Rödgrön framgång i kyrkovalet

Bloggrubriken "Rödgrön framgång i kyrkovalet" är en aning vilseledande, eftersom hela den rödgröna valframgången får tillskrivas Miljöpartiet som fördubblade sina mandat från fyra till åtta. Vänstern i Svenska Kyrkan (VISK) behöll sina tre mandat och Socialdemokraterna behöll sina 71.

Jag tycker att Socialdemokraterna skall vara nöjda med valresultatet. Sedan förra valet har partiet åkt berg-och-dalbana i väljaropinionen och de 28.34 procent partiet nu erövrade innebär en liten ökning jämfört med valet 2005. Socialdemokraterna förstärker sin ställning som Kyrkomötets överlägset största grupp.

Värre gick det för de borgerliga allianspartierna. Kristdemokraterna ökade visserligen med ett mandat från 17 till 18, men Moderaterna, Folkpartiet och Centern tappade tillsammans 13 mandat.

Som väntat ökade motståndarna till samkönade äktenskap sina röstetal. Vid sidan av Kristdemokraterna ökade Frimodig kyrka från sju till 13 mandat, och Sverigedemokraterna från fyra till sju mandat. Sammantaget innebar kyrkovalet en polarisering, där såväl de rödgröna som den yttersta högern stärkte sin ställning.

Slutspurten av valkampanjen dominerades medialt av Mona Sahlin och "kyrkominister" Lena Adelsohn-Liljeroths - i mitt tycke illa tajmade - Mallorca-semester. Mallorca-resan fick tidningsrubriker som påminde om forna tiders "Mosa Mona"-kampanjer. Men till skillnad från tidigare fick mediedrevet denna gång inget fäste i opinionen. Tvärtom slöt kvällstidningsläsarna i huvudssk upp på Mona Sahlins sida, och utryckte stöd för att Mona Sahlins rätt att fira semester på det sätt hon själv vill. Jag tror att Mona Sahlin sammantaget stärkte sin ställning, och att den tid är förbi då hennes livsstil väcker upprörda känslor.

I stället bidrog affären till att vi fick ett aldrig tidigare skådat fokus på kyrkovalet. Vi fick en principiell debatt om partiledarens roll och plats i valkampanjen, och partiernas vara eller inte vara i kyrkopolitiken. Det är också bra. I debatten upprepas som ett mantra att valdeltagandet är så fruktansvärt lågt. Jodå. Men 11.8 procent innebär trots allt att nära 700 000 medlemmar går och röstar, och det tycker jag inte är så illa för en organisation uppbyggd på det sätt som Svenska kyrkan är.

Jag tror däremot att om de politiska partierna drog sig ur processen - vilket ju en del förordar - så skulle valdeltagandet sjunka ännu mer. Partiernas närvaro är också en garant för att inte bara de trognaste gudstjänstbesökarna får styra en kyrka som trots allt har bäring för nära sju miljoner medlemmar.

Jag kommenterar resultatet av årets kyrkoval i Göteborgs-Posten.