsrösta (läs mer här). Själv kandiderar jag som ni kanske vet för nomineringsgruppen Socialdemokraterna.

Om jag blir omvald till kyrkomötet tänker jag fortsätta att där kämpa för en öppen folkkyrka som tar aktiv del i samhällsdebatten och som alltid är en röst för utsatta grupper - oavsett om det handlar om flyktingar, fattiga människor, papperslösa, sjuka eller hemlösa. Var än en av dessa mina minsta behöver stöd vill jag att Svenska kyrkan ska vara där.

Att möta främlingen med barmhärtighet,
att stå upp för de mest utsatta och att aldrig låta rädsla och förakt få sista ordet 

Jag vill ha en kyrka där varje medlem är lika mycket värd - oavsett om du går i högmässan varje söndag, om du sjunger i kör eller uppskattar musikverksamheten, om du söker dig till kyrkorummet för att finna ro och stillhet eller om du är medlem "bara" för att det känns rätt. Alla medlemmar ska ha lika möjligheter till inflytande, oavsett på vilken grund du är medlem.

Jag vill ha en progressiv kyrka som i sin internationella verksamhet kämpar för en mer rättvis världsordning, som bejakar kärleken och självklart viger samkönade par och där man står upp för rättssäkerhet och jämlikhet.

Mycket av detta kan låta som självklarheter - men så är det tyvärr inte. Det finns grupper i Svenska kyrkan som vill ha en mer konservativ kyrka, en kyrka som inte tar del i samhällsdebatten och som vill att de flitigaste kyrkobesökarna ska ha mer att säga till om än övriga medlemmar. Vid sidan av den perifera högerextrema nomineringsgruppen Alternativ för Sverige (AFS) är det oftast Sverigedemokraterna som utmärker sig. I årets motionsflod till kyrkomötet finns motioner från Sverigedemokraterna som till exempel vill att Svenska kyrkan ska "avveckla Regnbågsnyckeln" (motion 20), "förhålla sig neutral till politiska ställningstaganden" (motion 93), "ta fram en handlingsplan mot den pågående islamiseringen av det svenska samhället" (motion 112), "avbryta sitt samarbete med organisationen Expo" (motion 124), samt "tillsätta en sanningskommission om Svenska kyrkans agerande mot Sverigedemokraterna (!) (motion 128).

Well. Ingen av de här motionerna har några förutsättningar att gå igenom. Men motionerna är en signal om i vilken riktning Sverigedemokraterna vill vrida Svenska kyrkan. Så om du vill ha en kyrka som är en fortsatt progressiv och öppen folkkyrka, som möter främlingen med barmhärtighet och aldrig låter rädsla och förakt få sista ordet  - utnyttja din rösträtt senast den 21 september!

 

 

Samkönade äktenskap och vigselfrågan

Här är mitt inlägg på Kyrkomötet måndag 21 november, där jag stöder en motion med innebörden att en präst inte ska kunna vägra att viga ett par enbart för att de som vill gifta sig har samma kön. Texten är nedtecknad i efterhand, jag talade utifrån ett punktat manus. (De relevanta möteshandlingarna finns här.)

 

Ordförande,

Jag yrkar bifall till Motion 83.

När jag lyssnar på debatten kommer jag osökt att tänka på den tid, inte alltför avlägsen, då kyrkan beslöt att en präst måste förklara sig villig att tjänstgöra med andra präster, oavsett kön. I dag tycker nog de flesta av oss att detta är en självklarhet. Så var det inte då. Beslutet föregicks av en mycket hård debatt. Då talades det också om kyrkosplittring. Det krävdes ett stort arbete och skarpa beslut för att få frågan dit den är idag.

På samma sätt som det idag är en självklarhet att en präst ska vara villig att tjänstgöra med andra präster oavsett kön ska det, anser jag, också vara en självklarhet att en präst inte ska kunna vägra vigsel av ett par som älskar varandra bara för att de är av samma kön.

Svenska kyrkan har gjort, och gör, väldigt mycket bra i arbetet med hbtqi-frågor. Ur ett internationellt perspektiv är Svenska kyrkan framstående. När det gäller att en präst ska vara villig att viga samkönade par är det en rörelse som inte går att hejda. Frågan är inte när, utan om och på vilket sätt, detta kommer att ske. Om den nu aktuella motionen avslås så kommer det nya motioner i ämnet till nästa kyrkomöte, och nästa och nästa igen. Vi har ju också en gemensam målbild i denna fråga, som Biskop Martin så starkt betonade

Det är bra att vi har en gemensam målbild i frågan, Men målen nås inte av sig själv. Det har idag talats om samtal, kunskapsspridning, dialog. Vackra ord, Men med all respekt: Jag hade önskat mer konkretion i förslagen om hur vi ska nå den gemensamma målbild Biskop Martin lyfter fram.

Det är många som tittar på Svenska kyrkan nu. I flera avseenden har Svenska kyrkan varit ett föredöme i hbtqi-frågorna. Men som en ur ett internationellt, kyrkligt ledande kraft kan kyrkan inte stå stilla nu. Motionen kanske har sina skavanker. Men de är inte värre än att vi ska inte låta det rätta stå i det godas väg. I stället ska vi gå från ord till handling, och därför yrkar jag bifall till Motion 83.

Tack för ordet, Tack, ordförande. 

 

Foto: Wanja Lundby-Wedin
 

Slutspurt i kyrkovalet! Gå och rösta för en öppen och utåtblickande folkkyrka.

Kyrkovalet närmar sig. Det har gått att förtidsrösta länge, men det är på söndag det hela avgörs. Kommer kyrkan att gå i en mer konservativ, inåtblickande riktning eller kommer kyrkan även fortsättningsvis att vara en progressiv kraft i samhällsdebatten och vara en röst för svaga och utsatta grupper som själva har svårt att göra sig hörda? Valet är viktigt - gå och rösta om du inte redan har gjort det! Och ta gärna med dig en vän.

Det är puls i valrörelsen. Många journalister ringer och vill ta del av mina perspektiv (jag kandiderar ju själv till Kyrkomötet, för den socialdemokratiska nomineringsgruppen). I dag medverkade jag i Svenska Dagbladets ledarredaktions podd, tillsammans med Catarina Kärkkäinen (redaktör på Timbros magasin Smedjan) och poddens redaktör Andreas Ericson. Vi tyckte - inte oväntat - väldigt olika om många saker. Men jag tycker det blev ett bra och resonerande samtal. Lyssna gärna här.

Religion och politik berör varandra. Kyrkan är, med sina över 5.7 miljoner medlemmar, en del av samhället - inte något som står utanför eller vid sidan av. De ideologiska värdekonflikter som präglar samhället återfinns också inom kyrkan. Därför tycker jag det är bra att de flesta nomineringsgrupperna är öppna med sin ideologiska riktning. Tydligheten gör det lättare för medlemmarna att orientera sig och ta ställning.

Så gå och rösta! Själv tänker jag - om jag skulle bli vald - arbeta hårt för att alla nya präster måste lova att de är villiga att viga samkönade par. På samma sätt som de måste vara villiga att samverka med prästkollegor oavsett kön.

Vad hade hänt om Elisabeth Svantesson varit muslim?

Fredrik Reinfeldts val att utse Elisabeth Svantesson till ny arbetsmarknadsminister har väckt starka känslor. Är det lämpligt att en person med religiös tillhörighet i Livets Ord och med bakgrund i Ja till livet sitter i regeringen? När jag följer debatten får jag en märklig känsla att det ofta är samma personer som påstår att religion och politik skall hållas isär och att religion skall vara en privatsak som nu med emfas påstår att Elisabeth Svantessons religiösa övertygelse diskvalificerar henne från en ministerpost.

Själv menar jag ju att religion och politik inte kan hållas isär. Staten skall vara sekulär, men samhället kan aldrig vara sekulärt. Min kristna tro är något jag alltid bär med mig och som präglar hur jag beter mig mot alla de människor jag möter. Så är det för de allra flesta troende människor. Därför finns tron alltid närvarande i samhället, i mänskliga möten och i mänsklig verksamhet. På samma sätt är det fullständigt naturligt att människor med en ateistisk livssyn låter sin övertygelse sätta spår i hur du ser på många viktiga frågor och hur de väljer att leva sina liv.

Jag har därför inga problem med Elisabeth Svantessons hemvist i kretsarna kring Livets Ord. Om hon däremot agerar politiskt mot till exempel fri abort eller samkönade äktenskap så är det en annan sak. Men då är det en strid som skall utkämpas med politiska medel, inom de ramar demokratin erbjuder.

Debatten kring utnämningen av Elisabeth Svantesson har en del likheter med den debatt som följde efter Omar Mustafas inval i Socialdemokraternas partistyrelse i våras. (Jodå, det finns ett par skillnader också. Omar Mustafa fick kritik för att han vid några tillfällen inbjudit personer med en antisemitisk agenda och det anfördes att hans ordförandeskap i Islamiska Förbundet var svårt att förena med en plats i partistyrelsen. Men Omar Mustafa begick självkritik för sina olämpliga inbjudningar och erbjöd sig också att lämna sitt uppdrag som ordförande i Islamiska Förbundet.)

Däremot hade han ingen möjlighet att värja sig mot det mediedrev och den källkritiska kollaps som kännetecknade viktiga delar av mediebevakningen. TT spred felaktiga uppgifter om att Islamiska Förbundet hade en kvinnoförtryckande "familjestadga", Omar Mustafa beskylldes felaktigt för att ha uttalat sig antisemitiskt och han påstods i en stort uppslagen Expressen-artikel felaktigt ha hemliga miljoninkomster. Omar Mustafa pressades också hårt på sin åsikt om samkönade äktenskap. Till sist vek partiet ner sig för mediestormen och Omar Mustafa fick gå.

Om ingen ny information tillstöter tror jag att Elisabeth Svantesson rider ut stormen och sitter kvar. Det tycker jag i så fall är bra. Däremot är jag inte lika säker på att hon hade kunnat sitta kvar om hon haft samma åsikter men varit muslim. Mäter vi människor med olika måttstockar beroende på om de är muslimer eller kristna? Min osäkerhet i den frågan lämnar en fadd eftersmak.

Läs gärna Anna Ardin i samma ämne.

Kyrkovalet berör centrala värdekonflikter - gå och rösta nu!

Just nu pågår förtidsröstningen till kyrkovalet som äger rum söndagen den 15 september. Valrörelsen kännetecknas av en blandning av likgiltighet och starka känslor. Drygt tio procent av Svenska kyrkans 5.5 miljoner medlemmar över 16 år brukar gå och rösta. De allra flesta av Svenska kyrkans röstberättigade medlemmar väljer således att inte utnyttja sin rösträtt. Det betyder likväl att nära 700 000 människor väljer att aktivt delta i denna demokratiska process. Kanske inte så illa i vår individualiserade tid.

Trots det låga valdeltagandet väcker kyrkovalet starka känslor. Många har synpunkter på hur valet genomförs och hur Svenska kyrkan skall bedriva sin verksamhet. Det är bra. Det vore orimligt om det inte fanns konflikter i en rörelse med 6.5 medlemmar. Konflikter kan rätt hanterade bidra till att föra utvecklingen framåt och på så sätt främja verksamheten.

För att konflikterna skall kunna hanteras på ett konstruktivt sätt är det viktigt att de skiljelinjer som finns redovisas öppet och tydligt. En viktig skiljelinje i kyrkovalet avser vem som skall bestämma vilken väg Svenska kyrkan skall gå. Är det de trognaste gudstjänstbesökarna - det så kallade kyrkfolket - eller är det alla kyrkans medlemmar? För mig är svaret självklart. Jag vill ha en öppen folkkyrka som vid sidan av gudstjänstfirande och församlingsliv också finns mitt i samhället, mitt i debatten. Kyrkans uppdrag är globalt, och sträcker sig långt utanför kyrkorummet. Då finns det också ett demokratiskt värde i att alla kyrkans medlemmar får vara med och påverka, inte bara de som väljer att regelbundet delta i gudstjänstfirandet.

En annan skiljelinje avser kyrkans plats i samhällsdebatten. Hur skall evangeliets kärleksbudskap tolkas och överföras till det samhälle vi lever i här och nu? Här finns tolkningar och åsikter från djup konservatism till radikal socialism, åsiktsskillnader som bland annat kommer till uttryck i frågor om sociala orättvisor, bistånd, flyktingmottagning och abort. De ideologiska skiftningar vi återfinner i samhällsdebatten återfinns också inom Svenska kyrkan.

En ytterligare skiljelinje rör förhållandena inom kyrkan, till exempel ett på sina håll kvardröjande kvinnoprästmotstånd, synen på samkönade äktenskap och dialog med andra religioner.

Dessa skiljelinjer är inte frikopplade, utan överlappar varandra en hel del. Jag tycker det är bra att skiljelinjerna kommer till uttryck i olika alternativ att rösta på i kyrkovalet, oavsett om det sker i form av nomineringsgrupper som företräder olika politiska grupperingar eller om det sker på annat sätt. Sämst är de så kallad samlingslistorna där en väljare som inte personligen känner till de enskilda namnen på listan har mycket svårt att veta vad hen egentligen röstar på.

Ibland hör man avfärdande argument om att religion och politik inte hör ihop. Påståendet är ungefär lika begåvat som det att idrott och politik inte hör ihop. Religion och politik påverkar varandra på samma sätt som idrott och politik påverkar varandra. Så är det och jag kan inte se hur det skulle kunna vara annorlunda.

Jag brukar säga att staten skall vara sekulär, samhället kan aldrig vara sekulärt. Min kristna tro är något jag alltid bär med mig och som präglar hur jag beter mig mot alla de människor jag möter i vår vackra värld. Så är det för de allra flesta troende människor. Därför finns tron också alltid närvarande i samhället, i mänskliga möten och i mänsklig verksamhet. Så kommer det att vara så länge religion finns kvar och det finns troende människor.

Kyrkovalet rör värdefrågor och värdekonflikter av betydelse för alla som är medlemmar i Svenska kyrkan. Använd därför din rösträtt och gör det nu.

Själv kandiderar jag för Socialdemokraterna i valen till kyrkomötet, stiftsfullmäktige i Göteborgs stift samt kyrkofullmäktige i Vasa församling.

Angående kyrkovalet rekommenderar jag texter av Vänstra Stranden och av Andreas Johansson Heinö.

Samkönade äktenskap? Ja, vi kan! Vi vill! Vi törs!

I dag blev Svenska kyrkan blev den första större kyrkan i världen att välkomna äktenskap mellan människor av samma kön. Jag är stolt och glad att få tillhöra en kyrka som har den andliga och den politiska kraften att kunna ta detta steg.

Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet, Vänstern i Svenska kyrkan (Visk) och Öppen kyrka stödde förslaget. Bland dem som röstade emot återfanns Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna, ett 20-tal moderater och Frimodig kyrka.

Beslutet var inte enkelt. Välkomnandet av samkönade äktenskap innebär stora utmaningar för Svenska kyrkan - både i det ekumeniska arbetet och i uppgiften att hålla samman en kyrka där en engagerad minoritet tog avstånd från beslutet.

Själv ser jag beslutet som en seger för kärleken. All kärlek är bra kärlek, skriver Sveriges kristna socialdemokrater - Broderskapsrörelsen i Manifest för kristen vänster. I Johannes första brev (1 Joh 4:16) sägs: Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom. Kärlek kan aldrig vara fel - kärleken är en del av Gud. Det är omöjligt att tänka sig Gud utan kärlek och kärlek utan Gud. Därför är all kärlek bra kärlek.

En annan sak är hur vi som jordiska varelser väljer att reglera våra samlevnadsformer. Jag är trygg i min uppfattning att två vuxna människor som bekänner sin kärlek också skall få ingå äktenskap, och därför också väldigt glad över det beslut som kyrkomötet fattade i dag.

Rödgrön framgång i kyrkovalet

Bloggrubriken "Rödgrön framgång i kyrkovalet" är en aning vilseledande, eftersom hela den rödgröna valframgången får tillskrivas Miljöpartiet som fördubblade sina mandat från fyra till åtta. Vänstern i Svenska Kyrkan (VISK) behöll sina tre mandat och Socialdemokraterna behöll sina 71.

Jag tycker att Socialdemokraterna skall vara nöjda med valresultatet. Sedan förra valet har partiet åkt berg-och-dalbana i väljaropinionen och de 28.34 procent partiet nu erövrade innebär en liten ökning jämfört med valet 2005. Socialdemokraterna förstärker sin ställning som Kyrkomötets överlägset största grupp.

Värre gick det för de borgerliga allianspartierna. Kristdemokraterna ökade visserligen med ett mandat från 17 till 18, men Moderaterna, Folkpartiet och Centern tappade tillsammans 13 mandat.

Som väntat ökade motståndarna till samkönade äktenskap sina röstetal. Vid sidan av Kristdemokraterna ökade Frimodig kyrka från sju till 13 mandat, och Sverigedemokraterna från fyra till sju mandat. Sammantaget innebar kyrkovalet en polarisering, där såväl de rödgröna som den yttersta högern stärkte sin ställning.

Slutspurten av valkampanjen dominerades medialt av Mona Sahlin och "kyrkominister" Lena Adelsohn-Liljeroths - i mitt tycke illa tajmade - Mallorca-semester. Mallorca-resan fick tidningsrubriker som påminde om forna tiders "Mosa Mona"-kampanjer. Men till skillnad från tidigare fick mediedrevet denna gång inget fäste i opinionen. Tvärtom slöt kvällstidningsläsarna i huvudssk upp på Mona Sahlins sida, och utryckte stöd för att Mona Sahlins rätt att fira semester på det sätt hon själv vill. Jag tror att Mona Sahlin sammantaget stärkte sin ställning, och att den tid är förbi då hennes livsstil väcker upprörda känslor.

I stället bidrog affären till att vi fick ett aldrig tidigare skådat fokus på kyrkovalet. Vi fick en principiell debatt om partiledarens roll och plats i valkampanjen, och partiernas vara eller inte vara i kyrkopolitiken. Det är också bra. I debatten upprepas som ett mantra att valdeltagandet är så fruktansvärt lågt. Jodå. Men 11.8 procent innebär trots allt att nära 700 000 medlemmar går och röstar, och det tycker jag inte är så illa för en organisation uppbyggd på det sätt som Svenska kyrkan är.

Jag tror däremot att om de politiska partierna drog sig ur processen - vilket ju en del förordar - så skulle valdeltagandet sjunka ännu mer. Partiernas närvaro är också en garant för att inte bara de trognaste gudstjänstbesökarna får styra en kyrka som trots allt har bäring för nära sju miljoner medlemmar.

Jag kommenterar resultatet av årets kyrkoval i Göteborgs-Posten.

Om samkönade äktenskap och religionsfrihet

I dag presenterade Centern, Folkpartiet och Moderaterna en gemensam trepartimotion om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Eftersom den rödgröna koalitionen redan presenterat en motion med snarlikt innehåll kommer samkönade äktenskap att bli ett faktum redan i vår. Det är bra. All kärlek är bra kärlek, och om vuxna människor av fri vilja vill reglera och få sin kärleksrelation välsignad så ser jag inga skäl att skilja mellan samkönade och olikkönade äktenskap.

Kristdemokraterna ställer sig utanför den blocköverskridande enigheten. På debattsajten Newsmill argumenterar Göran Hägglund och Stefan Attefall för att lagen innebär ett hot mot religionsfriheten. De skriver: Om utredaren Hans Regners förslag skulle bli verklighet kommer vi inom kort få en debatt där den vigselrätt som idag finns omvandlas till en informell vigselplikt där religionsfriheten i praktiken urholkas och enskilda prästers och imamers övertygelse kränks.

Jag menar att Hägglund och Attefall har fel. Vigselrätten är inte av Gud given (förlåt uttrycket), och Kristdemokraterna förespråkar ju själva en civilrättslig samlevnadsbalk. Samfund som inte vill viga samkönade par har all rätt i världen att avstå från vigselrätten. Ingen tvingar samfunden att ha vigselrätten kvar. Så jag har svårt att se hur ett knytande av vigselrätten till kravet att också viga samkönade par skulle urholka religionsfriheten.

Ett tankeexperiment: Vad händer om vi byter ut samkönade par mot par med olika hudfärg? Självklart kan man hypotetiskt tänka sig ett samfund - kristet eller annat - där äktenskap mellan människor av olika hudfärg uppfattas som oförenligt med Guds vilja. Skulle ett sådant samfund få ha vigselrätt, och ändå vägra viga människor med olika hudfärg? Eller vägra viga människor med t ex judisk börd med människor utan judisk börd? Självklart inte. Så vari består den principiella skillnaden? Jag har faktiskt inget riktigt bra svar på den frågan. Läsarna får gärna bidra med sådana. Om det nu finns några (bra svar, alltså).

All kärlek är bra kärlek!

All kärlek är bra kärlek! Så skrev jag, Anna Ardin och Peter Weiderud i vår artikel om ett manifest för en kristen vänster på Brännpunkt i Svenska Dagbladet i onsdags. Formuleringen har rivit upp starka känslor. Tuve Skånberg från den högerorienterade kristna tankesmedjan Claphaminstitutet tolkar den som ett stöd för månggifte och syskonäktenskap. På ledarplats i den likaså högerorienterade kristna nyhetstidningen Världen idag skriver Felicia Sværen: Självklart är inte all kärlek bra kärlek. Det finns många fall av psykopati, pedofili, eller andra osunda sammanhang där människor säger sig känna kärlek men där det bara är osunt eller byggt på lust eller begär.

Jag blir lite bekymrad när människor som öppet bekänner sin kristna tro så omedelbart associerar kärlek till månggifte, syskonäktenskap, psykopati, pedofili och "andra osunda sammanhang" (oklart vilka).

För mig är Gud kärlek. I Johannes första brev (1 Joh 4:16) sägs: Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom. Kärlek kan aldrig vara fel - kärleken är en del av Gud. Det är omöjligt att tänka sig Gud utan kärlek och kärlek utan Gud. Därför är all kärlek bra kärlek.

En annan sak är hur vi som jordiska varelser väljer att reglera våra samlevnadsformer. Jag är trygg i min uppfattning att två vuxna människor som bekänner sin kärlek också skall få ingå äktenskap (eller giftermål, som sägs bli den term som den borgerliga alliansregeringen kompromissar som fram till). Till er som oroar er för att samkönade äktenskap också öppnar dörren för månggifte frågar jag: Om risken för månggifte inte hade funnits, hade ni då stött en lagstiftning om samkönade äktenskap? De allra flesta till vilka jag ställt frågan har svarat nej.

Den kristna högern har alltför länge fått styra bilden av kristna människors syn på moralfrågor. Vi i den kristna vänstern vill med vårt manifest visa på en radikalt annorlunda bild. Kom gärna med oss i arbetet med att skapa detta manifest och i vår övertygelse om att kamp för värden som frihet, jämlikhet och solidaritet är det bästa sättet att omsätta kärleksbudet i praktisk handling.